SoU 1976/77:8

Socialutskottets betänkande
1976/77:8

med anledning av motioner om vissa frågor rörande psykiskt utvecklingsstörda Motionerna 1)

I motionen 1975/76:383 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs, såvitt
här är i fråga,

a. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av omsorgslagen i enlighet
med vad som anförts i motionen (yrkandet 1),

b. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om successiv ersättning av specialsjukhusen och andra
stora institutioner som används för vård av psykiskt utvecklingsstörda med
mindre enheter i vanliga bostadsområden (yrkandet 3).

Ett i motionen framställt yrkande om förhöjt anslag för vuxenundervisning
av psykiskt utvecklingsstörda har behandlats av utskottet i SoU
1975/76:30 (p. 27).

2) 1 motionen 1975/76:559 av herr Alemyr m. fl. (s, c, m, fp) hemställs

a. att riksdagen hos regeringen begär att särskilda anvisningar utfärdas
beträffande anordnande av specialklass för psykotiska barn inom särskolan
med beaktande av _att det genomsnittliga elevantalet i specialklassen bör
vara lägre än fyra (yrkandet 1),

b. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag beträffande
omsorg avseende boende m. m. för psykotiska barn (yrkandet 2).

3) I motionen 1975/76:1280 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och
Mattsson i Skee (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning
om att det i anslutning till socialvårdskonsulentorganisationen i länsstyrelserna
inrättas ombudsmannatjänster för utvecklingsstörda.

4) I motionen 1975/76:2054 (motivering i motionen 1975/76:2053) av
herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i omsorgslagen att rättssäkerheten
för den enskilde stärks i enlighet med vad som anförts i motionen
1975/76:2053 (yrkandet 2).

Ett i motionen framställt yrkande (punkt 1) om ändringar i lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall behandlas av utskottet i
SoU 1976/77:5.

1 Riksdagen 1976177. 12 sami. Nr 8

SoU 1976/77:8

Omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Gällande bestämmelser

I lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
(omsorgslagen) regleras alla särskilda omsorger som det allmänna skall bereda
psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling
för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda
omsorger genom det allmänna. Närmare föreskrifter för tillämpningen av
lagen ges i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvec
kl i ngsstörda (omsorgsstadgan).

Landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun
har enligt omsorgslagen huvudmannaskapet för de psykiskt utvecklingsstördas
undervisning, vård och andra omsorger enligt lagen. Ledningen av
verksamheten utövas av en omsorgsstyrelse.

Undervisningen av sådana psykiskt utvecklingsstörda barn, som kan tillgodogöra
sig undervisning men icke kan följa undervisningen inom det
allmänna skolväsendet, sker i särskola. Särskola omfattar förskola, skola
för grundundervisning, träningsskola, yrkesskola eller flera av dessa skolformer.
Särskolbamen är skolpliktiga så länge de behöver undervisning, dock
längst t. o. m. vårterminen det år de fyller 21 år eller i undantagsfall 23
år. Omsorgsstyrelsen har möjlighet att överlåta ledningen av särskola till
vederbörande kommuns skolstyrelse.

Undantag från landstingskommuns skyldighet att bereda undervisning
föreligger beträffande sådana psykiskt utvecklingsstörda barn som på grund
av syn- eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särskola. Dessa
barn undervisas i statliga specialskolor.

Även den vanliga grundskolan ger specialundervisning för barn med utvecklingsstörning
som har svårt att följa den vanliga undervisningen men
inte är i behov av undervisning i särskola och därför inte omfattas av omsorgslagen.
Sådan specialundervisning ges i hjälpklass, skolmognadsklass
och observationsklass.

Enligt omsorgsstadgan skall verksamheten i särskolan bedrivas i så nära
överensstämmelse med vad som gäller inom det allmänna skolväsendet
som är möjligt och lämpligt.

Landstingens värdomsorger ges i flera former, från vård i det egna
hemmet till sluten vård på vårdhem och specialsjukhus. De som inte kan
bo i det egna hemmet men inte behöver bo på vårdhem eller specialsjukhus
skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.

Högsta tillsynen över omsorgsverksamheten utövas av skolöverstyrelsen
och socialstyrelsen med den fördelning av uppgifterna som regeringen bestämmer.
För varje inrättning för psykiskt utvecklingsstörda skall en av
myndigheterna vara huvudtillsynsmyndighet.

Omsorgsstadgan föreskriver att en plan för ordnandet av omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda skall fastställas av huvudtillsynsmyndigheten för

SoU1976/77:8

viss tid, högst fem år. I planen skall anges för varje inrättning elev- eller
upptagningsområde och beräknat antal platser och klasser samt de ytterligare
uppgifter huvudtillsynsmyndigheten bestämmer. Tillsynsmyndigheten skall
även med lämpliga tidsmellanrum och när särskild anledning förekommer
låta inspektera den verksamhet som står under dess tillsyn.

Boende- och verksamhetsformer

Enligt vad som inhämtats från socialstyrelsen var totala antalet psykiskt
utvecklingsstörda den 1 november 1975 36 767 eller 0,44 % av hela befolkningen.
Av dessa var 13 623 barn och ungdomar och 23 144 vuxna.
Antalet utvecklingsstörda som erhöll omsorger enligt omsorgslagen uppgick
till 30 922, varav 12 992 var barn och ungdomar och 17 930 vuxna.

Från socialstyrelsen har vidare inhämtats vissa statistiska uppgifter om
boende- och verksamhetsformer för psykiskt utvecklingsstörda. Utvecklingen
för tiden 1970-1975 belyses av nedanstående tabeller. Det bör dock uppmärksammas
att uppgifterna för år 1970 och år 1975 inte är direkt jämförbara
på grund av att statistiken lagts upp olika för dessa år beträffande både
den undersökta gruppen och tidpunkten för undersökningen.

Boendeform för utvecklingsstörda som erhöll omsorg enligt omsorgslagen den
1 maj 1970 och för samtliga utvecklingsstörda den 1 november 1975

Boendeform	1970 %	1975 %
Föräldrahem	37,0	44,0
Egen bostad	2,1	8,0
Annat enskilt hem	3,8	2,6
Elevhem	9,2	5,9
Inackorderingshem	1,7	4,5
Vårdhem (inkl. riksanstalter)	36,9	28,7
Specialsärskola	0,5	0,3
Specialvårdhem	0,9	0,5
Specialsjukhus	7,0	3,2
Annan boendeform	0,9	2,3
Summa	100	100

Av tabellen framgår att andelen utvecklingsstörda som bor i föräldrahem,
egen bostad och inackorderingshem ökat avsevärt, medan andelen utvecklingsstörda
på vårdhem och specialsjukhus sjunkit i motsvarande mån.

SoU 1976/77: 8

Verksamhetsform för utvecklingsstörda som erhöll omsorg enligt omsorgslagen
den 1 maj 1970 och för samtliga utvecklingsstörda den 1 november 1975

Verksamhetsform	1970	1975
	%	%
Förskola/daghem	4,3	2,3
Individuell integrering i förskola/daghem		1,5
Träningsskola	9,1	7,4
Grundsärskola	15,0	11,4
Y rkesskola	4,3	7,2
Individuell integrering i yrkesskola		0,2
Specialklass i särskola		1,4
Särskild undervisning	2,8	4,9
Hemmavård	7,3	2,6
Dagcenter (år 1970 verksamhet) för dem som bor
på vårdhem eller specialsjukhus	26,2	18,8
Dagcenter (år 1970 sysselsättningshem)
för övriga	3,9	10,3
Skyddat arbete	5,9	4,7
Självständigt arbete	4,8	6,3
övriga aktiviteter		4,6
Ingen verksamhet	16,4	16,4
Summa	100	100

Av tabellen framgår bl. a. att andelen utvecklingsstörda på dagcenter vid
vårdhem eller specialsjukhus sjunkit kraftigt, medan andelen utvecklingsstörda
på övriga dagcenter stigit i ungefär samma omfattning.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner som syftat till en översyn av omsorgslagen har behandlats av
socialutskottet de senaste två åren (SoU 1974:33 och 1975/76:5). Riksdagen
har på utskottets hemställan avslagit motionerna. Utskottet yttrade i betänkandet
SoU 1975/76:5 bl. a. följande.

Som utskottet framhöll föregående år vid behandlingen av motionsyrkanden
om en översyn av omsorgslagen torde frågan om en översyn av
lagen på grundval av de erfarenheter som vunnits under lagens tillämpningstid
bli aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid. Som också framhölls
av utskottet vid nämnda tillfälle krävs, för att få till stånd en mera
inträngande analys av läget på området, framför allt då det gäller det kvalitativa
innehållet i omsorgerna, ett omfattande utredningsarbete, som skulle
vara tidskrävande. Utskottet vidhåller mot denna bakgrund sin uppfattning
att i nuvarande situation, då utbyggnaden av omsorgerna fortfarande är
intensiv, en utredning inte kan förordas.

Utskottet framhöll vidare att de i motionerna väckta frågorna bl. a. om
en kartläggning av läget rörande omsorgerna och om de utvecklingsstördas
normalisering och integrering borde tas upp i samband med en kommande
översyn.

SoU 1976/77:8

Omsorger om psykotiska barn

Motionen 1975/76:559

Bland de psykiskt utvecklingsstörda barnen finns barn som har även andra
handikapp av fysisk eller psykisk natur. En särskild grupp av dessa är de
som har sådana komplikationer till utvecklingsstörningen som betecknas
som psykos eller autism. I motionen 1975/76:559 anförs beträffande dessa
barn bl. a. följande.

Psykotiska barn (barn som lider av infantil autism) är en barngrupp som
i ringa grad uppmärksammats. De är heller inte många; man räknar med
en frekvens på 4-5 barn per 10 000. Orsaken till sjukdomen är okänd, sannolikt
uppkommer den genom en kombination av medfödd skada och miljöfaktorer.
Autismen brukar visa sig när barnet är 3-4 år gammalt, men
ibland kan sjukdomen diagnostiseras under forsta levnadsåret. Symtomen
är följande:

1. Långvarig störning av den känslomässiga relationen till andra människor
(självförsjunkenhet).

2. Omedvetenhet om sin egen identitet på ett för åldern onormalt sätt.

3. Ett sjukligt sysslande med vissa föremål, som ej motsvarar det normala
sättet att använda dem.

4. Envist motstånd mot alla förändringar i miljön och i den dagliga rutinen
(allt från allmän oro till ångestutbrott).

5. Olika slag av perceptionsrubbningar (svårighet att sovra och sortera
intryck).

6. Akuta, intensiva och omotiverade ångestattacker.

7. Rubbningar på det språkliga området.

8. Egendomligheter i hållning och motorik.

9. Till synes allvarlig utvecklingsstörning, men med tillfälliga tecken på
normal eller mycket god intellektuell förmåga.

I motionen påpekas att undervisningen av psykotiska barn måste ske i
mindre grupp än vad som är vanligt i särskolan. Orsaken till detta förhållande
är barnens svåra kontaktstörning, bristande koncentrationsförmåga och i
vissa fall också destruktiva beteende. Tre barn per klass torde vara det maximala
antalet. I motionen konstateras vidare att de psykotiska barnen får
mycket illa på stora institutioner. Genom att inrätta små klasser och små
elevhem för korttidsvistelse kan samhället avlasta barnens föräldrar så att
de orkar behålla sina barn i hemmet.

Undervisning och vård av psykotiska barn

Skolöverstyrelsen (SÖ) har i sitt remissyttrande över motionen, vilket yttrande
redovisas nedan, lämnat följande uppgifter beträffande undervisningen
av de psykotiska barnen.

SÖ har 1968-06-28 med stöd av 39 § stadgan (1968:146) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda meddelat normer för anordnande av
klasser för bl. a. elever med anpassningssvårigheter och psykiska särdrag.
Normerna innebär att sådan klass kan omfatta fyra till åtta elever.

SoU 1976/77: 8

Länsskolnämnden kan medge att klass anordnas eller för bibehållas med
lägre elevantal.

Under senare år har verksamhet för elever med flerhandikapp varit föremål
för särskilt intresse. Organisationen har setts över och ytterligare resurser
har tillkommit. Hösten 1975 framlades förslag rörande undervisning av utvecklingsstörda
elever med två eller flera av tilläggshandikappen syn-, hörseleller
talskada. Elever med psykiska handikapp utöver utvecklingsstörning
har hittills ägnats jämförelsevis mindre intresse. Det gäller i dessa fall sådana
komplikationer till utvecklingsstörningen som betecknas som psykos, autism,
anpassningssvårigheter eller psykiska särdrag.

En viss, icke obetydlig verksamhet förekommer för dessa barn. Utöver
särskilda klasser i särskolan finns s. k. enskilda vårdhem enligt stadgan
(1970:88) om enskilda vårdhem m. m. där olika behandlingsformer prövats.
Malmö kommun och Malmöhus läns landsting har begärt att fö anordna
försöksverksamhet med små undervisningsgrupper för autistiska barn, andra
landsting har efter medgivande från länsskolnämnden motsvarande verksamhet
i mindre omfattning.

SÖ har uppmärksammat behovet av alternativa undervisningsformer för
denna elevgrupp och har därför 1976-01-07 anslagit medel för ett projekt
för uppföljning av den verksamhet som f. n. bedrivs. En stor del av denna
verksamhet berör de i motionen beskrivna eleverna.

Projektet, som leds av fil. dr Ingrid Liljeroth vid lärarhögskolan i Mölndal,
skall även ta upp andra alternativa undervisnings- och boendeformer. SÖ
har därför inbjudit övriga landsting att delta i försöksverksamheten.

Under våren 1976 genomförs viss planläggning, studier av pågående verksamhet
samt litteraturstudier. Den egentliga försöksverksamheten startar
budgetåret 1976/77. Därvid kommer en analys av elevernas problem från
psykologisk synpunkt att genomföras samtidigt med studierna av elevernas
behov av boende, undervisning och behandling. Under budgetåret 1977/78
kommer en mera systematisk uppläggning och analys av erfarenheterna
att göras.

Under innevarande läsår har försöksverksamhet i Malmö kommun och
Malmöhus läns landsting bedrivits med lägre elevantal i deltagande klasser,
vilket medgivits av länsskolnämnden.

Undervisning och vård av psykotiska barn ges även på Mjörnhemmet
i Göteborg, där man arbetar med små grupper om högst tre barn, och på
de läkepedagogiska instituten i Järna, de s. k. Järnahemmen, utanför Södertälje.
Speciella resurser för autistiska barn finns även på Årstahemmet
i Stockholm, som är en grundsärskola med ett 30-tal intema och ytterligare
några externa platser.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1975/76:559 från socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, statens handikappråd, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Sveriges lärarförbund och Svenska facklärarförbundet.

Skolöverstyrelsen har för kännedom överlämnat kopia av ett av styrelsen
den 3 maj 1976 till socialdepartementet avgivet yttrande angående fram -

SoU 1976/77: 8

ställningar från Malmöhus läns landsting och Malmö kommun om försöksverksamhet
med undervisning av psykotiska barn. Statens handikappråd
har till sitt eget yttrande bifogat yttrande från Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn (FUB). Yttrande har vidare inkommit från Föreningen för
psykotiska barn.

Ställningstaganden

Samtliga remissinstanser ställer sig positiva till syftet med motionen, dvs.
att förbättra situationen för de psykotiska barnen.

Motionsyrkandet om utredning och förslag beträffande omsorg avseende
boende m. m. för psykotiska barn tillstyrks av socialstyrelsen, statens handikappråd,
Landstingsförbundet, Sveriges lärarförbund och Föreningen för
psykotiska barn. Skolöverstyrelsen avstyrker yrkandet. Övriga remissinstanser
har inte yttrat sig särskilt i frågan.

Motionsyrkandet om utfärdande av särskilda anvisningar för anordnande
av specialklasser för psykotiska barn inom särskolan med lägre genomsnittligt
elevantal än fyra tillstyrks av Landstingsförbundet, Svenska facklärarförbundet
och Föreningen för psykotiska barn. Skolöverstyrelsen avstyrker
yrkandet. Övriga remissinstanser tar inte direkt ställning till detta yrkande.

Synpunkter m. m.

Socialstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Det råder olika uppfattningar såväl utomlands som i vårt land om vilka
barn som bör betecknas såsom psykotiska, hur dessa barn skall behandlas
och vilka övriga åtgärder som lämpligen bör sättas in för att lindra sjukdomen
och dess följder. Insatserna är följaktligen okoordinerade och i stor utsträckning
även bristfälliga.

Styrelsen bedömer det därför såsom föga lämpligt att på så lösa grunder
besluta om åtgärder. Risken för låsning i olämpliga eller isolerade undervisningsmodeller
eller boendeformer är stor. Styrelsen föreslår därför i enlighet
med motionens syfte att omsorgen om de psykotiska barnen utreds
i sin helhet och att förslag framläggs i syfte att skapa bättre utvecklingsmöjligheter
för dessa barn.

Skolöverstyrelsen (SÖ) anför bl. a. följande.

SÖ avser att med stöd av 39 § omsorgsstadgan medge lägre elevantal
i vissa klasser, som fortsättningsvis kommer att ingå i den försöksverksamhet
som drivs av Malmö kommun och Malmöhus läns landsting samt av andra
landsting i mindre omfattning. Om det vid försöksperiodens slut visar sig
befogat med generellt lägre elevantal i klasser för elever med psykiska särdrag
kommer SÖ att underställa regeringen detta i enlighet med kungörelsen
(1970:641) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar
eller råd.

SoU 1976/77: 8

SÖ har i annat sammanhang låtit utreda den fysiska planeringen av elevhem
för psykiskt utvecklingsstörda elever. Den inre verksamheten vid elevhem
beskrivs i ”Handbok för elevhem” som är under utarbetande. I detta
arbete behandlas även elevhemmens roll för elever med psykiska särdrag.

Med hänvisning till det anförda anser SÖ att det för närvarande inte
föreligger behov av särskilda anvisningar eller ytterligare utredning rörande
de psykotiska barnens undervisning och boende.

Samma synpunkter återkommer i SÖ:s ovan angivna yttrande den 3 maj
1976 till socialdepartementet.

Statens handikappråd anför bl. a. följande.

De psykotiska barnen är en grupp barn om vilka kunskapen är mycket
begränsad. Vi är inte säkra på hur många de är och hitills har mycket litet
gjorts för att ge dem den behandling och det omhändertagande som de
behöver. Situationen för de psykotiska barnen och deras familjer är därför
synnerligen svår. En del av de psykotiska barnen har tagits om hand inom
omsorgerna för de utvecklingsstörda. Det är oklart om de alltid är utvecklingsstörda
i egentlig mening. Svårigheterna att ställa rätt diagnos är här
stora. Ett fåtal institutioner i landet har intresserat sig för dem, främst de
s. k. antroposofmstitutionema. 1 Stockholms läns landsting har nyligen en
inventering av barn med atypiska störningar gjorts. Inom denna grupp ingår
de psykotiska barnen och av inventeringen framgår vilka stora problem
dessa barn och deras familjer har. Vid lärarhögskolan i Göteborg planeras
för närvarande ett projekt rörande undervisning av elever med psykiska
särdrag i särskolan.

Statens handikappråd anser det mycket angeläget att det görs en allsidig
utredning om de psykotiska barnens behov av behandling, familjestöd, förskola,
skola m. m. Utredningen bör göras med största möjliga snabbhet.
Vi menar att det därför inte är nödvändigt att tillsätta en parlamentarisk
utredning utan den kan göras genom samarbete mellan de närmast berörda
verken. En sådan utredning skulle även omfatta de barn som går i särskolan
och frågan om minskat barnantal i särskoleklasser. De utredningar som
gjorts inom olika landsting bör naturligtvis beaktas, liksom det ovannämnda
projektet rörande särskolan.

Liknande åsikter framförs av Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB)
som sammanfattar sina synpunkter enligt följande.

FUB förordar

- att hela problemet för barn med psykiska och intellektuella dubbelhandikapp
tas upp till forskning, utvärdering, planering och åtgärder

- att en tidig diagnos och behandling eftersträvas för alla barn med tydligt
försenad talutveckling eller tydliga psykiska besvär

- att speciallärarutbildningen anpassas efter behoven hos sådana barn

- att skolklasserna får vara mindre än normalt i särskolan när det ingår
barn med autism eiler andra psykiska beteenderubbningar i klassen

- att även den vanliga skolan får bättre resurser för att ta hand om elever
med autistiska drag eller med kombinerade intellektuella hämningar och
psykiska besvär

SoU 1976/77: 8

- att det görs väsentligt mer för att fl fram en kår av psykoterapeuter med
inriktning på barn med förståndshandikapp

- att föräldrar, fosterföräldrar och vårdpersonal som har hand om dessa
barn får en god specialpedagogisk och psykoterapeutisk orientering och
föräldrarna dessutom ett gott emotionellt stöd

- att så många av dessa dubbelhandikappade barn som möjligt får bo hos
föräldrar eller fosterföräldrar och att dessa hem blir rejält stöttade

- att den lilla enhetens princip konsekvent tillämpas när sådana barn måste
bo på elevhem eller vårdinstitutioner.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet framhåller det angelägna
i att omsorgen om de psykotiska barnen uppmärksammas. Landstingsförbundet
anser att den i motionen begärda utredningen inte bör begränsas
till de psykotiska barnen i särskolan, utan utredningen bör penetrera
samtliga autistiska barns boende och undervisningssituation och klargöra
barnpsykiatrins ansvar mot omsorgsstyrelser och primärkommunala organ
samt samarbete och ansvar dem emellan.

Sveriges lärarförbund ifrågasätter motionens förslag om att ange elevantalet
för en undervisningsgrupp. I likhet med SIA-förslaget beträffande de s. k.
fasta gruppernas storlek bör även dessa undervisningsgruppers storlek vara
helt beroende av de särskilda eleverna, deras behov och svårigheter. Förbundet
framhåller vidare att vikten av en stabil och gynnsam undervisningsmiljö
för eleverna gör det naturligt att i likhet med motionen kräva
en lärarassistent.

Svenska facklärarförbundet påpekar att intentionerna i motionen ligger
helt i linje med skolöverstyrelsens nyligen avgivna förslag till regeringen
angående undervisningen av utvecklingsstörda barn och ungdomar som är
syn-, hörsel- eller talskadade.

Föreningen för psykotiska barn framhåller inledningsvis att det totala antalet
psykotiska barn kan antas vara betydligt större än som anges i motionen.
Föreningen anför därefter följande.

Bland våra medlemmar finns många föräldrar, vars barn först efter flera
år och många besök vid olika kliniker och institutioner har fått rätt diagnos
och funnit den mest adekvata vårdformen. Dessa erfarenheter leder till två
slutsatser. Det är dels nödvändigt att öka forskningsinsatserna och öka kunskapen
om sjukdomen bland berörd personal så att rätt diagnos kan ställas
tidigt. Det är dels också nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att tidigt
fånga in dessa barn. Endast genom en tidigt insatt och riktig behandling
ökas förutsättningarna för att barnen skall kunna anpassas till ett normalt
samhällsliv. Vi vill i detta sammanhang erinra om det s. k. BOEL-testet,
avsett att användas vid bl. a. vid barnavårdscentraler för att tidigt spåra
barn med avvikande kontaktbeteende.

Den bristande kunskapen om sjukdomen och svårigheterna att diagnostisera
den torde vara en bidragande orsak till att de psykotiska barnen ofta
förs samman med utvecklingsstörda barn. Vi delar helt motionärernas uppfattning
att detta inte är positivt för de psykotiska barnen, därför att de
skiljer sig i många avseenden från övriga barn med psykisk utvecklingsstörning.
De psykotiska barnen är också i allra högsta grad individuella.

SoU 1976/77: 8

De nio symptom som nämns i motionen kan förekomma i de mest individuella
kombinationer. Vi vill därför särskilt understryka vad som anförs
i motionen om att ”varje elev bör ha ett individuellt anpassat undervisningsprogram
som möjliggör en behandlingsinriktad undervisning i syfte
att bearbeta de speciella problemen”.

Motionärerna säger att de psykotiska barnen inte generellt kan jämställas
med övriga psykiskt utvecklingsstörda samt att tveksamhet råder om huruvida
dessa barn skall lyda under särskolan eller under specialskolan. Vi
vill i det sammanhanget peka på att en del av våra medlemmars barn är
inskrivna i omsorgen medan andra inte är det. Vissa barn har varit inskrivna
men har skrivits ut sedan man ansett att särskolan inte kan ge dem en
adekvat vård och undervisning. Osäkerheten i detta avseende är således
stor och understryker behovet av ökade forskningsinsatser. Vi vill också
framhålla vilka påfrestningar det innebär för föräldrar i en redan tidigare
svår situation att ”bollås” mellan olika myndigheter utan att veta var deras
barn ”hör hemma”.

För vår del finner vi emellertid att den organisatoriska frågan inte är
den viktigaste. Långt viktigare är att vårdresurserna ökas oavsett inom vilken
organisatorisk form det sker. Vi anser därför att det är en angelägen reform
att, enligt motionens förslag, inrätta special klasser för psykotiska barn med
ett genomsnittligt elevantal som är mindre än fyra. Vi vill dock framhålla
att barnens individualitet kan innebära att vissa barn bör undervisas i större
klasser för att få den stimulans som detta kan ge. Andra barn kan behöva
helt individuell undervisning. Elevantalet per klass får inte låsas utan skall
ses som ett statistiskt genomsnitt.

Våra erfarenheter styrker motionärernas uppfattning att de psykotiska
barnen far mycket illa på större institutioner. En utredning om de psykotiska
barnens boende m. m. hälsas därför med tillfredsställelse. Det är dock angeläget
att utredningen genomförs snabbt. Nuvarande förhållanden är helt
otillfredsställande. Det vore också en fördel om man i samband med en
sådan utredning kunde klarlägga de psykotiska barnens tillhörighet så att
föräldrarna slapp att uppleva de påfrestningar som det innebär att "bollås”
mellan olika instanser.

Ombudsmannatjänster för psykiskt utvecklingsstörda

I samband med behandling av motioner om patientombudsmän och
vårdombudsmän har utskottet lämnat närmare redogörelser för den verksamhet
som bedrivs av JO och JK samt för andra organ med kurativa
och övervakande uppgifter inom sjukvården, såsom kuratorerna, socialstyrelsen
och länsläkarorganisationen (SoU 1971:37). Utskottet har vidare redogjort
för initiativ med patientombudsmän i landstingen i Stockholms län
och Göteborgs och Bohus län (1972:3) samt för ett av Landstingsförbundet
utarbetat förslag till patientbroschyr (1973:10). Liknande försöksverksamhet
med förtroendevalda som kontaktmän vid sjukhus eller förvaltningsområden
har startats även inom andra landsting, bl. a. Norrbottens, Värmlands
och Älvsborgs läns landsting, och frågan är föremål för utredning inom
ett flertal landsting.

SoU 1976/77:8

Frågan om inrättande av ombudsmannatjänster för psykiskt utvecklingsstörda
har inte tidigare varit föremål för riksdagsbehandling. Motioner om
patientombudsmän eller vårdombudsmän har emellertid behandlats av socialutskottet
varje riksdag sedan år 1971 (SoU 1971:37, 1972:3, 1973:10,
1974:15, 1975:10 och 1975/76:33) och på utskottets hemställan avslagits
av riksdagen. Utskottet har därvid hänvisat till olika initiativ m. m. som
tagits för att tillgodose de syften som angivits i motionerna. Utskottet har
vidare hänvisat till att frågorna faller inom ramen för medicinalansvarskommitténs
uppdrag.

Vissa utredningar

Medicinalansvarskommittén (S 1974:02) har i uppdrag att göra en allsidig
översyn av reglerna för samhällets tillsyn över personalen inom hälso- och
sjukvården. Till sådan personal hänförs även medicinalpersonal vid inrättningar
för psykiskt utvecklingsstörda. I direktiven har efter bl. a. en redovisning
av vissa åtgärder, som vidtagits för att förbättra informationen
för patienterna m. m., anförts att kommittén bör överväga vilka ytterligare
åtgärder som kan vidtas för att förbättra kontakterna mellan de för vården
ansvariga och patienterna. Olika patientorganisationer bör därvid beredas
tillfälle att föra fram sina synpunkter. Kommittén bör sträva efter lösningar
som knyter an till den sjukvårdspolitiska målsättningen att decentralisera
sjukvården och till strävandena att förbättra närservicen och kontinuiteten
inom hälso- och sjukvården. Kommittén bör därvid söka finna lösningar
som kan genomföras genom vederbörande sjukvårdshuvudmans försorg och
som är utformade på så sätt att de mänskliga kontakterna mellan patienten
och de för vården ansvariga underlättas och att kontinuiteten i kontakterna
mellan patient och läkare upprätthålls.

Direktiven innehåller vidare ett allmänt bemyndigande för kommittén
att ta upp andra frågor, bl. a. rättssäkerhets- och integritetsfrågor, som aktualiseras
under arbetets gång och som faller inom ramen för utredningen.

Kommittén beräknas komma att lägga fram sitt betänkande under våren
1977.

Utredningen (S 1975:04) om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården har till
uppgift att utforma en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården i dess helhet,
således även för de delar av hälso- och sjukvården som f. n. inte regleras
i den gällande sjukvårdslagen. I direktiven anges bl. a. att utredningen
bör pröva frågan om den framtida lagstiftningens utformning då det gäller
omsorgen för psykiskt utvecklingsstörda. Utredningens arbete bör förankras
i en övergripande målsättning för hälso- och socialvårdspolitiken. Denna
målsättning bör präglas av en social helhetssyn på hälso- och sjukvården
och därigenom inom ramen för samhällets totala insatser på detta område
även innefatta förebyggande åtgärder. I direktiven förutsätts att utredningen
samråder med andra berörda utredningar, bl. a. medicinalansvarskommittén.

SoU 1976/77:8

Utskottet

Utskottet har flera gånger behandlat frågan om en översyn av omsorgslagen.
Utskottet har därvid uttalat bl. a. att en översyn av lagen torde bli
aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid. Med hänsyn till att översynen
skulle innebära ett omfattande och tidskrävande utredningsarbete och då
utbyggnaden av omsorgerna fortfarande är intensiv har utskottet dock hittills
och senast förra året inte ansett sig kunna förorda en utredning.

I motionen 1975/76:383 av herr Ahlmark m. fl. (fp), som väcktes under
den allmänna motionstiden i januari i år, återupprepas kraven på en översyn
av lagen. Motionärerna anför att tanken att integration och normalisering
skall utgöra grunden för omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda alltmer
har betonats sedan omsorgslagen tillkom år 1967 och att frågan om
omsorgslagen utgör en tillfredsställande ram för den fortsatta utvecklingen
av omsorgerna blir alltmer aktuell. Den översyn av lagen som förordas
bör enligt motionärerna inledas med en kartläggning och redovisning av
läget för omsorgsvården i dag. Motionärerna yrkar vidare att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till känna att specialsjukhusen och andra
stora institutioner som används för vård av psykiskt utvecklingsstörda bör
ersättas med mindre enheter i vanliga bostadsområden. En sådan utveckling
skulle enligt motionärerna medföra en förbättring av kvaliteten och innehållet
i vården.

Ändringar i omsorgslagen i syfte att förstärka rättssäkerheten för den
enskilde förordas i motionen 1975/76:2054 av herr Westberg i Ljusdal (fp).

I motionen erinras om att omsorgslagen medger att utvecklingsstörd som
fyllt 15 år under vissa omständigheter kan beredas vård i vårdhem eller
på specialsjukhus mot sin vilja. Försök som gjorts inom omsorgsvården
att erbjuda alternativa vårdformer har givit goda resultat, varför det enligt
motionärens mening bör vara möjligt att avveckla specialsjukhusen. Detta
skulle enligt motionären medföra att rättssäkerheten stärks för den enskilde,
eftersom behovet av tvångsåtgärder därigenom torde minska. I övrigt preciserar
motionären inte i vilket avseende det enligt hans mening finns behov
av att stärka rättssäkerheten på omsorgsområdet.

Strax före årsskiftet 1975/76 tillkallades sakkunniga med uppdrag att utreda
frågan om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Utredningen skall
enligt sina direktiv lägga fram förslag till en ny lagstiftning för området
i dess helhet. Förslaget skall omfatta även de delar av hälso- och sjukvården
som f. n. inte regleras i sjukvårdslagen. Till utredningens uppgifter hör också
att pröva frågan om den framtida lagstiftningens utformning när det gäller
omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.

Önskemålet beträffande en översyn av omsorgslagstiftningen är således
numera tillgodosett. I direktiven till utredningen anges visserligen inte några
särskilda riktlinjer för utredningsarbetet i här aktuell del. Utskottet anser
sig emellertid kunna förutsätta att utredningsarbetet kommer att bedrivas

SoU 1976/77:8

med beaktande av vad utskottet tidigare år anfort om behovet av en kartläggning
av den nuvarande omsorgsvården, särskilt då det gäller det kvalitativa
innehållet i omsorgerna. Självfallet blir det en viktig uppgift för
utredningen att, på samma sätt som skedde vid tillkomsten av den nuvarande
omsorgslagen,beakta behovet av rättssäkerhetsgarantier förde psykiskt
utvecklingsstörda. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat
de här aktuella motionsyrkandena.

Med hänsyn till vad som uttalas i motionerna om mindre vårdenheter
vill utskottet anföra följande. Utskottet anser i likhet med motionärerna
att en viktig utvecklingslinje för de framtida omsorgerna om de psykiskt
utvecklingsstörda är att den traditionella institutionsvården successivt ersätts
med vård i halvöppna och öppna former. De statistiska uppgifter avseende
tiden 1970-1975 som utskottet inhämtat från socialstyrelsen visar en klar
utveckling mot mindre vårdenheter och öppnare boende- och verksamhetsformer
för de psykiskt utvecklingsstörda. Av tillgängliga prognoser för de
närmaste åren, bl. a. den landstingskommunala ekonomiska långtidsplaneringen
(LKELP 75), framgår att utvecklingen kan väntas fortsätta. Med
hänsyn härtill och till det ovan angivna utredningsarbetet är något ytterligare
uttalande från riksdagens sida inte påkallat i denna del.

I motionen 1975/76:1280 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och
Mattsson i Skee (c) begärs en utredning angående frågan om inrättande
av ombudsmannatjänster för psykiskt utvecklingsstörda. Tjänsterna bör enligt
motionärerna knytas till socialvårdskonsulentorganisationen i länsstyrelserna.
1 motionen anges att ombudsmännens uppgifter skulle vara att dels
ta upp klagomål med beslutande organ, dels ta initiativ i ärenden som behöver
aktualiseras med hänsyn till de utvecklingsstörda.

Medicinalansvarskommittén skall enligt sina direktiv göra en allsidig översyn
av reglerna för samhällets tillsyn över personalen inom hälso- och sjukvården.
Till sådan medicinalpersonal hänförs även vårdare eller vårdarinnor
vid inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda. Kommittén skall därvid
bl. a. behandla frågor angående förbättrad information till patienterna i olika
avseenden och förbättrade kontakter mellan patienterna och de för vården
ansvariga. Bakgrunden till direktiven i sistnämnda del är bl. a. tidigare framförda
förslag om patientombudsmän eller vårdombudsmän. Enligt vad utskottet
inhämtat avser kommittén att lägga fram sitt betänkande under
våren 1977. Med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår är
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet inte påkallad.

I motionen 1975/76:559 av herr Alemyr m. fl. (s, c, m, fp) tar motionärerna
upp frågan om omsorgerna om psykotiska barn (barn som lider av infantil
autism). Motionärerna begär att dessa barn skall undervisas i mindre klasser
än som är vanligt i särskolan; det maximala antalet torde vara tre elever
per klass. Vidare vill motionärerna att en utredning företas beträffande lämpliga
boendeformer m. m. för barnen. Motionärerna påpekar att de psykotiska
barnen är en barngrupp som i ringa grad uppmärksammats och som inte

SoU 1976/77:8

generellt kan jämställas med andra psykiskt utvecklingsstörda barn. Motionärerna
framhåller att, genom att man inrättar små klasser och elevhem
för korttidsvistelse, barnens föräldrar kan avlastas så att de orkar behålla
barnen i hemmet. Barnen kan därigenom få ett meningsfullt liv som vuxna
samtidigt som de blir i mindre behov av samhällets vård.

På utskottets begäran har socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens handikappråd,
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges lärarförbund
och Svenska facklärarförbundet yttrat sig över motionen. Statens
handikappråd har bifogat yttrande från Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn (FUB). Yttrande har vidare inkommit från Föreningen för psykotiska
barn. Samtliga remissinstanser är positiva till motionens syfte, dvs. att man
skall förbättra situationen för de psykotiska barnen. Skolöverstyrelsen avstyrker
dock bifall till motionsyrkandena med hänvisning till bl. a. försöksverksamhet
och projekt som f. n. bedrivs under ledning av skolöverstyrelsen.

Utskottet anser i likhet med motionärerna och samtliga remissinstanser
att det är angeläget att frågan om omsorgerna om de psykotiska barnen
uppmärksammas. Av remissinstansernas yttranden framgår att det råder
stor osäkerhet beträffande såväl diagnostiseringen av barnens sjukdom som
vården och behandlingen av barnen. Detta har medfört att samhällets insatser
för de psykotiska barnen varit splittrade och i stor utsträckning bristfälliga.
Det är uppenbart att dessa barn i dag inte ges det stöd och den
omvårdnad som vore önskvärt. Utskottet anser därför att det bör göras
en allsidig utredning om omsorgerna om de psykotiska barnen, såväl om
dem som undervisas i särskolan som övriga. Utredningen bör innefatta
en kartläggning av de psykotiska barnens situation i dess helhet och mynna
ut i förslag till åtgärder för att ge barnen bättre utvecklingsmöjligheter. Ett
naturligt led i utredningens arbete blir självfallet att följa upp den försöksverksamhet
och de projekt som finns på området. Utskottet förordar således
att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:559 i motsvarande del
begär en utredning angående omsorgerna om de psykotiska barnen. I avvaktan
på resultatet av den av utskottet förordade utredningen bör skolöverstyrelsens
anvisningar till omsorgsstadgan (SÖ 28.6.1968. Aktuellt från
skolöverstyrelsen 1968/69:1) kunna tjäna till ledning för bestämmandet av
antalet elever i klasserna. Enligt anvisningarna kan länsskolnämnd medge
att särskoleklass får anordnas eller bibehållas vid lägre elevantal än fyra.
Motionen 1975/76:559 får med det anförda anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

1. beträffande en översyn av lagen ang. omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda m. m. att riksdagen avslår motionerna
1975/76:383 (yrkandena 1 och 3) och 1975/76:2054 (yrkandet
2),

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:559 (yrkandet
2) hos regeringen hemställer om utredning angående omsorgerna
om de psykotiska barnen,

SoU 1976/77:8

3. beträffande anvisningar av visst innehåll för anordnande av
specialklass för psykotiska barn inom särskolan att riksdagen
avslår motionen 1975/76:559 (yrkandet 1)

4. beträffande ombudsmannatjänster för psykiskt utvecklingsstörda
att riksdagen avslår motionen 1975/76:1280.

Stockholm den 26 oktober 1976

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Larsson i
Öskevik (c)*, Carlshamre (m), Svensson i Kungälv (s), fröken Andersson
(c), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nordberg (s), Nilsson i Växjö (s)*, fru
Wigenfeldt (c)*, fru Swartz (fp), herrar Alftin (s), Biörck i Värmdö (m),
fröken Öhrsvik (s) och fru Mårtensson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOT A B 52362 * Stockholm 1976