Jordbruksutskottets betänkande

1976/77: 9

med anledning av propositionen 1975/76: 215 med förslag till lag om
vattenförbund, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76: 215 har regeringen (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga

1. lag om vattenförbund,

2. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

3. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

I propositionen läggs fram förslag till lag om vattenförbund. Vattenförbunden
skall genom vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän
eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vatten. Det är
främst frågan om underhållet av vattendragen som motiverar en lagstiftning
om samverkan mellan alla berörda vattenintressen. Vattenförbunden
bör även kunna ägna sig åt återställningsåtgärder samt vattenreglering
och recipientkontroll.

Den som enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen har medgivits rätt
att inverka på vattenförhållandena inom vattenförbunds verksamhetsområde
skall enligt propositionen i princip vara medlem i vattenförbundet.
Kommun får alltid ingå som medlem i vattenförbund.

Vatenförbund får enligt propositionen inte bildas, om de som kan
vara medlemmar i förbundet mera allmänt motsätter sig förbundsbildningen
och har beaktansvärda skäl för det. Detta s. k. opinionsvillkor
gäller inte om behovet av förbundsbildning är synnerligen angeläget
från allmän synpunkt.

Fråga om bildande av vattenförbund skall enligt propositionen prövas
vid förrättning. Förrättningsman förordnas av länsstyrelsen. Vid förrättningen
skall bl. a. bestämmas andelstal för fördelning mellan medlemmarna
av kostnaderna för förbundets verksamhet.

Mot förrättningsutlåtandet kan enligt propositionen anföras besvär
hos vattendomstol. Angår besvären fråga om förbundsbildning, verksamhetens
inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning skall vattendomstolen
med eget yttrande hänskjuta frågan till regeringens avgörande.
Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen föreslås få besvärsrätt i
dessa frågor. I övriga frågor föreslås vanlig domstolsprövning.

I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i vattenlagen för att
underlätta genomförandet i vattenförbundens regi av sådana åtgärder
som kräver vattenrättslig prövning.

I propositionen föreslås även att länsstyrelsen får vissa befogenheter
att agera enligt vattenlagen när underhållet av dammar eftersätts så att

1 Riksdagen 1976/77.16 sami. Nr 9

JoU 1976/77: 9

2

försummelsen kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

Lagförslagen, som granskats av lagrådet och lämnats utan erinran,
återfinns på s. 3—19 i propositionen.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksmötet 1975/76 under allmänna motionstiden väckta
motionerna

1975/76: 1668 av herr Hagberg i Örebro m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av utredning
beträffande muddring av farleder i enlighet med vad som anförts
i motionen,

1975/76: 1741 av herr Ångström m. fl. (fp) vari hemställs, såvitt nu
är i fråga (yrkande 6), att riksdagen beslutar att ur anslaget för beredskapsarbeten
anvisas erforderliga medel för återställningsarbeten i avlysta
flottleder i norra Sverige,

dels den med anledning av propositionen väckta motionen

1975/76: 2565 av herr Carlström (fp) vari hemställs att riksdagen
vid sin behandling av propositionen 1975/76: 215 beslutar

1. att kommun vid bildandet av vattenförbund skall ingå såsom medlem
av förbundet,

2. att förrättningskostnaderna vid fall av uteblivet bildande av vattenförbund
skall åvila staten.

Utskottet

Som anförs i propositionen saknas f. n. i stor utsträckning lagbestämmelser
om ansvaret för vattendragens underhåll. Vattenlagen (1918:
523) och miljöskyddslagen (1969: 387) innehåller endast i obetydlig
omfattning bestämmelser om samverkan mellan olikartade intressen i
förevarande avseende. Sådan samverkan har emellertid kommit till
stånd på frivillig väg. Enligt en av naturvårdsverket upprättad förteckning
fanns det år 1973 27 s. k. vattendrags- eller vattenvårdsförbund.
Vattenvårdsförbunden ägnar sig i allmänhet huvudsakligen åt recipientkontroll.
Medlemmar är vanligen kommuner och större industrier. Vattendragsförbundens
verksamhet är ofta helt eller delvis inriktad på vattendragens
underhåll. I dessa fall är det torrläggningsföretagen som har
slutit sig samman för att själva eller tillsammans med kommuner och
industrier få till stånd en lösning av underhållsfrågan.

Vattendragens underhåll innebär åtgärder för att bevara vattendragens
avbördningsförmåga. I ett vattendrag sker erosion och uppgrundning.
På grund av den successiva uppgrundningen i vattendragets flackare
delar ökar risken för översvämning och försumpning av kringlig -

JoU 1976/77: 9

3

gande mark. Vass och annan växtlighet hindrar också vattnets framrinning
och ger upphov till sediment. Avloppsutsläpp ökar tillförseln av
växtnäringsämnen och medför ökad växtlighet och avlagring av sediment
från förmultnande växter. Även dräneringsvatten från jord- och
skogsbruk kan innehålla växtnäringsämnen och tillföra vattendraget
jordmaterial. Vattendrag med kraftig växtlighet har starkt nedsatt avbördningsförmåga.

F. n. åläggs torrläggningsföretagen regelmässigt att vidmakthålla de
dimensioner vattendraget får vid genomförandet av vattenavledning
eller invallning. I den mån det finns ett sådant torrläggningsföretag är
det alltså jordbruksintresset som ensamt får bära ansvaret för underhållet.
Jordbrukarna har upplevt detta som en påtaglig orättvisa, särskilt
i de fall där underhållskostnaderna avsevärt ökas på grund av
kommunalt eller industriellt avloppsutsläpp. Överenskommelser har
dock i vissa fall nåtts inom ramen för vattendragsförbund eller på annat
sätt om en fördelning av underhållskostnaderna mellan torrläggningsoch
avloppsintressenter (främst kommunerna). I den mån överenskommelse
inte kan nås är torrläggningsintressenterna hänvisade till att föra
ersättningstalan mot avloppsintressenterna. Sådan talan kunde tidigare
föras hos vattendomstol men skall numera anhängiggöras hos fastighetsdomstol
med stöd av skadeståndsreglerna i 30 § miljöskyddslagen.
Utgången är med hänsyn till bevissvårigheter oviss, och risken att få
stå för rättegångskostnader verkar också avhållande.

Sedan vattenvårdskommittén i sitt slutbetänkande (SOU 1964: 60)
Vattenvårdens organisation m. m. funnit att det saknades tillräcklig anledning
till lagstiftning om de s. k. vattenvårdsförbunden, begärde riksdagen
år 1967 skyndsam utredning av lagstiftningsfrågan (3LU 1967:
32, rskr 1967: 218). Enligt riksdagen torde avsaknaden av lagstiftning
i fråga om vattenvårdsförbunden bidra till att förbunden inte alltid kan
utöva sin verksamhet på effektivaste sätt. Bristen på reglerande bestämmelser
kan sålunda medföra att ett förbund hastigt kan komma att upplösas
enbart genom att ett mindre antal av medlemmarna godtyckligt
utträder ur förbundet. Utan tvingande regler kan även svårigheter uppstå
vid bildandet av ett förbund.

Riksdagens önskemål har tillgodosetts genom vattenlagsutredningens
direktiv (1969 års riksdagsberättelse s. 83).

På begäran av riksdagen (JoU 1971: 17, rskr 1971: 67) har därefter
motionen 1971: 414 jämte utskottsbetänkande! överlämnats till vattenlagsutredningen
för övervägande av frågan om kostnadsansvaret vid
skötsel och vård av vattendrag. I motionen anfördes att frågan om skötseln
och underhållet av vattendragen enligt gällande rätt helt är en angelägenhet
för ägarna av mark, som kan beräknas ha torrläggningsbåtnad
av företagna åtgärder. Denna begränsning av ansvaret framstår som helt
orimlig emedan den ekonomiska nyttan från torrläggningssynpunkt idag

JoU 1976/77: 9

4

är av helt underordnad betydelse jämfört med vattendragens värde från
allmän synpunkt såsom recipient för spillvattenutsläpp, som vattenförsörjningsunderlag,
som rekreationsobjekt eller över huvud taget från allmän
naturvårdssynpunkt. Riksdagen instämde i allt väsentligt i de synpunkter
som anförts i motionen och ansåg att snabba åtgärder borde
vidtas i syfte att ersätta vattenlagens nuvarande bestämmelser beträffande
båtnadsbegreppet med regler bättre avpassade för nuvarande förhållanden.

På grundval av vattenlagsutredningens förslag och däröver avgivna
remissutlåtanden framläggs i propositionen 1975/76: 215 vissa lagförslag
i syfte att främja ett ändamålsenligt utnyttjande av vatten och att underlätta
en samverkan mellan alla berörda vattenintressen. Enligt den föreslagna
lagen kan sammanslutning (vattenförbund) bildas med uppgift att
genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder
främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande
av vattnet i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Vattenförbunden
skall bl. a. kunna ägna sig åt restaurering av förorenade vattenområden.
Syftet med vattenförbundens verksamhet skall endast vara vattenvårdande
och får således ej omfatta t. ex. utvinning av vattenkraft.

Vattenförbunds verksamhetsområde skall avgränsas efter vad som är
lämpligt med hänsyn till förbundets ändamål samt de geografiska och
hydrologiska förhållandena.

I fråga om medlemskretsen bygger förslaget på regler om å ena sidan
anslutningsskyldighet för den som bedriver viss verksamhet, å andra sidan
rätt till medlemskap för vissa intressenter. Kommun och sammanslutning
av fiskerättsägare kan alltid ingå som medlemmar även om de
ej bedriver verksamhet som omfattas av anslutningsskyldigheten. Vattenförbund
får enligt propositionen inte bildas om de som kan vara medlemmar
i förbundet mera allmänt motsätter sig förbundsbildningen och
har beaktansvärda skäl för det. Detta s. k. opinionsvillkor gäller inte om
behovet av förbundsbildning är synnerligen angeläget från allmän synpunkt.
Frågor om bildande av vattenförbund skall enligt förslaget prövas
vid förrättning. Förrättningsman skall förordnas av länsstyrelsen.
Vid förrättningen skall bl. a. bestämmas andelstal för fördelning mellan
medlemmarna av kostnaderna för förbundets verksamhet. Länsstyrelsen
får vissa möjligheter att även utan ansökan uppta fråga om förbundsbildning.
Reglerna om förrättning, vattenförbunds organisation m. m.
har delvis utformats med förebild hos fastighetsbildningslagen (1970:
988) och lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i vattenlagen m. fl. lagar
i syfte att underlätta genomförandet i vattenförbundens regi av sådana
åtgärder som kräver vattenrättslig prövning. Förslaget innebär i
nämnda avseende bl. a. att vattenförbunden får samma befogenheter enligt
vattenlagen som f. n. tillkommer stat och kommun. Rätten att vidta

JoU 1976/77: 9

5

vissa åtgärder med anknytning till vattenområde skall vidare i ökad utsträckning
kunna grundas på rena miljövårdsintressen. I övrigt innebär
förslaget i denna del att länsstyrelsen får vissa befogenheter att agera
— bl. a. att vidta åtgärder på ägarens bekostnad — när underhållet av
dammar eftersätts så att försummelsen kan föranleda fara för allmän
eller enskild rätt.

Utskottet anser för sin del det angeläget att man förbättrar möjligheterna
till samverkan i fråga om underhåll av vattendragen mellan alla
de intressenter som kan påverka vattenförhållandena. Som anförs i propositionen
har torrläggningsintressenterna i många fall inte förmått fullgöra
sin underhållsskyldighet på önskvärt sätt. Värdet av underhållsåtgärder
från torrläggningssynpunkt är numera ofta av underordnad betydelse
jämfört med vattendragens värde från allmän synpunkt som
recipienter och vattentäkter, som rekreationsobjekt eller från allmän naturvårdssynpunkt.
Utskottet delar därför föredragandens uppfattning
om det otillfredsställande i att låta torrläggningsintresset ensamt svara
för underhållsarbetena. Som anförs i propositionen är det inte möjligt
att för vattenförbundens del låta enbart nyttan bli avgörande vid fastställande
av andelstal för förbundets medlemmar. Utskottet anser det
bl. a. angeläget att kommun eller annan som påverkar vattendrags behov
av rensning eller andra åtgärder deltar i kostnaderna i förhållande till
graden av inverkan på vattenförhållandena.

De förslag till lagstiftningsåtgärder som den förutvarande regeringen
lagt fram och som den nuvarande regeringen ställt sig bakom är enligt
utskottets mening väl avvägda och i hög grad ägnade att skapa bättre
förhållanden i angivna avseenden. Enligt utskottets uppfattning är det
bl. a. värdefullt att de rena miljövårdsintressena genom förslaget erhåller
en starkare framtoning. För den närmare innebörden av förslagen
får utskottet hänvisa till propositionen.

I anslutning till dels en med anledning av propositionen 1975/76: 215
väckt motion, dels några fristående motioner som utskottet funnit lämpligt
behandla i detta sammanhang vill utskottet anföra följande.

I motionen 1975/76: 2565 förordas dels (yrkande 1) obligatoriskt
medlemskap för kommun i vattenförbund, dels (yrkande 2) att förrättningskostnaderna
skall åvila staten då ansökan om bildande av vattenförbund
inte leder till åsyftat resultat.

Vad beträffar kommunens medlemskap vill utskottet först framhålla
att vattenförbunds verksamhetsområde i allmänhet torde komma att
omfatta ett visst vattensystem (jfr prop. s. 96). Enligt utskottets mening
kan det bl. a. av praktiska skäl ifrågasättas om alla de kommuner
som i större eller mindre grad skulle beröras av förbundets verksamhetsområde
bör vara skyldiga att ansluta sig. Utskottet anser visserligen,
i likhet med föredraganden, att det är viktigt att kommunerna

JoU 1976/77: 9

6

engagerar sig i den vattenvård sorn kan ske inom vattenförbunden.
Emellertid synes lagförslaget innebära att önskemålet om kommunalt
engagemang i vattenförbunden bör komma att tillgodoses i den utsträckning
som kan anses erforderlig. Enligt 3 § första stycket i förslaget
till lag om vattenförbund föreligger anslutningsskyldighet för
den som enligt bl. a. vattenlagen eller miljöskyddslagen eller med stöd
av visst s. k. dispensbeslut inverkar på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet.
Ofta driver kommunen sådan verksamhet (t. ex. avloppsanläggning
eller vattentäkt) som omfattas av det nyss sagda. Det
är dock enligt propositionen också förhållandevis vanligt att kommuner
släpper ut avloppsvatten eller på annat sätt påverkar vattenbeskaffenheten
endast efter anmälan enligt 8—10 §§ miljöskyddskungörelsen
(1969: 388) eller motsvarande äldre bestämmelser. I sådana fall kan
kommunen anslutas med stöd av 3 § andra stycket i lagförslaget. Däri
föreskrivs nämligen att den som inverkar på vattenförhållandena i
annat fall än som avses i första stycket skall vara medlem i förbundet
om hans medlemskap är av särskild betydelse för förbundets verksamhet.
Vid bedömningen huruvida förutsättningar föreligger för anslutning
av kommunen med stöd av denna regel bör enligt utskottets mening
förbundets intressen tillmätas stor betydelse. Som tidigare framhållits
har kommun, som ej driver verksamhet som omfattas av anslutningsskyldigheten,
enligt lagförslaget alltid rätt att ingå som medlem i vattenförbundet.
Utskottet vill i detta hänseende starkt understryka att
kommunen har ett ansvar för den allmänna miljövården och för rekreationsintressena.
Det är därför av största betydelse att de möjligheter
till kommunalt engagemang i vattenförbunden som lagförslaget erbjuder
utnyttjas effektivt. Över huvud taget bör, enligt utskottets uppfattning,
målsättningen vara att kommunen alltid bör delta i förbundets
verksamhet då allmänna intressen av geografiska eller praktiska skäl
inte bevakas på annat sätt.

I fråga om förrättningskostnaderna innebär lagförslaget att sökanden
får svara för dessa kostnader om förrättningen avslutas utan att beslut
om förbundsbildning meddelas. Om särskilda omständigheter föranleder
därtill kan dock betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga
sakägare eller vissa av dem. Om däremot länsstyrelsen utan ansökan
förordnat förrättningsman svarar staten för kostnaderna.

Utskottet vill erinra om att motsvarande bestämmelser såvitt avser
fördelningen av förrättningskostnader finns i bl. a. fastighetsbildningslagen.
Utskottet är för sin del inte berett att i nu förevarande fall förorda
en annan princip för regleringen av kostnadsansvaret. De i motionen
framförda farhågorna för att här berörda regler skulle minska
benägenheten att ta initiativ till förbundsbildning kan utskottet knappast
dela. Bestämmelserna om bildande av vattenförbund utesluter f. ö.
enligt utskottets uppfattning inte att en presumtiv sökande genom någon
form av förhandskontakt med t. ex. förrättningsmyndigheten eller

JoU 1976/77: 9

7

tänkbara sakägare skaffar sig en viss uppfattning om möjligheterna till
förbundsbildning. Utskottet vill härvid fästa uppmärksamheten på att
lagförslaget förutsätter att det kan finnas flera sökande, vilka i förekommande
fall får svara för kostnaderna om förrättningen inte leder
till beslut om förbundsbildning. Genom utformningen av det s. k. opinionsvillkoret
kan det emellertid antagas att en ansökan som omfattas
av flera tänkbara medlemmar i förbundet har större utsikter att leda
till positivt resultat.

Det nu anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag
i de avseenden som här åsyftas och således avstyrker motionen
1975/76: 2565.

Propositionen föranleder till den del den ej här särskilt berörts ej
någon erinran eller något särskilt uttalande från utskottets sida.

I motionen 1975/76: 1668 framhålls behovet av åtgärder i form av
muddring i sjöar och vattendrag till förmån för båtsporten m. fl. intressen.
Enligt motionärerna är väntetiden för statsbidrag till muddring
10—15 år. Motionärerna anser det angeläget att en utredning tar upp
frågan i hela dess vidd, därvid skulle belysas bl. a. båtsportens behov,
behovet av miljövårdande åtgärder i vattendragen samt statsbidragen.

Utskottet vill erinra om att anslag till åtgärder för fritidsbåttrafiken
regleras i kungörelsen (1969: 323) om statsbidrag till hamn, brygga
eller farled för fritidsbåtar. Möjligheterna till statsbidrag för muddring

o. d. är dock enligt vad utskottet inhämtat begränsade och väntetiderna
mycket långa. Enligt uppgift från statens naturvårdsverk finns
ett behov av snara upprustningsåtgärder såvitt avser vissa kanalanläggningar
i landet och i synnerhet slussarna. Naturvårdsverket har i en
skrivelse till regeringen begärt utredning av problemen på området.
Framställningen övervägs f. n. i jordbruksdepartementet.

Som förut nämnts avses en av vattenförbundens huvuduppgifter bli
att svara för underhållsarbeten i vattenområden. Till underhållsarbeten
bör hänföras bl. a. muddring och rensning. Rensning skall enligt förslaget
få verkställas av staten, kommun eller vattenförbund om det är
påkallat från bl. a. allmän miljövårdssynpunkt. Statsbidrag med vattenförbund
som mottagare avses i viss utsträckning kunna utgå för vattenvårdande
insatser.

Motionen tar enligt utskottets mening upp en angelägen fråga. Som
framgår av vad nyss redovisats är problemet redan uppmärksammat
inom regeringskansliet. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts
finner utskottet motionen 1975/76: 1668 ej böra föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1975/76: 1741 anförs, såvitt avser yrkande 6, att allt fler
flottleder avlyses för användning i vårt land och att behovet av återställningsåtgärder
i dammanläggningar och flottningsrännor inte är
uppfyllt. Enligt motionärerna har vissa inventeringar i de fyra nordli -

JoU 1976/77: 9

8

gaste länen visat att en stor del av dammarna är i dåligt skick och i
behov av snara åtgärder till förhindrande av tappningskatastrofer.

Utskottet får erinra om att en motion med krav på ytterligare åtgärder
för att främja återställandet av avlysta flottleder tidigare behandlats
av riksdagen (JoU 1972:57). Utskottet, som därvid redogjorde
för gällande bestämmelser på området — bl. a. lagen (1919:
426) om flottning i allmän flottled — framhöll att omfattande återställningsarbeten
utförts respektive planerats som beredskapsarbeten.
I det av riksdagen godkända betänkandet förordades att vissa överväganden
kom till stånd rörande behovet av ytterligare resurser för återställningsarbeten.
Motionen och betänkandet överlämnades sedermera
till vattenlagsutredningen.

Utskottet vill i anslutning till nu förevarande motion — med hänvisning
till riksdagens tidigare ställningstagande i frågan — fästa uppmärksamheten
på regeringens av utskottet nyss tillstyrkta förslag om
ändring i 2 kap. 33 § vattenlagen. Förslaget innebär att länsstyrelsen
får möjlighet att, om underhållet av dammanläggning e. d. försummas,
förordna om underhållsåtgärder på den försumliges bekostnad. Någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen
1975/76: 1741, yrkande 6, synes mot angivna bakgrund inte nu påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med avslag på motionen 1975/76: 2565 antar förslaget till lag
om vattenförbund,

2. antar förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

3. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 1150) om
förvaltning av samfälligheter,

4. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76: 1668,

b. 1975/76: 1741, yrkande 6.

Stockholm den 23 november 1976

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s), fru Theorin
(s)*, fru Sundblad (s), herrar Enlund (fp), Lindberg (s), Olsson i Edane
(s)*, fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s), Adolfsson
(m), Hallenius (c), Alftin (s), Johnsson i Mölndal (c), Lorentzon i Ätran
(m)* och Bengtsson i Sölvesborg (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760056