SkU 1976/77: 31

Skatteutskottets betänkande
1976/77: 31

med anledning av motioner om vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga
redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet
m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1976/77:170 av herrar Jonasson (c) och Norrby (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar, att omläggningen till bokföringsmässig redovisning för jordbrukare
begränsas till att omfatta jordbruksföretag med en bruttoomsättning
som överstiger 50 000 kr.;

1976/77:321 av herr Leuchovius m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar ge regeringen till känna vad som anförts i motionen angående
undanröjande av beskattning av levande inventarier så länge den skattskyldige
inte genom avyttring tillgodogör sig någon värdetillväxt;

1976/77:449 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
att 3 § 2 mom. 2) lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst ges följande ändrade lydelse:

”2) intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande
av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt samt
vid avräkning och syn enligt 9 kap. 23 § jordabalken”;

1976/77:603 av herr Adolfsson m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag om

1. att avskrivningsunderlag för övriga markanläggningar i likhet med vad
som gäller för täckdikning beräknas på den totala anskaffningskostnaden,

2. att värdeminskning får göras enligt avskrivningsplan med 10 96 årligen.

Gällande bestämmelser m. m.

Obligatorisk övergång till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet Enligt

2 § lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370) - ikraftträdandelagen - är den, som
efter utgången av 1972 förvärvat äganderätt eller nyttjanderätt till jordbruksfastighet,
som utgör särskild förvärvskälla, skyldig att redovisa inkomsten
av fastigheten enligt bokföringsmässiga grunder.

För övriga skattskyldiga skall övergång till bokföringsmässig redovisning
ske successivt under en femårsperiod med början den 1 januari 1973. Vid
denna tidpunkt skall dels alla juridiska personer utom dödsbon, dels fysiska

1 Riksdagen 1976177. 6 sami. Nr 31

SkU 1976/77: 31

personer, som enligt taxeringsnämndens beslut för beskattningsåret 1971
haft en bruttointäkt av jordbruksfastighet på minst 150 000 kr., gå över
till bokföringsmässig redovisning. För de följande åren sker en avtrappning
av omsättningsgränsen på så sätt, att övergång fr. o. m. 1974, 1975 resp.
1976 skall ske av skattskyldiga, vilkas bruttointäkter av jordbruksfastighet
för beskattningsåren 1972, 1973 resp. 1974 enligt taxeringsnämndens beslut
uppgått till minst 100 000, 70 000 resp. 50 000 kr. År 1977 skulle enligt
de ursprungliga bestämmelserna återstoden av landets jordbrukare gå över
till bokföringsmässig redovisning. Man räknade då med att ca 12 000 jordbrukare
skulle gå över till sådan redovisning det sista året. Enligt vissa
senare gjorda beräkningar skulle emellertid ca 60 000 jordbrukare komma
att gå över till det nya systemet 1977. Denna oförutsedda ökning av antalet
övergångsfall skulle medföra stora påfrestningar på skatteadministrationen
och för de bokföringsbyråer som anlitas av jordbrukarna. Regeringen har
därför med stöd av ett särskilt bemyndigande i ikraftträdandelagen den
18 mars 1976 beslutat (SFS 1976:103), att jordbrukare, som 1975 har en
bruttointäkt av jordbruksfastighet på 35 000 kr. eller mer, skall tillämpa
bokföringsmässig redovisning fr. o. m. 1978 års taxering. Därefter skall jordbrukare,
som 1976 har en bruttointäkt av 20 000 kr. eller mer, tillämpa
bokföringsmässig redovisning fr. o. m. 1979 års taxering. Återstoden av landets
jordbrukare kommer att omfattas av det nya systemet fr. o. m. 1980
års taxering.

För att inte onödigtvis belasta de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna
skall skattskyldig med kontantmässig redovisning, som avvecklar jordbruksdriften
under det år, för vilket han eljest bort gå över till bokföringsmässig
redovisning, inte byta redovisningsmetod för avvecklingsåret.

Den som frivilligt önskar det får enligt 3 § ikraftträdandelagen gå över
till bokföringsmässig redovisning innan skyldighet att gå över föreligger.

I en med anledning av prop. 1972:120 med nya regler för beskattning
av inkomst av jordbruksfastighet väckt motion yrkades att obligatorisk övergång
till bokföringsmässig redovisning inte skulle föreligga för jordbrukare
med en omsättning av högst 50 000 kr.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1972:67 avstyrkte skatteutskottet
bifall till motionen och anförde, att man inte borde underskatta
jordbrukarnas möjligheter att tillämpa den förhållandevis enkla bokföring,
som erfordrades för taxering enligt bokföringsmässiga grunder. Utskottet
erinrade också om att den obligatoriska bokföringsskyldighet, som åvilade
rörelseidkare, inte förorsakade hantverkare och andra mindre företagare
nämnvärda svårigheter. Den successiva övergången till bokföringsmässig
redovisning under en femårsperiod borde också medföra att en övergång
över huvud taget inte blev aktuell för många av de äldre jordbrukarna.
Av principiella och praktiska skäl var det enligt utskottets mening varken
lämpligt eller möjligt att annat än under en begränsad övergångstid ha två
skilda system för redovisning av inkomst av jordbruksfastighet.

SkU 1976/77: 31

I en motion vid 1974 års riksdag yrkades att bestämmelserna om obligatorisk
övergång till bokröringsmässig redovisning skulle begränsas till
jordbrukare med en bruttointäkt av jordbruksfastighet, som översteg 50 000
kr.

Skatteutskottet avstyrkte bifall till motionen i sitt av riksdagen godkända
betänkande SkU 1974:14 och anförde att det vid detta tillfälle var för tidigt
att uttala sig om verkningarna av det nya systemet, eftersom praktiska
erfarenheter inte vunnits från taxeringsarbetet efter det forsta årets övergångar
till bokforingsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet.

I avvaktan härpå ansåg utskottet det varken lämpligt eller nödvändigt att
redan då ta definitiv ställning till motionärernas förslag.

1 en motion vid riksmötet 1975/76 yrkades att övergång till bokföringsmässig
redovisning t. v. skulle begränsas till jordbrukare med en bruttointäkt
av jordbruksfastighet, som överstiger 50 000 kr.

Utskottet avstyrkte motionen i sitt av riksdagen godkända betänkande
1975/76:43 med hänvisning till regeringens beslut den 18 mars 1976 om
förlängd tid för övergången till bokforingsmässig redovisning.

A vdrag , för värdeminskning av markanläggningar

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370)
- KL - skall avdrag för värdeminskning av täckdikningsanläggning beräknas
till 10 % av anskaffningskostnaden. I täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt
anslutning till täckdike. I anskaffningskostnaden inräknas kostnaden för
iståndsättande och omläggning av förut anlagt täckdike.

1 fråga om annan markanläggning, t. ex. öppet dike, invallnings- och vattenavledningsföretag,
mark- eller skogsväg eller brunn, beräknas avdraget
till 5 % av ett belopp, som motsvarar 3/4 av anskaffningskostnaden.

Som villkor för avdrag gäller att kostnaderna bestritts av den skattskyldige
och avser anläggning, som utförts under den tid han ägt fastigheten, och
att inkomsten redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Vidare skall kostnaden
ha nedlagts efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Avskrivningen
skall göras enligt plan. Omfattar beskattningsåret kortare eller
längre tid än tolv månader, skall avdraget jämkas i motsvarande mån.

Om fastigheten övergår till ny ägare genom benefikt fång (arv, testamente,
gåva etc.), får den nye ägaren åtnjuta de värdeminskningsavdrag, som skulle
ha tillkommit förre ägaren om denne fortfarande ägt fastigheten. Överlåts
fastigheten till ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får
överlåtaren för det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av avskrivningsunderlaget,
för vilken han inte tidigare åtnjutit avdrag. Motsvarande
gäller när verksamheten på jordbruksfastigheten läggs ned utan samband
med avyttring av fastigheten.

Om markanläggning utrangeras under pågående jordbruksdrift men innan
anläggningen hunnit slutavskrivas, får värdeminskningsavdrag åtnjutas

1* Riksdagen 1976/77. 6 sami. Nr 31

SkU 1976/77: 31

även efter utrangeringen i enlighet med den ursprungliga planen. Särskilt
utrangeringsavdrag medges således inte.

I en med anledning av prop. 1972:120 väckt motion yrkades alt samma
avskrivningsregler skulle gälla för täckdikningsanläggningar som för andra
markanläggningar. Utskottet (SkU 1972:67) avstyrkte bifall till motionen
och anförde bl. a. följande:

Med hänsyn till täckdikenas speciella karaktär och betydelse för jordbruksdriften
anser utskottet i likhet med jordbruksbeskattningskommittén
och departementschefen, att nuvarande regler för avskrivning av täckdikningsanläggningar
bör bibehållas även om detta innebär ett avsteg från de
generella regler för värdeminskning av markanläggningar som gäller vid
beskattningen av inkomst av rörelse.

Värdering av lager av djur

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL får lager av djur på jordbruksfastighet
vid inkomstberäkningen inte tas upp till lägre belopp än 40 %
av de värden som riksskatteverket (RSV) fastställer för olika slag av djur
i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag
under en 12-månadersperiod närmast före den 1 oktober beskattningsåret.
Om sådant värde inte fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur,
får djuren tas upp till lägst 40 % av allmänna saluvärdet. I RSV:s anvisningar
för 1977 års taxering (RSV Dt 1976:30) motsvarar värdena på djur genomsnittspriserna
under tiden den 1 oktober 1975-den 30 september 1976. 1
värdena har mervärdeskatt inte inräknats.

En jordbrukare har vid varulagervärderingen också möjlighet att utnyttja
supplementärregel I i punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL, som innebär
att djurlagret får nedskrivas med ett belopp, som motsvarar 60 % av medeltalet
av värdet på djurlagret vid utgången av de två föregående beskattningsåren.
Lagret kan därvid få tas upp till negativt belopp, om avsättning
i räkenskaperna sker till ett lagerregleringskonto. Avsättningen till lagerregleringskonto
skall återföras till beskattning påföljande år och frågan om
rätt till förnyad avsättning prövas efter förhållandena vid detta års utgång.
Supplementärregel I är endast tillämplig då djurvärdet tagits upp till fulla
det värde som RSV fastställt eller till fulla allmänna saluvärdet. Regeln
är avsedd att tillämpas i det fall då ett starkt nedskrivet djurlager tillfälligt
nedgått vid beskattningsårets utgång.

Enligt 20 § ikraftträdandelagen får skattskyldig, som övergått från kontantprincipen
till bokföringsmässig redovisning, utan hinder av de ovannämnda
bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL vid utgången
av de första tre beskattningsåren efter övergången ta upp värdet
av andra djur än stamdjur till lägst nedan angivna del av de värden som
fastställts av RSV för olika slag av djur, nämligen

SkU 1976/77: 31

för det första beskattningsåret 10%,
för det andra beskattningsåret 20%,

för det tredje beskattningsåret 30 %.

I motioner vid 1975/76 års riksmöte yrkades dels översyn av varulagervärderingsreglerna
för djur i jordbruk med bokföringsmässig redovisning
i syfte att motverka de negativa effekterna av inflationen, dels indexreglering
av värdetillväxten av djurlagret. I sitt av riksdagen godkända betänkande
SkU 1975/76:43 avstyrkte utskottet motionerna och anförde bl. a. följande:

Varulagervärderingsreglerna i inkomstkällorna jordbruksfastighet och rörelse
är så konstruerade, att den nominella värdetillväxt, som lagret är utsatt
för på grund av inflationen, blir föremål för beskattning. Rörelseidkaren

beskattas för denna värdetillväxt i samband med försäljningen av lager tillgångarna.

Detsamma gäller för jordbrukare beträffande andra lagertillgångar
än djur. I fråga om djurlagret beskattas jordbrukaren successivt för
värdetillväxten av djuren, oavsett om de försäljs eller ej, i den mån ytterligare
nedskrivning av lagret inte kan göras. Det bör framhållas att djuren successivt
ersätts på samma sätt som andra varulagertillgångar och att detta
- oavsett vilken värderingsregel som används - medför att nominella vinster
uppkommer och beskattas.

Företagsskatteberedningen har bl. a. till uppgift att ta ställning till olika
former av konsolidering inom ramen för rörelsebeskattningen. Resultatet
av dessa överväganden kan komma att innebära ändrade förutsättningar
även för jordbruksbeskattningen. 1 den mån beredningens ställningstagande
leder till ändrade regler för varulagervärderingen bör detta givetvis medföra
motsvarande ändringar i fråga om jordbruksbeskattningen.

Beskattning av ersättning vid avräkning mellan jordägare och arrendator

Jordägares eller arrendators rätt till ersättning förfaller till betalning vid
vissa regelbundet återkommande tidpunkter, när avräkning dem emellan
skall ske. Sådan avräkning skall enligt 9 kap. 23 § jordabalken ske, när arrendet
avträdes. Avräkning kan även ske vid tidigare tidpunkt, om avtal
träffats därom. I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning
alltid ske, om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående
avräkning. Avräkningen skall grundas på syn, förrättad av särskilda
synemän.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL utgör värdet av sådan ny-,
till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av byggnad
eller markanläggning, som bekostats av arrendator, intäkt av jordbruksfastighet
för jordägaren för det beskattningsår, då arrendatorns nyttjanderätt
till fastigheten upphört. Uppbär arrendator vid arrendeavtalets upphörande
eller vid annan tidpunkt ersättning av jordägaren för förbättringen, utgör
ersättningen intäkt av jordbruksfastighet för arrendatorn. Dessa regler gäller
även vid den statliga taxeringen.

Bestämmelserna om ackumulerad inkomst i lagen (1951:763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst är tillämpliga

SkU 1976/77: 31

beträffande dem som beskattas progressivt, dvs. fysisk person, oskiftat dödsbo
och familjestiftelse. Den som haft inkomst som hänför sig till minst
två beskattningsår (ackumulerad inkomst) kan under vissa förutsättningar
få den statliga inkomstskatten på denna inkomst beräknad som om inkomsten
tagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret och så
många av de närmast föregående taxeringsåren att inkomsten därigenom
blir fördelad på det antal år, högst 10, till vilka den hänför sig. Finns inte
tillförlitlig utredning om antalet år, till vilka den ackumulerade inkomsten
hänför sig, sker fördelning på tre år. Skatten på den ackumulerade inkomsten
utgår efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt som
gäller för det taxeringsår då inkomsten tas till beskattning (1 ij).

Enligt 3 § 2 mom. är bestämmelserna om ackumulerad inkomst tillämpliga
beträffande inkomst av jordbruksfastighet bl. a. i fråga om intäkt i form
av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller
servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet motioner, som innehåller yrkanden
om ändringar i bestämmelserna rörande den bokföringsmässiga redovisningen
av inkomst av jordbruksfastighet och ackumulerad inkomst.

Övergång lill bokföringsmässig redovisning

Enligt de ursprungliga bestämmelserna skulle övergång från kontantmässig
till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet ske
successivt under en femårsperiod med början den 1 januari 1973. Skyldigheten
att tillämpa de nya bestämmelserna för inkomstredovisningen har
anknutits till storleken av bruttointäkten av jordbruksfastighet två år före
övergångsåret. På grund av en oförutsedd ökning av antalet övergångsfall
1977 beslutade regeringen våren 1976 med stöd av ett särskilt bemyndigande
i lagstiftningen att förlänga övergångstiden med två år. För de tre sista
övergångsåren gäller numera följande. Jordbrukare, som enligt taxeringsnämndens
beslut haft en bruttointäkt av jordbruksfastighet för beskattningsåren
1975 resp. 1976 på minst 35 000 resp. 20 000 kr., skall gå över till
bokföringsmässig redovisning 1977 resp. 1978. Återstoden av jordbrukarna
skall gå över till det nya systemet 1979.

I motionen 1976/77:170 yrkas sådan ändring av ikraftträdandebestämmelserna,
att övergången till bokföringsmässig redovisning skall vara obligatorisk
endast för jordbrukare med en bruttointäkt av jordbruksfastighet,
som överstiger 50 000 kr. Som motivering för yrkandet anförs bl. a. att de
äldre jordbrukarna har bristande kunskaper om bokföring.

Från såväl företagsekonomisk som skatterättslig synpunkt har kontantprincipen
länge ansetts olämplig som metod för redovisning av inkomst

SkU 1976/77: 31

av jordbruksfastighet, och riksdagen beslutade därför 1972 att en obligatorisk
övergång till bokföringsmässig redovisning skulle ske successivt fr. o. m.
1974 års taxering. Utskottet vidhåller sin uppfattning att det av principiella
och praktiska skäl är olämpligt att annat än under en övergångsperiod ha
två skilda system för redovisning av inkomst av jordbruksfastighet. I direktiven
för den utredning, som nyligen fått i uppdrag att utreda frågan
om nya regler för bokföringen inom jordbruket, har särskilt framhållits,
att därvid bör övervägas om det behövs en regel som fritar de mindre jordbrukarna
från skyldigheten att tillämpa årsbokslutsbestämmelserna. Utredningsarbetet
skall vara slutfört före utgången av 1977. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:170.

Avdrag för värdeminskning av markanläggningar

I fråga om markanläggningar innebär de nya reglerna för bokföringsmässig
inkomstredovisning, att tidigare bestämmelser om värdeminskningsavdrag
påtäckdikningsanläggningarmed 10 % av anskaffningskostnaden bibehållits
med den ändringen att även täckta huvudavlopp får inräknas i avskrivningsunderlaget.
För andra markanläggningar gäller motsvarande regler som
tillämpas i rörelse, vilket innebär att som avskrivningsunderlag skall tas
upp 75 % av anskaffningskostnaden och att årlig avskrivning får göras med
5 % av detta avskrivningsunderlag.

I motionen 1976/77:603 begärs att regeringen skall lägga fram förslag
om sådana ändringar av avskrivningsreglerna för markanläggningar vid jordbruksbeskattningen
att hela anskaffningskostnaden alltid får avskrivas och
att avskrivningsprocenten fastställs till 10.

Frågan om avskrivningsreglernas utformning prövas f. n. av företagsskatteberedningen,
som skall avsluta sitt arbete före utgången av november
1977. 1 den mån beredningens ställningstaganden leder till ändrade regler
för avskrivning av markanläggningar i rörelse bör detta givetvis medföra
motsvarande ändringar vid jordbruksbeskattningen. 1 avvaktan på företagsskatteberedningens
förslag avstyrker utskottet bifall till skrivelseyrkandet
i motionen 1976/77:603.

Värdering av djiirlager

Den regel för värdering av lager av djur vid bokföringsmässig redovisning
av inkomst av jordbruksfastighet som i allmänhet tillämpas innebär, att
djurlagret inte får tas upp till lägre värde än 40 % av de värden som riksskatteverket
fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval
av genomsnittspriserna för djur under en 12-månadersperiod närmast före
den 1 oktober beskattningsåret.

I motionen 1976/77:321 berörs frågan vilket år värdestegring på lager
av djur skall tas fram till beskattning. Motionärerna anser att den värde -

SkU 1976/77: 31

tillväxt, som beror på inflationen, skall beskattas först i samband med att
djur avyttras.

Vid försäljning av andra lagertillgångar än djur beskattas såväl jordbrukaren
som rörelseidkaren för den värdetillväxt, som lagret är utsatt för på
grund av inflationen. I fråga om djurlagret beskattas däremot jordbrukaren
för värdetillväxten, oavsett om djuren försäljs eller ej, i den mån djurlagret
inte kan nedskrivas ytterligare. Det ingår bl. a. i företagsskatteberedningens
uppdrag att ta ställning till eventuella ändringar i varulagervärderingsreglerna.
Företagsbeskattningens utformning får också återverkningar på jordbruksbeskattningen,
och utskottet förutsätter därför att beredningen kommer
att pröva den av motionärerna aktualiserade frågan. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:321.

Beskattning av ersättning vid avräkning mellan jordägare och arrendator

I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är bestämmelserna om ackumulerad
inkomst tillämpliga bl. a. beträffande intäkt i form av engångsersättning
vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt och vid överlåtelse
av sådan rätt.

Lagstiftningsyrkandet i motionen 1976/77:449 innebär, att bestämmelserna
om ackumulerad inkomst skall kunna tillämpas vid avräkning och
syn enligt 9 kap. 23 § jordabalken. Bakgrunden till yrkandet är att ersättningsfrågor
mellan jordägare och arrendator enligt de ändringar i jordabalken,
som trädde i kraft den 1 januari 1972, skall regleras genom ett avräkningsförfarande
efter syn inte endast i samband med avträde av arrendet utan
också i samband med förlängning av arrendeavtalet, om mer än nio år
förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.

De ersättningar, som utbetalas vid avräkning mellan jordägare och arrendator,
utgör i allmänhet skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet för
mottagaren och uppgår i många fall till betydande belopp. Enligt nuvarande
bestämmelser är reglerna om ackumulerad inkomst inte tillämpliga beträffande
ersättning som erhållits på grund av avräkning i samband med förlängning
av arrendeavtal. I likhet med motionärerna anser utskottet, att
bestämmelserna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör
kunna tillämpas även i sistnämnda fall. Utskottet är emellertid inte berett
förorda omedelbar lagstiftning i ämnet utan föreslår att riksdagen med anledning
av motionen 1976/77:449 hos regeringen begär förslag om ändring
av bestämmelserna om ackumulerad inkomst på ersättningar vid avräkning
mellan jordägare och arrendator enligt reglerna i 9 kap. 23 § jordabalken
och att proposition härom snarast föreläggs riksdagen. I det sammanhanget
bör också undersökas om behov föreligger att anpassa kommunalskattelagens
bestämmelser till ändringarna i jordabalken.

SkU 1976/77: 31

Utskottet hemställer

1. beträffande övergång till bokföringsmässig redovisning
att riksdagen avslår motionen 1976/77:170;

2. beträffande avdrag för värdeminskning av markanläggningar
att riksdagen avslår motionen 1976/77:603;

3. beträffande värdering av djurlager

att riksdagen avslår motionen 1976/77:321;

4. beträffande beskattning av ersättning vid avräkning mellan jordägare
och arrendator

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:449 i skrivelse
till regeringen begär skyndsamt förslag till ändringar av
reglerna om beskattning av ersättningar vid avräkning mellan
jordägare och arrendator enligt bestämmelserna i 9 kap. 23 §
jordabalken i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 15 mars 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping
(s), Carlstein (s), Sundkvist* (c), Westberg i Hofors (s), Söderström
(m). Olsson i Järvsö (c), fru Ahrland (fp), herrar Forslund (s). Hallenius*
(c), Gustafsson i Borås (fp), Marcusson* (s) och Westerberg (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 53417 Stockholm 1977