SoU 1976/77:30

Socialutskottets betänkande
1976/77:30

med anledning av motioner om arbetstidsfrågor
Motionerna

I motionen 1976/77:141 av herr Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om lagförslag innebärande att
sju timmars arbetsdag skall genomföras under år 1977 och att sex timmars
arbetsdag skall genomföras senast år 1980,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en skyndsamt utarbetad
plan för en snabbare nedtrappning av arbetstiden till sex timmars arbetsdag
eller 30 timmars arbetsvecka för skiftarbetare och jämställda grupper.

I motionen 1976/77:470 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen beslutar

1. att 7 a och 8 §§ i allmänna arbetstidslagen erhåller följande lydelse:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

7 a §

I denna lag enligt

Vid beräkning av tillåten övertid
enligt 10 § minskas den ordinarie arbetstiden
enligt 4 § för varje infallande
helgdag, som är arbetsfri och
som ej är söndag, med den arbetstid
som arbetstagaren skulle ha fullgjort
om helgdagen i stället hade varit vardag.

avtalet.

Vid beräkning av tillåten övertid
enligt 8§ minskas den ordinarie arbetstiden
enligt 4 § för varje infallande
helgdag, som är arbetsfri och
som ej är söndag, med den arbetstid
som arbetaren skulle ha fullgjort om
helgdagen i stället hade varit vardag.

Har natur- eller olyckshändelse eller
annan därmed jämförlig omständighet,
som ej kunnat förutses, vållat
avbrott i verksamhet eller medfört
överhängande fos for sådant avbrott
eller för skada på liv, hälsa eller
egendom, får övertid tagas ut i den

Har natur- eller olyckshändelse eller
annan därmed jämförlig omständighet,
som ej kunnat förutses, medfört
överhängande fara för skada på
liv, hälsa eller egendom, får övertid
tagas ut i den utsträckning som förhållandena
kräver, dock högst 150

1 Riksdagen 1976/77. 12 samt. Nr 30

SoU 1976/77:30

Nuvarande lydelse

utsträckning som förhållandena kräver.

Arbetsgivaren skall göra anmälan
till arbetarskyddsstyrelsen om sådant
arbete med angivande av anledning
till samt omfattning och varaktighet
av arbetet inom två dygn
från arbetets början. Arbetet får icke
fortsättas utöver denna tid, utan att
tillstånd till arbetet sökts hos arbetarskyddsstyrelsen.
Anmälan eller ansökan
anses gjord, när denna avlämnats
till posten i betalt brev.

Arbetarskyddsstyrelsen får medge
undantag frän andra stycket. Därvid
får styrelsen föreskriva särskilda villkor.

2. att 9 § om övertid för förberedelse- och avslutningsarbete samt 10 §
om allmän och extra övertid utgår ur arbetstidslagen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt framläggande
av förslag om skärpt straffpåföljd vid brott mot arbetstidslagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

I motionen 1976/77:472 av fröken Mattson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär tilläggsdirektiv för delegationen för arbetstidsfrågor
för presentation av alternativa förslag utifrån olika tidsperspektiv för
sextimmarsdagens genomförande.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om arbetstidens längd finns i allmänna arbetstidslagen
(1970:103, ändrad senast 1976:597). Lagen gäller i princip för alla arbetstagare.
Vissa begränsade undantag har gjorts med hänsyn till särskilda förhållanden
för vissa arbetstagargrupper och för vissa typer av arbete.

Den ordinarie veckoarbetstiden får uppgå till högst 40 timmar, raster ej
inräknade. Som arbetstid räknas all tid under vilken arbetstagaren är skyldig
att uppehålla sig på arbetsplatsen. Beredskapstid räknas således ej in i arbetstiden.
Regeln om 40-timmarsarbetsveckan är liksom motsvarande regel

Motionärernas förslag

timmar per år.

Innan övertid får tagas ut enligt vad
som ovan stadgats skall godkännande
inhämtas frän lokal facklig organisation.

Arbetsgivaren skall göra anmälan
till arbetarskyddsstyrelsen om sådant
arbete med angivande av anledning
till samt omfattning och varaktighet
av arbetet inom två dygn
från arbetets början. Arbetet får icke
fortsättas utöver denna tid utan tillstånd
från lokal. facklig organisation
och arbetarskyddsstyrelsen.

SoU 1976/77:30

i den tidigare lagstiftningen konstruerad som en maximiföreskrift. Kortare
arbetstid än 40 timmar i veckan kan tillämpas utan att parterna behöver
vidta någon särskild åtgärd i anledning av lagen. När så behövs med hänsyn
till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå
till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en en tid av högst fyra veckor.
Lagen innehåller inga regler om dygnsmaximering.

Kompletterande bestämmelser om arbetstiden lämnas bl. a. i kollektivavtal,
andra överenskommelser, tjänstereglementen m. m. Sedan lång tid
tillbaka har för olika avtalsområden eller arbetstagargrupper avtal träffats
om kortare ordinarie arbetstid än som maximalt medges.

Utöver den ordinarie arbetstiden kan enligt allmänna arbetstidslagen en
arbetstagare åläggas att fullgöra jourtid och övertid. Jourtid får tas ut med
högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en
kalendermånad om det är nödvändigt på grund av verksamhetens natur.
Med jourtid avses tid under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande
på arbetsplatsen för att vid behov utföra arbete. Tid då arbete utförs
räknas inte som jourtid.

Reglerna om ordinarie arbetstid och jourtid kan frångås dels genom kollektivavtal,
som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation
som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet, dels efter dispens av arbetarskyddsstyrelsen.
Dispens får lämnas om det stora flertalet av de arbetstagare som
berörs samtycker eller annars särskilda skäl föreligger.

Med övertid förstås enligt lagen sådan arbetstid som överstiger ordinarie
arbetstid och jourtid enligt lagen eller annan arbetstid som överenskommits
genom kollektivavtal som ovan sagts. Vid beräkning av övertid minskas
den ordinarie arbetstiden med hänsyn till infallande arbetsfri helgdag som
ej är söndag.

Fyra olika former av övertid kan förekomma enligt lagen, nämligen allmän
övertid, extra övertid, övertid för nöd fal Isarbete och övertid för förberedelseoch
avslutningsarbete. Reglerna om allmän övertid innebär att sådan tid
får tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar
under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Avsteg
från dessa bestämmelser kan göras genom kollektivavtal i angiven ordning.
När synnerliga skäl föreligger kan arbetarskyddsstyrelsen medge ytterligare
övertid, s. k. extra övertid, med högst 150 timmar under ett kalenderår
(10 5).

Övertid för nöd fal Isarbete får tas ut i obegränsad omfattning då i lagen
närmare angiven nödfallssituation föreligger. Till förhindrande av missbruk
åläggs arbetsgivaren viss anmälnings- och ansökningsskyldighet (8 5).

Övertid för nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten får uttas med
högst 6 timmar i veckan eller - om fyra veckors begränsningsperiod i fråga
om arbetstiden tillämpas - med högst 24 timmar under en tid av fyra veckor
(9 5). Sådan övertid inräknas i den allmänna övertiden som är maximerad

1* Riksdagen 1076/77. /_’ sami. Sr 30

Soll 1976/77:30

till 150 timmar per år.

Den reglering av arbetstiden som huvudsakligen motiveras av skyddsaspekter
regleras i arbetarskyddslagen. Detta gäller bestämmelser om raster
och pauser i arbetet, ledighet för nattvila och veckovila.

Den straffrättsliga påföljden för överträdelse av arbetstidslagens föreskrifter
är böter.

Delegationen för arbetstidsfrågor, DELFA

Som ett resultat av överläggningar år 1974 mellan företrädare för regeringen
och löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO angående formerna
för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna tillsattes
delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09), DELFA. Delegationen har enligt
sina direktiv följande huvudsakliga arbetsuppgifter:

att skapa överblick över arbetets förlopp i de utredningar som behandlar
arbetstidsfrågor,

att mot denna bakgrund diskutera samordningsfrågor och eventuellt erforderliga
kompletterande utredningsuppgifter,

att ta initiativ till analyser av främst arbetstidsförkortningarna åren
1967-1973,

att i nära samarbete med sysselsättningsutredningen, delegationen (numera
kommittén) för jämställdhet mellan män och kvinnor samt långtidsutredningen
eftersträva en bedömning av arbetstidsförkortningarnas effekter
på produktion och sysselsättning, familjeförhållanden, barntillsyn, fritidsvanor,
serviceförhållanden m. m.,

att söka bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att sänka
arbetstiden i kontinuerliga, mindre steg jämfört med att sänka i färre, stora
etapper samt

att ägna uppmärksamhet åt frågan om hur deltidsarbetet kan komma
att utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar.

I DELFA ingår representanter för arbetsmarknadens parter, nämligen LO,
TCO, SACO/SR, SAF, SAV, Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Ordförande är statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet.

DELFA lade förra våren fram en rapport (SOU 1976:34) Kortare arbetstid
- När? Hur? Diskussionen i betänkandet utgår huvudsakligen från att det
långsiktiga målet på arbetstidsområdet är en 30-timmars arbetsvecka. Vid
remissbehandlingen har bl. a. följande synpunkter framkommit.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser menar att arbetsmarknadens parter
genom avtal skall bestämma arbetstidsförkortningens takt och inriktning.
Det blir dock fråga om en reform på lång sikt. Huvudlinjen bör vara en
förkortning av arbetsdagen men med särlösning för vissa yrkeskategorier.
Många instanser menar att arbetstidsförkortningen bör ske i etapper med
lång planeringstid. Av remissvaren framgår vidare att personalrekryteringen
inom vård- och servicesektorerna blir ett stort problem. Det kommer att

SoU 1976/77:30

krävas större flexibilitet i arbetstidernas förläggning. Svårigheter beträffande
utbildningen inom grundskolan och gymnasieskolan kan också förutses;
en förlängning av skolplikten samt ändrad terminsindelning kan bli aktuell.
Krav på kompletterande undersökningar framställs i flera avseenden bl. a.
beträffande olika effekter av en reform som genomförs etappvis, sociala
konsekvenser av skiftarbete, effekter av en arbetstidsförkortning på hälsooch
sjukvård, barnomsorg, skola, försvar och produktion. Vidare krävs belysning
i ett samhällsekonomiskt och socialt perspektiv av den ökade fritidsanvändningen
och av de regionala effekterna av en arbetstidsförkortning.

Inom DELFA pågår f. n. forskningsprojekt angående social-psykologiska
och psyko-fysiologiska effekter av olika förläggning av arbetstiden samt
ett forskningsprojekt om de regionala konsekvenserna av en arbetstidsförkortning.
Vidare förbereds arbetet med ytterligare en rapport som beräknas
kunna publiceras under senare delen av år 1978.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har årligen behandlat motioner vari yrkats ändringar i allmänna
arbetstidslagen. Senast vid förra riksmötet tog utskottet - i samband med
behandlingen av propositionen 1975/76:179 om ändring i allmänna arbetstidslagen
- upp motioner med i huvudsak samma yrkanden som i de nu
förevarande motionerna 1976/77:141 och 1976/77:470. Utskottet uttalade
därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1975/76:45 bl. a. följande.

Utskottet framhöll senast förra året (SoU 1975:1) att frågan om en förkortning
av arbetstiden liksom spörsmålet om en förlängning av semestern
och andra former för uttag av en möjlig standardhöjning främst är att se
som en fråga om prioritering mellan olika aktuella behov. I första hand
är det arbetstagarnas sak att göra denna avvägning och besluta när man
vill aktualisera frågor av detta slag. Vid samhällsekonomiska bedömningar
av förevarande art måste arbetstagarnas prioriteringar tillmätas stor vikt.
Det sålunda anförda är fortfarande giltigt. Utskottet vill i anslutning till
det sagda och i överensstämmelse med vad som anförs i propositionen erinra
om att huvudsyftet med den nya lagstiftningen om medbestämmande är
att de anställda vid förhandlingar med motparter skall kunna påverka arbetsmiljön
i vid mening. Arbetstiden är därvid en viktig del. Utskottet
vill här också erinra om att arbetstagarnas organisationer har bedömt behovet
av en förlängd semester och vissa andra förbättringar på semesterlagstiftningens
område som f. n. mest angelägna. Samtidigt har såväl LO som
TCO uttalat att det långsiktiga målet i arbetstidsfrågan är en 30-timmars
arbetsvecka uppnådd genom en förkortning av den dagliga arbetstiden.

När det gäller utrymmet för standarduttag vill utskottet också hänvisa
till de beslut på pensionsområdet, som träder i kraft vid halvårsskiftet och
som tar betydande samhällsresurser i anspråk. Enligt utskottets mening
saknas med hänsyn till bl. a. de sålunda aktuella reformerna f. n. samhällsekonomiskt
utrymme för en arbetstidsreform för alla arbetstagargrupper
av den omfattning motionärerna förespråkar.

SoU 1976/77:30

Utskottet vill här också nämna att DELFA inom kort kommer att lägga
fram en utredning om bl. a. konsekvenserna av genomförandet av en sex
timmars arbetsdag.

Motioner syftande till en förkortning av arbetstiden för skiftarbetare m. fl.
har flera gånger och senast år 1975 (SoU 1975:1), prövats av riksdagen.
Som skäl för riksdagens ställningstagande har åberopats bl. a. att det i arbetstidslagen
inte bör införas undantagsregler för tillgodoseende av skyddssynpunkter
utan skyddsaspekterna på arbetstidsområdet bör beaktas inom
ramen för arbetarskyddslagstiftningen. Arbetsmiljöutredningen har i sitt
slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag redovisat sina överväganden
i angivna hänseende (se särskilt s. 205-231). Riksdagen har också hänvisat
till att de differentierade anställningsförmåner som kan vara motiverade
med hänsyn till att olika arbeten är olika krävande i första hand bör lösas
avtalsvägen. Motionerna har avslagits under hänvisning till de sålunda redovisade
skälen. Enligt utskottets mening är de tidigare åberopade skälen
fortfarande bärande. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att 1974 års
avtalsuppgörelse mellan SAF och LO bl. a. innehöll en rekommendation
till berörda förbund om successiv förkortning av arbetstiden för arbetare
i kontinuerligt treskiftsarbete och i underjordsarbete till 36 timmar i veckan
samt för arbetare i intermittent treskiftsarbete till 38 timmar i veckan. Vidare
rekommenderas att arbetstidsförkortningen skulle genomföras successivt
fr. o. m. respektive avtals ikraftträdande år 1975 t. o. m. dess utlöpningsdag
år 1977. Vid de efterföljande förbundsförhandlingarna har rekommendationen
i huvudsak följts.

Arbetsmarknadsministern framhåller i propositionen att det finns

anledning att anta att på sikt relativt betydande förändringar på arbetstidsområdet
växer fram på grundval av medbestämmandelagen och att med
hänsyn härtill det är för tidigt att nu ta upp frågan om en allmän översyn
av arbetstidslagstiftningen eller överväga mera omfattande ändringar i denna.
Detta bör anstå till dess verkningarna av den nya förhandlingsrätten
kan närmare avläsas.

Utskottet ansluter sig till den bedömning som arbetsmarknadsministern
sålunda gett uttryck åt. Detta ställningstagande innebär samtidigt att utskottet
inte kan ställa sig bakom förslag som i motionen 1975/76:2478 av
herr Hermansson m. fl. (vpk) framläggs om en omedelbar lagstiftning som
förbjuder all annan övertid än sådan som erfordras för nödfallsarbete.

Den i propositionen föreslagna ändrade lydelsen av 8 arbetstidslagen
innebär, som framhålls i propositionen, att i allmänhet endast händelser,
som ligger utanför det skeende som arbetsgivaren kan påverka eller som
utgör olyckshändelse, kan föranleda uttag av nödfallsövertid. Hit hör sådana
omständigheter som har karaktären av force majeure, liksom exempelvis
inträffat avbrott i el- eller vattendistribution eller de allmänna kommunikationerna.
Som också framhålls i propositionen kan det inte anses stå
i överensstämmelse med lagen att ta ut nödfallsövertid i samband med
vanligen återkommande och därför förutsebara driftstörningar.

Enligt utskottets mening torde den av regeringen föreslagna ändrade lydelsen
av 8 S arbetstidslagen tillgodose de önskemål som vissa arbetsta -

SoU 1976/77:30

garorganisationer framställt om en begränsning av möjligheten att ta ut
övertid för nödfallsarbete. Någon anledning att i lagen ange en maximigräns
för denna form av övertid finns enligt utskottets mening inte. Som framhålls
i den upprättade departementspromemorian rörande arbetstidslagens tilllämpning
torde det inte böra komma i fråga att införa särskilda regler om
tillstyrkan från fackklubb eller liknande som villkor för godkännande av
nödfallsövertid, eftersom myndighetsprövningen därigenom skulle förlora
det mesta av sin mening.

I propositionen har frågan om straffrättsliga påföljder vid brott mot arbetstidslagens
föreskrifter berörts. Därvid har bl. a. hänvisats till att frågorna
om eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten
f. n. är under utredning. Med hänsyn härtill och till vad arbetsmarknadsministern
i övrigt anför (prop. s. 15) anser utskottet det inte erforderligt
med något riksdagens initiativ i här aktuell del.

Utskottet

Delegationen för arbetstidsfrågor, DELFA, tillsattes av regeringen i juni
1974. Den har till uppgift att samordna pågående utredningsarbete på arbetstidsområdet,
studera verkningarna av tidigare arbetstidsförkortningar
samt bedöma effekterna av fortsatta arbetstidsförkortningar på produktion
och sysselsättning, på familjeförhållanden, barntillsyn liksom på fritidsvanor,
serviceförhållanden m. m. I direktiven anges vidare att DELFA bör söka
bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att arbetstiden sänks
i kontinuerliga, mindre steg jämfört med att arbetstiden sänks i färre, stora
etapper. Även frågan om utvecklingen av deltidsarbete vid fortsatta arbetstidsförkortningar
bör ägnas uppmärksamhet.

I april 1976 lade DELFA fram en rapport, (SOU 1976:34) Kortare arbetstid
- När? Hur?, i första hand för att ge underlag för den offentliga debatten
i arbetstidsfrågorna. Rapporten innehåller forsknings- och utredningsmaterial
som belyser olika aspekter av arbetstidsfrågorna, bl. a. beträffande arbetstidsförkortningarnas
effekter på ekonomi, arbetsmarknad och sociala förhållanden.
I sistnämnda hänseende redovisas några mer begränsade undersökningar
som belyser sambanden mellan arbetstid och fritid samt vissa
studier angående möjligheterna till serviceutnyttjande och social samvaro
vid olika längd och förläggning av arbetstiden.

Vid remissbehandlingen av rapporten har framställts krav på kompletterande
undersökningar i flera avseenden, bl. a. beträffande behovet av kommunalt
serviceutbud vid en arbetstidsförkortning, särskilt vad avser hälsooch
sjukvården, barnomsorgen och skolan, och vidare beträffande effekterna
av en etappvis genomförd arbetstidsförkortning. På grundval av remissutfallet
håller DELFA nu på med att utarbeta riktlinjer till ytterligare en
rapport, som beräknas föreligga i slutet av år 1978.

I motionen 1976/77:472 av fröken Mattson m. fl. (s) yrkar motionärerna
att DELFA skall få tilläggsdirektiv av innehåll att alternativa förslag för

SoU 1976/77:30

6-timmarsdagens genomförande skall presenteras utifrån olika tidsperspektiv.
Motionärerna framhåller att DELFA:s rapport alltför litet berör vilka
möjligheter som står till buds för att förverkliga ett samhälle som tar till
vara de möjligheter som 6-timmarsdagen ger. Motionärerna anser att det
finns en rad problem som knappast kan utredas ordentligt om inte tidsperspektivet
definieras någorlunda klart. Specialproblem som enligt motionärernas
mening bör studeras är frågan om en bättre anpassning mellan
arbetstider och servicetider. Motionärerna nämner därvid särskilt barnomsorgen,
skolan och detaljhandeln samt pekar vidare på att man måste utreda
resursbehovet för en sådan förbättring av människors närmiljö som motsvarar
de förväntningar som en kortare arbetsdag kommer att ge.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är en viktig uppgift
för DELFA att ta fram olika alternativ för en reformering av arbetstiden,
där man utgår från att arbetstidsförkortningen genomförs vid olika tidpunkter.
En sådan typ av redovisning torde, i enlighet med vad motionärerna
anför, vara nödvändig för att man skall kunna bilda sig en uppfattning
om när och hur en sådan reform kan genomföras. Det är vidare väsentligt
att man ingående studerar de problem som uppstår vid en arbetstidsförkortning
beträffande anpassningen mellan arbetstider och servicetider.
Nämnda uppgifter faller emellertid enligt utskottets mening helt inom ramen
för DELFA:s uppdrag och det kan därför förutsättas - i synnerhet mot
bakgrund av vad remissinstanserna anfört - att de frågor som tas upp i
motionen kommer att uppmärksammas av delegationen i dess fortsatta arbete.
Utskottet vill också erinra om att socialministern i propositionen
1976/77:117 aviserar att regeringen avser att lägga fram förslag om från
föräldraförsäkringen fristående rätt till ledighet eller förkortad arbetstid för
småbarnsföräldrar i enlighet med vad som uttalats i regeringsdeklarationen.
Något initiativ från riksdagens sida är med hänsyn till det anförda inte
erforderligt med anledning av motionen 1976/77:472.

1 motionen 1976/77:470 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk) yrkas
dels att de övertidsuttag som medges i arbetstidslagen skall begränsas till
att avse endast övertid för nödfallsarbete och att bestämmelserna om sådan
övertid skall ändras på sätt som anges närmare i motionen, dels att förslag
skyndsamt skall läggas fram om skärpt straffpåföljd vid brott mot arbetstidslagen.
Samma motionsyrkanden behandlades av utskottet förra året, och
på utskottets hemställan avslog riksdagen dessa (SoU 1975/76:45, rskr
1975/76:379). Utskottets ställningstagande har redovisats utförligt i ett tidigare
avsnitt i betänkandet (s. 6-7). De skäl som då åberopades är enligt
utskottets mening fortfarande giltiga. Utskottet avstyrker därför motionen.

Herr Werner m. fl. (vpk) hemställer i motionen 1976/77:141 att sju timmars
arbetsdag skall genomföras under år 1977 och att sex timmars arbetsdag
skall genomföras senast år 1980. Motionärerna vill även ha en plan för
en snabbare nedtrappning av arbetstiden till sex timmars arbetsdag eller
30 timmars arbetsvecka för skiftarbetare och jämställda grupper. Motions -

SoU 1976/77:30

yrkanden av i huvudsak samma innehåll som de nu aktuella behandlades
av utskottet i fjol i nyssnämnda betänkande SoU 1975/76:45 och avslogs
av riksdagen på utskottets hemställan. Förutom de skäl som då anfördes
och som redovisats ovan i betänkandet på s. 5-6 vill utskottet framhålla
följande.

Vid överläggningar år 1974 mellan regeringen och löntagarorganisationerna
angående formerna för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna
rådde enighet om att det långsiktiga målet på arbetstidsområdet
är en 30-timmars arbetsvecka som skall uppnås genom en förkortning av
den dagliga arbetstiden. Enighet rådde vidare om att det är arbetsmarknadens
parter som måste bestämma takten i det fortsatta reformarbetet på arbetstidsområdet.
DELFA anför i sin rapport att detta är nödvändigt av flera
skäl, främst för att kostnaden för en arbetstidsförkortning utgör ett viktigt
inslag i en avtalsuppgörelse, men också för att det i fortsättningen kommer
att krävas större flexibilitet i arbetstidernas förläggning. DELFA:s uppfattning
delas av remissinstanserna, vilka också framhåller att det blir fråga
om en reform på lång sikt. De flesta remissinstanserna anser i likhet med
DELFA att huvudlinjen i en arbetstidsförkortning bör vara en förkortning
av arbetsdagen men med utrymme för särlösningar för olika avtalsområden
och arbetstagargrupper.

Av det anförda framgår att det råder en långtgående enighet om att det
i första hand är arbetsmarknadens parter som har att avgöra hur och i vilken
takt reformeringen av arbetstiden skall ske. Genom representationen i DELFA
har arbetsmarknadens parter också möjlighet att få de frågor belysta
som de anser relevanta för att kunna göra denna bedömning. Frågan om
en arbetstidsförkortning liksom frågan om en förlängning av semestern och
andra former för uttag av standardförbättringar är, som utskottet tidigare
vid flera tillfällen framhållit, främst att se som en prioritering mellan olika
aktuella behov. Inom arbetstagarorganisationerna, och då i synnerhet inom
LO, har man länge bedömt behovet av en förlängd semester och vissa andra
förbättringar på semesterlagstiftningens område som mest angelägna. Regeringen
har genom den nyligen framlagda propositionen om ny semesterlag
(prop. 1976/77:90), som innebär bl. a. att semesterledigheten förlängs från
fyra till fem veckor, tillmötesgått arbetstagarorganisationernas önskemål i
detta avseende. Denna reform på semesterlagstiftningens område, som utskottet
tillstyrker i sitt betänkande SoU 1976/77:32, innebär självfallet att
det samhällsekonomiska utrymmet för ytterligare reformer på arbetstidsområdet
minskar. I detta sammanhang finns anledning erinra om att 1975
års långtidsutredning (SOU 1975:89) visade att redan en förkortning av
veckoarbetstiden till 37,5 timmar för prognosperioden 1975-1980 inte skulle
kunna genomföras utan standardsänkningar i andra avseenden. Mot bakgrund
av långtidsutredningens bedömning och den bedömning av vårt samhällsekonomiska
läge som nu görs i kompletteringspropositionen (prop.
1976/77:150) är det uppenbart att en så resurskrävande reform som en allmän

SoU 1976/77:30

arbetstidsförkortning av den storleksordning motionärerna förespråkar inte
kan genomföras inom de närmaste åren utan att det blir en fråga på betydligt
längre sikt. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen
1976/77:141.

Utskottet hemställer

1. beträffande den ordinarie arbetstidens längd och beträffande
sänkning av arbetstiden för vissa arbetstagargrupper att riksdagen
avslår motionen 1976/77:141,

2. beträffande tilläggsdirektiv för delegationen för arbetstidsfrågor
att riksdagen avslår motionen 1976/77:472,

3. beträffande begränsning av möjligheterna att ta ut övertid,
m. m. att riksdagen avslår motionen 1976/77:470.

Stockholm den 17 maj 1977

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Näivarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s). Romanus (fp), Carlshamre
(m), Johnsson i Blentarp (s)*, Bengtsson i Göteborg (c)*, Nordberg (s), Nilsson
i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Swartz (fp)*, herrar Alftin (s). Biörck
i Värmdö (m), fröken Öhrsvik (s), fru Mårtensson (s), herrar Magnusson
i Nennesholm (c) och Andersson i Nybro (c)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B