SkU 1976/77:51

Skatteutskottets betänkande
1976/77:51

med anledning av motion om vidgad skattebefrielse för handikappade
ägare av motorfordon

Motionen

I motionen 1976/77:85 av herr Olsson i Edane m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning angående befrielse från skatteplikt
för motorfordon med invalidaggregat, även sedan innehavarens förvärvsarbete
upphört.

Gällande bestämmelser och frågans tidigare behandling

Enligt 40 S vägtrafikskattelagen (1973:601) medger beskattningsmyndigheten
efter ansökan av fordonets ägare befrielse från skatteplikt för vissa
motorfordon om fordonet äges av höggradigt invalidiserad, som innehar
körkort för förande av fordonet och som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet såsom
fortskaffningsmedel. Kan fordonets ägare till följd av sin invaliditet inte
erhålla körkort för förande av fordonet, får beskattningsmyndigheten likväl
medge befrielse, om ägaren på grund av sin invaliditet är beroende av fordonet
för transport till och från arbetsplatsen eller utbildningsstället.

Befrielsen kan avse endast personbil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,
sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad
lastbil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram samt motorcykel.

Den som erhåller befrielse från skatteplikt enligt angivna bestämmelser
får restitution av omsättningsskatt på motorfordon (bilaccis) föi sådan bil
och blir berättigad bidrag motsvarande bensinskatten på 700 liter bensin
per år. Enligt arbetsmarknadskungörelsen för handikappade kan i sådana
fall inkomstprövat bilanskaffningsbidrag utgå med 23 000 kr. under nästa
budgetår. Annan handikappad - dvs. den som inte förvärvsarbetar eller
studerar - kan under vissa förutsättningar av sjukvårdshuvudmännen få
moped eller mot mopedens värde svarande belopp, f. n. 4 800 kr., för anskaffande
av invalidbil.

Skatteutskottet behandlade frågan om handikappades skattebefrielse från
vägtrafikskatt m. m. under våren 1976 och anförde (SkU 1975/76:61) bl. a.
följande:

Inom utskottet råder inte några delade meningar om att det är ytterst
angeläget att på bästa sätt tillgodose de handikappades transportbehov, men
utskottet har sedan lång tid tillbaka varit tveksamt om skattebefrielse är
den bästa metoden för att tillgodose detta önskemål. Utskottet har tidigare

1 Riksdagen 1976177. 6 sami. Nr 51

SkU 1976/77:51

uttalat sin anslutning till handikapputredningens förslag att skattebefrielsen
borde ersättas med direkta bidrag i de fall bil är erforderlig för transportbehovet.
Detta förslag överarbetades senare av kommunalekonomiska utredningen,
som fann att de handikappades transportbehov bäst kunde tillgodoses
genom en utbyggd kommunal färdtjänst till vilken staten skulle
lämna bidrag med 35 procent av kommunernas kostnader härför men att
de arbetande eller studerande rörelsehindrade som behöver bil i likhet med
tidigare skall få anskaffningsbidrag genom arbetsmarknadsstyrelsen och åtnjuta
skattebefrielse. Riksdagen har i huvudsak godtagit detta förslag, vilket
bl. a. innebär att försök med kommunal färdtjänst skall pågå till och med
1977.

Problemen i detta sammanhang måste emellertid betecknas som ytterst
komplicerade på grund av de många olika former av handikapp som förekommer.
Ett system av färdtjänsttyp måste under alla förhållanden finnas
att tillgå för de stora grupper som på grund av sitt handikapp är oförmögna
att köra bil. Motionärens yrkande kommer därför främst att avse de rörelsehindrade
med körkort som inte arbetar eller studerar utanför hemmet
eller som åtnjuter pension och som anser att en egen bil skulle tillgodose
deras transportbehov väsentligt bättre än färdtjänsten. I dessa fall anser
utskottet emellertid inte att den primära frågan är om skattebefrielse skall
medges utan om samhället skall ge dessa handikappade särskilt anskaffningsbidrag
för bilen. Det nuvarande systemet bygger på en samordning
mellan bidrag och skattebefrielse. Bidragsfrågan faller i princip utanför skatteutskottets
område. Socialförsäkringsutskottet har under innevarande riksmöte
behandlat motioner om möjligheten att fä personbil betraktad som
ett sådant tekniskt hjälpmedel för handikappade som landstingen med stöd
av statsbidrag bekostar. Socialförsäkringsutskottet (SfU 1975/76:36) har därvid
förutsatt att dessa förslag bör prövas i positiv anda i samband med
utvärderingen av försöksverksamheten med färdtjänst. Skatteutskottet vill
med anledning härav uttala att om denna prövning leder till en bidragsgivning
som motsvarar vad studerande och yrkesverksamma handikappade
nu kan erhålla bör i överensstämmelse med gällande principer också skattebefrielsen
på motsvarande sätt utvidgas. Utskottet förutsätter också att
möjligheterna att ersätta skattebefrielsen med bidrag tas upp till förnyad
prövning i sådant sammanhang.

Socialförsäkringsutskottet har haft anledning att även under innevarande
riksmöte behandla motioner om vidgade bidragsmöjligheter för handikappad
vid behov av bil. Utskottet anförde därvid i sitt av riksdagen godkända
betänkande SfU 1976/77:28 bl. a. följande:

När utskottet vid föregående riksmöte behandlade motionsyrkanden av
samma innebörd som de nu nämnda framhöll utskottet lämpligheten av
att man i samband med den omprövning som skulle ske under 1977 av
såväl 1975 års överenskommelse mellan sjukvårdshuvudmännen och staten
som statsbidraget till den kommunala färdtjänsten övervägde de handikappades
möjligheter att få tillgång till egen bil. Några sådana överväganden
i samband med den nu aktuella överenskommelsen finns inte redovisade
i propositionen. Utskottet förutsätter därför att regeringen snarast prövar
frågan så att ett förslag kan föreläggas riksdagen. Detta bör ges regeringen
till känna.

SkU 1976/77:51

Utskottet

Motionärerna begär utredning i syfte att skapa skattebefrielse för sådana
handikappade ägare av motorfordon som upphört med sitt förvärvsarbete.
De finner det oskäligt att en handikappad som pensioneras, skall förlora
de skatteförmåner han haft under sitt yrkesverksamma liv.

Enligt gällande regler kan befrielse från vägtrafikskatt och bilaccis endast
medges handikappad som förvärvsarbetar el ler studerar. Samma villkor gäller
för bensinskattebidrag.

Utskottet har upprepade gånger behandlat frågor rörande de handikappades
befrielse från vägtrafikskatt m. m. och därvid betonat angelägenheten
av att på bästa sätt tillgodose de handikappades transportbehov. Problemet
har då inte gällt enbart de handikappade pensionärernas möjligheter att få
behålla sina tidigare förmåner utan huruvida alla svårt handikappade som
kan köra bil men som inte är yrkesverksamma eller studerande skall kunna
få skattelättnader.

Utskottet anser alltjämt att frågan om de handikappades transportmöjligheter
bör ges en hög prioritet och finner det mot denna bakgrund tillfredsställande
att riksdagen nyligen på socialförsäkringsutskottets hemställan
begärt att regeringen snarast prövar den primära frågan i sammanhanget,
nämligen hur de handikappade lämpligen skall kunna få tillgång till egen
bil. Som framgår av den tidigare redogörelsen har skatteutskottet ansett
att en eventuell utvidgning av skattebefrielsen för handikappade bör kunna
övervägas om transportbehovet tillgodoses genom bidrag till individuell bilanskaffning.
Utskottet har i sådant sammanhang också förutsatt att frågan
om att helt ersätta skattebefrielsen med bidrag borde tas upp till förnyad
prövning.

Med hänsyn härtill förutsätter utskottet att regeringen i samband med
den av socialförsäkringsutskottet förordade prövningen av anskaffningsfrågan
också överser de härmed förenade beskattningsfrågorna i enlighet med
skatteutskottets nämnda uttalanden. Prövningen av anskaffningsfrågan bör
givetvis vara förutsättningslös och bygga på den utvärdering av färdtjänstsystemet
som skall ske senare i år.

I enlighet med det anförda kommer alltså den i motionen aktualiserade
frågan att inom kort bli föremål för närmare överväganden. Till följd härav
finner utskottet inte någon särskild utredning erforderlig, varför utskottet
avstyrker yrkandet härom i motionen 1976/77:85.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:85.

Stockholm den 24 maj 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1976/77:51

Närvarande: herrar Wärnberg (s), andre vice talmannen Magnusson (m),
Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Hörberg (fp), Carlstein (s), Sundkvist
(c), Westberg i Hofors (s), Söderström (m), fru Normark* (s), herrar Olsson
i Järvsö (c), Boström (s), Forslund (s), Hallenius (c) och Stensson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 55183 Stockholm 1977