NU 1975/76:35

Näringsutskottets betänkande
1976/77:35

med anledning av propositionen 1976/77:95 i vad avser vissa industristimulerande
åtgärder jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1976/77:95 om vissa industri- och sysselsättningsstimulerande
åtgärder bilaga 3 (industridepartementet) punkterna 1 (investeringsfrämjande
åtgärder) och 3 (utvecklings- och etableringsfrämjande åtgärder),

dels motionerna 1976/77:1524 och 1976/77:1526 - vilka har väckts med
anledning av propositionen - i de delar som hänför sig till angivna avsnitt
i propositionen,

dels motionen 1976/77:1327 - som har väckts under allmänna motionstiden
- såvitt den avser inrättande av en strukturfond.

Propositionen och motionerna redovisas nedan.

Finansutskottet har avgivit yttrande (FiU 1976/77:2 y) över propositionen
och de båda förstnämnda motionerna såvitt de avser investeringsfrämjande
åtgärder tbilaga, s. 13).

Propositionen

Huvudsakligt innehåll, m. m.

I propositionen läggs fram förslag om industri- och sysselsättningsstimulerande
åtgärder. Förslagen koncentreras framför allt på åtgärder för att
öka den ekonomiska aktiviteten i näringslivet och att möta de ökade arbetslöshetsriskerna
i vissa orter som i dag är speciellt utsatta. Förslag inom
jordbruksdepartementets område behandlas i jordbruksutskottets betänkande
1976/77:23 och vissa förslag inom arbetsmarknadsdepartementets område
i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:26. Ett förslag om ökad statlig
kreditgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. har bifallits
av riksdagen på näringsutskottets hemställan (NU 1976/77:28). Förslag rörande
energibesparande åtgärder inom näringslivet behandlas i näringsutskottets
betänkande 1976/77:38. För att täcka statens direkta utgiftsbehov
för vissa av de angivna ändamålen föreslås i propositionen att 350 milj.
kr. skall anvisas för innevarande budgetår.

De förslag som behandlas i detta betänkande avser dels särskilda statliga
garantier i vissa fall för lån som upptas för angelägna investeringsprojekt,
1 Riksdagen W76/77. 17 sami. Nr 35

NU 1976/77:35

dels särskilda insatser i utvecklings- och etableringsfrämjande syfte på särskilt
utsatta orter.

Investeringsgarantierna skall enligt i propositionen angivna riktlinjer normalt
kunna utgå till 40 % av det beviljade lånebeloppet. Investeringarna
skall avse bestämda och klart avgränsade projekt och vara av den arten
att de stärker konkurrensförmågan och medför en ökad produktionskapacitet
eller tillför företaget en effektivare teknik. Rena ersättningsinvesteringar
och renoveringar av existerande utrustning undantas alltså. Ett villkor skall
vara att beställningar av utrustning eller material har skett och investeringen
påbörjats senast den 31 augusti 1977 och att projektet därefter drivs i normal
takt. Endast lån till investeringar som drar en kostnad av minst 5 milj.
kr. skall komma i fråga för garanti. Kreditgarantin skall täcka även den
ackumulerade räntan. Lån med utnyttjande av statsgaranti får beviljas av
affärsbank, sparbank, föreningsbank, bankägt finansieringsföretag som bedriver
leasing samt Sveriges Investeringsbank AB. Frågan om statlig garanti
skall prövas av statens industriverk eller - i särskilda fall och alltid för
investeringsbelopp över 50 milj. kr. - av regeringen. Den totala garantiramen
föreslås bli 1 000 milj. kr. Garantitiden skall vara högst tio år eller, om
särskilda skäl föreligger, högst femton år. Efter det att investeringen har
tagits i normalt bruk skall finnas möjlighet till låneavlyft, varvid statsgarantin
skall kvarstå. Särskilda möjligheter till avlyft skall öppnas via Investeringsbanken.

De utvecklings- och investeringsfrämjande åtgärder som föreslås avser
mindre och medelstora företag och skall genomföras av de företagareföreningar
som arbetar i regioner och orter med särskilda sysselsättningsproblem.
De utvecklingsfrämjande åtgärderna inriktas dels på företag som har
förutsättningar att bidra till ökad sysselsättning, dels på företag som har
eller kan väntas få sysselsättningssvårigheter. Insatserna - i form av konsultservice
- bör omfatta bl. a. företags-, marknads- och produktanalyser
samt genomförande och uppföljning av effektivitetshöjande åtgärder. De
etableringsfrämjande åtgärderna inriktas på dels presumtiva nyföretagare
med utvecklingsbara projektuppslag, dels etablerade företag med planer på
filialutläggning. Kostnaderna beräknas till högst 5 milj. kr., varav högst
500 000 kr. för kartläggningsinsatser m. m. vid statens industriverk. De avses
kunna täckas med en beräknad kassamässig reservation under anslaget Företags-
och branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1976/77.

Förslag

I propositionen föreslås

beträffande investeringsfrämjande åtgärder (bilaga 3 punkten 1, s. 19-24)

att riksdagen

1. medger att statlig garanti enligt vad föredragande statsrådet har förordat
beviljas för lån till investeringar med 1 000 000 000 kr..

NU 1976/77:35

2. till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag
för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

beträffande utvecklings- och etableringsfrämjande åtgärder (bilaga 3 punkten
3, s. 26-28)

att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklings- och etableringsfrämjande
åtgärder m. m. som föredragande statsrådet har förordat.

Motionerna

Yrkanden

De båda angivna motioner som har väckts med anledning av propositionen

är

1976/77:1524 av herr Palme m. fl. (s), vari, såvitt här är i fråga, hemställs
att riksdagen (1) med anledning av propositionen 1976/77:95 bilaga 3 punkten
1 uttalar att de riktlinjer för statlig garanti för lån till investeringar
som förordas i motionen bör gälla,

1976/77:1526 av herr Werner m. fl. (vpk), vari, såvitt här är i fråga, hemställs
att riksdagen

dels avslår propositionen 1976/77:95 i ifrågavarande delar,

dels (3) beslutar att i propositionen avsatta 350 milj. kr. fördelas enligt
följande:

a) 50 milj. kr. avsätts för planering och förberedelse av nya framtidsinriktade
statliga industriprojekt, särskilt inriktade på strukturdrabbade orter,

b) 200 milj. kr. avsätts för att stimulera sociala investeringar företrädesvis
inom daghems-, förskole- och vårdsektorn,

c) 100 milj. kr. avsätts för utbildningsåtgärder inom de nämnda utbyggnadssektorerna.

Den angivna motionen från allmänna motionstiden är

1976/77:1327 av herr Palme m. fl. (s), vari, såvitt här är ifråga, hemställs
att riksdagen

6. beslutar inrätta en strukturfond fr. o. m. den 1 april 1977 i enlighet
med i motionen angivna riktlinjer,

7. beslutar ställa en rörlig kredit på 750 000 000 kr. i riksgäldskontoret
till strukturfondens förfogande fr. o. m. den 1 juli 1977,

8. hos regeringen anhåller om utfärdande av de närmare föreskrifter som
erfordras för inrättandet av strukturfonden.

Den sistnämnda motionen behandlas i övrigt i näringsutskottets betänkande
1976/77:27, 1976/77:30 och 1976/77:43.

1* Riksdagen 1976/77. 17 sami. Nr 35

NU 1976/77:35

Motivering

I motionen 1976/77:1524 uttalas i ett inledande avsnitt bl. a. att de svenska
företagen inte befinner sig i någon allmän krissituation. Vad som i första
hand behövs är, menar motionärerna, aktiva näringspolitiska och strukturpolitiska
insatser i ett antal branscher. I en sammanfattande kritik av
propositionen anförs att de föreslagna åtgärderna till största delen är helt
inriktade på stöd till storföretag. Regeringens industripolitik är ensidigt koncentrerad
på kortsiktiga problem, hävdar motionärerna. De kräver att de
medel som anvisas för stödåtgärder skall användas för strukturrationalisering
inom ramen för en samlad plan som fastställs av staten.

De föreslagna strukturgarantierna kan enligt motionärernas uppfattning
knappast få någon särskild investeringsstimulerande effekt. Vad som verkar
återhållande på industriinvesteringarna är nämligen inte brist på likviditet
inom företagen utan i första hand det låga kapacitetsutnyttjandet inom industrin.
Eftersom garantierna dock torde komma att utnyttjas i stor omfattning
och eftersom de i vissa fall kan få en styrande effekt på strukturutvecklingen
måste också samhällsekonomiska bedömningsgrunder i hög
grad komma in, säger motionärerna. Särskilt när det gäller större investeringar
i stålindustrin torde det vara nödvändigt att varje enskilt projekt
sätts in i ett övergripande planeringssammanhang, där vederbörlig hänsyn
kan tas till såväl samhällets som företagens och de anställdas berättigade
intressen. Ärenden angående samhällets stöd till kapitalförsörjningen i samband
med strukturrationaliseringar måste prövas och avgöras av samhälleliga
organ. Såvitt gäller järn- och stålindustrin utgår motionärerna från att besluten
fattas av regeringen. Investeringsprojekt inom övriga branscher bör
prövas av styrelsen för den i motionen 1976/77:1524 föreslagna strukturfonden.

Även motionen 1976/77:1526 inleds med en allmän kritik av propositionen.
Åtgärderna hade bort inriktas på vad de aktuella strukturutredningarna
inte tar upp, dvs. nyskapande och ersättande av arbeten. Investeringarna
förutsätter vidare initiativ av företagen, och sådana finner motionärerna
föga sannolika så länge konjunkturen inte har vänt, något som inte föranleds
av de åtgärder som föreslås. Det föreslagna systemet med investeringsgarantier
är enligt motionärerna helt missriktat. Bara större företag kan, säger
de, utnyttja den förment småföretagarvänliga regeringspolitikens förmåner.
Industriell och teknologisk utveckling bör framgå ur en samlad politik och
inte lämnas åt de enskilda företagen med deras kortsiktiga vinsttänkande.

De allmänna näringspolitiska riktlinjer som anges i motionen
1976/77:1327 har behandlats av näringsutskottet i ett tidigare betänkande
(NU 1976/77:30). De innefattar bl. a. krav på initiativ av samhället för att
främja branschrationaliseringen. Motionens slutavsnitt ägnas åt frågan om
hur behovet av kapital för strukturomvandlingen skall kunna tillgodoses.
Lönsamheten varierar, påpekas det, kraftigt mellan olika branscher och mel -

NU 1976/77:35

lan företag inom samma bransch. Om man vill stimulera industrins utveckling
och investeringar genom en generell politik avsedd att öka vinstnivån
i näringslivet skulle detta resultera i mycket höga vinster inom en
rad olika foretag utan att de foretag som har drabbats av strukturella problem
skulle få särskilt mycket hjälp. Möjligheterna att genomföra en solidarisk
lönepolitik skulle påverkas negativt. Insatserna bör därför koncentreras till
olika typer av selektiva investeringsstimulerande åtgärder, blir motionärernas
slutsats. De nya instrument för företagens kapitalförsörjning som har kommit
till under senare år är inte tillräckliga för att lösa alla aktuella problem
inom stålindustrin och andra branscher. Härför krävs möjligheter till insatser
med ibland mycket stora belopp, ofta med stort risktagande, och hänsyn
måste kunna tas till samhällsekonomiska bedömningar.

Den strukturfond som motionärerna föreslår avses svara för samhällsfinansiering
av sådana projekt inom branscher, grupper av företag eller i
särskilda fall enstaka företag som syftar till att lägga grunden till en nödvändig
framtida branschstruktur med utvecklingsdugliga och livskraftiga
företag. Finansieringen skall gälla investeringar som är förenade med detta.
Större insatser i fråga om utvecklingsarbete och marknadsföring skall likställas
härmed. Formella krav på säkerheter skall inte krävas. Förräntningskraven
skall kunna ställas lågt och för viss tid kunna efterges helt. Däremot
skall en hög grad av inflytande från samhällets sida utgöra ett villkor.

Olika former för fondens kapitaltillskott är enligt motionärerna tänkbara.
Aktieteckning i samband med nyemission skall emellertid spela en framträdande
roll. Strukturfondens insatser skall kunna kombineras med kapitaltillskott
från Sveriges Investeringsbank AB. Fonden skall inte utnyttjas
för branschrationaliseringar i företag där staten i dag har ett dominerande
inflytande. Fonden bör, anser motionärerna, redan första året ha resurser
för engagemang inom en ram av 750 milj. kr. Den bör med hänsyn till
det ansträngda statsfinansiella läget finansieras i särskild ordning, dels genom
en arbetsgivaravgift, dels genom en begränsning av juridiska personers rätt
till avdrag för debiterad kommunalskatt vid inkomsttaxeringen. Yrkanden
rörande finansieringen framförs i motionen 1976/77:1328, som behandlas
i skatteutskottets betänkande 1976/77:46, och motionen 1976/77:1329, som
behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:27.

Motionärerna förutsätter att kostnaderna för de höjda arbetsgivaravgifterna
kommer att räknas av vid framtida löneuppgörelser. Med hänvisning
därtill och till löntagarorganisationernas starka intresse för den näringspolitiska
utvecklingen föreslår de att dessa organisationer får ett avgörande
inflytande i fondens styrelse. Denna bör enligt motionen ha tio ledamöter,
av vilka löntagarorganisationerna utser sex, näringslivsorganisationerna två
och staten två.

NU 1976/77:35

Utskottet

De förslag om industri- och sysselsättningsfrämjande åtgärder som läggs
fram i propositionen 1976/77:95 föranleds av att den internationella konjunkturuppgången
tycks låta vänta på sig längre än beräknat. Det rådande
läget utmärks av en låg aktivitetsnivå i stora delar av den svenska industrin
och av en låg investeringsvilja i många företag, säger statsministern i sin
inledande framställning. Förhållandena inom vissa branscher berörs där särskilt,
i det att statsministern erinrar om aktuella utredningar och förslag
rörande stålindustrin, skogsindustrin, varvsindustrin och tekoindustrierna.

Vägledande för förslagen har enligt statsministerns uttalande varit att
insatserna, trots att de har utpräglat kortsiktig karaktär, skall utformas så
att de ligger i linje med och främjar samhällets långsiktiga utvecklingsmål.
Prioritet ges åt sådana insatser som inte bara har positiv sysselsättningseffekt
utan också leder till att en förbättring av den aktuella sektorns effektivitet
och långsiktiga konkurrenskraft kan urskiljas.

Investeringsgarantier

Dåliga avsättningsmöjligheter, försämrad soliditet, likviditetspåfrestningar
till följd av bl. a. lageruppbyggnad och därutöver betydande strukturella
förändringar nämner industriministern som orsaker till att investeringstakten
inom industrin trots omfattande stimulansåtgärder är svag. Som mål ställer
han upp att få till stånd ett snabbt utförande av lönsamma investeringsprojekt
som stärker konkurrensförmågan och medför ökad produktionskapacitet eller
effektivare teknik i tillverkningen. Som ett medel att nå detta mål föreslås
statliga investeringsgarantier enligt riktlinjer som mera i detalj har refererats
ovan och här skall kort sammanfattas. Garantierna - inom en total ram
av 1 000 milj. kr. - skall gälla större investeringar som drar en kostnad
av minst 5 milj. kr. och som påbörjas före slutet av augusti 1977. De mindre
och medelstora företagens typiska investeringsprojekt får tillgodoses genom
de industrilånegarantier som statens industriverk administrerar.

Företag som önskar utnyttja statsgaranti får söka lån hos sina ordinarie
bankförbindelser. Garantin begränsas till 40 % av lånebeloppet. Till 60 %
blir lånet ett normalt banklån. Fråga om statlig garanti prövas av industriverket.
I särskilda fall och alltid om investeringsbeloppet är över 50 milj.
kr. övertas prövningen av regeringen. Genom Sveriges Investeringsbank
AB skall skapas möjligheter till avlyft av lånen efter det att investeringen
har tagits i normalt bruk.

Förslaget om investeringsgarantier avvisas helt i motionen 1976/77:1526.
Motionärernas huvudargument är att avgöranden hos enskilda företag, styrda
av kortsiktigt vinsttänkande, sätts i stället för en samlad politik grundad
på samhälleliga bedömningar. En kritisk syn på förslaget kommer till uttryck
även i motionen 1976/77:1524. Enligt bedömningen där får garantierna ringa

NU 1976/77:35

investeringsstimulerande effekt. De ökar inte utrymmet på kreditmarknaden,
framhåller motionärerna bl. a. Eftersom garantierna dock kan inverka
styrande på strukturutvecklingen måste projekten prövas också utifrån samhällsekonomiska
bedömningsgrunder, i ett övergripande planeringssammanhang
”där vederbörlig hänsyn kan tas till såväl samhällets som företagens,
kommunernas och de anställdas berättigade intressen”. Prövningen bör,
anser motionärerna, ligga i händerna på regeringen, åtminstone när det gäller
järn- och stålindustrin, eller på styrelsen för den strukturfond som har föreslagits
i motionen 1976/77:1327.

Finansutskottet - som i ett betänkande i år angående den ekonomiska
politiken särskilt har uppmärksammat industrins investeringsverksamhet
- har yttrat sig över förslaget om investeringsgarantier. Sammanfattningsvis
finnér finansutskottet att möjligheterna att med det nya garantisystemet
generellt stimulera industrins investeringar är svårbedömda men att systemet
i de enski'da fallen kan vara av stor vikt för att projekt nu skall komma
till utförande och därför ter sig angeläget. En minoritet inom finansutskottet
uttalar däremot att det föreslagna systemet inte kan tillstyrkas på konjunkturpolitiska
och kreditpolitiska grunder.

Den osäkerhet som kan råda i fråga om orsakerna till att industrins investeringsaktivitet
nu är ringa befriar inte statsmakterna från uppgiften att
snabbt söka påverka denna aktivitet i positiv riktning. Investeringsgarantier
enligt de riktlinjer som anges i propositionen ter sig som ett värdefullt instrument
för en sådan strävan. Utskottet förutsätter att bankerna kommer
att tillhandahålla erforderligt kapital för de avsedda investeringarna. Utskottet
finner de föreslagna reglerna beträffande garantisystemets konstruktion
och administration väl avvägda och tillstyrker i allt väsentligt propositionen
i denna del. Detta innebär att utskottet avstyrker motionen
1976/77:1526 i motsvarande del. Resonemanget om investeringsgarantierna
i motionen 1976/77:1524 betonar framför allt industriinvesteringarnas strukturpåverkande
roll. Som utskottet närmare utvecklar i det följande - med
anledning av förslaget om en strukturfond - söker samhället på olika sätt
öva inflytande på industrins strukturutveckling. Även de nu aktuella garantierna
måste i erforderlig utsträckning inordnas i denna politik. Därifrån
är dock steget långt till en sådan central styrning av alla mera omfattande
investeringsbeslut inom industrin som tycks vara konsekvensen av motionärernas
synsätt. Enligt utskottets mening gerdén ordning som förordas
i propositionen utrymme också för de samhälleliga bedömningar som bör
göras i de aktuella investeringssammanhangen. Yrkandet beträffande investeringsgarantierna
i motionen 1976/77:1524 avstyrks därför.

På en punkt vill utskottet komplettera de riktlinjer som anges i propositionen.
Den nämnda begränsningen av garantisystemet till att gälla investeringar
som påbörjas senast den 31 augusti 1977 förefaller väl motiverad
med hänsyn till syftet att åstadkomma en snabb ökning av investeringsverksamheten.
Det kan emellertid inte uteslutas att den ytterligare planering

NU 1976/77:35

och den prövning av investeringsprojekten som erfordras kommer att något
fördröja den investeringsuppgång som är avsedd. Enligt utskottets mening
bör därför regeringen få bemyndigande att, om det ekonomiska läget vid
periodens slut bedöms motivera detta, medge garantier även för investeringar
som påbörjas senare under år 1977. Utskottet förutsätter att riksdagen, om
detta bemyndigande utnyttjas, får en redovisning av regeringens överväganden
och dispositioner med avseende på investeringsgarantierna.

Strukturfond

Mot bakgrund av en ganska utförlig diskussion av näringspolitiken, varvid
bl. a. strukturproblem inom en rad branscher uppmärksammas, föreslås i
motionen 1976/77:1327 att en särskild strukturfond inrättas. Syftet med
denna skall vara att svara för nödvändig samhällsfinansiering av sådana
projekt inom branscher, grupper av företag eller, i särskilda fall, enstaka
företag som skall kunna lägga grunden för en framtida branschstruktur med
utvecklingsdugliga och livskraftiga företag. Låga krav på säkerhet och förräntning
skall motsvaras av höga krav på inflytande från samhällets sida.
Aktieteckning skall vara en viktig form för kapitaltillskott från strukturfonden.
Fonden skall enligt motionärernas förslag finansieras i särskild ordning
- genom en speciell arbetsgivaravgift och genom skärpt beskattning
av juridiska personer. I dess styrelse skall löntagarorganisationerna ha sex
av tio platser, näringslivets organisationer två och staten två.

Industrins strukturutveckling har på senare år blivit ett av de viktigaste
problemen inom näringspolitiken. Det påkallar i hög grad uppmärksamhet
och insatser från statens sida. En rad aktuella exempel på detta kan ges.
Stålindustrins båda huvudgrenar har just gjorts till föremål för särskilda
undersökningar. Närmast skall nu en statlig grupp syssla med frågan om
strukturrationalisering inom stålindustrin. Ett näringspolitiskt program för
skogsnäringen avser regeringen att lägga fram nästa år. Inom kort får riksdagen
ta ställning till frågan om en genomgripande ändring i varvsindustrins
struktur och om stora ekonomiska åtaganden av staten i samband därmed.
Likaså får riksdagen ta ställning till förslag om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
och för den manuella glasindustrin. Skoindustrins villkor
har nyligen behandlats. Listan kan utökas. Inom flera branscher finns
statliga branschråd med representation för olika intressentgrupper. De problem
som sammanhänger med företagsfusioner och företagsnedläggelser
uppmärksammas i skilda sammanhang.

Delade meningar kan råda om inriktningen och omfattningen av de statliga
ingripandena i olika fall. Om principen att staten måste ta på sig ett
långtgående ansvar, också i ekonomiskt avseende, för industrins strukturutveckling
föreligger numera enighet.

Motionärernas förslag kan sägas syfta till att staten skall få ytterligare
ett instrument för strukturpolitiska insatser. Det ger emellertid anledning

NU 1976/77:35

till invändningar. Utan att gå närmare in på frågan om fondens finansiering
- vad som föreslås härvidlag behandlas av skatte- och arbetsmarknadsutskotten
- konstaterar utskottet att motionärerna räknar med en specialdestination
av avgiftsmedel till fonden. Invändningar kan riktas mot en
sådan finansieringsprincip. Vidare förordar motionärerna att fonden skall
handhas av en styrelse med endast två företrädare för staten mot sex för
löntagarorganisationerna - som sålunda får majoritet - och två för näringslivets
organisationer. Fonden skulle alltså i realiteten bli ett instrument inte
för samhällets utan för löntagarorganisationernas strukturpolitik. Det kan
inte utan vidare förutsättas att en sådan ordning står i överensstämmelse
med de hänsyn till såväl samhällets som andra intressenters berättigade
intressen varom samma motionärer - såsom framgår av citat ovan - talar
i motionen 1976/77:1524.

Löntagarnas inflytande på företagsnivå har på sistone förstärkts genom
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. På central nivå är det
sedan länge väl etablerat. Utskottet anser emellertid inte att staten bör delegera
till löntagarorganisationerna att - låt vara under medverkan av bl. a.
representanter för staten - svara för statligt finansierade näringspolitiska
åtgärder av det slag som det här är fråga om.

Med det anförda avstyrker utskottet förslaget i motionen 1976/77:1327
om inrättande av en strukturfond.

Övriga frågor

De i propositionen föreslagna utvecklings- och etableringsfrämjande åtgärderna
skall främst utgöras av insatser i form av konsultservice i företagareföreningarnas
regi. De avstyrks i motionen 1976/77:1526 utan närmare
motivering. Propositionens förslag på denna punkt innebär bl. a. att önskemål
som har framförts av Norrbottendelegationen (I 1976:04) delvis tillgodoses.
Utskottet anser att förslaget är välmotiverat och tillstyrker det.

De ytterligare anslag - för stöd till avfallsbehandling m. m., För sysselsättningsskapande
åtgärder och för energibesparande åtgärder inom näringslivet
m. m. - som för innevarande budgetår föreslås i propositionen uppgår
till ett sammanlagt belopp av 350 milj. kr. Enligt motionen 1976/77:1527
bör detta belopp i stället fördelas på tre andra områden. Sålunda skulle
50 milj. kr. avsättas för planering och förberedelse av nya framtidsinriktade
statliga industri projekt, 200 milj. kr. för att stimulera sociala investeringar
inom daghems-, förskole- och vårdsektorn och 100 milj. kr.
för utbildningsåtgärder inom dessa utbyggnadssektorer.

Regeringens förslag i propositionen prövas av olika utskott och även i
övrigt delvis i olika sammanhang. Med sedvanlig ordning för behandling
av frågor om anslag för olika ändamål saknas möjlighet att ställa motionärernas
alternativa förslag samlat mot propositionens förslag till anslags -

NU 1976/77:35

beslut. Motionärerna har inte givit underlag för någon närmare prövning
av det alternativa förslaget. Utskottet avstyrker detta.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande investeringsgarantier

att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:95 bilaga 3
punkten 1 och med avslag på motionen 1976/77:1526 i ifrågavarande
del

a) medger att statlig garanti med 1 000 000 000 kr. beviljas för
lån till investeringar enligt vad utskottet har förordat och avslår
motionen 1976/77:1524 yrkandet 1 i den mån det inte tillgodoses
genom detta beslut,

b) till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa .företag
för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. beträffande strukturfond

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1327 yrkandena 6-8,

3. beträffande utvecklings- och etableringsfrämjande åtgärder m. m.
att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:95 bilaga
3 punkten 3 och med avslag på motionen 1976/77:1526 i ifrågavarande
del godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet
har förordat,

4. beträffande alternativt förslag till stimulansåtgärder

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1526 yrkandet 3.

Stockholm den 5 maj 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c). Bengtsson i Landskrona (s).
Blomkvist (s), Andersson i Örebro (fp), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herr
Wijkman (m), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström
(s), fru Oskarsson (c), herrar Pettersson i Lund(s), Siegbahn (m) och Wästberg
i Stockholm (fp).

NU 1976/77:35

Reservationer

av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, fru Hansson,
herrar Högström och Pettersson i Lund talla s)

1. beträffande investeringsvaran lier (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Den
osäkerhet” och slutar på s. 8 med ”på investeringsgarantierna” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet instämmer i den slutsats som minoriteten i finansutskottet
har kommit till. Den tvekan om det föreslagna garantisystemets
lämplighet som denna slutsats föranleder ökas genom andra betänkligheter
som anförs i motionen 1976/77:1524. Investeringsbesluten framställs i propositionen
som en rent företagsekonomisk angelägenhet. Även de enstaka
investeringsprojekten måste emellertid bedömas från samhällsekonomisk
utgångspunkt. Som motionärerna betonar kan garantier av den art som föreslås
få en styrande effekt på strukturutvecklingen. Utskottet ansluter sig
till motionärernas krav på att de aktuella investeringarna i den utsträckning
som är nödvändig sätts in i ett övergripande planeringssammanhang. Detta
innebär att investeringsprojekt inom järn- och stålindustrin bör prövas av
regeringen och att andra projekt av strukturpåverkande karaktär bör prövas
av styrelsen för den strukturfond som utskottet i det följande föreslår.

Den avsedda ordningen med avlyft av lån för vilka statsgaranti har lämnats
pålägger Investeringsbanken uppgiften att i stor utsträckning fungera som
refinansieringsinstitut. En utveckling i den riktningen överensstämmer
knappast med grunderna för Investeringsbankens verksamhet. Det är angeläget
att regeringen noga beaktar detta problem och tar nödvändiga initiativ
för att slå vakt om bankens möjligheter att fylla sina egentliga syften.

Under den uttryckliga förutsättningen att de synpunkter som här har
anförts blir tillgodosedda vill utskottet inte motsätta sig att det i propositionen
föreslagna garantisystemet införs.

dels att utskottet under I bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:95 bilaga
3 punkten 1, med bifall till motionen 1976/77:1524 yrkandet
1 och med avslag på motionen 1976/77:1526 i ifrågavarande
del

a) medger att statlig garanti med 1 000 000 000 kr. beviljas för
lån till investeringar enligt vad utskottet har förordat,

b) (= utskottet)

NU 1976/77:35

2. beträffande strukturfond (mom. 2)

Reservanterna anser

dets att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Industrins
strukturutveckling” och slutar pås. 9 med ”en strukturfond” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionen 1976/77:1327 är de instrument för företagens
kapitalförsörjning som nu står till buds inte tillräckliga när det gäller att
lösa de problem som hänger samman med den nödvändiga strukturomvandlingen
inom näringslivet. Ytterligare resurser behövs, och dessa måste
vara avsedda för selektiv användning och ge möjligheter till stort risktagande
från statens sida och till gynnsamma ränte- och amorteringsvillkor för företagen.
Genom den föreslagna strukturfonden skulle samhällets förutsättningar
att positivt påverka sturkturutvecklingen inom industrin påverkas
på ett avgörande sätt. Den konstruktion av fondens styrelse som motionärerna
förordar ter sig välmotiverad. Det är inte bara så att löntagarna
i första hand drabbas av onödiga eller illa planerade strukturförändringar.
Såväl på företagsnivå som centralt har de genom sina organisationer visat
ett intresse och ett ansvar för strukturutvecklingen som har kunnat väsentligt
underlätta sådana svåra omställningar som det ofta är fråga om.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motionen 1976/77:1327
om inrättande av en strukturfond.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1327 yrkandena
6-8

a) beslutar att en strukturfond enligt av utskottet angivna riktlinjer
skall inrättas den 1 juli 1977 och bemyndigar regeringen
att utfärda närmare föreskrifter för fonden,

b) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att fr. o. m. den
1 juli 1977 ställa en rörlig kredit på 750 000 000 kr. till förfogande
för strukturfonden.

NU 1976/77:35

Bilaga

Finansutskottets yttrande
1976/77: 2 y

över propositionen 1976/77: 95 om vissa industri- och sysselsättningsstiniulcrandc
åtgärder i vad avser bilaga 3 punkten 1, Investeringsfrämjande
åtgärder, jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har genom beslut 1977-03-22 berett finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1976/77: 95 om vissa industri-
och sysselsättningsstimulerandc åtgärder, bilaga 3, punkten 1,
Investeringsfrämjande åtgärder.

I propositionen hemställs att riksdagen

dels medger att statlig garanti enligt vad som förordas i propositionen
beviljas för lån till investeringar med 1 000 000 000 kr.,

dels till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag
för budgetåret 1977/7S under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

I motionen 1976/77: 1524 av herr Palme m. fl. (s) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77: 95
bilaga 3 punkten 1 uttalar att de riktlinjer för statlig garanti för lån till
investeringar som förordas i motionen bör gälla.

I motionen 1976/77: 1526 av herr Werner m. fl. (vpk) hemställs såvitt
nu är i fråga att propositionen 1976/77: 95 bilaga 3 punkten 1 avslås.

Utskottet inskränker sig till att avge en mening i frågor som utskottet
har att bevaka.

Utskottet har vid ärendets beredning i särskild ordning inhämtat synpunkter
från statssekreteraren i industridepartementet Gunnar Söder
och ordföranden i Svenska bankföreningen Lars-F.tik Thunholm.

Propositionen

I propositionen redovisar statsministern den samhällsekonomiska
bakgrunden till de i propositionen föreslagna industri- och sysselsättningspolitiska
åtgärderna. Den utveckling som ägt rum sedan bedömningarna
i finansplanen gjordes tyder inte på att konjunkturuppgången
skulle bli tidigare än vad som förutsattes där. I vissa avseenden kan

NU 1976/77:35

utvecklingen i stället bli mera negativ. Statsministern erinrar om att finansutskottet
vid sin behandling av finansplanen understrukit vikten
av att följa upp den ekonomiska politiken. De åtgärder som nu sätts in
syftar till att överbrygga den svaga efterfrågan under år 1977 tills den
internationella konjunkturförbättringen kan avläsas i den svenska ekonomin.

1 finansplanen förutsåg regeringen — med hänsyn till de ekonomiskpolitiska
stimulansåtgärder som aviserades där — cn viss uppgång av
investeringsvolymen under år 1977. Till följd av den utdragna lågkonjunkturen
och en likviditets- och lönsamhetsmässigt svår situation har
åtskilliga planerade investeringsprojekt skjutits på framtiden. Härigenom
riskerar uppgången i den ekonomiska aktiviteten i näringslivet att
fördröjas ytterligare, heter det i propositionen.

Under de senaste åren har företagens likviditet och lönsamhet försämrats.
Företagen har för att kunna upprätthålla sysselsättningen fått
göra en kraftig lagcruppbyggnad som, trots att staten genom olika lånemöjligheter
har underlättat denna, har varit starkt Iikviditetspåfrestande.
Osäkerheten om den närmaste framtiden har också medverkat till
att göra många företag obenägna att låna upp kapital och därmed ytterligare
försämra sin soliditet. Som följd härav har inte den med hänsyn
till den yttre balansen nödvändiga kapacitetsutbyggnaden kommit till
stånd utan skjutits framåt i tiden. Obenägenheten att genom upplåning
finansiera angelägna investeringsprojekt gäller även företag som inte
primärt står inför ett behov av betydande strukturella förändringar, redovisar
statsministern.

I fråga om bakgrunden till de i propositionen föreslagna investeringsfrämjande
åtgärderna i form av statlig garanti om 1 000 milj. kr.
för lån till investeringar inom industrin redovisar föredraganden, statsrådet
Åsling, bl. a. följande.

Soliditeten för många grupper av företag har sedan flera år successivt
försämrats och uppgår nu till mindre än 30 % mot i genomsnitt
40—50 % tio år tidigare. Det är härvid uppenbart att man närmat sig
ett läge i vilket företagens benägenhet att låna pengar avsevärt har
minskats, en utveckling som i nuläget har förstärkts av en ökad osäkerhet
om framtiden. Återhållsamheten i fråga om investeringar påverkas
också av att vissa industrisektorer står inför betydande strukturella förändringar.
Även de senaste månadernas kreditmarknadsläge torde ha
haft viss betydelse för industrins investeringsmöjligheter.

I nuvarande konjunktur- och sysselsättningsläge är det angeläget att
uppgången i aktiviteten inte onödigtvis fördröjs, anför föredraganden.
Ur en något mera långsiktig synvinkel är det angeläget med en nybyggnad
och expansion inom näringslivet som motvikt till de nedläggningar
som förekommer i vissa branscher. En ökning av produktionskapaciteten
är också en nödvändig förutsättning för att bringa ned un -

NU 1976/77:35

derskottet i de utrikes betalningarna i önskvärd takt. Den svaga efterfrågan
och det låga kapacitetsutnyttjandet gör investeringsbenägenhcten
svag. Samtidigt kan vissa företag ha endast begränsade säkerheter eller
i nuvarande osäkra konjunkturläge vara obenägna att utnyttja kvarvarande
säkerheter, vilket försvårar deras finansieringsmöjligheter. Särskilda
statliga garantier bör därför i vissa fall kunna lämnas för lån
som tas upp för angelägna industriändamål.

Garantierna bör normalt kunna utgå till 40 % av det beviljade lånebeloppet.
Investeringarna skall avse bestämda och klart avgränsade
nya projekt. Ett villkor för garanti bör vara att beställningar av utrustning
och materiel har skett eller investeringar påbörjats senast den
31 augusti 1977 och att projektet därefter drivs i normal takt. Den
lånebeviljande banken — den normala bankförbindelsen — förutsätts
betinga sig sedvanlig säkerhet på 60 % av lånebeloppet. Även för den
överskjutande delen av länet skall säkerhet tas, i första hand i investeringsobjektet.
Endast investeringar som drar en kostnad av minst 5
milj. kr. bör kunna komma i fråga för garanti. Garantitiden anges vara
normalt högst 10 år, när särskilda skäl föreligger 15 år.

För att inte i nuvarande läge belasta företagens likviditet föreslås
företagen i propositionen få anstånd med räntebetalningarna och med
amorteringarna till dess anläggningen tagits i normal drift, dock högst
tre år. Även den därvid ackumulerade räntan föreslås täckt av den
statliga garantin. Garantin tecknas av statens industriverk, utom i särskilda
fall och vid belopp överstigande 50 milj. kr., då regeringen prövar
frågan om garanti.

Investeringsbanken förutsätts svara för låneavlyft i erforderlig utsträckning.

Motionerna

I den socialdemokratiska partimotioncn 1524 redovisas den uppfattningen
att de svenska företagen inte befinner sig i någon allmän
krissituation, vilket enligt motionärerna bestyrks av dc större företagens
bokslut för år 1976. Motionärerna noterar att besluten om garantier —
trots den kritik som anfördes i dessa stycken under valrörelsen 1976 —
nu läggs centralt hos industriverket eller hos regeringen liksom att dc
i praktiken endast kan utgå till mycket stora företag.

Motionärerna hävdar att dc särskilda investeringsgarantierna knappast
kan få någon särskild investeringsstimulerandc effekt. Att industriinvesteringarna
visar en stagnerande eller minskande utveckling torde enligt
motionärerna ha andra orsaker än brist på likviditet i företagen, i
första hand det låga kapacitetsutnyttjandet. Enligt motionärernas uppfattning
finns det därför inte några konjunkturpolitiska motiv till förslaget.
Även om sannolikt garantierna kommer att utnyttjas på grund
av de fördelar dc kan innebära ur likviditetssynpunkt så är det osannolikt
att de skulle få någon större effekt på den totala investeringsvolymen
i näringslivet.

NU 1976/77:35

Motionärerna hänvisar till sina vid årets riksmöte framförda förslag
om utökning av investeringsbankens egna kapital med 500 milj. kr. och
om inrättande av en strukturfond med ett tillgängligt kapital första
året om 750 milj. kr., i syfte att möjliggöra nödvändiga strukturrationaliseringar
och investeringar som privata ägare inte är beredda att göra.
Det kan inte uteslutas att de föreslagna garantierna kan spela en viss
roll i det sammanhanget, säger motionärerna, som med hänsyn härtill
inte motsätter sig att sådana särskilda garantier tillskapas under förutsättning
att vissa villkor tillgodoses. Man kräver att beslut om investeringsgarantier
till företag i järn- och stålindustrin ges endast om projekten
stämmer in i en samlad planering i branschen, en planering som
gjorts upp i samråd mellan staten, företagen, de centrala löntagarorganisationerna
och berörda kommuner. Besluten bör i dessa fall tas av
regeringen. Även i övriga branscher måste kraven ställas att de projekt
som bifalles ligger i linje med en samlad och övergripande planering.
Sådana investeringsprojekt bör därför prövas av styrelsen för den av
motionärerna föreslagna strukturfonden, heter det i motionen.

I partimotionen 1526 från vänsterpartiet kommunisterna anförs, såvitt
nu är i fråga, att så länge konjunkturen icke vänt är framtidsförväntan
låg och företagsinitiativ sålunda föga sannolika. Enligt motionärerna
räcker det inte med att få en investering garanterad eller förbilligad
— det skall också ske en fördelaktigare utveckling av själva
marknaden, vilket inte blir fallet med de föreslagna åtgärderna. Effekten
av förslaget är sålunda, menar motionärerna, minst sagt osäker —
i synnerhet jämförd med direkta statliga investeringar, beställningar eller
dylikt, som dock påverkar själva marknaden. Motionärerna anför
vidare att förslaget innebär att det bara är större företag som kan utnyttja
den förment småförctagarvänliga regeringspolitikens förmåner.
Motionärerna yrkar avslag på regeringens förslag och föreslår i stället
vissa andra åtgärder.

Utskottet

Utskottet tog upp frågan om industrins investeringar under år 1977
i betänkandet 1976/77: 10 angående den ekonomiska politiken. Utskottet
gjorde då den bedömningen att den i finansplanen beräknade uppgången
om 2 % kunde bli svår att uppnå. Om avtalsrörelsen drog ut på
tiden fick man enligt utskottets mening rakna med en inte obetydlig
nedgång. Utskottet tillstyrkte mot denna bakgrund att tiden för särskilt
investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag skulle förlängas att
gälla t. o. m. utgången av år 1977, vilket riksdagen sedermera beslutat
(SkU 1976/77: 33). Regeringen uppmanades att noga följa utvecklingen
i fråga om industrins investeringar (EiU 1976/77: 10 s. 29).

NU 1976/77:35

Resultatet av den investeringsenkät sorn företogs i februari månad
och sorn nu bearbetats bekräftar de sålunda gjorda bedömningarna.
Den upprevidering av investeringsplanerna som regelmässigt inträffar
mellan enkäterna i november och februari är denna gång betydligt
mindre än normalt. Detta tyder enligt statistiska centralbyrån på en
minskad investeringsaktivitet under år 1977 i förhållande till 1976, med
2—4 7c räknat i volym. Största minskningen kan väntas för industrins
byggnadsinvesteringar, men även för maskininvesteringarna kan en nedgång
i volymen förutses. Enligt vad utskottet inhämtat kommer konjunkturinstitutet
vid en bedömning av enkätresultatet sett i ett konjunkturcilt
mönster fram till en kraftigare nedgång, 6 kl 7c.

Utskottet anser det i och för sig inte förvånande att i nuvarande läge
en viss försiktighet kan förmärkas från industrin i fråga om nya investeringar.
Kapacitetsutnyttjandet är lågt och efterfrågan utifrån är
alltjämt relativt svag. Den kvardröjande osäkerheten om takten i den
internationella konjunkturutvecklingen liksom i fråga om kostnadsutvecklingen
i vårt land kan göra det naturligt för vissa företag att senarclägga
tidpunkten för en beslutad eller planerad investering.

Sett i ett vidare perspektiv måste emellertid Sverige så snabbt som
möjligt öka varuexporten och begränsa underskottet i bytesbalansen.
Mot den bakgrunden är det ytterligt angeläget att de större investeringsprojekt
som företagen bedömer som lönsamma också kommer till
stånd utan onödigt dröjsmål. Sett i ett kortare konjunkturpolitiskt
perspektiv är det angeläget att vi i nuvarande läge med måttlig efterfrågan
utifrån och därigenom sviktande orderingång för exportindustrin
stimulerar de inhemska investeringarna. Därigenom bör vi bättre kunna
ta till vara ledig kapacitet i verkstadsindustrin. Beställningar som läggs
ut nu bidrar till att hålla sysselsättningen uppe under år 1977.

Det i propositionen 95 framlagda förslaget om investeringsfrämjandc
åtgärder i form av statliga garantier för 40 7c av lån som bankerna beviljar
för större investeringsprojekt i industrin samt upplupen ränta under
högst en treårsperiod skall ses mot denna samlade bakgrund. Det är
här fråga om en ytterligare stimulans för att påverka företagens benägenhet
att i nuläget sätta i gång större, lönsamma projekt som företagen
är beredda satsa pä men där företagen av likviditetsskäl eller på grund
av bristande tillgång pä säkerheter tvekar att nu påbörja investeringen.
Möjligheterna att med det nya garantisystcmet generellt stimulera industrins
investeringar är svårbedömda. 1 de enskilda fallen kan systemet
dock vara av stor vikt för att projekten nu skall komma till utförande.

Allmänt gäller att kredit- och penningpolitiken i nuläget är och måste
vara stram. Inom ramen härför utgör industrin en prioriterad sektor.
De särskilda former för avlyft av krediterna som redovisas i propositionen
bör öka bankernas benägenhet att medverka i investeringsprojekt
av nu aktuellt slag.

NU 1976/77:35

Finansutskottet tillstyrker sålunda utifrån de synpunkter utskottet har
att bevaka bifall till propositionen i denna del.

I motionen 1526 (vpk) yrkas avslag på propositionen i denna del, vilket
finansutskottet sålunda inte kan tillstyrka.

I motionen 1524 (s) yrkas inte avslag på propositionen i denna del,
även om motionärerna inte finner några konjunkturpolitiska motiv föreligga
för att bygga upp ett garantir.ystem av ifrågasatt slag. Motionärerna
begär emellertid att riksdagen vid bifall till förslaget anvisar preciserade
riktlinjer för i vilka fall statlig garanti av detta slag bör kunna ställas.
För beslut om investeringsgarantier till företag i järn- och stålindustrin
måste enligt motionärerna en förutsättning vara att projekten stämmer
in i en uppgjord plan för branschens strukturomvandling. Besluten bör
i enlighet därmed fattas av regeringen. Även i fråga om övriga branscher
bör enligt motionärerna gälla att projekten för att kunna bifallas
måste ligga i linje med en samlad och övergripande planering. Sådana
investeringsprojekt bör, menar motionärerna, prövas av styrelsen för en
i annat sammanhang av motionärerna föreslagen strukturfond.

Utskottet finner för sin del inte anledning gå in på frågan om de
närmare formerna för hur beslut om garantier av föreslagen art skall
infogas i ett näringspolitiskt planeringsmönster. Detta ankommer i första
hand på näringsutskottet att bedöma. Utskottet vill emellertid gentemot
motionärerna sammanfattningsvis understryka att den föreslagna ytterligare
stimulans til! att nu besluta om industriinvesteringar som systemet
innebär i rådande läge är angelägen och bör tas till vara.

Stockholm den 19 april 1977

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm
(s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s),
Elmstedt (c), Gadd (s), Wachtmeister i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby
(s), Fågelsbo (c), fru Gradin (s), herrar Olsson i Sösdala (c), Holger
Bergqvist i Göteborg (fp) och Knutson (m).

Avvikande mening

av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson
i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Gradin (s)
som anför:

NU 1976/77:35

Av utskottets utlåtande framgår att de i propositionen anförda motiveringarna
för de föreslagna investeringsgarantierna vilar på en mycket
bräcklig grund. Några bevis för att den vikande investeringsviljan i någon
märkbar utsträckning skulle bero på att företagen saknar godtagbara
säkerheter har inte förebragts. Under utskottets arbete har endast
åberopats icke specificerade samtal mellan tjänstemän i industridepartementet
och några icke namngivna företag, varav skulle framgå att dessa
företag tvekade att sätta i gång investeringar därför att de hade bristande
tillgång på säkerheter. Däremot har av föredragningarna klart
framgått att bankerna tvingas avvisa en rad kreditsökande företag till
följd av den hårda begränsningen av bankernas utlåningsmöjligheter.
1 den mån som åtgärder på det kreditpolitiska området skulle kunna
generellt stimulera industriinvesteringarna borde de därför ha formen
av lättnader i kreditpolitiken. Det bör också erinras om att för större,
lönsamma investeringar, där säkerhetsfrågan inte kan lösas på normala
bankmässiga grunder, har en särskild kreditinstitution inrättats av statsmakterna,
nämligen Sveriges Investeringsbank.

Enligt vår mening kan därför det föreslagna systemet med statliga
investeringsgarantier inte tillstyrkas på konjunktutpolitiska eller kreditpolitiska
grunder.

GOTAB 55014 Stockholm 1977