SkU 1976/77:50

Skatteutskottets betänkande
1976/77:50

med anledning av motioner om reklamskatten

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1976/77:324 av herr Nygren m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en särskild beskattning av annonser i annonsblad;

1976/77:1027 av herr Knutson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning av konsekvenserna av reklamskatten för
s. k. allmänna nyhetstidningar, dvs. dagspressen.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Annonsblad (motionen 1976/77:324)

Frågan om att i vissa avseenden särbehandla annonsbladen jämfört med
övrig dagspress togs upp i propositionen 1974:84, som behandlades av skatteutskottet
i betänkandet SkU 1974:34, där utskottet anförde bl. a. följande.

En pressfråga som tagits upp av RSV och som behandlas i propositionen
och i olika skrivelser till utskottet gäller annonsbladen. Den rent skattetekniska
ändring som RSV förordat i fråga om annonsbladen och som departementschefen
biträder går ut på att beskattningen endast skall gälla annonserna
i och inte framställningen av publikationen. Beskattningseffekten
blir i stort sett oförändrad genom att skatten på framställningen nu får
dras av mot skatten på annonserna. En annan ändring avser grundavdragen
för annonsblad. F. n. gäller att periodiska publikationer, som är hänförliga
till dagspress, populärpress eller fackpress, alltid är berättigade till grundavdrag.
1 propositionen föreslås dels att sådana publikationer skall betecknas
som annonsblad, om de till övervägande del tillhandahålls gratis eller till
pris som avsevärt understiger vad som är skäligt, dels att dessa och andra
annonsblad inte skall få grundavdrag. Bestämmelsen om gratisutdelningens
storlek får enligt utskottets mening tolkas som att minst hälften av en periodisk
publikations upplaga måste vara betald genom abonnemang eller
lösnummerförsäljning för att den skall få åtnjuta grundavdrag.

Svenska tidningsutgivareföreningen har i skrivelse till utskottet som villkor
för grundavdrag förordat, att den betalda delen av upplagan skall utgöra
70 % i överensstämmelse med vad som gäller för presstödet. Föreningen
begär dessutom ytterligare skattedifferentiering till dagspressens förmån och
höjt grundavdrag med hänsyn till kostnadsutvecklingen sedan avdraget fastställdes.
Huvudstadspress AB, som ger ut vissa lokaltidningar i Stockholmsområdet,
av vilka fyra tillhandahålls gratis, protesterar mot att de nya reglerna
medför att dessa tidningar kommer att betecknas som annonsblad och förlora
grundavdraget, trots att de enligt regeringsrättsutslag skall betraktas som
allmänna nyhetstidningar.

1 Riksdagen 1976/77. 6 sami Nr 50

SkU 1976/77:50

2

Utskottet biträder uppfattningen att annonsbladen inte behöver betraktas
som reklamtrycksaker. Frågan om hur stor del av en tidnings upplaga som
skall vara betald för att den inte skall anses vara annonsblad kan självfallet
bara bedömas från mycket allmänna utgångspunkter. Uppenbart är att en
tidning som tillhandahålls utan någon som helst kostnad för mottagaren
till huvudsaklig del måste finansiera sin verksamhet genom annonsintäkter,
och det synes utskottet rimligt att den under sådana förhållanden betecknas
som annonsblad. Med anledning av att vissa tidningar reagerat mot att
de trots ett seriöst innehåll skulle få beteckningen annonsblad kan framhållas
att beteckningen inte innebär någon värdering utan är en rent skatteteknisk
definition. När det gäller hur stor del av upplagan som bör vara betald
finnér utskottet förslaget i propositionen innebära en godtagbar gränsdragning.
Man bör enligt utskottets mening kunna ha andra kvalifikationskrav
för presstöd än för rätt till grundavdrag. Vad vidare gäller den i författningsförslaget
angivna regeln att bestämmelserna om annonsblad skall gälla
också periodisk publikation, som tillhandahålls till pris, som avsevärt understiger
vad som är skäligt, vill utskottet i förtydligande syfte uttala att
denna regel inte innebär, att det pris som tas ut för en tidning skall behöva
stå i bestämd relation till framställningskostnaderna utan bestämmelsen avseratt
hindra att regeln om gratisutdelning kringgås genom att publikationen
åsätts ett närmast symboliskt pris. Utskottet vill slutligen framhålla att ändringar
i upplagans storlek naturligtvis i enstaka fall kan medföra, att en tidning
som räknat med viss lösnummerförsäljning inte kommer upp till denna,
medan gratisutdelningen är oförändrad, och att tidningen därför inte uppfyller
förutsättningarna för grundavdrag. Utskottet förordar, att beskattningsmyndigheten
i sådana fall tillämpar reglerna generöst och därvid tar hänsyn
även till tidigare fördelning mellan betald och gratisutdelad del av upplagan.
Konsekvensen av de föreslagna ändringarna blir följaktligen att vissa dagstidningar
kan komma att behandlas som annonsblad. De har då förmånen
att annonserna beskattas efter den för dagspressen gällande skattesatsen,
men får inte åtnjuta grundavdrag. Det kunde i och för sig ha varit mera
konsekvent att bara låta den lägre skattesatsen gälla för tidningar som har
rätt till sådant avdrag, men utskottet har inte velat förorda någon skärpning
på denna punkt. Vad angår tidningsutgivareföreningens begäran om ändrade
skattesatser hänvisar utskottet till vad utskottet anfört med anledning av
motionen 1974:941. När det gäller frågan om höjning av grundavdraget
anser utskottet att kostnadsutvecklingen för pressen främst bör beaktas inom
ramen för de direkta stödåtgärderna och inte genom justering av grundavdraget.

När annonsbladsbegreppet behandlades 1975 var anledningen att 1974
års lagstiftning fått en del oförutsedda konsekvenser, som utskottet då ville
rätta till i enlighet med vad som anfördes i betänkandet SkU 1975:12.

När föregående års riksdag behandlade förslaget om ett vidgat annonsbladsbegrepp
gällde diskussionen närmast vissa av tidningsföretag gratis
distribuerade lokaltidningar, och utskottet konstaterade då att det var rimligt
att dessa organ betecknades som annonsblad eftersom de till huvudsaklig
del måste finansiera sin verksamhet genom annonsintäkter. Som annonsblad
förlorade sådana tidningar rätten till grundavdrag, som i princip skall anses
som en del av presstödet. I motionerna 441 och 1091 tas emellertid upp
vissa andra effekter av det vidgade annonsbladsbegreppet. I den förstnämnda

SkU 1976/77:50

3

motionen begärs att tidningar som ges ut av politiska eller andra ideella
organisationer skall få grundavdrag eller befrielse från reklamskatt även om
de tillhandahålls gratis, medan yrkandet i den andra motionen går ut på
att publikationer som åtnjuter befrielse från mervärdeskatt också skall ha
rätt till återbetalning av reklamskatt. Motiveringen är främst att vissa periodiska
publikationer, som på grund av sitt särskilda syfte undantagits från
mervärdeskatt, på grund av det vidgade annonsbladsbegreppet kommer att
få erlägga reklamskatt utan rätt till återbetalning. Detta gäller bl. a. av politiska
partier utgivna lokala informationstidningar.

Mervärdeskattelagens undantagsbestämmelser för periodiska publikationer
omfattar två grupper, nämligen dels medlemsblad, dels tidningar som
företräder vissa särskilt angivna typer av ideella organisationer, bland dem
de politiska partierna. De publikationer som åtnjuter undantag från mervärdeskatten
var från början också undantagna från annonsskatt. I samband
med reklamskattens införande slopades denna undantagsbestämmelse eftersom
återbetalningsreglerna ändå skulle medföra att - utom i något undantagsfall
för medlemsblad med osedvanligt hög annonsomsättning - skatt
inte skulle erläggas. Tanken var därvid inte att slopa rätten till återbetalning
för någon av de mervärdeskattefria publikationerna. Det vidgade annonsbladsbegreppet
har såvitt utskottet känner till inte skärpt beskattningen för
medlemsbladen, eftersom dessa normalt inte blir att anse som annonsblad
på grund av att de inte anses tillhandahållna gratis utan mot ersättning
genom medlemsavgifterna. Ändringen har däremot skapat de i motionerna
påtalade effekterna för vissa av de ideella organisationernas publikationer.
Då sådana följder inte varit avsedda förordar utskottet att förhållandet rättas
till genom att ett undantag från beskattningen görs för annonser i de här
avsedda ideella organisationernas periodiska publikationer.

Utskottet är medvetet om att den förordade skattefriheten kan skapa
vissa risker för att ideella organisationer försöker förbättra sin ekonomi
genom att ställa sig som utgivare av mera renodlade annonsblad. Som förutsättning
för att en publikation i reklamskattehänseende skall anses som
organ för ideell organisation bör därför gälla att pbulikationen genom annat
innehåll än annonser väsentligen framstår som organ för organisationen.
Utskottets förslag föranleder ändring i 4 § reklamskatteförordningen. Genom
vad utskottet sålunda förordat torde berörda yrkanden i motionerna 441
och 1091 vara tillgodosedda.

Frågan om annonsbladens inverkan på dagstidningarnas ekonomi har också
nyligen behandlats av riksdagen med anledning av motionen 1976/77:232
av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. (s) som hemställt att riksdagen hos
regeringen anhåller om att en utredning tillsätts med direktiv att utreda
vilken inverkan annonsbladen har på dagstidningarnas ekonomi samt att
föreslå lämpliga åtgärder för att motverka eventuella effekter på seriös tidningsutgivning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande KU 1976/77:42 anförde konstitutionsutskottet
med anledning härav följande.

I motionen 232, som väckts under den allmänna motionstiden, hemställs
att riksdagen skall uttala sig för en utredning rörande annonsbladens inverkan
på dagstidningarnas ekonomi.

Motionärerna tar upp en frågeställning som aktualiserats vid flera tillfällen
och i olika sammanhang under senare år. 1972 års pressutredning ansåg

SkU 1976/77:50

4

att statsmakterna noga bör följa utvecklingen på detta område och vidta
åtgärder om det ekonomiska underlaget för dagspressens redaktionella utveckling
skulle hotas. Vid remissbehandling av utredningens förslag delade
flertalet remissinstanser denna uppfattning. Även tidningsbranschen har ägnat
frågan stor uppmärksamhet.

Enligt utskottets mening bör de frågor som tas upp i motionen om annonsbladens
betydelse för den reguljära pressens situation uppmärksammas
fortlöpande. Som utskottet vid föregående riksmöte anförde i sitt betänkande
rörande presstödsfrågorna är detta en uppgift för presstödsnämnden. Det
kan förutsättas att nämnden ger dessa frågor hög prioritet och tar de initiativ
som kan visa sig nödvändiga. Med hänsyn härtill synes en särskild utredning
inte f. n. vara nödvändig. Det uppdrag som presstödsnämnden har på detta
område innebär att motionens syfte i allt väsentligt redan är tillgodosett.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

1 samma betänkande tog konstitutionsutskottet också upp en fråga om
annonsbladens förhållande till samdistributionsrabatten och anförde.

Under utskottsbehandlingen av propositionen har utskottet uppmärksammats
på förhållandet att de nuvarande reglerna visserligen utesluter s. k.
annonsblad från möjligheten att erhålla samdistributionsrabatt men ändå
ger dessa möjlighet att delta i samdistribution. Enligt utskottets mening
bör regeringen vid översynen av presstödsförordningen (1976:336) överväga
ett förtydligande av reglerna på denna punkt. Eftersom syftet med samdistributionsrabatten
är att stödja den reguljära pressen bör av förordningen
klart framgå att för deltagande i samdistribution erfordras att deltagande
tidnings upplaga är i huvudsak betald och att priset är skäligt. Detta bör
ges regeringen till känna.

Reklamskattens verkningar för dagspressen (motionen 1976/77:1027)

Frågan huruvida differentieringen av skattesatserna för reklamskatt (6 %
för dagspress, 10 96 i övrigt) innebär en konkurrensneutral skattebelastning
har utskottet också behandlat i det tidigare nämnda betänkandet SkU 1975:12
och därvid framfört följande synpunkter.

Svenska tidningsutgivareföreningen har däremot i skrivelse till utskottet
gjort gällande att direktreklamen genom trycksaker och annonsblad intar
en skattemässigt gynnad position i förhållande till pressen genom att distributionskostnaderna
för direktreklam inte belastas med reklamskatt medan
motsvarande kostnad för pressen beskattas genom att den ingår i annonspriset.
Utskottet får i denna fråga erinra om att beslutet att utvidga den
tidigare annonsskatten till en allmän reklamskatt främst motiverades med
att man genom denna åtgärd ville undvika en snedvridning av reklammarknaden
till pressens nackdel. Utskottet anser det angeläget att förskjutningarna
mellan olika reklammedia ägnas uppmärksamhet och vill inte utesluta
möjligheten av en ytterligare differentiering av reklamskatten med
hänsyn till faktiska skillnader i fråga om belastningen. Enligt utskottets
mening kan man emellertid ännu inte dra några säkra slutsatser av beskattningens
verkningar på de olika formerna för reklam, eftersom den tidsperiod
som beskattningen omfattat också berörts av kraftiga konjunktursvängningar,
som påverkat inte bara den totala reklamvolymen utan också
fördelningen mellan olika media.

SkU 1976/77:50

5

Av Svenska tidningsutgivareföreningens annonsstatistik framgår att ökningen
av annonsvolymen i dagspressen varit obetydlig under tiden
1970-1976. För 1976 redovisas följande siffror.

	Antal spaltmeter	Förändring 1976/75 %	Index 1970 = 100
Dagspress totalt	657 046	+ 2,7	114,0
Därav
Storstadspress	211 060	- 0,3	102,8
Landsortspress	445 986	+ 4,2	120,2
Storstadspress
Morgontidningar	176 326	+ 0,0	103,1
Därav
l:a tidningar	130 698	- 1,2	106,9
2:a tidningar	45 628	+ 3,6	115,3
Kvällstidningar	34 734	- 1,7	101,6
Landsortspress
l:a tidningar	365 417	+ 4,2	123,2
2:a tidningar	80 569	+ 4,4	108,1
Upplaga 30’-	247 374	+ 4,5	121,7
Upplaga 0-30’	198 612	+ 3,9	118,3
Veckopress	62 960*	+ 23,5

*Antalet annonsspalter

Enligt föreningens uppskattning har dagspressens andel av den totala reklammarknaden
sjunkit avsevärt under nämnda period.

Utskottet

Dagspressens ekonomiska problem kan sägas vara den gemensamma utgångspunkten
för de här behandlade motionerna.

I motionen 1976/77:324 vill motionärerna främst skapa en bättre situation
för de lokaltidningar som utsätts för konkurrens från gratisutdelade annonsblad
genom en skärpt beskattning av annonserna i annonsbladen. Motionärerna
i motionen 1976/77:1027 anser att reklamskattens utformning
innebär att direktreklamen gynnas och dagspressreklamen missgynnas
genom att distributionskostnaderna räknas in i beskattningsunderlaget för
annonser men inte för trycksaker. Den lösning motionärerna närmast förordar
är att avveckla annonsskatten för dagspressen.

Om den ursprungliga tanken att reklamskatten skall finansiera presstödet
alltjämt skall anses gälla kan motionärernas syfte självfallet också tillgodoses
genom en höjning av skatten på reklamtrycksaker m. m.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att utskottet tidigare
diskuterat en högre beskattning av annonser i annonsblad men inte ansett
sig kunna förorda en sådan skärpning. Bakgrunden har bl. a. varit att vissa
gratisutdelade lokaltidningar ansetts ha ett inte obetydligt informationsvärde

SkU 1976/77:50

6

och att kvaliteten hos dessa tidningar är mycket växlande. Det är samtidigt
förenat med uppenbara svårigheter att på hållbara grunder dra en gräns
mellan kvalitativt högtstående annonsblad och annonsblad som närmast
kan jämföras med reklamtrycksaker.

Frågan om annonsbladens inverkan på dagspressens ekonomiska situation
har nyligen behandlats av konstitutionsutskottet i betänkandet KU
1976/77:42 med anledning av ett utredningsyrkande härom i motionen
1976/77:232. Konstitutionsutskottet hänvisade därvid till att denna fråga
är en uppgift för presstödsnämnden och att det kan förutsättas att nämnden
ger dessa frågor hög prioritet och tar de initiativ som kan visa sig nödvändiga.
Med hänsyn härtill ansåg konstitutionsutskottet inte en särskild utredning
nödvändig och avstyrkte motionen. Riksdagen godkände betänkandet.

Skatteutskottet anser i likhet med konstitutionsutskottet att annonsbladsproblemet
i första hand bör prövas av presstödsnämnden. Enligt skatteutskottets
mening bör nämnden vid sin bedömning av den reguljära pressens
ekonomiska situation vara oförhindrad att föreslå regeringen de ändringar
av reklambeskattningen som nämnden finnér motiverade. Med det anförda
anser utskottet yrkandet i motionen 1976/77:324 vara besvarat.

Beträffande det mera vittomfattande utredningsyrkandet i motionen
1976/77:1027, som främst får antas syfta till att befria dagspressen från
annonsskatt, anser utskottet att det inte finns ekonomiska förutsättningar
för en sådan åtgärd. Då utskottet utgår från att motionärerna inte önskar
att frågan skall lösas genom en skärpt beskattning av reklamtrycksaker och
med hänsyn till vad utskottet anfört om presstödsnämndens uppgifter i
detta sammanhang avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionen
1976/77:1027.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1976/77:324,

2. motionen 1976/77:1027, i den mån motionerna inte kan anses
besvarade genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 17 maj 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Kristenson* (s),
Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Westberg
i Hofors (s), Söderström (m), fru Normark (s), herr Olsson i Järvsö (c), fru
Ahrland* (fp), herrar Lundgren (m), Forslund (s) och Stensson (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 55112 Stockholm 1977