SoU 1976/77:11

Socialutskottets betänkande
1976/77:11

med anledning av motioner om vissa alkohol- och narkotikafrågor
m. m.

Motionerna

1 motionen 1975/76:569 av herr Torwald m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om en utvärdering av förekommande vårdformer
för alkohol- och narkotikamissbrukare i enlighet med vad i motionen anförts
samt att resultatet av utvärderingen successivt redovisas i kommande budgetpropositioner
och får utgöra underlag för socialstyrelsens anvisningar på
området.

I motionen 1975/76:1226 av herr Bladh m. fl. (s) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad satsning
på familjevård inom nykterhetsvårdens område.

I motionen 1975/76:1228 av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning av alkoholistvårdens problem, syftande
till att bygga upp fungerande vårdkedjor med adekvat utbildad personal
i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen.

I motionen 1975/76:1260av herrar Jadestig (s)och Lundgren(s) hemställs
att riksdagen begär en utredning om narkotikamissbrukets omfattning, rehabilitering
av narkotikaskadade personer och förebyggande åtgärder.

I motionen 1975/76:1265 av herr Jonsson i Alingsås (fp) hemställs att
riksdagen, i avsikt att man snabbt skall komma till rätta med de stora
sniffningsproblemen, ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.

I motionen 1975/76:2080 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till vetenskaplig utvärdering av
de olika metoderna inom narkomanvården enligt vad som anförts i motionen.

Riktlinjer för narkomanvården, m. m.

Riksdagen godkände år 1968 (SU 1968:37) de riktlinjer för organisationen
av vården av narkotikamissbrukare som föreslagits av narkomanvårdskommittén
i betänkandena (SOU 1967:25) Kartläggning och vård och (SOU
1967:41) Kontrollsystemet. Samma år antog riksdagen en särskild narkotikastrafflag
(prop. 1968:7, 2 LU 1, rskr 81) och vidare inrättades ett samarbetsorgan
för bekämpande av narkotikamissbruk (SBN). Sedan brottsförebyggande
rådet (BRÅ) börjat sin verksamhet år 1973 övertog rådet SBN:s
uppgifter. BRÅ har en särskild arbetsgrupp för narkotikafrågor, vilken följer

1 Riksdagen 1976/77. 12 sami. Nr 11

SoU 1976/77:11

utvecklingen på området och samordnar insatserna från olika myndigheter
och organisationer.

Socialstyrelsen är den centrala myndigheten på narkotikaområdet vad gäller
vården av de narkotikaskadade, insamling och bearbetning av fakta om
missbrukets utveckling samt informationsfrågor. Inom socialstyrelsens byrå
för nykterhets- och narkomanvård finns sedan år 1969 en särskild sektion
för handläggning av narkotikafrågorna. Andra myndigheter med ansvar för
bekämpningen av narkotikamissbruket är framför allt riksåklagaren, kriminalvårdsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen, universitetsoch
högskoleämbetet och skolöverstyrelsen. Kommuner och landsting har
det huvudsakliga ansvaret för vården av de narkotikaskadade.

Utredningar

Tidigare utredningar

Ett flertal statliga utredningar har gjorts på nykterhetsvårdsområdet. Av
dessa kan nämnas nykterhetsutredningen (SOU 1944:3), alkoholistvdrdsutredningen
(SOU 1948:23), nykterhetsvårdsutredningen (SOU 1961:58), 1964 års
nykterhetsvärdsundersökning (SOU 1967:36-37) och fylleristrajfutredningen
(SOU 1968:55). Den större statliga utredning som företagits på narkoman
vårdsområdet är narkomanvårdskommittén (SOU 1969:52-53).

Aktuella utredningar

A 1 k oho I po I i t isk a utredningen

Alkoholpolitiska utredningen avgav år 1974 sitt slutbetänkande (SOU
1974:91-93) Alkoholpolitik. I betänkandet framhålls att alkoholpolitiken, som
enligt utredningen är den del av socialpolitiken som gäller förebyggande
åtgärder inriktade på alkoholkonsumtion, skall syfta till att åstadkomma
återhållsamma alkoholvanor. För att man skall uppnå denna målsättning
föreslår utredningen ett flertal åtgärder, bl. a. ändrade regler för beskattning
och prissättning på spritdrycker och vin, vissa åldersgränser för inköp av
spritdrycker, vin och mellanöl, restriktioner beträffande försäljning och servering
av alkoholhaltiga drycker, skärpt tillståndsprövning och kontroll av
restauranger, ökat ekonomiskt stöd till nykterhetsorganisationer, ungdomsorganisationer
och liknande sammanslutningar, överförande av alkoholpolitiken
från finansdepartementet till socialdepartementet, inrättande av ett
alkoholpolitiskt råd och en koncentrering av tillståndsgivningen till
länsstyrelserna.

Utredningen föreslår vidare att resurserna för alkoholforskning förstärks
på så sätt att institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karolinska
institutet (IFTA) ombildas till institutet för alkoholforskning (IFA) och ut -

SolJ 1976/77:11

ökas med en psykologiprofessur, en sociologiprofessur och minst fem
forskartjänster. Den decentraliserade forskningen garanteras genom inrättande
av en bitr. professur i sociologi vid socialforskningsinstitutet samt
ett antal övriga forskartjänster. Alkoholpolitiska rådet föreslås få 500 000
kr. för uppdragsforskning och stöd åt tvärvetenskapliga seminariet i alkoholfrågan.

Betänkandet har vid remissbehandlingen utsatts för stark kritik beträffande
bl. a. den grundläggande frågan om den allmänna inriktningen av
alkoholpolitiken. Ett stort antal remissinstanser har ansett att utredningen
sett för snävt på begreppet alkoholpolitik. Regeringen har därför den 12
februari 1976 tillsatt en beredningsgrupp för frågor avseende alkoholpolitiken.
Beredningsgruppen, som knutits till socialdepartementet, har fått till
uppgift att på grundval av utredningens betänkande och remissmaterialet
redovisa ett samlat underlag för regeringens ställningstagande till de alkoholpolitiska
frågorna. I direktiven till gruppen anför departementschefen
bl. a. följande.

Jag vill understryka att alkoholmissbruket är ett av de största sociala
problemen i vårt samhälle. Det är därför angeläget att åtgärderna mot alkoholmissbruket
utformas i första hand från socialpolitiska utgångspunkter.
Huvudansvaret för alkoholpolitiken bör framdeles ligga på socialdepartementet
med en bibehållen handläggning av beskattningsfrågorna m. m. i
finansdepartementet och av utbildnings- och forskningsfrågorna samt organisationsstödet
i utbildningsdepartementet.

Jag finner det angeläget att med denna utgångspunkt snabbt kunna få
till stånd en mera samlad belysning av de alkoholpolitiska frågorna. Sambandet
mellan alkoholmissbruk och vissa slag av brottslighet motiverar också
att de brottsförebyggande insatserna särskilt beaktas.

Jag vill framhålla betydelsen av att den framtida alkoholpolitiken kan
domineras av positiva åtgärder. Till sådana hör informationsinsatser av olika
slag. Det är angeläget att upplysningen i alkoholfrågan får en sådan utformning
att folkrörelserna ges goda möjligheter att medverka. Den informationsverksamhet
i alkoholfrågan som ungdomsorganisationerna bedrivit
med statligt stöd sedan år 1972 har inneburit värdefulla insatser och
gett positiva erfarenheter. Jag föreslår i annat sammanhang medel för upplysning
i alkoholfrågan under nästa budgetår.

Den viktigaste målgruppen för alkoholpolitiken är ungdomen. Det behövs
kraftfulla offensiva insatser för att förebygga alkoholmissbruk hos ungdomen.
Det gäller att få till stånd en ökad medvetenhet hos ungdomarna
själva om alkoholens risker och att finna vägarna till aktiva insatser från
bl. a. de sociala organen, skolan och folkrörelserna.

Enligt direktiven skall gruppens arbete om möjligt vara avslutat före utgången
av innevarande år.

SoU 1976/77:11

Socialutredningen

Socialutredningen (S 1969:29), som har i uppdrag att göra en samlad översyn
av socialvårdens mål, organisation och arbetssätt, lade år 1974 fram
ett principbetänkande om riktlinjerna för socialvårdens framtida utformning
(SOU 1974:39) Socialvården MåI och medel.

I betänkandet anges den övergripande målsättningen vara att man inom
socialvården måste tillämpa en helhetssyn. Detta innebär att varje enskilt
ärende skall bearbetas ur alla sina aspekter och med insats av socialvårdens
alla resurser. Även insatser från andra samhällsorgan skall initieras och samordnas.
Med denna utgångspunkt bör enligt utredningen de resurser som
i dag står till förfogande för vård och behandling av missbrukare av beroendeframkallande
medel användas på ett mer behandlingsinriktat sätt och
ingå som delar i ett sammanhållet vårdsystem. Av helhetssynen följer även
att man bör undvika ett symtomorienterat synsätt. Utredningen har ändå
ansett att missbrukare av beroendefram kal lande medel bör behandlas som
en särskild målgrupp, då missbruk av sådana medel erfarenhetsmässigt skapar
särskilda problem. Någon åtskillnad på missbrukare med hänsyn till
vilket beroendeframkallande medel de använder bör dock inte göras. Utredningen
framhåller vidare att informations- och upplysningsverksamheten
bör breddas och intensifieras och att även andra former av förebyggande
åtgärder bör uppmärksammas. Vård och behandling skall i princip ges i
frivilliga former och betydelsen av klientens medansvar betonas. De framtida
institutionerna bör enligt utredningen vara små behandlingsenheter. Även
huvudmannaskapet för socialvårdens institutioner är under omprövning.

Med utgångspunkt i de riktlinjer som lagts fast i principbetänkandet arbetar
utredningen nu på att utforma ett förslag till socialvårdslag som skall ersätta
de nuvarande separata vårdlagarna. Förslaget kommer enligt uppgift att redovisas
under första kvartalet år 1977. Enligt tilläggsdirektiv till utredningen
den 20 februari 1975 skall förslaget till socialvårdslag inte omfatta åtgärder
utan den enskildes samtycke utan sådana åtgärder skall regleras genom
särskild lagstiftning.

Socialstyrelsens arbetsgrupp för åtgärder mot sniffning Utskottet

har tidigare i betänkandet SoU 1974:34 lämnat en utförlig redogörelse
för de förslag som lades fram år 1974 i en rapport från socialstyrelsens
arbetsgrupp för åtgärder mot sniffning. Utskottet får därför i
detta avseende hänvisa till nämnda betänkande. Rapporten har remissbehandlats
av socialstyrelsen och därefter ytterligare bearbetats, varvid bl. a.
förslagen beträffande organisatoriska frågor ändrats på vissa punkter. Arbetsgruppens
förslag har sedan överlämnats till socialdepartementet, där frågan
nu övervägs.

SoU 1976/77:11

N y k t e r he t s vå rd e ns strukturgrupp (NyS)

Nykterhetsvårdens Strukturgrupp (NyS) arbetar under ledning av socialstyrelsen
och har till uppgift att kartlägga nykterhetsvården, framför allt
den öppna vården, och att göra en samlad översikt av detta vårdområde
med beskrivning av nuläge och utvecklingslinjer. Kartläggningen har numera
slutförts genom tretton olika delundersökningar, varav tre har publicerats
i serien Socialstyrelsen redovisar. Gruppen arbetar f. n. med att utforma
den övergripande slutrapporten. Denna skall baseras på dels projektets
egna undersökningar, dels annan kunskap inom nykterhetsområdet. För
att bredda underlaget för slutrapporten har genomförts en omfattande intervju-
och enkätundersökning som riktats till personer med praktisk erfarenhet
av nykterhetsvården. Rapporten, som avser att belysa alla viktigare
delar av vård- och rehabiliteringsinsatserna för alkoholmissbrukare, kommer
enligt uppgift att publiceras i mitten av nästa år.

Vissa andra utredningar

Nykterhetsvårdens anstaltsutredning avgav år 1975 sitt slutbetänkande (Ds S
1975:8) Inackorderingshemmen för alkoholmissbrukare. Utredningen föreslår
att inackorderingshemmen får ett mer behandlingsinriktat innehåll, att platsantalet
på de största hemmen reduceras och att personalen erbjuds vidareutbildning.
Vidare bör enligt utredningen försök med behandlingshem
och mer permanent skyddat boende ingå i den planerade försöksverksamheten
inom socialvården, det s. k. Skåne-projektet. Betänkandet har remissbehandlats.

Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning
(NEPO) har i år avgivit del betänkandet (DsS 1976:6) Utbildning.

1 betänkandet konstateras att utbildningsmöjligheterna för personalen vid
nykterhetsvårdsinstitutionerna inom ramen för samhällets utbildningsväsende
f. n. är mycket små och i stort saknar inslag av socialmedicin och
beteendevetenskap. Utredningen föreslår en gemensam utbildning i flera
steg för alla personalkategorier samt en frivillig fort- och vidareutbildning.
Vidareutbildningen bör knytas till samhällets övriga utbildningsväsende.
Ansvaret för utbildningen föreslås ligga på en central utbildningsnämnd
som förläggs till socialstyrelsen. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Forskningsprojekt och försöksverksamhet

Delegationen för social forskning har i sitt remissyttrande till utskottet,
vilket yttrande redovisas nedan, lämnat en redogörelse för forskningsprojekt
och försöksverksamhet inom nykterhets- och narkomanvården som finansieras
över femte huvudtiteln och allmänna arvsfonden. Delegationen har
därvid uppgivit följande.

1* Riksdagen 1976/77. 12 sami. Nr 11

SoU 1976/77:11

Vid socialförvaltningen i Landskrona bildades för några år sedan en vårdgrupp
för alkoholmissbrukare. För att vården skall bli effektiv fordras emellertid
en lokal vårdkedja med integrerade socialvårds- och sjukvårdsinsatser.
Sålunda skall en avgiftnings- och eftervårdsenhet inrättas i anslutning till
lasarettet i Landskrona. Vid dessa enheter skall både sjukvårds- och social
vårdspersonal arbeta. Härigenom skapas bättre möjligheter för en gemensam
behandlingsplanering och samverkan i behandlingsarbetet. Som
ett led i behandlingsmetodiken ingår aktivering av alkoholmissbrukare
genom samtalsgrupper och fritidsaktiviteter. Landskrona-projektet ingår som
en del i den försöksverksamhet inom socialvården i Skåne som finansieras
över femte huvudtiteln.

Även vid Karolinska sjukhusets klinik för alkoholsjukdomar finansieras över
femte huvudtiteln en försöksverksamhet för alkoholskadade från Solna och
Sundbyberg. Syftet är att skapa en vårdkedja så att alkoholmissbrukaren
omhändertas på rätt nivå beroende på vårdbehovet oavsett vem som är
huvudman.

Alkoholkliniken är det samordnande organet för försöksverksamheten
som drivs i samarbete med socialförvaltningen i Solna och Sundbyberg,
Stockholms läns landstings hälso- och sjukvårdsnämnd, polisen och arbetsvärden
samt vissa frivilliga organisationer. Under försöksperioden skall utvecklas
former och rutiner för samverkan, modeller för behandling av individuella
fall samt kriterier för intagning till olika vård- och hjälpformer.

Utvärderingen av försöksverksamheten, som utförs vid alkoholkliniken,
omfattar dels resultaten av insatserna i det enskilda fallet dels effektiviteten
i hela vårdkedjan.

Vid alkoholkliniken vid Ulleråkers sjukhus har utvecklats en differentierad
vårdkedja med avdelning för avgiftning, avdelning för miljöterapi, avdelning
för längre tids rehabilitering samt öppenvårdsmottagning. Vidare har en
samarbetsmodell utvecklats med socialförvaltningen i Uppsala kommun.

Medel har beviljats för en utvärdering av försöksverksamheten vid alkoholkliniken.
Dels skall en organisationsanalys göras av alkoholkliniken
samt dess kontakter utåt, dels skall en uppföljning utföras på individnivå
av 160-200 patienter.

En utvärdering genomförs av verksamheten vid Hindbyhemmet i Malmö,
ett terapeutiskt samhälle för missbrukare. Utvärderingen grundas på en noggrann
kartläggning av institutionsmiljö och behandlingsprocesser under en
tolv månaders period liksom av klienternas livssituation före, under och
ett år efter behandlingen. En särskild analys görs av de personer som lämnat
institutionen redan efter en kort tids vistelse vid Hindbyhemmet.

Socialhögskolan i Göteborg och psykologiska institutionen vid Göteborgs
universitet har i samarbete med socialdepartementet utfört en longitudinell
undersökning av göteborgsklienter som ingick i 1964 års riksundersökning.
Uppföljningen avser en 10-årsperiod och omfattar 109 personer.

En arbetsgrupp inom socialstyrelsen har inom det s. k. NyS-projektet utfört
ett flertal kartläggningar av nykterhetsvården. Under hösten 19761 kommer
en övergripande rapport att publiceras baserad dels på projektets egna undersökningar,
dels på annan kunskap inom nykterhetsvården. För att bredda
underlaget förslutrapporten haren intervju- och enkätundersökning genomförts
som riktat sig till personer som är praktiskt verksamma inom nykterhetsvården.

I studier av läkemedelsberoende patienter undersöks ett antal patienter som
vårdats vid psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus på grund av ett

■Föraktuell uppgift ses. 4.

SoU 1976/77:11

exklusivt läkemedelsberoende. Patienternas aktuella tillstånd och tidigare
livsutveckling studeras. Även grava missbrukare som överfors för vård på
mentalsjukhus kommer att studeras liksom patienter som vårdats för kombinerat
alkohol- och läkemedelsberoende. Sålunda erhålls en kartläggning
av hela gruppen sjukhusvårdade patienter med läkemedelsberoende.

Medel har vidare beviljats för dokumentation och utvärdering av ungdomsmottagningen
i Solna/Sundbyberg. Ungdomsmottagningen skall fungera förebyggande
och rehabiliterande på såväl ett generellt som ett individuellt
plan. Utvärderingen kommer att avse vilka metoder mari kan använda för
att nå den ungdomsgrupp som befinner sig i riskzonen för missbruk eller
andra psykiska problem och vilka resultat som kan uppnås. En försöksverksamhet
med behandlingsfamiljer kommer också att följas och utvärderas.

Arbetsgruppen RK/URK-RFHL har erhållit medel för utvärdering av frivillig
behandling av narkotikamissbrukare. Man skall med vetenskapliga metoder
utvärdera den verksamhet som bedrivs på de 20-tal kollektiv och
behandlingshem för narkotikamissbrukare som arbetsgruppen stöder eller
är huvudman för. Individernas utveckling under kollektivtiden skall kartläggas
liksom socio-ekonomisk status före och efter genomförd behandling.
Man skall även försöka kartlägga vad som i behandlingssituationen är väsentligt
för behandlade och behandlare. En delrapport kommer att ägnas
åt en metoddiskussion.

Vid narkomanvårdskliniken vid Långbro sjukhus görs en efterundersökning
av patienter som under åren 1969-1972 vårdats på avd. M 16. Undersökningens
syfte är att kartlägga det sociala förloppet efter en behandlingsperiod
på Långbro sjukhus narkomanvårdsklinik med särskild hänsyn
till drogkonsumtion, fortsatt vårdkonsumtion, kriminalitet och mortalitet.
Även patienternas upplevelser av vården och ev. eftervård studeras.

Under nästa budgetår kommer en efteruppföljning att utföras av f. d.
patienter från Rätansgården med speciell inriktning på erhållen och önskad
eftervård. Gruppen som består av de första 66 patienterna på Rätansgården
har tidigare undersökts med avseende på social anpassning och drogfrihet.
Vid detta tillfälle hade gruppen varit utskriven från några veckor till ett
år. Gruppen har nu varit utskriven mellan fyra och fem år. Genom efteruppföljningen
erhålls en kartläggning av behandlingens långsiktiga effekter
liksom en belysning av behovet av eftervård och patienternas upplevelse
av eftervården och behovet av olika former av eftervård.

År 1972 centraliserades den svenska metadonbehandlingen av svåra opiatnarkomaner
till Ulleråkers sjukhus. Medel har tilldelats verksamheten för
att intensifiera eftervården och för en intensivstudie av metadonbehandlade
patienters situation, deras behov av psykoterapeutiska, individual- och
gruppterapeutiska insatser, sociala stödåtgärder etc. Samtidigt med terapiinsatser
avser man göra en utvärdering av behandlingsprogrammet ur olika
aspekter så att man får en tämligen säker uppfattning om programmets
för- och nackdelar.

I detta sammanhang kan även nämnas följande projekt.

Socialstyrelsen planerar att under våren 1977 genomföra en s. k. casefinding
survey beträffande narkomaner. Syftet med projektet är att få en väl grundad
uppfattning om utbredningen i landet av det tunga missbruket. Projektet
kan ses som en uppföljning och utvidgning av narkomanvårdskommitténs
undersökning av antalet svåra missbrukare i Storstockholm år 1967.

SoU 1976/77:11

Statens medicinska forskningsråd har nyligen tillsatt en planeringsgrupp
för behandlingsevaluering inom psykiatrin. Planeringsgruppen skall framför
allt verka för en samordning av de olika projekt som rådet redan stöder
inom den psykiatriska behandlingsforskningen och därvid ägna särskild uppmärksamhet
åt frågor och utvärdering av olika vårdformer och behandlingsmodeller.
Rådet har även tillsatt en arbetsgrupp för fortsatt initiativverksamhet
inom området psykiatrisk behandlingsvärdering. Rådets prioriteringskommitté
för forskning rörande beroendeframkallande medel har också
understrukit betydelsen av behandlingsforskning inom det aktuella området
och behovet av ökade resurser för detta ändamål.

Under ledning av socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet
och sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) bedrivs det s. k. primärvårdsprojektet. Ändamålet
med detta projekt är bl. a. att studera de från nykterhetssynpunkt viktiga
samverkansfrågorna mellan sjukvård och socialvård.

Nordiska samarbetsorgan på forskningsområdet m. m.

Alkohol- och narkotikaforskningen inom de nordiska länderna har samordnats
genom Nordiska nämnden för alkoholforskning och genom Nordiska
samarbetsorganetför drogforskning. Sistnämnda samarbetsorgan, som har nationella
kontaktorgan inom respektive land, driver en försöksverksamhet
som började den 1 januari 1975 och avses att upphöra den 1 juli 1978.
Därefter skall en nordisk evalueringskommitté utvärdera såväl denna verksamhet
som den som bedrivs av Nordiska nämnden för alkoholforskning.
Kommittén skall därvid pröva möjligheterna till en sammanslagning av
de två organen och utreda hur det nordiska samarbetet beträffande alkoholoch
narkotikaforskning kan inarbetas i det nordiska samarbetet rörande samhällsforskning.

Ett annat exempel på nordiskt samarbete är de tre narkotikasymposier
som arrangerats. Det sista symposiet hölls i Norge hösten 1975 och hade
rubriken Narkotikamissbrukare och behandling i institution. Forskning, försök
och evaluering. Syftet med symposiet var att utarbeta och diskutera olika
beskrivningsmodeller för behandlingsinstitutioner, vilka modeller skulle
kunna leda till medvetenhet om vad sorn egentligen händer i behandlingen.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna 1975/76:569,
1975/76:1226, 1975/76:1228 och 1975/76:2080 av brottsförebyggande rådet,
socialstyrelsen, delegationen för social forskning, statens medicinska forskningsråd,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svenska läkaresällskapet.
Yttrande har vidare inkommit från Sveriges läkarförbund
och Nykterhetsrörelsens landsförbund.

Till Svenska kommunförbundets yttrande, som avgivits av förbundets

SoU 1976/77:11

styrelse, har fogats reservation av två ledamöter av styrelsen.

Delegationen för social forskning och statens medicinska forskningsråd
har begränsat sina yttranden till frågor rörande forskning och utveckling.

Utvärdering av alkoholist- och narkomanvården
Ställningstaganden

Remissinstanserna är genomgående positiva till en utvärdering av narkomanvården
och stöder även allmänt en utvärdering av alkoholistvården.
Brottsförebyggande rådet anser dock att ett ställningstagande till en utredning
om alkoholistvårdens problem inte bör ske innan NyS-projektet avslutats.
Brottsförebyggande rådet anser det emellertid angeläget att socialutskottet
snarast tar upp frågan om en utvärdering av mellanölsreformen.

Synpunkter m. m.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) anför bl. a. följande.

Vetenskapliga utvärderingar av behandlingsinsatser på drogområdet är
mycket dyra och tidskrävande. Det är därför ett oavvisligt krav, att insatsen
av forskningsresurser blir ekonomiskt försvarlig.

Mot denna bakgrund måste framhållas, att de samhälleliga insatserna
på vårdsidan bildar ett förgrenat nätverk. De omfattar inte endast insatser
på anstalter, i problematikers familjer m m, utan också olika typer av hjälpinsatser
- bl a av social, ekonomisk och medicinsk art. Det är därför knappast
möjligt att ge ett vetenskapligt svar på frågan om vårdens effektivitet
i största allmänhet. Däremot är det möjligt att jämföra effekterna av olika
punktinsatser - exempelvis en jämförelse mellan öppenvård och anstaltsvård
eller mellan vård i terapeutiska samhällen och traditionella anstalter. Det
finns talrika utländska och några få svenska undersökningar på området,
där återfall i drogmissbruk ställts i blickpunkten. Dessa undersökningar visar
i stort en likadan återfallsbild för jämförbara patientgrupper, oberoende om
de har varit föremål för den ena eller andra vårdformen. Med hänsyn till
effektiviteten i förebyggandet av återfall ger sålunda den internationella
forskningen inga ledtrådar för prioriteringar. Det bör dock beaktas, att utländska
resultat inte nödvändigtvis bör gälla för Sverige. Vidare är inte
alla vårdformer undersökta och de undersökta vårdformerna kan ha förbättrats
under tiden. Det är betydelsefullt, att de genomförda undersökningarna
på området blir systematiskt sammanfattade, analyserade och tillgängliga
för intressentgrupper. Det kan i detta sammanhang nämnas att
en liknande sammanfattning av den kriminologiska behandlingsforskningen
har publicerats i betänkandet ”Kriminologisk forskning” (SOU 1973:35).

BRÅ framhåller vidare att det föreligger stora svårigheter att få tillgång
till ett grundläggande faktamaterial på narkotikaområdet. Det stora antalet
narkomaner på fångvårdsanstalter aktualiserar också frågan om behandling
i ett tidigare skede i mer ändamålsenliga vårdmiljöer. Vid en utvärdering
av narkomanvården bör enligt rådet främst organisationssociologiska och

SoU 1976/77:11

administrativa aspekter ställas i blickpunkten och t. ex. riksrevisionsverkets
expertis användas.

BRÅ anser det angeläget att socialutskottet snarast tar upp frågan om
en utvärdering av mellanölsreformen. BRÅ har ett särskilt intresse av detta
genom den starka kopplingen mellan brott och alkohol, inte minst när det
gäller våldsbrott av ungdomar.

Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

För att få en uppfattning om patienternas totala situation måste såväl
den sociala som den psykologiska anpassningen mätas. Att endast registrera
drogfrihet och andra hårddata ger en begränsad bild av verkligheten genom
att de enbart speglar de f d patienternas sociala situation och anpassning
i vissa avseenden. Det är dock självklart, att uppgifter om missbruk/missbruksfrihet
är viktiga kriterier vid utvärderingar av narkomanvård. Oss veterligen
finns heller inga seriösa utvärderingar där frågan om missbruksförekomst
förbigåtts. Brett upplagda kartläggningsundersökningar av f d patienters
yttre situation är naturligtvis av intresse, men vid sådana studier
måste man vara medveten om att de inte säger något om hur missbrukarna
klarat sig i vidare mening.

Socialstyrelsen framhåller att satsningen på forskning varit betydande
inom narkomanvården i jämförelse med vad som gjorts på behandlingsforskningens
område, t. ex. den traditionella nykterhetsvården och den psykiatriska
vården. Socialstyrelsen påpekar vidare att svårigheterna att relatera
olika händelser och utvecklingsfaktorerökar ju längre uppföljningsperioden
är. Med ett forskningsprogram som innebär en uppföljningstid på 3-5 år
torde det således vara utomordentligt svårt att efter 5 år avgöra vad som
är effekter av en viss behandlingsform och vad som beror av andra faktorer.
Rehabilitering av narkotikamissbrukare är en långvarig process, som oftast
består av åtskilliga vistelser på sjukhuskliniker och institutioner samt behandling
i öppen vård. Mot den bakgrunden anser socialstyrelsen det klart
att utvärdering av enstaka vårdinsatser knappast är meningsfull eller ens
möjlig.

Socialstyrelsen påpekar avslutningsvis att ett forskningsprogram som syftar
till att utvärdera samtliga behandlingsinstitutioner skulle bli mycket kostsamt.

Statens medicinska forskningsråd betonar det stora behovet av behandlingsforskning
och framhåller att forskning rörande vårdformer och behandlingsresultat
inom nykterhets- och narkomanvården är ett område för tvärvetenskapliga
forskningsinsatser. Rådet anför därefter bl. a. följande.

Motionärernas förslag om en omfattande retrospektiv kartläggning av ca
5000 registrerade missbrukare utförd av relativt okvalificerad personal finner
rådet däremot orealistiskt. Det är viktigt att alla undersökningar på det
här området blir genomförda med stor omsorg och har strikt vetenskaplig
karaktär. Centrala register lämpliga att utgå från för sådana studier saknas
dessutom.

Rådet vill i detta sammanhang framhålla att uppföljningar bör planeras

SoU 1976/77:11

prospektivt och vara tidsprogrammerade, dvs varje patient skall kontaktas
på i förväg bestämda tidsintervaller räknat från utskrivningsdagen. Många
av de retrospektiva undersökningar som gjorts är alltför heterogena med
avseende på tidsfaktorn. Att från tidsmässigt disparata uppgifter räkna fram
en ”resultatssiffra” bidrar endast till att öka förvirringen och är ett slöseri
med forskningsresurser.

Även Svenska läkaresällskapet framhåller att behandlingsforskning kräver
ett samarbete med tvärvetenskapligt arbetssätt och anför vidare bl. a.

En förutsättning för behandlingsforskning med god kvalitet vetenskapligt
sett är att man har ett fullgott underlag av ordentlig journalföring, gjord
av kvalificerad personal. Sällskapet stöder motionärernas krav att socialstyrelsen
skall utfärda bestämmelser om journalföring på klienter/patienter
som skall vara så systematisk och så fullständig att den möjliggör en kvalificerad
vetenskaplig uppföljning. Psykoterapeuter arbetar under yrkesansvar,
och deras verksamhet bör kunna granskas av Medicinalväsendets ansvarsnämnd.
För en felbehandling av en person med alkohol- eller narkotikaproblem
skall ansvarig terapeut kunna ställas till ansvar. Noggrann
journalföring är en förutsättning för att nödvändig insyn och granskning
skall kunna komma till stånd.

Svenska läkaresällskapet framhåller vidare att det är angeläget att medelstilldelningen
till denna svåra forskning främst kanaliseras genom forskningsråden,
så att allsidig expertgranskning av projektets genomförbarhet
och värde kan komma till stånd.

Sveriges läkarförbund framför i sitt yttrande samma åsikter.

Även delegationen för social forskning pekar på de svårigheter som finns
beträffande behandlingsutvärdering. Delegationen framhåller att det krävs
ingående studier av behandlingens utformning och de behandlades hela
livssituation före och efter insatserna för att verkligen kunna bedöma effekterna
av insatta åtgärder. Även betydelsen av adekvata mätinstrument
betonas i yttrandet. Delegationen anför avslutningsvis att delegationen kommer
att successivt sprida kännedom om de projekt som stöds genom delegationen
när resultaten föreligger. Delegationen har också för avsikt att i
en årsberättelse redovisa pågående projekt som stöds av delegationen.

Landstingsförbundet framhåller i likhet med övriga remissinstanser de
många problem som är förbundna med en utvärdering av alkoholist- och
narkomanvården, t. ex. svårigheten att finna en gemensam behandlingsgrund
från vilken mätresultaten kan jämföras, individens skiftande motivationsgrad
och omvärldens attityd. I yttrandet påpekas vidare att sådana
utvärderingar ställer stora krav på tillgängliga forskningsresurser och blir
mycket kostsamma. Forskningen måste därför vara noga målkoncentrerad
och väl samordnad med de primärkommunala och landstingskommunala
vårdaktiviteterna så att resultaten kan tas till vara i det praktiska vårdarbetet.

Svenska kommunförbundet anför bl. a. följande.

Utvärderingen bör främst inriktas på att belysa det totala vårdutbudet
för olika missbrukargrupper, klarlägga bristfälligheter i olika avseenden samt

SoU 1976/77:11

de rehabiliteringsmässiga effekterna av det samlade vårdutbudet. Med sådan
inriktning kan en retrospektiv studie av det slag som föreslås i motion
1975/76:569 ge värdefulla och användbara resultat. På grund av olika lokala
förhållanden kan snarlika vårdinsatser få väsentligt olika funktioner och
effekter, beroende på vilken samverkan som finns mellan olika vårdorgan,
kommunens sociala struktur osv. Utvärdering av sådana särskilda insatser
och försök bör ske mot bakgrund av lokalt formulerade målsättningar och
sättas i relation till det totala vårdutbudet. Sådan utvärdering och uppföljning
ingår som regel i vårdhuvudmännens verksamhetsplanering. Denna bedömning
torde också föregå beviljande av kommunala bidrag till enskilda vårdinstitutioner.
Frågan torde därför ej fordra särskilda statliga insatser eller
anvisningar.

Utredning om alkoholistvårdens organisation, m. m.
Ställningstaganden

Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund tillstyrker en utredning
om en samordning av samhällets vårdinsatser. BRÅ anser att ett ställningstagande
till alkoholistvårdens problem inte kan ske innan NyS-projektet
avslutats. Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
anser att syftet med en sådan utredning kan tillgodoses genom det
arbete som utförs i andra pågående utredningar.

Frågan om en ökad satsning på utbildning av personal inom nykterhetsvården
vinner starkt stöd hos Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund.
Svenska kommunförbundet anser att de fortbildningsinsatser som
kan bli aktuella bör utformas främst utifrån lokala behov och problem. Övriga
remissinstanser tar inte direkt ställning till denna fråga.

Synpunkter m. m.

BRÅ betonar vikten av klientmedverkan, klientdemokrati och samarbete
mellan olika myndigheter för att undvika klientdiskriminering och onödig
remitteringsverksamhet. BRÅ framhåller att det inte råder någon tvekan
om att organisationssociologiskt och vårdadministrativt orienterade analyser
är väsentliga för beslut på vårdområdet.

Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet hänvisar till det pågående
arbetet i socialutredningen samt till NyS-projektet och det s. k. primärvårdsprojektet
och anför att syftet med en utredning om alkoholistvårdens organisation,
m. m. därigenom borde kunna tillgodoses.

Landstingsförbundet framhåller att en särvårdsorganisation för alkoholistvården
skulle bryta sönder nuvarande mönster av viktiga insatser som
på skilda nivåer utförs av många samhällsorgan - myndigheter, frivilliga
organisationer och enskilda. En samordning bör enligt förbundet åstadkommas
genom ökat samarbete av de olika - inte minst kommunala - organen.

SoU 1976/77:11

En sådan samordning pågår eller planeras mellan landstingen och primärkommunerna
på flera betydelsefulla områden.

Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund anser i likhet med vad
som anförts i en rapport om den psykiatriska vårdens målsättning och organisation,
som avgivits av expertgrupper anknutna till socialstyrelsen, att
den medicinska alkoholistvården bör inordnas i den psykiatriska vårdorganisationen,
inom vilken den utgör en av de väsentliga arbetsuppgifterna.

Samma synpunkter framförs även av Sveriges läkarförbund.

Ökad satsning pä familjevård inom nykterhetsvården
Ställningstaganden

Statens medicinska forskningsråd och delegationen för social forskning
förordar att familjevården inom nykterhetsvården blir föremål för utvärderingsstudier.
Landstingsförbundet, Svenska läkaresällskapet och Sveriges
läkarförbund är positiva till en ökad satsning på denna vårdform. Socialstyrelsen
och Svenska kommunförbundet anser att frågan bör vägas in i
socialutredningens fortsatta arbete och att syftet med motionen därmed uppnås.

Synpunkter m. m.

Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

Familjevård inom nykterhetsvården har - som framhålls i motionen -prövats under många år. Erfarenheterna från denna vårdform har varit växlande,
såväl positiva som negativa. Placering i enskild familj kan under
vissa förutsättningar utgöra ett komplement till andra vårdinsatser. Enligt
socialstyrelsens mening fordras att en fortlöpande behandlingskontakt upprätthålls
med den instans som svarat för placeringen. Av stor betydelse
är också att handledning och stöd kan ges under hela vistelsetiden, inte
minst i krissituationer.

Det är främst storstadskommunerna Stockholm och Göteborg, som använder
sig av placering i enskild familj. 1 övriga kommuner används detta
vårdinstrument endast i ringa utsträckning. 1 Stockholm och Göteborg har
man byggt upp en familjevårdsverksamhet för alkoholmissbrukare samt avdelat
vissa tjänstemän som kontaktpersoner för hemmen.

Frågan om hur placering i enskild familj i framtiden bör användas som
en av flera olika vårdinsatser - för bl a alkoholmissbrukare - bör enligt
socialstyrelsens mening behandlas sammantaget med de förslag socialutredningen
framlagt beträffande institutionsstruktur och statsbidragskonstruktion
m m.

Socialstyrelsen har i olika sammanhang framhållit att nuvarande statsbidragskonstruktion
för såväl nykterhetsvård som narkomanvård har negativa
konsekvenser. I yttrande över socialutredningens principbetänkande,
SOU 1974:39, framhöll styrelsen att ett generellt driftbidrag vore bättre än
de nuvarande riktade bidragen.

Socialstyrelsen anser att frågan om familjevård för alkoholmissbrukare
-bör behandlas utifrån helhetssynen samt att frågan om former och villkor

SoU 1976/77:11

för sådana insatser bör behandlas i anknytning till socialutredningens fortsatta
arbete.

Samma synpunkter framförs även av Svenska kommunförbundet.

Landstingsförbundet anser att det är rimligt att stödet till familjevårdsåtgärder
anpassas till ett realistiskt kostnadsläge om familjevården skall vara
ett verklighetsanpassat alternativ till övriga vårdformer. Landstingsförbundet
understryker att stora krav måste ställas på engagemang och insikter
hos berörda familjer, varför en viss återkommande utbildning är viktig inom
denna vårdgren.

Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund anför bl. a. att erfarenheterna
av vårdformen är rätt begränsade och att det har förelegat avsevärda
svårigheter att skaffa fram hem, där man velat ta emot personer med alkoholproblem.
Vårdformen framstår dock som lämplig för vissa personer
med alkoholproblem under ett övergångsskede som en utslussningsväg till
samhället. Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund anser därför
att det är önskvärt att bidragsformerna till denna verksamhet görs så gynnsamma
att tillräckligt antal hem skall kunna erhållas.

Utskottet

I betänkandet behandlas sex motioner som tar upp alkohol- och narkotikafrågor.

Utskottet tar i ett första avsnitt upp frågan om en utredning om narkotikamissbrukets
omfattning med anledning av ett yrkande om en sådan
utredning, som framställs i motionen 1975/76:1260 av herrar Jadestig (s)
och Lundgren (s). Utredningen borde enligt motionärerna omfatta även rehabilitering
av narkotikaskadade personer liksom förebyggande åtgärder. I
ett följande avsnitt behandlas med anledning av yrkanden i motionen
1975/76:569 av herr Torwald m. fl. (c) och motionen 1975/76:2080 av herr
Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) frågan om en utvärdering av såväl alkoholistvården
som .narkomanvården. Därefter behandlas två motioner, som avser
innehåll och organisation av nykterhetsvården; i motionen 1975/76:1226
av herr Bladh m. fl. (s) förordas en ökad satsning på familjevård, och i motionen
1975/76:1228 av herr Carlshamre m. fl. (m) föreslås en utredning
på området av mera övergripande karaktär. Slutligen behandlas motionen
1975/76:1265 av herr Jonsson i Alingsås (fp), vilken avser sniffningsproblemet.

Yttranden över fyra av motionerna, nämligen 1975/76:569,1975/76:1226,
1975/76:1228 och 1975/76:2080, härpå utskottets begäran avgivits av brottsförebyggande
rådet, socialstyrelsen, delegationen för social forskning, statens
medicinska forskningsråd, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet
och Svenska läkaresällskapet. Även Sveriges läkarförbund och Nykterhetsrörelsens
landsförbund har inkommit med yttrande.

Som ovan angivits begärs i motionen 1975/76:1260 av herrar Jadestig

SoU 1976/77:11

(s) och Lundgren (s) en utredning om narkotikamissbrukets omfattning,
rehabilitering av narkotikaskadade personer och åtgärder för att förebygga
narkotikamissbruk. Motionärerna pekar på att narkomanvårdskommitténs
betänkande numera saknar aktualitet på flera punkter, eftersom narkotikaproblemet
delvis ändrat karaktär bl. a. genom att narkotikaförsörjningen
till missbrukare numera kommer från den illegala marknaden. Vidare har
enligt motionärernas bedömning missbruket ökat betydligt och blivit mer
landsomfattande. Motionärerna anser att man i utredningsarbetet särskilt
bör uppmärksamma de faktorer som ligger bakom missbruket. I motionen
pekas vidare på åtgärder som enligt motionärernas mening bör övervägas
av utredningen i syfte att man skall underlätta rehabiliteringen av narkotikaskadade
personer och förebygga missbruk av narkotika. Motionärerna
framhåller även att de narkotikapolitiska frågorna bör samordnas med de
alkoholpolitiska.

Som bakgrund till utskottets ställningstagande till den redovisade motionen
och till övriga motioner rörande narkotikaproblemet kan inledningsvis
nämnas följande. Målsättningen för samhällets nuvarande narkotikapolitik
utformades under slutet av 1960-talet. 1 början av år 1968 bestämdes riktlinjerna
för vården av narkotikamissbrukare. Samtidigt antogs en särskild
narkotikastrafflag. I slutet av år 1968 inrättades ett särskilt samarbetsorgan
för bekämpande av narkotikamissbruk, vars uppgifter år 1973 övertogs av
brottsförebyggande rådet. Rådet leds av en styrelse, vari ingår bl. a. företrädare
för samtliga i riksdagen representerade partier. Rådet har tillsatt
en särskild narkotikagrupp, vars uppgift är att noga följa utvecklingen inom
och utom landet. Gruppen verkar för samordning av olika myndigheters
insatser på området och för samordning mellan myndigheternas och olika
organisationers insatser. Vidare är gruppen svenskt samordningsorgan för
det internationella samarbetet på narkotikaområdet. Socialstyrelsen är den
myndighet som har den centrala ledningen inom landet i arbetet mot missbruk
av narkotika och andra droger i fråga om bl. a. planering av vården,
insamlande och bearbetning av fakta om missbrukets utveckling, behandlingsformer
och vårdresultat samt information. Sedan år 1969 har styrelsen
en särskild sektion för handläggning av narkotikafrågor, vilken följer utvecklingen
genom kontakter med de särskilda narkomanvårdsenheterna
samt med social- och sjukvårdsenheter i hela landet. Till styrelsen har knutits
en expertgrupp på nio personer som rådgivande organ i narkotikafrågor.
Andra myndigheter som vid sidan av socialstyrelsen har ansvar för åtgärder
mot narkotikamissbruk är framför allt riksåklagaren, kriminalvårdsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet
och skolöverstyrelsen. Huvudansvaret för vården av missbrukarna ligger
hos kommunerna och landstingen.

Mellan de nordiska länderna förekommer olika former av samarbete och.
regelbundna kontakter på narkotikaområdet. Nordiska samarbetsorganet för
drogforskning inrättades den 1 januari 1975 genom beslut av Nordiska mi -

SoU 1976/77:11

nisterrådet. Samarbetsorganet skall bedriva sin verksamhet under en försöksperiod
som sträcker sig fram till mitten av år 1978. Därefter skall en
nordisk evalueringskommitté utvärdera såväl denna verksamhet som den
som bedrivs av Nordiska nämnden för alkoholforskning och pröva möjligheterna
att skapa en integrerad nordisk rusmedelsforskning. Ett annat
forum för samarbete mellan de nordiska länderna på narkotikaområdet är
de nordiska narkotikasymposier som anordnats vid tre tillfällen under tiden
1972-1975.1 det internationella arbetet i narkotikafrågor deltar Sverige aktivt
inom FN:s narkotikakommission, världshälsoorganisationen (WHO) och
Europarådet. Representanter för socialstyrelsen deltar också som observatörer
i det regionala samarbetet i narkotikafrågor inom ramen för EG.

Någon mer omfattande utredning som belyser omfattningen av narkotikamissbruket
i landet har inte gjorts sedan narkomanvårdskommittén lade
fram sitt slutbetänkande år 1969. Den fortlöpande utvecklingen på området
följs som ovan nämnts av socialstyrelsens narkomanvårdssektion och av
brottsförebyggande rådets narkotikagrupp, som också lämnar fortlöpande
rapporter om situationen. Frekvensundersökningar företas av flera myndigheter-
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, universitets-
och högskoleämbetet och militärpsykologiska institutet - för att kartlägga
omfattningen av missbruket, främst i olika ungdomsgrupper. Undersökningarna
finansieras bl. a. genom medel som disponeras av brottsförebyggande
rådet. En sammanställning av undersökningarna är under arbete
inom socialstyrelsen och väntas föreligga omkring årsskiftet 1976-1977.

Socialstyrelsen ämnar under våren 1977 göra en s. k. casefinding survey
beträffande narkomaner. Undersökningen skall omfatta hela landet, och syftet
med den är att fä en uppfattning om utbredningen av det tunga missbruket.
Projektet kan ses som en uppföljning och utvidgning av narkomanvårdskommitténs
undersökning av antalet svåra missbrukare i Storstockholm
år 1967. Som ett resultat av det nordiska samarbetet på området finns
det planer på att socialstyrelsens casefinding survey skall följas av liknande
undersökningar i Danmark och Norge.

Av den lämnade redovisningen framgår att det pågår och planeras olika
undersökningar angående omfattningen av narkotikamissbruket. Man torde
dock inte med ledning av dessa undersökningar kunna få en rättvisande
uppfattning om utbredningen av missbruket i dess helhet, eftersom undersökningarna
lagts upp på olika sätt då det gäller urval, tid och vissa
andra faktorer. För att man skall få en bild av den totala missbrukssituationen
krävs därför enligt utskottets mening att det ånyo görs en övergripande
kartläggning av missbrukets utbredning. Utskottet anser att en sådan kartläggning
är angelägen, eftersom den bör kunna bli av väsentlig betydelse
för planeringen av de insatser som fortlöpande görs för att bekämpa narkotikamissbruket.
Utskottet förordar därför att riksdagen i enlighet med
vad som föreslås i motionen 1975/76:1260 begären kartläggning angående
utbredningen av narkotikamissbruket. Utredningen bör enligt utskottets me -

SoU 1976/77:11

ning innefatta även en belysning av de bakomliggande orsakerna till missbruket.
Det bör ankomma på regeringen att pröva i vilken ordning kartläggningen
skall ske. Utskottet är med hänsyn främst till socialutredningens
pågående arbete och till att det är angeläget att kartläggningen snabbt genomförs
inte berett förorda att utredningen får en sådan omfattning, som motionärerna
synes förespråka.

Utskottet behandlar härefter motionerna om en utvärdering av alkoholistoch
narkomanvården.

I motionen 1975/76:569 av herr Torwald m. fl. (c) begärs en utvärdering
av förekommande vårdformer för alkohol- och narkotikamissbrukare. Motionärerna
påpekar att någon seriös utvärdering inte gjorts av de nya vårdformerna.
Varje statsunderstödd verksamhet av detta slag borde enligt motionärerna
bli föremål för en sådan. Man synes nu t. o. m. stödja vårdformer
där man inte ens journalför patienterna. Motionärerna framhåller att journalföring
är en grundläggande förutsättning för att man skall kunna följa
upp vårdmetoder och resultat. Som villkor för att privata vårdinstitutioner
skall få statliga och kommunala bidrag bör därför i fortsättningen gälla att
institutionerna journalför relevanta förhållanden enligt specificerade anvisningar
från socialstyrelsen och att de tillåter att vården utvärderas av fristående
forskningsinstitutioner. Motionärerna föreslåratt utvärderingen sker
genom en retrospektiv kartläggning av exempelvis 5 000 missbrukare och
att en mindre grupp av dessa bitr föremål för en mer ingående tvärvetenskaplig
forskning. En systematisk prospektiv forskning bör också påbörjas.
Missbrukarna bör följas under en tid av åtminstone 3-5 år.

I den andra av de aktuella motionerna, motionen 1975/76:2080 av herr
Westberg i Ljusdal m. fl. (fp), hemställs om en vetenskaplig utvärdering
av de olika metoderna inom narkomanvården. Enligt motionärerna finns
det i dag nästan ingen kunskap om effekten av de olika öppna vårdformerna,
och det är angeläget att få till stånd ett bättre underlag för beslut om fördelning
av resurserna för narkomanvården. Motionärerna menar att man
bör ta till vara de erfarenheter som gjorts utomlands, t. ex. i USA. Vidare
framhåller motionärerna att det är önskvärt att man vid utvärderingen utgår
från en mer sociologisk syn så att svårmätbara faktorer såsom missbrukarnas
upplevelse av livssituation och framtidsperspektiv kommer med i bilden.

Den framtida vården av såväl alkoholmissbrukare som narkotikamissbrukare
övervägs f. n. av socialutredningen. Utredningen arbetar med att
utforma ett förslag till ny socialvårdslagstiftning, som skall ersätta de nuvarande
separata vårdlagarna, bl. a. nykterhetsvårdslagen. Målsättningen för
arbetet presenterades i utredningens principbetänkande år 1974. Utredningen
framhöll i betänkandet att den helhetssyn som bör tillämpas på socialvårdens
område innebär att man bör sträva efter att undvika ett symptomorienterat
synsätt. Utredningen bedömde det ändå som nödvändigt att sammanföra
missbrukare av beroendeframkallande medel till en särskild målgrupp, eftersom
missbruk av sådana medel ofta skapar särskilda problem. Erfarenheten

SoU 1976/77:11

från bl. a. sambehandling av olika missbrukargrupper visar dock att det
inte finns tillräckliga skäl att dela upp missbrukarna efter vilken typ av
beroendeframkallande medel som de använder utan att andra differentieringsbehov
framstår som mer angelägna. De resurser som står till förfogande
för vård och behandling bör ingå som delar i ett sammanhållet vårdsystem.
Även huvudmannaskapet för socialvårdens institutioner är under omprövning.
Utredningen väntas lägga fram förslaget till socialvårdslag under första
kvartalet år 1977.

En samlad översyn av nykterhetsvården görs inom NyS-projektet (Nykterhetsvårdens
Strukturgrupp). Projektet, som bedrivs under ledning av socialstyrelsen,
har avslutat första fasen av sitt arbete. Denna har utgjorts
av en kartläggning av nykterhetsvården och har utförts genom tretton delundersökningar.
Tre av dessa har publicerats i serien Socialstyrelsen redovisar.
Kartläggningen har inriktats främst på en genomlysning av den
öppna vården. Gruppen arbetar nu på att sammanställa en slutrapport. Denna
kommer att baseras förutom på nämnda kartläggning även på annat känt
material inom nykterhetsvårdsområdet och på en mycket omfattande intervju-
och enkätundersökning av personer med praktisk vårderfarenhet.
Rapporten, som beräknas föreligga i mitten av nästa år, avser att ge en
samlad och realistisk bild av hur nykterhetsvården fungerar i dag, dess
beroende av samverkan med övriga behandlingsresurser och problematiken
i olika delar av vårdarbetet. Rapporten skall vidare behandla vårdbehoven
hos alkoholmissbrukarna och frågan om realistiska mål för behandlingen.
Utvecklingslinjer för den framtida vården kommer också att diskuteras.

Förutom NyS-projektet finns åtskilliga andra forskningsprojekt som sysslar
med att utvärdera olika vårdformer. Socialstyrelsen påpekar i sitt yttrande
till utskottet att satsningen på forskning varit betydande inom narkomanvården
i jämförelse med vad som gjorts på den traditionella nykterhetsvårdens
område. Detta torde kunna förklaras av bl. a. att de nya behandlingsformer
som vuxit fram under senare år har kunnat genomföras i större
utsträckning inom narkomanvården än inom nykterhetsvården, som har
en fast struktur med detaljreglerad lagstiftning.

Delegationen för social forskning redogör i sitt yttrande till utskottet för
en råd olika forskningsprojekt som finansieras över femte huvudtiteln och
allmänna arvsfonden. Beträffande forskningsprojekt inom nykterhetsvården
kan här nämnas Landskronaprojektet, som ingår i den brett upplagda försöksverksamheten
inom socialvården i Skåne, samt försöksverksamheten
vid alkoholklinikerna vid Karolinska sjukhuset och Ulleråkers sjukhus. Vad
gäller forskningsprojekt och försöksverksamhet inom narkomanvården kan
nämnas utvärderingen av verksamheten på Hindbyhemmet, efterundersökningen
av vissa patienter som vårdats på narkomanvårdskliniken vid Långbro
sjukhus, projektet för dokumentation och utvärdering av ungdomsmottagningen
i Solna/Sundbyberg, projektet för efteruppföljning av f. d.
patienter från Rätansgården, den longitudinella undersökningen av Göte -

SoU 1976/77:11

borgsklienter som ingick i 1964 års riksundersökning samt den utvärdering
av frivillig behandling av narkotikamissbrukare som skall göras av arbetsgruppen
RK/URK-RFHL (s. 7 i betänkandet).

Den nordiska forskningen beträffande alkohol och narkotika har samordnats
på alkoholområdet genom Nordiska nämnden för alkohol forskning
och på narkotikaområdet genom Nordiska samarbetsorganet för drogforskning.
En redogörelse har tidigare lämnats för detta samarbete.

Utskottet konstaterar då det gäller nykterhetsvården att det är ett omfattande
utredningsarbete som nu står i begrepp att slutföras. Den socialvårdsreform
som är avsedd att genomföras sedan socialutredningen under
början av år 1977 lagt fram förslag till ny socialvårdslagstiftning blir av
grundläggande betydelse förden framtida nykterhetsvården. Även den framtida
alkoholpolitiken övervägs f. n. En beredningsgrupp, som knutits till
socialdepartementet, kommer att inom kort lägga fram ett underlag på basis
av alkoholpolitiska utredningens betänkande och remissyttrandena däröver.
Detta underlag skall utgöra grunden för regeringens ställningstagande till
de alkoholpolitiska frågorna. Man har anledning räkna med att beredningsgruppens
arbete kommer att leda till förslag som innebär att alkoholpolitiken
skall utformas med ett ökat hänsynstagande till de nykterhetspolitiska strävandena.

Redan de nu redovisade omständigheterna - att det långvariga utredningsarbetet
på såväl socialvårdsområdet som i fråga om alkoholpolitiken
befinner sig i sitt slutskede - talar för att beslut om en mera omfattande
utvärdering av nykterhetsvårdsarbetet inte bör fattas nu. Därtill kommer
att det arbete som pågår inom ramen för NyS-projektet i viss utsträckning
torde komma att tillgodose motionens syfte. Enligt vad som framgår av
den ovan gjorda redovisningen av projektet avser detta nämligen bl. a. att
ge en samlad och realistisk bild av hur nykterhetsvården fungerar i dag,
dess beroende av samverkan med övriga behandlingsresurser och problematiken
i olika delar av vårdarbetet. Utskottet avstyrker således motionen
1975/76:569 i denna del.

Då det härefter gäller frågan om en utvärdering av narkomanvården kan
inledningsvis anföras följande. Socialutredningen skall ta ställning till utformningen
av den framtida vården av missbrukare av olika typer av beroendeframkallande
medel. Utredningens principiella ståndpunkt i detta avseende,
sådan den kommit till uttryck i utredningens år 1974 avgivna betänkande,
innebär väsentliga förändringar i riktning mot en mer integrerad,
behandlingsinriktad och flexibel vård. Skillnaden mellan nykterhetsvård och
narkomanvård kommer, om utredningens synpunkter vinner gehör, att försvinna
och de båda missbrukargrupperna kommer att sammanföras till en
enda grupp när det gäller vård och behandling. Det finns anledning räkna
med att huvudmannaskapet för socialvårdens institutionsbundna vård av
missbrukare kommer att läggas på primär- och landstingskommunerna.

På motsvarande sätt som då det gäller nykterhetsvården måste enligt

SoU 1976/77:11

utskottets mening den omständigheten att ett omfattande utredningsarbete
är i sitt slutskede påverka bedömningen av utvärderingsfrågan beträffande
narkomanvården. Man måste också ta hänsyn till att, som ovan redovisats,
ett flertal forskningsprojekt liksom försöksverksamhet i olika former pågår
på området. Resultaten av detta arbete torde i viss utsträckning komma
att tillgodose motionärernas önskemål. Med hänsyn till det anförda anser
utskottet att man inte i nuvarande läge bör initiera en så omfattande och,
både då det gäller forskningsresurser och i andra avseenden, krävande utredning
som motionärerna begär. Utskottet vill här dock tillägga att - i
överensstämmelse med vad brottsförebyggande rådet påpekar i sitt remissyttrande
- det är betydelsefullt, att de undersökningar som genomförs på
området blir systematiskt sammanfattade, analyserade och tillgängliga för
intressentgrupper. Tilläggas bör också att utskottet delar motionärernas åsikt
att det är önskvärt att vård och behandling av såväl personer med narkotikaproblem
som personer med alkoholproblem dokumenteras så att materialet
kan läggas till grund för utvärdering av de gjorda insatserna. Detta
förutsätter självfallet samtidigt att integritets- och sekretessfrågorna ägnas
tillbörlig uppmärksamhet. Dokumentationen får nämligen inte leda till att
vårdbehövande avstår från att söka vård av rädsla för att de skulle registreras.
Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:569 i här aktuell del och motionen
1975/76:2080.

Utskottet tar härefter upp till behandling de båda motioner som avser
innehåll och organisation i nykterhetsvården. I motionen 1975/76:1226 av
herr Bladh m. fl. (s) yrkas att man ökar satsningen på familjevård inom
nykterhetsvårdens område. Motionärerna pekar på att vårdformen är fördelaktig
både som behandlingsmetod och från samhällsekonomisk synpunkt.
Vidare torde den också överensstämma med de intentioner som framförts
i socialutredningens principbetänkande. Herr Carlshamre m. fl. (m) begär
i motionen 1975/76:1228 en utredning av alkohol ist vårdens problem, syftande
till att bygga upp fungerande vårdkedjor med adekvat utbildad personal,
m. m. Motionärerna framhåller att nuvarande vårdresurser är otillräckliga
och dessutom splittrade på ett sätt som omöjliggör en rationell
vårdplanering för den enskilde patienten. Alkoholistvården bör få egna behandlingsorgan
och en egen organisation. Detta skulle enligt motionärerna
ge förutsättningar för förbättrad organisation och bättre personalutbildning.
Hållbara rutiner skulle vidare kunna skapas för integrerad medicinsk och
social vård. Motionärerna pekar vidare på behovet av reguljär, kvalificerad
utbildning för vårdpersonalen och framhåller att detta behov växer för varje
år.

De av motionärerna aktualiserade frågorna behandlas, som i huvudsak
framgår av den föregående framställningen, av flera utredningar. Frågor
angående den framtida nykterhetsvårdens organisation och vårdformer behandlas
av socialutredningen, vars principiella ställningstaganden innebär
krav på en betydande omfördelning av vårdresurserna. Frågan om statsbidrag

SoU 1976/77:11

till familjevård utgör ett delproblem då det gäller den totala översyn av
kostnadsansvar och statsbidragskonstruktion som företas av utredningen.
Inom NyS-projektet pågår en omfattande översyn av nykterhetsvården. Den
från nykterhetssynpunkt betydelsefulla samordningen av de medicinska
och de sociala insatserna för missbrukare utreds inom det s. k. primärvårdsprojektet,
som bedrivs under ledning av socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet och Spri. Den brett upplagda försöksverksamheten
inom socialvården som nu pågår i Skåne tar också sikte på att
finna nya lösningar på strävandena att samordna olika vårdinsatser. Bl. a.
har inom det s. k. Landskronaprojektet tagits fram ett samlat program för
behandlingen av alkoholskadade personer. Beträffande familjevård prövas
intressanta modeller av bl. a. RFHL och ungdomsmottagningen i Solna/
Sundbyberg. Vad avser utbildningsfrågan bör nämnas att Nykterhetsvårdens
erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning
(NEPO) i år lagt fram ett delbetänkande (Ds S 1976:6) om utbildning för
personalen vid nykterhetsvårdsinstitutionerna. Där föreslås bl. a. en gemensam
utbildning i flera steg för alla personalkategorier och en frivillig fortoch
vidareutbildning, som bör anknytas till samhällets övriga utbildningsväsende.
Betänkandet remissbehandlas f. n. Det bör också uppmärksammas
att som framgår av socialstyrelsens petita för budgetåret 1977/78 myndigheten
har ställt sig positiv till en kraftigt intensifierad utbildningsverksamhet.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionerna inte är erforderlig. Utskottet - som särskilt
i samband med behandlingen av regeringens väntade förslag till ny socialvårdslagstiftning
torde få anledning att mera i detalj diskutera de av
motionärerna upptagna frågorna - avstyrker därför bifall till motionerna
1975/76:1226 och 1975/76:1228.

Slutligen behandlar utskottet motionen 1975/76:1265 av herr Jonsson i
Alingsås (fp), vari hemställs om ökade insatser från samhällets sida för att
snabbt komma till rätta med de omfattande sniffningsproblem som förekommer.
Motionären pekar på att missbruket ökat de sista årtiondena. Skadeverkningarna,
åtkomligheten av sniffbara medel, den tidigare debuten
och sambandet mellan sniffning och missbruk av alkohol och narkotika
gör det angeläget att minska bruket av sniffbara medel. I motionen föreslås
en rad olika åtgärder som syftar till att begränsa åtkomligheten av sådana
medel samt intensifiera forsknings- och informationsverksamheten på området.

En arbetsgrupp inom socialstyrelsen lade år 1974 fram en rapport om
åtgärder mot sniffning. Sedan rapporten remissbehandlats och därefter ytterligare
bearbetats inom socialstyrelsen har den överlämnats till socialdepartementet,
där den nu övervägs. Rapporten har publicerats i serien Socialstyrelsen
redovisar (1976:6).

Utskottet, som i olika sammanhang uttalat sig för intensifierade insatser
mot sniffningen (se bl. a. SoU 1972:33 och 1974:34), delar motionärens upp -

SoU 1976/77:11

fattning att det är angeläget att finna vägar att minska snifTningen, inte
minst på grund av att detta missbruk kan leda till missbruk av alkohol
och narkotika. Med hänsyn till att frågan f. n. övervägs inom regeringens
kansli anser dock utskottet att det inte är erforderligt att riksdagen tar något
initiativ i frågan. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1975/76:1265.
Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1260 hos
regeringen hemställer om kartläggning av narkotikamissbrukets
omfattning,

2. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:569, 1975/76:1226,
1975/76:1228, 1975/76:1265 och 1975/76:2080.

Stockholm den 16 november 1976

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s). Romanus (fp), Carlshamre
(m). Svensson i Kungälv (s), fröken Andersson (c), fru Skantz (s),
herrar Johnsson i Blentarp (s). Bengtsson i Göteborg (c), Nordberg (s), Leuchovius
(m), Signell (s), fru Swartz (fp), fru Tillander (c), herrar Alftin (s)
och Weinehall (c).