FiU 1976/77:4

Finansutskottets betänkande
1976/77: 4

med anledning av propositionen 1976/77: 30 om förlängd tillämpning
av allmänna prisregleringslagen (1956: 236) jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1976/77: 30 har regeringen (handelsdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna att regeringen förordnar om fortsatt
tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under
tiden den 21 december 1976—den 20 december 1977.

Allmänna prisregleringslagen (1956:236; ändrad senast 1973: 301)
är en fullmaktslag, som ger regeringen möjlighet att under vissa förutsättningar
införa olika former av prisreglering. Förutsättningarna för
tillämpning av lagen anges i dess 1 §. Denna paragrafs första och andra
stycken avser fall av krig och krigsfara. I paragrafens tredje stycke
föreskrivs, att regeringen kan förordna om tillämpning av lagens bestämmelser
om av annan orsak fara har uppkommit för allvarlig prisstegring
inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde. Sådant förordnande
skall gälla för viss tid, högst ett år varje gång. Förordnandet
skall underställas riksdagen inom en månad eller, om riksmöte inte
pågår, inom en månad från början av nästkommande riksmöte.

Bestämmelser om formerna för prisreglering finns i 2—9 §§ prisregleringslagen.

Allmänna prisregleringslagen är, med undantag för vissa bestämmelser,
i tillämpning sedan den 21 december 1972. Riksdagen har därefter
årligen behandlat frågan och på förhand godkänt årsvisa förlängningar
av lagens tillämpning (senast prop. 1975/76: 41, FiU 15, rskr 91). Enligt
nu gällande förordning (1975: 1172) äger lagens 2—4, 6, 8 och 9 §§
tillämpning till och med den 20 december 1976.

F. n. omfattas följande varuområden av prisstopp: vissa livsmedel
(bl. a. köttvaror, mjölk och ost, mjöl och matbröd, kött-, grönsaks- och
fruktkonserver samt vissa djupfrysta produkter), nya personbilar, bildelar
och biltillbehör, pappersmassa, vissa slag av papper, papp och
kartong samt sågade och hyvlade trävaror vid försäljning från sågverk.

Skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar föreligger i fråga om sågtimmer
och pappersved, vissa trä- och pappersvaror (bl. a. toalettpapper,
blöjor och menstruationsskydd), margarin, kaffe samt hudar och skinn.

Bestämmelserna finns i förordningen (1975: 1173) om prisstopp m. m.

(ändrad 1976: 30, 36, 66, 342, 540, 577, 655, 679).

Föredragande statsrådet understryker att prisstoppen inte har inneburit
att priserna på de berörda varorna har legat stilla. Det har varit
nödvändigt att genom dispenser medge olika prishöjningar allteftersom

1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 4

Kartnne: S. 7. råd 10. Står: bifaller. Rättat till: och med bifall till

FiU 1976/77: 4

kostnadsstegringarna har framtvingat detta. I detta sammanhang framhålls
att framgången i kampen mot prisstegringarna framför allt beror
på hur kostnadsstegringarna kan bemästras.

I propositionen anförs vidare att det likväl bör vara möjligt att ingripa
mot vissa inflationistiska tendenser med åtgärder som avses i allmänna
prisregleringslagen. Sådana ingrepp måste dock vidtas under
hänsynstagande till de olika nackdelar som är förenade med regleringar
av denna typ. Det är t. ex. angeläget att undvika att prisingrepp framkallar
ett konkurrenshämmande producentsamarbete. Genom beslut av
den förra regeringen tillsattes år 1975 en sakkunnig med uppgift bl. a.
att undersöka verkningarna i olika hänseenden av de åtgärder som har
vidtagits med stöd av allmänna prisregleringslagen under åren 1972—
1975.

Särskilda omständigheter föreligger i fråga om prisstoppet på baslivsmedel,
som gäller alltsedan den 1 januari 1973. Det motiveras huvudsakligen
av att subventioner för dessa livsmedel utgår via statsbudgeten.
Det nämnda utredningsarbetet har enligt föredragande statsrådet
visat att detta prisstopp genom sin långvarighet förorsakat vissa praktiska
problem för såväl myndigheter som företag. Det är omöjligt att
utan ytterligare utredningsarbete ange hur en rimlig lösning på dessa
problem skall kunna uppnås. I avvaktan på detta bör principerna för
det nuvarande systemet i fråga om baslivsmedel inte ändras.

Föredragande statsrådet förordar att tillämpningstiden för allmänna
prisregleringslagen förlängs ytterligare ett år. En sådan förlängning
kräver riksdagens godkännande.

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts

1976/77: 17 av herr Feldt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen med
i motionen angiven motivering beslutar godkänna att regeringen förordnar
om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen
under tiden 21 december 1976—20 december 1977,

1976/77: 18 av herr Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer att prisstoppet utvidgas till att gälla alla
dagligvaror.

I motionen 17 framhålls att regeringens motivering för förslaget att
prisregleringslagen skall fortsätta att tillämpas i ytterligare ett år är så
utformad att det skapar tvivel om både regeringens vilja att driva en
aktiv prispolitik och den prisvårdande myndighetens möjligheter att
effektivt verka i enlighet med lagens syften.

Enligt motionärerna redovisar föredraganden en uppfattning om

FiU 1976/77: 4

prisstopp och prisreglering som genomgående framhäver påstådda
nackdelar och problem förenade med sådana åtgärder. I praktiken är
den enda motivering föredraganden anför för fortsatt tillämpning av
prisregleringslagen, att klarhet ännu inte nåtts om hur prisstoppet på
baslivsmedel skall kunna avvecklas.

Riksdagen bör enligt motionärernas mening inte acceptera denna passiva
eller rent negativa attityd hos regeringen till en aktiv prispolitik
från samhällets sida. Även om det är uppenbart, att prisreglerande ingripanden
inte kan ersätta en stram och ansvarsmedveten finanspolitik
i kampen mot inflation, har dock de senaste årens erfarenheter visat,
att prisövervakning och punktvis insatta prisstopp är ett verksamt bidrag
för att undvika onödig och överdriven inflation.

Den tidigare aktiva prispolitiken har inneburit att på viktiga varuområden
inflationistiska impulser från utlandet kunnat dämpas och att på
andra prisstegringar i syfte att kraftigt höja företagens vinstnivå kunnat
undvikas. Det måste därför enligt motionärerna betecknas som olyckligt
att regeringen i det nuvarande läget, då den internationella inflationen
avtar, inte klart redovisar sin vilja och sin beredskap att använda samhällets
prisövervakning och direkta prisingripanden som ett led i stabiliseringspolitiken.

Motionärerna anför vidare att ett mycket viktigt led i samhällets
aktiva prispolitik är den övervakning av företagens prissättning, som
åligger statens pris- och kartellnämnd (SPK). Erfarenheten visar, att
denna övervakning och de överläggningar med företagen som SPK haft
i anledning av oroväckande stora prishöjningar på enskilda områden
bidragit till en lugnare prisutveckling genom att planerade prishöjningar
inställts, reducerats eller uppskjutits.

En förutsättning för att denna verksamhet skall bli effektiv är emellertid
att SPK som en sista utväg kan aktualisera frågan om ett direkt
prisingripande från statens sida. Regeringens tveksamma inställning till
en aktiv prispolitik måste leda till att SPK:s position vid överläggningarna
med företagen allvarligt försvagas. Riksdagen bör därför uttala att
den förväntar sig att regeringen även i fortsättningen har en hög beredskap
för direkta ingripanden och därmed ger SPK det stöd som erfordras
för att den prisövervakande myndigheten skall kunna fullgöra
sina uppgifter.

I motionen 18 framhålls att allmänna prisregleringslagen är en fullmaktslag
som ger regeringen möjlighet att bestämma i vilken utsträckning
prisreglerande åtgärder skall vidtas och hur de skall utformas.
Detta är en kompetensfördelning mellan riksdag och regering som kan
ifrågasättas. Ett minimikrav är enligt motionärerna att riksdagen uttalar
allmänna riktlinjer för hur lagen bör tillämpas.

Den nya regeringen tycks enligt motionärerna laborera med tanken

FiU 1976/77: 4

att prisstoppen framdeles skall avskaffas. Innan andra effektiva åtgärder
vidtagits för att bryta monopolkapitalets och statens inflationspolitik
skulle detta vara en oriktig åtgärd. I propositionen föreslås dock tills
vidare att nuvarande system i fråga om baslivsmedel inte ändras.

Den hittillsvarande tillämpningen av prisregleringslagen har enligt
motionärerna varit otillräcklig. Prisstegringarna på dagligvaror har varit
oacceptabla. De drabbar också främst de inkomstgrupper som måste
använda en stor del av sina inkomster till livsmedel och andra dagligvaror.
Ett prisstopp som utvidgas att gälla alla dagligvaror skulle därför
vara av stor betydelse för lönarbetarna och alla med låga inkomster.
Det skulle kunna utgöra ett första steg i kampen mot inflationen.

Utskottet

Prisstegringstakten inom landet och på flera håll i vår omvärld ligger
fortfarande på en hög nivå även om en dämpning skett under det senaste
året i många industriländer. Kampen mot inflationen förblir således
en viktig uppgift för den ekonomiska politiken. Ett medel för att
motverka kraftiga prisfluktuationer är sådana prisreglerande åtgärder
som avses i allmänna prisregleringslagen. Utskottet finner det därför
vara av vikt att regeringen ges fortsatt möjlighet att ingripa med hjälp
av denna lag. Utskottet tillstyrker därför att tillämpningstiden förlängs
ytterligare ett år.

Utskottet vill emellertid understryka att prisreglerande åtgärder inte
kan ersätta de mer traditionella stabiliseringspolitiska medlen. Flera
varuområden omfattas f. n. av prisstopp. Som framhålls i propositionen
har prisstoppen inte inneburit att priserna på berörda varor har legat
stilla. Kostnadsstegringarna har gjort att det varit nödvändigt att genom
dispenser medge olika prishöjningar. För att nå framgång i bekämpandet
av inflationen fordras att kostnadsstegringarna kan bemästras.

De prisreglerande åtgärderna är således inte det främsta medlet för
att bekämpa inflationen. De kan dock i vissa lägen skapa tidsmässiga
möjligheter att överväga andra åtgärder för att hålla tillbaka prisstegringar.
Särskilda förhållanden gäller i fråga om prisstoppet på baslivsmedel,
som ju är kopplat till subventioner för dessa livsmedel via statsbudgeten.

Som framhålls i propositionen finns det dock även vissa nackdelar
med den här aktuella typen av regleringar, speciellt om prisingreppen
blir långvariga. Utskottet kan därför inte dela den oreserverat positiva
syn på dessa åtgärder som framkommer i motionen 17. Prisingrepp bör
ses som åtgärder som tillgrips i vissa speciella situationer. I motionen
17 argumenteras enligt utskottets mening snarare för en permanent
prisregleringslag än för en fullmaktslag av den nuvarande typen. Utskottet
avstyrker därför motionen 17. Det är enligt utskottets mening

FiU 1976/77: 4

cn självklarhet att, i de fall lagen tillämpas, detta sker i effektiva former.

I motionen 18 krävs att riksdagen skall uttala sig för riktlinjer för
lagens tillämpning av innebörd att prisstoppet bör utvidgas till att gälla
alla dagligvaror. Motionskrav av samma slag har behandlats av riksdagen
åren 1973—1975 och har då avslagits. Av vad utskottet redan
anfört följer att utskottet även i år avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 18,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:30 och
med avslag på motionen 1976/77: 17 godkänner att regeringen
förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna
prisregleringslagen under tiden den 21 december 1976
—den 20 december 1977.

Stockholm den 7 december 1976

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas
(m), Knut Johansson i Stockholm (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson
(s), Pettersson i Malmö (s), Elmstedt (c), Nilsson i Visby (s), Fågelsbo
(c), fru Gradin (s), herr tredje vice talmannen Eriksson (fp),
herrar Karlsson i Motala (s) och Knutson (m).

Reservation

av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson
i Malmö (s), Nilsson i Visby (s), fru Gradin (s) och herr Karlsson
i Motala (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 5 slutar med ”effektiva former” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser dock att regeringens motivering för en fortsatt tilllämpning
av prisregleringslagen är så utformad, att det skapar tvivel om
både regeringens vilja att driva en aktiv prispolitik och den prisvårdande
myndighetens möjligheter att effektivt verka i enlighet med lagens
syften.

Föredraganden redovisar en uppfattning om prisstopp och prisregler
ring som genomgående framhäver påstådda nackdelar och problem förenade
med sådana åtgärder. I praktiken är den enda motivering föredra -

FiU 1976/77: 4

ganden anför för fortsatt tillämpning av prisregleringslagen, att klarhet
ännu inte nåtts om hur prisstoppet på baslivsmedel skall kunna avvecklas.

Riksdagen bör enligt vår mening inte acceptera denna passiva eller
rent negativa attityd hos regeringen till en aktiv prispolitik från samhällets
sida. Även om det är uppenbart, att prisreglerande ingripanden
inte kan ersätta en stram och ansvarsmedveten finanspolitik i kampen
mot inflation, har dock de senaste årens erfarenheter visat, att prisövervakning
och punktvis insatta prisstopp är ett verksamt bidrag för att
undvika onödig och överdriven inflation.

Det är sålunda ett obestridligt faktum att Sverige under den svåra
arbetslöshets- och inflationsperioden 1974—1975 kunnat hålla en högre
sysselsättning och en lägre inflation än något annat industriland samtidigt
kunnat uppvisa. I denna utveckling har flera inslag i den ekonomiska
politiken samverkat. Ett av dessa inslag har varit den aktiva prispolitiken,
som inneburit att på viktiga varuområden inflationistiska impulser
från utlandet kunnat dämpas och att på andra prisstegringar i
syfte att kraftigt höja företagens vinstnivå kunnat undvikas.

Det måste därför betecknas som olyckligt, att regeringen i det nuvarande
läget, då den internationella inflationen avtar, inte klart redovisar
sin vilja och sin beredskap att använda samhällets prisövervakning och
direkta prisingripanden som ett led i stabiliseringspolitiken. Den passiva
hållningen ter sig anmärkningsvärd med hänsyn till att den nya regeringen
i sin regeringsförklaring som en av sina viktigaste uppgifter angett
kampen mot inflationen. Och den blir direkt obegriplig med tanke
på att regeringens ekonomiminister vänt sig till löntagarnas organisationer
och förklarat att han, under förutsättning av en återhållsam lönerörelse,
är beredd att se till att företagen visar återhållsamhet i sin
prissättning. Han har därvid utlovat en dämpning av inflationstakten
nästa år till 5 å 6 procent.

Skall löntagarna kunna ta sådana löften på allvar, måste uppenbarligen
regeringen visa sig beredd att med kraft ingripa mot en mindre
återhållsam prissättning från företagens sida. Den negativa hållning till
sådana ingripanden som regeringen visar i denna proposition kan inte
annat än försämra förutsättningarna för de nu inledda löneförhandlingarna.

Ett mycket viktigt led i samhällets aktiva prispolitik är den övervakning
av företagens prissättning, som åligger Statens pris- och kartellnämnd
(SPK). Erfarenheten visar, att denna övervakning och de överläggningar
med företagen som SPK haft i anledning av oroväckande
stora prishöjningar på enskilda områden, bidragit till en lugnare prisutveckling
genom att planerade prishöjningar inställts, reducerats eller
uppskjutits.

En förutsättning för att denna verksamhet skall bli effektiv är emel -

FiU 1976/77: 4

lertid att SPK som en sista utväg kan aktualisera frågan om ett direkt
prisingripande från statens sida. Regeringens tveksamma inställning till
en aktiv prispolitik måste leda till att SPK:s position vid överläggningarna
med företagen allvarligt försvagas. Riksdagen bör därför uttala
att den förväntar sig att regeringen även i fortsättningen har en hög beredskap
för direkta ingripanden och därmed ger SPK det stöd som erfordras
för att den prisövervakande myndigheten skall kunna fullgöra
sina uppgifter.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77: 30 och
med bifall till motionen 1976/77: 17 godkänner att regeringen
förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna
prisregleringslagen under tiden den 21 december 1976
—den 20 december 1977.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760065