SkU 1976/77:34

Skatteutskottets betänkande
1976/77:34

med anledning av motioner rörande vägtrafikbeskattningen m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1976/77:450 av herrar Oskarson (m) och Karl Bengtsson i Varberg (fp) vari
hemställs att riksdagen beslutar att kustfiskare i enlighet med vad som
angivits i motionen erhåller individuell återbäring av erlagd bensinskatt för
sådan bensin som förbrukas i fiskebåt;

1976/77:601 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen måtte
besluta att hos regeringen begära utredning i syfte att pröva frågan om en
omläggning av de årliga bilskatterna så att skatteuttaget sätts i relation till
bränsleförbrukningen;

1976/77:1039 av herrar Unckel (m) och Nilsson i Agnäs (m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär översyn av effekterna av kostnadsstegringarna
för enskilda motorfordon och möjligheterna att genomföra en
differentierad drivmedelsbeskattning, i enlighet med vad som i motionen
anförts.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Individuell restitution ov bensinskatt till kustfiskare (motionen 1976/77:450)

Utskottet behandlade vissa frågor om restitution av bensinskatt under
våren 1976 och anförde därvid följande allmänna synpunkter på detta
problem.

På grund av att bensinskatten är specialdestinerad till underhåll och
utbyggnad av vägarna uppkommer särskilda problem i fråga om skatten på
den bensin som används för andra ändamål. Inom de områden där sådan
bensinförbrukning varit av större ekonomisk betydelse har vissa former av
individuell eller kollektiv skatterestitution medgivits. Sålunda får fisket
liksom trädgårds- och rennäringen kollektiv återbäring, medan individuell
återbäring ges för bensindrivna traktorer och skördetröskor och för motorsågar.

Som villkor för att restitution skall komma i fråga har som regel gällt att
förbrukningens storlek någorlunda tillförlitligt kan beräknas, att det är fråga
om förbrukning i samband med yrkesverksamhet och att den erlagda skatten
är av ekonomisk betydelse för yrkesutövaren.

Enligt utskottets mening är restitutionssystemet en konsekvens av
vägtrafikbeskattningen som kan medföra administrativa svårigheter och

1 Riksdagen 1976/776 sami. Nr 34

SkU 1976/77:34

2

även orättvisor. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att utan starka skäl
förorda någon utvidgning av kretsen av restitutionsberättigade.

Något yrkande om individuell restitution av bensinskatt till kustfiskare har
inte tidigare behandlats av riksdagen.

Som motionärerna framhållit utgår dock kollektiv återbäring av sådan skatt
till fiskerinäringen. För nästa budgetår begärs ett reservationsanslag av
1 470 000 kr. för detta ändamål. Anslaget skall avräknas mot automobilskattemedlen.
Medlen fördelas av fiskeristyrelsen efter ansökan av vissa
fiskarorganisationer samt i övrigt efter förslag av fiskenämnderna. Medlen får
inte gå till enskilda personer utan skall användas för gemensamma fiskeriintressen
såsom byggande av smärre hamnar och fiskefyrar och för andra
åtgärder, som kan gagna yrkesfisket. Sedan förslagen granskats inom
fiskeristyrelsen, utbetalas medlen enligt förslagen i den mån dessa inte är
stridande mot grunderna för anslagets användning. Anslaget beräknas på
grundval av kalkyler över bensinåtgången som utförs med tre års mellanrum.

Omläggning av fordonsskatten (motionen 1976/77:601)

Det i motionen framförda förslaget att ersätta den årliga fordonsskatten
med ett skatteuttag i relation till bränsleförbrukningen synes av motiveringen
att döma främst avse fordonsskatten för personbilar. Ses frågan ur denna
begränsade synvinkel har den inte tidigare varit föremål för riksdagens
prövning. Frågan behandlades emellertid av bilskatteutredningen, som i
betänkandet Vägtrafikbeskattningen (SOU 1972:42) anförde bl. a. följande
beträffande fordonsskatten för de brännoljedrivna fordonen.

Utredningen redogör för de önskemål som framförts om restitution av
automobilskatt på grund av att fordon inte nyttjas, vilka önskemål delvis
tillgodosetts i gällande lagstiftning. Enligt utredningens mening kan önskemålen,
som kan vara fullt berättigade från kostnadsansvarighets- och
rättvisesynpunkter, tillgodoses endast genom en kilometerbeskattning utan
inslag av fordonsskatt. Vidare anser utredningen, att man genom en
mängdrabatt kan nå samma effekt som genom en kombination av fordonsskatt
och kilometerskatt. Detta gäller bl. a. synpunkten att skattesystemet
skall vara så utformat att det stimulerar till effektivt utnyttjande av
fordonsparken. Utredningen föreslår alltså som framgått tidigare, att såväl
fordonsskatten som brännoljeskatten skall ersättas av kilometerskatt efter
övergångsåret 1974.

1 fråga om de bensindrivna bilarna intog utredningen i samma betänkande
följande ståndpunkt.

Förslag har - bl. a. från Motorbranschens riksförbund - lagts fram om att
bensindrivna fordon skall beläggas enbart med bensinskatt. Om en sådan
ordning genomförs, måste skattesatsen på bensin höjas. Detta kan i sin tur
medföra, att kompensationsanspråken betr. skatt på bensin som används för
annat ändamål än fordonets drift på allmän väg ökar. En eventuell övergång
till enbart drivmedelsbeskattning av bensindrivna fordon måste emellertid bli

SkU 1976/77:34

3

enkel att göra, om fordonsskatterna, efter det att slutmålet för vägtrafikskattereformen
uppnåtts, sänks för de tyngre bensindrivna fordonen på sätt
utredningen förutsatt. En eventuell övergång till enbart drivmedelsbeskattning
av bensindrivna fordon torde då kunna ske utan något omfattande
utredningsarbete. Med hänsyn till dessa överväganden har utredningen inte
funnit anledning att lägga fram något förslag om ändring av beskattningsformerna
för de bensindrivna fordonen.

Vid genomförandet av utredningens olika förslag sköt emellertid regeringen
upprepade gånger upp avgörandet om fordonsskattens ersättande med
kilometerskatt med hänsyn till att remissopinionen var delad i frågan. Det
senaste ställningstagandet i frågan gjordes 1976 i propositionen 1975/76:181.
Med anledning av propositionen i denna del anförde skatteutskottet (SkU
1975/76:61) följande.

Beträffande den kontroversiella frågan om avvägningen mellan

fordonsskatt och kilometerskatt tar departementschefen inte någon slutlig
ställning utan förordar att den nuvarande avvägningen behålls bl. a. i
avvaktan på resultatet av trafikpolitiska utredningens arbete.

Förslagen har inte mött några invändningar och utskottet tillstyrker bifall
till propositionen.

Utjämning av prisskillnaderna pä olja och bensin mellan olika delar av landet
(motionen 1976/77:1039)

Den rubricerade frågan har behandlats av riksdagen vid ett flertal
tillfällen.

Motionsyrkanden om vissa differentieringar av drivmedelsbeskattningen i
lokaliseringspolitiskt syfte avvisades sålunda vid 1969 och 1970 års riksdagar.
Bevillningsutskottet framhöll 1968 bl. a.(BeU 1968:70) att förslaget förutsatte
vittgående näringspolitiska ingripanden för att ge önskat resultat och ansåg
att motionärerna valt en från skatteteknisk synpunkt olycklig väg. De
zontillägg som oljebranschen tillämpade var att anse som schabloniserade
fraktkostnader. Att genom beskattningen utjämna skillnaderna i fraktkostnader
mellan olika delar av landet fick betraktas som en olöslig uppgift.

I motioner till 1970 års riksdag föreslogs i lokaliseringspolitiskt syfte en rad
åtgärder som berörde stora delar av beskattningen. Sålunda framfördes på den
indirekta beskattningens område åter tanken på ett genom beskattningen
sänkt oljepris i landsdelar med långa avstånd eller insulärt läge. Ett likartat
yrkande framställdes också beträffande endast Norrland. Motionärerna i de
sistnämnda motionerna ville dessutom ha en lindring av energiskatten och
andra inte närmare preciserade differentieringar i skattehänseende som
kunde främja Norrlands utveckling. I andra motioner yrkades att fordonsbeskattningen
av lastbilar och släpvagnar i Norrland skulle sänkas med en
tredjedel. Bevillningsutskottet anförde (BeU 1970:36)med anledning av dessa
yrkanden bl. a. följande:

SklJ 1976/77:34

4

Det kan enligt utskottets mening med fog göras gällande att en regional
skattepolitik skulle vara särskilt olycklig i fråga om den indirekta beskattningen.
Mot bakgrunden av utskottets principiella inställning i denna fråga
anser utskottet det inte motiverat att i detalj redovisa alla invändningar som
kan göras mot de ifrågavarande åtgärderna utan utskottet inskränker sig här
till att framhålla att de skulle äventyra kontrollen, rubba konkurrensneutraliteten
och skapa betydande merarbete för såväl de skattskyldiga som
beskattningsmyndigheterna utan att några lokaliseringspolitiska resultat kan
garanteras.

Då utskottet 1971 behandlade motsvarande yrkanden anslöt utskottet sig
(SkU 1971:53) till bevillningsutskottets uppfattning och ansåg vägande skäl
tala mot en regional skattedifTerentiering.

Frågan kom emellertid i nytt läge 1975, då finansministern i prop. 1975:92
med förslag om bl. a. ändrad energibeskattning meddelade att en annan
lösning av ifrågavarande prisutjämningsproblem övervägdes. Med anledning
därav anförde skatteutskottet följande.

I samband med behandlingen av oljelagringsavgiften redovisar departementschefen
också en annan fråga som länge varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet, nämligen hur prissättningen på oljeprodukter skall kunna
utjämnas mellan olika delar av landet. I motioner har tidigare förordats att
man genom beskattningen skulle eliminera verkningarna av de orts- och
zonpristillägg som oljebolagen sedan länge tillämpat och därigenom få en
enhetlig prisnivå inom landet, men dessa förslag har avvisats med hänvisning
bl. a. till att de skulle medföra regionala beskattningsregler. I propositionen
redovisas att Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har fått i uppdrag att utreda
förutsättningarna för att slopa dessa tillägg genom någon form av clearingförfarande,
och departementschefen räknar med att den enhetliga prisnivån
för oljeprodukter skall kunna genomföras fr. o. m. 1976.

I motionen 2122 hälsas dessa åtgärder med tillfredsställelse, men motionärerna
anser med hänvisning till den långa tid som frågan varit under debatt
att förslaget bör genomföras redan den 1 juli 1975.

Utskottet får med anledning härav framhålla att SPK:s utredning inte
väntas föreligga förrän under juni i år och att förslaget sannolikt kommer att
kräva lagstiftningsåtgärder, som alltså tidigast kan behandlas vid den
kommande höstsessionen. Med hänsyn härtill anser utskottet att praktiska
förutsättningar saknas för att tillgodose yrkandet i motionen, som utskottet
alltså avstyrker.

Motioner om genomförande av den avsedda prisutjämningen behandlades
av näringsutskottet under 1976 som i betänkandet NU 1975/76:44 anförde
följande synpunkter.

Frågan om en enhetlig prissättning på bensin och olja har, som redovisats i
det föregående, varit aktuell under en följd av år. Kraven i motionerna 1975/
76:1790 och 1975/76:1797 på skyndsamt initiativ av regeringen för att
åstadkomma en utjämning av nuvarande regionala prisskillnader i fråga om
bensin och olja framställs mot bakgrund av det system med zon- resp.
ortsindelning som tillämpas vid prissättningen på dessa produkter och som
finns beskrivet i en särskild redogörelse i detta betänkande (s. 7). Systemet,
som har sin grund i de varierande transportkostnaderna, innebär merkost -

SkU 1976/77:34

5

nader för befolkningen i landets inre delar, inte minst i norr där de långa
avstånden medför stor bensinförbrukning och klimatet stor åtgång på
brännolja. Såsom också framgår av regogörelsen har statens pris- och
kartellnämnd (SPK.) på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för ett
slopande av zon- och ortstilläggen, så att en enhetlig prisnivå skulle erhållas
för vaije slag av oljeprodukt, och lagt fram ett förslag om transportutjämningsavgifter
och transportkostnadsbidrag. Som statsrådet Feldt har framhållit
i svar på en fråga i riksdagen har det föreslagna systemet bedömts vara
opraktiskt med hänsyn till de komplikationer det skulle medföra. Frågan om
en prisutjämning bereds nu vidare inom handelsdepartementet.

Utskottet underströk förra året att frågan om en enhetlig prissättning på
oljeprodukter är viktig och vidhåller givetvis denna uppfattning. Med hänsyn
till vad som anförts vid remissbehandlingen av SPK:s förslag finner utskottet
i likhet med det ansvariga statsrådet att det är nödvändigt med fortsatta
överväganden om vilka åtgärder som skall kunna vidtas. Utskottet utgår från
att tillbörlig uppmärksamhet ägnas åt frågan inom regeringskansliet och
finnér inte skäl för något uttalande av riksdagen på grundval av de båda
motionsyrkandena i ämnet.

Utskottet

De här behandlade motionerna har inget annat samband med varandra än
att de direkt eller indirekt berör vägtrafikbeskattningen, ett område som
under senare år varit föremål för väsentliga reformer.

Individuell restitution av bensinskatt till kustfiskare

Till de frågor som kan sägas ha ett indirekt samband med vägtrafikskatterna
hör kraven på restitution av skatt på bensin, som förbrukats för annat
ändamål än vägtrafik. Bakgrunden till sådana krav är att bensinskatten är
specialdestinerad till vägväsendet och att därför den som använder bensin för
annat än drift av fordon som belastar det allmänna vägnätet i princip inte skall
betala sådan skatt. Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen
har emellertid stor restriktivitet iakttagits av riksdagen vid nya krav på här
avsedd återbäring. Sålunda har restitution i huvudsak endast medgivits för
bensinförbrukning som avsett yrkesmässig verksamhet och om förbrukningen
därvid varit av större omfattning.

I motionen 1976/77:450 framställs ett yrkande som inte innebär något
egentligt nytt restitutionskrav utan som avser formen för redan medgiven
återbäring. Till fiskerinäringen utbetalas f. n. i likhet med vad som sker till
trädgårds- och rennäringen en kollektiv återbäring av bensinskatt. Motionärerna
begär att kustfiskare i stället skall få individuell återbäring på samma
sätt som nu gäller för skogsarbetarna i fråga om den bensin som används till
motorsågar. Också den individuella återbäringen för vissa jordbruksmaskiner
åberopas till stöd för yrkandet. Vidare anför motionärerna att de fiskeriinventeringar
som sker vart tredje år skulle möjliggöra en tillfredsställande
kontroll.

SkU 1976/77:34

6

De av motionärerna åberopade kontrollsynpunkterna är enligt utskottets
uppfattning av stor betydelse just forén bedömning av formen för restitution.
Vid kustfisket föreligger svårigheter att dra gränsen mellan det yrkesmässiga
och det privata utnyttjandet av båtarna på samma sätt som när det gäller
samernas användning av snöskotrar för rennäringen, och detta torde vara ett
av skälen för att man i båda dessa fall valt den kollektiva restitutionen. Till
skillnad från vad som gäller för den renskötande samén eller skogsarbetaren
har fiskaren möjlighet att undvika bensinskatten genom att använda
båtmotorer med brännolje- eller fotogendrift, och sådana motorer torde vara
de vanligast förekommande inom kustfisket. När en fiskare trots detta och i
medvetande om att han inte är berättigad till individuell bensinskatteåterbäring
ändå valt att använda en båt med bensinmotor har han uppenbarligen
inte tillmätt bensinskatten någon större ekonomisk betydelse. Till en sådan
bedömning torde också bidra det förhållandet att skatten - till den del den
avser yrkesfiske - blir avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Med hänsyn till
angivna omständigheter och till att en övergång till individuell restitution
skulle medföra ett inte obetydligt merarbete för skatteadministrationen är
utskottet inte berett att förorda en sådan åtgärd.

Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen 1976/77:450.

Omläggning av fordonsskatten

I motionen 1976/77:601 tas upp en fråga som kan sägas vara av central
betydelse för vägtrafikbeskattningens utformning. Motionären begär utredning
av frågan om att ersätta den årliga fordonsskatten med en beskattning
som enbart bygger på den körda vägsträckan.

Utskottet har i den inledningsvis lämnade redogörelsen för frågornas
tidigare behandling redovisat att den av motionären aktualiserade frågan
varit föremål för åtskilliga överväganden, som emellertid i första hand gällt
den tunga trafiken och inte i lika hög grad personbilarna, som enligt
motiveringen i motionen är utgångspunkten för yrkandet. Med hänsyn till att
riksdagen godkänt att frågan om fordonsskattens avveckling för den tunga
trafiken inte skall omprövas innan resultatet av den trafikpolitiska utredningens
arbete föreligger och även med beaktande av att energikommissionen
kan komma att behandla spörsmål av denna typ anser utskottet inte
att det finns anledning att begära ytterligare utredning i ämnet. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till motionen 1976/77:601.

Utjämning av prisskillnaderna på olja och bensin mellan olika delar av landet

Som utskottet redovisat tidigare i detta betänkande har rubricerade fråga
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet sedan lång tid tillbaka. Den i
motionen 1976/77:1039 nu åter aktualiserade tanken på en differentierad
drivmedelsbeskattning för att åstadkomma den eftersträvade prisutjäm -

SkU 1976/77:34

7

ningen har ett enhälligt skatteutskott tidigare bestämt avvisat med hänvisning
till att regional skattedifferentiering inte bör tillämpas på konsumtionsskatter.
Skatteutskottet finner inte skäl frånträda denna uppfattning. Frågan
bör i stället lösas med andra metoder, och som utskottet tidigare redovisat har
ansträngningar också gjorts för att finna sådana lösningar. Enligt vad
utskottet erfarit kommer det förslag till prisutjämning för oljeprodukter som
statens pris- och kartellnämnd lade fram 1975 att bli föremål för ytterligare
överväganden inom regeringen.

Med hänsyn härtill och till vad utskottet i övrigt anfört i frågan avstyrker
utskottet bifall till motionen 1976/77:1039.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1976/77:450

2. motionen 1976/77:601

3. motionen 1976/77:1039.

Stockholm den 22 mars 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s),
Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Hörberg (fp), Carlstein (s), Westberg i
Hofors (s), Söderström* (m), fru Normark (s), Olsson i Järvsö* (c), fruar
Ahrland (fp), Odelsparr (c), herrar Forslund (s) och Westerberg* (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 53510 Stockholm 1977