NU 1976/77: 5

Näringsutskottets betänkande
1976/77:5

med anledning av motion om förteckningar över köp och byten inom
konst- och antikvitetshandeln

Ärendet

I motionen 1975/76:639 av herr Eriksson i Arvika (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning av frågan om införande av skyldighet
för den som driver yrkesmässig handel med konst och antikviteter att föra
journal över köp och byten.

Motionen

Antalet stölder av konstföremål och antikviteter från museer, kyrkor,
hembygdsgårdar och privatpersoner har, påpekas i motionen, ökat kraftigt
under de senaste åren. Denna utveckling beror bl. a. på att det är relativt
lätt att avyttra stöldgods. För att denna handel skall motverkas och efterspaning
av stulna konstverk underlättas bör de som handlar med konst
och antikviteter åläggas att föra journal över köp och byten, anser motionären.
Han erinrar om att ett sådant system redan finns i fråga om handel
med föremål av guld, silver och platina.

Uppgifter i anslutning till motionen

Rikspolisstyrelsen sammanställer årsvis sedan år 1972 uppgifter om antalet
brott där konst, mynt och frimärken eller antikviteter i övrigt har stulits
och sedan år 1975 uppgifter om antalet inbrottsstölder och stölder i museer,
kyrkor och hembygdsgårdar som kommit till polisens kännedom. 1 nedanstående
tabell sammanfattas dessa uppgifter. Uppgifterna om godsvärdet
avser dock inte alla redovisade brott, eftersom godsvärdet inte är känt i
samtliga fall.

År	Mynt och frimärken	Övriga antikviteter		Konst	Museer och hembygdsgårdar
	Antal	Känt	Antal	Känt	Antal	Känt	Antal	Känt
	brott	gods-	brott	gods-	brott	gods-	brott	gods-
		värde		värde		värde		värde
		tkr		tkr		tkr		tkr
1972	171	1 527	402	2 870	52	1 712
1973	89	848	90	1 969	211	3 830
1974	115	1 326	101	2 531	188	3 579
1975	119	2 125	120	1 748	321	4 570	180	1 326
1976
(t. o. m. juni)				204	6 980

1 Riksdagen 1976177. 17 sami. Nr 5

NU 1976/77: 5

Förordningen (1949:723) angående handel med skrot, lump och begagnat
gods (skrothandelsförordningen) är tillämplig även på smycken, äkta pärlor,
ädla och halvädia stenar samt föremål av guld, silver, platina, nysilver,
koppar, mässing, tenn eller brons. Syftet med förordningen är i första hand
att motverka tillgreppsbrott genom att hindra eller försvåra avsättningen
av oärligt åtkommet gods och att underlätta polismyndigheternas efterspaningar
av sådant gods.

1 förordningen skiljs i olika avseenden mellan fast handlande - varmed
avses den som för att utöva rörelse innehar kontors- eller butikslokal eller
upplagsställe - och uppköpare, dvs. annan person som idkar skrothandeisrörelse.
För rätt att idka skrothandel krävs särskilt tillstånd av polismyndighet.
De föreskrifter som lämnas rörande den fasta handeln avser godkännande
av ställe för rörelsen, förvärvande av gods, förande av särskild
bok samt märkning och förvaring av mottaget gods. Uppköpare får inte
förvärva gods av okänd person om denne inte kan legitimera sig på ett
tillfredsställande sätt eller förvärvet sker i överlåtarens bostad eller affärslokal.
Uppköparen måste anteckna varje affär på numrerad inköpsnota.

Rörelseidkare är enligt förordningen skyldig att lämna polismyndighet
bistånd. Polismyndighet har rätt att undersöka lokaler och lager samt att
granska affärsbok och inköpsnotor.

Skrothandelsförordningen överses f. n. av en särskilt tillkallad sakkunnig
(H 1974:04; utredningsman: f. d. regeringsrådet Frank Öhman). Utredningsarbetet
bör enligt direktiven bedrivas med utgångspunkt i att handeln med
skrot m. m. även i fortsättningen behöver en särskild samhällelig reglering
och insyn. Syftet med en sådan reglering bör preciseras. Vidare bör en skälig
avvägning ske mellan å ena sidan samhällets intresse av att förhindra handel
med gods som förvärvats olagligt och å andra sidan näringslivets intresse
av att handeln inte onödigt försvåras.

I direktiven anges att den sakkunnige i samband med en kartläggning
av skrotbranschens struktur bör bilda sig en uppfattning om distributionsförhållandena
inom övrig handel med återvinningsgods. Den sakkunnige
bör vidare undersöka omfattningen och sammansättningen av handeln med
begagnade föremål. På ett tidigt stadium i utredningsarbetet bör, anförs
det, den sakkunnige också studera den brottslighet som förordningen avses
förhindra. I första hand åsyftas då tillgreppsbrotten i fråga om metallskrot
och vissa slag av begagnade föremål. Av särskilt intresse är det sätt på
vilket det olovligen tillgripna godset finner avsättning.

I direktiven påpekas att den brottslighet som förekommer på skrothandelsområdet
anses bli gynnad bl. a. av att förordningen inte gäller för handel
på marknad och att anteckningsskyldighet inte föreligger vid alla förvärv.
En undersökning om det finns skäl att behålla dessa undantagsbestämmelser
eller om de bör utgå skall därför utföras.

Utredningsuppdraget omfattar inte frågor som rör auktionsverksamhet
eller verksamhet som regleras i lagen (1949:722) om pantlånerörelse. Skulle

NU 1976/77: 5

emellertid, uttalas i direktiven, den sakkunnige finna att även dessa verksamheter
kräver ny eller förändrad reglering för att det allmänna syftet
med skrothandelsförordningen skall uppnås, bör han anmäla detta till regeringen
som då får ta ställning till om utredningsuppdraget bör utvidgas.

Brottsförebyggande rådet har till sig knutit ett antal arbetsgrupper, bl. a.
en brottsskyddsgrupp. Denna, som inledde sitt arbete hösten 1973, skall
verka för att åtgärder vidtas framför allt från samhällets och företagens
sida för att förhindra uppkomsten av brottstillfällen och för att i övrigt
försvåra möjligheterna att begå brott. Arbetsgruppen skall överlägga med
berörda myndigheter, branschorganisationer och andra organ. Arbetsgruppen
skall eftersträva att åtgärder i brottsförebyggande syfte i första hand vidtas
på frivillig väg. Om behövliga åtgärder kräver beslut av regeringen skall
arbetsgruppen inkomma till rådet med förslag till åtgärder.

Gruppen har hittills inriktat sitt arbete på att kartlägga penningtransporter,
valuta- och skattebrott, miljöbrott, trafikbrott samt handelns problem med
rån och tillgreppsbrott.

Brottsskyddsgruppen har tillsatt fyra projektgrupper - värdegruppen, miljögruppen,
skatte- och valutagruppen samt konst- och antikvitetsgruppen.
Den sistnämnda har i uppdrag att föreslå åtgärder mot stöld och förfalskning
av konst- och antikvitetsföremål. Projektgruppen har hittills inriktat sin
verksamhet på att utarbeta en broschyr med information om bl. a. falsk
och stulen konst, värdering, intyg om äkthet, rådgivning i försäkringsfrågor
och förebyggande skyddsåtgärder samt på att få fram olika metoder att märka
konstföremål.

Brottsskyddsgruppen överväger att ta upp frågan om olika åtgärder för
att komma till rätta med häleribrotten. 1 en promemoria från oktober 1976
påpekas att gruppen inte har behandlat denna brottstyp annat än indirekt.
Detta kan, anförs det, vara att beklaga mot bakgrund av att häleribrott
många gånger kan sägas utgöra ett incitament till eller ibland rent av en
förutsättning för inbrott och stölder.

I promemorian anförs vidare bl. a. följande.

Brottsskyddsgruppen har i sitt arbete genom kontakt med yrkesmän på
fältet, t. ex. poliser och försäkringstjänsteman, kommit till den uppfattningen
att om inte effekten av eventuella förebyggande åtgärder skall förtas, den
i svensk rättspraxis erkända principen om godtrosförvärv av egendom, även
stulen, inte längre kan lämnas oinskränkt. Den information om brottsförebyggande
åtgärder som går ut från t. ex. polis och försäkringsbolag till
allmänheten syftar bl. a. till att få allmänheten att märka och förteckna
sin stöldbegärliga egendom för att på så sätt försvåra för tjuvar att avsätta
stöldgods samt underlätta för polisen att efterspana detta (Operation Märkning).

Genom att erkänna godtrosförvärv av stulen lösegendom har svensk rätt
onekligen underlättat avsättningen av stöldgods. En jämförelse med våra

NU 1976/77: 5

nordiska grannländer visar också att svensk rätt i detta avseende har gått
ganska långt. För en skärpning av godtrosförvärvsreglerna talar också det
förhållandet att datateknikens utveckling har skapat helt andra förutsättningar
för registrering och dokumentation av äganderätt till egendom än
som förelåg för tio år sedan. Denna utveckling måste rimligen underlätta
för en förvärvare av viss egendom att undersöka om denna är stulen.

Utskottet

Antalet stölder av konst och antikviteter från museer, kyrkor, hembygdsgårdar
och privatpersoner har ökat under de senaste åren. År 1972 uppgick
det kända godsvärdet för denna typ av brott till totalt ca 6 milj. kr. År
1975 var motsvarande siffra närmare 10 milj. kr. Utvecklingen kan, anförs
i motionen 1975/76:639, bero på att det är relativt lätt att avyttra stöldgods.
Motionären föreslår att riksdagen skall begära utredning om införande av
skyldighet för den som driver yrkesmässig handel med konst och antikviteter
att föra journal över köp och byten.

Handel med konst och antikviteter faller till viss begränsad del under
skrothandelsförordningen (1949:723). Denna förordning omfattar även handel
med smycken och ädla stenar samt föremål av ädla metaller, koppar,
mässing, tenn eller brons. Förordningen överses f. n. av en utredning (H
1974:04). Denna bör enligt direktiven göra en skälig avvägning mellan å
ena sidan samhällets intresse av att förhindra handel med gods som förvärvats
olagligt och å andra sidan näringslivets intresse av att handeln inte
onödigt försvåras. Utredningen studerar omfattningen och sammansättningen
av handeln med begagnade föremål liksom tillgreppsbrotten i fråga om
metallskrot och vissa slag av begagnade föremål.

Det ökade antalet konst- och antikvitetsstölder, som är ett internationellt
fenomen, har uppmärksammats av brottsförebyggande rådet. En av rådets
arbetsgrupper, brottsskyddsgruppen, har till uppgift att verka för att åtgärder
vidtas framför allt från samhällets och företagens sida för att förhindra uppkomsten
av brottstillfällen och för att i övrigt försvåra möjligheterna att
begå brott. Brottsskyddsgruppen avser - som framgår av den redogörelse
som har lämnats i det föregående - att ta upp frågan om olika åtgärder
för att komma till rätta med häleribrott.

Utskottet delar motionärens uppfattning att åtgärder bör vidtas för att
underlätta efterspaning av och försvåra handeln med stulna konstverk och
antikviteter. En möjlighet är, såsom föreslås i motionen, att den som driver
yrkesmässig handel med konst och antikviteter åläggs att föra journal över
köp och byten. Utskottet utgår från att denna möjlighet kommer att prövas

NU 1976/77: 5

i det pågående utredningsarbetet. Därför finnér utskottet inte erforderligt
att riksdagen gör en framställning i saken till regeringen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:639.

Stockholm den 16 november 1976

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Bengtsson
i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Blomkvist (s), Andersson i
Örebro (fp), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herr Wijkman (m), fru Hansson
(s), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s). Ångström (fp) och Jonsson
i Husum (s).

GOTAB 52573 Stockholm 1976