NU 1976/77:17

Näringsutskottets betänkande
1976/77:17

med anledning av motioner om affärstidsreglering
Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1976/77:295 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för ett förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar för butiker
och varuhus och hemställer till regeringen att förslag till författningstext
härom utarbetas,

1976/77:395 av herr Jönsson i Arlöv m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om en affärstidslag under år 1977.

Motionerna

I motionen 1976/77:295 erinras om att frågan om reglering av affärstiderna
har varit och fortfarande är föremål för utredning. Motionärerna menar att
allt större grupper i samhället kräver en ny affärstidslag med förbud mot
öppethållande på söndagar. Detta krav har framförts i ett flertal motioner
vid Handelsanställdas förbunds kongress våren 1976. Motionärerna anför
som skäl för att en ny lag mot sön- och helgdagsöppethållande bör införas
bl. a. de handelsanställdas krav härpå. En reglering av affärstiden skulle,
anförs det, öka dessas möjligheter att erhålla en garanterad minimiarbetstid
som ger utrymme för såväl sociala förmåner som anställningstrygghet. Den
skulle även förhindra utnyttjandet av extra arbetskraft. Motionärerna hävdar
att de som arbetar extra på söndagar oftast är oorganiserade och kan utgöra
ett hinder för att den fackligt organiserade fast anställda personalen får förbättrade
arbetsförhållanden.

I motionen 1976/77:395 redovisas bakgrunden till och motiven för att
1975 års affärstidskommitté tillkallades i juni 1976. Kommittén avsåg att
bedriva arbetet efter en bestämd tidsplan med sikte på att ett förslag skulle
kunna avlämnas kring årsskiftet 1976-1977. Handelsministerns tillkännagivande
i december 1976 att kommittén skulle utökas med ytterligare två
ledamöter har enligt motionärerna skapat oro bland de handelsanställda.
Visserligen har, anförs det, utredningens direktiv inte ändrats, men handelsministerns
åtgärd innebär att kommitténs tidsplan förskjuts. Motionärerna
anser att det förhållandet att affärstidskommittén utökats inte får ändra
på de ursprungliga planerna att utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt.

1 Riksdagen 1976/77. 17 sami. Nr 17

NU 1976/77:17

Tidigare och nu gällande ordning

1966 års affärstidslag (1966:668) reglerade öppethållandetiden tor detaljhandeln.
Vanlig affärstid enligt lagen var vardagar mellan kl. 08.00 och
kl. 20.00. Kommun kunde dock efter ansökan medge affärstid utöver den
vanliga. Lagen - som haft olika föregångare alltsedan 1909 - trädde i kraft
den 1 januari 1967 och hade en giltighetstid av fem år. Inför giltighetstidens
utgång meddelade chefen för handelsdepartementet att Kungl. Maj:t inte
skulle föreslå någon förlängning eller annan motsvarande reglering. Till
grund för detta ställningstagande låg betänkandet (SOU 1971:33) Fri affärstid,
som avgivits av 1970 års affarstidskommitté, och remissyttrandena
däröver. I ett stort antal motioner som väcktes med anledning av meddelandet
rörande affärstidslagstiftningen föreslogs en fortsatt reglering. Näringsutskottet
(NU 1971:53) fann övervägande skäl tala för att statsmakterna
inte skulle förlänga regleringen utan överlämna åt konsumenterna att genom
sina köpvanor påverka detaljhandeln att tillämpa de affärstider som vid
en samlad bedömning av inköpsmöjligheter och priser tedde sig mest fördelaktiga
för konsumenterna. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Genom affärstidsregleringens upphörande kom detaljhandelsföretagen att
fritt fl bestämma de tider under vilka butikerna kan hållas öppna. Då fria
affärstider bedömdes kunna medföra effekter på prisnivån, påverka strukturomvandlingen
inom handeln och påverka de anställdas arbetsförhållanden
beslöts att en uppföljning skulle göras av utvecklingen i dessa avseenden
sedan regleringen upphört. För detta ändamål inrättades ett särskilt organ,
affärstidsnämnden (se nedan).

Vissa utredningar

Affärstidsnämnden har den 30 maj 1975 till regeringen överlämnat en sammanfattande
rapport - Resultat av tre års prövotid med fria affärstider -över sitt arbete. Nämnden konstaterar bl. a. följande.

Sedan årsskiftet 1971-1972, då affärstidslagen upphörde att gälla, har det
för handeln som helhet inträffat små förändringar i det kontinuerliga öppethållandet
på söndagar, dvs. öppethållande vid minst tre tillfällen per månad,
och i det förlängda öppethållandet på vardagar efter kl. 20.00. Utvecklingen
har dock inte varit enhetlig, och påtagliga avvikelser förekommer
från vad som totalt sett gäller.

Enligt nämndens uppfattning har de fria affärstiderna inte påverkat prisnivån
i butikerna i en för konsumenterna ogynnsam riktning. Det kan inte
heller hävdas att strukturutvecklingen i handeln skulle ha påverkats negativt.
Nämnden framhåller dock att tre år är en för kort tid för att eventuella
förändringar i strukturen skall kunna konstateras.

I anslutning till nämndens slutrapport förordar en majoritet av nämndens

NU 1976/77:17

ledamöter att öppethållandet på nytt regleras genom lag. De hänvisar till
att det inom varuhussektorn har skett påtagliga förändringar till ett ökat
öppethållande på söndagar och att det ökade öppethållandet inträffat även
på förhållandevis små orter. Vidare hänvisas till att arbetstiden för den fast
heltidsanställda personalen har minskat väsentligt och att arbetslösheten
inom handeln torde kunna reduceras avsevärt om den arbetstid som disponeras
av tillfällig och extra personal omsätts i fasta hel- och deltidstjänster.
Slutligen heter det att endast ett obetydligt antal konsumenter förklarat
att de inte kunnat göra sina uppköp på vardagar.

En minoritet inom affärstidsnämnden framhåller att nämnden inte har
haft i uppdrag att ta ställning till huruvida affärstiderna skall bli föremål
för reglering. Under den treåriga försöksperioden med fria affärstider har
utvecklingen inte i något avseende gått i en sådan från allmän synpunkt
ogynnsam riktning att den föranlett någon anmälan till regeringen. Nämnden
har därför inte haft anledning att närmare överväga utformningen av eventuellt
erforderliga åtgärder.

1975 års affärstidskommitté (H 1975:05; ordförande: generaldirektör Åke
Englund) tillkallades i juni 1975 med uppdrag att analysera affärstidsnämndens
utredningsmaterial och även anvisa åtgärder som behövs. I direktiven
framhålls bl. a. att till grund för beslut huruvida fri affärstid skall fortsätta
att gälla eller om någon form av affärstidsreglering skall införas bör ligga
de erfarenheter som har gjorts och de synpunkter som har anlagts beträffande
fri affärstids tillämpning och verkningar. De skäl som talar för att affärstiden
även i fortsättningen lämnas fri bör ställas mot de olägenheter som bedöms
ha uppkommit sedan affärstidslagen slopades och som anses vara följder
av en oreglerad affärstid.

I direktiven konstateras att det har skett markanta förändringar i företagens
sortimentspolitik inom flera branscher. Sålunda märks att bensinstationer
ofta vid sidan av biltillbehör även saluför andra varor, såsom livsmedel.
Även det ordinarie kiosksortimentet har utvidgats och ändrat karaktär. Denna
utveckling av sortimentet bör beaktas av de sakkunniga.

Beträffande utredningens uppgifter uttalas bl. a. följande. Vid bedömningen
av de fria affärstidernas effekter bör konsumentintresset beaktas. De
sakkunniga bör bilda sig en uppfattning om hur affärerna har tillgodosett
och kan komma att tillgodose skilda konsumentgruppers önskemål om öppethållande.
Det är härvid av särskild vikt att de försöker klarlägga i vilken
utsträckning utvecklingen har styrts av å ena sidan konsumenternas önskemål
om att handla på olika tider och å andra sidan affärernas fria användning
av öppethållandet som ett konkurrensmedel. I detta sammanhang
bör de stora avvikelser i öppethållandet som finns mellan olika orter uppmärksammas.

På senare tid har, anförs det vidare, från de handelsanställdas sida framförts
allt kraftigare kritik mot det kontinuerliga öppethållandet på sön- och helgdagar.
De sakkunniga bör mot bakgrund av de synpunkter som har uttalats

NU 1976/77:17

även beakta utvecklingen av de handelsanställdas arbetsförhållanden och
bedöma dess konsekvenser.

Om de sakkunniga vid en samlad bedömning av hittillsvarande och möjliga
framtida effekter av fri affärstid kommer fram till att viss begränsning
av butikernas öppethållande bör införas, skall de lämna förslag till reglering.
Därvid bör frågan om vad som skall anses vara normal affärstid särskilt
uppmärksammas. Det bör beaktas att en alltför snävt tilltagen normal affärstid
på vardagar kan medföra olägenheter för flera konsumentkategorier,
främst hushåll där alla vuxna förvärvsarbetar.

I direktiven påpekas att erfarenheterna vid tillämpningen av den tidigare
gällande affärstidslagen gav vid handen att en lagstiftning med dispensmöjlighet
var svårhanterlig. Allmän enighet rådde då om att lagen ledde
till avsevärda problem vid tillämpningen. De sakkunniga bör vid diskussionen
om utformningen av en eventuell reglering ha detta i åtanke och
förutsättningslöst söka alternativa lösningar. Härvid bör övervägas om det
är möjligt att undanta vissa typer av försäljningsställen från en eventuell
reglering. En möjlighet att tillgodose konsumentens intresse av närhetsservice
och öppethållande utöver normal affärstid kan vara att från regleringen
undanta försäljningsställen med ett begränsat antal sysselsatta eller
med begränsad butiksyta.

Handelsministern förordnade i januari 1977 ytterligare två ledamöter i
kommittén.

Tidigare behandling av liknande motioner

Motioner med förslag om att affärstiderna åter skulle regleras i lag har
behandlats av näringsutskottet årligen sedan 1973 (NU 1973:15, 1974:27,
1975:2, 1975/76:23). Utskottet har vid samtliga tillfallen avstyrkt motionerna,
som också avslagits av riksdagen. Vid sin behandling av frågan år
1975 erinrade utskottet om att chefen för handelsdepartementet i ett interpellationssvar
i februari 1975 uttalat att en utvärdering av affärstidsnämndens
material skulle komma att göras av en särskild utredning. Utskottet
betecknade det som angeläget att affärstidsnämndens slutredovisning framlades
inom kort och att det därpå följande utredningsarbetet bedrevs med
stor snabbhet.

Utskottet framhöll vidare att flera skäl kunde anses tala för en reglering
i någon form av butikernas öppethållande. Utskottet förutsatte att den aviserade
utredningen skulle komma att noga pröva detta alternativ och därvid
bl. a. överväga frågan om de fackliga organisationernas inflytande på området.
Att riksdagen vid detta tillfälle skulle ta ställning till förmån för
en på visst sätt utformad affarstidsreglering avstyrktes av utskottet.

År 1976 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om förbud mot öppethållande
på sön- och helgdagar med hänvisning till att 1975 års affärstidskommitté
avsåg att lägga fram förslag under år 1976.

NU 1976/77:17

Utskottets ställningstaganden har inte varit enhälliga. Varje gång har av
en minoritet (1973: c, fp, vpk; 1974: c, vpk; 1975 och 1976: vpk) i reservation
begärts förslag till en ny lag med bl. a. förbud mot öppethållande på sönoch
helgdagar.

Fråga om återinförande av affärstidslagen

Handelsminister Burenstam Linder besvarade den 16 december 1976 (RD
1976/77:47 s. 12 f.) en fråga (1976/77:123) av herr Gustavsson i Ängelholm
(s) om han avsåg att, efter det att 1975 års affärstidskommitté har
slutfört sitt arbete, snarast förelägga riksdagen förslag om återinförande av
affärstidslagen och när detta i så fall beräknades ske. Handelsministern framhöll
att kommittén beräknas avlämna sitt betänkande under första halvåret
1977. Betänkandet kommer sedan att remissbehandlas. Statsrådet anförde
att han av naturliga skäl inte dessförinnan kunde uttala sig om vilken ställning
regeringen skulle komma att ta. Han skulle emellertid verka för en
skyndsam behandling av affärstidsfrågan.

Utskottet

Frågan om en reglering av affärstiderna så att öppethållande på sön- och
helgdagar förbjuds har utskottet behandlat vid fyra tillfällen (NU 1973:15,
1974:27, 1975:2, 1976/77:23). Affärstidsfrågorna - som under perioden
1972-1975 har följts av affärstidsnämnden - utreds f. n. inom 1975 års affärstidskommitté.
Denna har bl. a. i uppdrag att, om den finner att affärstiderna
bör begränsas, utarbeta förslag till reglering.

Yrkandena i de två nu föreliggande motionerna syftar till att förslag härom
snarast skall föreläggas riksdagen. 1 motionen 1976/77:295 föreslås att riksdagen
skall uttala sig för ett förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar
och hemställa till regeringen att förslag till lag av denna innebörd utarbetas.
I motionen 1976/77:395 yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära
att få förslag om en affärstidslag under år 1977.

Av det svar på en fråga om återinförande av affärstidslagen som handelsministern
lämnade i december 1976 och som refererats i det föregående
framgår att affärstidskommittén beräknas avlämna sitt betänkande under
första halvåret 1977. Handelsministern förklarade att han avser att verka
för en skyndsam behandling av affärstidsfrågan. Med hänsyn härtill finner
utskottet inte skäl att nu föreslå riksdagen att göra en framställning till
regeringen i denna fråga.

NU 1976/77:17

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1976/77:295,

2. motionen 1976/77:395.

Stockholm den 8 februari 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Bengtsson
i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), fru
Hambraeus (c), herr Wijkman (m), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby
(c), Högström (s), Ångström (fp), Pettersson i Lund (s) och Sivert
Andersson i Stockholm (s).

Särskilt yttrande

av herr Börjesson i Glömminge (c):

Det hade varit önskvärt att riksdagen våren 1977 hade kunnat besluta
om införande av en affärstidslag för butiker och varuhus m. m., innebärande
förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar och eventuellt reglering
av s. k. förlängt öppethållande på andra dagar. Då affärstidskommittén ännu
ej är färdig med sitt arbete, kan ett yrkande härom inte ge praktiskt resultat
i nuvarande läge. Jag förutsätter emellertid att proposition med förslag i
det syfte som motionerna avser kommer att avlämnas med det skyndsammaste.

GOTAB 53154 Stockholm 1977