SoU 1976/77:3

Socialutskottets betänkande
1976/77:3

med anledning av motioner om anpassning av fritidsbostäder och
underlättande av resor för handikappade

Motionsyrkandena

I motionen 1975/76:1298 av fru Theorin m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen lill känna att statligt stöd bör utgå för anpassning
av fritidsbostäder för handikappade.

I motionen 1975/76:1311 av herr Ångström (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om att socialstyrelsen får i uppdrag att
i samråd med handikapporganisationerna utfärda rekommendationer om
anskaffande av enkla verktyg, pall e. d. för att underlätta handikappades
av- och påstigning vid användande av allmänna färdmedel, såsom tåg och
buss.

Anpassning av fritidsbostäder för handikappade

Motionen

1 motionen 1975/76:1298 av fru Theorin m. fl. (s) framhålls att problem
finns såväl för handikappade som avser att skaffa sig fritidsbostad som
för personer som redan har fritidsbostad och blir handikappade. Motionärerna
anför att möjlighet bör öppnas att stödja en anpassning av fritidsbostäder
för handikappade på motsvarande sätt som genom bostadsanpassningsbidrag
för permanenta bostäder.

Motionärerna anför vidare bl. a. att det bör vara möjligt att även vid
fördelning av medel, som ställs till förfogande under socialhuvudtiteln, ta
till vara bostadsmyndigheternas tekniska sakkunskap.

Motionärerna anför slutligen att det även bör övervägas lämpliga former
för att främja handikappanpassning av vissa fritidsbostäder för uthyrning
och att detta kan ske i anslutning till reglerna för bidrag till anläggningskostnader
för vissa semesterbyar, vilka bidrag utgår från det av statens naturvårdsverk
disponerade anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m.
under nionde huvudtiteln.

1 Riksdagen / 976/77. 12 sami. Nr 3

SoU 1976/77:3

Vissa anordningar till förmån för handikappade på bostadsförsörjningsområdet
m. m.

Statliga bostadsanpassningsbidrag och förbättring
s 1 å n

Det allmänna statliga stödet till bostadsbyggande utgörs främst av räntebidrag,
varigenom nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter samt
småhus får garanterade räntenivåer under de forsta åren, samt av bostadslån.
Särskilt statligt stöd till bostadsförbättringsverksamhet finns i form av bostadsanpassningsbidrag
och förbättringslån till förmån för bl. a. handikappade.

Bostadsanpassningsbidrag utgår enligt bestämmelserna i kungörelsen
(1973:327) om bostadsanpassningsbidrag till ägare av bostadshus eller den
som innehar lägenhet med bostadsrätt eller hyresrätt för åtgärd inom och
i anslutning till bostadslägenhet som behövs för att handikappad skall kunna
utnyttja lägenheten på ändamålsenligt sätt. Bidrag utgår dock endast om
lägenheten fyller skäliga krav på god bostadsstandard. Bidrag får utgå även
för åtgärd som tillgodoser den handikappades behov av sjukvård om åtgärden
är av mindre omfattning och det finns särskilda skäl att genomföra den
med stöd av statsbidrag. Medför åtgärd att lägenhetens standard höjs, utgår
bidrag endast om åtgärden är av väsentlig betydelse för den handikappade,
är av mindre omfattning och ej utgör ett led i en större upprustning. Bostadsanpassningsbidrag
utgår med belopp som motsvarar skälig kostnad för
åtgärden, dock högst med 15 000 kr. Föreligger särskilda skäl kan bidrag
utgå med högre belopp. Fråga om bostadsanpassningsbidrag prövas av
länsbostadsnämnd.

Bestämmelserna om förbättringslån finns i kungörelsen (1962:538) om förbättringslån
(omtryckt 1973:535). Förbättringslån utgår för ombyggnad eller
annan förbättring av bostad för den som fyllt 60 år, den som är yngre
än 60 år och har folkpension, den som är handikappad men inte har folkpension
och den som tillhör befolkningsgrupp som lever under särpräglade
förhållanden. Lån kan också utgå för bostad för annan person om bostaden
har väsentliga brister och det finns särskilda skäl att bevilja lån. För bostäder
i flerfamiljshus utgår lån bara i fråga om lägenheter för äldre, förtidspensionärer
och handikappade och som inte skall tillgodose ett varaktigt behov.
Lån utgår vidare oberoende av vem som skall bebo bostaden om huset
enligt kommunal planering skall rivas inom 20 år. Lån kan enligt av regeringen
meddelade bestämmelser också lämnas för nybyggnad av temporära
bostäder.

Förbättringslån utgår dels till kommun eller allmännyttigt bostadsföretag,
dels i fråga om småhus såväl till den som bor där och äger huset eller
har nyttjanderätt till det som till den som hyr en lägenhet i tvåfamiljshus.
De sistnämnda kategorierna låntagare i småhus kan också få lån för energibesparande
åtgärder.

Sol) 1976/77:3

Förbättringslån utgörs antingen av ett i sin helhet räntefritt stående lån
eller av en räntebärande amorteringsdel och en räntefri stående del. Räntefritt
och stående lån för småhus till den som äger och bor i huset eller hyr
lägenhet i tvåfamiljshus utgår med högst 17 000 kr. Om sådant lån avser
fast bostad åt same är maximibeloppet 19 000 kr. och i vissa fall 22 000
kr. För annan låntagare är maximibeloppet 12 000 kr. per lägenhet. Förbättringslån
för energibesparande åtgärder lämnas med högst 6 000 kr. per
lägenhet.

Som förutsättning för lån till den som bor i småhus enligt ovan gäller
att inkomsten inte överstiger visst belopp och att sökanden med hänsyn
till betalningsförmåga och kostnader behöver lån. Om det finns särskilda
skäl kan lån beviljas utan hinder av dessa förutsättningar.

Förbättringslån beviljas av länsbostadsnämnd.

42 a § i byggnadsstadgan (1959:612) m. m.

Enligt 42 a § byggnadsstadgan (1959:612) gäller för närvarande att utrymmen
i byggnad, som allmänheten har tillträde till eller som utgör arbetslokal,
i skälig omfattning skall utformas så, att de blir tillgängliga för
och kan utnyttjas av personer, vilkas rörelse- eller orienteringsfÖrmåga är
nedsatt till följd av ålder, invaliditet eller sjukdom. Byggnadsstadgans föreskrifter
kompletteras av anvisningar, rekommendationer och informationsåtgärder
från statens planverk, byggnadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning
och handikappinstitutet m. fl.

Riksdagen har under 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:198, CU
1975/76:30) antagit en lag om ändring av bl. a. 42 a § byggnadsstadgan varigenom
kravet på handikappanpassning av offentliga lokaler och arbetslokaler
utsträcks till att omfatta även bostäder för annat ändamål än fritidsändamål
och varigenom möjligheterna till skälighetsprövning av frågan
om handikappanpassning avskaffas.

I den antagna lagen (1976:678) om ändring i byggnadsstadgan, vilken
träder i kraft den 1 juli 1977, föreskrivs i 42 a S att bostäder för annat ändamål
än fritidsändamål och de utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger
tillträde eller som utgör arbetslokal skall utformas så, att de blir tillgängliga
för och kan nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsfÖrmåga
är nedsatt till följd av ålder, handikapp eller sjukdom.

Bostadsbyggnad i två våningar och bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter
får dock uppföras utan hiss eller motsvarande anordning.

Byggnadsnämnden kan medge undantag från kravet på tillgänglighet till
bostadsbyggnad i högst två våningar och bostadsbyggnad med högst två
bostadslägenheter, där så påkallas med hänsyn till terrängförhållandena.
Byggnadsnämnden kan vidare i fråga om arbetslokal medge undantag, om

1* Riksdagen 1976/77. 12 sami. Nr 3

SoU 1976/77:3

så påkallas med hänsyn till arten av den verksamhet, för vilken lokalen
är avsedd.

Byggnadsstadgans bestämmelser i 48 a § rörande ombyggnad har kompletterats
med en föreskrift om krav på handikappanpassning vid ombyggnad.

M e d e 1 s a n v i s n i n g under femte huvudtiteln till
forskning m. m. till förmån för handikappade

Från anslaget Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet,
som disponeras av socialdepartementet, finansieras bl. a. utvecklingsoch
försöksprojekt avseende omsorger om bl. a. handikappade.

Från anslaget Bidrag till handikappinstitutet m. m. utgår dels bidrag till
handikappinstitutet, dels bidrag till den verksamhet som professor Sven-Olof
Brattgård bedriver vid avdelningen för handikappforskning vid universitetet
i Göteborg.

Vid handikappinstitutet finns en arbetsenhet för bostads- och samhällsplaneringsfrågor
för handikappade. Den huvudsakliga verksamheten vid enheten
avser dels utgivande av riktlinjer och information om specialåtgärder
för handikappade i bostäder, dels samarbete med statens planverk och Byggstandardiseringen
- som är en ideell förenining som svarar för byggstandardiseringen
i Sverige - för att handikappkrav skall beaktas i vanligt normoch
standardiseringsarbete på byggområdet. Arbetsenheten för bostads- och
samhällsplaneringsfrågor biträder för närvarande statens institut för byggnadsforskning
med att planera forsknings- och utvecklingsprojekt avseende
handikappfrågor i byggande.

Avdelningen för handikappforskning vid universitetet i Göteborg har sedan
mitten av 1960-talet i samarbete med bl. a. institutionen för arkitektur
vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg bedrivit forsknings- och utvecklingsarbete
rörande bostäders planering och anpassning med tanke på
handikappade.

Bidrag till semesterbyar

Från det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget Stöd till idrotten:
Anläggningsstöd m. m. utgår bidrag till idrottsanläggningar m. m. Enligt
riktlinjer som fastställts av 1970 års riksdag (prop. 1970:79, JoU 1970:33)
samt vissa på dessa riktlinjer grundade, av regeringen angivna normer kan
statens naturvårdsverk bevilja bl. a. bidrag med 30-50 % av anläggningskostnaderna,
dock högst 20 000 kr. per stugenhet, för semesterbyar som
är lämpligt lokaliserade och som inte kan göras självbärande. Naturvårdsverket
brukar föreskriva att minst 10 % av stugorna i en stugby skall vara
handikappanpassade.

SoU 1976/77:3

Inom statens naturvårdsverk förbereds utgivandet av en skrift Handikapp
och friluftsliv, som skall behandla frågor om de handikappades problem
vid utnyttjande av friluftsanläggningar och som skall innehålla uppgifter
om bl. a. olika handikappgruppers krav på utformningen av stugor i stugbyar.
Ett utkast till skriften överarbetas för närvarande och skall under hösten
1976 sändas ut på remiss. Den slutliga skriften beräknas komma att utges
under sommaren 1977.

Tidigare riksdagsbehandling
År 1971 och år 1972

Vid 1971 och 1972 års riksdagar väcktes motioner, i vilka bl. a. yrkades
att invalidbostadsbidrag - som var en stödform som föregick bostadsanpassningsbidrag
- skulle kunna utgå även för fritidsboende.

På förslag av civilutskottet avslog riksdagen dessa yrkanden. Motiveringen
var att en sålunda föreslagen vidgning av tillämpningsområdet för invalidbostadsbidrag
torde få stå tillbaka vid en angelägenhetsgradering av ställda
anspråk (CU 1971:12 s. 33 och CU 1972:9 s. 18).

År 1973

I en vid 1973 års riksdag väckt motion yrkades att bostadsanpassningsbidrag
skulle få utgå även till ändringar i fritidshus efter särskild prövning
av bostadsstyreisen.

I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande CU 1973:19 föreslog
civilutskottet avslag på motionen. Utskottet anförde (s. 37) att behovet av
bidrag även i vissa sådana fall torde vara obestritt men att vid en prioritering
av de uppgifter som återstår att lösa inom denna sektor torde dock detta
initiativ tills vidare få stå tillbaka.

År 1974

I en vid 1974 års riksdag väckt motion begärdes bl. a. att byggnadsstadgans
42 a § även skulle omfatta bostadsfastigheter. I sitt av riksdagen i denna
del godkända betänkande CU 1974:10 föreslog civilutskottet avslag på motionsyrkandet.
Utskottet anförde (s. 34) bl. a. att kraven på att vidga handikappanpassningen
får löpande prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad,
därvid övervägandena får knytas inte endast till byggnadsstadgan utan
även till förutsättningarna för bostadsanpassningsbidrag och till det löpande
arbetet inom byggstandardiseringen.

SoU 1976/77:3

1 975/76 års riksmöte

I en med anledning av propositionen 1975:46 om planering och samordning
av samhällets insatser för rekreation och turism väckt motion begärdes
en undersökning av möjligheterna att i Dellenbygden och i anslutning
till De handikappades riksförbunds (DHR) fritidsgård Dellenborg bygga upp
ett handikappcentrum för friluftsliv och rekreation.

I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande CU 1975/76:2 föreslog
civilutskottet avslag på motionsyrkandet. Utskottet framhöll (s. 11) bl.a.
att riksdagen enligt utskottet inte borde lägga fram några konkreta förslag
med anledning av motionsyrkanden - däribland här nämnda motionsyrkande
- om vissa specifika insatser. Detta skulle, anförde utskottet, strida
mot grundtanken i propositionen om samlad och samordnande bedömning
av anspråken.

I motioner väckta under 1975/76 års riksmöte begärdes bl. a. en höjning
av maximibeloppet för bostadsanpassningsbidrag och en översyn av bestämmelserna
om bidragsbelopp mot bakgrund av svårigheter att i bidraget inrymma
mera kostnadskrävande åtgärder. I sitt av riksdagen i denna del
godkända betänkande CU 1975/76:22 anförde civilutskottet (s. 52) att det
fanns skäl för att en sammanfattande bedömning av de aktualiserade frågorna
förelädes nästa riksmöte och hemställde att riksdagen skulle som
sin mening ge regeringen detta till känna.

Regeringen har uppdragit åt bostadsstyrelsen att lämna underlag för en
samlad bedömning i frågan om mer kostnadskrävande åtgärder.

I detta sammanhang kan även nämnas att riksdagen följt förslag av civilutskottet
i nämnda betänkande CU 1975/76:22 om en översiktlig belysning
av de äldres bostadsförhållanden (s. 23) samt om en översyn av
förbättringslångivningen (s. 51).

Handikapputredningen

Handikapputredningen (S 1966:38) tillkallades år 1965 för att utreda frågan
angående omvårdnaden om handikappade. Under årens lopp har utredningen
avgivit sex betänkanden. Det senaste betänkandet-(SOU 1976:20) Kultur
åt alla - avgavs i mars i år.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1975/76:1298 från bostadsstyrelsen
och statens handikappråd.

Statens handikappråd har vid sitt yttrande fogat yttranden över motionen
från Riksförbundet mot allergi. De handikappades riksförbund samt MSförbundet,
riksorganisation för neurologiskt sjuka och handikappade, ävensom
en nedteckning av synpunkter, framförda av Riksförbundet för njursjuka.

SoU 1976/77:3

Ställningstaganden till m o t i o n s y r k a n d e t

Bostaclsstyrelsen avstyrker motionärernas förslag.

Statens handikappråd stöder motionen.

Riksförbundet mot allergi framhåller angelägenheten för allergisjuka av att
kunna utnyttja fritidsbostäder samt pekar på vissa särskilda krav som sådana
bostäder måste uppfylla för de allergisjuka.

De handikappades riksförbund och MS-förbundet tillstyrker motionen.

Riksförbundet för njursjuka ställer sig bakom kravet på anpassningsbidrag
för fritidsbostäder för handikappade.

Vissa i yttrandena framförda synpunkter m. m.

Bostadsstyrelsen anför bl. a. följande

Syftet med den bostadspolitiska verksamheten är att genom lån och bidrag
stödja nybyggnad och ombyggnad av flerfamiljshus och småhus för att härigenom
främja tillkomsten av bostäder för permanent bruk.

Som regel torde oundgängligen nödvändiga åtgärder i fritidsbostäder ha
begränsad omfattning. Bostadsstyrelsen har förståelse för att det i vissa fall
kan föreligga behov av ekonomiskt stöd till åtgärder för handikappbetingad
anpassning av fritidsbostäder, men anser att stöd bör kunna lämnas i annan
ordning än genom de bostadspolitiska finansieringsformerna.

I sammanhanget må nämnas att förslaget i propositionen 1975/76:198
om införande i byggnadsstadgan av bestämmelser om handikappanpassning
av bostäder begränsas till att avse bostäder för annat ändamål än fritidsändamål.

Bostadsstyrelsen finner att införande av en bidragsmöjlighet inom ramen
för bestämmelserna om bostadsanpassningsbidrag skulle kunna aktualisera
frågan om utvidgning även av andra stödformer till att avse fritidsbostäder,
i första hand förbättringslån.

Statens handikappråd påpekar bl. a. att många handikappade har i dag begränsade
möjligheter till en meningsfull fritid men erinrar om att åtgärder
planeras i syfte att häva begränsningarna för de handikappade när det gäller
fritidsaktiviteter.

Handikapprådet framhåller att det är angeläget att samhället stöder handikappanpassningen
av fritidsbostäder samt anför bl. a. följande.

Fritidsbostaden har blivit en allt vanligare form för rekreation och det
är viktigt att bevaka att handikappade inte ställs utanför denna allmänna
utveckling. För handikappade med mycket individuella behov kommer det
därtill troligen att vara den enda möjligheten för rekreation, även om det
allmänna fritidsutbudet blir mer tillgängligt.

På grund av sitt stora servicebehov är många handikappade också tvungna
att bo i tättbebyggda områden, där möjligheterna till utevistelser och naturupplevelser
är mycket små.

Ytterligare ett skäl är att gränsdragningen mellan fritidsbostad och per -

SoU 1976/77:3

manentbostad på senare är blivit mindre skarp. Många människor vill bo
i fritidsbostaden under en stor del av året, inte bara under semestern, eller
göra om den till permanentbostad.

Exempel på hur samhället kan stödja handikappanpassningen av fritidsbostäder
är att krav ställs på anpassningen av fritidsbostäder för uthyrning,
vilket framför allt bör kunna ske vid anläggningen av semesterbyar.

En annan viktig reform är, enligt rådets mening, att statliga bidrag ges
för anpassning av fritidsbostäder, exempelvis genom bostadsanpassningsbidraget.

Med hänvisning till att samma möjligheter och resurser för handikappade
och icke-handikappade också bör ges när det gäller fritid och rekreation
stöder rådet således den aktuella motionen.

Riksförbundet mot allergi anför bl. a. att genom bostadsanpassningsbidrag
en allergisjuk nu kan fa ekonomisk hjälp att göra hemmet bättre anpassat
till handikappet, men att den nära omgivningen, som den sjuke ej kan
undvika, kan vara högst olämplig, då avgaser, tobaksrök, dammiga arbetsplatser
eller t. ex. hundar på bussar och tunnelbanor gör att den allergisjuke
sällan får vara symptomfri. Härvid är, anförs det, möjligheten att på fritiden
kunna ”fly” till en renare miljö oftast den enda räddningen. Det påpekas
emellertid att allergisjuka personer har mycket svårt att hitta allergisanerade
rekreations- och semestermål.

Riksförbundet påpekar att för att ett fritidshus skall kunna användas av
en allergisjuk fordras det en rad särskilda åtgärder och framhåller därvid
som exempel (1) förbättring av isoleringen och installation av elvärme för
att temperaturen skall kunna bli jämn och luftfuktigheten låg, (2) förbättring
av ventilationen och i förekommande fall upptagande av nya fönster för
att fukt skall kunna undvikas och damm vädras ut samt (3) anbringande
av ny golv- och väggbeklädnad som kan hållas dammfri.

De handikappades riksförbund framhåller bl. a. att möjligheten att kunna
utnyttja fritiden till miljöombyte etc. är från rehabiliteringssynpunkt viktig
och vill därför understryka behovet av att bostadsanpassningsbidraget får
komma i fråga även för fritidshus. Förbundet anför bl. a. följande.

Tillgången till fritidshus är inte längre att betrakta som lyx utan blir allt
vanligare. För den handikappade är denna möjlighet särskilt viktig då förutsättningarna
till miljöbyte är starkt begränsade beroende på att de allmänna
kommunikationerna, hotell, fritidsanläggningar saknar en acceptabel s. k.
handikappanpassning.

Motionens förslag om en ändring av bostadsanpassningsbidraget till att
också täcka kostnaderna för en anpassning av de handikappades fritidshus
kommer att få stor betydelse för den handikappade och hans familjs möjligheter
att leva tillsammans också under semester och fritid.

Underlättande av resor för handikappade

Motionen

I motionen 1975/76:1311 av herr Ångström (fp) framhålls bl. a. att trots
att mycket åstadkommits för att underlätta tillvaron för handikappade män -

SoU 1976/77:3

niskor det finns ännu en rad enkla problem som behöver lösas. Motionären
anger härvid som exempel problem för handikappade att, när de skall stiga
på eller stiga av ett fordon, klara den i och för sig låga höjden mellan markplan
eller rullstol och fordonets golvplan. Motionären anför att i väntan på att
fordonen för en stationär teknisk lösning allmänna färdmedel, såsom bussar
och tåg, bör utrustas med ett löst verktyg, pall e. d., som löser det för
vissa handikappade människor både smärtsamma och svåra problemet med
av- och påstigning.

HAKO-utredningen

De med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1973 tillkallade sakkunniga
(K 1973:03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande det allmänna
kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades behov
(HAKO-utredningen) avgav till slutförande av sitt uppdrag i september 1975
till chefen för kommunikationsdepartementet betänkandet (SOU 1975:68)
Handikappanpassad kollektivtrafik. I betänkandet konstateras att om samhällets
övergripande mål för handikappolitiken - sammanfattade i begreppen
normalisering och integrering - skall kunna realiseras, det är av största vikt
att kommunikationsväsendet anpassas så att de handikappades rese- och
kontaktmöjligheter förbättras. I detta syfte framläggs i betänkandet olika
konkreta förslag, bl. a. förslag om ett ramprogram för anpassningsåtgärder
avseende färdmedel, terminaler och närmiljö samt för forskning och utveckling.

De tekniska anpassningsåtgärderna indelas i följande tre grupper.

1. Åtgärder som kan genomföras på befintliga färdmedel och terminaler
utan att dessa behöver tas ur bruk (kompletteringsåtgärder), vilka förutsätts
bli genomförda inom fem år efter det normer för åtgärderna utfärdats.

2. Åtgärder som kan genomföras på befintliga färdmedel då dessa av
andra skäl än för att handikappanpassas tas ur drift, t. ex. vid reguljära
översyns- och underhållsarbeten eller reparationsarbeten (översynsåtgärder),
vilka förutsätts kunna genomföras successivt inom en period av tio år.

3. Åtgärder som endast kan göras vid nybeställning av befintliga generationer
färdmedel eller vid nybyggnad och vid större ombyggnad av terminaler
och olika element i närmiljön (anskaffningsåtgärder).

Som översynsåtgärder betr. bussar och tåg anges bl. a. ytterligare stödhandtag.

Som anskaffningsåtgärder anges i fråga om terminaler bl. a. åtgärder för
att ge plattformar en nivå som möjliggör direkt insteg i färdmedlet och
i fråga om bussar bl. a. för rörelsehindrade lämpligare insteg.

HAKO-utredningen föreslår att ansvaret för samordningen - innebärande
planering, initiering och uppföljning - av de allmänna färdmedlens handikappanpassning
läggs hos en av trafikpolitiska utredningen (K 1972:07)
i delbetänkandet (SOU 1975:66) Trafikpolitik - behov och möjligheter fö -

SoU 1976/77:3

reslagen trafikplaneringsnämnd och att till denna nämnd knyts ett särskilt
råd med företrädare för handikappintressenterna och andra berörda intressenter.

HAKO-utredningens betänkande har remissbehandlats och utredningens
förslag övervägs nu i regeringens kansli.

Granskning av viss pall vid handikappinstitutet

Handikappinstitutet-som bl. a. haratt i lämpliga former sprida kännedom
om tekniska hjälpmedel och andra åtgärder för handikappade - har i juni
i år granskat en till institutet inlämnad pall för på- och avstigning på buss.
Institutet fann att pallen kan för vissa personer underlätta på- och avstigning
på buss men att pallen för personer med två gånghjälpmedel, t. ex. två
gångbockar, inte var något lämpligt hjälpmedel beroende på pallens små
dimensioner. Institutets expertgrupp för transport- och förflyttningshjälpmedel
bedömde förslag om att bussar skulle medföra pall som orealistiskt
och ansåg att bättre lösningar borde eftersträvas. Institutet ansåg emellertid
att, i avvaktan på att bättre lösningar kommer till stånd, pallen dock kan
underlätta på- och avstigning på bussar i icke linjebunden trafik, t. ex. långfärdsbussar.

Utskottet

I de motioner som behandlas i detta betänkande tas upp två handikappfrågor,
nämligen dels frågan om anpassning av fritidsbostäder för handikappade,
dels frågan om underlättande av resor för handikappade.

Anpassning av fritidsbostäder för handikappade

I motionen 1975/76:1298 av fru Theorin m. fl. (s) framhålls att de handikappade
bör beredas samma möjligheter som andra människor att delta
i fritidsaktiviteter och att de bör få möjlighet att utöva sådana aktiviteter
tillsammans med andra människor. En förutsättning för att så skall kunna
ske är bl. a. att de handikappades behov av fritidsbostäder som är anpassade
för dem kan tillgodoses. Det bör därför öppnas möjlighet att stödja en anpassning
av fritidsbostäder för handikappade på motsvarande sätt som sker
genom bostadsanpassningsbidrag för permanenta bostäder. Även då det gäller
fritidsbostäder som hyrs ut bör man överväga möjligheterna att främja
en handikappanpassning, något som enligt motionärerna kan ske i anslutning
till reglerna för bidrag till anläggningskostnader för vissa semesterbyar.

Utskottet har i tidigare avsnitt redovisat de regler som gäller för statliga
bostadsanpassningsbidrag och för statsbidrag till anläggningskostnaderna för
semesterbyar. Utskottet hänvisar till redogörelserna (s. 2 och 4).

SoU 1976/77:3

Yttranden över motionen har inhämtats från bostadsstyrelsen och statens
handikappråd. Handikapprådet har vid sitt yttrande fogat yttranden från
vissa specialförbund på handikappområdet.

Bostadsstyrelsen avstyrker motionärernas förslag. Bostadsstyrelsen har
förståelse för att det i vissa fall kan föreligga behov av ekonomiskt stöd
till åtgärder för handikappbetingad anpassning av fritidsbostäder men anser
att stöd bör kunna lämnas i annan ordning än genom de bostadspolitiska
finansieringsformerna. Handikapprådet och specialförbunden stöder motionen.

Samhället gör en rad insatser för att de handikappade skall integreras
i samhällslivet och för att deras tillvaro skall normaliseras. Med hänsyn
till den allmänna utveckling som sker i fråga om fritidsboendet är det enligt
utskottets mening angeläget att dessa strävanden även innefattar åtgärder,
som underlättar för de handikappade att få möjlighet till friluftsliv och annan
rekreation i anknytning till egna eller förhyrda fritidsbostäder.

För handikappade med mycket individuella behov torde man, i nära överensstämmelse
med vad statens handikappråd påpekar, få räkna med att
innehav av fritidsbostad erbjuder den främsta möjligheten för rekreation,
även i ett läge där det allmänna fritidsutbudet blir mer tillgängligt. Också
då det gäller personer med mera begränsade handikapp är det uppenbart
att liksom för andra människor tillgång till en fritidsbostad avsevärt kan
underlätta möjligheterna till rekreation. Det anförda leder till att utskottet,
som inte anser att det är möjligt att utan närmare utredning ta ställning
till i motionen framförda konkreta reformförslag, ställer sig positivt till motionens
syfte. Utskottet förordar därför att motionen överlämnas till handikapputredningen
tS 1966:38).

Underlättande av resor för handikappade

Frågan om underlättande av resor för handikappade tas upp i motionen
1975/76:1311 av herr Ångström (fp). Motionären begär att socialstyrelsen
skall få i uppdrag att i samråd med handikapporganisationerna utfärda rekommendationer
om att tåg, bussar och andra allmänna färdmedel skall
förses med enkla verktyg - pall e. d. - för att handikappades av- och påstigning
skall underlättas.

Utskottet vill understryka angelägenheten av att man inom t rafi k fö retagen
vidtar åtgärder för att underlätta för de handikappade att använda de allmänna
färdmedlen. Behovet av sådana åtgärder har också uppmärksammats.
Den s. k. HAKO-utredningen (K 1973:03) - som haft i uppdrag att utreda
vissa frågor rörande det allmänna kommunikationsväsendets anpassning
till de handikappades behov - framlade i fjol i betänkandet (SOU 1975:68)
Handikappanpassad kollektivtrafik en rad förslag till anpassningsåtgärder
inom kommunikationsväsendet för att de handikappades rese- och kontaktmöjligheter
skall förbättras. Bland annat framlades olika förslag till åt -

SoU 1976/77:3

gärder för att underlätta på- och avstigning i olika slag av färdmedel. Utredningens
förslag har remissbehandlats och övervägs nu i regeringens kansli.

Den praktiska fråga som motionären tar upp har ägnats uppmärksamhet
inom handikappinstitutet. En särskild pall, som skulle underlätta av- och
påstigning på buss, har nämligen tidigare i år granskats av institutet. Man
anser emellertid att förslag om att bussar skulle medföra pall är orealistiskt
och att bättre lösningar bör eftersträvas. Pallen anses dock kunna underlätta
av- och påstigning på buss i icke linjebunden trafik - t. ex. långfärdsbussar.

Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets mening inte erforderligt
med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1975/76:1311.
Utskottet avstyrker således motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande anpassning av fritidsbostäder för handikappade att
riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1298 hos regeringen
hemställer att motionen överlämnas till handikapputredningen,

2. beträffande underlättande av resor för handikappade att riksdagen
avslår motionen 1975/76:1311.

Stockholm den 26 oktober 1976

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Larsson i Öskevik
(c)*, Carlshamre (m), Svensson i Kungälv (s), fröken Andersson (c),
fru Skantz (s), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nordberg (s), Nilsson i Växjö
(s)*, fru Wigenfeldt (c)*, fru Swartz (fp), herrar Alftin (s), Biörck i Värmdö
(m) och fru Mårtensson (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 52301 Stockholm 1976