SkU 1976/77:23

Skatteutskottets betänkande
1976/77:23

med anledning av motioner om den allmänna arbetsgivaravgiften

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1976/77:86 av herr Werner m. fl. (vpk) vari under punkterna 4 och 5
hemställs

4) att riksdagen uttalar sig för att den allmänna arbetsgivaravgiften slopas
för kommuner och landsting och hos regeringen begär att förslag härom
snarast föreläggs riksdagen,

5) att riksdagen uttalar sig för en omläggning av arbetsgivaravgifterna
så att dessa tas ut i förhållande till företagens omsättning;

1976/77:602 av herrar Adolfsson (m) och Söderström (m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana ändringar i skattelagstiftningen
att rörelseidkarna som bedriver två eller flera rörelser under företagsformen
enskild firma endast skall betala egenavgifterna på den sammanräknade
inkomsten;

1976/77:623 av herr Svensson i Skara m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att motionen överlämnas till företagsskatteberedningen
för beaktande av vad som anförts om arbetsgivaravgiften;

1976/77:627 av herr Wachtmeister i Staffanstorp m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om att vid
beräkning av allmän arbetsgivaravgift för person som driver rörelse i form av
enskild firma eller jordbruk, inkomster och underskott i dessa avräknas mot
varandra, så att dubbelbeskattning förhindras;

1976/77:1031 av herr Palme m. 11. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att den allmänna arbetsgivaravgiften skall vara 4 procent inom det inre
stödområdet;

1976/77:1033 av herr Palme (s) vari under punkten 1 hemställs att
riksdagen beslutar att det avgiftsfria belopp på vilket egenföretagarens
allmänna arbetsgivaravgift beräknas skall sänkas till 18 000 kr. att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1978.

Punkterna 1-3 i motionen 1976/77:86 behandlar utskottet i betänkande
1976/77:26 och punkten 2 i motionen 1976/77:1033 i betänkande
1976/77:24.

1 Riksdagen 1176/77. 6 sami. Nr 23

SkU 1976/77:23

Gällande bestämmelser och frågornas tidigare behandling

Skatteutskottet har tidigare under innevarande riksmöte tagit ställning till
två av regeringen framlagda förslag avseende den allmänna arbetsgivaravgiften.
I propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare
m. m. lämnas en redogörelse för de huvudsakliga bestämmelser
som gäller i fråga om socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift,
varför utskottet med hänvisning till propositionen inte finnér någon ytterligare
redovisning härav erforderlig utöver vad som framgår av det
följande.

Utvärdering av systemet med arbetsgivaravgifter (mot. 1976/77:86 p.5 och 623)

Frågan om arbetsgivaravgifternas näringspolitiska konsekvenser har
utskottet behandlat i olika sammanhang och därvid som regel hänvisat till att
detta spörsmål prövas av företagsskatteberedningen. Senast i betänkandet
1975/76:42 avstyrkte utskottet bifall till ett likartat yrkande med denna
motivering.

Arbetsgivaravgiftens verkningar för vissa rörelseidkare med flera förvärvskällor
(mot. 1976/77:602 och 627)

1 nyssnämnda betänkande behandlade utskottet också ett motionsyrkande
om rätt att vid beräkning av underlag för egenavgift få avräkna underskott
mellan olika förvärvskällor eller mellan förvärvskällor i olika kommuner.
Utskottet avstyrkte även detta yrkande med hänvisning till företagsskatteberedningens
uppdrag och framhöll att frågan enligt vad utskottet erfarit
också hade uppmärksammats av 1972 års skatteutredning.

Undantag för kommuner och landsting (mot. 1976/77:86 p. 4)

I samma betänkande behandlades också rubr. fråga varvid utskottet anförde
följande.

Det i motionen 1975/76:171 ånyo framförda kravet på undantag för kommuner
och landsting från den allmänna arbetsgivaravgiften avslogs också
under hösten 1975 på utskottets hemställan. Utskottet hänvisade då bl. a.
till sin tidigare motivering att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
utreds av kommunalekonomiska utredningen. Då några nya synpunkter
inte framkommit i frågan avstyrker utskottet även motionen 1975/76:171
i denna del.

I samma motion finns också ett yrkande om extra bolagsskatt för att
finansiera ökade statliga insatser till kommuner och landsting. Detta yrkande,
som inte har något direkt samband med den allmänna arbetsgivaravgiften,
skall främst ses som ett led i strävanden att skapa ekonomisk
täckning för motionärernas förslag att staten skall betala kommunernas lönekostnader
för barnomsorgen. Utskottet, som förordat en annan lösning
för att täcka de kommunala kostnaderna för barnomsorgen (SkU

SkU 1976/77:23

1975/76:4 y), finnér med hänsyn härtill inte heller skäl att tillstyrka motionen
1975/76:171 i denna del.

Nedsättning av arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet (mot.
1976/77:1031)

På hemställan av finansutskottet (FiU 1975:25) beslutade riksdagen i maj
1975 att begära förslag från regeringen om sänkning av den allmänna
arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet från 4 till 2 % fr. o. m. den 1
januari 1976. Med hänvisning bl. a. till de skäl som låg till grund för
riksdagens beslut föreslogs i prop. 1975/76:16 en sådan regional sänkning
under år 1976 för samtliga arbetsgivare utom stat och kommun (inbegripet
landstingskommun).

Propositionen tillstyrktes med viss ändring av skatteutskottet (SkU 1975/
76:19), men vid voteringen segrade en reservation (c, m, fp) som innebar att
nedsättningen också skulle avse kommuner och landsting. I prop. 1976/77:11
föreslog regeringen att nedsättningen skulle fortsätta att gälla under 1977.
Skatteutskottet (SkU 1976/77:11) tillstyrkte förlängningen med följande
motivering.

Trots de olika regionalpolitiska insatser, som gjorts för att främja näringslivet
och sysselsättningen inom det inre stödområdet, har det visat sig svårt
att bereda befolkningen i dessa delar av landet arbetstillfällen i erforderlig
utsträckning. På grund av vikande befolkningsunderlag har det på många håll
också varit omöjligt att upprätthålla en tillfredsställande service för de
kvarboende. Det föreligger således fortfarande ett påtagligt behov av stöd till
företagen i dessa delar av landet. Enligt utskottets uppfattning bör detta stöd
utgå generellt. Utskottet förordar därför, att det lägre uttaget av allmän
arbetsgivaravgift inom det inre stödområdet skall gälla även under 1977.

1 en till betänkandet fogad reservation (s) yrkades avslag på att nedsättningen
skulle förlängas. Reservanterna förordade en enhetlig avgift i förening
med mera riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen beslutade
enligt utskottets hemställan.

Det avgiftsfria beloppet för egenföretagare (mot. 1976/77:1033 p. 1)

Vid de s. k. Hagauppgörelserna har överenskommelser träffats om att
vid beräkning av egenavgifter vissa bottenbelopp undantas från avgiftsbeläggning.
Det avgiftsfria beloppet var 1976 18 000 kr. I den inledningsvis
nämnda propositionen 1976/77:41 rörande egenföretagare föreslogs att detta
belopp skulle höjas till 30 000 kr. I denna fråga anförde utskottet (SkU
1976/77:12) följande:

Utskottet behandlar härefter det i propositionen framlagda förslaget att den
avgiftsfria inkomstdelen vid beräkning av egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift
skall höjas från 18 000 till 30 000 kr.

SkU 1976/77: 23

I motionerna 1976/77:30 och 31 yrkas avslag på propositionen i denna
del med hänvisning bl. a. till att redan nuvarande regler är generösa.

De skäl som utskottet nyss åberopat för att utsträcka 80/85-procentregeln
även till egenavgifter och socialförsäkring m. m. bör enligt utskottets
uppfattning leda till vissa lättnader också för företagare med måttlig inkomst
och förmögenhet. Dessa lättnader, som i propositionen utformats såsom
en höjning av den till allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria inkomstdelen till
30 000 kr., begränsar sig till högst 480 kr.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte instämma i motionärernas
uppfattning att propositionen innebär alltför generösa förmåner. Utskottet
tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna även i denna
del.

I en reservation (s) yrkades avslag med följande motivering.

I propositionen föreslås att fribeloppet på vilket allmän arbetsgivaravgift ej
skall erläggas höjs från 18 000 kr. till 30 000 kr. Det enda skäl som anförs
härför är att bereda egenföretagarna ytterligare lättnad. Utskottet anser inte
att det förebragta skälet är tillräckligt för att en åtgärd skall företas som
snedvrider konkurrensen mellan olika företag, vilket blir följden om förslaget
genomförs.

Bevillnings- och skatteutskotten har vid flera tillfallen i stor enighet uttalat
att skattepolitiken bör vara konkurrensneutral. Det nu framlagda förslaget
utgör ett klart avsteg från dessa uttalanden, varför utskottet nu avstyrker den
föreslagna höjningen av fribeloppet i enlighet med vad som föreslås i de
ovannämnda motionerna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet

Vid sin behandling under senare år av motioner med allmän kritik mot
systemet med arbetsgivaravgifter eller mot avgifternas tekniska utformning
har utskottet - bortsett från vissa problem rörande egenavgifterna för egenföretagare
m. fl. som krävt en omedelbar lösning - avstyrkt de framställda
yrkandena med hänvisning till företagsskatteberedningens uppdrag att pröva
dessa frågor. Som framgår av den tidigare redogörelsen har också flertalet
av de yrkanden, som på nytt tas upp i de nu ifrågavarande motionerna,
i enlighet med utskottets förslag på denna grund avvisats av riksdagen.

Utskottet finner att vad som nu anförs i motionerna inte ger utskottet
anledning att ändra denna ståndpunkt. Till följd härav och med hänvisning
till att företagsskatteberedningen står inför slutfasen i sitt arbete avstyrker
utskottet bifall till motionerna 1976/77:86 punkten 5 och 1976/77:623, som
innehåller allmän kritik av avgiftens effekter, motionerna 1976/77:602 och
627 angående beräkningen av egenavgifter då en av flera verksamheter som
bedrivits av samma person visar underskott samt motionen 1976/77:86
punkten 4 angående undantag från den allmänna arbetsgivaravgiften för
kommuner och landsting.

Av något annorlunda karaktär är yrkandena i motionerna 1976/77:1031

SkU 1976/77:23

och 1033 punkten 1, som gäller riksdagens beslut under hösten 1976 att
nedsättningen av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 2 % inom
det inre stödområdet skall gälla även under 1977 resp. det samtidigt fattade
beslutet att höja den avgiftsfria inkomstdelen för egenavgiften från 18 000
till 30 000 kr.

De argument som då framfördes för oförändrade regler och som avvisades
av riksdagen överensstämmer i huvudsak med vad som nu åberopas till
stöd för de ifrågavarande yrkandena om upphävande av dessa beslut.

Utskottet, som inte anser det motiverat att nu upprepa de argument som
legat till grund för riksdagens nyligen fattade beslut, avstyrker - med hänvisning
till den inledningsvis lämnade redogörelsen - bifall till motionerna
1976/77:1031 och 1033 punkten 1.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1976/77:86 punkterna 4 och 5,

2. motionen 1976/77:602,

3. motionen 1976/77:623,

4. motionen 1976/77:627,

5. motionen 1976/77:1031,

6. motionen 1976/77:1033 punkten 1.

Stockholm den 1 mars 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

När\’arande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Johansson
i Jönköping (s). Carlstein (s). Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s).
Söderström (m), fru Normark (s), herrar Olsson i Järvsö (c). Boström (s),
fru Ahrland (fp), herrar Lundgren (m). Forslund (s) och Stensson (fp).

Reservation

av herrar Wärnberg (s), Johansson i Jönköping (s). Carlstein (s), Westberg
i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Boström (s) och Forslund (s) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "De
argument" och slutar med "och 1033 punkten 1" bort ha följande lydelse:
Höjningen av den avgiftsfria inkomstdelen för egenföretagare motiverades
som en åtgärd för att bereda dessa ytterligare lättnader.

Det finns vissa skäl för ett mindre sådant fribelopp. I egenföretagarens
rörelseinkomst ingår i vissa fall en del som kan vara kapitalavkastning och
som därför inte bör beläggas med arbetsgivaravgift. Det förefaller dock
osannolikt att avkastningen av det i företaget nedlagda kapitalet skulle

SkU 1976/77:23

överstiga 18 000 kr. per år annat än i enstaka undantagsfall.

Höjningen av fribeloppet till 30 000 kr. måste alltså ses som en speciell
skattefavör till en viss grupp skattskyldiga eller som en konkurrensförmån
för viss typ av företag.

Utskottet instämmer även i övrigt i de synpunkter som anförts i motionen
1976/77:1033 och tillstyrker således bifall till motionens yrkande under
punkt 1 innebärande att det avgiftsfria beloppet för egenföretagare sänks
till 18 000 kr. fr. o. m. den 1 januari 1978.

Beträffande nedsättningen av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det
inre stödområdet får utskottet anföra följande.

Det föreligger fortfarande behov av särskilda insatser till företag inom
det inre stödområdet. Det kan emellertid ifrågasättas om den beslutade nedsättningen
verkligen får de sysselsättningsstödjande effekter som avses. Sannolikt
kan väsentligt bättre resultat åstadkommas om de resurser som går
förlorade genom avgiftsnedsättningen i stället används för mera riktade arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Frågan om regional differentiering av arbetsgivaravgifterna
utreds av företagsskatteberedningen. Intill dess att man
fått ett acceptabelt faktaunderlag beträffande åtgärdens effekter bör arbetsgivaravgiften
således återgå till 4 procent inom det inre stödområdet.

Utskottet tillstyrker således bifall även till yrkandet i motionen
1976/77:1031 innebärande att den allmänna arbetsgivaravgiften skall vara
4 procent också inom det inre stödområdet fr. o. m. april 1977.

dels att utskottet under momenten 5 och 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77:1031 och 1033
punkten 1 antar följande

SkU 1976/77:23

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 1,2 och 4 SS lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Utan hinder av vad som föreskrives
i 2 S första stycket första meningen
lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
skall allmän arbetsgivaravgift
för år 1976 och 1977 utgå
med två procent för lön eller naturaförmån
till arbetstagare, vilken under
året utfört sitt arbete huvudsakligen
inom det inre stödområdet.
Vad nu har sagts gäller dock icke
lön eller naturaförmån som har utgivits
av staten.

Utan hinder av vad som föreskrives
i 4 S första stycket andra meningen
lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
skall, såvitt gäller
inkomst av jordbruksfastighet eller
rörelse som enligt bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370)
om rätt beskattningsort är att hänföra
till kommun inom det inre stödområdet,
allmän arbetsgivaravgift,
som beräknas med ledning av taxeringen
till statlig inkomstskatt år
1977 och 1978, utgå med två procent
av den avgiftspliktiga inkomsten.

Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 S lagen (1962:381) om allmän
försäkring i form av inkomst
av här i riket bedriven rörelse, inkomst
av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom eller

Reservanternas förslag

Utan hinder av vad som föreskrives
i 2 5 första stycket första meningen
lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
skall allmän arbetsgivaravgift
för år 1976 och för tiden
den 1 januari-den 31 mars 1977 utgå
med två procent för lön eller naturaförmån
till arbetstagare, vilken under
nämnda tid utfört sitt arbete huvudsakligen
inom det inre stödområdet.
Vad nu har sagts gäller dock
icke lön eller naturaförmån som har
utgivits av staten.

Utan hinder av vad som föreskrives
i 4 § första stycket andra meningen
lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
skall, såvitt gäller
inkomst av jordbruksfastighet eller
rörelse som enligt bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370)
om rätt beskattningsort är att hänföra
till kommun inom det inre stödområdet,
allmän arbetsgivaravgift,
som beräknas med ledning av taxeringen
till statlig inkomstskatt år
1977, utgå med två procent av den
avgiftspliktiga inkomsten.

SkU 1976/77:23

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

Avgiften är fyra procent av den del
av inkomsten som överstiger nämnda
belopp. Avgift erlägges icke i den
mån arbetsgivare har att erlägga allmän
arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 8 denna lag.

Till grund föregått taxeringsåret

Har inkomst i beräkning.

sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
som avses i andra
stycket av nämnda lagrum, erlägger
allmän arbetsgivaravgift om inkomsten
av annat förvärvsarbete överstiger
18000 kronor eller det lägre
belopp som följer av fjärde stycket.
Avgiften är fyra procent av den del
av inkomsten som överstiger nämnda
belopp. Avgift erlägges icke i den
mån arbetsgivare har att erlägga allmän
arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 $ denna lag.

Härrör inkomst som avses i första
stycket från verksamhet, som bedrivits
av makar gemensamt eller av
den ena maken med hjälp av den
andra, iakttages följande. Avgift erlägges
för inkomst av sådan verksamhet,
om inkomsten överstiger ett
för makarna gemensamt belopp av
30 000 kronor. Detta belopp fördelas
mellan makarna i förhållande till
storleken av vardera makens inkomst
av verksamheten. Har make
även haft annan inkomst enligt första
stycket, erlägges avgift för sådan
inkomst, om den överstiger 30000
kronor minskat med den del av makarnas
gemensamma avgiftsfria belopp
som tillgodoräknats honom.
Med makar likställas personer som
avses i 65 8 sista stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

Härrör inkomst som avses i första
stycket från verksamhet, som bedrivits
av makar gemensamt eller av
den ena maken med hjälp av den
andra, iakttages följande. Avgift erlägges
för inkomst av sådan verksamhet,
om inkomsten överstiger ett
för makarna gemensamt belopp av
18 000 kronor. Detta belopp fördelas
mellan makarna i förhållande till
storleken av vardera makens inkomst
av verksamheten. Har make
även haft annan inkomst enligt första
stycket, erlägges avgift för sådan
inkomst, om den överstiger 18000
kronor minskat med den del av makarnas
gemensamma avgiftsfria belopp
som tillgodoräknats honom.
Med makar likställas personer som
avses i 65 8 sista stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

Avgift erlägges

allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna
i 4 8 tillämpas första gången i fråga om inkomster som tas upp till beskattning
vid 1979 års taxering.

GOTAB 53263 Slockholm 1977