NU 1976/77:30

Näringsutskottets betänkande
1976/77:30

med anledning av motioner om näringspolitiken
Ärendet

I detta betänkande behandlas 27 motioner rörande bl. a.
allmänna riktlinjer för näringspolitiken,

inflytande för samhället och de anställda i fråga om företagsförvärv,
skärpning av lagstiftningen om konkurrensbegränsning,
åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag,
kontroll av multinationella företag,
utredning om konkursmissbruk,
styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag,
företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati,
kapital- och kreditförsörjning, bl. a. användning av vattenregleringsmedel
till näringslivsfrämjande åtgärder, inrättande av en industriell utvecklingsfond
för Gotland, förbättrad exportfinansiering, minskade krav på personliga
borgensåtaganden av egenföretagare samt utredning om industriell expertis
vid bankerna,
typhus för industriell verksamhet,
främjande av produktutveckling.

Motionerna redovisas nedan. En översikt över var i betänkandet de olika
motionerna behandlas lämnas i bilaga 2 (s. 64).

Betänkandets disposition framgår av innehållsförteckning (s. 65).

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas är följande:

1975/76:641 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag som syftar till

1. att endast sådana utländska investeringar i Sverige eller uppköp av
svenska företag tillåts som är förenliga med det svenska samhällets
ekonomisk-politiska mål enligt i motionen angivna preciseringar,

2. att ge staten möjlighet att tillsätta styrelserepresentant i utländskt
företags dotterbolag i Sverige i enlighet med vad i motionen anförts,

1975/76:847 av herr Östrand m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande insyn och
inflytande för samhället och de anställda vid företagsfusioner,

1975/76:888 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari - med motivering i
motionen 1975/76:887 - hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att

1 Riksdagen 1976/77. 17 sami Nr 30

NU 1976/77:30

en utredning tillsätts med syfte att undersöka och framlägga förslag ägnade
att bryta de multinationella företagens erövring av den svenska livsmedelsindustrin
och monopolföretagens behärskande av viktiga områden för
jordbrukets försörjning med maskiner, konstgödsel, byggnadsmaterial
etc.,

1975/76:1769 av herr Gustafsson i Stockholm (s), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en lagstiftning som ger löntagarna
och samhället inflytande vid fusion och överlåtelse av företag,

1975/76:2026 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (5) - med
motivering i motionen 1975/76:1979 - att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen 1979 anförts om svenskt deltagande i det arbete som bedrivs
inom FN, OECD och EG för att pröva i vilken utsträckning och i vilka former
en internationell kartläggning och kontroll av de s. k. multinationella
företagen skall komma till stånd,

1975/76:2110 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar

a. att en offentlig kontroll av större företagsfusioner bör införas,

b. att en ny konkurrensbegränsningslag bör utformas så att det blir möjligt
att bryta existerande monopol,

c. att förslag med denna inriktning snarast föreläggs riksdagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär

a. att förslag om utvidgad uppgiftsskyldighet för multinationella företag
föreläggs riksdagen,

b. att en särskild enhet inrättas inom industriverket med uppgift att följa
de multinationella företagens verksamhet i Sverige,

1975/76:2116 av fröken Eliasson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till lagstiftning om förköpsrätt för de anställda
vid fusionering av företag,

1975/76:2126 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för skärpt restriktivitet vid beviljande av
utlännings rätt att idka näring i Sverige enligt lagen av den 29 november
1968,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillägg i lagen om aktiebolag
av innebörd att utländsk medborgare eller utländsk juridisk person får
förvärva aktier i svenska aktiebolag endast efter tillstånd av regeringen eller
myndighet som den bestämmer,

3. att riksdagen som sin mening uttalar att avsevärt skärpt restriktivitet
skall visas vid tillståndsgivning för aktieköp av utländska kapitalägare,

1976/77:218 av herr Svanström (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att den snarast planerar och utbygger ett industriellt
utvecklingscentrum för Smålandsregionen, förlagt till Hultsfred,

NU 1976/77:30

1976/77:219 av herr Werner m. fl. (vpk), vari - med motivering i motionen
1976/77:169 - föreslås att riksdagen hos regeringen begär utredning och
förslag om en skärpning av monopollagstiftningen,

1976/77:292 av herr Bergman m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen antar i
motionen framlagt förslag (se bilaga 1) till ändring i lagen om styrelserepresentation
för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser,

1976/77:293 av herr Lindberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om sådan utvidgning av tillämpningsföreskrifterna
för regleringsmedlens användning att ökade möjligheter ges att lämna stöd
till uppbyggnaden av näringslivet i berörda bygder,

1976/77:294 av herr Nilsson i Visby m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning och förslag om inrättande av en
industriell utvecklingsfond för Gotland att finansieras på det sätt som i
motionen föreslagits,

1976/77:402 av fru Wohlin-Andersson m. fl. (c, s, m, fp, vpk), vari
hemställs att riksdagen uttalar att ett produktutvecklingscentrum bör inrättas
i Linköping i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:527 av herr Gustafsson i Säffle (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag för underlättande av export för små och medelstora
företag i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:530 av fru Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en utredning av frågan om förverkligande av uppfinnaridéer i enlighet
med vad som anförts i motionen,

1976/77:531 av herr Knutson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning av leveranskrediter och lånestöd åt vissa
inhemska företag (säljare och/eller köpare), där utländsk konkurrens föreligger,

1976/77:857 av herr Jan Bergqvist i Göteborg m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär snabbt förslag om lag för ökad samhälls- och
löntagarkontroll av stora företagsköp,

1976/77:859 av herr Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen på lämpligt sätt beaktar vad i motionen anförts om den fortsatta
utbyggnaden av produktutvecklingsservicen i Västsverige,

1976/77:863 av herr Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens personliga
borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts,

1976/77:866 av herr Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om utredning och förslag syftande till ett ökat

NU 1976/77:30

nyföretagande och sådana näringspolitiska villkor att den hittillsvarande
trenden mot allt fler uppköp av mindre företag kan brytas,

1976/77:868 av herr Johansson i Arvika m. fl. (s), vari hemställs att

riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om statlig
projektering av typhus för industriell verksamhet,

1976/77:1245 av herr Göransson (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om bankväsendets roll i en aktiv näringspolitik
blir föremål för en allsidig utredning,

1976/77:1252 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s), vari hemställs att

riksdagen hos regeringen anhåller om utredning om hur man lämpligen bör

hindra en person att göra upprepade konkurser och undandra samhället
skattemedel, de anställda löner m. m. och i övrigt vilseleda enskilda på det
sätt som angetts i motionen,

1976/77:1253 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om försöksverksamhet med industriellt utvecklingscentrum
i södra delen av stödområdet: nedre Norrland/norra Svealand,

1976/77:1259 av herrar Svensson i Eskilstuna (s) och Johansson i
Trollhättan (s), vari hemställs att riksdagen med anledning av motionen som
sin mening ger regeringen till känna vad i denna anförts om fördjupad
ekonomisk demokrati,

1976/77:1327 av herr Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att riksdagen 1.

godkänner de riktlinjer för en aktiv näringspolitik som anges i
motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
angelägenheten av att samhället är representerat i styrelsen för vissa
bolag,

5. hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram om lagstiftning
om kontroll av företagsförvärv i vissa fall.

Såvitt yrkandet 1 i denna motion gäller skogsindustrin behandlas det i
näringsutskottets betänkande 1976/77:43. Motionen behandlas i övrigt i
näringsutskottets betänkanden 1976/77:27, 1976/77:35 och 1976/77:42.

Motionen 1975/76:2026 har i övrigt behandlats i näringsutskottets betänkanden
1975/76:34 och 1975/76:54.

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1976/77:866 och 1976/77:1327

Vissa förutsättningar för och krav på näringspolitiken anges inledningsvis i
motionen 1976/77:1327. Bland förutsättningarna nämns en konstruktiv

NU 1976/77:30

attityd hos de anställda till näringslivets utveckling och strukturförändring.
Motionärerna pekar på olika tendenser som de finnér positiva och betonar att
industrin i hög grad är beroende av samhällsinsatser på andra områden. De
apostroferar den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av den offentliga
sektorn och uttalar att ytterligare insatser måste göras på många områden.
Den internationella ekonomiska utvecklingen har - mot bakgrund av export
och av importkonkurrens för hemmamarknadsindustrin - avgörande betydelse
för vår industri, understryker motionärerna. Genom en målmedveten
satsning på utveckling, planering, framförhållning och effektivitet kan,
anförs vidare, de problem som uppstår till följd av tekniska förändringar etc.
vändas till nya möjligheter och framgångar. Som ett avgörande krav på
industrin anges att den i alla regioner skall kunna erbjuda trygga och
välbetalda arbetsplatser med god arbetsmiljö. Slutsatsen av detta och andra
krav blir för motionärerna att en snabb produktions- och effektivitetsutveckling
inom industrin är nödvändig.

De näringspolitiska riktlinjer som motionärerna förespråkar innefattar för
det första att samhället bör fä tillgång till näringspolitiska styrmedel av alla
slag, alltifrån generella och selektiva stödinsatser till olika typer av tvingande
medel baserade på lagstiftning. Regeringen bör vidare uppmanas att utnyttja
statliga ägarengagemang inom näringspolitiken i all den omfattning som är
nödvändig för att tillgodose viktiga samhällsintressen. Olika exempel ges på
hittillsvarande åtgärder av dessa slag. Alla de olika medlen måste, deklarerar
motionärerna vidare, komma till användning inom ramen för en aktiv
näringspolitisk planering. En sådan planering skall omfatta både offensiva
och defensiva insatser, t. ex. fastställande av ramar för industrins agerande,
omstrukturering av branscher, samordnande och målinriktade satsningar på
vissa branscher, produktionsområden eller regioner. De tunga branscherna
måste ägnas särskild uppmärksamhet. Även för s. k. problembranscher,
liksom för den utvecklingsintensiva industrin, krävs mer planmässigt insatta
åtgärder. Fortsättningsvis anför motionärerna bl. a. följande. De näringspolitiska
ambitionerna fär inte inskränkas till att endast betona företagens eget
ansvar. Samhället måste ta ett aktivt initiativ för att främja branschrationaliseringar.
Ofta krävs också samhällsinsatser för att garantera tillräckliga
resurser för exempelvis finansiella rekonstruktioner. Förutsättningar för en
stark samhällelig satsning på tekniskt utvecklingsarbete kan uppkomma i
samband med att olika företag samordnar sina resurser. En industripolitik
som mera direkt medverkar i strukturomvandlingen kräver ett ökat samspel
mellan statlig, privat och kooperativ företagsamhet. Statsföretag bör t. ex. i
vidgad utsträckning kunna utnyttjas vid omstruktureringen av en viss
bransch. De offensiva åtgärderna måste kombineras med en skärpt beredskap
mot de negativa effekter som är förknippade med internationaliseringen av
vår ekonomi.

De mindre och medelstora företagen är av väsentlig betydelse för
sysselsättningen och över huvud taget för vårt lands ekonomi, sägs i

NU 1976/77:30

motionen 1976/77:866. Många av dem har emellertid i dag betydande
problem, t. ex. i form av alltför dålig lönsamhet. En konsekvens härav är en
ökning av antalet försålda familjeföretag under 1970-talet. Kapitalbeskattningens
utformning nämns som en anledning härtill. Samtidigt har antalet
nyetableringar minskat, säger motionärerna vidare. De ser ett decentraliserat
näringsliv som en förutsättning för den svenska biandekonomins funktionsförmåga.
Ett mål för näringspolitiken bör, deklarerar de, vara ”att upprätthålla
och stimulera en näringsstruktur där en mångfald stora och små enheter
under livgivande konkurrens strävar efter att tillgodose konsumenternas
mångskiftande behov”.

Med hänvisning till företagens intressen kritiserar motionärerna den
allmänna arbetsgivaravgiften som skatteform. De kräver en näringspolitik
som stimulerar till nyföretagande. För att mindre och medelstora företag skall
få lättare att skaffa kapital förordas att de får göra avdragsgilla avsättningar till
självfinansieringsfonder. I fråga om kreditförsöijningen förordas att den
konkurrensutsatta sektorns finansieringsbehov i möjligaste mån prioriteras i
penningpolitiken och att egenföretagarnas borgensåtaganden begränsas
enligt förslag av företagareföreningsutredningen (SOU 1977:3).

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motionsyrkanden om allmänna uttalanden av riksdagen om näringspolitikens
inriktning har behandlats av riksdagen vart och ett av åren 1973-1976.
De har genomgående avstyrkts av näringsutskottet (NU 1973:54 s. 37 f.,
1974:36 s. 35,1975:14 s. 73 f., 1975/76:54 s. 46) och avslagits av riksdagen. År
1976 framställdes sådana yrkanden i partimotioner av centerpartiet, moderata
samlingspartiet och folkpartiet. Dessa partiers representanter i näringsutskottet
reserverade sig till förmån för ett uttalande till regeringen om vissa
krav på näringspolitiken. Utskottsmajoriteten anförde att riktlinjer för
näringspolitiken hellre borde få formen av beslut i specifika frågor än av
allmänt hållna principuttalanden.

Yrkandet i motionen 1976/77:866 motsvarar ett yrkande i en partimotion
från moderata samlingspartiet år 1976. Det avstyrktes av näringsutskottet
(1975/76:54 s. 52 f.), som hänvisade till pågående utredningsverksamhet
bl. a. inom statens industriverk och sade sig förutsätta att rådet för mindre
och medelstora företag i anslutning till utredningsverksamheten fortlöpande
prövade förslag till åtgärder som kunde inverka gynnsamt på den näringspolitiska
miljön och leda till ett ökat nyföretagande. Centerpartiets, moderata
samlingspartiets och folkpartiets representanter framställde i en reservation,
som grundades på detta motionsyrkande och fem andra, kravet att riksdagen
skulle begära en utredning om de mindre och medelstora företagen.
Riksdagen gick på avslagslinjen.

NU 1976/77:30

Vissa utredningar, rn. m.

Företagareföreningsutredningen har i betänkandet (SOU 1977:3) Utbyggd
regional näringspolitik framlagt en rad förslag till insatser för de mindre och
medelstora företagen. Utredningen förespråkar utvidgad företagsservice,
bl. a. i form av åtgärder för att främja etablering av nya företag, och förbättrat
kreditstöd. En proposition på grundval av betänkandet är att vänta hösten
1977.

Statens industriverk bedriver flera utredningar avseende mindre och
medelstora företag. En utredning syftar till att dels kartlägga etableringsutvecklingen
i tillverknings- och byggnadsindustrin under den senaste tioårsperioden,
dels analysera de förhållanden som på olika sätt påverkar företagsbildningen.
Resultaten av det första kartläggningsmomentet har publicerats
som en mindre lägesrapport (S1ND 1976:7, Industriutvecklingen i Sverige).
En annan utredning syftar till att analysera familjeföretagsfusionernas
industripolitiska aspekter. Inom ramen för detta projekt har gjorts en
sammanställning av genomförda fusioner på grundval av statens pris- och
kartellnämnds fusionsstatistik 1970-1974. Sammanställningen har publicerats
i nyssnämnda rapport. Båda utredningarna beräknas utmynna i slutrapport
före utgången av år 1977. Ett tredje projekt, som avslutas våren 1977,
syftar till att åstadkomma en kvantitativ och kvalitativ uppskattning av det
behov av företagsservice som föreligger i mindre och medelstora företag.

En översyn av företagsbeskattningen genomförs av företagsskatteberedningen
(Fi 1970:77; ordförande: riksdagsman Alvar Andersson), vilken
beräknas slutföra sitt arbete under år 1977.

Frågor rörande företagsfusioner och företagsförvärv samt konkurrensbegränsning Motionerna

1975/76:847, 1975/76:1769, 1975/76:2110, 1975/76:2116,
1976/77:219, 1976/77:857 och 1976/77:132 7

1 motionen 1976/77:1327 diskuteras frågan om behovet av en lagstiftning
som tar sikte på att tillgodose samhälleliga intressen vid samgåenden mellan
företag. Motionärerna erinrar inledningsvis om att samgåenden mellan
och nedläggningar av företag har utgjort ett viktigt led i den pågående
strukturomvandlingen. I takt med att antalet fusioner ökar förstärks
emellertid de sociala riskerna, och dessa måste, anför motionärerna, pareras
genom ökad planering och samhälleligt inflytande. Den prövning som därvid
måste till kan enligt motionärerna knappast begränsas till att avse bara någon
eller ett par aspekter som är av intresse från allmän synpunkt, utan vad som
behövs är en mera allmän prövning av om samgåendet kan leda till
olägenheter för det allmänna. I första hand bör därvid hänsyn tas till
återverkningarna på sysselsättningen, framför allt på längre sikt. Motionä -

NU 1976/77:30

rema pekar på att de företagsfusioner som skedde år 1971 enligt en
undersökning i 20 % av fallen ledde till nedläggning eller flyttning av
produktionen. Återverkningarna på sysselsättningen blir, framhålls det,
särskilt allvarliga om nedläggningen avser stora foretag eller foretag i små
orter. Det är enligt motionärerna vidare nödvändigt att det allmänna har
möjlighet att ingripa närén företagsfusion får långtgående konsekvenser för
konsumenterna genom att påverka prisbildning, sortiment eller service på ett
negativt sätt. Motionärerna hänvisar till en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (Ds Ju 1974:17) Förslag till lag om kontroll av
företagsförvärv i vissa fall. I promemorian, vars innehåll närmare redovisas i
det följande (s. 13), föreslås att regeringen skall kunna förbjuda vissa
företagsförvärv som antas kunna medföra väsentliga olägenheter från
sysselsättningssynpunkt eller leda till skadlig monopolbildning. Motionärerna
anser att det allmänna skall ha möjlighet att ingripa i större utsträckning
än vad som förutsätts i promemorian, om nämligen ett samgående mellan
större företag medför väsentliga olägenheter för allmänt intresse.

Under senare år har flera mycket omfattande företagsfusioner med
verkningar för hela landsändar och för tusentals anställdas sysselsättning
genomförts, anförs i motionen 1975/76:847. Företagsledningarna har därvid
inte givit bindande garantier för sysselsättningen, och informationen har ofta
lämnats sent. Samhällsorganen och de anställda måste, menar motionärerna,
få bättre insyn i och ett avgörande inflytande över företagsfusioner, något
som bör beaktas i pågående lagstiftningsarbete.

Ett liknande resonemang återfinns i motionen 1976/77:857. Motionärerna
anför att inriktningen och omfattningen av näringslivets produktion och
investeringar till stor del bestäms av personer som främst beaktar ägarsynpunkter
och företagsekonomiska synpunkter. På längre sikt kan de arbetsrättsliga
reformerna ändra denna bild, men det är enligt motionärerna
angeläget att samhället och löntagarna får en effektiv kontroll även över de
fusioner och företagsnedläggelser som kan väntas under de närmaste två tre
åren. En lagstiftning med denna innebörd bör därför sky ndsamt genomföras,
hävdar motionärerna och hänvisar till det ovan nämnda lagförslaget.

Även i motionen 1975/76:1769 erinras om de aktuella reformerna av
arbetsrätten. För att de anställda skall få ökat medbestämmande i önskvärd
grad fordras emellertid, säger motionären, att även annan lagstiftning, t. ex.
den associationsrättsliga, reformeras. Flera uppmärksammade företagsöverlåtelser
har, påpekas det, beslutats utan föregående samråd enligt företagsnämndsavtalet.
Motionären konstaterar också att förändringar i ägarförhållandena
i ett företag har stor betydelse även för andra intressenter än
kapitalägare och anställda.

Motionen 1975/76:2110 är riktad mot den växande koncentrationen inom
näringslivet. Motionärerna hänvisar till undersökningar av ägandeförhållanden
i näringslivet och av företagsköp. Stora företag behövs, säger de, men

NU 1976/77:30

makten för inte samlas till några fö grupper, och konkurrensen för inte sättas
ur spel. De erinrar vidare om den pågående översynen av konkurrensbegränsningslagen
och hävdar att riksdagen genom ett sådant uttalande som de
föreslår bör ge klarare riktlinjer för utredningens arbete. I dessa skulle bl. a.
ingå att konkurrensbegränsningslagen bör möjliggöra ingripanden även mm
statliga monopol eller monopol som har godkänts av staten. Motionärerna ger
en rad exempel på aktuella företagsfusioner och betecknar det som en brist att
försök inte har gjorts från det allmännas sida att bedöma de samlade
effekterna av dessa för konkurrensen och för ägarkoncentrationen inom
näringslivet. Ett system för offentlig fusionskontroll skulle kunna innefatta
bl. a. uppdrag åt näringsfrihetsombudsmannen att automatiskt pröva alla
större företagsfusioner.

Att lönsamma mindre och medelstora företag köps upp av storföretag och
investmentbolag är ett oroande drag i näringslivets omvandling, anförs i
motionen 1975/76:2116. Denna utveckling för med sig en maktkoncentration,
som enligt motionärerna bör motverkas genom en aktiv politik som
främjar ett decentraliserat näringsliv. De anställda bör ha ett avgörande ord
med i laget när det blir fråga om fusioner, och samhället bör möjliggöra
alternativ till fusioner, säger motionärerna. De menar att huvudorsaken till
att löntagarägda företag ansetts vara en mindre lämplig ägarform är att det
hittills ofta varit krisdrabbade familjeföretag som har övertagits av de
anställda. Det är enligt motionärernas uppfattning önskvärt att samhället
också i ekonomiskt avseende, t. ex. genom att bistå med kredit- och
kapitalförsörjning, underlättar för de anställda att överta företag.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1976/77:219 finns i motionen 1976/
77:169. Där anförs att monopolismen är en förutsättning för inflationen. Det
är, säger motionärerna, en illusion att de kapitalistiska monopolen skall
kunna ersättas med kapitalistisk konkurrens, eftersom monopolen är
konkurrensens resultat. Kapitalisterna i Sverige använder företrädesvis
prishöjningar som metod att minska värdet av de löner som betalas ut och
tillvälla sig en större del av produktionen. Den nuvarande monopollagstiftningen
måste enligt motionärerna arbetas över så att samhället får ökade
möjligheter att dekretera hur företagen skall sätta sina priser.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Vad först beträffar åtgärder för att motverka företagsfusioner kan erinras
om att under senare år förekommit motioner dels om förköpsrätt för staten i
de fall då försäljning eller nedläggning av svenska företag aktualiseras, dels
om inflytande för de anställda i sådant sammanhang. Näringsutskottet har
1973 och 1974 (NU 1973:57, 1974:36) avstyrkt sådana motioner med
hänvisning bl. a. till att samhällets och de anställdas insyn i företagen
utvidgats väsentligt genom tillkomsten av lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet
i vissa planeringsfrågor och lagen (1972:829) om styrelserepresentation

NU 1976/77:30

för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. År 1974 uttalade
utskottet att en väg som syntes vara att föredra när det gällde att framtvinga
styrelsebehandling av planerade företagsöverlåtelser var att införa någon
form av övervakning eller kontroll av fusioner i kombination med anmälan
från köpare och säljare i samband med överlåtelse. Det hade anmälts att
frågan om införande av en sådan övervakning och kontroll var under
utredning inom justitiedepartementet. Riksdagen godkände betänkandena.

Vid 1974 års riksdag väcktes flera motioner med yrkanden om en översyn
av konkurrensbegränsningslagstiftningen. Bl. a. med anledning härav tillsattes
konkurrensutredningen (H 1974:04) med uppgift att mot bakgrund av
koncentrationsutvecklingen inom näringslivet göra en översyn av den
gällande konkurrensbegränsningslagen. I två motioner vid riksmötena 1975
och 1975/76 yrkades att utredningen skulle ges tilläggsdirektiv, innebärande
att den även skulle beakta den roll statens växande engagemang i näringslivet
och den selektiva näringspolitiken har spelat för koncentrationsutvecklingen.
Motionärerna menade att utredningen borde föreslå åtgärder i syfte att
avhjälpa de olägenheter som denna utveckling skapat. Mot bakgrund av att
den nämnda utredningen enligt sina direktiv har att företa en genomgripande
översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen samt att direktiven ger
utredningen stor frihet till förutsättningslösa diskussioner om denna lagstiftnings
syften och utformning fann näringsutskottet (NU 1975:14 s. 74,
1975/76:54 s. 47) att någon särskild framställning till regeringen inte
erfordrades, varför motionsyrkandena avstyrktes. Mot detta reserverade sig
vid båda tillfällena moderata samlingspartiets representanter i utskottet.
Riksdagen avslog motionsyrkandena.

I motionen år 1975 framfördes ytterligare det yrkandet att riksdagen skulle
- som ett provisorium för två år - anta lagförslaget i den ovannämnda
promemorian (Ds Ju 1974:17) Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i
vissa fall, dock inte i oförändrad form utan med i flera hänseenden skärpta
bestämmelser. Sålunda skulle företag med ned till 50 anställda - mot 100
anställda enligt promemorian - beröras av lagstiftningen. I lagtexten skulle
”maktkoncentration” nämnas som fusionshinder vid sidan av de i promemorian
angivna. Regeringens beslut att godkänna fusioner där ena parten
hade mer än 500 anställda skulle underställas riksdagen för godkännande.
Näringsutskottet fann i sitt betänkande (NU 1975:14 s. 78) förslaget om
provisorisk lagstiftning från flera synpunkter oantagbart. Utskottet anförde
bl. a. att förslaget om riksdagsprövning av vissa fusionsbeslut syntes vara
konstitutionellt betänkligt och fann inte skäl föreslå någon åtgärd med
anledning av motionsyrkandet. Riksdagen avslog motionsyrkandet.

NU 1976/77:30

Vissa uppgifter om fusioner m. m.

Köp och försäljning av företag eller delar av företag inom det svenska
näringslivet analyseras sedan 1969 fortlöpande av statens pris- och kartellnämnd
(SPK). Syftet är att ge information om ändrade koncernförhållanden
bland större företag och kännedom om koncentrationsutvecklingen inom
olika varu- och tjänsteområden. Sitt utredningsmaterial utger SPK sedan
1973 i en serie med benämningen Marknad och fusioner. Årliga sammanställningar
av en viss del av materialet görs i rapportserien Fusioner och
konkurrensbegränsande avtal i Sverige. De företagsenheter som SPK registrerar
är i huvudsak dels fristående juridiska enheter, dels koncerner i
aktiebolagslagens mening (dvs. företagsgrupper baserade på innehav av mer
än 50 96 av aktiekapitalet eller röstvärdet). Förvärv inom samma koncern
medtas ej. Såväl fullständiga som partiella förvärv beaktas. Företagen
uppdelas på 20 näringsgrenar enligt standard för svensk näringsgrensindelning.
Sammanlagt har för perioden 1946-1975 ca 5 900 fusioner noterats. Det
totala antalet registrerade förvärv uppgick under åren 1969-1975 till respektive
309,328,269,404,495,728 och 828. Antalet anställda i uppköpta företag
var 1972 ca 46 500 eller 2,3 96 av de anställda inom ifrågavarande delar av
näringslivet. Motsvarande antal för 1975 var ca 72 000 anställda, representerande
3,5 96 av antalet anställda.

Anställdas inflytande enligt medbestämmandelagen vidJoretagsöverlätelser

Den 1 januari 1977 trädde lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet i kraft. Lagen innehåller bl. a. regler om s. k. primär förhandlingsskyldighet,
innebärande att arbetsgivaren är skyldig att själv ta initiativ till
förhandling med arbetstagarorganisationerna innan han fattar beslut i frågor
om bl. a. viktigare förändringar av verksamheten. Enligt uttalanden i lagens
förarbeten (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 353) räknas till sådana frågor bia.
beslut om nedläggning eller inskränkning av driften samt om överlåtelse eller
upplåtelse av rörelsen. Förhandlingsskyldigheten innefattar inte någon
rättslig skyldighet att verkligen komma fram till en lösning, vare sig i form av
kollektivavtal eller i annan form. Kan parterna inte enas i förhandlingsfrågan
står det i princip arbetsgivaren fritt att fatta sitt beslut.

Frågan om i vilken utsträckning förhandlingsskyldighet inträder vid
försäljning av företag genom överlåtelse av aktier är omdiskuterad. Den har
vid årets riksmöte aktualiserats genom motionen 1976/77:544 av herr Palme
m. fl. (s). I motionen anförs bl. a. att medbestämmandelagens räckvidd är
begränsad vid företagsöverlåtelser. Om nämligen förvärvaren övertar
aktierna i ett företag fattas försäljningsbeslutet inte av arbetsgivaren utan av
de enskilda aktieägarna, och därmed faller, säger motionärerna, transaktionen
i fråga utanför medbestämmandelagens tillämpningsområde. I
motionen föreslås att riksdagen hos regeringen begär att förslag skyndsamt

NU 1976/77:30

läggs fram om förhandling vid förvärv av aktier i aktiebolag eller andelar i
handelsbolag. Motionen har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet.

Vissa utredningar

Konkurrensutredningen (H 1974:05; ordförande: t. f. expeditionschefenrättschefen
Lars Jonson) har till uppgift att göra en översyn av konkurrensbegränsningslagen
(1953:603).

I direktiven anges olika förhållanden inom samhällsutvecklingen och
ekonomin som har påverkat förutsättningarna för lagstiftningen, såsom
ingripanden från samhällets sida på olika områden - inom ramen för
arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, industripolitik, miljöpolitik, konsumentpolitik
osv. -, koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och den
internationella utvecklingen. Det anförs att översynen av konkurrensbegränsningslagstiftningen
bör vara genomgripande och att de sakkunniga inte
bör bindas av några mera detaljerade direktiv utan ha möjlighet att
förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med lagstiftningen. De
sakkunniga skall utgå från att konkurrensbegränsningslagstiftningen är ett
medel i samhällets näringspolitik. Förhållandet mellan denna lagstiftning och
näringspolitiken i övrigt skall särskilt analyseras. En analys skall också göras
av hur det växande inslaget av oligopol- och monopolmarknader i samhällsekonomin
verkar i praktiken. Härvid skall beaktas att konkurrensen på den
svenska marknaden i hög grad påverkas av vår frihandelspolitik. En
utgångspunkt för lagstiftningen skall enligt direktiven vara att den skall
tillämpas i ett decentraliserat ekonomiskt system med betydande frihet för de
ekonomiska enheterna att besluta om olika åtgärder beträffande produktion,
distribution osv. En annan utgångspunkt är att det från samhällets och
konsumenternas synpunkt är ett intresse att de åtgärder företagen vidtar
begränsar produktions- och distributionskostnaderna så långt det är möjligt. 1
den utsträckning detta sker genom nedläggning av företag, produktions- eller
distributionsenheter och genom samgående eller samarbete mellan företag
kan emellertid konsekvenser av negativt slag uppstå, påpekas det. Olika
syften med lagstiftningen framhålls. Ett huvudsyfte sägs vara att motverka
förhållanden inom näringslivet som medför väsentliga olägenheter för
konsumenterna. Detta leder bl. a. till att bedömningen av olika konkurrensmetoder
och åtgärder av företagen som påverkar koncentrationsutvecklingen
bör innefatta en avvägning från konsumentsynpunkt mellan positiva och
negativa effekter på kort och lång sikt. Slutligen uttalas att de sakkunniga, om
det behövs för att fullfölja utredningsuppdraget, kan pröva även frågor
utanför det område som berörs i direktiven. Utredningen beräknas slutföra
sitt arbete under år 1977.

1 företagareföreningsutredningens betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd
regional näringspolitik föreslås bl. a. att företagareföreningarna i ökad grad
skall informera om möjligheterna till dispens från det i 12 kap. 7 §

NU 1976/77:30

aktiebolagslagen (1975:1385) intagna förbudet för aktieägare m. fl. att låna ur
sitt eget bolag. Med förslaget syftar utredningen till att det skall underlättas
för privatpersoner att köpa företag då företagets ägare drar sig tillbaka
exempelvis av åldersskäl.

Förslag lill lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall

Det lagförslag som åberopas i motionen 1976/77:1327 har framlagts i den
av justitiedepartementet utgivna promemorian (Ds Ju 1974:17) Förslag till lag
om kontroll av företagsförvärv i vissa fall.

I promemorian dras slutsatsen att gällande lagstiftning inte skyddar de
anställdas och konsumenternas intressen på ett effektivt sätt. Aktiebolagslagen
bygger på att förvärv av aktier är en angelägenhet mellan förvärvaren
och den som äger aktier i det företag som affären rör. Styrelsen och
verkställande direktören i det uppköpta företaget behöver alltså inte
medverka i affären. Varken lagstiftningen eller företagsnämndsavtalet ger
löntagarna garantier för att deras synpunkter inhämtas när det blir aktuellt
med en försäljning av det företag där de arbetar. En fusion kan dessutom få
verkningar som inte har samband med sysselsättningen men som det från
samhällets synpunkt kan te sig angeläget att motverka.

Mot bakgrund av det resonemang som här kort sammanfattats konstateras
i promemorian att det finns starka skäl att förstärka löntagarnas position vid
samgåenden mellan företag och att det också bör vara möjligt för samhället att
förhindra uppkomsten av skadliga monopol. En lagstiftning som tillgodoser
dessa syften anses därför böra komma till stånd. Det framhålls att den får i
viss mån provisorisk karaktär i avbidan på att arbetsrättskommittén och
utredningen rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen slutfört sitt
arbete.

Den avsedda lagstiftningen föreslås bli uppbyggd på följande sätt. Genom
lagregler åläggs företagarna att samråda med företrädare för löntagarna i det
salubjudna företaget innan avtal om samgående mellan företag träffas. När
samrådet skett skall anmälan göras till chefen för industridepartementet, som
kan ta initiativ till överläggningar. Skulle det visa sig att förvärvet kan antas
medföra väsentliga olägenheter från sysselsättnings- eller konsumentsynpunkt
kan förvärvet förbjudas av regeringen. Granskningen inom industridepartementet
föreslås bli begränsad till aktiebolag och ekonomiska föreningar
med minst 100 arbetstagare eller - i fråga om aktiebolag - alternativt
ett aktiekapital av minst 5 milj. kr.

Interpellation om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

I en interpellation (1976/77:108) av herr Jan Bergqvist i Göteborg (s) om
företagsnedläggningar m. m. framställdes till industriministern bl. a. frågan
om vad regeringen ämnade göra för att samhället och löntagarna skulle fl

NU 1976/77:30

ytterligare kontroll över omläggningar och nedläggningar av produktionen.

1 sitt interpellationssvar den 12 april (RD 1976/77:104 s. 108) erinrade
industriminister Åsling om att det inom olika statliga utredningar pågår
arbete som berör såväl samhällets och de anställdas som konsumenternas
möjligheter att få sina intressen tillgodosedda i sådana situationer som avsågs
i interpellationen. Av dessa utredningar nämndes i svaret konkurrensutredningen
(se ovan) och stiftelseutredningen (Ju 1975:01), vilkas betänkanden
enligt industriministern kunde väntas i slutet av 1977 respektive under loppet
av 1978. Resultatet av de pågående utredningarna borde, menade han,
avvaktas innan statsmakterna tog ställning till behovet av åtgärder. Det
skulle enligt industriministern vara förenat med betydande svårigheter att
som ett provisorium lägga fram förslag om speciella åtgärder i dagsläget.

Frågor om åtgärder för att motverka utländskt inflytande över svenska
företag och om kontroll av multinationella företag

Motionerna 1975/76:641, 1975/76:888, 1975/76:2026, 1975/76:2110 och
1975/76:2126

De multinationella företagens starka ställning sammanhänger framför allt
med svårigheterna att överblicka och kontrollera deras verksamhet i dess
helhet, framhålls inledningsvis i den här aktuella delen av motionen 1975/
76:2110. Motionärerna pekar bl. a. på att multinationella företag kan utnyttja
skillnader i beskattningen mellan olika länder. De framhåller vidare att en
stor del av de berörda ländernas export och import utgörs av internleveranser
inom dessa företag och att denna del av den internationella handeln därmed
blir relativt okänslig för traditionella ekonomisk-politiska medel. En bättre
kontroll av de multinationella företagen förutsätter samverkan mellan
nationerna och mellan fackföreningsrörelserna. Motionärerna förespråkar
bl. a. upprättandet av ett internationellt organ för samråd och ömsesidig
information om och kontroll av multinationella företag. De anser vidare att
en internationell konvention rörande internationella monopol och karteller
bör upprättas.

I motionen 1975/76:641 behandlas först olika negativa konsekvenser av
multinationella företags verksamhet, bl. a. dessa företags möjligheter att
motverka konjunkturpolitiska och fackliga strävanden. Att på ett internationellt
plan åstadkomma regler varigenom bolagens internationella agerande
kan motverkas är önskvärt men kommer sannolikt att ta lång tid, säger
motionärerna. Därför bör, menar de, de nationella regeringarnas position i
förhållande till multinationella företag förstärkas. Motionärerna beskriver en
kanadensisk lag i detta syfte, kännetecknad bl. a. av att företagens förhandlingsmässiga
övertag minskas genom ”omvänd bevisbörda”. De efterlyser en
liknande lagstiftning för Sveriges del. Påståendet att en lagstiftning av detta

NU 1976/77:30

slag står i strid med OECD:s kapitalliberaliseringsstadga tillbakavisas; i andra
hand hävdas att Sverige bör söka undantag från stadgan på denna punkt. De
villkor som bör inrymmas i en sådan lagstiftning bör, säger motionärerna,
gälla bl. a. områden som sysselsättning, prispolitik samt information till de
anställda och samhället. Också i fråga om personalpolitiken och inriktningen
av forskning och teknisk utveckling bör villkor uppställas. Sitt förslag om
styrelserepresentation för staten i utländska företags dotterbolag motiverar
motionärerna med att kontrollen över de multinationella företagen inte kan
inskränkas till en tillståndsprövning utan bör innefatta en kontinuerlig
uppföljning.

De multinationella företagens expanderande verksamhet i Sverige granskas
kritiskt i motionen 1975/76:2126. De utländska investeringarna i Sverige
gäller, säger motionärerna, till stor del köp av företag som besitter speciell
teknologi eller är mycket lönsamma. När företagen upphöratt vara lönsamma
läggs de ned. Branscher med särskilt stort utländskt inflytande är, anförs det,
oljebranschen, reklambyråerna, kreditupplysningsverksamheten och livsmedelsbranschen.
Motionärerna åberopar och citerar en förhandsrapport år 1975
av LO:s kommitté för multinationella företag, vari riktas kritik mot dessa
företags ökade betydelse i ekonomin och förordas skärpt kontroll över
utländska etableringar i Sverige. De imperialistiska koncernernas framfart
drabbar främst lönarbetarna i de kapitalistiska länderna, säger motionärerna
avslutningsvis.

Det här aktuella yrkandet i motionen 1975/76:2026 motiveras i motionen
1975/76:1979. Debatten om de multinationella företagen kännetecknas,
hävdas det här, till stor del av bristande saklighet och ensidigt framhävande
av negativa sidor. Det måste enligt motionärerna beaktas att vårt ekonomiska
system bygger på internationell arbetsfördelning och fri handel. Motionärerna
hoppas att betänkandet (SOU 1975:50) Internationella koncerner i
industriländer skall resultera i att meningsutbytet fortsättningsvis blir mera
konstruktivt. Sverige har som världshandelsnation allt intresse av att ta aktiv
del i FN:s, OECD:s och EG:s arbete rörande de multinationella företagen,
säger motionärerna. Det är, betonar de, viktigt att kontrollen av dessa företag
sker i sådana former att de för välståndsutvecklingen positiva sidorna av
deras verksamhet inte motverkas.

1 motionen 1975/76:887, som innehåller motiveringen till yrkandet i
motionen 1975/76:888, framförs en rad förslag som syftar till en nyorientering
av jordbrukspolitiken. En utredning av begärt slag är nödvändig för att
skydda både de aktiva jordbrukarnas och konsumenternas intressen, säger
motionärerna. De lämnar en rad exempel på hur delar av svensk livsmedelsindustri
har förvärvats av multinationella företag. Denna utveckling utgör,
hävdar de, ett hot mot och en underminering av den producentkooperativa
rörelsen.

NU 1976/77:30

Bestämmelser om utländska företags verksamhet i Sverige

Lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
m. m. innebär i korthet följande. Utländska medborgare, bolag, föreningar
och stiftelser m. m. får förvärva fast egendom eller gruva endast
efter tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Detsamma gäller svenskt handelsbolag, vari finns utländsk bolagsman,
svenskt aktiebolag vars aktier får ställas till innehavaren och svensk ekonomisk
förening. Tillståndsplikt är även föreskriven beträffande svenskt aktiebolag
med aktier ställda till viss man, om inte bolagsordningen innehåller
en s. k. utlänningsklausul. Klausulen skall gå ut på att utländska rättssubjekt
eller tillståndspliktiga svenska rättssubjekt får förvärva bara en mindre del
av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 % av röstetalet
för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 % av bolagets hela aktiekapital.
Sådan klausul får ej ändras utan tillstånd av regeringen. Förvärv av aktier
som sker i strid mot klausulen är ogiltigt.

Utlännings och utländskt företags rätt att etablera sig i Sverige regleras
genom lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka
näring här i riket. Beträffande fysiska personer gäller generellt att utlänning
som har bosättningstillstånd i Sverige är likställd med svensk medborgare
beträffande rätt att idka näring. Utlänning som ej har bosättningstillstånd
får enligt lagens huvudregel idka näring i Sverige endast efter särskilt tillstånd.
Vissa näringar, nämligen jordbruk, skogsbruk, fiske, rederirörelse,
undervisningsverksamhet samt verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär,
får dock utövas utan sådant tillstånd. Frågor om näringstillstånd
prövas av kommerskollegium. Utländska företags filialer i Sverige registreras
och får drivas endast efter särskilt tillstånd. Det föreskrivs att filialen skall
ledas av en i Sverige bosatt verkställande direktör och ha egen bokföring.
Regeringen kan i vissa fall medge undantag från kravet på näringstillstånd.

En närmare redogörelse för de angivna författningarna samt för lagen
(1968:557) om rätt för utlänning och utländskt företag att sluta handelsbolag
eller ingå i sådant bolag har lämnats i näringsutskottets betänkande NU
1975:14 s. 24 f.

Vissa uppgifter om utländska köp av svenska företag

Statens pris- och kartellnämnd redovisar varje år vissa uppgifter om utländska
köp av svenska företag (senast: Fusioner och konkurrensbegränsande
avtal i Sverige 1975).

Under 1975 skedde 47 utländska förvärv av tidigare svenskägda företag
verksamma i Sverige, och dessa förvärv berörde ca 4 400 anställda i uppköpta
företag eller 6 % av det totala antalet anställda i uppköpta företag. Detta
innebar en minskning vad gäller såväl antalet förvärv som antalet anställda
i uppköpta företag i jämförelse med 1974, då motsvarande antal var 52

NU 1976/77:30

resp. ca 5 600. Av de 47 utlandsuppköpta företagen under 1975 hade 33
mindre än 50 anställda, sju företag 50-199 anställda, fem förelag 200-499
anställda, medan två företag var storföretag med minst 500 anställda. Det
största antalet utländska förvärv genomfördes inom näringsgrenarna partihandel
(13) samt detaljhandel och serviceverksamhet (6 i vardera näringsgrenen).
Utländska förvärv förekom i samtliga näringsgrenar utom gruvindustri,
skogsbruk och trävaruindustri, transportmedelsindustri, el-, gas- och
värmeverk samt bank- och försäkringsrörelse.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Yrkanden om åtgärder rörande multinationella bolag har framförts i flera
motioner under 1970-talet. Sålunda har i huvudsak samma yrkanden som
i motionen 1975/76:2126 tidigare framförts i motioner 1971, 1973, 1974
och 1975. Motionerna har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:43,
1973:57, 1974:11, 1975:14)- varje gång med reservation av vänsterpartiet
kommunisternas representant i utskottet - och avslagits av riksdagen. I
sitt senaste betänkande i ämnet hänvisade utskottet till att utredningen
(Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag var i färd med
en prövning av såväl lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt
företag att idka näring här i riket som lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m.

I en motion vid riksmötet 1975 begärdes bl. a. att riksdagen av regeringen
skulle begära initiativ med syfte att främja en gemensam nordisk linje när det
gällde att i internationella organ utarbeta olika slags uppförandekoder
för multinationella företag. I sitt betänkande NU 1975:14 hänvisade näringsutskottet
bl. a. till att frågan om uppförandekoder var ett av de ämnen
som den nyssnämnda utredningen om utländska övertaganden av svenska
företag skulle behandla. Utskottet hänvisade vidare till att frågan hade tagits
upp inom FN och OECD samt till att Nordiska rådet 1974 hade rekommenderat
sitt ministerråd att undersöka de multinationella företagens roll

1 de nordiska ländernas ekonomi och därvid avgöra om det kunde finnas
behov av gemensam nordisk lagstiftning på området. Utskottet förutsatte
att regeringen på detta liksom på andra områden eftersträvade ett nordiskt
samarbete och fann med hänsyn härtill inte anledning till någon framställning
i ämnet från riksdagen till regeringen. Riksdagen avslog motionsyrkandet.

Koncentrationsutredningens slutbetänkande 1975

Koncentrationsutredningen, som hade i uppdrag att genomföra en undersökning
av konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik
av de internationella företagens växande betydelse, avgav i juli 1975 slutbetänkandet
(SOU 1975:50) Internationella koncerner i industriländer, sam 2

Riksdagen 1976177. 17 sami. Nr 30

NU 1976/77:30

hällsekonomiska aspekter. Mot bakgrund av ett omfattande statistiskt material
lämnas i betänkandet en översikt över bl. a. aktuella problemställningar,
historisk bakgrund och gällande företags- och nationalekonomiska teorier
beträffande multinationella företag. Utredningen drar slutsatsen att det saknas
vetenskapligt underlag för en mycket stor del av såväl berömmet av som kritiken
mot de internationella koncernerna (s. 34). Det som klarast skiljer internationella
koncerner från andra företag är förekomsten av s. k.
internationella interntransaktioner hos de förra, dvs. transaktioner som är
interna för koncernen, men externa för staterna. Enligt utredningen är dock
möjligheterna att utnyttja dessa transaktioner ingalunda obegränsade. Samarbete
mellan skattemyndigheter i olika länder ökar kontrollen, myndigheternas
krav och koncernernas egna behov av korrekt beslutsunderlag verkar
för en intern prissättning över gränserna som någorlunda stämmer med
den prissättning som skulle uppstå mellan fristående företag på marknaden.
Centralbankernas kontroll av och tillståndsgivning för interna kredittransaktioner
över gränsen kan hindra alltför stora kapitalrörelser på denna väg.
De internationella interntransaktionernas totala omfattning är en begränsning.
Över lag tycks juridiska reformer och andra drag i samhällsutvecklingen
försämra miljön för de internationella koncernerna när det
gäller möjligheterna att utnyttja interntransaktioner över gränserna för olika
syften, anförs det i betänkandet, som utmynnar i reflexionen att det kanske
förhåller sig så, att tvärtemot ofta framförda synpunkter den industri politiskt
aktiva nationalstaten hör framtiden till medan de internationella företagen
är slutstegen i en epok.

OECD.s deklaration om internationella investeringar och multinationella företag

Den 21 juni 1976 antog regeringarna i de länder som är medlemmar
i OECD en deklaration om internationella investeringar och multinationella
företag (SFS 1976:1111). OECD:s ministerråd beslutade i samband med antagandet
av deklarationen om former för samråd i dessa frågor. Deklarationen
och de i anslutning till denna fattade besluten utgör den första samordnade
ansatsen att på internationell regeringsnivå angripa de komplexa problem
som förknippas med internationella investeringar och multinationella företag.
I deklarationen heter det bl. a. att regeringarna

1. gemensamt rekommenderar multinationella företag som är verksamma
inom OECD:s medlemsländer att följa till deklarationen fogade riktlinjer
för multinationella företag,

2. skall tillförsäkra utlandskontrollerade företag, som är verksamma inom
OECD:s medlemsländer, nationell behandling,

3. skall beakta andra medlemsländers intressen vid utformningen av statliga
åtgärder, som främjar eller hämmar internationella direkta investeringar.

De av OECD fastställda riktlinjerna för multinationella företags uppträdande
innehåller bl. a. att företagen bör

NU 1976/77:30

1. fullt beakta etablerade allmänna samhällspolitiska mål i de medlemsländer
där de arbetar,

2. särskilt beakta dessa länders mål och prioriteringar i vad avser ekonomiskt
och socialt framåtskridande, inbegripet industriell och regional utveckling,
miljövård, skapande av arbetstillfällen, innovationsfrämjande åtgärder
och överförande av teknologi.

3. med iakttagande av sina rättsliga skyldigheter rörande information och
med beaktande av legitima behov av skydd för affärshemligheter tillställa
sina enheter sådan ytterligare information som de kan behöva för att tillgodose
krav från myndigheterna i de länder där dessa enheter är etablerade
avseende information om dessa enheters aktiviteter,

4. främja nära samarbete med lokala myndigheter och affärsintressen,

5. medge koncernens enheter frihet att utveckla sin verksamhet och att
begagna sig av sina konkurrensfördelar på inhemska och utländska marknader,
i förenlighet med behovet av specialisering och sund affärspraxis,

6. vid tillsättande av poster på ansvarig nivå i varje verksamhetsland
taga vederbörlig hänsyn till varje persons individuella kvalifikationer utan
diskriminering i fråga om nationalitet, såvida icke annat följer av särskilda
nationella krav i detta avseende,

7. ej överlämna - och de bör ej anmodas eller förväntas överlämna -någon form av muta eller annan otillbörlig förmån, direkt eller indirekt,
till någon offentlig tjänsteman eller innehavare av offentlig tjänst,

8. ej, såvida det icke är rättsligt tillåtligt, ge bidrag till kandidater till
offentlig tjänst eller politiska partier eller andra politiska organisationer,

9. avstå från otillbörlig inblandning i lokal politisk verksamhet.

Det anges vidare att företagen bör publicera tillräcklig faktisk information
om hela företagets struktur, verksamhet och politik. De bör avstå från åtgärder
som skulle innebära ett missbruk av en dominerande marknadsställning,
t. ex. genom företagsförvärv som skulle begränsa konkurrensen
otillbörligt, genom beteende som avser att eliminera konkurrenter eller
genom oskälig leveransvägran eller diskriminerande prissättning. Särskilda
riktlinjer har också getts i fråga om finansiering, beskattning, sysselsättning
och arbetsmarknadsfrågor samt vetenskap och teknologi.

Vissa utredningar

Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag
(ordförande: landshövding Per Eckerberg) har enligt sina direktiv att företa
en översyn av lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m. En utförlig redogörelse för direktiven har lämnats i
utskottets betänkande NU 1975:14 (s. 26). Utredningens uppgift är i första
hand att få fram instrument som sätter samhället i stånd att utöva kontroll
över dels utländska uppköp av svenska företag, dels utlandsägda företags
verksamhet i vårt land. Utredningen skall bl. a. överväga en utvidgning

NU 1976/77:30

av systemet med bundna och fria aktier. Aktiebolag som inte har utlänningsklausul
skulle exempelvis kunna förbjudas att driva rörelse här i
landet utan särskilt tillstånd. Utredningen skall undersöka bl. a. om det
bör införas ett koncessionssystem i samband med utländska företags förvärv
av svenska företag. Den skall vidare med ledning av erfarenheter från bl. a.
Canada undersöka om ett system av "good-behaviourregler” bör utarbetas,
dvs. regler om riktlinjer utanför lagstiftningen för utlandskontrollerade företags
uppträdande i den svenska samhällsmiljön.

Chefen för industridepartementet tillsatte våren 1973 en arbetsgrupp med
uppgift att följa frågor rörande multinationella företag (MNF). Gruppens ordförande
efter regeringsskiftet är statsrådet Åsling. Gruppens uppgift är enligt
direktiven främst att samordna de statliga aktiviteterna på MNF-området.
Dess arbete skall betraktas som långsiktigt. Den skall, tillsammans med
bl. a. näringslivet och arbetsmarknadens parter, definiera de mest angelägna
problemområdena, utvärdera existerande lagstiftning och kontrollinstrument
samt initiera förslag till erforderliga ändringar och kompletteringar. Gruppen
skall också medverka vid utarbetandet av riktlinjer för det svenska agerandet
i internationella sammanhang på MNF-området.

Regeringen har vidare den 2 december 1976 uppdragit åt statens industriverk
att utreda de multinationella företagens betydelse för svensk industriell
teknisk utveckling. Utredningen bör enligt direktiven uppmärksamma bl. a.
följande frågor: Vilka effekter har den ökade internationaliseringen av företagandet
på fördelningen av utvecklingsresurser mellan Sverige och utlandet?
Vilka effekter har utländska övertaganden av svenska företag haft
på dessa företags tekniska utveckling? Hur ser flödet av kvalificerad teknisk
personal över gränserna ut? - I direktiven betonas att det är angeläget att
utredningsarbetet bedrivs i nära och fortlöpande samverkan med närmast
berörda myndigheter och arbetsmarknadens organisationer. För detta ändamål
har, i enlighet med vad som förordats i direktiven, en särskild rådgivande
grupp tillkallats. I gruppen ingår representanter för bl. a. industridepartementet,
styrelsen för teknisk utveckling. Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund.

På regeringens uppdrag genomför statens industriverk en utredning med
syfte att kartlägga och analysera livsmedelsbranschens struktur och situation
i nuläget. Utredningen skall också bedöma den framtida strukturutvecklingen.
Utredningsarbetet är uppdelat på olika delbranscher. Fyra delrapporter
harpublicerats:slakteri- och charkuteriindustrin tSIND 1975:3), sockerindustrin
(S1ND 1976:4), malt- och läskedrycksindustrin (SIND 1976:6) samt
bageriindustrin (SIND 1976:8). Undersökningarom djupfrysnings- och konservindustrin
och om choklad- och konfektindustrin beräknas bli publicerade
under 1977. Mejeriindustrin samt fett- och fettvaruindustrin utreds i samarbete
med statens pris- och kartellnämnd. 1 anslutning till detta utredningsarbete
kartläggs också det utländska ägandet inom livsmedelsbran -

NU 1976/77:30

schen. Denna redovisning kommer att läggas fram i en särskild rapport.
De multinationella företagen studeras med avseende på bl. a. investerings-,
sysselsättnings- och produktivitetsutvecklingen, export- och importbenägenheten
samt forsknings- och utvecklingsverksamheten.

Inom industriverket pågår också en utredning om ett tänkt informationssystem
för de multinationella företagen. Man vill få fram dels vilken typ
av information om dessa företag som är speciellt väsentlig, dels vilken information
som redan finns. En första rapport från utredningen väntas under
våren 1977.

Utredning om konkursmissbruk

Motionen 1976/77:1252

Enligt gällande regler om näringsfrihet står det var och en fritt att starta
och driva verksamhet under förutsättning att vederbörande i övrigt följer
lagar och avtal, anförs i motionen 1976/77:1252. Motionärerna framhåller
att denna rätt vanligen inte missbrukas men att undantag finns, främst
inom konfektionsindustrin, delvis därför att det fordras förhållandevis litet
kapital vid start av ett konfektionsföretag. I motionen redovisas ett exempel
med en företagare som under perioden 1966-1976 drev en konfektionsrörelse
i Sydsverige. Företaget, företagaren själv eller medlemmar av hans familj
försattes under den angivna perioden i konkurs elva gånger. De obetalda skatterna
från de olika konkurserna uppgick till sammanlagt ca 1,7 milj. kr. Dessutom
fanns stora hyres- och löneskulder. Företagaren erhöll i ett fall kommunalt
flyttningsbidrag med 20 000 kr. samt utbildningsbidrag för
de anställda, vilka bidrag han dock ej utbetalade. Motionärerna menar att
en företagare naturligtvis skall ha rätt att misslyckas vid drift av ett företag,
men att myndigheterna måste ges möjlighet att stoppa missbruk av etableringsrätten.
Näringsfriheten skall inte få hållas så okränkt att den skyddar
företagsamhet av den art exemplet avser, avslutar motionärerna.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Frågor rörande etableringskontroll togs upp i flera motioner vid riksmötet
1975/76. I en av dessa anfördes bl. a. att antalet konkurser i Sverige snabbt
har ökat de senaste åren och att brottsligt förfarande har konstaterats i anmärkningsvärt
många fall. Motionärerna ansåg det inte vara rimligt att företagare
som gjort konkurs automatiskt skulle ha rätt att starta ett nytt
företag. De föreslog att någon form av auktorisation skulle införas beträffande
den som önskar starta ett nytt företag efter konkurs. Ett sådant system
skulle, menade motionärerna, syfta till att undanröja kvalificerade skattebrott,
men borde också utformas så att det gav ett positivt stöd till seriösa
småföretagare som av andra skäl tvingats i konkurs. Brottsförebyggande

NU 1976/77:30

rådet var i remissyttrande över motionen positivt till andemeningen i den
och underströk vikten av att åtgärder vidtogs för att begränsa den samhällsskadliga
verksamhet som motionen aktualiserade. - I en annan motion
pekades på den illojala konkurrens som seriösa företag allt oftare utsätts
för genom att vissa företagare undandrar sig ansvaret för exempelvis redovisning
av mervärdeskatt, direkta skatter, sociala avgifter och allmän arbetsgivaravgift.

Näringsutskottet framhöll (NU 1975/76:54 s. 49) att behovet av åtgärder
för att komma till rätta med det missbruk av konkursinstitutet som påtalats
i motionerna var väl dokumenterat. Utskottet påpekade att dåvarande handelsministern
i svar på en fråga i riksdagen (1975/76:141) om åtgärder mot
missbruk av konkursinstitutet diskuterat olika åtgärder för att motverka
missförhållandena. Bland dessa åtgärder var avskaffande av systemet med
fattigkonkurser, etableringskontroil och någon form av konkurskarantän.
Utskottet noterade att den sist nämnda åtgärden höll på att övervägas i
regeringskansliet och fann inte skäl att föreslå att riksdagen hos regeringen
skulle begära särskilda åtgärder med anledning av motionerna. Riksdagen
avslog motionsyrkandena.

Gällande rätt

Enligt konkurslagen (1921:225) medför en konkurs betydande inskränkningar
i fråga om gäldenärens möjligheter att utöva verksamhet så länge
konkursen pågår. Gäldenären är efter konkursbeslutet inte berättigad att
råda över egendom som hör till konkursboet. Han är oförhindrad att ådra
sig nya skulder under konkursen, men dessa får inte göras gällande mot
konkursboet. Enligt 199 a § konkurslagen är gäldenären förhindrad att under
konkursen driva rörelse med vilken följer bokföringsskyldighet. 1 fråga om
juridisk person innebär en konkurs i allmänhet att den juridiska personen
upphör att existera. För handelsbolag gäller att bolaget genast skall träda
i likvidation om bolagsman försätts i konkurs. När konkurstillståndet upphört
finns inga legala begränsningar i rätten att påbörja eller fortsätta näringsverksamhet.

Vissa utredningar m. m.

Delegationen för de mindre och medelstora företagen, vars arbetsuppgifter
1973 överfördes till statens industriverk och ett till verket knutet råd för mindre
och medelstora företag, ägnade bl. a. uppmärksamhet åt problematiken kring
företagskonkurser och ackord. En på uppdrag av delegationen genomförd
statistisk kartläggning av konkursutvecklingen i Sverige under senare delen
av 1960-talet presenterades 1972 i en rapport med titeln "Konkurs och ackord
- en studie av insolventa företag”, författad av universitetslektor Gösta
Kedner. Industriverket utgav 1974 av samme författare en rapport (SIND

NU 1976/77:30

1974:3) med titeln ”Konkursföretagets förvaltning och ekonomi - en studie
av insolventa företag”. I rapporten analyseras olika ekonomiska och administrativa
orsaker till individuella konkurser samt de omständigheter under
vilka konkurser utvecklas. Av samme författare har industriverket utgivit
ytterligare en rapport (S1ND 1975:2), kallad ”Företagskonkurser. Problem
- analys - utvärdering - åtgärder”. Enligt denna förekommer gäldenärsbrott
i 40-50 % av företagskonkurserna.

Nyligen har industriverket publicerat en rapport angående förekomsten
av upprepade konkurser inom byggnadsindustrin (Etablering och konkurser
i byggnadsindustrin, SIND 1976:2). Undersökningen omfattar 845 företag
hos vilka lönefordringar hade bevakats åren 1971-1974. Enligt rapporten
hade 83,6 % av de berörda företagarna inte tidigare försatts i konkurs, medan
11,4 % hade varit konkursgäldenärer två gånger och 2,8 % tre gånger. Ett
företag hade försatts i konkurs tio gånger. Undersökningen visade alltså
att 16,4 % av företagarna eller omkring var sjätte företagare som gått i
konkurs också tidigare hade varit försatt i konkurs. Omkring 20 % av konkurserna
inträffade med kortare intervall än ett år, omkring 50 % ägde rum
inom kortare tidrymd än två år och drygt 60 % skedde med ett tidsmellanrum
som var mindre än tre år. Det genomsnittliga intervallet var något
längre än tre år.

Konkurslagskommittén (Ju 1971:06; ordförande: hovrättslagman Bengt Rydin)
har till uppgift att göra en allmän översyn av konkursförfarandet. Översynen
bör enligt direktiven inriktas på frågor där det finns ett påtagligt
reformbehov. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt förfarandet i de mindre
konkurserna. Den tidigare regeringen lade våren 1976 fram propositionen
1975/76:210 om ändring i konkurslagen. Propositionen byggde i huvudsak
på kommitténs delbetänkande (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m. m. I
propositionen föreslogs att det nuvarande systemet med s. k. fattigkonkurser
skulle ersättas med en ny ordning för handläggning av mindre konkurser.
På hemställan av lagutskottet (LU 1976/77:11) avslog riksdagen propositionen
(rskr 1976/77:63). Genom tilläggsdirektiv (Dir. 1977:09) till kommittén
fick denna i uppdrag att ytterligare pröva frågan om förvaltningen
i mindre konkurser. Därutöver anförde justitieministern bl. a.:

Under den fortsatta översynen av konkurslagstiftningen bör uppmärksammas
att det under senare år har gett sig till känna ett behov av att
motverka missbruk av konkursinstitutet från gäldenärers sida genom upprepade
konkurser. Saken har tagits upp bl. a. av riksdagens näringsutskott
(NU 1975/76:54 s. 48). Förekomsten av upprepade konkurser har vidare
påvisats i t. ex. rapporten Företagskonkurser (statens industriverks utredningar
SIND 1975:2) och i rapporten Etableringar och konkurser i byggnadsindustrin
(SIND 1976:2). Vad som främst kommer i blickfältet är en
utvidgning av det i 199 a ^ konkurslagen upptagna förbudet för gäldenären
att under konkursen driva bokföringspliktig rörelse. En tänkbar lösning är
att meddela sådant förbud också för viss tid efter konkursens upphörande
(s. k. konkurskarantän). Också andra alternativ är emellertid möjliga. För -

NU 1976/77:30

djupade undersökningar i fråga om de upprepade konkurserna är nödvändiga
för att man skall kunna ta ställning till vilka åtgärder som krävs. Kommittén
bör närmare överväga hur man från konkursrättsliga utgångspunkter kan
stävja missbruk av konkursinstitutet.

Skatte- och valutagruppen inom brottsförebyggande rådet har i en promemoria
(Kansli-PM 1976:12) Överväganden och förslag för skatte- och
valutagruppens fortsatta arbete diskuterat bl. a. lämpliga brottsförebyggande
åtgärder beträffande skatte- och valutabrott. I promemorian (s. 47) pekas
bl. a. på att brottsligheten i samband med konkurser har ökat under senare
år. Ett vanligt tillvägagångssätt är, sägs det, att bolaget ”törns” på tillgångar,
varefter ägaren tillgodogör sig de skatter och avgifter som tillkommer det
allmänna. Det framhålls att det är angeläget att konkurslagstiftningen fortlöpande
överses för att försvåra skatteundandragande. Den relativa snabbhet
med vilken lagstiftningen ingripit i skattelagstiftningen bör tillämpas också
när det gäller den civilrättsliga lagstiftningen, framför allt den associationsrättsliga.
I promemorian framläggs inga konkreta förslag om lagstiftning
på området.

Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03; ordförande: landshövding Erik
Westerlind) skall utreda frågan om samordning av statliga åtgärder vid företags
obestånd. Enligt direktiven gäller som ett allmänt mål för utredningen
- bl. a. med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet - att det system
för samordning av statens åtgärder som utredningen skall konstruera på
detta område inte får öppna möjligheter för företagen att undandra sig sina
skatte- och avgiftsförpliktelser.

Frågor om styrelserepresentation för samhället i vissa företag

Motionerna 1976/77:292 och 1976/77:1327

I motionen 1976/77:292 föreslås bl. a. att kommunerna skall ha ratt att
under vissa förhållanden utse en ledamot och suppleant i styrelsen för vissa
företag eller ekonomiska föreningar som ej omfattas av bestämmelserna
i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser, nämligen om företaget har mer än 500 anställda
inom kommunen eller där svarar för mer än en tiondel av det
totala antalet anställda. Motionärerna erinrar om att en frivillig försöksverksamhet
med kommunal styrelserepresentation i s. k. ortsdominerande
företag pågått mellan 1973 och 1976 och att denna verksamhet utvärderats
i departementspromemorian (Ds I 1975:6) Styrelserepresentation för samhället.
I promemorian föreslogs bl. a. att kommunerna under en tioårig försöksperiod
skulle ges rätt till styrelserepresentation i vissa ortsdominerande
företag. Motionärerna anför att i många kommuner i vårt land all kommunal
planering och alla viktiga beslut är beroende av förändringar i ett företag

NU 1976/77:30

som dominerar ortens arbetsliv. Kommunernas planering och beslutsunderlag
är på självklara grunder offentliga handlingar. Företagen har inte
förutsättningar för samma öppenhet. Med tanke på att företaget och kommunen
är beroende av varandra i små orter är det enligt motionärerna en
praktisk lösning att kommunen får utse styrelserepresentant i de ortsdominerande
företagen.

I den här aktuella delen av motionen 1976/77:1327 anförs bl. a. att den
styrelserepresentation för samhället som funnits under ett antal år i banker
och större finansiella företag har visat sig vara av stort värde. Motionärerna
erinrar också om den vidgade möjlighet som lagen om styrelserepresentation
har gett samhället att utse styrelserepresentant i större produktionsbolag.
Det har i olika sammanhang framskymtat, anför de, att man från den nya
regeringens sida inte är beredd att utnyttja det tillfälle den utökade styrelserepresentationen
erbjuder i den näringspolitiska planeringen. Riksdagen
bör därför enligt motionärerna kräva att den möjlighet regeringen fått snarast
utnyttjas.

1976 års lagstiftning om informationsskyldighet m. m.

Riksdagen antog 1972 lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,
lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser samt
lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Lagarna gällde till utgången av juni 1976.

Uppgiftsskyldighetslagen har fr. o. m. den 1 juli 1976 ersatts av den permanenta
lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor. Enligt
denna gäller att näringsidkare efter anmodan av myndighet som regeringen
bestämmer är skyldig att i fråga om arbetsställe inom länet skriftligen till
länsstyrelsen eller statistiska centralbyrån översiktligt redovisa uppgifter om
bl. a. produktions- och sysselsättningsförhållanden, väntad ekonomisk utveckling
av verksamheten, planerad ellei*väntad ändring i driften eller annan
liknande omständighet av väsentlig betydelse för statlig eller kommunal
planering. Uppgiftsskyldigheten får åläggas högst två gånger årligen och
avse förhållande längst fem år framåt i tiden samt i allmänhet endast arbetsställen
med mer än femtio anställda. Uppgifterna får användas endast
som underlag för statlig eller kommunal planering eller för liknande ändamål.

Lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag,
ekonomiska föreningar och stiftelser trädde i kraft den 1 juli 1976 och gäller
till utgången av juni 1979. Enligt lagen har staten rätt att utse en ledamot
(offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för bl. a. aktiebolag
eller ekonomisk förening som har särskild betydelse från allmän synpunkt,
t. ex. genom att företaget har ett betydande antal anställda eller bedriver
verksamhet på flera platser inom landet. Högst 60 aktiebolag eller ekonomiska
föreningar får samtidigt omfattas av sådan representation.

I fråga om de anställdas styrelserepresentation harden tidigare lagen ersatts

NU 1976/77:30

av den permanenta lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Beträffande innehållet i denna
hänvisas till näringsutskottets betänkande NU 1975/76:68.

Vissa utredningar m. m.

Såsom nämnts i ett tidigare avsnitt innehöll departementspromemorian
(Ds I 1975:6) Styrelserepresentation för samhället ett förslag om rätt till
styrelserepresentation för kommuner i vissa fall. Vidare rekommenderade
utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin i sitt huvudbetänkande
(SOU 1975:41) Kommunal demokrati en försöksverksamhet med
kommunal styrelserepresentation. I propositionen om den nu gällande lagen
om offentlig styrelserepresentation förordade departementschefen att en försöksverksamhet
med kommunal styrelserepresentation skulle komma till
stånd, baserad på frivilliga överenskommelser mellan berörda kommuner
och företag. Det förutsattes därvid att riktlinjerna för denna verksamhet
skulle tas upp till överläggning mellan Svenska kommunförbundet och andra
berörda organisationer.

1 propositionen 1975/76:166 med förslag till de i det föregående avsnittet
nämnda tre lagarna uttalade departementschefen att remissutfallet beträffande
förslagen om lagfäst kommunal styrelserepresentation var sådant att
det fanns anledning att ytterligare överväga frågan om omfattningen av
och formerna för representationen. Ett dröjsmål med avgörandet av frågan
kunde enligt departementschefen godtas med hänsyn bl. a. till att kommunerna
regelmässigt skulle få ta del av primäruppgifter från det i propositionen
föreslagna informationssystemet.

Riksdagsbehandling av tidigare motion på området

Ett med yrkandet i motionen 1976/77:292 likartat yrkande framställdes
vid föregående riksmöte i en med anledning av propositionen 1975/76:166
väckt motion. Motionärerna, som hänvisade till det refererade uttalandet
av departementschefen i propositionen, menade att informationssystemet
inte fick ses som ett alternativ till förslaget om kommunal representation
utan som ett komplement till detta. Näringsutskottet konstaterade i sitt
betänkande (NU 1975/76:68 s. 11) att enligt vad som framgått av propositionen
frivillig försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation
hade kommit till stånd endast i mycket begränsad utsträckning. 1 likhet
med departementschefen ansåg utskottet att remissutfallet motiverade att
frågan övervägdes ytterligare. Utskottet erinrade om att det liksom
tidigare fanns möjlighet för företag och kommuner att sluta frivilliga överenskommelser
om styrelserepresentation. Utskottet avstyrkte därför motionen.
Riksdagen godtog utskottets ställningstagande i denna del.

NU 1976/77:30

Fråga om företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati

Motionen 1976/77:1259

Motionärerna erinrar inledningsvis om att de i en motion till 1970 års
riksdag aktualiserade frågan om ökat inflytande i företagen för samhället
och de anställda. I motionen redovisades ett förslag till bolagsmodell som,
säger motionärerna, nära anknöt tili en företagsform, som Ernst Wigforss
skisserat under beteckningen ”samhällsföretag utan ägare". I ett sådant system
skulle företagen närmast bli stiftelser utan ägare och ledningens uppgift
skulle bli att förvalta en del av landets produktiva tillgångar. Motionärerna
erinrar vidare om riksdagens beslut med anledning av motionen (se nedan),
och framhåller att den prövning som riksdagen begärde av regeringen med
anledning av 1970 års motion aldrig har redovisats för riksdagen. Motionärerna
anser att 1970 års beslut nu bäst skulle tillgodoses, om förslaget
blir föremål för nya överväganden i utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna
och kapitaltillväxten.

Riksdagsbehandling av tidigare motion i ämnet

Med anledning av ovannämnda motion år 1970 uttalade bankoutskottet
(BaU 1970:62) att det var angeläget att man prövade olika uppslag i syfte
att befrämja en eftersträvad fördjupning av den ekonomiska demokratin.
Detta borde gälla även det i motionen redovisade förslaget. Utskottet ansåg
dock att det i dåvarande situation inte var möjligt att ta ställning till den
föreslagna modellen. Denna fick ses som ett uppslag bland andra och borde
bli föremål för ytterligare överväganden i samband med den då pågående
beredningen inom regeringen av samarbetsutredningens betänkande (SOU
1970:41) Företag och samhälle, anförde utskottet.

Utredning om löntagarfonder

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten (ordförande:
landshövding Hjalmar Mehr) tillkallades i januari 1975 för att utreda frågor
om löntagarfonder.

I utredningsdirektiven fastslås inledningsvis att det svenska näringslivet
utvecklats kraftigt under efterkrigstiden. Betydande investeringar har skett
i företagen och självfinansieringsgraden har varit hög. En hög självfinansieringsgrad
är dock, enligt vad som anförs, förenad med vissa problem.
Bl. a. finns en risk för vidgade förmögenhetsklyftor. En konsekvens av den
solidariska lönepolitiken är att hela utrymmet vid löneförhandlingarna ofta
inte kan tas i anspråk inom högvinstföretag. Skillnaden kan tillfalla företagen
i form av vinst eller arbetstagarna i form av löneglidning. Om, anförs det,
löntagarna får andel i företagens kapitalbildning kan detta underlätta genomförandet
av den solidariska lönepolitiken samtidigt som också risken för

NU 1976/77:30

vidgade förmögenhetsklyftor kan motverkas. En väg att uppnå denna effekt
är att skapa s. k. löntagarfonder. Utredningen skall kartlägga olika system
för löntagarfonder som har diskuterats i Sverige och utomlands samt erfarenheterna
av eventuellt existerande system. Utredningen skall konstruera
en eller ett par modeller för löntagarfonder. Modellerna skall konstrueras
så att de är ägnade att förebygga risken för vidgade förmögenhetsklyftor,
stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati.
Vid utformandet av modellerna bör de sakkunniga diskutera
inte bara principfrågor utan också sådana tekniska frågor som grunderna
för vinstberäkning, alternativa beräkningsgrunder för fondavsättning
och former för konvertering av visst belopp till eget kapital. Till de frågor
som bör uppmärksammas hör också principerna för en eventuell avgränsning
av vilka företag som bör omfattas av fondsystemet samt grunderna för
vinstberäkning i koncernföretag.

Frågor om kapital- och kreditförsörjning, m. m.

Motionerna 1976/77:293, 1976/77:294, 1976/77:527, 1976/77:531,

1976/77:863 och 1976/77:1245

Vid vissa vattenregleringar skall strömfallets ägare utge årliga avgifter
till det allmänna. De sålunda influtna avgifterna skall användas bl. a. för
att tillgodose vissa allmänna ändamål i den bygd som berörs av företaget.
I motionen 1976/77:293 konstateras inledningsvis att länsstyrelserna i de
nordligaste länen årligen handlägger ett stort antal ärenden som gäller bidrag
av regleringsmedel till nytta för allmänna ändamål, exempelvis till olika
trivselbefrämjande projekt. Motionärerna anser emellertid att medlen i högre
grad än vad nu sker bör användas för sysselsättningsskapande insatser och
föreslår att länsstyrelserna ges ökade möjligheter att använda medlen till
att stödja näringslivets utbyggnad i kraftverks- och regleringsbygderna. Medlen
bör enligt motionärerna sättas in där de kan ge de kraftigaste marginaleffekterna.
Stödet bör ges i form av lån. Säkerhetskraven för dessa
lån bör, menar motionärerna, sättas lägre än för alternativa lånekällor, varigenom
en reell ökning av det totala låneutrymmet skulle kunna åstadkommas.
Den ökade förlusten bör inte vara oförenlig med vattenregleringsmedlens
”förbrukningskaraktär”, sägs det.

Gotland är ett industrifattigt län. Därför måste, sägs i motionen
1976/77:294, alla möjligheter prövas att stimulera till ökade insatser för
att få ett mera differentierat näringsliv där. Den fond som motionärerna
föreslår skulle efter förebild av Norrlandsfonden dels verka för utveckling
och differentiering av det gotländska näringslivet genom stöd till etableringen
och utbyggnad av industriell produktion och service, dels stödja forskning
och utvecklingsarbete som syftar till att vidareförädla gotländska råvarutillgånger,
dels stödja och initiera utredningar av betydelse för det gotländska
näringslivet. Fonden skulle finansieras genom att en särskild ut -

NU 1976/77:30

vecklingsavgift läggs på uttag av oersättliga naturtillgångar på Gotland.

I motionen 1976/77:527 kritiseras den regel om minimibelopp - 1 milj.
kr. - som gäller för exportkredit som ger rätt till avdrag enligt lagen (1973:423)
om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit tse
nedan). Om minimibeloppet sänktes till 500 000 kr. skulle de mindre företagens
ställning i förhållande till de större stärkas, säger motionären. Man
önskar vidare en lättnad i det krav på kreditupplysningar beträffande köparen
som ställs på sökande till exportkredit. Sveriges handelsrepresentanter i olika
länder skulle, menar motionären, kunna stödja dem som exporterar i liten
skala med undersökningar av detta slag och debitera exportören för sina
tjänster.

Den utländska konkurrensen skapar svårigheter för svensk industri inte
bara på utländska marknader utan också på hemmamarknaden, sägs i motionen
1975/76:531. Detta gäller inte bara branscher med priskonkurrens,
såsom tekoindustrierna, utan också annan industri, däribland den tunga
verkstadsindustrin och maskinanläggningsbranschen. Utländska företag
som säljer dyrare kapitalvaror kan nämligen som regel erbjuda den svenske
köparen fördelaktiga leveranskrediter. Motionärerna lämnar exempel på exportkreditgivning
med subventionerade räntor i Storbritannien och Förbundsrepubliken
Tyskland. Den presumtive svenske säljaren har inget stöd
att tillgå från svenska staten när det gäller kreditgivning till en köpare i
Sverige, framhåller motionärerna. I vissa andra länder, bl. a. Finland och
Norge, ges däremot genom leveranskrediter stöd åt inhemsk tillverkning.
I motionen beskrivs det system av detta slag som tillämpas i Finland genom
Finlands Exportkredit AB och ges också vissa upplysningar om motsvarande
kreditgivning i Norge. Det bör, säger motionärerna, vara angeläget att statsmakterna
vidtar sådana åtgärder att svensk industri får möjlighet till konkurrens
på lika villkor åtminstone på hemmamarknaden. Ett inhemskt kreditgivningssystem
av exportkreditkaraktär sägs dock böra begränsas till särskilt
kapitalkrävande branscher.

I motionen 1976/77:863 anförs bl. a. att för de arbetsgivare som samtidigt
är egna företagare en konsekvens av medbestämmandelagens införande kan
bli att företagaren kan få svårigheter att garantera avtal med kunder och
leverantörer. Företagaren har, sägs det, ofta tvingats att med hus och hem
gå i personlig borgen för att få de lån och krediter som företaget behövt,
men med den inskränkta beslutanderätt han får till följd av medbestämmandelagen
kommer han inte att personligen ktinna svara för sina borgensåtaganden.
Motionären anser att det bör utredas om inte kravet på
borgen i lånesammanhang ”bör begränsas till att gälla endast företagsinteckningar
och icke som för närvarande den egna företagarens personliga
egendom”.

En motion år 1974 (se nedan) om prövning av möjligheterna att ålägga
affärsbankerna att biträda små och medelstora företag med teknisk expertis
åberopas i motionen 1976/77:1245. I sitt yttrande över den motionen betraktade
näringsutskottet frågan uteslutande från bankernas sida, medan

NU 1976/77:30

industrins behov av att i bankerna kunna finna personal med industriell
erfarenhet lämnades helt obeaktat, hävdar motionären. Han hänvisar nu
till debatt som forts i denna fråga i fackpressen och citerar ur inbjudan
till ett sammanträde inom Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) om "Bankernas
industriella kreditgivning i praktiken" (se nedan). Vad saken gäller,
säger motionären avslutningsvis, är hur bristen på riskvilligt kapital för industrins
del så långt som möjligt skall kunna upphävas genom att bankerna
genom ökad kompetens förvandias till effektiva organ till stöd för industriföretagen.

Bestämmelserom användning av vattenregleringsmedel

Enligt 4 kap. 14 § vattenlagen (1918:523) skall ägare till strömfall för vars
räkning vattenreglering sker betala s. k. regleringsavgift bl. a. om den uttagbara
vattenkraften i strömfallet ökar med i medeltal 500 turbinhästkrafter.
Avgiften beräknas på grundval av det antal turbinhästkrafter varmed vattenkraften
i medeltal ökats genom regleringen. De grundläggande bestämmelserna
om hur avgiftsmedlen skall användas finns i 4 kap. 15 §. Två
ändamål anges. Det ena är att förebygga eller minska skada eller olägenhet
som vållas genom regleringsföretaget och för vilken ersättning inte bestämts
av vattendomstolen och för att gottgöra sådan skada eller olägenhet. Det
andra är att tillgodose allmänt ändamål beträffande den av företaget berörda
bygden.

Avgifterna skall inbetalas till länsstyrelsen som också beslutar i ärende
rörande ansökan om bidrag till sådant allmänt ändamål som avses i 15 ^
(se härom kungörelsen 1953:620 angående indrivningen och användningen
av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter). Närmare
föreskrifter om medlens användning har år 1967 givits i en skrivelse från
Kungl. Maj:t till kammarkollegiet. Av denna framgår bl. a. att det bör krävas
att den åtgärd till vilken bidrag ges skall vara av investeringskaraktär. Det
betonas att medlen är att anse som vederbörande bygds tillgångar, avsedda
att användas för ändamål som för bygden kan framstå som ett allmänt
intresse. Avgiftsmedel bör ej utnyttjas för att underlätta för en kommun
att fullgöra en författningsreglerad skyldighet. Anvisande av medel får inte
som oförutsedd konsekvens medföra att regleringsmedel även fortsättningsvis
måste avsättas för ändamålet. Bidragsgivning får inte heller orsaka statliga
eller kommunala utgifter för framtiden.

Årligen inflyter ungefär 10 milj. kr. i regleringsavgifter. Totalt torde ungefär
160 milj. kr. ha inlevererats till det allmänna (prop. 1974:83 s. 107).

Vattenlagsutredningen tog i sitt år 1972 avlämnade delbetänkande (SOU
1972:14) "Revision av vattenlagen. Del 2. Ersättningar, avgifter m. m.” upp
bl. a. vissa frågor rörande regleringsmedlen. Utredningen föreslog ingen ändring
i fråga om principen för avgiftsmedlens användning men förordade
en utvidgning av bygdebegreppet i 4 kap. 15 it vattenlagen så att även kraftverksbygderna
- alltså inte endast de bygder som berörs av regleringsfö -

NU 1976/77:30

retaget - skulle bli berättigade till bidrag. Enligt utredningen borde riktpunkten
vara att medlen användes där de bäst behövdes inom utbyggnadsområdena,
och alltför stor vikt borde inte fästas vid från vilket regleringsföretag
medlen härrörde. Föredragande statsrådet förordade dock att 15 $
ej skulle ändras i detta hänseende (prop. 1974:83 s. 107). Riksdagen beslöt
i enlighet härmed.

Enligt vad utskottet har inhämtat pågår f. n. inom jordbruksdepartementet
en översyn av de gällande tillämpningsföreskrifterna beträffande bl. a. regleringsmedlens
användning.

Inventering rörande statliga indusiriprojekt på Gotland

I en motion år 1976 föreslogs en inventering av industriprojekt som kunde
ligga inom ramen för Statsföretagsgruppens investeringsprogram och vara
lokaliseringsbara till Gotland. Ett uppdrag av denna art kunde, anförde motionärerna,
vara en lämplig arbetsuppgift för Statsföretag AB:s dotterbolag
Svenska Industrietablerings AB(Svetab). Näringsutskottet (NU 1975/76:39)
avstyrkte motionen. Ett uppdrag av angiven art till Statsföretag var inte
motiverat, sade utskottet. Frågan om möjligheterna att lokalisera statliga
industriprojekt till Gotland borde emellertid beaktas vid den fortsatta regionalpolitiska
planeringen. Riksdagen biföll en reservation enligt vilken
Statsföretag borde få i uppdrag att göra en inventering av industri projekt
som lämpade sig för lokalisering till Gotland.

Med anledning av riksdagens beslut (rskr 1975/76:220) gav regeringen
den 10 juni 1976 Statsföretag ett sådant uppdrag. Detta utförs under medverkan
av Svetab.

Exportkreditstöd i form av avdrag vid inkomsttaxering

Enligt lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad
för exportkredit föreligger viss avdragsrätt enligt lagens rubrik. Avdrag kan
medges med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den ränta som
erlagts för finansiering av exportkredit och den som uppburits enligt exportkreditavtalet,
dock högst med fyra procent. För att avdrag skall medges
krävs bl. a. att exporten - som skall avse kapitalvara- kan anses ha väsentl ig betydelse
från samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk synpunkt och
att det finns anledning anta att konkurrent om exporten har tillgång till
utländskt kreditstöd. Det krävs också att exportkredit lämnas köparen för
minst en miljon kronor, vilken summa dock kan få vara fördelad på flera
som deltar i en försäljning.

Tidigare var det angivna minimibeloppet två miljoner kronor. I samband
med att det år 1975 (prop. 1975/76:72, SkU 1975/76:22, rskr 1975/76:100)
beslöts om vissa andra ändringar i lagen, sänktes minimibeloppet på förslag

NU 1976/77:30

av skatteutskottet. Detta innebar att tre motioner, vari föreslogs att beloppet
skulle sänkas till 500 000 kr., delvis blev tillgodosedda.

Utredning om exportfmansieringen

Chefen för handelsdepartementet har enligt regeringsbeslut i januari 1977
tillkallat en kommitté (H. 1977:01) för utredning om exportfinansieringen
(ordförande: direktör Stig Ramel). I direktiven (Dir. 1977:26) lämnas exempel
på hittills vidtagna åtgärder i syfte att förbättra de svenska exportörernas
konkurrenssituation på finansieringsområdet. Bl. a. nämns möjligheten till
avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit (se ovan).
Kommittén skall pröva om nuvarande system för finansiering eller stöd
för finansiering kan förbättras och om behov därutöver föreligger av att
tillskapa nya finansieringsformer. Den skall i första hand behandla de problem
som uppstår vid finansiering av krediter vid export av kapitalvaror
samt vid entreprenadverksamhet och konsulttjänster. Härvid skall finansieringen
av stora exportprojekt som normalt kräver långa kredittider ägnas
särskild uppmärksamhet. Vidare skall den mindre och medelstora industrins
problem särskilt beaktas.

En särskild fråga, sägs det vidare i direktiven, gäller de fall då utländska
företag utnyttjar de möjligheter till exportkreditstöd som finns i det egna
landet i samband med stora projekt på den svenska marknaden. Konkurrerande
svenska företag kan då ha svårt att erbjuda lika gynnsamma kreditvillkor.
Kommittén skall undersöka i vad mån detta utgör ett problem
och överväga om det är möjligt och lämpligt att bl. a. med hänsyn till den
allmänna konkurrenssituationen inom landet vidtaga åtgärder på finansieringsområdet
i sådana fall.

Vissa regler om statligt kreditstöd

För att främja hemslöjd, hantverk och småindustri samt därmed jämförlig
verksamhet kan statligt kreditstöd lämnas enligt bestämmelserna i kungörelsen
(1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.
Kreditstöd lämnas i form av lånegaranti eller såsom hantverksoch
industrilån. Kreditstöd kan i princip erhållas endast om de vanliga lånemöjligheterna
är uttömda. Om sökanden kan erbjuda sådan säkerhet att
lån bör kunna utlämnas av enskild kreditinrättning enligt vedertagna bankmässiga
grunder, får sålunda kreditstöd beviljas endast om synnerliga skäl
föreligger. Beträffande säkerhet föreskrivs i 4 S att den som erhåller kreditstöd
skall ställa den säkerhet som kan påfordras med hänsyn till hans
ekonomiska ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet. Beslut
om lånegaranti meddelas av statens industriverk. Hantverks- och industrilån
beviljas av den företagareförening inom vars verksamhetsområde sökanden
driver eller avser att driva sin verksamhet.

NU 1976/77:30

Företagarejöreningsulredningen om krav på personlig borgen av egenföretagare

1 företagareföreningsutredningens betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd regional
näringspolitik anförs bl. a. att behovet av att stimulera den mindre
företagsamheten torde ställa ökade krav på kapitaltillgång och kreditvolym.
I detta syfte föreslås vissa förändringar i företagareföreningarnas kreditverksamhet,
innebärande vidgade möjligheter för de små och medelstora företagen
att erhålla kreditstöd. Utredningen tar därvid också upp frågan huruvida
säkerheterna för kreditstöd bör kompletteras med personlig borgen
av ägaren/företagsledaren och andra medlemmar av hans familj. I detta
hänseende anförs bl. a. följande i betänkandet (s. 168):

Personlig borgen krävs inte så mycket för att förstärka säkerheterna som
av andra orsaker. En företagare som satsat ett blygsamt eget kapital i rörelsen
kan markera sin tro på sitt företag genom att borga för dess lån. Han kan
även komma att avbryta en olönsam, kapitalförstörande drift i tid, såvida
han, då hans begränsade aktiekapital är förbrukat, besinnar även sitt borgensansvar.
Avsikten att, då företagaren är gift, kräva borgen av båda makarna
har främst varit att förhindra att företagaren undandrar sig sitt avsedda
personliga ansvar genom att föra över sin egendom på den andra maken.
Borgen kan även ha förhindrat att realsäkerheterna urholkas genom transaktioner
mellan företaget och dess ägare.

Utredningen föreslår inte någon ändring i gällande lagregler på området
men anför att borgen för en begränsad del av lönebeloppet ofta är mer
rimlig och av borgensmannen uppfattas som ett mer realistiskt krav än
borgen för det totala lånebeloppet. I betänkandet framhålls vidare att medbestämmandelagstiftningen
kommer att väsentligt öka möjligheten för ett
företags anställda att i praktiken påverka beslut i olika frågor av betydelse
för företagets utveckling.

Enligt utredningens mening torde detta i allmänhet i skilda hänseenden
komma att innebära en stabilisering och förstärkning av det enskilda företaget.
Men, påpekar utredningen, det är inte osannolikt att den ökade
medbestämmanderätten kan göra företagsägarna mindre benägna att ikläda
sig ett borgensåtagande för företagets lån. Mot denna bakgrund anser utredningen
att ägarens borgensansvar för lån bör kunna begränsas betydligt.

Utredningen menar att det endast i undantagsfall finns skäl att kräva
borgen av andra medlemmar än företagaren i dennes familj, såvida dessa
inte är aktieägare och/eller direkt verksamma i företaget. Avslutningsvis
framhåller utredningen att förhållandena i det enskilda kreditärendet alltid
bör vara avgörande för föreningens respektive industriverkets ställningstagande
i fråga om borgen liksom i fråga om andra slag av säkerhet.

Diskussion om industriell expertis hos affärsbankerna

Frågan om behovet av industriell expertis hos affärsbankerna diskuterades
för något år sedan i tidskriften Ekonomisk revy (1975:9, 1976:1, 1976:5,
1976:6).

3 Riksdagen 1976/77. 17 sami. Nr 30

NU 1976/77:30

Ingenjörsvetenskapsakademiens avdelning IX behandlade vid ett sammanträde
torsdagen den 3 februari 1977 ämnet ”Bankernas industriella kreditgivning
i praktiken”. I inbjudan anfördes att bankernas värdering av
företagsamhet i dag i rätt stor utsträckning bygger på företagens ekonomiska
redovisning och formella säkerheter och att detta kan leda till att företag,
som i och för sig har utvecklingskraft, i sitt inledningsskede inte kan få
det stöd som behövs. Den normala ekonomiska prövningen säger mycket
litet om företagets möjlighet att även i fortsättningen hålla sig kvar på marknaden,
sades det vidare. Mot bakgrund av utvecklingen mot ökad "förtroendekreditgivning”
ställdes frågan om bankerna borde utveckla sin prövning
så att den blev mer kopplad till företagens fortsatta livskraft än enbart
till deras aktuella ekonomiska stabilitet. En fortsatt utveckling i denna riktning
angavs såsom sannolikt önskvärd. Vilka krav skulle detta komma
att ställa på förändringar i banklagen, frågades det. Behövde den industriella
kompetensen i bankerna ökas?

Inledare var envoyé Arne S. Lundberg, bankdirektör Hans Gezelius,
Skandinaviska Enskilda Banken, och civilingenjör Henry Åberg, Sveriges
Investeringsbank AB, vilka lade resp. industrimännens, bankmannens och
kreditberedarens synpunkter på ämnet. Inledningsföredragen och diskussionen
kommer att redovisas i en rapport från IVA.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner pä området

Förslag om inrättande av en fond, baserad på avgifter för utvinning av
råvaror för främjande av det gotländska näringslivet har tidigare framlagts
i en motion år 1975. Den avstyrktes av näringsutskottet (NU 1975:16 s.
94) och avslogs av riksdagen. Utskottet anförde bl. a. att Norrlandsfonden,
som åberopades såsom mönster, har en speciell bakgrund och inte bör tjäna
som mönster för en ny inrättning i en region som i hög grad skiljer sig
från Norrland i vad gäller naturresurser och näringslivsstruktur. Frågan om
åtgärder för en fortsatt industriell utveckling på Gotland är, framhöll utskottet,
aktuell bl. a. i samband med länsplaneringsarbetet. Utskottet noterade
också att Gotland tillhör det allmänna stödområdet och att särskilt
sysselsättningsstöd kan utgå till företag på Gotland i samband med annat
lokaliseringsstöd.

Frågan om de krav på säkerhet som tillämpas vid den statliga kreditgivningen
till mindre och medelstora företag togs upp i två motioner vid
1975 års riksmöte. Motionärerna vände sig mot det förhållandet att förutom
annan säkerhet kan krävas borgen av företagaren och eventuellt också medlem
av dennes familj. Näringsutskottet redovisade hur frågan hade behandlats
i förarbetena till riksdagens beslut om den ordning som gäller. Utskottet
ville inte (NU 1975:14 s. 90) uttala sig för en ändring av praxis hos de
långivande organen.

Erfarenheten torde visa, sade utskottet, att en företagares beredvillighet

NU 1976/77:30

att prestera borgen ofta för kreditgivaren utgör ett betydelsefullt positivt
kriterium vid riskbedömning i ett låneärende. Avsikten bakom det förhållandet
att borgen, när låntagaren är gift, i vissa fall krävs även av dennes
make, torde vara att skapa ett hinder mot att företagare undandrar sig sitt
personliga ansvar genom att föra över egendom på den andra maken. Centerpartiets
och folkpartiets representanter i utskottet reserverade sig till förmån
för en översyn av principerna i fråga om krav på säkerhet. Riksdagen
avslog motionerna.

I en motion vid 1975/76 års riksmöte framfördes som ett nytt skäl mot
kravet på personlig borgen av företagsledaren eller medlem av hans familj
att den kommande lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet skulle
öppna möjlighet för arbetstagarna att få del av beslutanderätt i företagsledningsfrågor.
1 en annan motion vände sig motionären mot näringsutskottets
försvar för gällande regler i 1975 års betänkande och menade att
ett krav på borgen av make inte kunde vara den enda möjligheten att förhindra
att en företagare undandrar sig personligt ansvar genom att föra
över egendom på andra maken. Med anledning av motionerna anförde utskottet
(NU 1975/76:54 s. 59), efter att ha hänvisat till sitt uttalande föregående
år, att frågan huruvida medbestämmandelagstiftningen skulle
komma att förändra förutsättningarna för borgenskravet fick bedömas sedan
riksdagen tagit ställning till det aktuella lagförslaget. Enligt utskottets mening
fick det då ankomma på företagareföreningsutredningen att överväga
frågan. Moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig
till förmån för en utredning med ändamål att se över villkoren för statliga
lån i vad gäller krav på personlig borgen. Riksdagen avslog motionerna.

I en motion år 1974 föreslogs en prövning av möjligheterna att ålägga
affärsbankerna att biträda små och medelstora företag med teknisk expertis.
Näringsutskottet (NU 1974:36 s. 26) underströk att bankerna kunde ha nytta
och behov av teknisk sakkunskap men ansåg att det borde få ankomma
på bankerna själva att avgöra i vad mån de ville tillgodose detta behov
genom att anställa personer med teknisk kompetens eller på annat sätt.
Även med beaktande av att bankerna i högre grad än flertalet andra företag
är föremål för reglering från statens sida kunde utskottet inte finna att staten
borde uppställa kompetensregler för vissa av de tjänstemän som deltar i
bankernas kreditberedning och allmänt rådgivande verksamhet. Utskottet
avstyrkte sålunda motionen, och denna avslogs av riksdagen.

En ny motion i ämnet väcktes år 1976. Motionären ville ha en utredning
om hur bankerna i högre grad än nu skulle komma i besittning av industriellt
kunnande som de i samband med kreditgivning kunde utnyttja till sina
kredittagares fromma. Motionären tilläde - liksom i år - med beklagande
att näringsutskottet hade betraktat det tidigare förslaget ”uteslutande från
bankernas sida”. Även denna gång avstyrktes (NU 1975/76:54 s. 58) och
avslogs motionen. Oavsett om det främst är i bankernas eget eller i industrins

NU 1976/77:30

intresse som de avsedda tjänstemännen med teknisk kompetens skulle engageras
av bankerna kvarstår, sade utskottet, att det bör få ankomma på bankerna
själva att avgöra på vilket sätt de vill tillgodose det behov av teknisk
expertis som kan bedömas föreligga. Staten - som genom stöd till företagareföreningarna
bidrar till att de mindre och medelstora företagen får
möjligheter till teknisk rådgivning på det regionala planet - bör inte, tillädes
det, utfärda föreskrifter om speciella kompetenskrav för vissa av de tjänstemän
som har kreditberedande eller allmänt rådgivande funktioner hos
bankerna.

Frågor om främjande av produktutveckling

Motionerna 1976/77:218, 1976/77:402, 1976/77:530, 1976/77:859 och
1976/77:1253

Förslag om inrättande av nya industriella utvecklingscentra förs fram
i tre motioner.

I motionerna 1976/77:218 och 1976/77:1253 hänvisas bl. a. till de positiva
effekter inom näringslivet som verksamheten vid IUC i Skellefteå har fört
med sig. En motsvarande aktivitet bör, enligt motionen 1976/77:218, även
aktualiseras för Smålands del. De inre delarna av Småland - möjligen med
undantag av Jönköping och Växjö - bör, anser motionären, i fråga om
bl. a. sysselsättning och befolkningsutveckling jämföras med den inre delen
av stödområdet i Norrland. En samordnad statlig innovationsverksamhet
skulle, anför han, kunna komma att betyda mycket för hela regionen. Motionären
motiverar sitt förslag att ett utvecklingscentrum för Sydsverige
skall förläggas till Kalmar län med att detta län jämfört med de två andra
småländska länen har missgynnats vid utlokaliseringen av statliga myndigheter.

Den obalans i sysselsättningen som nu finns mellan olika regioner måste
samhället, anförs i motionen 1976/77:1253, motverka med olika medel,
bl. a. genom utbyggnad av den del av näringslivet som omfattar de mindre
och medelstora företagen. En viktig stimulansåtgärd är därvid att öka utbildningen
och den tekniska utvecklingen inom dessa företag. De positiva
erfarenheterna av verksamheten vid IUC i Skellefteå talar för att en försöksverksamhet
efter samma principer byggs upp på ytterligare en plats.
Motionärerna menar att en sådan verksamhet bör förläggas till södra delen
av stödområdet, dvs. till en ort i södra Norrland eller norra Svealand. De
påpekar att en stark strukturomvandling pågår inom detta område och att
stora delar av området saknar industriellt stimulerande miljö.

I motionen 1976/77:402 erinras om att den av industridepartementet tillkallade
arbetsgruppen för bevakning av sysselsättningsfrågor i Linköping
i maj 1976 har lagt fram ett förslag om inrättande av ett produktutvecklingscentrum
i Linköping. Detta centrum skulle, säger motionärerna, kon -

NU 1976/77:30

kret kunna hjälpa till att utveckla idéer som kommer in till länets företagareförening
och till kontaktsekreteraren vid Linköpings universitet eller
i övrigt är aktuella i regionen. Erfarenheterna av den uppsökande verksamhet
som företagareföreningen bedriver och av arbetet inom länets produktutvecklingsråd
visar att tekniska utvecklingsresurser behövs. Motionärerna
anser att starka skäl talar för en lokalisering till Linköping. Där finns tekniska
resurser, bl. a. den tekniska fakulteten, ett flertal statliga verk samt stora
industriföretag. I inledningsskedet skulle det vara möjligt att utnyttja redan
befintlig kapacitet, och några omfattande investeringar i maskiner, utrustning
m. m. skulle inte krävas.

Det är viktigt, hävdas i motionen 1976/77:859, att den verksamhet som
byggs upp vid produktutvecklingscentret i Göteborg får ett verkligt stöd
från statens sida. Om statsmakterna beslutar om inrättande av produktutvecklingscentra
i flera regioner, bör centret i Göteborg vara en naturlig
utgångspunkt för hur man skall bedöma ytterligare behov i de västsvenska
länen. Vidare bör det arbete som bedrivs inom produktråden i Skaraborgs,
Värmlands och Älvsborgs län uppmärksammas, säger motionärerna. De
menar vidare att det är nödvändigt att företagareföreningarna i berörda län
får ökade resurser för produktutvecklingsfrågorna.

I motionen 1976/77:530 anförs att mängden av stödåtgärder från samhällets
sida som finns i dag i sig skapar nya svårigheter för företagen. Dessa
har svårt att orientera sig och veta vart de skall vända sig i olika situationer
för att kunna utnyttja de möjligheter som erbjuds. Motionären erinrar om
att samhället i dag på olika sätt försöker förbättra resurserna för utvecklingsarbete
vid de mindre företagen i vad avser både tekniskt kunnande
och finansiering. Hon hävdar dock att såväl forskning som praktisk erfarenhet
av innovationsarbete entydigt pekar på att en avgörande faktor
för framgång är det personliga engagemanget hos en eller flera individer

- entreprenörer - som driver fram projekt trots omgivningens tröghet eller
motstånd. Dessa entreprenörer behöver inte själva vara uppfinnare. För att
stimulera unga tekniker att i ökad omfattning ta på sig uppgiften att driva
fram och utveckla nya idéer bör en ny stipendieform - entreprenörsstipendier

- inrättas. Motionären påpekar att det nu finns stipendier för andra yrkeskategorier
med motsvarande osäkerhet i arbetet: konstnärsstipendier av
olika slag och uppfinnarstipendier.

Industriellt utvecklingscentrum flUC) i Skellefteå

Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå bildades år
1971. IUC:s stiftare var Norrlandsfonden, som tillsköt huvudparten - 12
milj. kr. - av stiftelsekapitalet. Västerbottens läns landsting och Norrbottens
läns landsting, vilka likaledes tillsköt medel, samt statens provningsanstalt,
styrelsen för teknisk utveckling (STU) och dåvarande statens institut för

NU 1976/77:30

företagsutveckling (SIFU).

IUC har enligt sina stadgar till ändamål att verka för att öka i första
hand den inom verksamhetsområdet - dvs. främst Västerbottens och Norrbottens
län - befintliga mindre och medelstora industrins expansionspotential
genom att tillhandahålla teknisk och personell kapacitet som kan
stimulera och underlätta företagens produktutvecklingsförmåga.

Dessa instruktioner har vid IUC konkretiserats på det sättet att IUC har
att söka produktidéer som kan utvecklas i samarbete med företag i Norrland,

att skapa kontakter mellan forskning och norrländskt näringsliv,
att medverka i utvecklingsarbete från idéanalys till färdig produkt,
att tillhandahålla resurser för utvecklingsprovning, behandling av kvalitetstekniska
frågor och liknande uppgifter,
att ge information till företag i frågor rörande ekonomi, patent, standard,
provning etc.,

att komplettera och samarbeta med centrala och regionala företag och
organ.

IUC är funktionellt organiserat med avdelningar för förstudier, maskinkonstruktion,
reglerteknik, experimentell provning, kvalitetskontroll och administration.
Verksamheten bedrivs i projektbunden form med en eller flera
avdelningar involverade i de olika projekten.

Statens industriverk har i promemorian (SIND PM 1975:5) Industriellt
utvecklingscentrum i övre Norrland redovisat en översiktlig utvärdering
av IUC:s verksamhet.

Rapporten utmynnar i vissa sammanfattande bedömningar. Syftet med
dessa anges vara att ge översiktliga synpunkter på den praktiska utformningen
av nya utvecklingscentra av ”IUC-karaktär” som regering och riksdag
ev. kan ha att ta ställning till framdeles.

Beträffande lokaliseringsvalet konstateras att uppbyggnaden av specialistkompetens
och teknisk utrustning för företagsservice på produktutvecklingsområdet
i första hand bör ske i sådana regioner som kännetecknas
dels av betydande täthet av ”teknologitung" industri, dels av att existerande
utbud av extern teknisk utvecklingsservice är begränsat. Även i en ort som
Skellefteå, med en för norrländska förhållanden mycket god och differentierad
industristruktur, synes det lokala upptagningsområdet vara otillräckligt
för ekonomisering av en kvalificerad produktutvecklingsservice av viss
minimiomfattning.

I rapporten pekas på den roll som med IUC samverkande organisationer
har haft vid delfinansiering av utvecklingsprojekt som har kanaliserats till
IUC. Ytterligare en slutsats är att inkörningsperioden i allmänhet är relativt
lång för en så ny och för företagen delvis främmande extern produktutvecklingsservice
som det här är fråga om. Detta beror bl. a. på det låga
”konsultmedvetande” som de mindre och medelstora industriföretagen ofta

NU 1976/77:30

har. En flexibel planering av nya utvecklingscentra rekommenderas.

Slutligen påpekas att IUC:s verksamhet knappast ens efter uppbyggnadsperioden
kan beräknas uppnå mer än kanske 60-80 % självfinansieringsgrad.

Produkt utvecklingscentrum i Göteborg

Göteborgs kommun har tillsammans med landstingen i Hallands, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län beslutat inrätta
ett produktutvecklingscentrum i Göteborg. Enligt det ramprogram för centret
för tiden 1977-1981 som har uppgjorts skall syftet med verksamheten
vara att i nära samarbete mellan institutionerna vid Chalmers tekniska högskola
och Göteborgs universitet samt företagareföreningar och produktutvecklingsråd
i de berörda länen främja produktutvecklingen inom främst
den mindre och medelstora industrin i Västsverige. Centret skall i samarbete
med de nämnda organen och näringslivet medverka till att idéer och förslag
till nya eller förbättrade produkter från såväl forskningsinstitutioner som
företag och uppfinnare utvecklas och anpassas för industriell produktion
och försäljning. I ramprogrammet anges bl. a. att centret inom ramen för
tillgängliga resurser skall tillgodose de mindre och medelstora industriföretagens
behov av teknisk service för produktutveckling, lokaler för produktutveckling,
verkstadskapacitet för experiment, prototyptillverkning och
provning i samband därmed samt kontaktverksamhet i samarbete med kontaktsekretariatet
vid Chalmers. Vidare påpekas att det för att produktutvecklingsarbetet
skall kunna bedrivas effektivt krävs att centret disponerar
egna basresurser. Utöver de tekniska utvecklingsresurser som finns vid institutionerna
skall centret, där så lämpligen kan ske, utnyttja redan befintliga
resurser för produktutveckling inom näringsliv, myndigheter och övriga organ.
Centret bör - genom att självt ge erforderlig service eller genom att
förmedla sådan - aktivt verka för att tillräckligt stöd ges under hela produktutvecklingsfasen.

1 fråga om lokaler för produktutveckling påpekas att institutionernas möjligheter
att erbjuda lokaler är begränsade. Kravet på sekretess innebär dessutom
ofta att särskilda lokaler erfordras. Centrets styrelse bör därför överväga
möjligheterna att erbjuda lämpliga lokaler för produktutveckling

1 fråga om verkstadsservice sägs att en egen verkstadskapacitet av baskaraktär
hos centret är nödvändig av funktions- och sekretesskäl. För att
centret skall kunna erbjuda enskilda uppfinnare och mindre och medelstora
industriföretag tillräckligt kvalificerad verkstadsservice till marknadspris bör
möjlighet finnas att belägga ledig kapacitet med legotillverkning för industriföretag.

Samverkan med företagareföreningarna och produktråden i de olika länen
bedöms som angelägen.

Verksamheten planeras för en uppbyggnadsperiod av fem år. Verksamhetens
omfattning och inriktning kommer att bestämmas av efterfrågan

NU 1976/77:30

på de tjänster som centret kan skaffa och upprätthålla. En utvärdering av
verksamheten skall påbörjas efter tre år.

Efter uppbyggnadsperioden, dvs. fr. o. m. det sjätte året, avses verksamheten
- med undantag för det redan etablerade kontaktsekretariatet - finansieras
genom intäkter från uppdrag. Kostnaderna för verksamheten under
den första femårsperioden beräknas till ca 4 milj. kr.

Produktutvecklingscentrum i Linköping

Industriministern tillsatte i maj 1974 en arbetsgrupp för bevakning av
sysselsättningsfrågor i Linköping. Arbetsgruppen har i maj 1976 bl. a. lagt
fram förslag om inrättande av ett produktutvecklingscentrum i Linköping.
Syftet med centret sammanfattas i en promemoria enligt följande.

Centret skall för det första bidra till att skapa resurser för mindre och
medelstora företag och enskilda uppfinnare att få hjälp med utveckling,
provning och marknadsföring av produkter. Det skall vidare medverka till
att universitetsinstitutioners och andra institutioners och företags resurser
i form av utrustning och kunskaper kan utnyttjas bättre. Ytterligare en
uppgift för centret blir att medverka till att nya företag och fler arbetstillfällen
skapas i regionen.

Produktutvecklingscentret skall, anförs det, vara ett naturligt komplement
till de resurser som finns i regionen inom hithörande områden vid universitetet,
de omlokaliserade statliga verken och privata företag.

Med hänsyn till de tekniska resurser som finns i Linköpingsregionen
räknar arbetsgruppen inte med några större investeringar under inledningsskedet.
Avsikten är att de inom regionen befintliga resurser som f. n. inte
är fullt utnyttjade skall kunna bilda underlag för verksamheten. Kostnaderna
för centret beräknas för den första femårsperioden till totalt 4,7 milj. kr.
Målet är att verksamheten i största möjliga utsträckning skall vara självbärande.
Fullständig kostnadstäckning är, konstaterar arbetsgruppen, svår
att uppnå. Med hänsyn till att verksamheten skall vara en service till företagen
anser arbetsgruppen det helt naturligt att staten, förslagsvis genom
styrelsen för teknisk utveckling (STU), svarar för en stor del av finansieringen.
1 kostnadskalkylen förutsätts att STU skall bidra med hälften av
erforderliga medel, medan Östergötlands läns landsting och Linköpings kommun
skall svara för resten.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Förslag om inrättande av nya industriella utvecklingscentra i olika regioner
fördes fram i en rad motioner år 1976. Näringsutskottet (NU 1975/76:54
s. 50 f.) konstaterade att det då inte fanns förutsättningar för ett beslut
av riksdagen om inrättande av ett nytt industriellt utvecklingscentrum inom
en viss region eller om utredning härom. Det måste, menade utskottet,

NU 1976/77:30

ankomma på statens industriverk och de regionala och lokala intressenterna
att i samverkan pröva förslag av den typ som framfördes i de här behandlade
motionerna. Först därefter kunde frågan om beslut av statsmakterna om
ett nytt industriellt utvecklingscentrum aktualiseras. Utskottet avstyrkte
motionerna, som avslogs av riksdagen.

Samtidigt behandlade näringsutskottet (NU 1975/76:53 s. 17) ett motionsförslag
om att STU skulle få i uppdrag att till budgetåret 1977/78 lägga
fram förslag om förbättrat stöd till innovationsverksamhet, bl. a. inrättande
av innovationscentra. Utskottet avstyrkte förslaget med hänvisning bl. a.
till den revisionsrapport rörande STU som riksrevisionsverket framlagt i
augusti 1975. 1 denna anförde riksrevisionsverket bl. a. att rådgivnings- och
förmedlingsverksamheten bör konsolideras innan fortsatt expansion övervägs.
Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter
i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet. De ansåg
att förslaget om inrättande av s. k. innovationscentra var väl värt att beaktas
och att STU borde få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för ett program, innefattande
åtgärder för eget stöd till innovationsverksamheten. Riksdagen
följde reservanterna.

Pågående utredningar om produktutvecklingsservice och utnyttjande av ny teknik

Statens industriverk har i december 1976 fått i uppdrag av regeringen
att utreda frågor om regional produktutvecklingsservice till mindre och medelstora
företag och enskilda uppfinnare. Utredningen skall ske i samarbete
med styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Industriministern uttalar i direktiven att det torde stå helt klart att det
från samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att stimulera utvecklingen
av nya produkter. En sådan stimulans bör kunna leda till att ett antal nya
sysselsättningstillfällen skapas, samtidigt som förutsättningarna för en mer
balanserad och stabil utveckling inom näringslivet förbättras. En aktiv stimulans
av näringslivets produktutvecklingsarbete bör även kunna innebära
fördelar ur regionalpolitisk synvinkel.

Vidare anför han att det är viktigt att de insatser som görs, speciellt
i de mindre företagen, ligger så nära företagen som möjligt. Ett produktutvecklingsstöd
på regional nivå kommer därför lättare att kunna utnyttjas
av företag och anställda.

Följande riktlinjer för utredningsarbetet lämnas i direktiven.

En kartläggning av det befintliga utbudet av olika typer av produktutvecklingsstöd
eller service bör göras. Näringslivets behov av ytterligare insatser
på detta område bör ses över och analyseras. På grundval härav bör
sedan förslag läggas fram som syftar till att främja produktutvecklingsverksamheten
i företag och bland enskilda uppfinnare. Förslagen bör avse bl. a.
stödets inriktning och omfattning, regional fördelning och finansiering.

Utredningsarbetet bör bedrivas utifrån följande fem utgångspunkter.

NU 1976/77:30

För det forsta bör stödet och utvecklingsinsatserna inom produktutvecklingsområdet
speciellt beakta de mindre och medelstora företagens samt
enskilda uppfinnares behov.

För det andra bör redan befintliga resurser på regional nivå i möjligaste
mån utgöra basen för fortsatt utbyggnad.

För det tredje bör en eventuell uppbyggnad av specialistkompetens och
teknisk utrustning för regional produktutvecklingsservice ske i första hand
i sådana regioner som kännetecknas av dels betydande industritäthet, dels
begränsat utbud av extern teknisk utvecklingsservice. I den mån förslag
redovisas om uppbyggnad av ytterligare utvecklingscentra av Skellefteåmodell
bör de i ett första steg begränsas till endast ett par, tre regioner.

För det fjärde bör en icke oväsentlig del av serviceutbudet finansieras
med avgifter från målgruppen. Olika alternativa finansieringsmodeller bör
presenteras.

För det femte bör produktutvecklingsservicen organisatoriskt utformas
så, att en bred förankring av verksamheten hos avnämarna åstadkommes.
Behovet av att knyta olika regionala intressenter som huvudmän till verksamheten
bör speciellt beaktas. Olika alternativa organisationsmodeller bör
redovisas.

STU har i februari 1977 fått i uppdrag att utreda främst mindre och medelstora
företags utnyttjande av ny teknik. 1 utredningsdirektiven uttalar
industriministern att det är angeläget att samhället aktivt bidrar till att stimulera
en fortlöpande förnyelse av produktutbud och produktionsteknik.
Vidare påpekas att lika viktigt som att utveckla ny teknik och nya produkter
är att ge utvecklingsresultaten en praktisk tillämpning i företagen, dvs. tillföra
befintliga företag ny teknik och nya produkter. Detta är ett problem
främst för de mindre företagen. Det är därför väsentligt att det skapas en
överblick över möjligheterna att tillföra företagen ny teknik. STU:s utredningsarbete,
som skall bedrivas i samråd med bl. a. statens industriverk,
arbetsmarknadsverket, statens utvecklingsfond, stiftelsen Norrlandsfonden
och Svenska uppfinnarföreningen, bör ske enligt följande riktlinjer.

De källor till ny teknik och nya produkter som finns bör analyseras.
De kanaler genom vilka företagen kan få tillgång till ny teknik bör vidare
kartläggas. Särskilt viktig är härvid tillgången till utländsk teknik. Kartläggningen
bör särskilt inriktas mot de mindre och medelstora industriföretagens
möjligheter.

Formerna för att utnyttja resultaten av det stöd till industriellt inriktat
utvecklingsarbete som förmedlas av STU, statens utvecklingsfond och Norrlandsfonden
bör utvärderas.

Företagareföreningsutredningen

Företagareföreningsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd
regional näringspolitik lagt fram förslag bl. a. om den fortsatta fö -

NU 1976/77:30

retagsserviceverksamheten. Utredningen konstaterar att verksamheten i det
stora hela fungerar väl och uppenbarligen fyller ett stort behov när det gäller
att främja de mindre och medelstora företagens utveckling. Verksamheten
i dess helhet bör dock, med nuvarande aktiviteter som grund, kunna intensifieras
och i vissa avseenden effektiviseras samt ges ökad spridning.
Detta förutsätter emellertid väsentligt utökade resurser. Utredningen anser
att det inte är vare sig nödvändigt eller lämpligt att i detalj ange hur verksamheten
bör läggas upp och bedrivas vid de enskilda föreningarna. Med
hänsyn till de skiftande förhållanden som råder i de olika länen i fråga
om näringslivsstruktur, företagstäthet m. m. bör föreningarnas företagsserviceverksamhet
även i fortsättningen präglas av stor flexibilitet och individuell
uppläggning. Den måste ständigt anpassas till den fortlöpande utvecklingen
i näringslivet och till de regionala förhållandena.

Följande riktlinjer anges för företagsserviceverksamheten. Den fortsatta
verksamheten bör liksom hittills omfatta informations- och kontaktverksamhet,
allmän rådgivning, översiktliga företagsanalyser, utbildningsservice
och konsultverksamhet. Vid konsultverksamhet bör stor uppmärksamhet
ägnas åt insatser inom områdena produktförnyelse och marknadsföring och
åt exportfrämjande aktiviteter. Härtill kommer de särskilda uppgifter som
samhället kan anse det vara lämpligt att föreningarna utför.

Inom den mer ordinarie företagsserviceverksamheten är enligt utredningen
mer omfattande och systematiserade insatser än hittills speciellt påkallade
i fråga om underleverantörsinriktade åtgärder och etableringsfrämjande åtgärder.
Åtgärder för att stimulera ny företagande behövs framför allt i regioner
med betydande sysselsättningsproblem. Utredningen anser också att företagareföreningarna
i samverkan med berörda myndigheter och organisationer
kan göra väsentliga insatser härvidlag.

Föreningarnas framtida resursbehov i form av personal och tillgång till
central service av lånemedel behöver enligt utredningen väsentligt förstärkas
under de närmaste åren. De främsta skälen till detta är dels att föreningarna
redan vid nuvarande verksamhet inte har fullt tillräckliga resurser, dels
att det behövs förstärkta insatser för att kunna främja nyetablering och
bidra till en effektiv underleveransförmedling, dels att enligt utredningens
förslag föreningarnas målgrupp utvidgas och låneverksamheten förändras.
Utredningen förordar att föreningarnas personella och övriga administrativa
resurser grovt räknat fördubblas under perioden fram till början av 1980-talet.
Med detta menas, anför utredningen, att de huvudsakliga bidragsgivarna
- stat och landsting - i möjligaste mån i sin långtidsplanering skall ta hänsyn
till en sådan ökningstakt för föreningarnas vidkommande. Med hänsyn till
osäkerheten rörande bl. a. den framtida kostnadsutvecklingen har utredningen
inte funnit det meningsfullt att i pengar söka precisera vilka anslagsökningar
för vart och ett av de berörda verksamhetsåren som kommer
att erfordras för att möjliggöra resursökningen.

NU 1976/77:30

Utskottet

I detta betänkande behandlas en rad motioner med näringspolitiskt innehåll.
Inledningsvis är det fråga om riktlinjer för näringspolitiken i stort.
De förslag som därnäst tas upp gäller ökad kontroll av företagsfusioner
och företagsförvärv samt skärpta åtgärder mot konkurrensbegränsning. De
multinationella företagen uppmärksammas i flera motioner. Övriga motioner
innehåller förslag rörande bl. a. representation för samhället i större företags
styrelser, åtgärder som avser företagens kapital- och kreditförsörjning och
ökade insatser för produktutveckling.

Näringspolitikens inriktning i allmänhet

En rad önskemål om speciella åtgärder på näringspolitikens område framställs
i motionen 1976/77:1327. Den inleds med förslag till riktlinjer för
en aktiv näringspolitik, och motionärernas första yrkande är att riksdagen
skall godkänna dessa riktlinjer. Som bakgrund anges olika samhälleliga krav
på näringslivets utveckling. Dessa leder fram till slutsatsen att det behövs
en snabb produktions- och effektivitetsutveckling inom industrin. För att
en sådan skall främjas rekommenderar motionärerna att samhället får en
utvidgad uppsättning av styrinstrument, alltifrån generella och selektiva
stödinsatser till olika typer av tvingande medel baserade på lagstiftning.
De ger exempel på sådana styrinstrument och markerar därvid bl. a. att
statligt ägarengagemang enligt deras uppfattning är ett viktigt inslag i
näringspolitiken. Vidare förespråkar de en aktiv näringspolitisk planering.
Företagens eget ansvar betonas. Men motionärerna vänder sig mot att statens
näringspolitiska ambitioner begränsas. Samhället får, menar de, inte inskränka
sig till att bara ange ramar och riktlinjer utan måste exempelvis också
aktivt främja branschrationaliseringar. Den industripolitik som motionärerna
förordar innebär alltså bl. a. en direkt statlig medverkan i strukturomvandlingen.
Tre branscher berörs närmare. Stålindustrin och dataindustrin omfattas
av särskilda yrkanden, som tas upp i andra sammanhang (NU
1976/77:42 resp. 27). I den mån motionärernas hemställan om näringspolitiska
riktlinjer avser skogsindustrin behandlas den i ett senare betänkande
(NU 1976/77:43).

Utskottet har i det stora hela ingenting att invända mot motionärernas
bakgrundsteckning. Deras allmänna slutsats om vikten av att industrins
produktivitet och effektivitet utvecklas är det lätt att instämma i. Att staten
på olika sätt måste kunna inverka styrande på näringslivet och att den bör
ta aktiv del i en näringspolitisk planering är uttalanden som utskottet inte
heller riktar någon gensaga mot. Det kan noteras att valet av styrmedel
enligt motionärerna bör ske pragmatiskt. De riktlinjer som de vill att riksdagen
skall uttala sig för präglas emellertid av att statens medverkan i ägarfunktion
och som pådrivande kraft i strukturomvandlingen överbetonas.

NU 1976/77:30

Det finns aktuella regeringsförslag som går ut på ökat statligt ägarengagemang
och på branschrationalisering under statens ledning. Något generellt
avståndstagande från sådana statliga insatser kännetecknar alltså inte den
nya regeringens politik. Utskottet kan emellertid inte godta motionärernas
rekommendationer som allmänna, överordnade principer. Med avstyrkande
av motionen i här aktuell del vill utskottet i stället hänvisa till regeringsförklaringen,
där en kärnpunkt är att vårt lands ekonomi även i framtiden
bör bygga på en socialt styrd marknadshushållning.

De mindre och medelstora företagen har på senare år stått i centrum
i många motioner. 1 motionen 1976/77:866 upprepas ett tidigare framfört
önskemål om en utredning av arbetsvillkoren för denna kategori av företag.
Motionärerna efterlyser förslag i två syften. Nyföretagandet bör bringas att
öka. Vidare bör de mindre och medelstora företagen få sådana villkor att
den nuvarande tendensen att allt fler sådana företag köps upp av större
företag kan brytas.

Utskottet delar i det väsentliga motionärernas uppfattning om vikten av
att de mindre och medelstora företagen får goda livsbetingelser och av att
tillkomsten av nya företag stimuleras. En sådan utredning som motionärerna
föreslår finner utskottet emellertid inte att riksdagen har anledning att begära.
En lång rad förslag till åtgärder av betydelse för de mindre och medelstora
företagen, i form av utvidgad företagsservice och förbättrat kreditstöd, har
nyligen lagts fram av företagareföreningsutredningen (SOU 1977:3), och en
proposition på grundval därav kan väntas hösten 1977. Vid samma tid beräknas
företagsskatteberedningen slutföra sitt arbete. Inom statens industriverk
pågår flera utredningar som också bör beaktas i detta sammanhang.
Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motionen.

Företagsfusioner och företagsförvärv; konkurrensbegränsning

Företagsfusionerna och den därmed sammanhängande växande koncentrationen
inom näringslivet tas i flera motioner till utgångspunkt för principiella
resonemang som utmynnar i krav på lagstiftning.

1 motionen 1976/77:1327 erinras om det förslag till lag om kontroll av
företagsförvärv i vissa fall som för några år sedan framlades i en promemoria
från justitiedepartementet (Ds Ju 1974:14). Enligt lagförslaget ålades företagarna
att dels samråda med löntagarna i det salubjudna företaget innan
avtal om samgående mellan företag träffades, dels anmäla till industridepartementet
att förhandlingar om samgående ägt rum. Regeringen skulle
kunna förbjuda förvärvet om detta antogs kunna medföra väsentliga olägenheter
från sysselsättnings- eller konsumentsynpunkt. Industridepartementets
granskning begränsades enligt förslaget till aktiebolag och ekonomiska
föreningar med minst 100 arbetstagare eller - i fråga om aktiebolag
- med ett aktiekapital av minst 5 milj. kr. Motionärerna anser att det allmännas
möjlighet att ingripa skall utsträckas jämfört med promemorieför -

NU 1976/77:30

slaget till att avse alla fall där ett samgående mellan större företag skulle
medföra väsentliga olägenheter för allmänt intresse, i första hand i fråga
om återverkningarna på sysselsättningen.

Att samhället och de anställda genom lagstiftning bör få inflytande vid
företagsfusioner hävdas också i motionerna 1975/76:847, 1975/76:1769,
1975/76:2116 och 1976/77:857. 1 den sistnämnda motionen anförs bl. a.
att de nyligen genomförda reformerna av arbetsrätten först på längre sikt
kan förväntas få någon effekt såvitt gäller samhällets och löntagarnas kontroll
över fusioner och företagsnedläggelser, och att därför en lagstiftning med
den i 1974 års departementspromemoria föreslagna innebörden bör genomföras
skyndsamt. I motionen 1975/76:2116 förordas en lagstiftning som ger
de anställda förköpsrätt vid fusionering av företag.

Av de två önskemål på detta område som framförs i motionen
1975/76:2110 gäller det ena att riksdagen skall begära förslag till lagstiftning
om offentlig kontroll av större fusioner. Det bör enligt motionärerna övervägas
om inte näringsfrihetsombudsmannen automatiskt bör få pröva alla
större företagsfusioner. Det andra önskemålet gäller en skärpning av konkurrensbegränsningslagen
(1953:603). Denna lag måste, hävdar motionärerna,
göras till ett effektivt instrument som möjliggör att existerande monopol
kan brytas - detta även om de är statliga eller godkända av staten.
Lagen måste också utformas med sikte på de multinationella företagen,
säger motionärerna. Ett yrkande om översyn av monopollagstiftningen finns
också i motionen 1976/77:219. Enligt denna använder kapitalisterna i Sverige
prishöjningar företrädesvis som metod att minska värdet av de anställdas
löner. Den begärda översynen bör därför syfta till att ge samhället ökade
möjligheter att bestämma hur företagen skall sätta sina priser.

Vad angår yrkandena om ändringar i den konkurrensrättsliga lagstiftningen
vill utskottet till en början erinra om att en särskild utredning, konkurrensutredningen
(H 1974:05), är sysselsatt med en genomgripande översyn
av konkurrensbegränsningslagen. Koncentrationsutvecklingen inom näringslivet
liksom företagssamarbetet över gränserna nämns i utredningens
direktiv bland en rad omständigheter som motiverar denna översyn. De
sakkunniga - bland vilka finns företrädare för de fyra största politiska partierna
- skall, sägs det vidare, inte vara bundna av detaljerade direktiv
utan ha möjlighet att förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med
lagstiftningen, något som dock inte innebär att de saknar riktlinjer för sitt
utredningsarbete. Utskottet vill vidare erinra om att yrkanden om tilläggsdirektiv
till utredningen tidigare har framförts i motioner vid riksmötena
1975 och 1975/76. Med anledning av dessa yrkanden uttalade utskottet
med riksdagens godkännande som sin mening att någon särskild framställning
till regeringen inte erfordrades med hänsyn bl. a. till att utredningen
redan enligt direktiven hade stor frihet att förutsättningslöst pröva olika
problem i samband med lagstiftningen. De två nu aktuella motionsyrkandena
föranleder inte utskottet till någon annan bedömning än den som

NU 1976/77:30

gjordes vid de tidigare riksmötena. Motionerna 1975/76:2110 - i angiven
del - och 1976/77:219 avstyrks därför.

Vad gäller frågor om insyn och inflytande för samhället och de anställda
vid fusioner och företagsförvärv vill utskottet till en början framhålla, att
staten och de anställda redan genom de senaste årens lagstiftning om medbestämmande
i arbetslivet och om styrelserepresentation för samhället och
de anställda i vissa företag har erhållit en jämfört med tidigare betydligt
utökad möjlighet till inflytande även i sådana situationer som avses i motionerna.
Vad beträffar fusionskontroll i allmänhet bör framhållas att de
rent konkurrensrättsliga aspekterna på fusioner och företagsförvärv kommer
att behandlas av konkurrensutredningen, varför någon åtgärd från riksdagens
sida i detta hänseende nu inte synes påkallad. Uppenbart är emellertid
att fusioner och företagsförvärv ofta får andra och för samhället och de
anställda mer ödesdigra konsekvenser än de som betingas av att konkurrensen
minskar eller upphör på marknaden. Detta gäller självfallet främst
i fråga om sysselsättningen, särskilt på små orter. De negativa verkningarna
för sysselsättningen av företagsförvärv och företagsnedläggelser måste på
allt vis motverkas. En väg till lösning kan vara en lagstiftning i linje med
den som skisseras i motionen 1976/77:1327. Utskottet räknar med att frågan
om åtgärder för kontroll av företagsfusioner etc. tas upp till samlad bedömning
så snart resultatet av konkurrensutredningens arbete föreligger.
Beträffande yrkandet i motionen 1975/76:2116 vill utskottet också hänvisa
till vad företagareföreningsutredningen har anfört angående möjligheterna
för privatpersoner att låna ur företag för att därigenom ^skaffa sig medel
att förvärva företaget. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon
framställning till regeringen inte bör göras på grundval av de nu aktuella
motionsyrkandena.

Åtgärder mot utländskt inflytande i svenska företag; kontroll av multinationella
företag

För att de multinationella företagens möjligheter att utvidga sin verksamhet
omedelbart skall kunna begränsas föreslås i motionen 1975/76:2126
vissa förändringar i praxis vid tillämpningen av lagen (1968:555) om rätt
för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och vid prövning
- enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom m. m. - av frågor om tillstånd för stora utländska kapitalägare
att förvärva aktier i svenska företag. Motionärerna vill dessutom ha ett
tillägg till aktiebolagslagen om tillståndsplikt för utlänningar som vill köpa
aktier i svenska aktiebolag.

Den konflikt som kan finnas mellan multinationella företags strävanden
och det svenska samhällets ekonomisk-politiska mål förs på tal i motionen
1975/76:641. Motionärerna vill att en lag skall stiftas som möjliggör förbud
mot sådana utländska uppköp av svenska företag som inte är förenliga med

NU 1976/77:30

dessa mål. Dessutom föreslås att staten skall få möjlighet att tillsätta styrelserepresentant
i utländskt företags dotterbolag i Sverige.

De frågor som motionärerna berör är i hög grad föremål för uppmärksamhet.
Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska
företag är i färd med en översyn av den lagstiftning som begränsar utlänningars
möjligheter till näringsverksamhet i Sverige och till förvärv av
aktier i svenska företag. Även de frågor som behandlas i motionen
1975/76:641 täcks till väsentlig del av utredningens direktiv. Därtill kommer
att det finns en särskild interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att
följa frågor rörande multinationella företag och därvid också initiera förslag
lill erforderliga ändringar och kompletteringar av existerande lagstiftning
och kontrollinstrument. Vidare utreder statens industriverk f. n. frågan om
de multinationella företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling.
Utskottet vill för sin del framhålla att det är angeläget att de
av motionärerna berörda problemen får en snabb lösning. Utskottet utgår
från att det pågående utredningsarbetet bedrivs med all möjlig skyndsamhet.
Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet förslagen i de nu
nämnda motionerna.

Multinationella företags inflytande inom livsmedelsindustrin berörs i motionen
1975/76:888. Mot bakgrund av en rad exempel på hur svenska företag
inom livsmedelsindustrin har förvärvats av multinationella intressen begär
motionärerna att en utredning skall tillsättas med syfte att undersöka hur
denna tendens skall kunna brytas. De tar i sammanhanget också upp multinationella
företags betydelse när de) gäller jordbrukets försörjning med
maskiner, konstgödsel, byggnadsmaterial etc.

Vad livsmedelsindustrin beträffar vill utskottet erinra om att statens industriverk
har fått regeringens uppdrag att utreda vissa frågor på livsmedelsindustrins
område med sikte på att arbetet skall kunna utmynna i
förslag till industripolitiska riktlinjer och härpå baserade förslag till konkreta
åtgärder. Utredningsrapporter rörande slakteri- och charkuteriindustrin,
sockerindustrin, malt- och läskedrycksindustrin samt bageriindustrin har
publicerats 1975 och 1976. Utredningsarbetet fortsätter med övriga delar
av livsmedelsindustrin. En slutrapport med förslag beräknas bli färdig under
1977. Dessutom kan nämnas att jordbruksutredningen ägnar intresse åt livsmedelsindustrin
och har diskuterat möjligheter för samhället att skaffa sig
ökad insyn i industribranscher med anknytning till jordbruket. Med hänvisning
både till den speciella utredningsverksamheten rörande denna
bransch och till de allmänna utredningarna rörande multinationella företag
avstyrker utskottet motionen 1975/76:888.

Andra frågor om kontroll av multinationella företag tas upp i motionerna
1975/76:2026 och 1975/76:2110. I den förra föreslås ett uttalande till regeringen
om att Sverige bör aktivt delta i det arbete som bedrivs inom
FN, OECD och EG för att pröva i vilken utsträckning och i vilka former

NU 1976/77:30

en internationell kartläggning och kontroll av de multinationella företagen
skall komma till stånd. Det är, säger motionärerna, för vårt land viktigt
att detta sker i sådana former att de positiva effekter för välståndsutvecklingen
som de multinationella företagens verksamhet medför inte motverkas.
1 motionen 1975/76:2110 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram förslag till lag om utvidgad uppgiftsskyldighet för multinationella
företag och dessutom att en särskild enhet skall inrättas inom
industriverket med uppgift att följa de multinationella företagens verksamhet
i Sverige.

Nära samarbete om olika aspekter av de multinationella företagens verksamhet
pågår inom flera internationella organisationer. I detta samarbete
är dels regeringarna, dels fackliga organisationer i olika länder engagerade,
och Sverige deltar aktivt i det. Ett resultat av detta arbete utgör den 1976
av OECD antagna deklarationen om internationella investeringar och multinationella
företag, till vilken fogats regler om en s. k. uppförandekod för
multinationella företag. Utskottet finner det angeläget att det internationella
samarbetet på området fortsätter och fördjupas. Att införa en uppförandekod
för de multinationella företagens sätt att agera i Sverige kan enligt utskottets
mening vara en metod att åstadkomma en önskvärd kontroll av dessa företags
verksamhet. Med hänsyn till vad som anförts om det pågående utredningsarbetet
på det internationella planet och till de studier och överväganden
i ämnet som pågår i Sverige anser utskottet emellertid inte att
det finns skäl för ett särskilt uttalande av riksdagen enligt det här berörda
yrkandet i motionen 1975/76:2026. Inte heller anser utskottet att riksdagen
har anledning att i detta läge ta de initiativ som föreslås i den här berörda
delen av motionen 1975/76:2110.

Utredning om konkursmissbruk

Motionen 1976/77:1252 tar sikte på det ibland förekommande missbruket
av konkursinstitutet som ett sätt för en företagare att undandra samhället
bl. a. skattemedel och de anställda deras intjänade löner. Enligt motionärerna
är systemet med "upprepade konkurser" särskilt vanligt inom konfektionsindustrin.
De föreslår att en utredning tillsätts med uppgift att undersöka
hur denna typ av företeelse lämpligen kan hindras.

Den genom motionen aktualiserade frågan om missbruk av näringsfriheten
uppmärksammades även vid riksmötet 1975/76. Näringsutskottet (NU
1975/76:54 s. 49) uttalade då att behovet av åtgärder för att komma till
rätta med problemet var väl dokumenterat. Utskottet vill understryka det
angelägna i att denna typ av missbruk motverkas. Ett medel härvidlag kan
vara att införa någon form av etableringskontroll, ett annat att regler om
s. k. konkurskarantän införs i konkurslagen. Flera utredningar är f. n. sys -

4 Riksdagen 1976/77. 17 sam!. Nr 30

NU 1976/77:30

selsatta med frågor som rör företags obestånd och konkurs. Såsom redovisats
i det föregående har konkurslagskommittén (Ju 1971:06) nyligen erhållit
tilläggsdirektiv att utreda just frågor om missbruk av konkursinstitutet. Vad
som enligt direktiven främst kommer i blickfältet är en utvidgning av det
i 199 a § konkurslagen upptagna förbudet för gäldenären att under konkursen
driva bokföringspliktig rörelse till att gälla också för viss tid efter konkursens
upphörande. Också andra alternativ anges vara möjliga. Även företagsobeståndskommitténs
(Fi 1976:03) arbete är av intresse i detta sammanhang.
Det i motionen framförda önskemålet om utredning får sålunda anses redan
vara tillgodosett. På grund härav avstyrker utskottet motionen.

Styrelserepresentation för samhället i vissa företag

1 motionen 1976/77:292 påpekas att lagen (1976:350) om styrelserepresentation
för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser
saknar bestämmelser om kommunal styrelserepresentation. Motionärerna
erinrar om den frivilliga försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation
i s. k. ortsdominerande företag som pågått under 1970-talet och
anser att kommunerna genom ett tillägg till lagen bör ges rätt att utse styrelserepresentanter
i sådana företag eller ekonomiska föreningar som ej omfattas
av lagen i dess nuvarande lydelse men som har mer än 500 anställda
inom kommunen eller där svarar för mer än en tiondel av det totala antalet
anställda. Som motiv härför anför motionärerna att den kommunala planeringen
och alla viktiga beslut i många kommuner är beroende av förändringar
i ett företag som dominerar ortens arbetsliv. Med hänsyn härtill
är det, sägs det i motionen, en praktisk lösning att kommunen får utse
styrelserepresentanter i de ortsdominerande företagen.

Ett likartat motionsyrkande förekom vid föregående riksmöte. Utskottet,
som avstyrkte det, uttalade i sitt betänkande (NU 1975/76:68 s. 11), som
i denna del godkändes av riksdagen, bl. a. att kommunernas behov av information
i väsentlig mån kunde tillgodoses genom de från kommunernas
synpunkt positiva förändringar som föreslogs i informationssystemet företag
-samhälle. Utskottet erinrade också om möjligheten att sluta frivilliga överenskommelser
om styrelserepresentation. Enligt utskottets mening äger dessa
synpunkter fortfarande giltighet. Utskottet vill härutöver framhålla att
man inte kan bortse från att motsättningar i många situationer kan föreligga
mellan företagets och kommunens intressen och att risken för lojalitetskonflikter
därför är särskilt stor när det gäller kommunala representanter
i företagsstyrelser. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen.

I den här aktuella delen av motionen 1976/77:1327 görs gällande att regeringen
inte tycks vara beredd att utnyttja den möjlighet till utökad sty -

NU 1976/77:30

relserepresentation som 1976 års lag om styrelserepresentation för samhället
i aktiebolag m. m. erbjuder i den näringspolitiska planeringen. Riksdagen
bör enligt motionärerna uttala ett krav på att den möjlighet regeringen fått
snarast utnyttjas.

Utskottet vill framhålla att lagen självfallet inte uppställer något krav
på att statens möjligheter i det aktuella hänseendet skall utnyttjas till fullo.
Det får alltså ankomma på regeringen att bedöma i vilka fall ett statligt
styrelseinträde kan vara aktuellt. Någon anledning till ett uttalande från
riksdagens sida i denna fråga är enligt utskottets mening inte erforderligt,
varför utskottet avstyrker motionen i denna del.

Företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati

I motionen 1976/77:1259 aktualiseras frågan om införandet av en typ
av företagsform som ursprungligen skisserades av Ernst Wigforss under
beteckningen ”samhällsföretag utan ägare”. Företagen skulle i ett sådant
system närmast utgöra en sorts stiftelser utan ägare. De skulle i första hand
ses som förvaltare av en del av landets produktiva tillgångar. Motionärerna
anser att förslaget bör övervägas av utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna
och kapitaltillväxten.

Såsom redovisats i det föregående har på senare år samhällets och de
anställdas inflytande i företagen ökats väsentligt genom olika lagstiftningsåtgärder.
Dessa har i allmänhet varit inriktade på att ge staten och de anställda
antingen ett direkt medbestämmande genom t. ex. styrelserepresentation
eller ett medinflytande under själva beslutsprocessen. Arbetet på att utöka
detta inflytande är ingalunda slutfört. Utskottet vill bl. a. peka på att 1974
års bolagskommitté (Ju 1974:21), som har till uppgift att utreda frågor om
handelsbolag m. m., enligt direktiven bör försöka utforma sina förslag så
att de underlättar införandet av styrelserepresentation och annan löntagarmakt
i främst de större handelsbolagen. Ett ytterligare steg på denna väg
är att de anställda får del i Företagens förmögenhetstillväxt. Någon på lag
grundad möjlighet för de anställda att tilltvinga sig en sådan typ av inflytande
finns inte för närvarande. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra
om att olika former av vinstandelssystem för de anställda på frivillig väg
har införts i två av landets affärsbanker. Utredningen om löntagarna och
kapitaltillväxten har till uppgift bl. a. att konstruera en eller ett par modeller
för löntagarfonder så uppbyggda att de är ägnade att förebygga risken för
vidgade förmögenhetsklyftor och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati.
Ehuru mera radikalt än det nu existerande systemet för de anställdas
medinflytande torde ett system med löntagarfonder å andra sidan
vara mindre långtgående än en lösning enligt de av Ernst Wigforss förordade
linjerna. Beröringspunkterna mellan de två senare systemen är emellertid
många, och utskottet vill för sin del upprepa vad riksdagen uttalade år
1970, nämligen att det är angeläget att man prövar olika uppslag med syfte

NU 1976/77:30

att fördjupa den ekonomiska demokratin och att den i motionen föreslagna
modellen får ses som ett uppslag bland andra. En sådan prövning bör göras
i lämpligt sammanhang. Att den nämnda utredningens uppdrag nu utvidgas
till att avse en prövning av det system som förordas i motionen anser sig
utskottet dock inte böra förorda. Utskottet avstyrker sålunda motionen.

Kapital- och kreditförsörjning

I flera motioner framförs förslag som på ett eller annat sätt gäller företagens
kapital- och kreditförsörjning. Ett par av dessa förslag avser särskilda regionala
insatser, ett par andra exportfinansiering och särskilda kreditmöjligheter
för importkonkurrerande företag. Vissa krav på personlig borgen
behandlas i en motion. Sist i detta avsnitt tar utskottet upp en motion
vars yrkande rör ”bankväsendets roll i en aktiv näringspolitik”.

När ett strömfall byggs ut skall strömfallets ägare i vissa fall inbetala
s. k. regleringsavgifter till länsstyrelsen. Vattenregieringsmedel skall enligt
gällande regler användas antingen för att förebygga eller minska skada eller
olägenhet som vållas genom regleringsföretaget eller för att tillgodose allmänt
ändamål beträffande den av företaget berörda bygden. I motionen
1976/77:293 yrkas att medlen i högre grad än vad nu sker skall kunna
användas för sysselsättningsskapande insatser i kraftverks- och regleringsbygderna.
Stödet bör enligt motionärerna ges i form av lån med jämförelsevis
låga säkerhetskrav.

Med hänsyn såväl till den besvärande sysselsättningssituationen i framför
allt de nordligaste länen som till åtstramningen på kreditmarknaden har
utskottet förståelse för motionärernas inställning. Som framgår av det föregående
ses f. n. de gällande tillämpningsföreskrifterna beträffande regleringsmedlens
användning över inom jordbruksdepartementet. Utskottet förutsätter
att de i motionen framförda synpunkterna beaktas vid denna översyn.
Därför finnér utskottet inte skäl att föreslå någon särskild framställning
i frågan utan avstyrker motionen.

I en motion år 1975 föreslogs att en industriell utvecklingsfond för Gotland
skulle inrättas efter mönster av Norrlandsfonden. Detta förslag återkommer
i motionen 1976/77:294. Liksom tidigare har utskottet förståelse för syftet
- att det gotländska näringslivet skall få ökad stimulans. Även denna gång
finnér dock utskottet att det bör avstyrka motionen. Argumenten för detta
är desamma som förra gången. Bl. a. vill utskottet framhålla att Norrlandsfonden
har en speciell bakgrund och inte synes lämpad som förebild för
Gotlands del. När det gäller åtgärder för att åstadkomma industriell utveckling
på Gotland vill utskottet emellertid erinra om att regeringen med
anledning av ett uttalande av riksdagen förra året (NU 1975/76:39, rskr
1975/76:220) har givit Statsföretag AB i uppdrag att göra en inventering
av statliga industriprojekt som lämpar sig för lokalisering till Gotland. Enligt
vad utskottet har inhämtat avser Statsföretag efter att ha verkställt detta

NU 1976/77:30

uppdrag att lämna en slutredovisning omkring den 1 juni i år. Det bör
kraftigt understrykas att det är angeläget att regeringen eftersträvar att de
förslag som nu är att vänta så snart som möjligt kan utmynna i konkreta
åtgärder för utveckling av det gotländska näringslivet.

I motionen 1976/77:527 framförs önskemål om vissa åtgärder för underlättande
av export från mindre och medelstora företag. Huvudsakligen
uppehåller sig motionären vid det exportkreditstöd som kan utgå i form
av rätt för företag att vid inkomsttaxering göra avdrag avseende kostnad
för exportkredit. Motionären vill att reglerna för detta stöd skall ändras,
så att de blir gynnsammare för mindre och medelstora företag. Vissa krav
på kreditupplysning i exportkreditsammanhang berörs också i motionen.

Den industri som är inriktad på hemmamarknaden kan, utan att utsättas
för ren priskonkurrens, komma i underläge ifall utländska konkurrenter
kan erbjuda särskilt gynnsamma betalningsvillkor på basis av statliga lån
i hemlandet med subventionerade räntor. Detta konstaterande görs i motionen
1976/77:531. Med hänvisning till förebilder i Finland och Norge
föreslås där att det skall utredas om inte ett inhemskt kreditgivningssystem
av exportkreditkaraktär bör införas i Sverige.

De frågor som tas upp i de båda nu redovisade motionerna omfattas
av de direktiv som har givits för en nyligen tillkallad utredning om exportfinansieringen.
Då någon åtgärd från riksdagens sida alltså inte är motiverad
avstyrker utskottet motionerna.

Ett sätt att förbättra kreditmöjligheterna för egenföretagare berörs i motionen
1976/77:863. I motionen kritiseras kreditinrättningarnas praxis att
vid kreditgivning till företag kräva personlig borgen av företagaren. Motionären
föreslår att det utreds om inte kravet på borgen i lånesammanhang
bör begränsas till att gälla ”endast företagsinteckningar och icke som för
närvarande den egna företagarens personliga egendom”. Ett skäl härtill är,
säger motionären, att en företagare som en konsekvens av medbestämmandelagen
kan fä svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer.

Inledningsvis vill utskottet framhålla att frågan huruvida medbestämmandelagstiftningen
i praktiken förändrar förutsättningarna för borgenskravet
på enskilda näringsidkare inte torde kunna bedömas med någon säkerhet
på nuvarande stadium. Det bör emellertid understrykas att en utgångspunkt
vid medbestämmandelagens tillkomst har varit att de rättigheter de anställda
tillerkänts genom lagen ej skall inverka på företagets förhållande till tredje
man, dvs. motparten i redan avtalade affärstransaktioner. Utskottet vill också
erinra om att frågan har berörts av företagareföreningsutredningen i dess
nyligen avlämnade betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik.
Utredningen finner det inte osannolikt att den ökade medbestämmanderätten
kan göra företagsägarna mindre benägna att ikläda sig ett borgensåtagande
för företagets lån och anser mot denna bakgrund att ägarens
borgensansvar för lån bör kunna begränsas betydligt. Någon lagstiftning

5 Riksdagen 1976/77. 17 sami. Nr 30

NU 1976/77:30

härom föreslås inte. Utskottet förutsätter att de med kravet på borgen sammanhängande
frågorna övervägs under remiss- och departementsbehandlingen
av utredningens betänkande och finner inte skäl föreslå riksdagen
att vidta någon åtgärd i frågan. Motionen avstyrks därför.

Vad som hemställs i motionen 1976/77:1245 är att ”frågan om bankväsendets
roll i en aktiv näringspolitik” skall allsidigt utredas. Av motiveringen
framgår emellertid att syftet med motionen är mera begränsat. Liksom
vid två tidigare tillfällen tar motionären upp frågan om bankernas tillgång
till industriell expertis för kreditbedömning och för rådgivning till företagen.
Han kan nu hänvisa till att frågan har diskuterats ytterligare, bl. a. inom
Ingenjörsvetenskapsakademien.

Motionären kritiserar utskottet för att ha sett hans förslag uteslutande
från bankernas synpunkt och sålunda ha negligerat det behov som företagen
kan ha av att finna personer med industriell erfarenhet hos bankerna. Att
detta inte är fallet framgår av vad utskottet anförde förra året. Det kan
tänkas vara väl motiverat att bankerna i ökad utsträckning knyter till sig
personer med industriell bakgrund. I den debatt som har förts har förekommit
olika meningar härom. Utskottet anser emellertid inte att det är
en uppgift för staten att nu engagera sig i denna fråga. Med hänvisning
också till sitt yttrande i ämnet förra året avstyrker utskottet motionen.

Typhus för industriell verksamhet

I motionen 1976/77:868 hävdas att det har förekommit att industrilokaler
i nyuppförda hantverks- eller industrihus visat sig vara felkonstruerade.
Detta har i första hand inträffat då den industriella verksamheten har utvidgats
eller då en omläggning av verksamheten har skett, uppger motionärerna.
De anser att ett samarbete mellan staten och berörda myndigheter
bör komma till stånd i syfte att få fram industriella typhus som skulle
kunna rekommenderas vid nyetablering och projektering av industrilokaler
för mindre industriföretag. De vill att riksdagen skall ge regeringen detta
till känna som sin mening.

Industrilokaler som kommunerna projekterar och bygger för uthyrning
till företag måste i viss mån anpassas efter de behov som presumtiva hyresgäster
kan ställa. Vid tillståndsgi vningen övervakar ett flertal myndigheter
att lokalerna fyller de krav som ställs i olika avseenden, bl. a. beträffande
en modern, ändamålsenlig arbetsmiljö. Utskottet finner det tvivelaktigt om
de problem som motionärerna pekar på skulle kunna lösas genom att statliga
myndigheter får i uppdrag att utarbeta särskilda typhus för industriell verksamhet.
Utskottet avstyrker därför motionen.

NU 1976/77:30

Främjande av produktutveckling

Den regionala service som lämnas till i forsta hand de mindre och medelstora
företagens produktutvecklingsarbete bör, föreslås i tre motioner,
förstärkas genom att nya industriella utvecklingscentra inrättas utöver det
som nu finns i Skellefteå. I motionen 1976/77:218 begärs att regeringen
snarast skall planera och bygga ut ett industriellt utvecklingscentrum för
Smålandsregionen, förlagt till Hultsfred. En försöksverksamhet med industriellt
utvecklingscentrum i södra delen av stödområdet nedre Norrland/
norra Svealand önskas i motionen 1976/77:1253. Ett förslag till uppbyggnad
av ett produktutvecklingscentrum i Linköping som länsstyrelsen i Östergötlands
län har lagt fram tas upp i motionen 1976/77:402.

Vid sin behandling förra året av förslag om inrättande av nya industriella
utvecklingscentra påpekade utskottet att det måste ankomma på statens
industriverk och de regionala och lokala intressenterna att i samverkan pröva
förslag av den typ som framfördes i motionerna. Först därefter kunde frågan
om beslut av statsmakterna om ett nytt industriellt utvecklingscentrum
aktualiseras.

Frågor om regional produktutvecklingsservice till mindre och medelstora
företag samt enskilda uppfinnare utreds nu - som framgår av redogörelsen
i det föregående - av statens industriverk i samarbete med styrelsen för
teknisk utveckling (STU). En eventuell uppbyggnad av specialistkompetens
och teknisk utrustning för regional produktutvecklingsservice bör enligt direktiven
för utredningsarbetet i första hand ske i sådana regioner som kännetecknas
av dels betydande industritäthet, dels begränsat utbud av extern
teknisk utvecklingsservice. Om utredningen lägger fram förslag om inrättande
av ytterligare utvecklingscentra av Skellefteåmodell bör endast ett
par, tre regioner komma i fråga. Utskottet vill även erinra om att industriministern
i budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. 15 s. 225) uttalar
att i avvaktan på resultatet av denna utredning någon utbyggnad av STU:s
regionala företagsservice utöver en planerad försöksverksamhet i Göteborg
inte bör ske.

Med hänsyn till pågående utredningsarbete föreslår utskottet inte någon
framställning till regeringen på grundval av nu ifrågavarande motioner.

Med anledning av dessa motionsyrkanden och de två som behandlas
i det följande vill utskottet framhålla att det är angeläget att statsmakterna
aktivt medverkar till att skapa goda förutsättningar för utveckling av nya
produkter, främst inom de mindre och medelstora företagen. Den kreativa
miljö som ett industriellt utvecklingscentrum kan erbjuda torde härvidlag
vara värdefull.

Det är viktigt, påpekas i motionen 1976/77:859, att verksamheten vid
produktutvecklingscentret i Göteborg kan räkna med verkligt stöd från statens
sida. Motionärerna anser att uppbyggnaden av produktutvecklingscentret
samt verksamheten vid produktråden i de västsvenska länen motiverar

NU 1976/77:30

att företagareföreningarna i dessa län får ökade resurser för produktutvecklingsfrågor.
De vill att riksdagen skall begära att regeringen på lämpligt
sätt beaktar vad som anförs i motionen om den fortsatta utvecklingsservicen
i Västsverige.

Utskottet vill erinra om att företagareföreningsutredningen i sitt nyligen
avlämnade betänkande (SOU 1977:3) har föreslagit att företagareföreningarnas
resurser skall väsentligt förstärkas. Betänkandet remissbehandlas f. n.
Utredningsförslagen kommer enligt vad som aviserats att läggas till grund
för en proposition under nästa riksmöte. Mot denna bakgrund anser utskottet
inte att det finns anledning för riksdagen att göra någon särskild framställning
till regeringen med anledning av motionen.

I motionen 1976/77:530 hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära
en utredning av frågan om förverkligande av uppfinnaridéer i enlighet
med vad som anförs i motionen. Motionären tänker sig att ett särskilt slags
stipendier - entreprenörsstipendier - skall inrättas. Dessa skulle utdelas till
personer som söker omsätta projektidéer i praktisk industriell verksamhet.

Utskottet räknar med att denna fråga kommer att tas upp i den undersökning
rörande de mindre och medelstora företagens utnyttjande av
ny teknik som STU utför på uppdrag av industriministern. Utskottet avstyrker
därför motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för näringspolitiken

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1327 yrkandet 1 såvitt
här är i fråga,

2. beträffande utredning om ökat nyföretagande, m. m.
att riksdagen avslår motionen 1976/77:866,

3. beträffande konkurrensbegränsningslagstiftningen
att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:2110 yrkandet 1 b och yrkandet 1 c i ifrågavarande
del,

b) motionen 1976/77:219,

4. beträffande kontroll av företagsfusioner och företags/örväiv
att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:847,

b) motionen 1975/76:1769,

c) motionen 1975/76:2110 yrkandet 1 a och yrkandet 1 c i ifrågavarande
del,

d) motionen 1975/76:2116,

e) motionen 1976/77:857,

0 motionen 1976/77:1327 yrkandet 5,

NU 1976/77:30

5. beträffande begränsning av utlännings rätt att idka näring och förvärva
egendom i Sverige

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2126,

6. beträffande viss lagstiftning rörande utlandsägda företag i Sverige
att riksdagen avslår motionen 1975/76:641,

7. beträffande multinationella företag inom livsmedelsindustrin
att riksdagen avslår motionen 1975/76:888,

8. beträffande internationellt samarbete i fråga om kontroll av multinationella
företag

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2026 yrkandet 5,

9. beträffande utvidgad uppgiftsskyldighet för multinationella företag,
m. m.

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2110 yrkandet 2,

10. beträffande utredning om konkursmissbruk

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1252,

11. beträffande styrelserepresentation för kommunerna i vissa företag
att riksdagen avslår motionen 1976/77:292,

12. beträffande styrelserepresentation för staten i vissa företag
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1327 yrkandet 2,

13. beträffande företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati att

riksdagen avslår motionen 1976/77:1259,

14. beträffande användning av vartenregleringsmedel till näringslivsfrämjande
åtgärder

att riksdagen avslår motionen 1976/77:293,

15. beträffande utvecklingsfond för Gotland, m. m.
att riksdagen

a) avslår motionen 1976/77:294,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om åtgärder för utveckling av det gotländska näringslivet,

16. beträffande åtgärder för underlättande av export från mindre och
medelstora företag

att riksdagen avslår motionen 1976/77:527,

17. beträffande viss kreditgivning till importkonkurrerande hemmamarknadsindustri att

riksdagen avslår motionen 1976/77:531,

18. beträffande egenföretagares personliga borgensåtaganden
att riksdagen avslår motionen 1976/77:863,

19. beträffande industriell expertis vid affärsbankerna
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1245,

20. beträffande typhus för industriell verksamhet
att riksdagen avslår motionen 1976/77:868,

NU 1976/77:30

21. beträffande inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra
att riksdagen avslår

a) motionen 1976/77:218,

b) motionen 1976/77:402,

c) motionen 1976/77:1253,

22. beträffande stöd till produktutvecklingsservice i Västsverige
att riksdagen avslår motionen 1976/77:859,

23. beträffande entreprenörsstipendier

att riksdagen avslår motionen 1976/77:530.

Stockholm den 19 april 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Hovhammar (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Blomkvist (s), Andersson i Örebro (fp), fru
Hambraeus (c), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s). Ångström
(fp), fru Oskarsson (c), herrar Häll (s), Jonsson i Husum (s), fru Radesjö
(s) och herr Lorentzon i Ätran (m).

Reservationer

av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Högström, Häll,
Jonsson i Husum och fru Radesjö (alla s)

1. beträffande allmänna riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 45 med ”styrd marknadshushållning” bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan i allt ansluta sig till vad motionärerna anför. De klargör
på ett realistiskt sätt att näringspolitiken inte kan bli effektiv om inte alla
slags styrinstrument, generellt likaväl som selektivt verkande, står till buds.
De påminner med rätta om att statligt ägarengagemang - något som kan
förekomma i många former - ofta är ett oundgängligt inslag i en politik
som går ut på att finna varaktiga lösningar på särskilda branschers eller
företags problem. De understryker den statliga planeringens betydelse och
riktar välbefogad kritik mot en doktrin som innebär att samhället undandrar
sig en väsentlig del av sitt ansvar för näringslivets utveckling. Det finns,
anser utskottet, i dagens läge ett starkt behov av ett sådant näringspolitiskt
programuttalande från riksdagens sida som motionärerna förordar. Utskottet
tillstyrker alltså deras yrkande härom.

NU 1976/77:30

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1327 yrkandet
1 såvitt här är i fråga som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. beträffande styrelserepresentationJor kommunerna i vissa företag (morn. 11)
Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Ett
likartat” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:
Omständigheterna kring många av de nedläggningar av framför allt s. k.
ortsdominerande foretag som har ägt rum under senare år pekar enligt utskottets
mening med all tydlighet på nödvändigheten av att de berörda
kommunerna i god tid är väl informerade om företagens utveckling. I sitt
betänkande 1975/76:68 avstyrkte utskottet ett liknande motionsyrkande
med motiveringen att kommunernas behov av information i väsentlig mån
kunde tillgodoses inom ramen för det genom 1976 års lagstiftning införda
systemet med lagfäst informationsskyldighet. Utskottet erinrade också om
möjligheten att sluta frivilliga överenskommelser om styrelserepresentation.
Den senare möjligheten torde emellertid inte ha utnyttjats i någon större
utsträckning. I alla händelser framstår det nuvarande informationssystemet
som otillräckligt när det gäller för kommunerna att hålla sig underrättade
om vad som sker i företagen och, än mer, påverka dessas utveckling. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om att den uppgiftsskyldighet som
bolagen ålagts enligt lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor
är begränsad; den skall t. ex. fullgöras högst två gånger årligen och
avse förhållanden längst fem år framåt i tiden. Som ett komplement till
de befintliga möjligheterna för samhället till insyn i företagen bör man enligt
utskottets mening nu införa en möjlighet för kommunerna att utse styrelserepresentanter
i vissa företag. Ett förslag med denna innebörd har redan
framlagts av den interdepartementala arbetsgrupp som har utvärderat försöksverksamheten
med offentliga styrelserepresentanter. Förslaget har remissbehandlats
och bör enligt utskottets uppfattning efter den ytterligare
överarbetning som kan föranledas av remissbehandlingen läggas till grund
för lagstiftning. Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av
motionen 1976/77:292 hemställer hos regeringen att ett lagförslag med nu
angiven inriktning föreläggs riksdagen.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:292 hos regeringen
begär förslag till lagstiftning i enlighet med vad utskottet
anfört.

NU 1976/77:30

3. beträffande styrelserepresentation .för staten i vissa företag (mom. 12)
Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av den ovilja som regeringen visat när det gäller att tillvarata
lagens möjligheter att utse statliga styrelserepresentanter vill utskottet understryka,
att den genom lagen givna möjligheten inte är avsedd att leda
till en statlig maktutövning utan demokratisk kontroll. Tvärtom bör lagens
tillkomst ses som ett naturligt led i en strävan mot en fördjupad ekonomisk
demokrati. De offentliga styrelseledamöterna bör i första hand fungera som
kontakt- och opinionsförmedlare mellan företag och företagsledning å ena
sidan och de allmänna samhällsintressena å den andra. Offentlig styrelserepresentation
i företag framstår som en ändamålsenlig form för samarbete
och informationsutbyte. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att
regeringen snarast utnyttjar den erbjudna möjligheten till insyn i företagen.
Kravet härpå gör sig särskilt starkt gällande i en period som den nuvarande
med ett stort antal företagsnedläggelser, ofta med allvarliga konsekvenser
för samhälle och enskilda. På grund av det anförda tillstyrker utskottet
motionen.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1327 yrkandet
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1976/77:30

Bilaga I

1 motionen 1976/77:292 framlagt lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället
i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1976:350) om styrelserepresentation
för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser
dels att 8 !} skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 4-7 $$ skall betecknas 8-11 §5 och nuvarande 9 och
lOSS samt 11 § skall betecknas 12 och 13 SS samt 21 S,
dels att i lagen skall införas elva nya paragrafer 4-7 och 14-20 SS av nedan
angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 S

Kommun har rätt att enligt denna
lag utse en ledamot och en suppleant
i styrelsen för aktiebolag eller ekonomisk
förening som ej omfattas av
styrelserepresentation som avses i

1 S, om företaget har mer än 500 anställda
inom kommunen eller där
svarar för mer än en tiondel av det
totala antalet anställda.

Har styrelseledamot utsetts, består
rätten till styrelserepresentation för
kommunen även om antalet anställda
därefter underskrider det antal eller
den andel som anges i första
stycket.

5 S

Med företag förstås i denna lag aktiebolag,
ekonomisk förening eller
stiftelse varå lagen är tillämplig.

Denna lag gäller icke bankaktiebolag
eller försäkringsaktiebolag och
ej heller företag vars verksamhet huvudsakligen
avser opinionsbildning
av politisk, religiös eller liknande art.

Ledamot som har utsetts enligt 1,

2 eller 4 § (offentlig styrelseledamot)

NU 1976/77:30

Nuvarande lydelse

Föreslaxen lydelse

skall särskilt verka för att samhällets
intressen beaktas i verksamheten.

14 5

Beslutar kommun om inrättande
av offentlig styrelserepresentation,
skall beslutet delges företaget.

15 5

Äger två eller flera kommuner rätt
till styrelserepresentation i samma
företag och enas kommunerna ej om
annat, utses den offentlige styrelseledamoten
av den bland kommunerna
där företaget har det största antalet
anställda och suppleanten av
den kommun där företaget har det
näst största antalet anställda.

165

Tiden för offentlig styrelseledamots
uppdrag bestämmes av den
som utser ledamoten.

Förordnas ej annat i anledning av
ansökan om undantag enligt 17 eller
18 5 tillträder offentlig styrelseledamot
sitt uppdrag vid tidpunkt som
bestämmes av den som har utsett
ledamoten. 1 fall som avses i 14 5
får dock tillträde ske tidigast tre månader
efter det att företaget mottagit
underrättelse som där sägs.

Första och andra styckena äger
motsvarande tillämpning på suppleant.

17 5

Offentlig styrelseledamot får ej
handlägga fråga om avtal om den
som har utsett ledamoten i frågan
har ett väsentligt intresse som ej är
av allmän natur och intresset kan
vara stridande mot företagets.

185

Skulle offentlig styrelserepresentation
enligt 4 5 medföra väsentlig
olägenhet för aktiebolag på grund av
att

1. styrelsens sammansättning är
beroende av förhållande mellan olika

NU 1976/77:30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

aktieägare eller aktieägargrupper,
som framgår av bolagsordningen,
avtal eller annan omständighet eller

2. bolagsordningen innehåller föreskrift
om särskild röstmajoritet för
styrelsebeslut, kan undantag medgivas
från denna lag, om olägenheten
ej kan undanröjas på annat sätt.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning på ekonomisk förening.
Med förhållande som avses i första
stycket 1 jämställes därvid förhållande
mellan olika intressentgrupper
inom föreningen.

Undantag skall förenas med villkor
om åtgärder som på annat sätt
tillgodoser kommunens intresse av
insyn och inflytande i fråga om företagets
verksamhet.

195

Bestämmelserna i 18 5 äger motsvarande
tillämpning, om olägenhet
som där sägs skulle uppkomma
genom att kommun införs i företag
med styrelserepresentation för de
anställda enligt lagen (1976:351) om
styrelserepresentation för de anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Vill kommunen och de anställda
samtidigt införa styrelserepresentation
och kan ej båda få sådan representation
utan att olägenhet som
sägs i 18 5 uppkommer för företaget,
äger de anställda företräde framför
kommunen.

20 5

Fråga om tillämpningen av 4, 6,
14, 16 eller 19 5 eller fråga om
undantag enligt 17 eller 18 5 prövas
av nämnden för styrelserepresentationsfrågor.

Mot nämndens beslut får talan ej
föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 och gäller till utgången av juni
1979.

NU 1976/77:30

Översikt över motionernas behandling

Bilaga 2

Motion		Referat av Utskottets motiveringen yttrande s. s.	Utskottets hemställan (på s. 56-58) mom.	Reservation nr
1975/76:	641	14	47	6
	847	8	46	4
	888	15	48	7
	1769	8	46	4
	2026:5	15	48	8
	2110:1 a	8	46	4
	1 b	8	46	3
	1 c	8	46	3, 4
	2	14	48	9
	2116	9	46	4
	2126	15	47	5
1976/77:	218	36	55	21
	219	9	46	3
	292	24	50	11	2 (s. 59)
	293	28	52	14
	294	28	52	15
	402	36	55	21
	527	29	53	16
	530	37	56	23
	531	29	53	17
	857	8	46	4
	859	37	55	22
	863	29	53	18
	866	5	45	2
	868		54	20
	1245	29	54	19
	1252	21	49	10
	1253	36	55	21
	1259	27	51	13
	1327:1	4	44	1	1 (s. 58)
	2	25	50	12	3 (s. 60)
	5	7	45	4

NU 1976/77:30 65

Innehållsförteckning

Åren del 1

Motionsyrkandena 1

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1976/77:866 och 1976/77:1327 4

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 6

Vissa utredningar, m.m 7

Frågor rörande företagsfusioner och /öretagsförvärv samt konkurrensbegränsning Motionerna

1975/76:847,1975/76:1769,1975/76:2110,1975/76:2116,

1976/77:219, 1976/77:857 och 1976/77:1327 7

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 9

Vissa uppgifter om fusioner m.m 11

Anställdas inflytande enligt medbestämmandelagen vid företagsöver låtelser

Vissa utredningar 12

Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall 13

Interpellation om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet
13

Frågor om åtgärder för att motverka utländskt inflytande över svenska

företag och om kontroll av multinationella företag

Motionerna 1975/76:641, 1975/76:888, 1975/76:2026, 1975/76:2110

och 1975/76:2126 14

Bestämmelser om utländska företags verksamhet i Sverige 16

Vissa uppgifter om utländska köp av svenska företag 16

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 17

Koncentrationsutredningens slutbetänkande 1975 17

OECD:s deklaration om internationella investeringar och multinationella
företag 18

Vissa utredningar 19

Utredning om konkursmissbruk

Motionen 1976/77:1252 21

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 21

Gällande rätt 22

Vissa utredningar m.m 22

Frågor om styrelserepresentation för samhället i vissa företag

Motionerna 1976/77:292 och 1976/77:1327 24

1976 års lagstiftning om informationsskyldighet m. m 25

Vissa utredningar m.m 26

Riksdagsbehandling av tidigare motion på området 26

NU 1976/77:30 66

Fråga om företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati

Motionen 1976/77:1259 27

Riksdagsbehandling av tidigare motion i ämnet 27

Utredning om löntagarfonder 27

Frågor om kapital- och kreditförsörjning, m. m.

Motionerna 1976/77:293, 1976/77:294, 1976/77:527, 1976/77:531,

1976/77:863 och 1976/77:1245 28

Bestämmelser om användning av vattenregleringsmedel 30

Inventering rörande statliga industriprojekt på Gotland 31

Exportkreditstöd i form av avdrag vid inkomsttaxering 31

Utredning om exportfinansieringen 32

Vissa regler om statligt kreditstöd 32

Företagareföreningsutredningen om krav på personlig borgen av egenföretagare
33

Diskussion om industriell expertis hos affärsbankerna 33

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 34

Frågor om främjande av produktutveckling

Motionerna 1976/77:218,1976/77:402,1976/77:530, 1976/77:859 och

1976/77:1253 36

Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå 37

Produktutvecklingscentrum i Göteborg 39

Produktutvecklingscentrum i Linköping 40

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 40

Pågående utredningarom produktutvecklingsservice och utnyttjande

av ny teknik 41

Företagareföreningsutredningen 42

Utskottet

Näringspolitikens inriktning i allmänhet 44

Företagsfusioner och företagsförvärv; konkurrensbegränsning .... 45

Åtgärder mot utländskt inflytande i svenska företag; kontroll av multinationella
företag 47

Utredning om konkursmissbruk 49

Styrelserepresentation för samhället i vissa företag 50

Företagsform syftande till fördjupad ekonomisk demokrati 51

Kapital- och kreditförsörjning 52

Typhus för industriell verksamhet 54

Främjande av produktutveckling 55

Utskottets hemställan 56

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för näringspolitiken (s) 58

2. Styrelserepresentation för kommunerna i vissa företag (s) . 59

3. Styrelserepresentation för staten i vissa företag (s) 60

NU 1976/77:30

Bilagor

1. I motionen 1976/77:292 framlagt lagförslag

2. Översikt över motionernas behandling

GOTAB 53928 Stockholm 1977