SoU 1976/77:37

Socialutskottets betänkande
1976/77:37

med anledning av motioner om de homosexuellas situation
Motionerna

1 motionen 1976/77:139 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning innefattande

a) redogörelse för och analys av tillgänglig vetenskaplig information om
homosexualitet och dess relation till sexuellt beteende i allmänhet,

b) en översikt av de homosexuellas situation i samhället,

c) förslag till åtgärder för att avskaffa diskrimineringen av homosexuella,
varvid beaktas att diskriminering av personer på grund av deras sexuella
inriktning står i strid mot gällande grundlag.

1 motionen 1976/77:725 av fru Nilsson i Sunne m. fl. (s) hemställs att
riksdagen begär att regeringen utfärdar föreskrifter till statliga myndigheter
i enlighet med vad som anförs i motionen om behovet av initiativ av statliga
myndigheter för att förbättra de homosexuellas situation.

I motionen 1976/77:1099 av fru Bernström (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om en allsidig översyn av samhällets stöd till
homosexuella.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Förbundet för homosexuellas
integration i samhället. Till skrivelsen har fogats material avseende de homosexuellas
situation i samhället, m. m.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat motioner som tagit upp de
homosexuellas situation i samhället i olika avseenden. Utskottet har i betänkandet
SoU 1975/76:19 lämnat en utförlig redogörelse för riksdagens
tidigare ställningstaganden och hänvisar därför till detta betänkande, såvitt
avser tiden fram till utgången av år 1975.

Vid förra riksmötet behandlades två motioner, vari yrkades en utredning
om de homosexuellas situation i samhället och förslag till åtgärder för att
lösa de problem som de homosexuella möter i samhället. På hemställan
av utskottet i ovannämnda betänkande avstyrkte riksdagen motionerna.
Utskottet uttalade bl. a. följande:

Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare gett uttryck för uppfattningen
att en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets
synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform. Riksdagen har också vid flera
tillfällen understrukit angelägenheten av att de homosexuellas problem blir

1 Riksdagen 1976/ 77. 12 sami. Nr 37

SoU 1976/77:37

2

föremål för uppmärksamhet. Utskottet kan emellertid inte dela motionärernas
åsikt att problemen bör göras till föremål för en övergripande utredning.
Den attitydförändring motionärerna efterlyser måste växa fram som
en samverkan mellan olika faktorer. En av de viktigaste normgivande faktorerna
när det gäller samhällets och medborgarnas attityder i skilda hänseenden
är den lagstiftning som råder. Den bästa grunden för att nå motionernas
syfte måste därför enligt utskottets mening vara att fortlöpande
på olika rättsområden skapa regler, vilka så långt det är möjligt inte leder
till särbehandling av homosexuella. Samtidigt bör sådan upplysning ges som
kan medverka till de önskvärda attitydförändringarna. Härvidlag är den
upplysning som ges på olika stadier inom skolan av grundläggande betydelse.
Det finns därför enligt utskottets mening skäl att vid den fortsatta beredningen
av USSU:s förslag om sexual- och samlevnadsundervisningen ägna
de homosexuellas situation uppmärksamhet. Någon riksdagens åtgärd i detta
hänseende är dock inte påkallad.

Riksdagen har under hösten i fjol behandlat en motion med yrkande
att regeringen skall utfärda instruktion till samtliga berörda myndigheter
av innebörd att ekonomiska och andra förmåner, som normalt tillkommer
heterosexuella samlevande, också skall utgå till homosexuella samlevande.
Lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1976/77:7
att en sådan åtgärd skulle innebära ett ingrepp i förvaltningsmyndighets
självständighet i den rättstillämpande verksamheten och strida mot bestämmelserna
i 11 kap. 7 5 regeringsformen. Utskottet tilläde att utskottet
i och för sig hade förståelse för syftet med motionen men att detta kunde
uppnås endast genom författningsändringar. Utskottet utgick vidare från
att man vid översyn av lagstiftningen inom berörda rättsområden kommer
att i möjlig mån beakta även de homosexuellas villkor. På utskottets hemställan
avslog riksdagen motionen.

Justitieutskottet behandlar i betänkandet JuU 1976/77:37 fyra motioner
angående åldersgränserna för straffrättsligt ansvar vid homosexuella handlingar,
vilka motioner också väckts under den allmänna motionstiden.

Vissa utredningar m. m.

Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet
(USSU) avgav år 1974 betänkandet (SOU 1974:59) Sexualoch
samlevnadsundervisning samt förslag till lärarhandledning. Utredningens
förslag har inte föranlett proposition till riksdagen. Genom beslut den 18
december 1975 har regeringen överlämnat betänkandet och samtliga remissyttranden
däröver till skolöverstyrelsen tillsammans med en inom utbildningsdepartementet
upprättad promemoria och uppdragit åt skolöverstyrelsen
att utforma mål och riktlinjer för samlevnadsundervisningen i grundskolan
och gymnasieskolan samt lärarhandledning för denna undervisning.

Sexualbrottsutredningen avlämnade i februari 1976 sitt betänkande (SOU
1976:9) Sexuella övergrepp. Betänkandet innehåller förslag till ändringar av
brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott. Kritik mot utredningens

SoU 1976/77:37

3

förslag, främst i fråga om sexuellt tvång och koppleri, framfördes såväl vid
remissbehandlingen som vid en uppvaktning i justitiedepartementet av ett
femtontal kvinnoorganisationer samt genom upprop, namnlistor och andra
opinionsyttringar. Utredningens förslag om att avskaffa de särskilda åldersgränserna
för straffrättsligt ansvar vid homosexuella handlingar tillstyrktes
dock allmänt av remissinstanserna. På grund av den starka kritiken mot
utredningens förslag fann regeringen att detta inte borde läggas till grund
för någon lagändring. Regeringen tillsatte i stället i början av året en ny
utredning, 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03), som på grundval av
sexualbrottsutredningens betänkande och remissyttrandena däröver skall
göra en ny översyn av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott. I
direktiven anges att kommittén skall arbeta skyndsamt.

Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) kommer, enligt vad som uppgetts i lagutskottets
betänkande LU 1975:8, att i sitt fortsatta arbete ta upp vissa
frågor som rör sammanboende homosexuella på familjelagstiftningens område.

Utskottet

I motionen 1976/77:1099 av fru Bernström (fp) hemställs om en allsidig
översyn av samhällets stöd till homosexuella. Motionären framhåller att
homosexuellas sammanboende saknar allt stöd från samhället, trots att riksdagen
förutsatt att homosexuella sammanboendes problem i praktiska frågor
skall lösas inom ramen för pågående eller tilltänkta utredningar. De samhälleliga
organen har enligt motionären ett stort ansvar när det gäller att
i praktisk handling förändra de homosexuellas situation. Samhällets ställningstagande
i dessa frågor har också stor betydelse för den allmänna opinionen
och bidrar därför i dubbel mening till att underlätta situationen för
de homosexuella.

Samhällets ansvar för att förbättra de homosexuellas villkor och motverka
diskrimineringen av de homosexuella framhålls även i motionen
1976/77:725 av fru Nilsson i Sunne m. fl. (s). Motionärerna anför att de
homosexuella diskrimineras i olika avseenden, t. ex. beträffande statliga bosättningslån,
bostadssituation, anställningsfrågor, efterlevandeskydd och
genom särskilda åldersgränser för straffrättsligt ansvar vid homosexuella
handlingar. En åtgärd som skulle bidra till att förändra människors attityder
mot de homosexuella skulle enligt motionärernas mening vara att begreppet
homosexualitet utmönstras ur socialstyrelsens klassifikationsbok, där homosexualitet
återfinns under rubriken Mentala rubbningar och således klassificeras
som sjukdom. Motionärerna menar att de statliga myndigheterna
inom sina respektive områden borde uppmärksamma de problem som kan
innebära diskriminering av de homosexuella och hemställer att regeringen
skall utfärda föreskrifter till dessa myndigheter om behovet av initiativ från
myndigheternas sida för att förbättra de homosexuellas situation.

SoU 1976/77:37

4

Även i motionen 1976/77:139 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk)
framhålls att de homosexuella, som utgör en mycket stor grupp medborgare,
är utsatta för både öppen och förtäckt diskriminering i samhällslivet. Motionärerna
vill att staten skall klarlägga bakgrunden till fördomarna mot
homosexualitet och homosexuella samt undersöka de homosexuellas situation
i samhället. Detta bör ske genom en utredning som bl. a. bör innehålla
en analys av tillgänglig vetenskaplig information om homosexualitet och
dess relation till sexuellt beteende i allmänhet. Staten bör även enligt motionärernas
mening klart ta ställning mot de konkreta formerna för diskriminering
av homosexuella.

De homosexuellas situation i samhället i olika avseenden har behandlats
av riksdagen vid flera tillfällen. Riksdagens ställningstaganden har därvid
grundats på det uttalande som gjordes av lagutskottet i det av riksdagen
godkända betänkandet LU 1973:20 (s. 116). Lagutskottet uttalade i detta
betänkande att samlevnad mellan två parter av samma kön är från samhällets
synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform. Socialutskottet har i sitt av
riksdagen godkända betänkande SoU 1975/76:19 framhållit att det är angeläget
att de homosexuellas problem blir föremål för uppmärksamhet. Dessa
frågor borde dock, enligt vad utskottet uttalade, behandlas och lösas inom
ramen för pågående eller tilltänkta utredningar, och en attitydförändring
måste växa fram som en samverkan mellan olika faktorer, där bl. a. ökad
upplysning spelar en väsentlig roll.

I förevarande motioner framhålls att, trots riksdagens positiva grundinställning,
inga konkreta lagstiftningsåtgärder ännu vidtagits för att förbättra
de homosexuellas situation. Utskottet vill med anledning därav erinra om
att det förslag som lagts fram av utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor
i undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU) fortfarande
är föremål för behandling. USSU:s betänkande har, tillsammans med remissyttrandena
däröver samt en inom utbildningsdepartementet upprättad
promemoria, överlämnats till skolöverstyrelsen med uppdrag till denna att
utforma mål och riktlinjer för samlevnadsundervisningen i grundskolan och
gymnasieskolan samt lärarhandledning för denna undervisning. Sexualbrottsutredningens
betänkande samt remissyttrandena däröver övervägs f. n. av
1976 års sexualbrottskommitté, som tillsattes i början av februari i år. Enligt
vad utskottet inhämtat har kommittén behandlat frågan om särskilda åldersgränser
för straffrättsligt ansvar vid homosexuella handlingar med förtur
och kommer i dagarna att lägga fram ett förslag om avskaffande av dessa
särskilda åldersgränser. Arbetet inom familjelagssakkunniga med bl. a. frågor
rörande egendomsordningen inom äktenskapet pågår fortfarande. Resultatet
av det nu redovisade arbetet bör enligt utskottets mening avvaktas innan
riksdagen tar ställning till frågan om lagstiftningsåtgärder på de aktuella
områdena.

Utskottet vill i övrigt framhålla följande. I såväl motioner under tidigare
år som förevarande motioner kan man urskilja två olika typer av önskemål,

SoU 1976/77:37

5

nämligen dels att de homosexuella inte skall utsättas för diskriminering,
t. ex. genom att utestängas från vissa yrken, dels att homosexuella sammanboende
skall erhålla samma behandling som heterosexuella sammanboende,
t. ex. i fråga om bosättningslån. I det förstnämnda fallet vill motionärerna
sålunda motverka en diskriminering som har direkt negativa
konsekvenser för de homosexuella. I det andra fallet vill motionärerna tillskapa
regler som innebär samma, i huvudsak positiva, särbehandling av
homosexuella som heterosexuella sammanboende vid jämförelse med andra
personer som lever tillsammans. Det föreligger således en skillnad mellan
dessa båda typer av önskemål och det kan därför vara motiverat att behandla
dem var för sig.

Beträffande de yrkanden som syftar till att homosexuella sammanboende
skall erhålla samma behandling som heterosexuella sammanboende kan anföras
följande. Motionärerna vill i detta avseende åstadkomma en jämställdhet
mellan homosexuella och heterosexuella. Ett genomförande av förslaget
skulle därvid samtidigt innebära att homosexuella sammanboende i många
fall skulle komma att få förmåner och rättigheter som inte tillkommer andra
ensamstående personer som sammanbor. Det kan ifrågasättas om det är
befogat att sammanboende homosexuella skall behandlas mer fördelaktigt
av samhället än andra personer av samma kön som delar bostad, t. ex.
mor och vuxen dotter, två vuxna syskon, två studerande.

Äkta makar som sammanlever har av ålder särbehandlats framför allt
på familje-, skatte- och sociallagstiftningens områden. Denna särbehandling
har till väsentlig del motiverats av förekomsten av barn i familjen. Man
kan emellertid konstatera att utvecklingen nu allmänt går mot att den särbehandling
som fortfarande finns skall upphöra. Vuxna människor skall
behandlas som självständiga och av varandra ekonomiskt oberoende, och
förmåner och bidrag skall i ökad omfattning knytas direkt till barnen. Mot
bakgrund av kvinnornas starkt ökade förvärvsarbete utanför hemmet och
alltmer självständiga ställning i samhället finns alla skäl att anta att den
här berörda utvecklingen kommer att fortsätta. Det finns därför anledning
att ifrågasätta om det är lämpligt att genomföra en reform som skulle innebära
att man utvidgar tillämpningen av ett regelsystem som bottnar i
ett äldre synsätt på äktenskapet. Detta skulle sannolikt bidra till att konservera
detta regelsystem, som man nu i olika avseenden söker omforma
och anpassa efter utvecklingen. Ett bättre sätt att uppnå den likabehandling
som motionärerna åsyftar är i stället att i takt med utvecklingen successivt
avskaffa den särbehandling som fortfarande finns kvar beträffande heterosexuella
sammanboende utan barn. Detta löser givetvis inte alla problem
som en samlevnad mellan två eller flera människor kan medföra, men det
innebär att man måste söka sådana lösningar på problemen som är neutrala
i förhållande till olika samlevnadsformer.

Vad därefter avser frågan om diskriminering av de homosexuella framhåller
motionärerna att de homosexuella är utsatta för både öppen och för -

SoU 1976/77:37

6

täckt diskriminering i samhället. Som exempel anförs i motionerna att det
på arbetslivets område förekommer diskriminering inom såväl den privata
som den offentliga sektorn. Vissa motionärer anför att det är dokumenterat
att homosexuella arbetstagare t. o. m. har utestängts från vissa yrken.

Som ovan anförts har riksdagen tidigare givit uttryck för uppfattningen
att homosexuell samlevnad är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel
samlevnadsform. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening självfallet
att samhället bör söka motverka en sådan diskriminering som ovan
anges. Det är emellertid svårt att få en överblick över omfattningen och sättet
för den diskriminering som drabbar de homosexuella. För att få en uppfattning
om problemen i detta avseende och behovet av åtgärder från samhällets
sida erfordras en undersökning som belyser de homosexuellas situation
i samhället. Utskottet förordar därför att det görs en sådan undersökning,
vilken även innefattar frågan om vilka åtgärder som kan behöva
vidtas för att undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella.

Vad utskottet sålunda med anledning av motionerna 1976/77:139,
1976/77:725 och 1976/77:1099 anfört om en undersökning av de homosexuellas
situation i samhället, m. m. bör ges regeringen till känna.
Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:139,
1976/77:725 och 1976/77:1099 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om en undersökning av de homosexuellas
situation, m. m.

Stockholm den 17 maj 1977

På socialutskottets vägnar
GABRIEL ROMANUS

Närvarande: herrar Romanus (fp), Carlshamre (m), Svensson i Kungälv (s)*,
fru Skantz (s), herrar Johnsson i Blentarp (s)*, Bengtsson i Göteborg (c)*,
Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Swartz (fp), fru Tillander (c),
herr Biörck i Värmdö (m), fröken Öhrsvik (s), fru Mårtensson (s), herrar
Magnusson i Nennesholm (c) och Ingemund Bengtsson i Varberg (s)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 55016 Stockholm 1977