Finansutskottets betänkande

FiU 1977/78:24

1977/78:24

med anledning av i propositionen 1977/78:100 behandlade för
flera huvudtitlar gemensamma frågor såvitt avser begränsning i
myndigheternas rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd

I propositionen 1977/78: 100 bilaga 3 (budgetdepartementet) har regeringen
under punkten 6 (s. 13—15) berett riksdagen tillfälle att ta del
av vad i propositionen anförts angående begränsning i myndigheternas
rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd.

Propositionen

I samband med överenskommelsen om generellt bidrag till kommunerna
och landstingskommunerna för år 1978 utfäste sig regeringen att
se över reglerna för statliga myndigheters normgivning m. m. för olika
kommunala verksamheter. Regeringen har därefter utfärdat en förordning
(1977: 629) om ändring i kungörelsen (1970: 641) om begränsning
i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd.

I sin nya lydelse innebär begränsningen att myndigheterna inte utan
regeringens medgivande får utfärda sådana föreskrifter, anvisningar eller
råd som kan påverka gällande standard eller tillämpade normer om
detta i mer än oväsentlig grad kan leda till kostnadsökningar i den verksamhet
som berörs. Myndigheterna har därvid ålagts att höra företrädare
för dem som får bära de slutliga kostnaderna. I de fall som kostnaderna
i sin helhet kan bedömas falla på kommunerna eller landstingskommunerna
har det i realiteten lagts på dessa att avgöra om förslagen
bör underställas regeringens prövning.

Myndigheterna har samtidigt ålagts att även i övrigt bedriva verksamheten
så att kostnadshöjande effekter begränsas, t. ex. inom ramen för
sådan tillsyn som myndigheterna utövar eller när myndigheterna ger ut
rekommendationer och annan sådan information. Kraven på myndigheterna
att utreda de kostnadsmässiga konsekvenserna av sina förslag har
avsevärt skärpts.

Departementschefen stryker i propositionen under att utrymmet för
ökad offentlig och privat konsumtion är ytterst begränsat. De ökade resurser
som kan ställas till förfogande måste reserveras för åtgärder inom
ett fåtal högt prioriterade områden. Resurstillskotten inom dessa
måste därvid i första hand förbehållas insatser som syftar till att ge
samhällets stöd en ökad räckvidd inom områden där den redan befintliga
efterfrågan inte har kunnat tillgodoses eller där en ökad efterfrågan kan
förutses. Kvalitativa förbättringar av stödet måste däremot i huvudsak
anstå till dess att utrymmet för reformer har ökat.

1 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 24

FiU 1977/78: 24

2

Regeringen redovisar att den för sin del avser att endast i rena undantagsfall
medge utfärdande av kostnadshöjande föreskrifter som inte
omedelbart motiveras av behovet av skydd för hälsa och säkerhet. Föredraganden
anför att han i annat sammanhang avser att föreslå regeringen
att anmoda de statliga myndigheterna att se över redan utfärdade föreskrifter,
anvisningar eller råd i syfte att minska kostnaderna i de verksamheter
som föreskrifterna etc. omfattar. Därvid bör enligt föredraganden
myndigheterna särskilt överväga om det är nödvändigt att
tillämpa nu gällande standard eller normer inom alla delar av den verksamhet
som berörs av föreskrifterna, eller om det är möjligt att differentiera
kraven. Myndigheterna bör vidare sträva efter att så långt möjligt
minska den statliga detalj kontrollen av kommunal och landstingskommunal
verksamhet för att därigenom öka utrymmet för den kommunala
självstyrelsen.

Utskottet

Utskottet har i flera skilda sammanhang uttryckt oro för takten i den
kommunala utgiftsexpansionen. Utrymmet för privat och offentlig konsumtionsökning
under kommande år är så begränsat att tillgodoseende
av i och för sig angelägna behov kan behöva skjutas på framtiden.

Utskottet ställer sig därför bakom den inställning i fråga om statliga
myndigheters möjligheter att utfärda föreskrifter, anvisningar och råd,
medförande kostnadsökningar för kommuner och landstingskommuner,
som den nya lydelsen av kungörelsen är uttryck för. Det är helt nödvändigt
att statsmakterna i sin myndighetsutövning och i sin bidragsgivning
ålägger sig mycket stor restriktivitet när det gäller nya föreskrifter
och anvisningar som kan åsamka kommunerna kostnadsökningar.

Utskottet anser det ligga i linje med denna strävan att, på sätt som
aviseras i propositionen, även äldre föreskrifter, anvisningar och råd ses
över i syfte att om möjligt begränsa kostnaderna för dem som omfattas
av föreskrifterna. Föredraganden anför i propositionen att myndigheterna
därvid särskilt bör överväga om det är nödvändigt att tillämpa
nu gällande standard eller normer inom alla delar av den verksamhet
som berörs av föreskrifterna eller om det är möjligt att differentiera kraven.
Utskottet vill i denna fråga anföra följande.

Det ligger i lagstiftningens och statsbidragsgivningens natur att stundom
relativt detaljerade anvisningar och bidragsbestämmelser måste finnas
för att garantera att de uppställda målen för verksamheterna uppfylls.
Enhetliga regler är på motsvarande sätt ofta uttryck för en medveten
strävan från statsmakternas sida att garantera att så långt möjligt
lika förhållanden åstadkommes för alla medborgare. Å andra sidan kan
man otvivelaktigt finna exempel på områden där anvisningarna och be -

FiU 1977/78: 24

3

stämmelserna blivit långt mer detaljerade och till sina konsekvenser
mer kostnadskrävande än beslutsfattarna avsett då beslut fattades och
de allmänna riktlinjerna för verksamheten fastställdes. I sådana fall är
en omprövning av gällande anvisningar och normer angelägen, så länge
de övergripande målen för verksamheten inte därigenom sätts i fråga.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet hemställer att

riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter,
anvisningar och råd.

Stockholm den 6 april 1978

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson
(c), Knut Wachtmeister (m), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson
(c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Arne Gadd (s), Sven-Olov
Träff (m), Per-Axel Nilsson (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson
(fp), Karl Erik Olsson (c), Karin Flodström (s) och Thorsten Larsson
(c).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780045