NU 1976/77:43

Näringsutskottets betänkande
1976/77:43

med anledning av motioner om skogsindustrin
Ärendet

I detta betänkande behandlas sex motioner.

Fem av motionerna har anknytning till frågan om ett näringspolitiskt
program för skogsnäringen och innehåller yrkanden om bl. a.
utarbetande av ett skogspolitiskt handlingsprogram,
åtgärder för att trygga köpsågverkens råvaruförsörjning,
tillvaratagande av rivningsvirke,
förstatligande av den privata skogsindustrin,
utredning om stöd till träindustrin i skogslänen.

Den sjätte motionen avser utbyggnad av de anläggningar som AB Statens
Skogsindustrier (ASSI) har i Karlsborg i Norrbotten.

Motionerna redovisas nedan.

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas är följande:

1976/77:125 av herr Nyquist m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär sådana åtgärder som kan bidra till
att trygga de s. k. köpsågverkens råvaruförsörjning,

2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om massaindustrins möjligheter
att ta till vara rivningsvirke utreds,

1976/77:214 av herr Lundkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att de i motionen föreslagna åtgärderna omedelbart vidtas
för att trygga sysselsättningstillfällen i våra glesbygder som hotas genom
köpsågverkens brist på råvara,

1976/77:396 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om angelägenheten av ett snabbt beslut beträffande byggandet
av kartongfabrik vid ASSI:s anläggningar i Karlsborgsverken,

1976/77:884 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för ett överförande av den privata skogsindustrin i statlig ägo,

1976/77:1260 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen snarast låter utreda förutsättningarna
för ett stöd till träindustrin i skogslänen i enlighet med de i motionen angivna
riktlinjerna,

1 Riksdagen 1976/77. 17 sam!. Nr 43

NU 1976/77:43

2. att riksdagen hos regeringen begör att ett s. k. pilotprojekt snarast inieds
i Västerbotten och Norrbotten enligt dessa riktlinjer,

1976/77:1327 av herr Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan (1) att riksdagen
godkänner de riktlinjer för en aktiv näringspolitik som anges i motionen,
i den del denna hemställan gäller riktlinjer i fråga om skogsindustrin.

Det här ifrågavarande yrkandet i motionen 1976/77:1327 har i övrigt behandlats
i utskottets betänkande 1976/77:30.

Frågor om näringspolitiskt program för skogsnäringen, m. m.

Motionerna

I motionen 1976/77:1327 om näringspolitiken och inrättande av en strukturfond
uttalas i avsnitt 4 att det är angeläget att regeringen fullföljer den
socialdemokratiska regeringens arbete på ett skogspolitiskt program. Ett viktigt
skäl för ett sådant program är skogsindustrins utbyggnadsplaner, vilka
inte motsvaras av tillväxttakten inom skogen, säger motionärerna. Utan
bestämda åtgärder från samhällets sida skulle företagens planer kunna få
en förödande inverkan på den svenska skogens framtida produktionsförmåga
och därmed på sysselsättningen, anför de. Prisstegringarna på skog under
senare år har enligt motionärerna lett till att mindre ekonomiskt bärkraftiga
företag, särskilt sågverk som ligger inom sysselsättningssvaga områden, bl. a.
i södra Sveriges inland, har fått svårt att konkurrera om råvaror. Den begränsade
råvarubasen gör det viktigt att satsningar på ökad produktion inom
skogsnäringen inriktas på vidareförädling av råvaror och halvfabrikat.

Motionärerna erinrar om att prövning enligt 136 a § byggnadslagen
(1947:385) numera skall företas när det gäller större utbyggnader av bl. a.
massa- och pappersindustrin. Prövningen sker därför att denna industri har
betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara och med landets
samlade mark- och vattentillgångar. Det framstår för motionärerna som
oundgängligen nödvändigt att samhället får möjligheten att överblicka och
samordna utbyggnaden av skogsindustrin. Endast genom en planmässig
hushållning under samhällets ledning kan såväl sysselsättnings- och regionalpolitiska
intressen som resurshushållnings- och miljöintressen tillgodoses
på ett sätt som är till gagn för de anställda i skogsnäringen och för hela
folket, uttalar de.

Enligt motionen 1976/77:884 bör den privata skogsindustrin överföras
i statlig ägo. Motionärerna refererar tili motioner av vänsterpartiet kommunisterna
vid tidigare riksmöten.

Skogsindustrin har inte utvecklats på samma sätt som andra delar av
svensk industri, anförs i motionen. Inom denna industrisektor har inga
företag tillkommit för framställning av nya varor. Utvecklingen har tvärtom
präglats av omfattande rationaliseringar och strukturförändringar. Detta har
lett till nedläggningar av fabriker och därav betingade sysselsättningspro -

NU 1976/77:43

blem, varvid skogsbolagen inte har känt något socialt ansvar.

Det är de kortsiktiga profitintressena som har styrt de privata skogsbolagens
handlande, anser motionärerna. De hävdar att den svenska skogsindustrin
inte har intresserat sig för att genom forskning och utveckling
få fram nya produkter ur skogsråvaran. Skogsbolagens intresse för forskning
och utveckling har, säger de, framför allt varit knutet till skogsredskapen
- för att få en snabb och billig skogsavverkning och minska antalet skogsarbetare.
Fortfarande är enligt motionärerna svensk skogsindustri i huvudsak
inriktad på framställning av halvfabrikat. De stora profiterna på pappersmassa
har gjort att endast hälften av den i Sverige producerade mängden massa
vidareförädlas inom landet till papper.

Motionärerna anser att en viss procentuell del av skogsindustrins produktionsvärde
bör satsas på avancerad forskning för att skapa nya produkter
och därmed nya sysselsättningsmöjligheter. De nämner särskilt avancerad
träkemisk forskning, bl. a. för utnyttjande av lignin, samt framställning av
protein ur skogsavfallsprodukter.

Den nödvändiga strukturomvandlingen av skogsindustrin måste enligt
motionärerna ske efter ett medvetet, långsiktigt program i folkets och inte
i profitens intresse. Ett bättre utnyttjande av skogsråvaran får inte leda till
enbart ökad produktion av massa och sågade trävaror. Från sysselsättningssynpunkt
måste förädlingen av t. ex. massa till papper och sågade trävaror
till möbler, hus etc. vara det väsentligaste, anför motionärerna.

Sågverkens råvaruförsörjning ägnas särskild uppmärksamhet i motionerna
1976/77:125,1976/77:214 och 1976/77:1260.1 den sistnämnda föreslås också
åtgärder till stöd för skogslänens träindustri i allmänhet.

Enligt motionen 1976/77:125 har köpsågverken under senare tid fått svårigheter
med sin virkesförsörjning. Detta beror enligt motionärerna på att
staten, skogsbolagen och skogsägarföreningarna i huvudsak sköter förädlingen
i egna industrier. På grund av knapphet på råvara blir priserna orimligt
höga för de sågverk som inte har tillgång till egen skog. Råvaruförsörjningen
skulle kanske, uttalar motionärerna, kunna förbättras om köparna av sågtimmer
kunde acceptera klenare dimensioner än de nu vanliga. Men då
skulle råvaruunderlaget för massaindustrin minskas. Därför borde undersökas
om inte massaindustrin kan kompenseras med rivningsvirke, som
i dag betraktas som avfall.

Likartade synpunkter på köpsågverkens råvaruförsörjning anförs i motionen
1976/77:214. Motionärerna framhåller dessutom att sågverksindustrin
i motsats til! övrig processindustri inom skogssektorn är spridd över
alla delar av landet. En strukturomvandling inom landets sågverksindustri
är enligt motionärerna nödvändig och kommer att ske. Med hänsyn till
sågverksindustrins regionalpolitiska betydelse måste samhället skaffa sig inflytande
över denna industris fortsatta utveckling. I ett samlat näringspolitiskt
program för skogssektorn är det, säger motionärerna, angeläget att
sågverksindustrin ges minst samma utrymme som för närvarande och att

NU 1976/77:43

en regional struktur, med sågverken lokaliserade till inlandets glesbygder,
eftersträvas. På grund av den f. n. bekymmersamma råvarusituationen för
många sågverk finns det emellertid inte tid att avvakta ett samlat program
för skogsnäringen, anser motionärerna. De föreslår att sådana sågverk som
är särskilt betydelsefulla för sysselsättningen inom sitt område garanteras
råvaror genom ett system med virkeskvoter upprättade i anslutning till
länsplaneringen och fastställda av regeringen.

Enligt motionen 1976/77:1260 måste en väntad strukturomvandling inom
delar av träindustrin och svårigheter med råvaruförsörjningen mötas med
gemensamma ansträngningar av företag och samhälle. En övergripande planering
och samlade insatser är viktiga förutsättningar för att en strukturomvandling
skall kunna genomföras utan förödande verkningar på sysselsättningen
för de anställda inom träindustrin, särskilt i Norrland. Därför
bör enligt motionärerna följande åtgärder vidtas. Domänverkets planerade
skogsterminal i Sorsele bör på försök utvidgas till en råvaruterminal, där
skogsråvaran sorteras och fördelas på olika avnämare. Marknadsföringsföretaget
Expolaris i Skellefteå bör utnyttjas för marknadsundersökningar.
För att produktutvecklingen skall främjas bör ökade resurser tillföras dels
företagareföreningarna i Norrbottens och Västerbottens län, dels den av styrelsen
för teknisk forskning (STU) och träförädlingsindustrin bildade Stiftelsen
förträmanufakturteknisk forskning, varjämte samverkan mellan olika
företag i träbranschen bör uppmuntras. En högre träteknisk utbildning, knuten
till högskolan i Luleå, bör lokaliseras till Skellefteå, liksom branschinriktad
kursverksamhet. För forskning bör tillkomma en forskningsstation,
organiserad som filial till Svenska träforskningsinstitutet och med samarbete
med bl. a. skogshögskolan i Umeå. Vidare bör ett trätekniskt utvecklingscentrum
inrättas i samarbete med STU och Norrlandsfonden.

Ägarförhållanden inom skogsindustrin

Näringsutskottet lämnade i ett betänkande år 1975 (NU 1975:11) om motioner
rörande skogsindustrin följande uppgifter om ägarförhållandena inom
branschen.

Av skogsindustriföretagens årsredovisning för år 1973 framgår att av den
totala produktionen av massa i Sverige om 9,4 milj. ton staten svarade
för 8 96, konsumentkooperationen för 3 96, den producentkooperativa skogsägarrörelsen
för 16 96 och de privata skogsbolagen för 73 96. För den totala
årsproduktionen av papper och papp om 5,2 milj. ton var den procentuella
fördelningen på olika ägarkategorier följande: staten 10 96, konsumentkooperationen
7 96, den producentkooperativa skogsägarrörelsen 11 96 och privata
skogsbolag 72 96.

NU 1976/77:43

Forskning och utvecklingsarbete inom skogsindustrin

Näringsutskottet har i betänkanden åren 1973-1976 (senast NU
1975/76:56) givit ingående redogörelser för forskning och utvecklingsarbete
inom skogsindustrin, till vilka hänvisas.

Dessa redogörelser behandlar dock inte utvecklingsarbete kring användningen
av rivningsvirke som råvara inom skogsindustrin. Rivningsvirke
har hög halt av föroreningar, såsom metallföremål, grus och betong. Inom
Sverige finns i dag ingen utvecklad teknik för mekanisk separering. Vissa
försök görs dock utomlands. 1 den internationella facktidskriften Pulp and
Paper International har i mars 1977 lämnats en redogörelse för en industriell
anläggning i USA där rivningsvirke används som råvara för massaindustri.

Vissa utredningar m. m.

Chefen för industridepartementet tillsatte år 1973 ett branschråd för skogsindustrin
(ordförande: industriminister Nils G. Åsling fr. o. m. den 1 februari
1977). I en inom departementet upprättad promemoria som anger riktlinjer
för rådets verksamhet uttalas att det med hänsyn bl. a. till de fortsatta betydande
strukturella förändringar som förestår är angeläget att få till stånd
ett löpande samråd mellan berörda samhällsorgan, företagen och de anställda
angående de problem som föreligger på skogsindustrins område för att därigenom
försöka komma fram till en samstämmig syn på denna industrigrens
förutsättningar och framtida utveckling.

Branschrådets huvudsakliga uppgift är att systematiskt följa utvecklingen
inom skogsindustrin i dess helhet och då särskilt i ett längre tidsperspektiv.
På grundval av efterfrågeprognoser för svensk skogsindustri bör rådet regelbundet
diskutera den förväntade efterfrågeutveckiingens innebörd för
skogsindustrin och för näringspolitiken.

Rådet skall ta erforderliga initiativ för att med lämplig tidsintervall sådant
underlag tas fram att den svenska skogsindustrins totala förväntade investeringar
samt därmed sammanhängande finansieringsstruktur och sysselsättningsutveckling
kan belysas för de närmast kommande åren och diskuteras
av rådet. De på så sätt framtagna långsiktiga bedömningarna bör
av rådet stämmas av mot förväntad efterfrågeutveckling, råvarutillgång och
andra ekonomiska faktorer av betydelse för branschens utveckling. Särskild
vikt bör härvid läggas vid en analys och diskussion kring investeringarnas
inriktning vad gäller produktion och regional fördelning samt de sannolika
konsekvenserna av den angivna inriktningen främst vad gäller sysselsättning,
kapacitetsutveckling och råvarubehov.

Rådet är oförhindrat att även ta upp andra frågor som bedöms vara av
betydande gemensamt intresse för skogsindustrin.

1973 års skogsutredning (Jo 1973:06; ordförande: landshövding Bengt Lyberg)
har i uppdrag att komplettera de principförslag om den framtida skogs -

NU 1976/77:43

politiken som skogspolitiska utredningen lade fram i betänkandet (SOU
1973:14) Mål och medel i skogspolitiken. Denna komplettering bör enligt
direktiven bl. a. omfatta utredningar om möjligheterna att öka avverkningarna
inom ramen för ett långsiktigt producerande skogsbruk. Ett system
för en rullande virkesbalansutredning bör utarbetas. Utredningen skall även
bedöma vilka styrmedel som behövs inom skogspolitiken för att säkerställa
att en långsiktig hög produktion kan vidmakthållas inom skogsindustrin
och därmed också en långsiktig hög intensitet i det svenska skogsbruket.

År 1974 uppdrog Kungl. Majit åt statens industriverk att utreda vissa frågor
rörande trävaruindustrin. Uppdraget omfattade en bedömning av marknadsutvecklingen
fram till år 1980 och dess konsekvenser för produktion, sysselsättning
och anläggningsstruktur. I första hand borde enligt direktiven
den träbearbetande industrin studeras. Förhållandena inom de råvarunära
delarna av branschen (sågverken, skivindustrin) skulle beröras endast i den
mån detta vad nödvändigt för att huvuduppgiften skulle kunna fullgöras.

Uppdraget har redovisats i rapporten (SIND 1975:1). Den träbearbetande
industrin under 1970-talet. Under år 1976 tog industriverket i samråd med
berörda bransch- och arbetstagarorganisationer initiativ till en uppdatering
av utredningen. Resultatet av denna uppdatering har publicerats i april 1977
i rapporten (SIND 1977:1) Den träbearbetande industrin 1976-1980.

Enligt sistnämnda utredning kan den träbearbetande industrins läge sammanfattas
enligt i huvudsak följande.

Produktionen inom den träbearbetande industrin, som under perioden
1968-1971 ökade med något mer än 4 % per år uttryckt i fasta priser,
utvecklades under åren 1972-1974 i stort sett i oförändrad takt. Under 1975
synes däremot produktionsvolymen ha stagnerat på 1974 års nivå. Tillväxten
efter 1972 har i huvudsak kunnat hänföras till delbranscherna trähus och
trämöbler.

Branschområdets exportandel, som mellan 1968 och 1972 ökade från 7
till 12 96, har fortsatt att öka till en nivå på 14 96 år 1975. Importens andel
av tillförseln har mellan 1972 och 1975 ökat snabbare än exportens andel
av produktionen och uppgick 1975 till ca 8 96. Volymtillväxten hos såväl
export som import har nästan helt varit hänförlig till trämöbler.

Antalet sysselsatta inom den träbearbetande industrin, som både 1968
och 1972 uppgick till ca 45 000, har ökat till något mer än 47 500 år 1975.
Ökningen har nästan helt avsett trähus- och trämöbelindustrierna. Nedgången
i antalet arbetsställen var under åren 1972-1974 i medeltal ca 2 96
per år, vilket innebär en något långsammare minskningstakt än under perioden
1968-1972.

Investeringarna inom träbearbetande industri exklusive trämöbelindustri
låg under åren 1973-1975 på en högre nivå jämfört med den närmast föregående
femårsperioden. Under 1976 och 1977 förväntas däremot minskade
investeringar. Inom trämöbelindustrin var investeringarna lägre 1974-1975

NU 1976/77:43

än under närmast föregående år. Inom denna delbransch förväntas investeringsökningar
1976-1977.

Lönsamheten, mätt som avkastning (efter skatt) på företagens totalt sysselsatta
kapital, har ökat under åren 1972-1975 i jämförelse med 1970-1971
års nivå. Lönsamhetsförbättringen har varit störst inom trähus- och snickeriindustri
samt övrig träbearbetande industri.

Det branschpolitiska stödet, som för den träbearbetande industrins vidkommande
trädde i kraft budgetåret 1972/73, har fortsatt tills vidare t. o. m.
budgetåret 1976/77. Fr. o. m. sistnämnda budgetår har systemet med omställ
ningsbidrag och strukturgarantier, som tidigare endast varit tillgängligt
för möbelindustrin, utvidgats till att omfatta även snickeriindustrin. Samtidigt
har ramen för exportfrämjande åtgärder ökats.

Satsningen på teknisk forskning och utveckling har inom den träbearbetande
industrin legat på en relativt låg nivå. Under 1975 inleddes ett
samarbete mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Träindustrins
branschorganisation, som resulterade i att Stiftelsen för trämanufakturteknisk
forskning kunde bildas våren 1976 med STU och omkring 150
branschföretag som ekonomiska garanter. Budgeten för stiftelsens ramprogram
uppgår under det första verksamhetsåret till 2,5 milj. kr.

En jämförelse mellan prognoserna för perioden 1974-1980 i SIND 1975:1
och den faktiska utvecklingen under prognosperiodens två första år visar
för produktionsvolymens vidkommande tillväxttakter nära (trähus) eller under
prognosernas lågalternativ. Utvecklingstakten för antalet sysselsatta ligger
däremot hos samtliga delbranscher högre än prognosernas högalternativ.

1 budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 38) redogörs för
det inredningsarbete på det skogsindustriella området som äger rum / industridepartementets
regi. Arbetet väntas bli avslutat under våren 1977 och
kommer att innefatta bl. a. en studie över den svenska massa- och pappersindustrins
konkurrenssituation i dagsläget och på längre sikt, studier
över sågverks- och skivindustriernas struktur och utveckling, en returpappersstudie,
en kartläggning av forsknings- och utvecklingsverksamheten
inom massa- och pappersindustrin samt en kartläggning av den regionala
sysselsättningsstrukturen i orter/områden som har stor andel skogsindustri.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är regeringens uppdrag i februari
1976 till industriverket att utreda vissa frågor rörande sågverks- och skivindustrierna.
Syftet med utredningsarbetet är att bidra med underlag för statsmakternas
näringspolitiska ställningstagande på skogsnäringens område. I
en promemoria som har upprättats inom industridepartementet anges närmare
de riktlinjer enligt vilka utredningsarbetet skall bedrivas. En redogörelse
för innehållet i promemorian har lämnats av näringsutskottet i ett
betänkande år 1976 (NU 1975/76:56 s. 3 f.). Industriverket räknar med att
kunna redovisa resultatet av detta utredningsarbete under sommaren 1977.

En utredning av träindustrin i Västerbottens län påbörjades i december 1976

NU 1976/77:43

i regi av länets företagareförening, Västerbottens läns landsting och statens
industriverk. Enligt projektplanen är syftet med utredningen att ge en samlad
bild av virkesflödet och den träbearbetande industrins aktuella situation,
förutsättningar och utvecklingsmöjligheter. Utredningen skall vidare föreslå
branschspecifika åtgärder som möjliggör att företagens utveckling och lönsamhet
påverkas positivt och att länets virkestillgångar på lång sikt utnyttjas
på ett kvalificerat sätt. Bland åtgärder som skall övervägas nämns förslag
till integrationsmöjligheter och samverkansaktiviteter. Under utredningsarbetet
skall beaktas bl. a. virkestillgång, produktionskapacitet, produktionsinriktning,
produktutveckling, investerings- och utbildningsbehov samt
marknads- och konkurrensförutsättningar.

Vissa uttalanden om skogsnäringen från regeringen

Industriminister Åsling besvarade den 7 december 1976 (RD 1976/77:
40 (s. 79) en interpellation (1976/77:28) av herr Lorentzon i Kramfors (vpk)
om regeringens skogspolitik.

Industriministern sade sig räkna med att ett samlat näringspolitiskt program
för skogsnäringen skulle kunna presenteras under våren 1978. Han
tog i svaret upp några principiella synpunkter på hur en framtida politik
för skogsnäringen skulle utformas.

Begränsningar i råvarutillgångarna för skogsindustrin kommer också i fortsättningen
att påverka utvecklingen inom skogsnäringen. Det råder allmän
enighet om att avverkningarna i våra skogar inte kan ökas, i varje fall inte
på kort sikt, om det skall vara möjligt att upprätthålla en tillfredsställande
balans mellan tillväxt och uttag nu och i framtiden. En fortsatt angelägen
expansion av skogsindustrin måste därför t. v. i huvudsak ske genom ökad
vidareförädling.

För att långsiktigt förbättra skogsindustrins råvaruförsörjning behövs, uttalade
industriministern, ökade insatser på en rad områden, exempelvis en
allmänt förbättrad vård av våra skogar, ett bättre tillvaratagande av det
producerade virket, utveckling av industriprocesser som ger ett ökat utbyte
och ökad återanvändning av bl. a. papper.

Det allmänt omfattade kravet på en god hushållning med våra skogstillgångar
gör det nödvändigt att samhället även i fortsättningen har medel
för att kontrollera och begränsa kapacitetsökningar i skogsindustrin. Strävan
bör vara, sade industriministern avslutningsvis, att åstadkomma ett kontrollsystem
som är smidigt och som så lite som möjligt griper in i detaljfrågor.

I budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 13 s. 1 och bil. 17 s. 38)
anmäls regeringens avsikt att lägga fram ett näringspolitiskt program för
skogsnäringen under år 1978.

Industriminister Åsling besvarade vidare den 19 januari 1977 (RD
1976/77:56 s. 38) en.fråga (1976/77:142) av herr Lindberg (s) om rävaru -

NU 1976/77:43

tillgången för vissa sågverk i Norrlands inland. Frågan gällde om industriministern
avsåg att vidta åtgärder som skapar garantier för en tillräcklig råvarutillgång
till skäliga priser för de små och medelstora sågverken i Norrlands
inland.

I sitt svar sade sig industriministern vara medveten om att vissa sågverk
under år 1976 har haft svårt att anskaffa råvara för sin produktion. Bland
troliga anledningar härtill nämndes att den ökade andelen gallringar i avverkningarna
sannolikt har spelat en betydande roll för det minskade utbudet
av sågtimmer, liksom en ökad lagring av sågtimmer hos framför allt de
större sågverken vid kusten. Genom en reducering av lagren under år 1977
till följd av en fortsatt, relativt låg virkeskonsumtion inom skogsindustrin
som helhet kommer utbudet under år 1977 att bättre anpassa sig till efterfrågan,
trodde industriministern. Han ansåg det därför inte påkallat att föregripa
pågående utredningar om skogsnäringen genom att nu föreslå några
strukturpåverkande åtgärder. Den styrmekanism som redan finns i 136 a §
byggnadslagen räcker, uttalade industriministern, t. v. för att tillgodose kraven
på en regionalt balanserad industriutveckling.

Under debatten tillfrågades industriministern om han inte ansåg sågverkens
regionala struktur så värdefull att bevara för att trygga sysselsättningen
i berörda bygder, att omedelbara åtgärder borde vidtas för att trygga köpsågverkens
råvaruförsörjning.

I svaret framhölls att industridepartementets analys av råvarusituationen
har visat att förhållandena varierar starkt mellan olika platser och mellan
olika sågverk. Det är dock uppenbart, uttalade industriministern, att det
ligger problem i att vissa skogsbolag först tillgodoser sina egna industrier
innan de låter de lokala sågverken få del av råvarufångsten. Den ansvarskännande
industrin är nu medveten om dessa problem och kommer att
lösa dem, sade statsrådet. Av regionalpolitiska skäl är det angeläget att slå
vakt om den lokalt placerade sågverksindustrin, framhöll han.

Tidigare behandling av vissa motioner om skogsindustrin

Frågan om skogsindustrins forskningsarbete har tagits upp i motioner
i riksdagen åren 1966, 1967 och 1973-1976 (SU 1966:10; JoU 1967:13; NU
1973:52, 1974:47, 1975:11, 1975/76:56). Motionerna har avslagits. Inom näringsutskottet
har vänsterpartiet kommunisternas representant reserverat sig
till förmån för motionsyrkanden från partiets sida.

Yrkanden om förstatligande av skogsindustrin har behandlats vid de tre
sistnämnda tillfällena. Näringsutskottet anförde därvid att det inte fanns
anledning för riksdagen att uttala sig i fråga om förstatligande av skogsindustrin.
Vid sin behandling våren 1976 av frågan hänvisade utskottet
även till det pågående utredningsarbetet i syfte att bidra med underlag för
ett näringspolitiskt ställningstagande på skogsnäringens område ett av de
närmaste åren. Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet re -

NU 1976/77:43

serverade sig till förmån för motionsyrkandet, vilket liksom de tidigare avslogs
av riksdagen.

Fråga om utbyggnad av ASSI:s anläggningar i Karlsborg

Motionen

I motionen 1976/77:396 erinras om att AB Statens Skogsindustrier (ASSI)
år 1975 gav in en ansökan enligt 136 a § byggnadslagen om att få förlägga
kartongtillverkning vid bolagets anläggningar i Karlsborg. Motionärerna anför
att frågan har förhalats genom ett betydande intrigspel, bl. a. från Sveriges
skogsägares riksförbunds och den privata skogsindustrins sida. Aven bostadsdepartementet
har enligt motionärerna bidragit till förhalningspolitiken.
Motionärerna hävdar att råvarusituationen i denna del av Norrbotten inte
kan åberopas som skäl för att stoppa projektet. Det prekära sysselsättningsläget
anser de dessutom vara ett avgörande argument för ett snabbt beslut
om igångsättning.

Frågans nuvarande läge

Bostadsminister Olsson besvarade den 22 mars 1977 (RD 1976/77:91 s. 94)
en interpellation (1976/77:95) av herr Svanberg (s) om utbyggnad av Karlsborgs
bruk.

I svaret anförde bostadsministern att de ansökningar om utvidgning av
produktionen inom skogsindustrin som f. n. prövas av regeringen kapacitetsmässigt
svarar mot en väsentligt ökad årsförbrukning av träfiberråvara.
F. n. måste en fortsatt restriktivitet tillämpas i fråga om tillstånd till råvarukrävande
kapacitetsökningar inom skogsindustrin. Det kan emellertid
naturligtvis, sade bostadsministem, finnas omständigheter, inte minst sysselsättningsskäl,
som kan motivera att tillstånd lämnas till utbyggnader.
I dessa fall måste strävan vara att finna en lösning som innebär att den
totala förbrukningen av skogsråvaror inte ökar eller i varje fall ökar så litet
som möjligt.

I fråga om Karlsborgs bruk meddelade bostadsministern i svaret att överläggningar
inom kort skulle äga rum mellan företrädare för regeringen och
för ASSI. Bostadsministern ansåg det därför inte vara möjligt för regeringen
att f. n. ta slutlig ställning till bolagets ansökan.

Utskottet

Skogsnäringen är - som framgår av redovisningen ovan - föremål för
ett omfattande utredningsarbete. Syftet är att detta skall utgöra underlag
för regeringens ställningstaganden till den framtida skogsindustri- och skogspolitiken.
Vid 1976 års början kungjorde den dåvarande regeringen i bud -

NU 1976/77:43

getpropositionen (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 9) sin avsikt att under år 1977
lägga fram ett samlat program för hela skogsnäringen. Även den nuvarande
regeringen har (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 38) meddelat att den avser att
lägga fram ett näringspolitiskt program för skogsnäringen. Detta beräknas
ske under år 1978.

Fem av de sex motioner som behandlas i detta betänkande har anknytning
till frågan om ett näringspolitiskt program för skogsnäringen. Motionen
1976/77:1327 går, såvitt den behandlas här, ut på att riksdagen skall uttala
att det är angeläget att den nuvarande regeringen fullföljer den socialdemokratiska
regeringens arbete på ett skogspolitiskt program. 1 motiveringen
berörs särskilt råvarusituationen. I motionerna 1976/77:214 och 1976/77:125
yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära åtgärder för att trygga köpsågverkens
råvaruförsörjning. I den sistnämnda motionen pekas också på
möjligheten att öka sågverkens råvarubas genom att använda rivningsvirke
som råvara för massaindustrin. Motionärerna vill få till stånd en utredning
härom. Yrkanden om utredning av förutsättningarna för stöd till träindustrin
i skogslänen, liksom om konkreta stödprojekt, finns i motionen
1976/77:1260. I motionen 1976/77:884 begärs att riksdagen skall uttala sig
för att den privata skogsindustrin överförs i statlig ägo.

Utskottet delar regeringens uppfattning att resultatet av det pågående
utredningsarbetet bör avvaktas innan ställning tas till den framtida skogsindustri-
och skogspolitiken. Frågan om hur sågverk utan egna skogar skall
få erforderlig råvara kräver emellertid omedelbar uppmärksamhet. Vissa köpsågverk
har stor betydelse för sysselsättningen i de områden där de är belägna.
Det är därför, som sägs i motionerna 1976/77:125 och 1976/77:214, viktigt
att råvaruförsörjningen på kort sikt för sådana sågverk säkerställs. Industriministern
har, såsom redovisats i det föregående, i ett interpellationssvar
tidigare i år givit uttryck för en likartad bedömning. Han räknade därvid
med att problemet skulle kunna lösas på frivillig väg under medverkan
av skogsbolagen.

Utskottet förutsätter att den fortsatta utvecklingen bevakas genom regeringens
försorg.

Vad möjligheten att använda rivningsvirke beträffar utgår utskottet från
att den undersöks inom ramen för det mera långsiktiga utredningsarbete
som redan bedrivs. Det synes inte erforderligt att riksdagen gör något särskilt
uttalande i detta ämne.

Inte heller finnér utskottet det påkallat med något särskilt uttalande av
riksdagen med anledning av vad som anförs i motionen 1976/77:1327 om
ett skogspolitiskt handlingsprogram.

I motionen 1976/77:1260 föreslås riksdagen begära att regeringen snarast
låter utreda förutsättningarna för ett stöd till träindustrin i skogslänen. Som
ett led i denna utredningsverksamhet bör enligt motionen ett s. k. pilotprojekt
inledas i Västerbottens och Norrbottens län. Utskottet konstaterar
att de frågor som aktualiseras i motionen har uppmärksammats i annat

NU 1976/77:43

sammanhang. Vad Västerbottens län beträffar berörs de av en pågående
utredning, vilken utförs i regi av länets företagareförening och landsting
samt statens industriverk. Det är emellertid uppenbart att dessa frågor har
generell räckvidd och inte kan lösas inom ramen för ett län. Som motionärerna
visar måste insatser för träindustrin göras inom ett vidsträckt
fält. Betydelsefulla problem finns i hela produktionskedjan, från råvaruförsörjningen
till marknadsföringen. Motionärerna betonar särskilt betydelsen
av statlig eller statsunderstödd verksamhet i fråga om utbildning, forskning
och produktutveckling samt rådgivning till företagen. Det är angeläget
att, när resultaten av den pågående utredningen i Västerbottens län föreligger,
regeringen omedelbart drar försorg om att program och resurser för denna
verksamhet omprövas med sikte på att staten skall medverka tili en utveckling
inom träindustrin som leder till ökad vidareförädling och tryggad
sysselsättning. Riksdagen bör tillkännage för regeringen att detta är dess
mening. Något särskilt uttalande av riksdagen i fråga om ett s. k. pilotprojekt
synes däremot inte vara påkallat.

Förslag som har syftat till att den privata skogsindustrin skulle förstatligas
har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen, senast våren 1976. Till motivering
för det nu aktuella yrkandet i motionen 1976/77:884 anförs att skogsbolagen
inte har satsat på forskning och utveckling för att få fram nya
produkter ur skogsråvaran. Detta har bl. a., säger motionärerna, lett till sysselsättningssvårigheter
och nedläggningar av företag. Mot bakgrund av bl. a.
det pågående utredningsarbetet inför ett näringspolitiskt program för skogsindustrin
anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att uttala
sig i fråga om förstatligande av skogsindustrin.

Utöver de nämnda motionerna tar utskottet här upp motionen
1976/77:396. I denna hemställs att riksdagen skall uttala sig om angelägenheten
av ett snabbt och positivt beslut om tillstånd till utbyggnad av
de skogsindustrianläggningar som AB Statens Skogsindustrier (ASSI) har i
Karlsborg i Norrbotten. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en
utbyggnad av Karlsborgsverken skulle vara betydelsefull för sysselsättningen
i regionen. Liksom de finnér utskottet det angeläget att ett beslut i frågan
kan fattas snabbt. Det ankommer emellertid inte på riksdagen att ta ställning
i enskilda ärenden om tillstånd enligt 136 a S bygg nåd slagen. Utskottet avstyrker
därför ett uttalande av riksdagen av den innebörd som föreslås i
motionen 1976/77:396.

Utskottet hemställer

1. beträffande köpsågverkens råvaruförsörjning

att riksdagen avslår motionen 1976/77:125 yrkandet 1 och motionen
1976/77:214,

2. beträffande användning av rivningsvirke inom cellulosaindustrin
att riksdagen avslår motionen 1976/77:125 yrkandet 2,

3. beträffande utarbetande av ett skogspolitiskt program

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1327 yrkandet 1 såvitt
här är i fråga,

NU 1976/77:43

4. beträffande stöd till träindustrin i skogslänen

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1260 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande förstatligande av den privata skogsindustrin
att riksdagen avslår motionen 1976/77:884,

6. beträffande utbyggnad av ASSI.s anläggningar i Karlsborg
att riksdagen avslår motionen 1976/77:396.

Stockholm den 18 maj 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c), Hovhammar (m). Bengtsson
i Landskrona (s), Blomkvist (s), Andersson i Örebro (fp), Wååg (s), fru Hambraeus
(c), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s),
Ångström (fp), fru Oskarsson (c), herrar Sivert Andersson i Stockholm (s)
och Svensson i Skara (m).

Reservationer

av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, fru Hansson,
herrar Högström och Sivert Andersson i Stockholm (alla s)

1. beträffande köpsågverkens råvaruförsörjning (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”regeringens försorg” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att regeringen genom effektiva åtgärder
tillser att de köpsågverk som av resp. länsstyrelser bedöms som betydelsefulla
från regionalpolitisk synpunkt tillförsäkras behövlig råvara i väntan på fastställande
av en plan.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:125 yrkandet
1 och motionen 1976/77:214 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande utarbetande av ett skogspolitiskt program (mom. 3)
Reservanterna anser

dets att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Inte
heller” och slutar med ”skogspolitiskt handlingsprogram" bort ha följande
lydelse:

NU 1976/77:43

Däremot finner utskottet det angeläget att riksdagen till regeringen riktar
en uppmaning att inför arbetet med det aviserade näringspolitiska programmet
för skogsnäringen beakta de synpunkter som anförs i motionen
1976/77:1327. Endast genom en planmässig hushållning under samhällets
ledning kan såväl sysselsättnings- och regionalpolitiska intressen som resurshushållnings-
och miljöintressen tillgodoses på ett sätt som är till gagn
för de anställda i skogsnäringen och för hela folket.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1327 yrkandet
1, såvitt här är i fråga, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 55095 Stockholm 1977