FiU 1977/78:22

Finansutskottets betänkande
1977/78:22

med anledning av motioner om en utredning rörande Guadeloupemedlen I

detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:217 av Rolf Hagel (apk)och Alf Lövenborg (apk) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en allsidigt sammansatt utredning för att
klarlägga huruvida kronprins Karl Johan sanningsenligt eller sanningslöst
redogjorde för hur det förhöll sig med äganderätten till ön Guadeloupe under
tiden mars 1813-maj 1814.

1977/78:230 av Gustav Lorentzon m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om en förutsättningslös utredning avsedd att
undersöka lagligheten i Karl Johans beteende i Guadeloupe-affären och
därmed rätten till den inkomst det svenska kungahuset genom detta
beteende lyckades tillskansa sig.

Motionerna

I motionen 217 anförs att många historiker under tidernas lopp ifrågasatt
rättsgrunden till den s. k. Guadeloupe-räntan. I en nyligen publicerad bok
hävdas med stöd av ett rikhaltigt källmaterial att kronprins Karl Johan, under
åberopande av sanningslösa uppgifter, förmådde statsrådet att framlägga
Guadeloupe-propositionen den 8 juni 1815. Kronprinsen skulle ha vilselett
statsrådet om äganderätten till ön Guadeloupe, som Sverige förvärvat 1813
och mot vederlag överlåtit till Frankrike 1814. Motionärerna menar att dådet
för medborgarna, möjligen också för statschefen, framstår som synnerligen
olämpligt att en förmån till rikets statschef utgår på grundval av ett omstritt
riksdagsbeslut bör en utredning av förhållandena kring riksdagsbeslutet år
1815 tillsättas.

I motionen 230 anförs att grunden för utbetalandet av den s. k. Guadeloupe-räntan
till svenska kungahuset är uppfattningen att ön Guadeloupe vid
det aktuella tillfället överläts icke till Sverige utan till den dåvarande
tronföljaren, marskalk Bernadotte. Enligt motionärerna saknas dock varje
rättsgrund för denna uppfattning. Övertygande material har framlagts, anför
motionärerna, för att Karl Johan olagligt tillskansade sig ersättningen för ön
och därmed räntan, vilket haft till följd att betydande summor undandras det
svenska statsverket. Även denna motion hänvisar till frågans behandling i
Sten Sjöbergs bok En furstlig svindel.

1 Riksdagen 1977178. 5 sami. Nr 22

FiU 1977/78:22

2

Utskottet

Vid 1957 års riksdag väcktes en motion (11:303) där ett av yrkandena har
samma innebörd som yrkandena i motionerna 217 och 230, nämligen att en
utredning tillsätts för att utreda de omständigheter som är förknippade med
tillkomsten av det årliga anslag av 300 000 kr. som Konungen i enlighet med
rikets ständers underdåniga skrivelse av den 2 augusti 1815 åtnjuter.

Ett enhälligt statsutskott avstyrkte det dåvarande motionsyrkandet. I den
utredning av frågan som statsutskottet föranstaltade om redogörs för den
vetenskapliga diskussion som under ett halvsekel förts på området och för de
resultat till vilka historieforskningen under denna tid kommit. Tidigare ej
uppmärksammat källmaterial togs fram och problemet analyserades på nytt.
Enligt statsutskottet framkom dock inga synpunkter som kunde rubba de
slutsatser som redan statsutskottet vid 1908 års riksdag hade kommit fram till
vid sin behandling av frågan. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Finansutskottet kan inte finna att motionärerna påvisat något som skulle
förändra det ställningstagande i frågan som senast 1957 års riksdag kom fram
till efter en mycket omsorgsfull prövning. Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1977/78:217 och 1977/78:230.

Stockholm den 16 mars 1978

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Axel Kristiansson (c), Knut Wachtmeister(m),
Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s). Anton Fågelsbo
(c), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s),
tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Torsten Karlsson (s), Rune
Rydén (m) och Maj Lis Landberg (s).

GOTAB 57774 Stockholm 1978