Nu 1976/77:8
Näringsutskottets betänkande
1976/77:8
med anledning av motion om torghandeln
Ärendet
I motionen 1975/76:287 av herr Björck i Nässjö(m) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna att begränsningar i lokala stadgor ej får ske som
innebär att försäljningstillstånd ges till endast en person eller för viss vara,
och att regeringen gören översyn av frågan och vidtager nödvändiga åtgärder.
Motionen
Torghandel och marknader av olika slag är ett mycket gammalt inslag
i vår miljö och utgör former av handel som alltjämt uppskattas och utnyttjas
av många människor, anförs i motionen. Motionären kritiserar begränsningar
i torghandeln som - enligt vad han hävdar - förekommer i vissa lokala
torghandelsstadgor. Det finns enligt motionären bestämmelserom att endast
ett visst slags varor får försäljas på torget eller att ensamrätt för försäljning
av viss vara lämnas till en enda person. Han erinrar om att justitieombudsmannen
vid flera tillfällen anmärkt mot att restriktioner beträffande
den enskilda torghandeln förekommit i lokala ordnings- och torgstadgor.
Motionären anser att det är i allmänhetens intresse att det föreligger möjlighet
till priskonkurrens och att möjligheten att välja ur ett tillfredsställande
sortiment inte minskas. Fri konkurrens bör därför föreligga vid marknader
och torghandel, anförs det, och diskriminerande bestämmelser i aktuella
stadgor avskaffas.
Gällande bestämmelser, m. m.
I 2 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) föreskrivs att allmän plats inom
stadsplanelagt område inte får begagnas för upplag eller avstjälpning eller
tas i anspråk för försäljningsstånd, ställningar o. d. utan tillstånd från polismyndigheten.
Salutorg och liknande plats som i vederbörlig ordning upplåtits
till allmän försäljningsplats omfattas inte av detta stadgande. Kommunen
har vetorätt i tillståndsärenden i fråga om upplåtelse av allmän plats.
Platser för torghandel upplåts i praktiken vanligen med stöd av bestämmelser
i lokal ordningsstadga och torghandelsstadga. Lokal ordningsstadga
antas enligt 23 S allmänna ordningsstadgan av kommunfullmäktige. Fullmäktiges
beslut skall underställas länsstyrelsen. Torghandelsstadga är från
formell synpunkt likställd med lokal ordningsstadga och skall antas och
fastställas i samma ordning.
I Riksdagen 1976177. 17 samt. Nr 8
NU 1976/77:8
2
Enligt lagen (1957:259, ändrad 1972:102) om rätt för kommun att uttaga
avgift för vissa upplåtelser åallmän plats m. m. beslutar kommunfullmäktige
om gatuplats- och torgavgifter. Sådan avgift får uttagas med belopp som
kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens
fördel av denna, kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen och
övriga omständigheter.
Vid tillkomsten av allmänna ordningsstadgan förutsattes att de dåvarande
kommunförbunden till ledning för kommunerna skulle uppgöra normalförslag
till lokala ordningsföreskrifter. I enlighet härmed utarbetades år 1957
förslag till lokal ordningsstadga och till torghandelsstadga. Dessa normalförslag
har senare reviderats.
I kommentarerna till normalförslaget till torghandelsstadga påpekas att
vid bedömningen huruvida sådan markdisposition föreligger som sammanhänger
med själva torghandeln i egentlig mening bör fästas avseende vid
det ändamål för vilket platsen har upplåtits eller anvisats. Om försäljningen
på väsentliga punkter avviker från de former i vilka torghandeln vanligen
bedrivs bör verksamheten inte hänföras till torghandel. Som exempel nämns
försäljning av lotter från lotteristånd.
Enligt 5 5 i normalförslaget skall vid upplåtelse av saluplats iakttagas att
tillfällig saluplats anvisas försäljare i den ordning de anländer och att åt
samma person endast då tillgången på platser så medgiver upplåts mer än
en saluplats, varvid platserna skall vara belägna intill varandra. 1 kommentaren
till paragrafen erinras om att vissa torghandelsstadgor innehåller en
bestämmelse om att vid upplåtelse av saluplats skall tillses att företräde
ges den som säljer produkter av egen odling, varor av egen tillverkning
eller mindre skogsalster. Någon motsvarighet härtill har dock inte ansetts
kunna upptas i normalförslaget, då det synes tveksamt huruvida sådana
bestämmelser om förtursrätt är lagligen grundade. I kommentaren påpekas
vidare att någon begränsning av varusortimentet t. ex. till jordbruks- och
skogsalster samt alster av inhemsk husslöjd och inhemskt hantverk inte
ansetts kunna göras i normalförslaget. Torghandeln för i princip anses fri,
varför lokala begränsningar av angiven art inte för göras av andra än i lag
direkt angivna skäl.
I samband med den ändring i avgiftslagen som beslutades år 1972 upphävdes
även en bestämmelse från år 1727 (punkt 44 i Kungl. Maj:ts resolution
på allmogens besvär) om skyldighet för kommunerna att upplåta vissa avgiftsfria
platser för torghandel. I propositionen 1972:12 med förslag om gatuplatsavgifter
och torgavgifter anfördes bl. a. följande.
På många håll har det varit brukligt att torgplatser upplåtits avgiftsfritt
eller mot särskilt låga avgifter till sådana torghandlare som huvudsakligen
säljer produkter från egna odlingar. Ett upphävande av kommunernas skyldigheter
att upplåta vissa avgiftsfria försäljningsplatser bör inte leda till att
kommunerna blir förhindrade att i fråga om nyssnämnda och liknande ka
-
NU 1976/77:8
3
tegorier upplåta torgplatser avgiftsfritt eller mot särskilt låga avgifter. Inte
heller bör kommunerna vara förhindrade att, i enlighet med hittills tillämpad
praxis, anlägga sociala synpunkter på avgiftsfrågan och alltså t. ex. ta hänsyn
till om en rörelse skall drivas av en partiellt arbetsför person. Genom förslaget
att vid avgiftssättningen hänsyn skall få tas till, utöver vissa särskilt angivna
omständigheter, också övriga omständigheter blir det möjligt för kommunen
att beakta omständigheter av det slag som nu nämnts.
Uttalanden av JO om lokala torghandelsstadgor
Justitieombudsmannen (JO) har vid några tillfällen behandlat bestämmelser
i lokala torghandelsstadgor om inskränkning av torghandel.
JO anmärkte år 1956 (JO:s ämbetsberättelse 1957 s. 336) mot en bestämmelse
i torgstadga för Grästorps kommun. Bestämmelsen innebar att rätt
att försälja manufakturer och korta varor tillkom endast inom kommunen
boende. JO anförde att begränsningen torde sakna laga stöd och att det
syntes uppenbart att föreskriften icke kunde motiveras från någon ordningssynpunkt
utan i själva verket innebar tillskapandet av ett näringsrättsligt
privilegium för kommuninnevånare. Bestämmelsen blev ändrad i enlighet
med den framställda anmärkningen.
Torghandelsstadgan för Varberg, fastställd av länsstyrelsen år 1961, innehöll
en föreskrift som begränsade handel med manufakturvaror till att
avse endast "stuvar o. dyl.". År 1964 tog JO (JO:s ämbetsberättelse 1965
s. 482) upp frågan huruvida denna begränsning var påkallad från allmän
ordningssynpunkt eller väsentligen tillkommit av andra skäl och om
länsstyrelsen bort på föreliggande utredning fastställa föreskriften såsom
lagligen grundad. JO uttalade bl. a. att en inskränkande reglering inte får
genomföras med mindre den - inom ramen för den allmänna ordningen
- prövas vara av behovet påkallad. Det är sålunda av vikt, sade JO, att
en noggrann prövning sker av föreskriftens behövlighet. JO påpekade vidare
att det i fråga om begränsning av varusortimentet vid torghandel förekommer
att inte endast ordningssynpunkter utan också andra synpunkter åberopas
för genomförande av en viss reglering. 1 sådana fall. anförde JO, är det
givetvis av särskild vikt att man låter utreda och på ett objektivt riktigt
sätt söker värdera styrkan av de ordningsskäl som talar för genomförandet
av regleringen.
Utskottet
Torghandel omfattar försäljning på allmänna försäljningsplatser. Upplåtelse
av allmän plats förutsätter enligt allmänna ordningssladgan polismyndighetens
tillstånd. Detta tillståndskrav gäller inte i fråga om salutorg och
liknande plats som i vederbörlig ordning har upplåtits till allmän försäljningsplats.
Upplåtelserna sker vanligen med stöd av bestämmelser i lokal
NU 1976/77:8
4
ordningsstadga och torghandelsstadga. Dessa antas av kommunfullmäktige
och fastställs av länsstyrelsen. Kommunfullmäktige beslutar om avgifter
för upplåtelse. Torghandeln anses av hävd vara fri och begränsningar i fråga
om varusortiment får, som framgår av redogörelsen ovan, inte göras utan
laglig grund. Om försäljningen på väsentliga punkter avviker från de former
i vilka torghandeln vanligen bedrivs bör den inte hänföras till torghandel.
I sådana fall krävs polismyndighets tillstånd även om försäljningen sker
på allmän försäljningsplats.
I motionen kritiseras begränsningar i torghandeln som, enligt vad motionären
hävdar, skulle förekomma i vissa lokala torghandelsstadgor. Motionären
påpekar att justitieombudsmannen (JO) har anmärkt på sådana
restriktioner. De uttalanden av JO som åberopas i motionen hänför sig
till åren 1956 och 1964. Efter år 1964 har någon anmärkning från JO:s sida
mot begränsningar i torghandel inte förekommit.
I kommentarerna till det normalförslag till torghandelsstadga som Svenska
kommunförbundet utarbetade år 1970 nämns att det på sina håll i torghandelsstadgorna
införts bestämmelser som inskränker den fria torghandeln
med avseende antingen på varor eller på försäljare. Med hänvisning till
JO:s uttalanden anförs att det är tveksamt om sådana bestämmelser kan
anses vara lagliga. Någon bestämmelse av denna art har därför inte kunnat
upptas i normalförslaget. Det övervägande antalet kommuner har, enligt
vad utskottet inhämtat, fastställt torghandelsstadga i överensstämmelse med
normalförslaget.
Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975/76:287.
Stockholm den 30 november 1976
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s). Sjönell (c). Hovhammar (m). Bengtsson
i Landskrona (s), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herr Carlsson i Tyresö (s),
fru Hansson (s), herr Ångström (fp), fru Oskarsson (c), herrar Pettersson
i Lund (s). Siegbahn (m). Häll (s) och Wästberg i Stockholm (fp).
GOT AB 52646 Slockholm 1976