FiU 1977/78:19

Finansutskottets betänkande
1977/78:19

med anledning av propositionen 1977/78:89 om särskild ersättning
till Luleå kommun jämte motioner

I propositionen 1977/78:89 har regeringen (budgetdepartementet) efter
föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som förordats i propositionen om en särskild ersättning
till Luleå kommun för vidtagna åtgärder med anledning av Stålverk 80-projektet,

2. till Särskild ersättning till Luleå kommun under åttonde huvudtiteln på
tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett anslag av
50 000 000 kr.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts:

1977/78:1722 av Alf Lövenborg (apk) vari hemställs att riksdagen, med
bifall till propositionen i övrigt, måtte besluta att i förhållande till regeringens
förslag, under punkten 2 i propositionen, uppräkna anslaget med 35 milj.
kr.,

1977/78:1746 av Frida Berglund m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
beslutar att under punkt 2 till Särskild ersättning till Luleå kommun under
åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1977/78 anvisa ett anslag av 79 633 000 kr. samt

1977/78:1747 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar att ett anslag. Särskild ersättning till Luleå kommun, skall utgå med
301 203 000 kr. plus ränta fr. o. m. 1 januari 1978 till dess betalning sker, i
enlighet med den framställning som föreligger från Luleå kommun.

Propositionen

I propositionen föreslås en särskild ersättning till Luleå kommun om 50
milj. kr. Detta belopp utgör en del av den ersättning som föranleds av att
kommunen och kommunens företag har gjort vissa investeringar i samband
med den planerade utbyggnaden av Norrbottens Järnverk AB (NJA). Med
anledning av att Stålverk 80 har skjutits på framtiden har dessa investeringar
blivit antingen onyttiga eller för tidigt utförda. Föredraganden framhåller att
någon juridisk rätt till ersättning direkt av staten för dessa investeringar inte
torde föreligga men att det från allmän skälighetssynpunkt kan hävdas att
kommunen bör få ersättning.

1 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 19

FiU 1977/78:19

2

Kommunens ersättningsanspråk uppgår till sammanlagt 301 203 000 kr.
enligt följande sammanställning.

Sammanställning över kostnader för vilka Luleå kommun yrkar ersättning

Kommunens kostnader

Punkt		1 000-tal kr.
1	Stålverk 80-investeringar	140 584
2	Generalplaneinvesteringar	4 010
3-8	Exploateringsinvesteringar	23 439
9	Skolbyggnader, investeringar	4 067
18	Stålverk 80, skyddsinvesteringar	6 060
19	Utredningskostnader	200
20	Uppskrivning av utlandslån	10 000 188 360
Kommunala bolags och stiftelsers kostnader
Punkt		1 000-tal kr.
10	Björkskatan, område 2 och 3, hyresförluster	19 033
11	Björkskatan, område 3-8, investeringar	27312
12	Södra Bensbyn, investeringar	1 503
13	Hammaren, investeringar	46 241
14	Lerbäcken, hyresförluster	1 245
15	Fjärrvärmeanläggningar, överkapacitet m. m.	12 189
16	Elverksanläggningar, investeringar m. m.	2210
17	Lokaltrafik till Björkskatan, driftunderskott	3 110 112 843
Summa		301 203

I propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handeisstålsindustrin,
m. m. föreslås bl. a. ett bidrag till Statsföretag AB om 531,3 milj. kr. I
detta bidrag har räknats in det belopp på ca 101 milj. kr., som enligt avtal i
februari 1977 mellan Luleå kommun och NJA skall erläggas av NJA för
övertagande av vissa av kommunen utförda anläggningar i Stålverk 80-området. Detta belopp ingår som en del av de investeringar som har
redovisats under punkt 1. Resterande belopp under punkt 1 bör enligt
föredraganden i sin helhet ersättas av staten.

I propositionen 89 föreslås vidare att huvuddelen av de kostnader
kommunen redovisat underpunkterna 2-9,11-13 och 15-17 också ersätts av
staten. Beträffande punkterna 10 och 14, som avser förväntade framtida
hyresförluster, framhåller föredraganden att dessa av naturliga skäl nu är
svåra att bedöma. Kostnaderna under punkterna 18-20 bör enligt föredraganden
inte föranleda ersättning från staten.

I propositionen redovisas att regeringen lovat att Luleå kommun under en
femårsperiod med början år 1978 skall få extra skatteutjämningsbidrag som
motsvarar en årlig utdebitering av en krona per skattekrona. För 1978 har
beviljats bidrag med 18,1 milj. kr. Föredraganden framhåller att en del av
kommunens ersättningsyrkanden, framför allt de som avser framtida
hyresförluster, överkapacitet hos utförda anläggningar och tidigarelagda
investeringar, grundas på uppskattningar som av naturliga skäl är osäkra. De

FiU 1977/78:19

3

utgifter som avses är inte av engångskaraktär utan utgörs av årliga kostnader.
Lämpligheten av extra skatteutjämningsbidrag för att täcka bl. a. sådana
kostnader är enligt föredragandens mening uppenbar. Basen för statens
ersättning till kommunen bör därför utgöras av årliga extra skatteutjämningsbidrag
under åren 1978-1982 som motsvarar en krona per skattekrona.
Därutöver bör kommunen få ett engångsbelopp som ersättning för gjorda
investeringar m. m. i samband med den planerade utbyggnaden av NJA.

Ersättning till Luleå kommun bör enligt föredraganden utgå på följande
sätt. NJA övertar investeringar som ingår i kommunens ersättningsanspråk
med ett belopp av ca 101 milj. kr. Summan av de extra skatteutjämningsbidrag
som kommunen fått löfte om kan uppskattas till ca 115 milj. kr. under
femårsperioden. Därutöver bör ett engångsbelopp om 50 milj. kr., att
utbetalas under innevarande budgetår, beviljas kommunen.

Motionerna

I motionen 1722 av Alf Lövenborg (apk) framhålls att inte ens de 301 milj.
kr. som Luleå kommun begärt till fullo kan kompensera de skador som
drabbat kommunen genom att planerna på Stålverk 80 torpederades. Att
pruta på detta belopp anser motionären vara närmast otillständigt. Motionären
föreslår därför att det i propositionen föreslagna anslaget skall räknas
upp med 35 milj. kr.

1 motionen 1746 av Frida Berglund m. fl. (s) föreslås att det i propositionen
föreslagna anslaget räknas upp med 29 633 000 kr. Beträffande 19,5 milj. kr.
av detta belopp framhåller motionärerna att i propositionen vitsordas
riktigheten i bedömningen att investeringarna i bostadsområdena Björkskatan,
Södra Bensbyn och Hammaren är onyttiga. I propositionen anges inga
motiv för reducering av beloppet. Det måste enligt motionärerna anses
självklart att en kostnad som bedöms onyttig också bör ersättas. I sammanhanget
framhålls att kommunens bostadsstiftelser för undvikande av
ytterligare ränteförluster har att omgående lösa in byggnadskreditiv avseende
områdena Björkskatan och Hammaren om totalt 69,5 milj. kr. På grund härav
är enligt motionärerna den i propositionen föreslagna kontanta ersättningen
från staten på 50 milj. kr. otillräcklig och bör räknas upp med 19,5 milj.
kr.

Beträffande resterande drygt 10 milj. kr. av den av motionärerna föreslagna
anslagsuppräkningen anförs att i Luleå kommuns framställning räntor är
beräknade t. o. m. 1977. Att propositionen läggs senare än beräknat innebär
en försening med ca 5 månader, vilket enligt motionärerna innebär att Luleå
kommun får ränteförluster på 10 133 000 kr.

I motionen 1747av Lars Werner m. fl. (vpk)anförs att det inte kan godtas att
regeringen prutar på Luleå kommuns skäliga anspråk. Motionärerna framhåller
att kommunen handlat i god tro efter riksdagsbeslut och statliga planer

FiU 1977/78:19

4

som sedan helt utanför kommunens kontroll och inflytande övergivits av
statsmakterna. Mot bakgrund härav föreslår motionärerna att riksdagen
beslutar att anslag utgår med 301 203 000 kr. plus ränta fr. o. m. 1 januari 1978
till dess betalning sker, i enlighet med den framställning som föreligger från
Luleå kommun.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis framhålla att utskottet har stor förståelse för att
den situation som uppkommit genom att Stålverk 80 skjutits på framtiden
ställt Luleå kommun inför mycket svårbemästrade ekonomiska problem.
Utskottet anser i likhet med föredraganden att det från allmän skälighetssynpunkt
med fog kan hävdas att ersättning skall utgå från staten till
kommunen, med hänsyn till de speciella omständigheter som orsakat
problemen.

I motionerna 1722, 1746 och 1747 föreslås att medel utöver de i
propositionen föreslagna skall utgå som ersättning till kommunen.

Yrkandet i motionen 1722 innebär att ersättning skall utgå även för de delar
av kommunens ersättningsanspråk som enligt propositionen ej bör föranleda
ersättning. Beträffande de tre punkter där ersättning enligt föredraganden
inte i någon del bör utgå vill utskottet anföra följande. Kommunen har tagit
upp ett belopp av drygt 6 milj. kr. för tillkommande kostnader under år 1978
för skyddsinvesteringar inom Stålverk 80-området i syfte att undvika
kapitalförstöring. Eftersom ersättningen till kommunen grundas på förutsättningen
att gjorda investeringar inte kan nyttiggöras och alltså inte representerar
något värde för kommunen bör kostnader för att för dessa investeringar
undvika kapitalförstöring inte berättiga till ersättning. Kommunens konsultkostnader
för att räkna fram ersättningsanspråken bör rimligen inte heller
ersättas av staten. Vidare har en post på 10 milj. kr. tagits upp för
uppskrivning av utlandslån till följd av devalvering. Utskottet kan inte godta
principen att staten skall ta ett ansvar för eventuella kursförluster som kan
drabba kommuner, företag eller andra som tar upp lån utomlands. Utskottet
delar således regeringens bedömning av denna fråga. Det bör dessutom
framhållas att Luleå kommuns eventuella kursförluster uppkommer först då
amorteringar och räntebetalningar sker och inte omedelbart vid den tidpunkt
en devalvering genomförs. Enligt vad utskottet erfarit har kommunens
upplåning huvudsakligen skett i amerikanska dollar. Kommunens beräkning
bygger på förhållandena i september 1977, alltså omedelbart efter devalveringen
av den svenska kronan. Mellan 1 september 1977 och 1 mars 1978 föll
emellertid dollarkursen med närmare 6 %. Det är alltså ytterligt svårt att
uttala sig om storleken av eller ens förekomsten av en kursförlust totalt sett
för kommunen.

I fråga om kommunens övriga ersättningsyrkanden har regeringen i några
fall gjort en från kommunen något avvikande bedömning av möjligheten att i

FiU 1977/78:19

5

framtiden nyttiggöra gjorda investeringar. Huvuddelen av yrkandena tillgodoses
dock i propositionen. Utskottet har för sin del inte funnit skäl att frångå
regeringens bedömningar i dessa fall. Med det anförda avstyrks motionen
1722.

Motionen 1746 behandlar huvudsakligen två frågor. Den ena gäller det
faktum att Luleå kommuns bostadsstiftelser för att undvika ytterligare
ränteförluster omgående bör lösa in vissa byggnadskreditiv om tillsammans
69,5 milj. kr. För att detta skall bli möjligt föreslås att den i propositionen
föreslagna kontanta ersättningen till kommunen på 50 milj. kr. räknas upp
med 19,5 milj. kr. Enligt vad utskottet kan förstå innebär motionärernas
argumentation att man inte gör någon annan bedömning än regeringen vad
avser den totala ersättning som bör utgå men att man har en annan
uppfattning om utbetalningstidpunkterna. Vad gäller kommunens möjligheter
att lösa in de aktuella byggnadskreditiven vill utskottet då erinra om att
kommunens likviditetstillskott under året till följd av statliga beslut inte
inskränker sig till det i propositionen 89 föreslagna anslaget om 50 milj. kr.
Mer än 100 milj. kr. kommer, om förslagen i propositionen 87 bifalles, att
utbetalas från NJA. Vidare har, som anges i propositionen 89, regeringen
fattat beslut om extra skatteutjämningsbidrag för år 1978 till kommunen om
18,1 milj. kr.

Den andra i motionen 1746 berörda frågan gäller att kommunens
beräkningar bygger på förutsättningen att ersättning till kommunen skall
betalas ut senast vid 1977 års utgång. Genom att regeringens förslag
framläggs först nu åsamkas kommunen enligt motionärerna extra räntekostnader
under perioden januari-maj 1978 om drygt 10 milj. kr. Beloppet bör
enligt motionärerna ersättas av staten. Utskottet vill i denna fråga först
framhålla att man vid behandlingen av frågan om ränteersättning bör skilja
mellan det belopp som skall erläggas av NJA och de direkta statliga bidrag
som föreslås utgå. Beträffande ersättningen från NJA föreligger ett avtal
mellan kommunen och företaget. Det bör i detta sammanhang uppmärksammasatt
medan detta avtal upptar ett belopp av knappt 101 milj. kr. så häri
propositionen 87 för ändamålet räknats med ett belopp av ca 105 milj. kr.
Härmed skapas utrymme för att ge kommunen viss ersättning för ökade
räntekostnader. När det däremot gäller statens bidrag till kommunen är
situationen en annan; här föreligger ingen avtalssituation. Det vore enligt
utskottets mening en oacceptabel princip om statliga bidrag skulle behöva
inkludera ränteersättningar i de fall bidragen inte utbetalas vid de tidpunkter
mottagarna av bidragen räknat med. Med det anförda avstyrks motionen
1746.

1 motionen 1747 begärs att ett anslag, Särskild ersättning till Luleå
kommun, skall utgå med 301 203 000 kr. plus ränta fr. o. m. 1 januari 1978 till
dess betalning sker, i enlighet med den framställning som föreligger från
Luleå kommun. Detta yrkande skall bl. a. ses mot bakgrund av att samma
motionärer i motionen 1744, som väckts med anledning av propositionen 87

FiU 1977/78:19

6

om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m., bl. a. hemställt
att de finansieringsmedel som föreslås i propositionen 87 skall ställas till
SSAB:s förfogande, med den inriktning som föreslås i motionen (yrkandet 2
h). Den föreslagna ersättningen från NJA till Luleå kommun nämns inte i
motionen 1744. Utskottet har tolkat innebörden av motionerna 1744 och 1747
så att motionärerna anser att hela ersättningen till Luleå kommun skall utgå
som ett direkt statligt bidrag och att avtalet mellan NJA och kommunen inte
skall godkännas. Några argument för en sådan lösning presenteras inte av
motionärerna. Utskottet kan inte tillstyrka förfaringssättet, bl. a. eftersom
avtalet mellan NJA och kommunen också innebär att företaget tar över vissa
av kommunen utförda anläggningar i Stålverk 80-området. Ett bifall till
motionen torde på denna punkt strida mot kommunens önskemål. Yrkandet
i motionen 1747 innebär vidare krav på ersättning helt enligt kommunens
yrkanden och därtill ränteersättning. Dessa frågor har utskottet redan
behandlat. Därutöver innebär motionsyrkandet att hela ersättningen till
kommunen skall utbetalas redan under innevarande budgetår. Utskottet kan
inte dela denna uppfattning. Som föredraganden framhåller uppkommer inte
alla kommunens kostnader omedelbart. Vissa kostnader är i stället fördelade
över en följd av år. Enligt utskottets mening är det därför rimligare att genom
de uttalanden som nu görs garantera kommunen årliga extra skatteutjämningsbidrag
motsvarande en krona per skattekrona under perioden
1978-1982. Genom denna teknik blir det också möjligt att se hur de
kostnadsposter där beräkningarna nu är osäkra (främst framtida hyresförluster)
faktiskt kommer att utvecklas.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående tillstyrker utskottet
regeringens förslag i propositionen 89.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1747,

2. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen
1977/78:89 moment 1 om ersättning till Luleå kommun för
vidtagna åtgärder med anledning av Stålverk 80-projektet,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:89 moment 2
och med avslag på motionerna 1977/78:1722 och 1977/78:1746
till Särskild ersättning till Luleå kommun under åttonde huvudtiteln
på tilläggsbudget II till statsbudgeten förbudgetåret 1977/
78 anvisar ett anslag av 50 000 000 kr.

Stockholm den 14 mars 1978

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

FiU 1977/78:19

7

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson (c), Knut
Wachtmeister (m), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson
(s), Anton Fågelsbo (c), Per-Axel Nilsson (s). Rolf Rämgård (c), tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Karin Flodström (s) och Göthe Knutson
(m).

Reservation

av Kjell-Olof Feldt (s), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Per-Axel Nilsson
(s) och Karin Flodström (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”1 fråga” och på s.

5 slutar med "motionen 1746” bort ha följande lydelse:

Med det anförda avstyrks motionen 1722.

I motionen 1746 framhålls bl. a. att man i propositionen i huvudsak delar
uppfattningen att vissa investeringar i bostadsområdena Björkskatan, Södra
Bensbyn och Hammaren varit onyttiga. Samtidigt föreslås emellertid inte
kommunen få en tillfredsställande ersättning för dessa förluster. Enligt
motionärerna måste det anses självklart att en kostnad som bedöms onyttig
också måste ersättas.

Utskottet delar denna uppfattning. Även om man i en framtid skulle
komma att bygga bostäder på dessa områden kan det i hög grad ifrågasättas
om de investeringskostnader som nedlagts på dessa då har något ekonomiskt
värde. Detta gäller även de utredningskostnader som nedlagts i samband med
generalplanearbetet. Även kostnaderna för överkapaciteten i fjärrvärmeanläggningarna
bör ersättas. Utskottet föreslår därför att den särskilda ersättningen
till Luleå kommun höjs med 19,5 milj. kr.

1 motionen 1746 föreslås även att kommunen erhåller särskild ersättning
för extra räntekostnader som kommunen haft till följd av att regeringens
förslag i frågan framlagts först nu, vilket leder till att ersättningen inte kan
utbetalas förrän senare i vår och inte - som kommunen förutsatt i sina
beräkningar - vid årsskiftet 1977-1978.

Eftersom denna utbetalningstidpunkt i vad gäller den rent statliga
ersättningen inte är reglerad genom något avtal eller någon annan överenskommelse
finner inte utskottet skäl att inräkna detta belopp i kommunens
ersättning. Motionen 1746 avstyrks således i denna del.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:89
moment 2 och motionen 1977/78:1746 samt med avslag på
motionen 1977/78:1722 till Särskild ersättning till Luleå kommun

FiU 1977/78:19

under åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1977/78 anvisar ett anslag av 69 500 000 kr.

GOTAB 57728 Stockholm 1978