FiU 1976/77:30

Finansutskottets betänkande
1976/77:30

med anledning av regeringens i propositionen 1976/77:150 gjorda
framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken och för budgetregleringen m. m. jämte motioner

I propositionen 1976/77:150 (kompletteringspropositionen) har regeringen

bilaga I (ekonomidepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen.

Vid bilaga 1, Reviderad finansplan 1977, har som bilaga fogats Reviderad
nationalbudget 1977.

I propositionen har regeringen vidare i

bilaga 2 (budgetdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats
i propositionen,

2. till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1977/78
anvisa vissa i propositionen angivna förslagsanslag,

3. till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1977/78
anvisa vissa i propositionen angivna reservationsanslag,

4. godkänna i propositionen framlagd beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna
för budgetåret 1977/78,

5. godkänna i propositionen framlagd beräkning av förändringarna i dispositionen
av rörliga krediter för budgetåret 1977/78,

6. antaga vid propositionen fogat förslag till lag om storleken av statlig
inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1977/78,

7. godkänna beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret
1977/78 enligt en vid propositionen fogad specifikation,

8. godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1977/78,

9. på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln
Lånemedel till 6 207 039 000 kr.,

10. med ändring av förslag i prop. 1976/77:100 bil. 19 till Oförutsedda
utgifter för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 5 000 000 000
kr. att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor som
förordats i propositionen,

dels givit riksdagen till känna vad i propositionen anförts om tidpunkten
för riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen.

1 Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 30

FiU1976/77:30

Vid bilaga 2, Reviderat budgetförslag 1977/78, har fogats som
Bilagal: Långtidsbudget för perioden 1977/78-1981/82
Bilaga 2: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetutfallet
för budgetåret 1976/77
Bilaga 3: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret
1977/78

Bilaga 4: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1977/78

Bilaga 5: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen
för budgetåret 1977/78
Bilaga 6: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1977/78

Bilaga 7: Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1977/78 sedan
budgetpropositionen
Bilaga 8: Lagförslag

Vidare har regeringen i

bilaga 3 (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1977:154) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

dels till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln
utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 270 000 000
kr.,

2. dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel,

dels godkänna vad i propositionen anförts om ändrade regler för tillhandahållande
av läkemedel åt vissa kvinnor och barn,

3. godkänna vad i propositionen anförts om ändrade riktlinjer för finansieringen
av den statliga läkemedelskontrollen,

bilaga 4 (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna
de ändringar i transportstödet för Norrland som förordats i propositionen,

bilaga 5 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. dels godkänna den ändring av investeringsramens storlek som förordats
i propositionen,

dels till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. för budgetåret
1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 222 000 000 kr.

2. godkänna vad i propositionen förordats beträffande kommunal vuxenutbildning,

3. godkänna vad i propositionen förordats om statsbidrag för studiecirklar.

FiU 1976/77:30

4. dels antaga vid propositionen fogat förslag till ändring i lagen om ändring
i studiestödslagen (1973:349),

dels till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln
utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 41 000 000 kr.,

bilaga 6 (bostadsdepartementet) föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen
att ta ut och bestämma storleken av en särskild administrationsavgift
vid statlig bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i propositionen,

bilaga 7 (industridepartementet)

dels givit riksdagen till känna vad som anförts i propositionen om planeringen
av kärnkraftblocket Forsmark 3,

dets föreslagit riksdagen att medge att det för budgetåret 1977/78 under
fjortonde huvudtiteln uppförda investeringsanslaget Kraftstationer m. m.
intill ett belopp av 163 000 000 kr. får disponeras i enlighet med vad som
anförts i propositionen.

Propositionen har såvitt avser bilaga 2, Reviderat budgetförslag 1977, moment
6 i hemställan (förslag till lag om storleken av statlig inkomstskatt
som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1977/78) hänvisats till skatteutskottet
och i övrigt till finansutskottet.

Finansutskottet kommer att behandla bilaga 2, Reviderat budgetförslag
1977/78, i vad avser hemställan under momenten 2 och 3 i sitt betänkande
med anledning av regeringens förslag om anslag för budgetåret 1977/78
till avskrivning av nya kapitalinvesteringar (FiU 1976/77:33), momenten
4, 5 och 7 i sitt betänkande angående inkomster på statsbudgeten för budgetåret
1977/78 (FiU 1976/77:36), momenten 8 och 9 i sitt betänkande angående
investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1977/78 (FiU
1976/77:35) och moment 10 i sitt betänkande med anledning av regeringens
förslag till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1977/78 (FiU 1976/77:34).

Utskottet behandlar i detta betänkande

under avsnitt A. Ekonomidepartementet

dels bilaga 1, Reviderad finansplan 1977,

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1976/77:599 av
herr Karlsson i Ronneby m. fl. (s) om en ökad kommunal upplåning för
finansiering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

FiU 1976/77:30

dels de med anledning av propositionen 1976/77:150 väckta motionerna
1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser hemställan under

1, 8, 9, 11 och 15,

1976/77:1662 av herr Hörberg (fp),

1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) såvitt avser hemställan under 1

och

1976/77:1668 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-),
under avsnitt B. Budgetdepartementet

dels bilaga 2, Reviderat budgetförslag 1977/78, i vad avser de allmänna
riktlinjerna för budgetregleringen samt vad regeringen givit riksdagen till
känna om tidpunkten för riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen,

dels följande motioner
1976/77:1640 av herr Palm (s),

1976/77:1641 av herr Adamsson m. fl. (s),

1976/77:1642 av herr Norrby m. fl. (c),

1976/77:1643 av herr Romanus (fp),

1976/77:1645 av herr Ingemund Bengtsson i Varberg m. fl. (s),
1976/77:1648 av herr Alsén m. fl. (s),

1976/77:1649 av herr Nilsson i Norrköping (s),

1976/77:1651 av fru Gradin m. fl. (s),

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser hemställan under

2, 6, 12, 13, 14 och 16,

1976/77:1654 av herr Bergman m. fl. (s),

1976/77:1657 av herr Feldt m. fl. (s),

1976/77:1658 av herr Norrby m. fl. (c, m, fp),

1976/77:1660 av herr Pettersson i Malmö (s),

1976/77:1663 av herr Blomkvist (s),

1976/77:1664 av herr Green (s),

1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) såvitt avser hemställan under 2,
3 och 4 samt

1976/77:1669 av fröken Hörlén m. fl. (fp, c, m).

under avsnitt C. Socialdepartementet

dels bilaga 3, Socialdepartementet,
dels följande motioner

1976/77:1646 av herr Börjesson i Falköping (c),

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser hemställan under
3 och 4 samt

1976/77:1656 av herr Aspling m. fl. (s),

FiU 1976/77:30

under avsnitt D. Kommunikationsdepartementet

dels bilaga 4, Kommunikationsdepartementet,

dels motionen 1976/77:1650 av herr Mellqvist m. fl. ts),

under avsnitt E. Bostadsdepartementet

dels bilaga 6, Bostadsdepartementet,
dels följande motioner

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser hemställan under

1976/77:1655 av herr Bergman m. fl. (s) och

1976/77:1666 av herr Palme m. fl. (s),

under avsnitt F. Utbildningsdepartementet

dels bilaga 5, Utbildningsdepartementet

dels följande motioner

1976/77:1653 av herr Alemyr m. fl. (s) och

1976/77:1667 av herr Palme m. fl. (s),

under avsnitt G. Industridepartementet

dels bilaga 7, Industridepartementet,

dels motionen 1976/77:1659 av herr Palme m fl. (s).

Yttranden över bilaga 2, den del av de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
som avser besparingsåtgärder rörande statsbudgeten samt vad
i propositionen anförts om tidpunkten för riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen,
har, såvitt ankommer på resp. utskott, avgivits av konstitutionsutskottet,
justitieutskottet, utrikesutskottet, försvarsutskottet, socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet, utbildningsutskottet, trafikutskottet,
jordbruksutskottet, näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och civilutskottet.

Därutöver har yttranden avgivits av skatteutskottet över bilaga 6, socialförsäkringsutskottet
över bilaga 3, punkten 2, och bilaga 5, punkten 4,
socialutskottet över bilaga 3, punkterna 1 och 3, utbildningsutskottet över
bilaga 5, punkterna 1-3, trafikutskottet över bilaga 4, näringsutskottet över
bilaga 7 och civilutskottet över bilaga 6, jämte motioner.

Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande som bilagor.

FiU 1976/77:30

A. EKONOMIDEPARTEMENTET
Den reviderade Finansplanen 1977

I propositionen 150 bilaga 1 (ekonomidepartementet) har regeringen efter
föredragning av statsrådet Bohman föreslagit riksdagen att godkänna de
allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1976/77:599 av
herr Karlsson i Ronneby m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att
hos regeringen hemställa att vidta lämpliga åtgärder för att öka kommunernas
möjligheter till lån för finansiering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

dels de med anledning av propositionen 150 väckta motionerna

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen beslutar

1. att avslå de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som
förordas i den reviderade finansplanen,

2. att godkänna den politik för skärpt restriktivitet mot kapitalexport och
stopp för industriutflyttning som förordas i motionen (moment 8),

3. att utala sig för en alternativ sysselsättningspolitik i enlighet med motionen
och hos regeringen hemställa om förslag i enlighet härmed (moment
9),

4. att prisregleringslagen skall få en sådan tillämpning att prisstopp på
alla dagligvaror skall gälla i första hand under hela 1977 och att i övrigt
uttala sig för de riktlinjer för åtgärder mot inflationen som finns angivna
i motionen (moment 11),

5. att i övrigt uttala sig för den allmänna inriktning av den ekonomiska
politiken som förordas i motionen (moment 15),

1976/77:1662 av herr Hörberg (fp) vari hemställs att riksdagen gör ett
uttalande med ungefär följande innehåll

att den ekonomiska politiken inför 80-talet bl. a. bör inriktas på att genom
beskattning, avgifter, bidrag och andra stimulansåtgärder

- strängare hushålla med råvaror och energi,

- underlätta arbetskraftsintensiv produktion och

- sprida investeringsvilja och -kapital till allt fler medborgare,

1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som förordats i motionen,

1976/77:1668 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-) vari hemställs att
riksdagen beslutar

FiU 1976/77:30

1. att avslå regeringens hemställan i bilaga 1 i propositionen 150,

2. att med anledning av propositionen i övrigt som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för den
ekonomiska politiken.

Vid beredning av ärendet har utskottet, förutom sedvanligt hörande av
representanter för ekonomidepartementet och för konjunkturinstitutet,
m. m., i särskilda föredragningar tagit del av de bedömningar som gjorts
om Industrikonjunkturen våren 1977 vid Sveriges industriförbunds ekonomisk-politiska
avdelning samt om Ekonomiska utsikter våren 1977 vid
Landsorganisationens utredningsavdelning.

Propositionen

I fråga om den internationella utvecklingen konstaterar föredraganden, statsrådet
Bohman, att den ekonomiska politiken i de tongivande industriländerna
under de senaste åren har haft inflationsbekämpningen som främsta
mål. Under 1976 tog sig detta uttryck i en omläggning av politiken i restriktiv
riktning. Denna tidiga återgång till en försiktig finans- och penningpolitik
torde vara speciellt kännetecknande för denna konjunkturuppgång.

Den bedömning av den internationella konjunkturutvecklingen för 1977
som gjordes i årets finansplan står sig i allt väsentligt, anser föredraganden.
En liten justering i optimistisk riktning torde dock vara befogad. Konjunkturkurvan
ser ut att peka något kraftigare uppåt mot slutet av året. Sedan
finansplanen skrevs har regeringarna i Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken
Tyskland föreslagit åtgärder för att befästa och förstärka
konjunkturuppgången. Åtgärderna torde dock få en begränsad effekt på utvecklingen
under 1977. Konjunkturuppgången förväntas bli starkast i Förenta
staterna och Japan där BNP-tillväxten torde bli ca 5,5 96. I Västeuropa
beräknas uppgången däremot bli åtskilligt svagare. För OECD-området i
dess helhet förutses en produktionsökning 1977 med inemot 4,5 96.

Den ojämna konjunkturutvecklingen under de senaste åren har lett till
extremt kraftiga fluktuationer i världshandeln och till stora förskjutningar
i bytesbalanserna. OECD-ländernas bytesbalansunderskott, som förra året
uppgick till 25 miljarder dollar, beräknas bli endast ett par miljarder mindre
i år. Gentemot de icke-oljeproducerande u-länderna har OECD-länderna
f. n. ett överskott på i runt tal 15 miljarder dollar. Underskottet gentemot
OPEC-länderna är däremot mer än 35 miljarder dollar. OECD-länderna
och de oljeimporterande u-länderna har inga reella möjligheter att på kort
sikt eliminera det stora underskott som blivit en följd av de höjda oljepriserna.
De måste leva med underskottet en lång tid framöver. Till skillnad
från de studier som gjordes för ett par år sedan visar de senaste uppskattningarna
från OECD-sekretariatet att OPEC-ländernas överskott kommer
att ligga kvar på en hög nivå åtskilliga år framöver.

FiU1976/77:30

Den ojämna fördelningen av över- och underskott mellan OECD-länderna
inbördes gör bördan av oljeunderskottet extra tung för ett stort antal länder.
Bland underskottsländerna återfinns de flesta små OECD-länderna som haft
stora underskott sedan 1974.

För att inte låta det internationella banksystemet få en alltför stor finansieringsbörda
övervägs f. n. möjligheterna att öka IMF:s andel av kapitalöverföringen
genom särskilda upplåningsarrangemang med ett antal valutastarka
länder, redovisar föredraganden.

I sin summering av konjunkturer och ekonomisk politik 1976 konstaterar
föredraganden bl. a. att Sveriges konkurrensläge försämrades kraftigt under
1975 och 1976. Att vår export inte bara drabbats av den försvagning av
den internationella handeln som lågkonjunkturen utomlands lett till utan
också tappat andelar på världsmarknaden är enligt föredraganden ostridigt.
Konjunkturinstitutets fördjupade undersökningar visar att marknadsandelsförlusterna
endast i begränsad utsträckning kan förklaras av vår exports
speciella länder- och varusammansättning. 1 allt väsentligt ligger förklaringen
i den svenska pris- och kostnadsutvecklingen.

I avsnittet Den ekonomiska politikens mål och inriktning erinrar föredraganden
i fråga om de allmänna förutsättningarna om att det redan i 1977
års finansplan slogs fast att Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt
läge. Utgångspunkten för bedömningen var den utveckling under 1976 som
då kunde avläsas. När utfallssiffror för 1976 nu föreligger understryks den
bedömning som gjordes i finansplanen. Konsumtionen ökade snabbare, exportökningen
blev lägre, lageruppbyggnaden större och utrikesbalansen sämre
än de preliminära kalkylerna för 1976 utvisade. Utvecklingen under första
kvartalet i år har ytterligare försämrat läget. Handelsbalansen uppvisade
under första kvartalet ett sammanlagt underskott på omkring 1,6 miljarder
kr. Detta motsvarar drygt hälften av det underskott som i finansplanen
förutsades för hela 1977.

Den svenska exportutvecklingen är mycket svag. Om inte Sverige väsentligt
kan öka sin export så att den växer någorlunda i takt med den
internationella marknaden föreligger risk att vi genom det höga kostnadsläget
inte i full utsträckning kan tillgodogöra oss konjunkturuppgången.
Den yttre balansen skulle i ett sådant läge fortsätta att försämras.

Sverige måste enligt föredraganden redan nu boija anpassa sina ekonomisk-politiska
åtgärder till den väntade internationella utvecklingen så att
vi är väl rustade att tillgodogöra oss den internationella konjunkturuppgången.
Åtstramningsåtgärder får erfarenhetsmässigt effekt först efter avsevärd
fördröjning. Den åtstramning av privat och offentlig konsumtion

FiU1976/77:30

som regeringen presenterade i början av april 1977 är därför tidsmässigt
väl avpassad med hänsyn till den väntade internationella konjunkturutvecklingen.

En fortsatt hög inhemsk efterfrågan under ett år då den internationella
konjunkturen kan förutses bli relativt god skulle minska möjligheten att
öka exportvolymen och föra över resurser till den konkurrensutsatta sektorn.
De växande bytesbalansunderskotten har beskurit Sveriges ekonomisk-politiska
handlingsfrihet varför ytterligare uppskov med åtstramningsåtgärder
inte är möjligt. Föredraganden understryker att om sysselsättningsläget allvarligt
skulle försvagas kommer regeringen att vidta kraftfulla arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Att återställa jämvikten i bytesbalansen kommer att vara den avgörande
uppgiften förden ekonomiska politiken under de kommande åren, framhåller
föredraganden. Mot denna bakgrund måste kraven på ökad privat konsumtion
och i och för sig angelägna men kostnadskrävande reformer dämpas.
Den ekonomiska politiken står således inför två huvudproblem. Det första
är att stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft och
att öka industriinvesteringarna. Det andra är att minska expansionstakten
för den privata och den offentliga konsumtionen. Den vidtagna växelkursjusteringen
innebär inte att försämringen i svensk industris relativa kostnadsläge
helt undanröjts. Den avgörande kostnadsanpassningen måste således
ske genom interna åtgärder, anför föredraganden, som i sammanhanget
uttalar att han ser det som angeläget att svensk industri utnyttjar det utrymme
som växelkursjusteringen inneburit och sänker sina priser i förhållande
till utländska konkurrenter för att bromsa förlusten av marknadsandelar.

Konjunkturinstitutet har i sina beräkningar utgått från att företagen sänker
sina relativa exportpriser på bearbetade varor med 3 96. Detta beräknas redan
1977 ge ett visst positivt bidrag till exporten i förening med en viss dämpning
av importen.

Exporten beräknas nu öka med 7 96 1977 och importen med 2,5 96. Jämfört
med den preliminära nationalbudgeten har import prognosen reviderats
ned kraftigt. Konjunkturinstitutet har gjort kalkyler över effekten av åtstramningspaketet.
Nedskrivningen av den svenska kronan beräknas ge en
exportvolymökning på 1 96 och en importvolymminskning på 0,8 96. Momshöjningen
och en snabbare neddragning av lagerinvesteringarna än tidigare
beräknat förklarar större delen av den lägre importökningen. Genom växelkursförändringen
stiger dock importpriserna med ca 3,5 96. Åtstramningspaketets
nettoeffekter på bytesbalansen blir en förbättring med sannolikt
bortåt 0,5 miljard kr. i år. Under 1978 blir den positiva inverkan på bytesbalansen
större.

Vi har, anför föredraganden, tagit ut en del av de närmaste årens standardstegring
i förskott. Den privata konsumtionen har vuxit med 3,5 96
i genomsnitt per år de senaste två åren. Den möjliga ökningen i den privata

FiU 1976/77:30

konsumtionen 1975-1980 torde knappast överstiga 2 96 per år. Utrymmet
för att under de närmaste åren öka den privata konsumtionen är därför
starkt begränsat. Höjningen av mervärdeskatten med ca 3 procentenheter
(av varans pris exkl. mervärdeskatt) är ett nödvändigt steg för att successivt
dra ned den privata konsumtionstillväxten. Höjningen av mervärdeskatten
betyder att momspliktiga varors (inkl. mervärdeskatt) pris stiger med i
genomsnitt 2,5 96. Omkring 2/3 av den privata konsumtionen är momsbelagd.
Totalt sett blir därför ökningen av konsumentprisindex av storleksordningen
1,7 96. Räknat mellan helåren 1976 och 1977 blir den genomsnittliga
prisökningen ungefär 0,9 96 som följd av momshöjningen.

Växelkursjusteringen beräknas ge en direkt effekt på prisnivån i storleksordningen
1 96. Jämfört med finansplanen 1977 har prisprognosen därutöver
reviderats upp med drygt 1 procentenhet som följd av en något
snabbare internationell prisuppgång än som tidigare förutsågs och till följd
av ett högre lönekostnadsantagande. I den reviderade finansplanens kalkyler
har lönekostnaderna antagits öka med 10 96 från 1976 till 1977 jämfört med
8 96 i finansplanen.

Sammantaget kommer enligt konjunkturinstitutets kalkyler med detta
antagande prisnivån att stiga med ca 10 96 mellan 1976 och 1977. Ökningen
av hushållens reala disponibla inkomster beräknas i detta alternativ bli 0,7 96.
Samtidigt får man räkna med en viss nedgång i hushållens sparande. Enligt
konjunkturinstitutets bedömning kommer därvid den privata konsumtionen
att stiga med 1,7 96.

Eftersom mervärdeskatten av tekniska skäl inte kan höjas förrän den
1 juni finns risk för prishöjningar som förekommer momshöjningen, anför
föredraganden. Det införda allmänna prisstoppet kommer i samband med
att momshöjningens åtstramande verkningar gör sig gällande att ersättas
med en intensifierad prisövervakning.

För att minska resursanspråken från den statliga sidan föreslår regeringen
en rad besparingsåtgärder. Tillsammans torde åtgärderna minska statsutgifterna
med i storleksordningen 700 milj. kr. för budgetåret 1977/78. Huvuddelen
av besparingarna får effekt först under 1978. Den ekonomiska
åtstramningen kräver vidare att en rad åtgärder och förslag som eljest förefallit
angelägna måste senareläggas för att genomföras i den takt som
det ekonomiska utrymmet medger.

Sammantaget minskar statsbudgetens underskott för budgetåret 1977/78
med ca 1,8 miljarder kr. jämfört med det.som presenterades i budgetpropositionen.
Det beräknas nu uppgå till 13,9 miljarder kr., varvid ca 5 miljarder
kr. har reserverats för oförutsedda utgifter. Den kommunala utgiftsexpansionen
är f. n. snabbare än vad som är förenligt med ett återställande av
samhällsekonomisk balans. De kommunala utgiftsplanerna pekar på en expansionstakt
om ca 4 96 under de närmaste åren. Enligt långtidsutredningens
kalkyler skulle den kommunala utgiftsexpansionen behöva nedbringas till
ca 2,5 å 3 96 per år under perioden 1975-1980. Under de två första åren

FiU 1976/77:30

av femårsperioden har dessa siffror väsentligen överskridits. För 1978 förutses
en mycket kraftig ökning av skatteinkomsterna vid oförändrad kommunal-utdebitering.
För 1979 och 1980 kan en väsentligt svagare inkomstutveckling
redan nu förutses. Detta skulle för dessa år leda till mycket
betydande höjningar av kommunalskatten.

Mot denna bakgrund måste kommunerna redan nu börja begränsa sin
utgiftsexpansion, anför föredraganden. Regeringen kommer, i samband med
de överläggningar med kommun- och landstingsförbunden som påbörjades
den 27 april, att aktualisera frågan om vilka åtgärder som kan behöva vidtas
för att begränsa den kommunala utgiftsexpansionen.

Inom ramen för det totalt sett begränsade utrymme som kan tillåtas för
kommunala utgiftsökningar bör barnomsorgen och åldringsvården prioriteras.

Beräkningarna i den reviderade finansplanen av den offentliga sektorns
samlade effekt på BNP 1977 ger vid handen att den statliga finanspolitikens
expansiva effekt reduceras från i finansplanen beräknade 2,7 % till ca 2,4 %
enligt de nya kalkylerna. Kommunerna får däremot en inte fullt lika stark
åtstramande effekt som tidigare beräknades.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förstärktes under senare delen av
1976 och början av 1977, framhåller föredraganden. Tack vare dessa intensifierade
åtgärder har man kunnat uppnå både att många av de varsel
om avskedanden och permitteringar som lades under hösten och vintern
inte utlösts och att antalet nya varsel begränsats.

Prognoserna för den svenska ekonomin 1977 tyder på att arbetskraftsefterfrågan
från näringslivet blir fortsatt svag under resten av året. Ökningen
av arbetskraftsutbudet väntas bli ungefär lika stor som under 1976, dvs.
ca 15 000-20 000 personer. Den produktivitetsreserv som finns uppbyggd
inom företagen på grund av den sysselsättningsstödjande politiken innebär
att produktionen kan expandera relativt kraftigt utan att sysselsättningen
ökar. För de varuproducerande näringsgrenarna väntas en sysselsättningsminskning
med närmare 50 000 personer, varav industrin svarar för 40 000
personer. Denna minskning kompenseras av en sysselsättningsökning på
50 000 personer inom tjänstenäringarna. Av denna ökning väntas drygt
40 000 falla på landsting och kommuner.

Det åtstramningspaket som regeringen lade fram i början av april väntas
enligt vad som anförs i propositionen inte få några mer betydande effekter
för sysselsättningsläget på totalnivå. Den föreslagna mervärdeskattehöjningen
väntas bromsa upp konsumtionsökningen. De eventuella negativa effekter
som detta kan ha på sysselsättningen motverkas av växelkursförändringen
som, i kombination med den uppåtgående utlandskonjunkturen,
bör innebära ökade exportmöjligheter och därmed ökad produktion.

Den olikartade utvecklingen av arbetskraftsefterfrågan som de ovan redovisade
prognoserna indikerar kan komma att medföra sysselsättningsproblem
framförallt inom industrin och övriga varuproducerande branscher.

FiU1976/77:30

Regeringen kommer om så visar sig nödvändigt att vidtaga ytterligare åtgärder
för att hävda sysselsättningen. 1 sammanhanget understryker föredraganden
vikten av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna nu också
inriktas på att öka arbetskraftens yrkesmässiga rörlighet så att personer nu
sysselsatta i t. ex. beredskapsarbete och omskolningskurs kan få ett arbete
på den öppna arbetsmarknaden när konjunkturen vänder uppåt.

Industriinvesteringarna väntas sjunka med mellan 5 och 10 % 1977. Industriinvesteringarnas
utveckling bestäms i huvudsak av kapacitetsutnyttjande
och förväntad försäljning samt av tillgången på ackumulerade vinstmedel.
En förbättring av investeringsutvecklingen kan inte beräknas komma
till stånd förrän företagen blir mer allmänt övertygade om att den internationella
konjunkturuppgången fortsätter och det sker en markant förbättring
i vinstläget. Det är nödvändigt att industrin på sikt kan öka investeringstakten
väsentligt.

1 propositionen redovisas de ytterligare åtgärder regeringen föreslagit i
syfte att stödja industrins investeringar. Föredraganden konstaterar sammanfattningsvis
att det är förenat med stora svårigheter att åstadkomma
en allmän höjning av investeringstakten så länge de grundläggande förutsättningarna
inte är uppfyllda. Investeringar i dag betyder för många företag
att de skulle skaffa sig ökad kapacitet relativt lång tid innan den kunde
tas i anspråk. Enda möjligheten att åstadkomma detta är en generellt hög
subvention av investeringar. Detta rymmer dock betydande risker för felinvesteringar
varför regeringen inte anser att åtgärder av det slaget i nuvarande
läge är motiverade.

Utfallet av Sveriges betalningsbalans för 1976 och prognoserna för 1977,
som pekar på ett ytterligare ökat underskott i bytesbalansen, motiverar enligt
föredraganden en fortsatt restriktiv kreditpolitik under 1977.

På kapitalmarknaden är politiken inriktad på att bereda ytterligare något
ökat utrymme för långsiktig industrifinansiering, varvid särskild hänsyn
skall tas till företag som inte har tillgång till de internationella kapitalmarknaderna.
Inom ramen för den allmänna målsättningen att främja den konkurrensutsatta
sektorns utbyggnad bör även jord- och skogsbrukets nyinvesteringsbehov
tillgodoses.

Utblick mot 1978 och 1979. I allmänhet redovisas inte i finansplanen och
nationalbudgeten någon utblick bortom det innevarande året. Det kan dock
i det läge som nu råder finnas anledning att göra en något vidare utblick,
anför föredraganden.

I den reviderade nationalbudgetens sammanfattningskapitel har redovisats
vissa kalkyler över den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1978 och
1979. Det måste understrykas, anför föredraganden, att vad som där redovisas
är endast en av flera möjliga utvecklingsvägar. Avsikten har i första
hand varit att bedöma de krav på den ekonomiska politiken som en förbättring
i bytesbalansen ställer. De finansiella konsekvenserna har inte när -

FiU 1976/77:30

mare preciserats.

Till grund för kalkylen har lagts vissa bedömningar av den internationella
konjunkturutvecklingen. Tillväxttakten i OECD-länderna har antagits öka
till 5 % 1978 för att 1979 åter försvagas något. Vidare har förutsatts att
svensk industri kan utnyttja den ackumulerade produktivitetsreserven och
genom en återhållsam inhemsk kostnadsutveckling successivt sänka de relativa
exportpriserna på bearbetade varor med 3 % 1978 och 2 % 1979. Detta
skulle möjliggöra en förhållandevis stark exportutveckling samtidigt som
importen hålls tillbaka. Exporten beräknas öka med ca 12,5 % 1978 och
ca 10 % 1979 medan importtillväxten beräknas kunna begränsas till 4 resp.
5 %. Avvecklingen av överlagren har förutsatts ske under 1978 och 1979
så att lagerstocken vid slutet av 1979 återigen står i en rimlig relation till
produktionsnivån. Arbetskraftsutbudet bedöms växa med 25 000 ä 30 000
personer per år. I timmar sjunker dock arbetskraftsutbudet med ungefär

1,5 % 1978 som följd av införandet av den femte semesterveckan. 1979
blir utbudet ungefär oförändrat eller ökar något.

Under förutsättning av en trendmässig ökning av produktiviteten inom
industrin på 4 % per år skulle produktivitetsreserven vid utgången av 1977
vara omkring 6 %. Denna reserv har antagits komma att tas i anspråk under
1978-1979 genom en ökning av industrins produktivitet med ca 7 % per
år. Industriproduktionen beräknas öka med 5 % 1978 och upp emot 10 %
1979. Även under 1978 förutses således att kapaciteten inte är fullt utnyttjad
i svensk industri. Industrisysselsättningen antas fortsätta att sjunka i början
av 1978 för att fram emot mitten av året vända uppåt. Sysselsättningsökningen
inom industrin mellan 1978 och 1979 har beräknats uppgå till
ca 30 000 personer.

Tillskottet av arbetskraft för den privata och offentliga servicesektorn
beräknas uppgå till ca 20 000 personer i genomsnitt per år 1978-1979 varav
större delen förutses gå till den kommunala sektorn. 1 detta ligger en beräknad
reduktion av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning med i runt
tal 20 000 personer. Hur stort det faktiska behovet av arbetskraft blir beror
i hög grad på i vilken utsträckning som den längre semestern kompenseras
med fler sysselsatta. Utan neddragningen av den offentliga sektorns tillväxttakt
kommer det inte att gå att föra över tillräckliga resurser till industrin.

Den möjliga ökningen av den privata och offentliga konsumtionen blir
enligt dessa kalkyler mycket begränsad. Den privata konsumtionen kan
inte öka med mer än 1 å 1,5 % per år 1978-1979 förutsatt att den offentliga
konsumtionstillväxten begränsas till 2 % per år i genomsnitt. Sker inte detta
kommer höjningar av kommunala och statliga skatter att tvinga fram en
för breda grupper knappast godtagbar sänkning av den privata standarden.
Hur det begränsade expansionsutrymmet fördelas på staten och kommunerna
har inte närmare angivits.

I förutsättningarna ligger också ett antagande att den förbättrade konjunkturen
skall vända den negativa investeringsutvecklingen i industrin.

FiU 1976/77:30

En investeringsökning på 4 resp. 6 % 1978 och 1979 har satts in i kalkylen.

Bytesbalansunderskottet skulle under de givna förutsättningarna sjunka
från 12,5 miljarder kr. 1977 till 6,5 ä 7 miljarder kr. 1979. Detta visar,
anför föredraganden, att, även med de enligt hans mening ganska optimistiska
antaganden som gjorts i nationalbudgetens räkneexempel, vägen
tillbaka till balans kommer att ta lång tid. Sverige måste således fortsätta
att låna stora belopp utomlands. Ett avgörande antagande bakom kalkylen
är att svensk industri måste höja sina priser i långsammare takt än den
internationella prisstegringen varigenom en relativprisförändring om sammanlagt
8 % 1977-1979 uppnås.

Föredraganden understryker att beräkningarna inte får betraktas som en
prognos för de kommande årens utveckling. De redovisade bedömningarna
anger dock ramar för en ekonomisk politik som syftar till att återvinna
balans. Det tillgängliga expansionsutrymmet på ekonomins olika områden
är inte ett uttryck för någon av regeringen nu bestämd prioritering mellan
olika ändamål. Genom en stram politik och en bred uppslutning kring kraven
på återhållsamhet bör det dock vara möjligt att redan under de kommande
två åren reducera underskotten till hälften och att lägga en god grund för
att nå bytesbalansmålet under de första åren av 1980-talet.

Partimotionerna

I motionen 1652 av herr Werner m. fl. (vpk) anförs att nästan varje regeringsdokument
och förslag om den ekonomiska politiken under en rad
år har påståtts vägledas av några allmänna målsättningar för den ekonomiska
politiken. Dessa är: ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, prisstabilitet, rättvis
inkomstfördelning, regional balans och balans i de utrikes affärerna.
Den ekonomiska utveckling som ägt rum - inte minst under det senaste
årtiondet - har gjort dessa målsättningar alltmer avlägsna.

Regeringen påstår att den inte kan nå alla målen därför att den måste
ge prioritet åt ”vår yttre balans”, anför motionärerna. Men ”yttre balans”
kan åstadkommas på olika sätt. Obalansen mot omvärlden som präglat
svensk ekonomi under de senaste åren har grundlagts av kapitalägarna.
Det är importörerna, de stora grossistföretagen, de som från utlandet köper
maskiner och andra produktionsmedel som utövar det bestämmande inflytandet
på importens storlek, inte de arbetande i egenskap av konsumenter.
Normalt anpassar sig konsumenter till det varusortiment som finns. Den
stora kapitalexporten har ytterligare ökat underskottet i valutareserv och
bytesbalans. Det är storfinansen och i sin mån statsledningen som bär ansvaret
för den stora utlandsupplåningen. Kapitalägarna bär huvudansvaret
för den svenska ekonomins yttre obalans. Men regeringen vill försöka lösa
problemet genom att minska de arbetandes konsumtion, genom ökade indirekta
skatter, uppluckrat prisstopp på dagligvaror och devalvering. Kapitalets
framfart har skapat den yttre obalansen. Arbetare och tjänstemän

FiU 1976/77:30

får betala den. Detta går också ut över den produktion som riktar sig till
den inhemska marknaden.

Kapitalägarna däremot får ostört fortsätta att styra Sveriges utrikesaffärer,
anför motionärerna. De blir t. o. m. stärkta i sin spekulation. Regeringen
angriper inte dem som förorsakat den yttre obalansen och inte heller dess
egentliga orsaker. Den angriper i stället de arbetande och sysselsättningen
i hemmamarknadsindustrin. Regeringen säger i den reviderade finansplanen
att dess åtgärder för den yttre balansen ”kommer att få full effekt först
under loppet av 1978”. Bevare oss väll, utropar motionärerna.

Hela förslaget till reviderad finansplan och budget är enligt motionärerna
uttryck för borgerlig klasspolitik. Det talas mycket om åtstramning. Men
det kan vara intressant, heter det, att se för vem man ”stramar åt” och
för vilka man inte gör det. Motionärerna räknar upp en rad åtgärder från
regeringens stimulanspaket och sammanfattar innebörden som att en rad
förmåner ges åt kapitalägarna, medan regeringen bidrar till en sänkning
av arbetarnas och de lägre tjänstemännens levnadsstandard. Sådant är åtstramningens
klassinnehåil. Den riktar sig ensidigt mot dem som redan
tidigare ofta har det knapert, anför man.

Samma linje går enligt motionärerna igen i det reviderade budgetförslagets
prioriteringar. Där föreslås en fördyring av receptanvisad medicin från 20
till 25 kronor för att spara 75 miljoner kronor- men däremot tas inte förslagen
om ökade anslag till Världsbanken tillbaka. Några egentliga sociala reformer
kommer att dröja - men regeringen har råd med en kraftig ökning av militärutgifterna
och ”beredskapsbudgeten för totalförsvaret”. Borgarna sviker
givna löften mot det svenska folket, men de har råd till ökade bidrag till
kapitalägarna och till ökade militära rustningar.

Den borgerliga regeringen väljer vad den anser sig ha råd med efter sina
klassintressen. Den företräder en ekonomisk politik som går ut på förstärkta
positioner åt kapitalägarna och att de, vilkas spekulations- och vinstintressen
lett den svenska ekonomin snett, skall få fortsätta att spela med människors
arbete och liv. Bördorna av den kris kapitalägarna förorsakar lägger regeringen
på de arbetande. Regeringens ekonomiska politik måste i sin helhet
tillbakavisas.

Enligt motionärerna måste huvudmålet för en ekonomisk politik vara
att öka möjligheterna för en övergripande styrning efter samhälleliga mål
- till de arbetandes förmån. Den måste därför angripa kapitalägarnas viktigaste
maktställningar.

I motionen aktualiseras följande krav:

1. Importskatt på lyxvaror.

2. Skärpt restriktivitet mot kapitalexport - stopp för industriutflyttning.

3. En alternativ sysselsättningspolitik. En alternativ sysselsättningspolitik
måste vara offensiv. Direkta ingrepp måste göras i ekonomin för att det
skall vara möjlig! att förbättra sysselsättningen och minska arbetslösheten.

FiU 1976/77:30

AP-fonderna bör användas för utbyggnad av statliga industrier under lönarbetarnas
kontroll. Stålindustrin och storvarven bör förstatligas. Facklig
vetorätt måste gälla mot avskedanden och permitteringar. Full lön skall
utbetalas om permitteringar ändå genomförs. Arbetshetsen måste stoppas
och sju timmars arbetsdag med full lönekompensation genomföras i år.

4. En fördelnings- och skattepolitik i de arbetandes intresse. Nödvändiga
åtgärder nu är att beslutet om höjning av mervärdeskatten upphävs, att
momsen på livsmedel slopas, att barnbidragen indexregleras, att skatten
på kapital- och spekulationsvinster skärps, bl. a. genom införande av omsättningsskatt
på börsen, att gåvo- och subventionspolitiken gentemot företagen
avvecklas.

5. Åtgärder mot inflationen. Kravet om prisstopp på alla dagligvaror framstår
nu som alltmera angeläget. Ett effektivt hyresstopp bör likaså införas
- som ett första steg mot en bostads- och hyrespolitik som sänker hyrorna.
Övergång till lågräntepolitik skulle bl. a. kunna stödja en sådan hyrespolitik.
En skärpt antimonopolistisk lagstiftning måste införas.

6. Ökat bostadsbyggande. Ett ökat bostadsbyggande måste genomföras.
Härvid bör särskild stimulans ges åt byggandet av flerfamiljshus som ger
ökade möjligheter till kollektiva boendeformer och kollektiv service. Förslagen
i den reviderade budgeten om att dels minska bostadsstyrelsens ram
för lån till kommunala markförvärv och dels införa en särskild låneavgift
för bostadslån bör avslås. Flyttningen av riksdagen från nuvarande plats
till ett ombyggt riksdagshus på Helgeandsholmen bör inte äga rum enligt
motionärernas mening. Den är ett rent slöseri med skattemedel. Nuvarande
lokaler är fullt ändamålsenliga.

7. Minskade militärutgifter - förstärkning av statsbudgeten. Ett reviderat
budgetförslag borde i nuvarande statsekonomiska läge (och säkerhetspolitiska
situation) upphäva anslagsökningar till ”beredskapsbudget för totalförsvaret”.
Samtidigt bör utgifterna över försvarshuvudtiteln kunna nedbringas
med minst 2 030 123 000 kronor, en summa som motsvarar ”prisregleringen”
för det militära försvaret.

I motionen 1665 av herr Palme m. fl. (s) framhålls, såvitt avser riktlinjerna
för den ekonomiska politiken, att den internationella ekonomiska utvecklingen
hittills under 1977 i allt väsentligt anslutit sig till den bild som tecknades
i den socialdemokratiska partimotionen om den ekonomiska politiken från
början av detta år. Motionärerna anser, mot bakgrund av de ekonomiskpolitiska
åtgärder som vidtagits i de större OECD-länderna, att en ökning
av hela OECD-områdets tillväxt med inemot 5 % synes vara möjlig att
uppnå för 1977. Världshandeln skulle också komma att öka i relativt snabb
takt och med en acceleration under senare delen av 1977.

Motionärerna understryker att utvecklingen inom ramen för denna totalt
sett relativt positiva bild är starkt splittrad. Uppgången förväntas bli kraftig
i USA men svagare i de stora EG-länderna och bland de senare variera

FiU1976/77:30

produktion och en förbättrad utrikeshandelsbalans. Denna politik har man
enligt motionärerna fullföljt även i oppositionsställning. Detta fick sitt första
uttryck i den motion (1976/77:25) som lades fram med anledning av regeringens
proposition (1976/77:42) om skatteomläggningen 1977.1 motionen
25 anfördes att den av regeringen föreslagna skatteomläggningen rubbade
en känslig fördelningspolitisk balans som fanns i den socialdemokratiska
regeringens tidigare förslag. Detta skulle tvinga de fackliga företrädarna att
avtalsvägen kompensera sina medlemmar för denna förändring, vilket i
sin tur skulle medföra att kostnadsstegringen skulle bli större för ekonomin
i dess helhet än vad som skulle följa av det socialdemokratiska förslaget.
Dessutom framhölls att den bristande finansieringen av omläggningen skulle
leda till en kraftigare ökning av den inhemska köpkraften i ett läge, då
den borde dämpas, vilket skulle framtvinga en senare höjning av de indirekta
skatterna.

I motionen 1294 om den ekonomiska politiken tog socialdemokraterna
avstånd från den borgerliga regeringens politik som måste leda till en kraftig
ökning av vår internationella skuldsättning. I stället för att ålägga sig själv
en nödvändig finanspolitisk restriktivitet lade enligt motionärerna regeringen
i finansplanen ansvaret förden ekonomiska utvecklingen på lönekostnaderna
och alltså därigenom på löntagarna och deras organisationer. I motionen
föreslogs en åtstramning av finanspolitiken, vilket ansågs nödvändigt för
att bytesbalansens underskott skulle kunna reduceras och styrkan i den
svenska ekonomin bevaras. De olika förslagen till inkomstförstärkningar
och besparingar i statens budget skulle minska budgetunderskottet med
ca 5 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Såväl den allmänna
inriktningen av politiken som alla de enskilda förslagen har emellertid konsekvent
avvisats av den borgerliga majoriteten i riksdagen, framhåller motionärerna.

Motionärerna anser att genom att den borgerliga regeringen redan från
början förlorade greppet om den ekonomiska utvecklingen befinner vi oss
nu i en situation där stora löntagargrupper kommer att få sänkt standard
samtidigt som vår utrikeshandel försvagas och priserna skjuter i höjden.
Den osäkerhet som nu skapats i avtalsrörelsen har fått konsekvenser för
både utrikeshandel och investeringsverksamhet hävdar motionärerna och
anser att regeringen bär ett betydande ansvar för detta genom sitt skatteförslag
i höstas.

I fråga om det reviderade budgetförslaget anför motionärerna att regeringens
s. k. åtstramningspaket representerar en nästan unik brist på konsekvens
i det politiska handlandet genom att det lades fram mindre än
en månad efter det att man i riksdagen drivit igenom ett ekonomiskt-politiskt
ställningstagande som innebar en kraftigt expansionistisk ekonomisk politik
och detta utan att några nya omständigheter tillkommit.

Enligt motionärerna är det två egenskaper som först och främst utmärker

FiU 1976/77:30

regeringens nya inriktning av den ekonomiska politiken, nämligen för det
forsta att man arbetar med en accelererad inflation som ett viktigt ekonomiskt-politiskt
medel, för det andra att man vid utformningen av sin restriktiva
ekonomiska politik bortser från de fördelningspolitiska konsekvenserna.
Motionärerna anser att det i första hand är regeringens allmänt inflationistiska
politik med stora budgetunderskott och en stark likviditetsuppladdning
som gett upphov till den ökande inflationen. Eftersom inga
nya avtal slutits om lönerna för 1977 och några väsentliga ändringar inte
inträffat på det internationella prisområdet leder inflationen enligt motionärerna
till en inkomstöverföring från löntagarna och hushållen till företagen.
Regeringens nya ekonomisk-politiska åtgärder kommer att leda till en ytterligare
acceleration av inflationen, anför motionärerna och räknar med att
prisnivån kommer att stiga med 11 å 12% mellan 1976 och 1977, dvs.
nära nog dubbelt så snabbt som regeringen angav i sin finansplan.

Den snabba prisstegringen kommer enligt motionärerna att få en betydande
kontraktiv effekt på hushållens köpkraft, vilket medför en klar risk
för en kraftig nedgång av den privata konsumtionen under senare delen
av detta år. Detta skulle i så fall inträffa innan man ännu hunnit få några
mera påtagliga ökningar av arbetskraftsefterfrågan från exportindustrierna.
Innebörden av regeringens nya ekonomiska politik är således, hävdar motionärerna,
att den med stor sannolikhet kommer att ieda till en ökad arbetslöshet
under senare delen av 1977.

Samtidigt har enligt motionärerna devalveringen bidragit till en ytterligare
försämring av den svenska utrikeshandelsbalansen, eftersom den leder till
att kostnaderna för importen ökar och intäkterna från exporten sjunker.
En förutsättning för att devalveringen skall få avsedd effekt - att öka det
svenska näringslivets konkurrenskraft - är att exportföretagen verkligen utnyttjar
de möjligheter som devalveringen ger dem att sänka priserna. Motionärerna
hänvisar här till en undersökning utförd av statens pris- och
kartellnämnd enligt vilken de svenska exportföretagen på något undantag
när valt att ligga kvar med sina tidigare priser. Därmed får devalveringen
enligt motionärerna i första hand en inkomstomfördeiande effekt. De ökade
importpriserna får bäras av hushållen samtidigt som exportföretagen kan
ta hem ökade vinster från sin försäljning.

Beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken diskuterar motionärerna
först föredragande statsrådets resonemang om bl. a. de fördelningspolitiska
effekterna av en höjning av arbetsgivaravgifterna i jämförelse med
en höjning av mervärdeskatten. Enligt motionärerna är de hypotetiska räkneexempel
som redovisas i propositionen vilseledande. De tar inte hänsyn
till att de höjningar av arbetsgivaravgiften som genomförts under senare
år har varit kopplade till en omläggning av den direkta skatten, som haft
en för de lägre inkomsttagarna mycket gynnsam fördeiningspolitisk profil.
Inte heller har föredraganden enligt motionärerna beaktat att de senare årens

FiU 1976/77:30

höjning av arbetsgivaravgifterna kunnat läggas till grund för avtalsarbetet
i motsats till den av regeringen föreslagna mervärdeskattehöjningen. Motionärerna
vidhåller sin uppfattning att arbetsgivaravgifterna i dagens läge
är ett bättre medel att förstärka finanspolitiken än mervärdeskatten.

Eftersom löneförhandlingarna för 1977 nu hunnit föras så långt att en
höjning av arbetsgivaravgiften för detta år inte längre kan vägas in föreslår
motionärerna att den träder i kraft först fr. o. m. den 1 januari 1978. Motionärerna
anför att om man avstår från mervärdeskattehöjningen och i
stället höjer arbetsgivaravgifterna per den 1 januari 1978 blir finanspolitiken
bättre anpassad till den konjunkturutveckling som nu kan förutses, eftersom
dämpningen av den samlade efterfrågan annars blir så kraftig att en ökad
arbetslöshet inte kan undvikas under senare delen av 1977.

Motionärerna framhåller att enligt deras mening förslaget om indexreglering
av skatteskalorna icke bör genomföras och hänvisar i det sammanhanget
till vad regeringen anfört under anslaget Oförutsedda utgifter. De
fördelningspolitiska effekterna av en indexreglering blir enligt motionärerna
särskilt utmanande om den finansieras genom höjning av mervärdeskatten.
Sett över en längre period framstår den av regeringen föreslagna mervärdeskattehöjningen
som ett sätt att tillföra statskassan de medel som ofrånkomligen
krävs för att genomföra indexregleringen, menar motionärerna,
som vidare anser att en annan del av finansieringen med stor sannolikhet
kommer att tas ut under 1978 och då också i form av en höjning av de
indirekta skatterna. Det samlade resultatet av dessa olika omläggningar kan
enligt motionärerna ändå inte döljas: det blir en kraftig och snabb överflyttning
av skattebördan från höginkomsttagare till låg- och medelinkomsttagare.

De olika förslagen i motionärernas budgetförslag (som översiktligt redovisas
under avsnitt B), leder till att man redovisar ett budgetunderskott
för 1977/78 som är inemot 2 miljarder kronor lägre än det regeringen föreslagit.
Detta innebär en längre gående åtstramning av den inhemska efterfrågan
än vad regeringen föreslagit. Huvuddelen av denna åtstramning sätts
dock in först under första delen av 1978. Då har man enligt motionärerna
anledning att räkna med att den internationella högkonjunkturen har börjat
få genomslag på den svenska exportindustrins arbetskraftsefterfrågan. Härigenom
beräknas en bättre balanserad utvecklingsbild kunna åstadkommas
än vad som följer av regeringens förslag, med lägre prisstegring och en
fortsatt väl hävdad sysselsättning.

Den bild över den ekonomiska utvecklingen under 1977 som regeringen nu
presenterar är enligt motionärerna i väsentliga delar sämre än den som redovisades
i januari. En väsentlig förklaring till denna försämring anser motionärerna
den accelererande inflationen vara. Den drar ned hushållens disponibla
inkomster i en utsträckning som gjort det nödvändigt för regeringen
att förutsätta en minskning av sparkvoten för att den redovisade ökningen

FiU 1976/77:30

på 1,7 % i privat konsumtion skulle komma till stånd. Med hänvisning
bl. a. till att hushållen 1971 - i en liknande avtalssituation som den nuvarande
- kraftigt ökade sin sparkvot ställer sig motionärerna tvivlande till antagandet
i propositionen om sparbenägenhetens utveckling. Motionärerna pekar vidare
på att det endast behövs att regeringens sannolikt för låga prisprognos
överträffas med ett par procent för att uppgången i privat konsumtion skall
förbytas i en nedgång. Det är mot denna bakgrund motionärerna ansett
regeringens förslag om en höjning av mervärdeskatten fr. o. m. den 1 juni
1977 vara stabiliseringspolitiskt olämpligt. Med den åtstramande effekten
förlagd till första halvåret 1978 får man enligt motionärerna mindre påfrestningar
på arbetsmarknaden, lägre prisstegring och högre real disponibel
inkomst än den regeringen har förutsatt.

Enligt motionärerna presenterar regeringen fortfarande en alltför optimistisk
bild av den kommunala verksamhetens utveckling under 1977, framför
allt genom att man räknat med för låga kostnads- och löneökningar. Sammantaget
synes regeringen enligt motionärerna ha överskattat kommunernas
finansiella sparande med 1 miljard kronor. Motionärerna uppmärksammar
också att regeringen i sitt budgetförslag inte inräknat några särskilda medel
för en förstärkning av den kommunala sektorns ekonomi trots det utsatta
läge som vissa kommuner befinner sig i.

Utvecklingen på investeringsområdet anser motionärerna vara oroande
och noterar att regeringen inte föreslår några åtgärder för att motverka den
negativa utvecklingen av industri- och bostadsinvesteringarna. Enligt motionärerna
har regeringen bidragit till denna utveckling, bl. a. på grund av
att den genom att frammana bilden av en ekonomikris skapat pessimistiska
stämningar inom näringslivet och att den skapat oklarhet i frågan om det
svenska näringslivets framtida energiförsörjning.

På industriinvesteringarnas område upprepar motionärerna sina förslag
från i januari att en särskild strukturfond inrättas och att Investeringsbanken
ges förbättrade möjligheter att bistå industrin i lösningen av dess finansieringsproblem.

Beträffande byggnadsinvesteringarna anför motionärerna att bl. a. den nuvarande
snabba byggnadskostnadsstegringen orsakat ett alltför svagt bostadsbyggande.
Detta tillsammans med förslagen om höjd mervärdeskatt
och särskild avgift på oprioriterat byggande, hotet om arbetslöshet för byggnadsarbetare
sysselsatta vid kärnkrafts- och vattenkraftsbyggen samt regeringens
avsikt att dra ned byggnadsinvesteringarna inom den offentliga sektorn
förstärker enligt motionärerna farhågorna om ökad arbetslöshet i byggsektorn
under den närmaste vintern. Detta är enligt motionärerna bakgrunden
till att man gått emot förslaget om investeringsavgift och krävt särskilda
åtgärder för att öka bostadsbyggandet.

Om motionärernas förslag genomförs beräknar man att de samlade bruttoinvesteringarna
kan öka med 2 å 3 % mellan 1976 och 1977. Motionärerna
redovisar en mera optimistisk bedömning av exportutvecklingen än rege -

FiU 1976/77:30

ringen beroende på att man har en annan syn på hur våra marknadsandelar
kommer att utvecklas.

Ett förverkligande av motionärernas alternativ för den ekonomiska politiken
kommer, hävdar man, att leda till en bättre produktionsutveckling,
en fortsatt väl hävdad sysselsättning, en lägre prisökningstakt och en bättre
bytesbalans än vad som följer av regeringens politik. Motionärerna räknar
med att BNP i så fall kan öka med inemot 2 % och prisstegringen begränsas
till under 10 % att jämföra med de 11 å 12 % som blir en konsekvens
av regeringens politik.

I motionen 1668 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-) anförs att den
borgerliga regeringens ekonomiska politik inrymmer ett samordnat angrepp
mot den arbetande befolkningen. Det är enligt regeringens synsätt de breda
massorna som bär skulden till kostnadskriser, hög inflationstakt och växande
arbetslöshet. I regeringspropositionen talas det allmänt om återhållsamhet,
konsumtionsbegränsande åtgärder osv. Men de borgerliga har aldrig predikat
återhållsamhet för de kapitalägande, anför motionärerna.

Under 70-talet i allmänhet och åren 72/74 har de svenska monopolen
kraftigt ökat sina profiter, anförs det i motionen. I synnerhet de svenska
råvarubaserade exportföretagen hade en blomstrande utveckling under dessa
år. Monopolprissättningen har blivit alltmer utpräglad bland de svenska monopolen.
Under åren 1975-76 med minskad export både absolut och relativt,
vilket den borgerliga regeringen och SAF försökt göra löntagarna skyldiga
till, har orsaken till att den svenska exportindustrin har förlorat marknadsandelar
varit att de svenska monopolens prissättning har överskridit världsmarknadens
takt.

Arbetarpartiet Kommunisternas uppgift sägs i motionen vara att inför
de arbetande massorna avslöja den åtstramningslinje som bl. a. kommer
till uttryck i kompletteringspropositionen. Det måste klargöras att den ekonomiska
politiken i de arbetandes intressen endast kan lösas genom att
monopolens makt angrips.

Massarbetslöshet är nu en realitet, hävdar motionärerna. Den borgerliga
regeringens politik innebär standardsänkning. Man uppger att arbetslösheten
skall bekämpas genom åtgärder för att begränsa den privata konsumtionen.
Men politiken att göra allting dyrare, att strypa åt den offentliga sektorn
och begränsa byggnadsverksamheten skapar inga nya jobb. I motionen refereras
bedömningar som pekar mot en ökad arbetslöshet framöver.

Motionärerna efterlyser förberedelser för att bygga upp nya statsindustrier.
Järn och stål är en av förutsättningarna för all industriell expansion, anför
de, och menar att det på sikt finns en växande marknad både i Sverige
och utomlands. Kraven på förstatligande, ett definitivt slut på den kapitalistiska
misskötseln av denna viktiga industrisektor, växer nu också bland
de arbetande.

Den borgerliga regeringens ekonomiska politik är enligt motionärerna ett

FiU 1976/77:30

uttryck för högeroffensiven i det svenska samhället. Det är en ny etapp
i utvecklingen av den svenska statsmonopolistiska utvecklingen. Alla de
åtgärder som föreslås är led i ansträngningarna att övervältra den kapitalistiska
krisens verkningar på det arbetande folket.

Det krävs enligt motionärerna en helt ny politik, i strid mot storfinansen
och de borgerliga partierna, bl. a. innehållande följande punkter:

1. Den växande kampfronten mellan arbetare och tjänstemän måste användas
för att ständigt öka de arbetandes andel av produktionens resultat.

2. Arbetslösheten måste bekämpas genom nationalisering av viktiga industribranscher,
banker och försäkringsbolag. Nya statliga basindustrier
byggs upp med medel bl. a. ur AP-fonderna. I första hand bör järn- och
stålbranschen nationaliseras och Stålverk 80 byggas enligt den ursprungliga
planen.

3. Kapitalexporten skapar arbetslöshet i Sverige och bör stoppas.

4. Avtalsrörelsens resultat tryggas genom införandet av ett effektivt prisstopp
som räcker under hela avtalsperioden. Hyrorna måste ner. Momsen
slopas helt och ett nytt demokratiskt skattesystem utarbetas med målsättningen
att beskatta produktionen i stället för konsumtionen.

5. Handeln med den socialistiska gemenskapens länder och de progressiva
u-länderna måste ökas. Ökad handel med dessa länder skapar fler arbetstillfällen
och är därmed till nytta för arbetarklassen.

6. De militära rustningarna skärs ner till hälften och resurserna överförs
för att skapa ny statlig sysselsättning.

Utskottet

Finansutskottet har redan tagit ställning till vissa huvudlinjer i den ekonomiska
politik som förordas i den reviderade finansplanen. I yttrande till
skatteutskottet över förslagen i propositionen 1976/77:144 om höjning av
mervärdeskatt, m. m.,jämte motioner(FiU 1976/77:3 y,se SkU 1976/77:48)
anförde finansutskottet bl. a. följande:

Det dilemma som den svenska ekonomiska politiken stått inför under
åren 1976-1977 har varit att rätt avväga tidpunkten för en åtstramning i
samhällsekonomin. Medvetet har vi i vårt land ökat konsumtionen och
hållit uppe sysselsättningen när industrivärlden i övrigt genomlevt en svår
produktions- och sysselsättningskris. Vi har varit beredda att acceptera stora
underskott i vår bytesbalans i detta syfte. Samtidigt har vi varit medvetna
om att vi inte i längden kan förbruka mer än vad vi själva producerar.

Svårigheten att göra den rätta avvägningen har särskilt berott på det förhållandet
att den internationella konjunkturutvecklingen denna gång visar
ett avvikande mönster från vad vi varit vana vid från tidigare. De flesta
konjunkturbedömare är numera ense om att man inte bör vänta sig en
snabb och intensiv konjunkturuppgång framöver. Konjunkturåterhämtningen
i Förenta staterna, Japan och Västeuropa har pågått en längre tid och
redan år 1976 registrerades relativt höga tillväxttal för produktionen i OECDområdet.
Återhämtningen började emellertid från en mycket djup produk -

FiU 1976/77:30

tionssvacka och utrymmet upp till en ny topp måste alltjämt bedömas vara
betydande. I de större, ledande industriländerna för man en relativt försiktig
ekonomisk politik för att värna om prisstabiliteten. Uppgången bedöms därför
komma att fortsätta, men i långsammare tempo än i tidigare konjunkturuppgångar.

I den reviderade finansplanen görs nu en liten justering i optimistisk
riktning av den bedömning av den internationella konjunkturutvecklingen
som gjordes i årets finansplan. Konjunkturkurvan ser ut att peka något
kraftigare uppåt mot slutet av året, bl. a. som följd av åtgärder för att befästa
och förstärka konjunkturuppgången i Förenta staterna. Japan och Förbundsrepubliken
Tyskland. Åtgärderna torde dock få en begränsad effekt på utvecklingen
under 1977, anför föredraganden.

Den rätta tidpunkten för när en omläggning av den ekonomiska politiken
bör ske beror i första hand på bedömningen av den internationella konjunkturen,
men också på perspektiven för svensk ekonomi under åren framöver.
Redan i 1975 års långtidsutredning klargjordes att utrymmet för inhemsk
konsumtion skulle komma att stramas åt kraftigt under återstoden
av 70-talet om man ville uppnå extern balans omkring 1980. Att vi nu
under perioden 1975-1977 hållit uppe konsumtionen på en hög nivå och
till en del fått finansiera expansionen genom upplåning utomlands innebär
att vi ytterligare har begränsat utrymmet för privat och offentlig konsumtion
under kommande år. I den utblick mot 1978 och 1979 som återfinns i den
reviderade finansplanen framstår med skärpa hur begränsat utrymmet för
privat konsumtion blir under kommande år även med en kraftig neddragning
av den offentliga konsumtionen. Vidare konstateras att vägen tillbaka till
utrikes balans kommer att ta lång tid, även om vi når en snabb tillväxt
i ekonomin under kommande år och förmår att länka över de erforderliga
resurserna till exportnäringarna.

Det var också i ett sådant perspektiv finansutskottet vid bedömningen
av finansplanen i februari i år (FiU 1976/77:10) anförde att politiken så
snart sig göra lät måste läggas om i riktning mot en begränsning av den
inhemska efterfrågan och en kraftfull satsning på att räta upp bytesbalansen.

Utskottet kunde göra sin bedömning bl. a. utifrån de då tillgängliga siffrorna
för utrikeshandeln under år 1976 som innebar ett kraftigt ökat underskott
jämfört med tidigare kalkyler. Utvecklingen under första kvartalet
i år har ytterligare försämrat läget, konstaterar nu föredraganden i den reviderade
finansplanen. Handelsbalansen för första kvartalet uppvisar ett underskott
om ca 1,6 miljarder kronor., dvs. mer än halva det underskott
som i finansplanen förutsades för hela år 1977.

Denna ytterligare försvagning av vår handelsbalans, liksom den fortsatta
förlusten av marknadsandelar för svensk industri såväl på exportmarknaderna
som här hemma har strukit under allvaret i vårt lands ekonomiska
situation och aktualiserat behovet av åtstramning. Utskottet hälsar därför
med tillfredsställelse det åtstramningsprogram som regeringen lade fram
i april månad och som nu underställs riksdagens prövning. Även om man
fortfarande kan känna viss osäkerhet i fråga om den internationella konjunkturutvecklingen
bör vi inte skjuta upp avgörandet utan vidta erforderliga
åtgärder nu.

I det sammanhanget är det av största betydelse att notera att åtgärder
som syftar till att strama åt den inhemska konsumtionen erfarenhetsmässigt
tar lång tid innan de ger åsyftad effekt. Vill man nå full effekt 1978 måste
åtgärder vidtas redan nu. Vi kan nu - med större säkerhet än då finansplanen

FiU 1976/77:30

utarbetades - våga göra den bedömningen att det blir en relativt kraftig
tillväxt av OECD-ländernas produktion och av världshandeln mot slutet
av år 1977 och under år 1978. Det finns då inte anledning att dröja med
den nödvändiga omläggningen av den ekonomiska politiken. Den internationella
konjunkturuppgången har nu pågått tillräckligt länge för att man
skall kunna vänta att efterfrågan i allt högre grad riktas mot stapelvaror
och investeringsvaror som väger tungt i den svenska exporten. Det är då
angeläget att hålla tillbaka den privata konsumtionen för att ge erforderligt
resursutrymme för en ökning av exporten. Om man väntar för länge med
en omläggning riskerar man att ha passerat den tidpunkt då dragkraften
från den internationella konjunkturuppgången kan lösa av efterfrågestimulansen
från en hög privat konsumtion.

Finansutskottet strök i yttrandet till skatteutskottet under vikten av att
riksdagen vid sin prövning av propositionen 144 såg de där framförda förslagen
om höjning av mervärdeskatten, m. m. mot den ekonomisk-politiska
bakgrund som skildras i den reviderade finansplanen. Finansutskottet ställde
sig bakom den uppbromsning av den privata konsumtionen som förordades
där och tillstyrkte för sin del att åtstramningen till en betydande del kom
till stånd genom att mervärdeskatten höjdes. Utskottet pekade på att höjningens
storlek måste bedömas utifrån att även andra åtstramningsåtgärder
skulle verka samtidigt. Utskottet tillstyrkte den föreslagna höjningen.

Utskottet tillstyrkte från sina utgångspunkter också den föreslagna investeringsavgiften
på s. k. oprioriterat byggande.

Riksdagen har den 18 maj fattat beslut i ärendet. Investeringsavgift om
15 % har sålunda införts på s. k. oprioriterat byggande. Fr. o. m. den 1 juni
höjs vidare mervärdeskatten från 15 till 17,1 % räknat på varans pris inkl.
mervärdeskatt. Det innebär att momsbelagda varor stiger i pris med ca

2,5 %.

De besparingar m. m. som i åtstramande syfte föreslås på statsbudgeten
behandlas under avsnitten B-G i detta betänkande.

I det följande tar utskottet upp de ytterligare synpunkter, frågor och problem
som utskottet anser behöver diskuteras vid avvägningen av den ekonomiska
politiken under 1977. Vidare behandlas de yrkanden om en alternativ
inriktning av politiken som väckts i anledning av den reviderade
finansplanen. Slutligen berörs perspektiven för svensk ekonomi åren 1978
och 1979 i anslutning till vad som anförs därom i propositionen.

Den internationella utvecklingen

Regeringen gör i den reviderade finansplanen en liten justering i optimistisk
riktning av den bedömning i fråga om den internationella utvecklingen
som gjordes vid årsskiftet. Utskottet anser denna revidering befogad.
Visserligen råder fortfarande viss osäkerhet om takten i den fortsatta konjunkturuppgången.
Strävandena att motverka prisstegringstendenserna gör
att man i de länder som skulle kunna gå i spetsen när det gäller att dra
upp takten i den internationella ekonomiska expansionen, främst Förenta

FiU 1976/77:30

Staterna och Förbundsrepubliken Tyskland, Tören relativt försiktig politik.
Den faktiska utvecklingen under våren pekar emellertid uppåt i dessa båda
stater. Åtgärder för att stödja konjunkturuppgången har också presenterats
i de ekonomiskt ledande industriländerna under våren. Vid toppmötet i
London i början av maj mellan stats- och regeringscheferna i de större,
ledande industriländerna inom OECD lovade man också att fortlöpande
ompröva sin ekonomiska politik och att vidta nya åtgärder om det finns
risk för att de uppsatta tillväxtmålen inte nås. Detta uttalande får tas som
uttryck för att de större industriländerna i OECD förhoppningsvis är medvetna
om det ansvar som vilar på dem för att ge konjunkturuppgången
växtkraft framöver.

Utskottet vill i detta sammanhang stryka under betydelsen även sett ur
svensk synvinkel av de överläggningar som nu pågår inom Internationella
valutafonden om fastare former för överföring av kapital från länder med
överskott till länder med underskott i det internationella bytet av varor
och tjänster. Balansproblemen är, främst till följd av de höjda oljepriserna,
mycket stora. De oljeproducerande ländernas sammantagna överskott
gentemot OECD-länderna är f. n. ca 35 miljarder dollar samtidigt som
OECD-länderna sammantaget har ett överskott gentemot de icke oljeproducerande
u-länderna om ca 15 miljarder dollar. I propositionen åberopas
de senaste uppskattningarna från OECD-sekretariatet, där man konstaterar
att OECD-länderna sett som grupp inte har några reella möjligheter att
på kort sikt jämna ut de stora betalningsbalansunderskotten, i synnerhet
som underskotten är mycket ojämnt fördelade också mellan OECD-länderna.
Även Sveriges möjligheter att snabbt arbeta bort sitt underskott måste
ses mot den nu redovisade bakgrunden.

Den ekonomiska åtstramningen

I vissa situationer är en skuldsättning till utlandet både oundviklig och
önskvärd. Om exempelvis industriländerna i gemen vid oljekrisen hösten
1973 hade slagit till bromsarna i stället för att acceptera underskott i handelsutbytet
skulle effekten ha blivit förödande för världsekonomin. Det är
också rimligt att låna pengar utomlands för att hålla produktionen i gång
vid en kraftig internationell konjunkturnedgång som den som drabbade
industriländerna 1974-75, under förutsättning att man därefter tar sig
tillbaka till ett jämviktsläge när konjunkturen förbättras. Med detta vill
utskottet ha sagt att även om den finansiella obalansen mellan industriländerna
och de oljeproducerande länderna nu bedöms komma att bestå
under relativt lång tid måste vi snarast försöka arbeta bort den del av underskottet
i den svenska bytesbalansen som har direkt samband med att
vi stimulerat den inhemska efterfrågan under den internationella konjunktursvackan
1974-1976. Utskottet strök starkt under detta i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 10 i mars månad i år. Den politik som nu inletts

FiU 1976/77:30

och som presenteras i den reviderade finansplanen har också utformats i
det syftet. Grundtanken i politiken är att redan under innevarande år begränsa
importen genom att strama åt den privata konsumtionen och samtidigt
genom justering av den svenska kronkursen och en rad näringspolitiska
åtgärder bereda väg för den nödvändiga ökningen av exporten. Utskottet
ställer sig som redan framgått av det anförda helt bakom den inledda åtstramningen.
Den är nödvändig sedd mot bakgrund av hur perspektiven
för svensk ekonomi eljest skulle te sig under kommande år. Den bör heller
inte skjutas upp längre än nödvändigt, eftersom vi då skulle riskera att
inte kunna utnyttja de möjligheter till ökad export som den uppåtgående
internationella konjunkturen erbjuder.

Socialdemokraterna för i motionen 1665 fram alternativa riktlinjer för den
ekonomiska politiken till dem som redovisas i propositionen. Man vidimerar
därvid, vilket man f. ö. gjorde redan i motioner i anslutning till budgetpropositionen
och propositionen om mervärdeskatt m. m., behovet av ekonomisk
åtstramning och utrymme för ökad export och förbättrad utrikeshandelsbalans.
Det är därför med förvåning utskottet konstaterar att motionärerna
likväl avvisar de tyngst vägande av de åtgärder och förslag som regeringen
fört fram i syfte att strama åt konsumtionen och på sikt räta upp handelsoch
bytesbalanserna. Den neddragning av den privata konsumtionen som
socialdemokraterna i januari ville åstadkomma via höjda arbetsgivaravgifter
från den 1 april 1977 - och som skulle beaktas i avtalsförhandlingarna -vill man nu skjuta upp till 1978, trots att konjunkturutvecklingen enligt
vad man anför i motionen följt det mönster man förutsåg i januari och
trots att handelsbalansens utveckling under första kvartalet i år rimligen
måste ha ytterligare strukit under behovet av åtstramning. Utskottet finner
ingen konsekvens i den av motionärerna företrädda alternativa politiken
och beklagar att sådan oenighet uppstått om medlen att åstadkomma den
för vår långsiktiga ekonomiska utveckling så nödvändiga omläggningen av
politiken när nu enighet råder om det faktiska behovet av åtstramning.

Sammanfattningsvis innebär den i motionen 1665 redovisade alternativa
politiken att åtstramningsåtgärderna inte skall sättas in nu utan skjutas på
till 1978. Det skulle leda till att värdefull tid ginge förlorad och innebära
ökad risk att vi inte skulle få del av de möjligheter som den fortsatta konjunkturuppgången
erbjuder. Utskottet vill vidare åberopa de invändningar
utskottet rest mot att höja arbetsgivaravgifterna när företagens lönsamhet
är hårt pressad och den internationella konkurrenskraften behöver stärkas
(FiU 1976/77:10 s. 46 ff). Utskottet avstyrker sålunda de riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förs fram i motionen 1665.

I motionen 1652 från vänsterpartiet kommunisterna hävdar man att storfinansen
och i sin mån statsledningen bär ansvaret för den stora utlandsupplåningen.
Man betraktar det som ett angrepp på de arbetande att regeringen
vill försöka lösa bytesbalansproblemet ”genom att minska de arbetandes
konsumtion".

FiU 1976/77:30

Även i motionen 1668 av herrar Hagel och Lövenborg vill man betrakta
regeringens ekonomiska politik som ”ett samordnat angrepp mot den arbetande
befolkningen”.

Den grundton som genomsyrar de båda motionerna tyder på att man
önskar ställa sig vid sidan vid utformningen av de praktiska vägarna att
lösa de problem svensk ekonomi har. Utskottet har tidigare i vår (FiU
1976/77:10) i sammanfattande form sökt åskådliggöra betydelsen för de breda
folkgrupperna av att bedriva en ekonomisk politik som går mot de stora
internationella konjunkturvågorna. Sysselsättningen har under perioden
1975-1977 kunnat hållas uppe i vårt land i en utsträckning som saknar
motsvarighet i de allra flesta västliga industriländer. Det har bl. a. kunnat
ske därför att vi hållit uppe efterfrågan genom en medvetet hög konsumtion
trots en nästan stillastående industriproduktion. Men om man, som vi gjort
de båda åren 1975-1976, tar ut en konsumtionsstegring om sammanlagt
ca 1 % samtidigt som mängden varor vi själva producerar är nästan oförändrad,
så faller det av sig självt att vi måste hålla tillbaka den privata
konsumtionen åren därefter om den inhemska förbrukningen återskall komma
i takt med våra faktiska resurser. De förskott av en kommande produktionsökning
vi beviljat oss och som yttrat sig i ett kraftigt vidgat underskott
i den utrikes balansen måste betalas tillbaka. Att karakterisera en
anticyklisk, arbetslöshetsbekämpande politik av det slaget som angrepp på
den stora majoriteten arbetare och tjänstemän finnér utskottet vara vilseledande.
Den åtstramning som nu sker är uttryck för att vi - sett över
en längre period - måste med vår egen produktion betala vår konsumtion,
och åtstramningen är nödvändig om vi långsiktigt skall kunna bevara vår
ekonomiska och politiska handlingsfrihet.

Utskottet avstyrker med det anförda de i motionerna 1652 och 1668 skisserade
allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Den ekonomiska utvecklingen 1977

Utskottet vill i likhet med föredraganden betona att de positiva effekterna
på handels- och bytesbalansen av de vidtagna åtgärderna, inberäknat devalveringen,
uppkommer med betydande eftersläpning. På kort sikt försämras
snarast det finansiella utbytet av handeln om nämligen priserna
på exportvaror nu sänks, som avsikten är, samtidigt som vi får betala mer
för samma mängd importvaror. För 1977 blir verkningarna på handelsbalansen
av de ändrade prisrelationerna begränsade även med hänsyn till att
handelsströmmarna i stor utsträckning redan är bestämda genom utlagda
order. Enligt den prognos som läggs fram i den reviderade finansplanen
dröjer underskottet i handelsbalansen för 1977 kvar vid ca 3,5 miljarder
kronor och bytesbalansens underskott beräknas bli 12,5 miljarder kronor,
dvs. större än vad som beräknades i finansplanen (se tabell 1). Nedjusteringen
av den svenska kronkursen vid månadsskiftet mars-april är enligt utskottets

FiU 1976/77:30

mening ett viktigt och nödvändigt led i strävandena att förbättra industrins
konkurrenskraft och återvinna marknadsandelar för svensk industri.

Tabell 1. Bytesbalans för 1975-1977 enligt den reviderade finansplanen

Milj. kr., löpande priser

	1975	1976	1977
Export, varor	72 012	80217	89 300
Import, varor	74 000	84 000	93 000
Handelsbalans	-1 988	-3 783	-3 610
Korrigering av handelsstatistiken	-316	-179	-210
Sjöfartsnetto	2 940	3 133	3 350
Resevaluta	-2 542	-3 050	— 3 675
Övriga tjänster, netto	-2 254	-3 028	-3 400
Transfereringar, netto	-3 400	-4 355	-5 775
Korrigeringspost	800	800	800
Bytesbalans	-6 760	-10 462	-12 520

Det bör noteras att nedskrivningen av kronan i förhållande till övriga
valutor hittills inte fått fullt genomslag. Den svenska kronkursen justerades
i förhållande till D-marken med 6 96 men genom kursförskjutningar inom
den s. k. ormen har nedskrivningen gentemot D-marken hittills stannat
vid ca 5 96. I förhållande till samtliga valutor stannar den faktiska nedskrivningen
vid uppskattningsvis 4 96.

De beräkningar av den svenska exportens och importens utveckling under
1977 och följande år som redovisas i nationalbudgeten tar sin utgångspunkt
i att devalveringen inte utnyttjas för att höja vinstmarginalerna utan till
sänkta exportpriser i jämförelse med konkurrenterna. I ett inledande skede
påverkas därvid i första hand exportens volym, efter hand också exportföretagens
intäkter via en sådan ökning av volymen. Även på den svenska
marknaden förutses konkurrenskraften bli förbättrad genom att importen
blir relativt sett dyrare än om kronkursen varit oförändrad.

I den reviderade finansplanen stryker föredraganden under det angelägna
i att svensk industri utnyttjar det utrymme som växelkursjusteringen inneburit
och sänker sina priser i förhållande till utländska konkurrenter för
att bromsa förlusten av marknadsandelar. På kort sikt kan detta i och för
sig innebära att många företag får fortsätta med låga vinstmarginaler. Sett
på något eller några års sikt innebär det emellertid möjligheter till återvinnande
av marknadsandelar och större intäktsökningar genom högre produktionsvolym,
påpekar föredraganden.

Pris- och kartellnämnden har undersökt i vilken utsträckning större marknadspåverkande
företag på några för exporten viktiga varuområden en månad
efter devalveringen har förändrat sina priser. Det bör därvid anmärkas att

FiU 1976/77:30

för vissa råvaror och stapelvaror priset i huvudsak bestäms på världsmarknaden
och i internationell valuta.

På pappersmassa noteras exportpriserna vanligen i dollar. Prissänkningar
synes inte ha genomförts efter devalveringen, vilket innebär att priserna
räknat i svenska kronor höjts. På sågade och hyvlade trävaror har enligt
pris- och kartellnämndens undersökning - med åberopande av devalveringen
- företagen höjt sina priser i svenska kronor med 2-3 96 vid affärer som
gjorts upp efter devalveringen. För verkstadsindustrin görs den iakttagelsen
för några stora exportörer att man i huvudsak behållit exportpriset vid samma
nivå sett från mottagarlandets synpunkt, vilket innebär ett höjt pris räknat
i svensk valuta. När priserna noteras i svensk valuta har priserna höjts
något.

Resultatet av den företagna snabbundersökningen skulle kunna tolkas
som att företagen nu bedömer att efterfrågan ökar på de internationella
marknaderna och att man framöver kommer att kunna konkurrera effektivt
även om priserna ligger stilla räknat i utländsk valuta. Det kan också vara
så att många företag ser sin lönsamhet så hårt pressad att man ser sig nödsakad
att först stärka sin ekonomiska ställning innan man vågar satsa på
en volymmässig expansion. Det bör i sammanhanget erinras om att marknadsbildningen
ständigt förändras, bl. a. som följd av att konkurrenterna
ändrar sin prissättning. Några mer definitiva slutsatser bör därför inte dras
nu i fråga om hur företagen på sikt utnyttjar de möjligheter som nedskrivningen
av kronan ger, i synnerhet så länge den faktiska kursjusteringen
är begränsad.

Utskottet vill emellertid i sammanhanget stryka under att om svensk
industri framöver skall kunna återvinna marknader som förlorats måste
prissättningen anpassas till marknadsförutsättningarna, även om detta i det
korta perspektivet medför fortsatt låga vinstmarginaler. Den nödvändiga
åtstramningen i det svenska folkhushållet måste bäras solidariskt av alla.
Vad som nu erfordras är intensiva säljansträngningar för att ta till vara
de möjligheter som konjunkturuppgången och den internationella marknadstillväxten
erbjuder.

Vad som i sammanhanget talar för att de svenska företagen intensifierar
sina exportansträngningar framöver är inte minst att efterfrågan från hemmamarknaden
blir svagare under återstoden av år 1977 och under år 1978.
Det finns också anledning tro att den försämrade likviditeten hos företagen
liksom lagerstödets avveckling innebär en press på företagen att i ökad grad
omsätta sina lager i likvida tillgångar. Sammantaget delar utskottet bedömningen
att exporten under de nya förutsättningarna bör kunna öka i volym
med 6-8 96 och att importökningen begränsas till 2-3 96.

FiU 1976/77:30

Försörjningsbalansen

Den åtstramning i den svenska ekonomin som nu inletts är kraftig. Enligt
bedömningarna i den reviderade finansplanen reduceras efterfrågeökningen
jämfört med finansplanens kalkyler från 2,7 till 1,2 %. I tabell 2 ställs komponenterna
i försörjningsbalansen enligt bedömningarna i den reviderade
finansplanen samman med de bedömningar som gjordes i finansplanen.
Även det faktiska utfallet för år 1976 har tagits med som jämförelse.

Tabell 2. Försörjningsbalans för år 1976 samt för år 1977 enligt prognoserna
i finansplan och reviderad finansplan

Förändring (%) Förändring till år 1977 %

1975-1976 Mrd kr 1976 Finansplanen Reviderade

finansplanen

Tillgång

Bruttonationalprodukten	1,5	323,4	1,7	0,9
Import	7,2	84,0	6,7	2,7
Summa tillgång	2.6	407.4	2,7	1,2

Efterfrågan

Bruttoinvestering	-1,6	66,3	3,6	1,3
Näringsliv	0,7	33,4	3,9	-0,7
därav: industrin	1.4	15,8	2,0	-6,4
Statl. mynd. och affärsverk	-0,5	7,9	0,9	0,9
Kommuner	-0,4	12,1	8,8	9,1
Bostäder	-8,3	12,9	-0,3	-0,6
Lagerinvesteringar	-0,4'	8,6	(-1,4)'	(-2,1)'
Privat konsumtion	4,1	171,4	2,5	1,7
Offentlig konsumtion	2,9	83,6	3,5	3,2
Statlig	0,9	28,0	3,0	2,8
Kommunal	4,0	55,6	3,7	3,4
Tjänstenetto	(-0,3)1	-2,7		(0)'
Expon	5,8	80,2	7,4	6,9
Summa efterfrågan	2.6	407.4	2.7	1.2

1 Förändring i procent av föregående års bruttonationalprodukt

De resurser stat och kommun beräknas ta i anspråk förändras endast
obetydligt i jämförelse med bedömningarna i finansplanen. Den offentliga
konsumtionen beräknas alltjämt öka med 3 å 3,5 96. De kommunala investeringarna
beräknas nu hamna ännu något högre än vad tidigare bedömningar
givit vid handen, eller få en ökning om 9 %.

Nedgången i jämförelse med finansplanens bedömningar av den totala
efterfrågan faller helt på näringslivet och på den privata konsumtionen. Den
lageravveckling som i finansplanen bedömdes komma att äga rum beräknas
nu bli avsevärt mer omfattande och drar ned efterfrågetillväxten i vår eko -

FiU 1976/77:30

nomi med drygt 2 %. Vidare bedöms näringslivets fasta investeringar nu
komma att minska något jämfört med en beräknad ökning om 4 % i finansplanen.
Bakom denna revidering ligger dels den nedgång i industrins
investeringar som utskottet redan i februari bedömde som sannolik (FiU
1976/77:10 s. 29), dels effekterna av investeringsavgiften på investeringar
inom handel m. m. Ökningen av den privata konsumtionen slutligen beräknas
nu reduceras från tidigare beräknade 2,5 till 1,7 96. Neddragningen
jämfört med 1976 års siffra om drygt 4 % är sålunda betydande.

Den privata konsumtionen väger mycket tungt i försörjningsbalansen och
svarar för nära hälften av den totala efterfrågan. Även relativt små avvikelser
i kalkylerna för den privata konsumtionens utveckling får därmed stor effekt
på efterfrågan. Det är en självklarhet att en ekonomisk politik som syftar
till att begränsa importen och stärka exporten måste innefatta en åtstramning
av den privata konsumtionen. Det är det som nu sker. Det är oundvikligt
att en sådan åtstramning kan upplevas som påfrestande för konsumenterna,
särskilt i jämförelse med den snabba ökning av konsumtionen vi har bakom
oss de senaste åren.

Som utskottet redan snuddat vid i samband med att utskottet yttrade
sig till skatteutskottet om den samhällsekonomiska bakgrunden till förslaget
om höjd mervärdeskatt (FiU 1976/77:3 y) är det svårt att i nuläget mer
exakt bedöma åtstramningens effekter på den privata konsumtionen. Läget
på avtalsmarknaden är i skrivande stund mycket komplicerat, vilket erfarenhetsmässigt
kan kraftigt påverka konsumenternas handlingsmönster.
Betydande osäkerhet finns också i fråga om den prisstegring som via importen
når den svenska ekonomin. Enligt konjunkturinstitutets kalkyler
som ligger till grund för den reviderade finansplanens bedömning skulle
prisnivån sammantaget stiga med 10 % mellan 1976 och 1977. Med de
löneantaganden som görs skulle hushållens disponibla inkomster för år 1977
öka med 0,7 % i jämförelse med år 1976. Den privata konsumtionen beräknas
likväl stiga med 1,7 % utifrån bedömningen att konsumenterna inte
accepterar en så kraftig åtstramning utan i ett övergångsskede tar av sitt
sparande för att vidmakthålla den uppnådda konsumtionsnivån. Det kan
i sammanhanget noteras att gruppen pensionärer ensam tar i anspråk ungefär
1 procentenhet av den totala konsumtionsökning som beräknas äga rum
under 1977. En ytterligare faktorsom påverkar utvecklingen är att retroaktiva
löner för förra delen av år 1977 inte torde komma att utgå, i vart fall inte
på de områden som regleras av avtal mellan SAF-LO och SAF-PTK. Det
kan få verkningar på konsumtionsinriktningen under år 1977 liksom på
efterfrågeutvecklingen under loppet av året. Sammantaget kan man enligt
utskottets bedömning inte utesluta att åtstramningen av den privata konsumtionen
kan bli något kraftigare än vad beräkningarna i den reviderade
nationalbudgeten och bedömningarna i den reviderade finansplanen ger vid
handen.

3 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

Sysselsättningsutvecklingen

Det ligger i sakens natur att en omläggning av den ekonomiska politiken
av det slag som nu sker får vissa verkningar på arbetsmarknaden. Några
viktiga faktorer i efterfrågeutvecklingen är som utskottet redovisat svåra
att mäta in med tillräcklig noggrannhet, bl. a. är betydelsen av ett ändrat
stämningsläge och ändrade förväntningar svåra att omsätta i siffror. Vidare
kan det inte nog tydligt understrykas att mycket stora skillnader finns mellan
industribranscherna och mellan enskilda företag i fråga om internationell
konkurrenskraft, marknadsutsikter, lagerhållning, produktivitetsreserver
och produktionsplaner. De branschmässiga och regionala problem som även
normalt föreligger kan väntas bli än mer påtagliga i ett strukturellt omdaningsskedesom
det vi nu befinner oss i. I den reviderade nationalbudgeten
och den reviderade finansplanen beräknas sysselsättningen inom de varuproducerande
näringarna under år 1977 sammantaget minska med ca 50 000
personer samtidigt som sysselsättningen inom tjänstesektorerna skulle öka
ungefär lika mycket. Genom att nya grupper successivt söker sig till arbetsmarknaden
pekar den reviderade nationalbudgetens kalkyler mot en
viss ökning av arbetslösheten under loppet av år 1977.

För sysselsättningsutvecklingen under år 1978 blir den via exporten kommande
efterfrågan av allra största betydelse. Man kan därvid vänta sig att
företag som under konjunkturavmattningen gjort stora ansträngningar att
hålla kvar sin personal i avvaktan på att efterfrågan utifrån förstärks håller
fast vid den politiken när nu perspektiven för ökad svensk export ter sig
ljusare. Det kan också förtjäna understrykas att det inom den kommunala
sektorn finns ett mycket stort antal vakanser inom exempelvis sjukvården
och barnomsorgen som hittills inte kunnat fyllas.

Arbetslösheten är f. n. mycket låg i Sverige, både om man jämför med
tidigare situationer i vårt land och om man jämför med andra länder. Om
sysselsättningen framöver utsätts för påfrestningar av det slag som utskottet
antytt i det föregående bör man också kunna lita på att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna numera har hög verkningsgrad. Inte minst under
den gångna vintern och våren har åtgärdsarsenalen kunnat byggas ut och
prövas i en omfattning som aldrig tidigare. Varsel om avskedanden och
permitteringar har kunnat motverkas inte minst genom de nya formerna
av internutbildning. Utskottet förutsätter med det anförda att såväl den
ekonomiska politiken som i synnerhet arbetsmarknadspolitiken även framöver
visar stor följsamhet och har hög beredskap.

I den vid riksdagens början väckta motionen 599 begärs åtgärder för att
öka kommunernas möjligheter till lån för finansiering av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Motionärerna erinrar om att statsbidrag utgår med
33-75 % av kostnaden, medan den övriga delen finansieras av kommunerna.

I kommunernas ekonomiska långtidsplanering tar man normalt inte upp
kostnader för beredskapsarbeten under planeringsperioden, inte heller i de

FiU 1976/77:30

mellan 4 å 5 och 1 å 2 % i BNP-tillväxt. Bland de nordiska länderna väntas
en stark uppgång i Norge och en väsentligt svagare i Danmark. Totalt förutses
BNP-ökningen i Europa stanna på ca 3 %. Motionärerna anser dock att
det finns anledning att räkna med att konjunkturuppgången i USA alltmer
kommer att påverka utvecklingen i Japan och Västeuropa. Detta skulle
kunna få en välgörande effekt på den ekonomiska politiken i en rad länder
i Västeuropa. Denna politik lades om i en markant restriktiv riktning under
loppet av 1976. Motiven för denna omläggning var varierande och inbegrep
betalningsbalansproblem och rädsla för en förnyad inflationsvåg. Politiken
är nu inriktad på att låta den kommande uppgången bli ”exportledd” och
inte skapas genom en inhemsk expansiv politik. Den kraftiga och säkerställda
uppgången i USA bör enligt motionärerna leda till att en del länder frigörs
från de ekonomisk-politiska blockeringar som nu gör sig gällande.

I motionen uppmärksammas att fördelningen av bytesbalansunderskotten
inom OECD-området är mycket ojämn. Detta är enligt motionärerna i betydande
utsträckning en återspegling av att vissa länder har fört en mera
expansiv, sysselsättningsskapande politik än andra. Vid ett möte inom
OECD antogs förra året en gemensam tillväxtstrategi för den ekonomiska
utvecklingen fram till 1980. Man kan enligt motionärerna inte utesluta tolkningen
att bakom OECD-strategin ligger en värdering innebärande att inflationsbekämpningen
har satts före skapandet av full sysselsättning. Enligt
motionärerna bör det, med en inriktning av politiken mot full sysselsättning
där de selektiva och arbetsmarknadspolitiska åtgärderna spelar en stor roll,
vara möjligt att förena en dämpning av inflationen med en eliminering
av arbetslösheten. Om dessa mål spelas ut mot varandra skapar man sociala
spänningar och försvårar möjligheterna att förverkliga en lugn och stabil
samhällsutveckling. Det bör enligt motionärerna ankomma på vårt lands
representanter i alla de internationella fora där vi medverkar att understryka
vikten av att den fulla sysselsättningen snarast återupprättas och att detta
sker med medel som undviker att driva på inflationen.

Beträffande utvecklingen under 1976 framhåller motionärerna att utvecklingen
under en stor del av 1976 följde de prognoser som presenterades
i den reviderade finansplanen våren 1976. Under de allra sista månaderna
av året försämrades emellertid den ekonomiska utvecklingen snabbt. Konsumentpriserna
steg kraftigt, utrikesbalansen försvagades och den påbörjade
åtstramningen av statsfinanserna under första delen av 1976 svängde hastigt
om så att upplåningsbehovet växte.

Det var enligt motionärerna under dessa månader som den borgerliga
regeringen tappade greppet om den ekonomiska utvecklingen i Sverige. I
stället för att snabbt ingripa mot den försämrade utrikeshandelsbalansen
och den accelererande inflationen försvagade man redan i november samhällets
möjligheter att bedriva en effektiv stabiliseringspolitik genom de
förslag till en skatteomläggning för 1977 som man då framlade.

2 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

Enligt motionärerna försöker regeringen lägga skulden för den uppkomna
situationen på löneökningarna under senare år, genom att hävda att dessa
lett till en kraftig försämring av vårt konkurrensläge. Motionärerna hävdar
att regeringens analys av utvecklingen av marknadsandelar, relativa priser
och lönekostnader i väsentliga delar är missledande och alltför ensidigt inriktad
på lönekostnadernas roll. Det finns ett stabilt samband mellan den
svenska industrins marknadsutveckling och industriproduktionens utveckling
inom OECD-området, anför motionärerna. Vi har regelmässigt med
en viss tidsförskjutning förlorat marknadsandelar under perioder med en
vikande konjunkturutveckling - förluster som dock återtagits under konjunkturens
uppgångsfas. Detta beror bl. a. på att efterfrågan på investeringsvaror
- där den svenska industrin har en relativt stark position - börjar
accelerera först under ett sent stadium av konjunkturuppgången.

Under rubriken Politik för en stark ekonomi anför motionärerna att för socialdemokratin
är den ekonomiska politikens grundläggande mål att skapa
arbete och trygghet åt alla. Socialdemokraternas politik i regeringsställning
och valprogram inför 1976 års val präglades av insikten att ett förverkligande
av detta mål kräver en stark ekonomi. Den kraftiga internationella lågkonjunkturen
under senare år har utsatt vårt land för stora påfrestningar,
framhåller motionärerna. Genom en kraftfull ekonomisk politik kunde dock
dess genomslag på vår ekonomi motverkas. Denna expansiva politik, som
det förelåg ett brett stöd för i riksdagen, nödvändiggjorde emellertid en
begränsad internationell upplåning. En annan inriktning av den ekonomiska
politiken hade lett till ökad arbetslöshet, en lägre takt i produktion och
inkomstbildning samt till att landet stått sämre rustat inför framtiden. Motionärerna
understryker att den internationella upplåningen under 1974 och
1975, som i allt väsentligt skedde genom företagssektorn, till en betydande
del hade en motsvarighet i en lageruppbyggnad och i en kapacitetsförstärkning
inom exportnäringarna.

Återhämtningen av den internationella konjunkturen föranledde den socialdemokratiska
regeringen att successivt under loppet av 1976 lägga om
den ekonomiska politiken i en alltmer restriktiv riktning. Enligt motionärerna
ville de borgerliga partierna inte ansluta sig till denna uppläggning
utan arbetade under vårriksdagen 1976 med överbud i storleksordningen
7-10 miljarder kronor i jämförelse med den socialdemokratiska regeringens
alternativ. Motionärerna anser sig nu i efterhand kunna konstatera att ett
genomförande av de förslag som den dåvarande oppositionen lade fram
skulle fått katastrofala verkningar för den svenska ekonomins utveckling.

Även under valrörelsen drev enligt motionärerna de borgerliga partierna
en rad krav på t. ex. skattepolitikens och familjepolitikens område, som
inte var förenliga med en bibehållen stark ekonomi för vårt land. Socialdemokraterna
försökte framhålla att politiken i stället borde inriktas på
att med bibehållen full sysselsättning skapa utrymme för en ökad export -

FiU 1976/77:30

årliga budgetarna. Om kommunerna likväl fullföljer beredskapsarbeten föreligger
enligt motionärerna risk att andra planerade arbetsuppgifter i stället
skjuts upp, varvid den åsyftade sysselsättningseffekten inte uppnås.

Det är ett viktigt problem motionärerna tar upp. Teoretiskt sett bör det
normalt finnas kreditmarknadsmässigt utrymme för att låna till den egendel
kommunerna svarar för i lägen med otillräcklig efterfrågan och stort behov
av beredskapsarbeten. Verkligheten är emellertid inte alltid sådan. Inte sällan
medför regionala skillnader i sysselsättningen behov av omfattande kommunala
beredskapsarbeten när kreditmarknadsläget samtidigt är mycket
stramt och kommunerna har svårt att låna pengar. Det är då av stor vikt
att finansiella hinder inte möter för kommunernas medverkan i strävandena
att hålla sysselsättningen uppe. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att
en god kommunal planering självklart bör innefatta medel i reserv för insatser
av detta slag. Utskottet inskränker sig i nu förevarande sammanhang till
dessa kortfattade synpunkter och konstaterar att frågan ryms i de mycket
vidsträckta direktiv som givits sysselsättningsutredningen (A 1974:02) samt
även hör hemma inom ramen för den kommunalekonomiska utredningens
arbete (Fi 1971:08). Något riksdagens initiativ i frågan erfordras mot denna
bakgrund inte.

I motionen 1652 påstås den borgerliga sysselsättningspolitiken bara gå
ut på uppehållande manövrer i väntan på bättre konjunkturer. Motionärerna
begär att riksdagen uttalar sig för en alternativ sysselsättningspolitik (moment
9). Den politiken måste, menar motionärerna, innefatta direkta ingrepp
i ekonomin. Bland konkreta åtgärder nämns i motionen utbyggnad av statliga
industrier under lönarbetarnas kontroll och förstatligande av stålindustrin
och storvarven. Motionärerna begär också att sju timmars arbetsdag med
full lönekompensation genomförs i år.

Motionen sammanfattar som framgår av det anförda krav som vänsterpartiet
kommunisterna fört fram i riksdagen i år och som riksdagen redan
avvisat (se bl. a. AU 1976/77:21 samt NU 1976/77:42 m. fl.). Utskottet finner
inte anledning att i detta sammanhang upprepa de motiveringar varpå riksdagen
grundat sina beslut. I fråga om kravet att sju timmars arbetsdag
med full lönekompensation införs redan i år noterar utskottet att yrkande
härom framförts av vpk i särskild motion (1976/77:141) och att socialutskottet
i betänkandet SoU 1976/77:30 avstyrkt bifall till den. Socialutskottet
erinrar i yttrandet bl. a. om bedömningarna i 1975 års långtidsutredning
som visade att redan en allmän förkortning av veckoarbetstiden till 37,5
timmar under perioden 1975-1980 inte skulle kunna genomföras utan standardsänkningar
i andra avseenden. Socialutskottet finner, med hänsyn tagen
även till vad som anförs i kompletteringspropositionen, det uppenbart att
en så resurskrävande reform inte kan genomföras inom de närmaste åren
utan att det blir en fråga på betydligt längre sikt. Finansutskottet är helt
av samma mening som socialutskottet. Akuta reformkrav av så långtgående
räckvidd som det nu aktuella ter sig främmande i ett läge när alla krafter
och resursförstärkningar måste inriktas på att uppfylla redan gjorda åta -

FiU 1976/77:30

ganden och att nå jämvikt i våra utrikes affärer. Utskottet avstyrker sålunda
bifall till det aktuella yrkandet i motionen 1652 (moment 9).

Utblick mot 1978 och 1979

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att tidsperspektiven i den reviderade
finansplanen dragits ut något längre än vad som varit vanligt. Det är uppenbart
att det i vissa lägen blir relativt ofruktbart att diskutera den ekonomiska
politikens inriktning om perspektivet är endast 1/2-1 år. Alldeles särskilt
önskvärt är det att anlägga ett vidare perspektiv i en situation som den
nuvarande när politiken läggs om för att uppfylla långsiktiga mål i vår ekonomi.
Utskottet finner det angeläget att ett medellångt perspektiv av detta
slag om möjligt skisseras varje år i den reviderade finansplanen.

Av naturliga skäl minskar graden av exakthet i de kalkyler som läggs
fram i det längre perspektivet. Rörelseriktningen blir viktigare än de exakta
talen. Några huvuddrag i utvecklingen framträder emellertid klart. Ett är
att vi även med en mycket kraftig ökning av industriproduktion och export
kommer att ha lång väg kvar till jämvikt i bytesbalansen. I den reviderade
finansplanen uttrycks detta på (oljande sätt: "Genom en stram politik och
en bred uppslutning kring kraven på återhållsamhet bör det dock vara möjligt
att redan under de kommande två åren reducera underskotten till hälften
och att lägga en god grund för att nå bytesbalansmålet under de forsta
åren av 1980-talet.” Ett annat härmed sammanhängande huvuddrag är att
utrymmet för såväl privat som offentlig konsumtion blir mycket begränsat
framöver. Den privata konsumtionen kan enligt kalkylerna inte öka med
mer än 1 å 1,5 % per år 1978-1979 om samtidigt den offentliga konsumtionstillväxten
begränsas till 2 % per år. Till bilden hör då att den årliga
konsumtionstillväxt som ställts i utsikt till pensionärerna uppgår till nära
1 procentenhet och att de antagna planerna för den kommunala konsumtionsökningen
avsevärt överstiger 2%.

Enligt utskottets mening torde den i den reviderade finansplanen tecknade
bilden ge en i huvudsak realistisk bild av de ekonomiska perspektiven under
närmast kommande år och den grad av stramhet som måste prägla politiken.
Löften om kommande stora reformer eller andra inteckningar av resurser
har inte sin plats i denna bild. För medborgarna blir utrymmet för fortsatt
ökning av den privata konsumtionen mycket smalt. Det är ytterst angeläget
att förväntningarna om kommande kraftiga välståndsökningar snarast bringas
ned till realistiska proportioner.

Övriga motionsyrkanden

1 motionen 1652 begärs att riksdagen godkänner den politik för skärpt
restriktivitet mot kapitalexport och stopp för industriutflyttning som förordas
i motionen (moment 8). Ett yrkande av motsvarande innebörd har helt

FiU 1976/77:30

nyligen avvisats av riksdagen på grundval av finansutskottets betänkande
1976/77:24 rörande fortsatt valutareglering m. m. Utskottet avstyrker sålunda
bifall till motionsyrkandet.

I motionen 1652 begärs vidare en sådan tillämpning av prisregleringslagen
att prisstopp på alla dagligvaror skall gälla i första hand under hela år 1977
samt att riksdagen i övrigt uttalar sig för de riktlinjer för åtgärder mot inflationen
som finns angivna i motionen (moment 11). Vad först gäller frågan
om fortsatt prisstopp vill utskottet upprepa vad det för kort tid sedan anförde
i sitt yttrande till skatteutskottet (FiU 1976/77:3y s. 12) i anledning av
ett likartat motionsyrkande: ”Det är utskottets mening att allmänt prisstopp
bör förbehållas speciella situationer, som t. ex. den nu rådande. Särskilt om
regleringarna blir långvariga finns, som utskottet tidigare hävdat (se t. ex.
FiU 1976/77:4), även nackdelar med regleringar av detta slag. Prisreglerande
åtgärder kan inte ersätta de mer traditionella stabiliseringspolitiska medlen.
Det bör tillfogas att en mycket omfattande dispensgivning från ett prisstopp
under alla omständigheter skulle bli nödvändig om anställda inom t. ex.
handel och service skall kunna få löneökningar som andra löntagare.” Utskottet
avstyrkte med det anförda bifall till det då aktuella motionsyrkandet
och gör så även i nu förevarande sammanhang. Utskottet vill tillfoga att
det som hittills bör ankomma på regeringen att i varje given situation bedöma
läget och välja den form för prisingripande och prispåverkan som den finner
vara lämplig. De i motionen i övrigt åberopade riktlinjerna för åtgärder mot
inflationen är krav om hyresstopp, lågräntepolitik och skärpt monopolistisk
lagstiftning. Utskottet vill göra den kommentaren, att lågräntepolitik - om
därmed menas avsevärt lägre diskonto än det nu tillämpade - enligt utskottets
mening knappast skulle utgöra ett bidrag till att hålla tillbaka inflationen.
Dessutom skulle ett kraftigt sänkt diskonto uppenbarligen kunna
medföra ytterligare problem i våra utrikesbetalningar. Yrkandet om hyresstopp
har redan avvisats av riksdagen i annat sammanhang (CU 1976/77:19).
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionen 1652 i vad avser
moment 11.

1 motionen 1662 begärs att riksdagen gör ett uttalande med det ungefärliga
innehållet att den ekonomiska politiken inför 80-talet bl. a. inriktas på att
genom beskattning, avgifter, bidrag och andra stimulansåtgärder strängare
hushålla med råvaror och energi, underlätta arbetskraftsintensiv produktion
samt sprida investeringsvilja och investeringskapital till allt fler medborgare.
Motionären menar att man genom ett system av skatter och avgifter på
olja, oljeprodukter och annan energikonsumtion liksom på alkohol och tobak
och genom samtidig subventionering av inhemsk turism och avveckling
av arbetsgivaravgifterna skulle kunna uppnå en årlig förbättring av bytesbalansen
med 1,5 miljarder kr. och en minskning av budgetunderskottet
med 5,5 miljarder kr. Motionären anför att de flesta skisserade åtgärderna
kan och bör genomföras stegvis men att början måste göras 1978-01-01

FiU 1976/77:30

och de sista stegen tas 1979-01-01.

I motionen har frågan om en bättre hushållning med energi stor plats.
Näringsutskottet har i sitt yttrande (NU 1976/77:4 y) pekat på den rad av
åtgärder som vidtagits såväl av statsmakterna som av näringslivet för att
nedbringa energiförbrukningen inom industrin. Utskottet erinrar också om
att energikommissionen har i uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder som
medför en effektiv energianvändning. Till de väsentliga frågor som enligt
direktiven bör belysas hör inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem.
Näringsutskottet anser ett uttalande av det slag motionären begär obehövligt.

Motionen är enligt finansutskottet att betrakta som en idéskiss. Det faller
utanför ramen för den uppgift finansutskottet har i samband med kompletteringspropositionen
- som är att utarbeta slutligt underlag för riksdagens
fastställande av statsbudget - att gå in på motionens alla enskildheter och
ta ställning till så relativt allmänt formulerade synpunkter och riktlinjer
som de som återfinns i motionen.

Utskottet hemställer med hänvisning till det anförda och till vad näringsutskottet
anfört i sitt yttrande att riksdagen avstår från att göra ett

uttalande med ”ungefär det innehåll” motionären föreslår.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:1652 momenten 1 och 15,

b. avslår motionen 1976/77:1665 moment 1,

c. avslår motionen 1976/77:1668,

d. med godkännande av vad som förordats i propositionen
1976/77:150 bilaga 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. beträffande kommunernas länemöjligheter för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder att riksdagen avslår motionen 1976/77:599,

3. beträffande åtgärder mot kapitalexport och industriutflyttning att
riksdagen avslår motionen 1976/77:1652 moment 8,

4. beträffande uttalande om alternativ sysselsättningspolitik att riksdagen
avslår motionen 1976/77:1652 moment 9,

5. beträffande prisstopp på dagligvaror m. m. att riksdagen avslår
motionen 1976/77:1652 moment 11,

6. beträffande uttalande om den ekonomiska politiken inför 80-talet
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1662.

FiU 1976/77:30

B. BUDGETDEPARTEMENTET
Reviderat budgetförslag 1977/78

I propositionen 150 bilaga 2 (budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Mundebo såvitt nu är i fråga

dels föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som förordats i propositionen,

dels givit riksdagen till känna vad som anförts i propositionen om tidpunkten
för riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:

1976/77:1640 av herr Palm (s) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå
propositionen i den del som avser ett senareläggande av byggande av Sollentuna
rättscentrum,

1976/77:1641 av herr Adamsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
måtte som sin mening ge regeringen till känna att nybyggnaden för
länsstyrelsen i Malmöhus län m. fl. i kvarteret Nora i Malmö bör påbörjas
under budgetåret 1977/78,

1976/77:1642 av herr Norrby m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att den planerade idrottshallen vid gymnastik- och idrottshögskolan
i Stockholm uppförs enligt tidigare uppgjorda planer i enlighet
med vad som anförts i motionen,

1976/77:1643 av herr Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar
att nybyggnaden av ett rättscentrum i Sollentuna inte skall uppskjutas utan
förverkligas snarast möjligt i enlighet med föreliggande planer,

1976 / 77:1645 av herr Ingemund Bengtsson i Varberg m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen beträffande antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga,

1976/77:1648 av herr Alsén m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
uttala att idrottshallsbygget vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm
skall genomföras i enlighet med tidigare fattat beslut samt att erforderliga
medel för ändamålet anvisas under utbildningsdepartementets huvudtitel,
anslaget Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

1976/77:1649 av herr Nilsson i Norrköping (s) vari hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om de icke laborativa institutionerna vid universitetet i Linköping,

FiU 1976/77:30

1976/77:1651 av fru Gradin m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
avslå regeringens förslag att senarelägga den planerade om- och nybyggnaden
inom Frescatiområdet för universitetet i Stockholm,

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen beslutar

1. att avslå de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordas i
det reviderade budgetförslaget (moment 2),

2. att uttala sig mot tanken att minska ramen för lån till kommunala
markförvärv (moment 6),

4. att riksdagen icke skall återflytta till Helgeandsholmen (moment 13),

5. att hos regeringen hemställa om förslag till minskning av militär- och
beredskapsutgifterna i enlighet med motionens riktlinjer (moment 14),

6. att i övrigt uttala sig för den allmänna inriktning av budgetregleringen
som förordas i motionen (moment 16),

1976/77:1654 av herr Bergman m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att marklånefondens utlåningskapacitet
inte bör sänkas,

1976/77:1657 av herr Feldt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag om särskilda avgifter på statliga lån i enlighet
med vad som anförts i motionen,

1976/77:1658 av herr Norrby m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna

a. att för budgetåret 1977/78 under trettonde huvudtiteln till Bidrag till
översiktlig planering m. m. anvisat reservationsanslag oavkortat bör ställas
till förfogande för avsedda ändamål,

b. att riksdagen medger att medelsförbrukningen under anslaget Lånefonden
för kommunala markförvärv för budgetåret 1977/78 begränsas med
2 milj. kr. i förhållande till anvisat anslag,

1976/77:1660 av herr Pettersson i Malmö (s) vari hemställs att riksdagen
uttalar att Sveriges turistråd för budgetåret 1977/78 erhåller ett anslag å
23 miljoner kronor,

1976/77:1663 av herr Blomkvist (s) vari hemställs att riksdagen avslår
propositionen 150 vad avser anslag till konsumentverket,

1976/77:1664 av herr Green (s) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen
150 vad gäller bostadsdepartementets reservationsanslag Bidrag
till översiktlig planering m. m„

1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som förordats i motionen (moment 2),

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att riksrevisionsverket får i upp -

FiU 1976/77:30

drag att noga följa erfarenheterna av en begränsning i fråga om utnyttjandet
av anvisade medel under maximerade anslagsposter samt att regeringen
senast i 1979 års budgetproposition redovisar dessa erfarenheter (moment
3),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande finansiering av statistiska centralbyråns partisympatiundersökningar
(moment 4),

1976/77:1669 av fröken Hörlén m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att den planerade idrottshallen vid gymnastik- och
idrottshögskolan i Stockholm bör prioriteras i förhållande till andra byggnadsobjekt.

Propositionen

Budgetens samhällsekonomiska bakgrund

1 bilaga 2, Reviderat budgetförslag 1977/78, framhåller föredraganden,
statsrådet Mundebo, att regeringen, mot bakgrund av de besvärliga problem
den svenska ekonomin dras med, har förelagt riksdagen förslag om stora
ekonomiska insatser för att trygga sysselsättningen och för att stärka näringslivets
konkurrenskraft på längre sikt. Sammanlagt anslås under innevarande
och nästa budgetår ca 15 miljarder kr. för sådana åtgärder. Därtill
kommer kreditgarantiramar och avskrivningar av lån om sammanlagt 13
miljarder kr. Genom dessa och andra åtgärder har det varit möjligt att hålla
uppe sysselsättningen. Samtidigt har emellertid obalansen i ekonomin i andra
avseenden skärpts. Handelsbalansen uppvisade under första kvartalet 1977
ett underskott på ca 1,5 miljarder kr. Tendenser har också funnits till snabbare
prisstegringstakt.

För att uppnå jämvikt i bytesbalansen krävs enligt föredraganden inte
endast att vår internationella konkurrenskraft förbättras utan även att vi
styr över resurser från inhemsk konsumtion, såväl privat som offentlig,
till investeringar och export. Det åtgärdspaket som regeringen presenterade
i början av april innebär dels att de utlandskonkurrerande näringarnas konkurrenskraft
förbättras genom att kronans kurs nedjusterades, dels att utrymme
för ökande export och investeringar skapas genom att privat och
offentlig konsumtion hålls tillbaka.

1 syfte att begränsa den privata konsumtionsökningen har regeringen föreslagit
(prop. 1976/77:144) att mervärdeskatten skall höjas från 15 till 17,1 96
fr. o. m. den 1 juni 1977. Växelkursförändringen får också en åtstramande
effekt genom att priserna på importerade varor kan väntas stiga. Samtidigt
har regeringen sett det som angeläget att utforma åtstramningen så att pensionärer
och barnfamiljer i möjligaste mån skyddas. För pensionärer sker
detta genom att pensionerna är indexreglerade,och för barnfamiljerna föreslår

FiU 1976/77:30

regeringen att den i budgetpropositionen föreslagna höjningen av barnbidragen
tidigareläggs.

Föredraganden framhåller att det knappast råder någon oenighet om att
det i princip är nödvändigt att dämpa den privata konsumtionens ökningstakt
men att regeringens metod - en höjning av mervärdeskatten - har kritiserats.
Mot bakgrund härav görs en jämförelse av effekterna av en höjning av
mervärdeskatten resp. av arbetsgivaravgifterna.

Vid denna jämförelse anförs att för att nå samma köpkraftsindragning
krävs en förhållandevis större höjning av arbetsgivaravgifternas uttagsprocent
än av mervärdeskattens.

I fråga om de fördelningspolitiska effekterna anför föredraganden att båda
åtstramningsmetoderna visar en profil där den relativa belastningen avtar
vid stigande inkomst men att skillnaderna mellan olika inkomstnivåer är
avgjort mindre vid höjning av mervärdeskatten än de som kan beräknas
för arbetsgivaravgiftshöjningen. Vidare framhålls att en arbetsgivaravgiftshöjning
endast träffar arbetsinkomster, varför hushåll med större andel kapitalinkomster
drabbas i förhållandevis lägre grad. Sammantaget kan man
enligt föredragandens mening inte hävda att de fördelningspolitiska effekterna
av en höjning av arbetsgivaravgifterna i och för sig skulle vara
gynnsammare än av en höjning av mervärdeskatten.

Föreliggande kommunala utgiftsplaner pekar på en expansionstakt på ca
4 % per år under de närmaste åren. Ett förverkligande av dessa planer kan
enligt föredraganden inte bedömas vara förenligt med en återställd samhällsekonomisk
balans.

Som en ytterligare del av åtstramningspaketet har regeringen föreslagit
att en investeringsavgift på 15 % införs på oprioriterade byggen som påbörjas
under perioden den 15 maj 1977 - den 1 juli 1978. Syftet är att hålla tillbaka
de inhemska anspråken på produktionsresurser inom byggnadssektorn och
dämpa den snabba kostnadsutvecklingen inom denna sektor. Avgiften kommer
enligt föredraganden också att underlätta kreditmarknadens uppgift
att prioritera nödvändiga investeringar i den utlandskonkurrerande sektorn.

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m, m.

I syfte att förstärka statsbudgeten såväl under budgetåret 1977/78 som
under kommande budgetår föreslår regeringen en rad besparingar och andra
åtgärder. En del av dessa kan regeringen själv besluta om. För andra krävs
riksdagsbeslut.

Bland de beslut regeringen själv kan fatta återfinns senareläggning av vissa
statliga byggen. Föredraganden redovisar här olika projekt inom justitie-,
kommunikations-, budget-, utbildnings- och jordbruksdepartementens verksamhetsområden.

I bilaga5 (utbildningsdepartementet) föreslås att skolbyggnadsramen sänks

FiU 1976/77:30

med 60 milj. kr. från i budgetpropositionen angivet belopp om 660 milj.
kr.

Totalt beräknas senareläggningen av statliga byggen och minskningen
av skolbyggnadsramen ge en besparingseffekt på statsbudgeten för 1977/78
av 180 milj. kr. Härutöver redovisas att investeringsramen för sjukvårdsbyggnader
för 1977 bör kunna minskas med 50 milj. kr. Föredraganden
anför också att som ett led i stabiliseringsprogrammet är det önskvärt att
även riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen senareläggs.

Föredraganden redovisar vidare en rad övriga besparingsåtgärder som beslutas
av regeringen. De största enskilda punkterna här är en minskning av
medelsförbrukningen för det militära försvaret under 1977/78 med 150 milj.
kr. jämfört med vad som anges i prop. 1976/77:74 och en senareläggning
av investeringar inom statens vattenfallsverk med 100 milj. kr.

Utöver de särskilt redovisade besparingarna bör enligt föredraganden vissa
ytterligare begränsningar göras som i princip bör beröra samtliga myndigheter
utom affärsverken och myndigheterna inom det militära försvarets område.
Regeringen avser därför att i regleringsbreven för budgetåret 1977/78 begränsa
utnyttjandet av anvisade medel under maximerade anslagsposter
(t. ex. för lönekostnader, expenser och reseersättningar) med i normalfallet
1 %. Besparingsåtgärderna bör enligt regeringens uppfattning ligga i linje
med strävandena att förenkla och effektivisera myndigheternas interna administration,
medan den mot allmänheten vända delen av serviceverksamheten
i möjligaste mån bör lämnas intakt.

Totalt beräknas de besparingsåtgärder, utöver senareläggningar av byggnadsinvesteringar,
som beslutats av regeringen ge en besparingseffekt
1977/78 med 430 milj. kr.

Vissa av de besparingsåtgärder regeringen önskar vidta kräver beslut av
riksdagen. Förslag till riksdagen i sådana frågor lämnas i särskilda bilagor.

De nuvarande ersättningsreglerna vid läkemedelsinköp gäller sedan den
1 januari 1976. Rabatt utgår från sjukförsäkringen med 50 % av den del
av kostnaden som överstiger 5 kr. och med hela den kostnad som överstiger
35 kr. Maximiavgiften per inköp är alltså 20 kr. I bilaga 3 föreslås dessa
gränser justeras fr. o. m. den 1 januari 1978 så att prisnedsättningen ändras
till att gälla hälften av kostnaden mellan 10 och 40 kr. och hela kostnaden
över 40 kr. Det innebär att den maximala kostnaden kommer att uppgå
till 25 kr. vid varje inköp. Härigenom begränsas sjukförsäkringens kostnader
med 75 milj. kr. för helt år, vilket medför en förstärkning av statsbudgeten
i motsvarande mån.

Socialstyrelsen har föreslagit vissa förändringar beträffande kostnadsfria
läkemedel till kvinnor och barn. Samtidigt med detta bör enligt förslag
i bilaga 3 reglerna för tillhandahållande av vissa skyddsläkemedel fr. o. m.
den 1 januari 1978 närmare anknytas till vad som gäller för läkemedel i
övrigt. Kostnaderna överförs därmed från statsbudgeten till sjukförsäkringen,
vilket innebär att 5 milj. kr. kan sparas på budgeten, räknat på helt

FiU 1976/77:30

år. Samtidigt uppstår en kostnadsökning inom försäkringen på 1 milj. kr.

Beträffande transportstödet för Norrland m. m. föreslås i bilaga 4 att fraktbidraget
för vissa pappersprodukter slopas fr. o. m. den 1 januari 1978. Besparingseffekten
till följd härav kan uppskattas till ca 12 milj. kr. för helt
budgetår.

I bilaga 5 föreslås vissa förändringar dels i syfte att åstadkomma en rationellare
och mindre kostnadskrävande organisation av den kommunala
vuxenutbildningen, dels för att minska skolöverstyrelsens administrativa
börda i samband med statsbidragsgivning till studiecirkelverksamhet och
kanalisera statsbidragsgivningen genom studieförbunden.

Totalt beräknas besparingseffekterna av de förslag som föreläggs riksdagen
uppgå till 90 milj. kr. under budgetåret 1977/78.

Sett på något längre sikt torde enligt föredraganden ytterligare utgiftsbegränsningar
kunna åstadkommas. I propositionen redovisas regeringens
avsikt att skyndsamt inreda en rad sådana besparingsmöjligheter.

Föredraganden anför vidare att flera faktorer, bl. a. kostnadsutvecklingen,
har medfört att vissa taxor och avgifter som tas ut i olika statliga verksamheter
inte ger avsedd full kostnadstäckning. I flera fall bör också övervägas
om subventionering av taxor alltjämt är motiverad. Regeringen har
därför uppdragit åt riksrevisionsverket att göra en översyn av taxor och avgifter
som tas ut av vissa myndigheter. Därutöver redovisar föredraganden flera
verksamheter där taxor och avgifter skall utredas i särskild ordning.

Även i fråga om taxor och avgifter föreläggs riksdagen vissa förslag. I
bilaga 3 framläggs förslag om full kostnadstäckning i den statliga läkemedelskontrollen.
I bilaga 6 föreslås att ersättning tas ut för bostadslånemyndigheternas
kostnader för lånehanteringen vid ny upplåning och övertagande
av lån som kan förenas med räntebidrag.

Sammanfattningsvis beräknar föredraganden att de redovisade besparingsåtgärderna
rörande statsbudgeten minskar statsutgifterna för budgetåret
1977/78 med 700 milj. kr. Då har hänsyn inte tagits till effekterna av ändrade
taxor och avgifter.

Statsfmansiella perspektiv pä längre sikt

Med utgångspunkt i den långtidsbudget som redovisas som bilaga till
det reviderade budgetförslaget görs en analys av de statsfmansiella perspektiven
på längre sikt. Som bakgrund till denna analys görs en återblick på
1975 års långtidsutrednings bedömningar och riksdagens ställningstagande
till dessa. Därvid konstateras att utvecklingen under de första åren av långtidsutredningens
beräkningsperiod i viktiga avseenden blivit en annan än
den av långtidsutredningen kalkylerade. Privat och offentlig konsumtion
har legat väsentligt högre än beräknat, samtidigt som investeringar och produktion
haft en långsammare ökningstakt än förutsett. Detta har också lett
till en försämring av bytesbalansen i stället för den förutsedda förbättringen.

FiU 1976/77:30

Den framlagda långtidsbudgeten omfattar perioden 1977/78-1981/82.
Med långtidsbudgetens utgångspunkt om oförändrade skatteregler och med
de antaganden som gjorts om den totala lönesummans och bruttonationalproduktens
tillväxt skulle de totala statsinkomsterna komma att öka med

7,2 % årligen under perioden. Den snabbaste ökningstakten redovisas under
inkomstskattetiteln, som beräknas öka med 9,3 % om året. Härvid har antagits
att inkomstskatteskalan och grundavdraget fr. o. m. beskattningsåret
1978 kommer att anpassas till prisutvecklingen så att inte inflationen medför
skatteskärpning på inkomstökningar som är rent nominella. Lönesumman
har i långtidsbudgeten schablonmässigt antagits stiga med 7 % årligen och
BNP med 3 % i volym. För år 1978 och framåt har antagits en prisstegringstakt
om 4 96 per år. Statsinkomsternas utveckling 1971/72-1981/82
i löpande priser med dessa antaganden framgår av tabell 3.

Tabell 3. Statsinkomsternas utveckling 1971/72-1981/82 i löpande priser

(Milj. kr.»

	Genom-snittlig procen-tuell för-ändring 1971/72— 1975/76	1977/78	Förändring	till			Genom-snittlig procen-tuell för-ändring 1977/78— 1981/82
		1978/79	1979*80	198081	1981/82
Inkomstskatt	+ 19,7	45 365	+ 370	-1- 7 585	-t- 6 875	+4 475	+9,3
Mervärdeskatt Allmän arbetsgivar-	+ 11,9	27 750	+ 3 650	+ 2 300	- 2 400	+2 500	+ 8,6
avgift	+ 24.7	7 292	+ 428	+ 540	578	+ 618	+6,7
Övriga inkomster	+ 11,4	34 136	+ 1 120	+ 1 075	+ 1 122	+1 209	+3,2
Summa	-H6.0	114 543	+5 568	-Hl 500	10 975	- 8 802	+7,2

Inkomstskattetitelns tillväxt är lägre under budgetåret 1978/79 än under
perioden i övrigt främst till följd av stora utbetalningar av kommunalskattemedel
under detta budgetår. Inkomsterna av mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter
beräknas öka i stort sett i samma takt som lönesumman. Volymskatter
och övriga skatter beräknas öka ungefär i takt med den totala
produktionen.

I tabell 4 visas utvecklingen av statsutgifterna 1971/72-1981/82 i fasta
priser.

FiU 1976/77:30

Tabell 4 Utgiftsutvecklingen 1971/72-1981/82

(Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Anslagsförändring till

snittlig
procentuell
förändring1971/72—1975/76 -

1977/78

1978/79 1979/80 1980/81 1981/82

Genomsnittligprocentuell

förändring1977/78—1981/82 -

1.	Folkpensioner m. m.	-r 7,0	23 019	+ 1 328	+ 595	\|	505	+	445	+	3,0
	Utbildning och forskning	+ 0,1	17 293	+ 1 072	+ 103	+	162	+	33	+	1,9
3.	Totalföl svar	+ 0,5	12 964	+ 149	+ 223	+	31	+	44	+	0,9
4.	Stöd till barnfamiljer	+ 7,3	8 401	+ 410	+ 333	+	355	+	279	_j_	3,9
5,	Arbetsmarknad och regio-nalpolitik	+ 6,8	7 117	- 184	+ 144	+	137	+	137	+	0,8
6.	Kommunikationer	+ 1,7	6 953	- 11	+ 81	+	74	+	15	+	0,6
7.	Statsskuldräntor	+ 13,3	6 400	+ 1 200	+ 1 400	+ 1 300	+ 1 100	+ 15,6
8.	Bostadspolitik	+ 1,2	6 049	+ 1 349	+ 240	+	110	+	235	+	7,2
9.	Skattebidrag till kommuner	+ 9,3	5 818	- 24	+ 75	+	134	+	206	+	1,6
10.	Hälso-, sjuk- och socialvård	+ 3,6	4 686	+ 90	+ 4	+	33	+	31	+	0,8
II.	Rätts- och polisväsende	+ 5,0	4 654	+ 61	+ 44	+	37	+	17	-j-	0,8
12.	Internationellt utvecklings-bistånd m. m.	+ 22,6	3 807	+ 105	+ 28		115	+	116	+	2,3
13.	Energiförsörjning	+ 3,9	2313	- 284	- 60	+	60	+	80		2,3
14.	Övrigt	+ 18,4	18 959	-2 538	+ 562	+	458	+	13		5,6
	Totalt	+ 5.4	128 433	+2 723	- 2 648	+3 511	+ 2 751	•	2,2

De totala statsutgifterna beräknas i fasta priser öka med i genomsnitt

2,2 96 årligen under långtidsbudgetperioden. Liksom under den gångna perioden
svarar utgifterna för folkpensioner m. m. och för stöd till barnfamiljer
för en dominerande del av de framtida ökningarna. Den i särklass snabbaste
ökningstakten utvisar emellertid utgifterna för statsskuldräntorna.

En analys i reala termer visar att transfereringarna svarar för en dominerande
del av statsutgifternas ökning. Under långtidsbudgetperioden ökar
de med 4,4 96 årligen i volym. Till en del förklaras detta av att statsskuldräntorna
ingår i denna utgiftsgrupp. Även inkomstöverföringarna till hushållen,
som utgör den dominerande delen av transfereringarna, ökar dock
relativt snabbt eller med 2,3 96 per år. De utgiftsbindningar för framtiden
som långtidsbudgeten anger vad gäller den statliga konsumtionen stannar
vid en årlig ökningstakt om 1 96. Genom att de statliga driftbidragen till
kommunal konsumtion beräknas öka med 2,8 96 om året i volym blir emellertid
den sammanlagda ökningstakten för konsumtionsutgifterna över statsbudgeten
1,8 96 årligen i fasta priser. Utgifterna för såväl statliga investeringar
som för investeringsbidrag till kommunerna beräknas minska under
perioden.

Vid en omräkning av utgifterna till löpande priser erhålls en genomsnittlig
ökning med 6,1 96 per år. Utöver löner och omkostnader stiger vid en sådan
omräkning framför allt anslag som är direkt knutna till något pris- eller löneindex,
såsom försvarsutgifterna och folkpensionerna.

FiU1976/77:30

Den saldoutveckling som framkommer vid en sammanställning av långtidsbudgetens
utgifts- och inkomstkalkyler i löpande priser visas i tabell 5.

Tabell 5. Budgetsaldots utveckling 1976/77-1981/82

(Milj. kr., löpande priser)

	1976/77	1977/78	1978/79	1979/80	1980'81	1981/82
Inkomster	103 438	114 543	120 lil	131 611	142 586	151 388
Utgifter	117 122	128 433	138 102	146 059	154 883	163 343
Saldo	-13 684	-13 890	-17 991	-14 448	12 297	-11 955

Som framgår av tabellen uppvisar budgetsaldot en betydande ökning till
budgetåret 1978/79. Även under de efterföljande budgetåren är underskotten
mycket höga.

För att fortsatta stora statliga budgetunderskott skulle kunna vara förenliga
med målet om återvunnen jämvikt i bytesbalansen krävs, framhåller föredraganden,
att andra inhemska sektorer skulle kunna bereda staten det
kreditmarknadsutrymme som behövs. Långtidsutredningen fann i sin analys
av den finansiella utvecklingen att ett sådant utrymme inte kunde erbjudas
och att man därför i allt väsentligt Fick lägga på statsbudgeten uppgiften
att åstadkomma den totala sparökning som krävdes För att täcka såväl
bytesbalansens underskott som förutsedda sparminskningar inom andra inhemska
sektorer. Utgångspunkterna För placering av statliga budgetunderskott
torde snarast ha försämrats något under den tid som gått sedan utredningen
lades fram, anför Föredraganden. Han Finnér det därmed uppenbart
att budgetunderskott av den storleksordning som långtidsbudgeten utvisar
inte kan accepteras under de kommande åren, vilket kommer att ställa
hårda krav på Finanspolitiken. Föredraganden framhåller att om budgetunderskotten
i framtiden skall kunna nedbringas till en rimlig nivå genom
åtgärder avseende statsbudgetens inkomstsida torde det krävas att det samlade
uttaget av skatter och avgifter mätt som andel av BNP höjs utöver
vad som följer av långtidsbudgetkalkylen.

Föredraganden framhåller vidare att situationens allvar framträder än mer
vid en närmare granskning av långtidsbudgetens utgiftssida. Långtidsbudgetens
tekniska beräkningsmetodik innebär bl. a. att krontalsbestämda inkomstöverföringar
i princip beräknas ligga stilla även i långtidsbudgetens
kalkyl i löpande priser. Ett faktiskt genomförande av långtidsbudgetens utgiftsprogram
skulle innebära en successiv urholkning av det samhälleliga
stödet till åtskilliga grupper i samhället. Föredraganden understryker emellertid
att långtidsbudgeten inte är ett handlingsprogram för framtiden. Utgiftsberäkningen
kommer till vissa delar inte att infrias och till vissa delar
att överskridas.

Åtagandena vad gäller pensionärernas standard, äldreomsorgen, barnom -

FiU 1976/77:30

sorgen och stödet till barnfamiljerna står fast, framhåller föredraganden.
En aktiv sysselsättningspolitik kommer även i fortsättningen att kräva resurser,
liksom utgifterna för det sociala trygghetssystemet.

För budgetåret 1978/79 visar emellertid långtidsbudgeten enligt föredraganden
klart att några nya utgiftsåtaganden knappast är möjliga. Budgetarbetet
inför detta budgetår måste präglas av mycket stor restriktivitet.
Den framlagda långtidsbudgeten ger enligt föredraganden entydigt vid handen
att de närmaste åren måste inriktas på en strävan att återvinna balansen
mellan resursutveckling och utgiftsambitioner. Den fortsatta reformpolitiken
måste föras i detta perspektiv.

Del reviderade budgetförslaget

I budgetförslaget beräknades totalbudgeten uppvisa ett underskott om
ca 14,4 miljarder kr. för budgetåret 1976/77 och drygt 15,7 miljarder kr.
för budgetåret 1977/78. De beräkningar som nu gjorts med beaktande av
de redovisade ekonomisk-politiska åtgärderna innefattar en rad förändringar
på såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten för dessa båda budgetår.

När det gäller statsinkomsternas utveckling spelar de antaganden som
görs om den allmänna inkomstutvecklingen i samhället en avgörande roll.
För 1976 räknas med att lönesumman ökade med 13,6 96. För 1977 utgår
föredraganden från det lägre av de två alternativ som riksrevisionsverket
redovisat eller knappt 7 96. Detta innebär en viss uppjustering jämfört med
budgetförslaget. För 1978 görs en schablonmässig framskrivning av lönesumman
med 7 96. Med dessa antaganden och med hänsyn tagen till skatteoch
avgiftshöjningar som beslutats eller föreslagits sedan budgetförslaget
lades fram beräknar föredraganden statsinkomsterna till 103 438 milj. kr.
för budgetåret 1976/77 och 114 543 milj. kr. för budgetåret 1977/78. Detta
innebär en inkomstökning jämfört med budgetförslaget med närmare 5,3
miljarder kr.

Även på utgiftssidan innebär de nya beräkningarna uppjusteringar i förhållande
till vad som redovisades i budgetförslaget. För 1976/77 beräknas
en ökning med ca 850 milj. kr. För 1977/78 beräknas utgifterna bli drygt
3,4 miljarder kr. större än vad som angavs i budgetförslaget. De största
utgiftsökningarna hänför sig till stödåtgärderna för varvs- och rederinäringarna
och till stöd till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet. Anslaget
till oförutsedda utgifter har vidare räknats upp med 1 miljard kr.
Vid utgiftsberäkningen har också beaktats effekten av de redovisade besparingsåtgärderna.

Totalbudgeten för 1976/77 och 1977/78 redovisas i tabell 6.

FiU 1976/77:30

Tabell 6. Totalbudgeten 1976/77-1977/78 (milj. kr.)

1976/77 1977/78

Budgetprop. Ny berak- Budgetprop. Ny beräk 1976

ning 1977 ning

Inkomster 101 874 103 438 109 254 114 543

Utgifter 116 269 117 122 125 002 128 433

Saldo -14 395 -13 684 -15 748 -13 890

Budgetunderskottet för 1976/77 förutses nu bli ca 13,7 miljarder kr. vilket
arén förbättring med ca 700 milj. kr. i förhållande till budgetpropositionens
beräkningar. För nästa budgetår skulle underskottet bli ungefär oförändrat,
vilket är en förbättring med närmare 2 miljarder kr. jämfört med budgetförslaget.

Föredraganden framhåller att statsbudgetens stimulerande effekt på samhällsekonomin
under år 1977 gör sig gällande särskilt under första halvåret,
medan en förändring i åtstramande riktning sker under andra halvåret. Finanspolitiken
är således anpassad till den väntade konjunkturutvecklingen.

Partimotionerna

I motionen 1652 av herr Werner m. fl. (vpk) anförs, såvitt gäller riktlinjerna
för budgetregleringen, att det reviderade budgetförslagets prioriteringar följer
samma linje som den ekonomiska politiken i stort: förmåner ges åt kapitalägarna
medan regeringen bidrar till en sänkning av arbetarnas och de
lägre tjänstemännens levnadsstandard. Åtstramningen riktar sig ensidigt
mot dem som redan tidigare ofta har det knapert. Enligt motionärerna sviker
de borgerliga partierna givna löften till det svenska folket men de har råd
till ökade bidrag till kapitalägarna och till ökade militära rustningar.

Motionärerna ställer bl. a. kraven att barnbidragen skall indexregleras och
att bostadsbyggandet skall öka. Man tar avstånd från regeringens avsikt
att minska medelsförbrukningen under Lånefonden för kommunala markförvärv,
eftersom detta kan försämra kommunernas möjligheter att bedriva
en aktiv markpolitik. Motionärerna yrkar vidare avslag på regeringens förslag
om införande av en särskild låneavgift för bostadslån. En sådan avgift är
enligt motionärerna inte motiverad av kostnadsskäl och kan nära nog betecknas
som en skatt.

Motionärerna anser också att riksdagens flyttning till ett ombyggt riksdagshus
på Helgeandsholmen innebär ett slöseri med skattemedel och inte
bör äga rum.

Beträffande utgifter för försvaret anför motionärerna dels att anslagsökningarna
till beredskapsbudget för totalförsvaret bör upphävas, dels också

4 Riksdagen 1976171. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

att utgifterna under försvarshuvudtiteln bör kunna nedbringas med minst
2 030 123 000 kr., en summa motsvarande ”prisregleringen” för det militära
försvaret.

Motionärerna anser att om en statsfinansiell åtstramning måste åstadkommas
skall den drabba sådana anslag som icke kommer folkflertalet till
fromma.

I motionen 1665 av herr Palme m. fl. (s) anförs, såvitt avser riktlinjerna
för budgetregleringen, att den försämring av utfallet av statsbudgeten för
budgetåret 1976177 som inträffat mellan beräkningarna i maj 1976 resp.
januari 1977 — då budgetunderskotten beräknades till 11,9 resp. 14,4 miljarder
kr. - i huvudsak förklaras av den skatteomläggning som den borgerliga
regeringen föreslog riksdagen under hösten 1976.

Beträffande statsbudgeten för budgetåret 1977/78 hänvisar motionärerna
till den socialdemokratiska partimotionen (1976/77:1294) om den ekonomiska
politiken som väcktes i januari. I denna presenterades ett budgetalternativ
som enligt motionärerna innebar att underskottet i regeringens budgetförslag
kunde reduceras med i runt tal 5 miljarder kr. Detta åstadkoms främst
genom inkomstförstärkningar med 4,3 miljarder kr. Motionärerna anför att
trots att deras förslag då på varje punkt avvisades av de borgerliga partierna
i riksdagen innebar regeringens i april presenterade åtstramningspaket ett
erkännande av riktigheten i de principer som präglat socialdemokraternas
alternativ från i januari. Regeringens åtstramningsprogram kännetecknas
dock av att det i huvudsak drabbar familjer med låga och medelstora inkomster
och i synnerhet barnfamiljer. Utifrån sociala rättviseskäl kan motionärerna
inte acceptera en sådan politik och avvisar därför höjningen av
momsen och planerna på att införa ett indexreglerat skattesystem. Motionärerna
diskuterar beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken först
föredragande statsrådets resonemang om bl. a. de fördelningspolitiska effekterna
av en höjning av arbetsgivaravgifterna i jämförelse med en höjning
av mervärdeskatten. Enligt motionärerna är de hypotetiska räkneexempel
som redovisas i propositionen vilseledande. De tar inte hänsyn till att de
höjningar av arbetsgivaravgiften som genomförts under senare år har varit
kopplade till en omläggning av den direkta skatten som haft en för de
lägre inkomsttagarna mycket gynnsam fördelningspolitisk profil. Inte heller
har föredraganden enligt motionärerna beaktat att de senare årens höjning
av arbetsgivaravgifterna kunnat läggas till grund för avtalsarbetet i motsats
till den av regeringen föreslagna mervärdeskattehöjningen. Motionärerna
vidhåller sin uppfattning att arbetsgivaravgifterna i dagens läge är ett bättre
medel att förstärka finanspolitiken än mervärdeskatten.

Mot denna bakgrund och med tanke på behovet av en ytterligare statsfinansiell
åtstramning framlägger motionärerna ett reviderat alternativ till
statsbudget för 1977/78. Innebörden av detta är att underskottet reduceras
med inemot 2 miljarder kr. jämfört med regeringens reviderade budget -

FiU 1976/77:30

förslag. Det reviderade alternativ som motionärerna presenterar grundas
på förslagen i motionen 1294. I motionen 1665 redovisas de ändringar i
förhållande till motionen 1294 som nu föreslås. Innebörden av motionen
1665 är således att förslagen i motionen 1294 förs fram på nytt i den mån
de inte uttryckligen ändras i den nu aktuella motionen. Motionen 1294
har behandlats i utskottets betänkande 1976/77:10.

Motionärernas reviderade förslag innebär att socialförsäkringsavgiften till
folkpensioneringen bör höjas med 1,5 % fr. o. m. den 1 januari 1978 och
inte under 1977 som tidigare föreslogs. Detta beräknas ge en inkomstförstärkning
under 1977/78 med 1 350 milj. kr. Beträffande vägtrafikskatten
föreslås nu att denna höjs med 40 % fr. o. m. den 1 juli 1977 för lastbilar,
bussar, trafiktraktorer och släpvagnar. Merinkomsterna beräknas till 300 milj.
kr. Statsinkomsterna minskar däremot i motionärernas alternativ med 3 600
milj. kr. jämfört med regeringens förslag på grund av att man inte accepterar
höjningen av mervärdeskatten.

På utgiftssidan innebär motionärernas alternativ en sänkt kostnadsnivå
i fråga om militärt och ekonomiskt försvar med 362 milj. kr. jämfört med
regeringens förslag. Genom att motionärerna motsätter sig höjningen av
mervärdeskatten reduceras också prisstegringen vilket reducerar anslagsbehovet
för folkpensioner, studiemedel m. m. Vidare påverkas belastningen
på bostadslånefonden och på en rad olika omkostnadsanslag i den statliga
verksamheten. De sammanlagda effekterna av detta beräknas för budgetåret
1977/78 till åtminstone 300 milj. kr.

En väsentlig förstärkning i förhållande till regeringens förslag erhålls
genom att motionärerna motsätter sig planerna på en indexreglering av skatten.
Effekten för 1977/78 beräknar motionärerna till drygt 2 miljarder kr.

Beträffande besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. anför motionärerna
att ett genomförande av de åtgärder som regeringen presenterar
som ett besparingspaket på ca 700 milj. kr. skulle ge egentliga och varaktiga
besparingar 1977/78 jämfört med tidigare förslag på endast ca 200 milj.
kr. Den huvudsakliga effekten uppnås enligt motionärerna genom att utgifter
på sammanlagt ca 450 milj. kr. övervältras från 1977/78 till 1978/79 och
budgetåren därefter.

1 motionen framförs synpunkter på vissa av regeringens besparingsförslag.

Under senareläggning av byggnadsinvesteringar framhålls beträffande skolbyggnadsramen
att utbildningsutskottet i sitt betänkande 1976/77:18 anförde
att regeringen borde bemyndigas att utöka investeringsramen i förhållande
till budgetförslaget i takt med kostnadsutvecklingen och att en enig riksdag
i mars beslutat enligt utskottets förslag. Motionärerna motsätter sig mot
bakgrund härav en minskning av skolbyggnadsramen jämfört med budgetförslaget.

Beträffande byggnadsarbeten vid jordbrukets högskolor noterar motionärerna
att regeringens förslag överensstämmer med vad socialdemokraterna
tidigare föreslagit i motionen 1323. Detta förslag avvisades av regerings -

FiU 1976/77:30

partierna och betecknades vid debatten i kammaren den 25 mars som en
rent fiktiv besparing.

I fråga om besparingsåtgärder som beslutas av regeringen anförs i motionen
bl. a. att den av regeringen förutskickade minskade medelsförbrukningen
på försvarets område under 1977/78 inte utgör någon egentlig besparing
eftersom ett underutnyttjande av utgiftsramen på 2 % får tillgodoräknas
kommande budgetår. Motionärerna går vidare emot besparingen på 10 milj.
kr. under lånefonden för kommunala markförvärv.

Motionärerna ställer sig tveksamma till förslaget att begränsa utnyttjandet
av anvisade medel under maximerade anslagsposter med 1 %. Besparingar
av administrationsanslag bör ske efter en saklig prövning i varje enskilt
fall, anför motionärerna. Vidare framhålls att erfarenheterna visar att myndigheter
i sin planering ofta har vissa säkerhetsmarginaler vilket innebär
att maximerade anslagsposter inte kan utnyttjas till absolut 100 %. Bl. a.
detta gör att motionärerna tinner det svårt att bedöma innebörden i och
konsekvenserna av regeringens idé och man utesluter inte att metoden i
många fall inte leder till några som helst spareffekter medan i andra fall
viktiga verksamheter kan drabbas på ett sätt som riksdagen i dag inte har
någon kännedom om. Eftersom regeringen förklarat sig beredd att godta
anslagsöverskridanden i de fall sådana är motiverade vill motionärerna inte
motsätta sig åtgärden men föreslår att riksrevisionsverket får i uppdrag att
göra en uppföljning av densamma, vars resultat bör redovisas för riksdagen
senast i samband med budgetpropositionen 1979.

I fråga om den föreslagna särskilda administrationsavgiften vid statlig
bostadslångivning anför motionärerna att man, mot bakgrund av behovet
att öka samhällets inkomster, trots tveksamhet inte vill motsätta sig denna,
under förutsättning att motsvarande arrangemang görs även på andra former
av statlig långivning. Som exempel nämns bl. a. lån och bidrag i regionalpolitiken,
industrikreditgarantilån och lån, bidrag och kreditgarantier till
jordbruket.

Under besparingsåtgärder som beslutas av riksdagen anför motionärerna
beträffande ersättningsregler vid läkemedelsinköp att socialdemokraterna
i socialförsäkringsutskottet i särskild motion föreslår att socialpolitiska samordningsutredningen
skall få i uppdrag att snabbt lägga fram ett förslag
om s. k. högkostnadsskydd för läkemedel. Beträffande transportstödet för
Norrland anförs att regeringens förslag om inskränkningar för vissa pappersprodukter
också bör kompletteras med kisel.

Motionärerna tar också upp frågan om att statistiska centralbyrån (SCB)
skall få i uppdrag att lägga fram förslag till överföring av de s. k. partisympatiundersökningarna
från anslags- till uppdragsfinansiering och föreslår
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att SCB:s partisympatiundersökningar
alltfort bör finansieras med statsbudgetmedel.

Vidare anförs att regeringen inte bör få använda outnyttjade belopp på
ramen för 1976/77 för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

FiU 1976/77:30

m. m. för beslut nästa budgetår.

Avslutningsvis anför motionärerna att därest riksdagen skulle godkänna
de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetregleringen som angivits
i motionen bör det ankomma på vederbörande utskott att utifrån
de specificerade förslag som presenterats i motionerna 1665 och 1295 och
till dessa knutna motioner utarbeta de konkreta ändringar som föranleds
härav vid den statliga budgetregleringen.

Utskottet

Budgetens samhällsekonomiska bakgrund

Som framhålls i det reviderade budgetförslaget, och som utskottet redan
berört i det föregående vid sin behandling av riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, framstår den bristande balansen i våra utrikes betalningar alltmer
som det dominerande ekonomisk-politiska problemet. Nödvändigheten av
att uppnå jämvikt i bytesbalansen kräver dels att de utlandskonkurrerande
näringarnas konkurrenskraft förstärks, dels att vi styr över resurser från
inhemsk konsumtion till investeringar och export.

Behovet att förbättra vår internationella konkurrenskraft ligger bakom
den växelkursjustering som företogs i april och påverkar också valet av
medel för att begränsa den privata konsumtionsökningen. Utskottet framhöll
redan i sitt betänkande 1976/77:10 att staten har ett ansvar för att inte
genom ytterligare pålagor på företagen förvärra kostnadsutvecklingen. De
skattehöjningar som krävs för att begränsa den privata konsumtionen borde
därför enligt utskottet riktas direkt mot konsumtionen. I det reviderade
budgetförslaget utvecklar föredraganden ytterligare fördelarna med att höja
mervärdeskatten framför att höja arbetsgivaravgifterna i det läge vi nu befinner
oss.

I den socialdemokratiska partimotionen 1665 redovisas en annan uppfattning
i denna fråga. Trots att riksdagen redan fattat beslut om höjning av
mervärdeskatten fr. o. m. den 1 juni 1977 vill utskottet ändå ytterligare
något kommentera valet av finanspolitiska medel.

Gentemot synpunkten att höjning av arbetsgivaravgifter påverkar vår utlandskonkurrerande
industris konkurrensläge på ett oförmånligt sätt anför
motionärerna att avgiftshöjningarna skulle komma att avräknas från de lönehöjningar
som annars skulle vara möjliga, varför den totala lönekostnadsökningen
för företagen skulle förbli densamma. Utskottet vill då först
påpeka att både för år 1977 och för år 1978 har en del av utrymmet för
löneökningar redan utnyttjats för höjda arbetsgivaravgifter. Den bedömning
av den möjliga ekonomiska utvecklingen åren 1978-1979 som redovisas
i den reviderade finansplanen visar också klart att utrymmet för löneökningar
är begränsat även vid en förhållandevis snabb produktivitetsutveckling om
balans i våra utrikes betalningar skall kunna nås inom rimlig tid. Om ytter -

FiU 1976/77:30

ligare en del av detta utrymme skulle tas i anspråk för avgiftshöjningar,
innebär det att det skulle finnas mycket litet kvar att förhandla om.

Även när det gäller de fördelningspolitiska aspekterna framhåller motionärerna
som en avgörande fördel med avgiftshöjningar att dessa kan beaktas
i avtalsrörelsen. Utskottet vill här understryka att den nu beslutade mervärdeskattehöjningen
aviserades vid en tidpunkt då inga avtal ännu hade
slutits. Vidare bör uppmärksammas att det i propositionen klart kunnat
visas att båda de aktuella åtstramningsmetoderna visserligen har en profil,
där den relativa belastningen avtar vid stigande inkomst, men att skillnaderna
mellan olika inkomstnivåer är avgjort mindre vid höjning av mervärdeskatten
än de som kan beräknas för arbetsgivaravgiftshöjningen. Detta
innebär att om löntagarorganisationerna i avtalsförhandlingar vill söka korrigera
de oförmånliga fördelningspolitiska effekter som följer såväl vid en
avgiftshöjning som vid en mervärdeskattehöjning, så tas en förhållandevis
större andel av det tillgängliga utrymmet för löneökningar i anspråk vid
en avgiftshöjning än vid en höjning av mervärdeskatten. Till detta förhållande
bidrar i hög grad att, som visas i propositionen, det krävs en relativt
sett större höjning av arbetsgivaravgiften räknat i uttagsprocent än av mervärdeskatten
för att nå samma köpkraftsindragning. I fråga om de fördelningspolitiska
aspekterna har föredraganden också framhållit att en arbetsgivaravgiftshöjning
endast träffar arbetsinkomster, varför hushåll med större
andel kapitalinkomster drabbas i förhållandevis lägre grad. Sammantaget
innebär detta att man inte kan hävda att de fördelningspolitiska effekterna
av en höjning av arbetsgivaravgifterna i och för sig skulle vara gynnsammare
än av en höjning av mervärdeskatten. Denna bedömning förändras enligt
utskottets mening inte om man som motionärerna tar hänsyn till att avgiftshöjningarna
under senare år ofta varit kopplade till en omläggning av
den direkta skatten som varit gynnsam för lägre inkomsttagare.

Vad gäller tidpunkten för att påbörja den nödvändiga åtstramningen har
utskottet redan under avsnitt A i det föregående pekat på det egendomliga
i att socialdemokraterna i en och samma motion dels kritiserar regeringen
för att ha dröjt för länge genom att inte sätta in åtstramningen redan från
den 1 januari 1977, dels hävdar att den nu beslutade höjningen av mervärdeskatten
kan vara en alltför kraftig åtgärd och nu vill skjuta upp åtstramningen
till den 1 januari 1978. Till bilden hör att motionärerna säger
sig stå kvar vid den bedömning av den internationella ekonomiska utvecklingen
under 1977 som man hade i januari månad.

Det är inte bara den privata konsumtionsökningen som behöver begränsas.
Den offentliga sektorns resursanspråk kan inte heller tillåtas öka i samma
takt som under de senaste åren. Särskilt gäller detta den kommunala konsumtionen
som under 1975 och 1976 ökade med 4,6 % per år. Den kommunala
sektorn har under en längre tid expanderat snabbare än den statliga
och är nu ungefär dubbelt så stor som denna. Detta innebär enligt utskottets
mening att den statliga sektorn omöjligt kan svara för hela den nödvändiga

FiU 1976/77:30

neddragningen av ökningstakten för den offentliga sektorn. De kommunala
utgiftsplanerna pekar på en expansionstakt om ca 4 % per år under de närmaste
åren. Utskottet delar föredragandens uppfattning att ett förverkligande
av dessa planer inte är förenligt med en återställd samhällsekonomisk balans.
Enligt utskottets mening måste den kommunala sektorns resursanspråk
dämpas. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att regeringen med
kommunförbunden tagit upp frågan om vilka åtgärder som kan vidtas för
att begränsa den kommunala utgiftsexpansionen.

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. tn.

I syfte att förstärka statsbudgeten såväl under 1977/78 som under kommande
budgetår föreslår regeringen en rad åtgärder som syftar till besparingar
och utgiftsbegränsningar. Dessa åtgärder redovisas under tre rubriker:
senareläggning av byggnadsinvesteringar m. m., övriga besparingsåtgärder
som beslutas av regeringen samt förslag till riksdagen. Totalt beräknas
de redovisade åtgärderna minska statsutgifterna för budgetåret
1977/78 med ett belopp i storleksordningen 700 milj. kr. Som framhålls
i propositionen är beräkningarna av faktiska besparingar osäkra. Utskottets
granskning tyder på att senareläggningen av byggnadsinvesteringar samt
förslagen som underställs riksdagen kommer att ge en något lägre besparingseffekt
än vad som har beräknats i propositionen. Samtidigt bör övriga
besparingsåtgärder, särskilt begränsningen i utnyttjandet av anvisade medel
under maximerade anslagsposter, kunna ge ett högre belopp än beräknat.
Sammantaget bedömer därför även utskottet effekten av aviserade och föreslagna
åtgärder bli en minskning av utgifterna med ca 700 milj. kr.

En besparing i denna storleksordning är också enligt utskottets mening
synnerligen angelägen. Även om 700 milj. kr. inte utgör mer än drygt en
halv procent av de samlade statsutgifterna är begränsningen en viktig markering
av den ökade återhållsamhet som blir nödvändig under åren framöver.
Det innebär en inte oväsentlig neddragning när det gäller ökningstakten
i statsutgifterna och en sådan rörelseriktning får på sikt stor betydelse.

I motionen 1665 hävdas att ett genomförande av de av regeringen föreslagna
besparingarna om tillsammans ca 700 milj. kr. endast skulle ge
egentliga och varaktiga besparingar på ca 200 milj. kr. och att resterande
del av besparingsprogrammet endast innebär att utgifter vältras över från
budgetåret 1977/78 till 1978/79 och åren därefter. Utskottet vill gentemot
detta invända att uttrycket ”senareläggning” inte kan ges den tolkning motionärerna
gör. Motionärerna tycks förutsätta att budgetarbetet inför 1978/79
kommer att bedrivas som om inga senareläggningar gjorts. Därefter skulle
enligt denna tankegång de senarelagda utgifterna adderas till utgifterna för
1978/79. Så sker dock inte. I varje budgetarbete görs en bedömning av
vilket utrymme som finns tillgängligt för nya åtaganden. Om man, såsom
nu är fallet, har senarelagt utgifter från ett tidigare budgetår måste följden

FiU 1976/77:30

bli att detta tillgängliga utrymme reduceras i motsvarande mån. Om de
”senarelagda” utgifterna bereds plats i den nya budgeten så skjuts i stället
andra på framtiden. Betraktat på detta sätt blir samtliga besparingar egentliga
och varaktiga.

Till bilden hör att ytterligare utgiftsbegränsningar på lite sikt bör kunna
åstadkommas när resultaten föreligger av de utredningar om framtida besparingsmöjligheter
som förutskickas i propositionen. Vidare kan en förstärkning
av statsbudgeten åstadkommas genom en översyn av olika taxor
och avgifter på det sätt som föredraganden redovisar.

Med anledning av det besparingsprogram som presenterats i propositionen
har ett antal motioner väckts, där man begär att den ena eller andra besparingen
inte skall genomföras. Innan utskottet går över till en diskussion
av dessa enskilda punkter, vill utskottet framhålla att vad som anförts i
det föregående om det angelägna i att åstadkomma besparingar av föreslagen
omfattning innebär att det måste föreligga mycket starka skäl för att riksdagen
skall inta en annan ståndpunkt än regeringen vad gäller enskildheter
i besparingsprogrammet. Om föreslagna besparingar inte skall genomföras
bör i princip andra besparingsmöjligheter påvisas.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet, i enlighet med yttrande från
justitieutskottet (JuU 1976/77:1 y), motionerna 1640 och 1643 angående byggande
av rättscentrum i Sollentuna. Utskottet avstyrker vidare motionen
1641 angående nybyggnad för länsstyrelsen i Malmöhus län. I enlighet med
yttrande från utbildningsutskottet (UbU 1976/77:2 y) avstyrks motionerna
1649 angående de icke laborativa institutionerna vid universitetet i Linköping
och 1651 angående om- och nybyggnad för universitetet i Stockholm.

Näringsutskottet har i sitt yttrande (NU 1976/77:4 y) avstyrkt bifall till
motionerna 1660 angående anslag till Sveriges turistråd och 1663 angående
anslag till konsumentverket. Finansutskottet har ingen annan mening och
avstyrker följaktligen de båda motionerna. I enlighet med yttrande från
arbetsmarknadsutskottet (AU 1976/77:5 y) avstyrker finansutskottet motionen
1645 som rör antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga.

I motionerna 1642, 1648 och 1669 behandlas frågan om nybyggnad av
idrottshall m. m. vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm (GIH).
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande över motionerna (UbU 1976/77 2y)
bl. a. anfört att om utbildningen vid GIH skall kunna bedrivas på ett fullgott
sätt fordras tillgång till en idrottshall. Idrottshallen vid GIH bör enligt utbildningsutskottets
mening prioriteras i förhållande till övriga tre byggnadsprojekt
inom högskoleområdet som berörs av besparingsprogrammet så att
byggstart om möjligt kan ske enligt den i propositionen 1976/77:79 redovisade
tidsplanen. Finansutskottet saknar anledning att göra annan bedömning
än utbildningsutskottet i frågan. Denna uppfattning bör ges regeringen
till känna.

FiU 1976/77:30

Motionerna 1658 och 1664 tar upp anslaget Bidrag till översiktlig planering
m. m.'Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3 y) bl. a. anfort att
bidrag för översiktlig kommunal planering för nästa budgetår har sökts för
planeringsföretag vilkas totala kostnad uppgår till ca 32 milj. kr. Den planering
det här är fråga om har i allt väsentligt föranletts av krav från statsmakternas
sida på att kommunerna i översiktlig fysisk planering skall precisera
bl. a. inverkan av statliga riktlinjer för den fysiska planeringen. I många
fall torde kommunerna redan ha bundit sig för kostnaderna. Civilutskottet
ansluter sig till motionärernas mening och förordar att finansutskottet föreslår
riksdagen att uttala sig för att anvisade medel oavkortat skall användas
för avsett ändamål.

I motionen 1658 yrkas vidare att den uteblivna besparing som blir en
följd om anslaget Bidrag till översiktlig planering utnyttjas till fullo i stället
åstadkommes genom att anslaget till Lånefonden för kommunala markförvärv
begränsas med 2 milj. kr. i förhållande till det anvisade anslaget
om 100 milj. kr. 1 motionerna 1652 moment 6 och 1654 föreslås att riksdagen
uttalar sig mot den av regeringen aviserade neddragningen med 10 milj.
kr. av ramen för beslut om lån för kommunala markförvärv. Civilutskottet
har i sitt yttrande bl. a. anfört att den av riksdagen godtagna beslutsramen
för nästa budgetår innebär lika stor utlåningskapacitet som under innevarande
budgetår - 220 milj. kr. Inneliggande, ej behandlade ansökningar
om lån per den 18 maj 1977 avsåg ett belopp om ca 125 milj. kr. Civilutskottet
avstyrker för sin del bifall till motionerna 1652 moment 6 och 1654 och
godtar sålunda en neddragning av ramen med de 10 milj. kr. som aviseras

1 propositionen. Inte heller en begränsning av medelsförbrukningen med

2 milj. kr. skulle enligt civilutskottet få några negativa effekter och civilutskottet
tillstyrker därför motionen 1658, moment b.

Finansutskottet finnér civilutskottets motivering för att inte i det aktuella
skedet begränsa bidragen till översiktlig planering vara så bärande att anvisade
medel bör kunna utnyttjas i enlighet med det beslut riksdagen tidigare
fattat. Denna utskottets uppfattning bör ges regeringen till känna.

Även enligt finansutskottets mening bör det i propositionen förordade
lägre utnyttjandet av ramen för beslut om lån för kommunala markförvärv
komma till stånd. Motionerna 1652 (moment 6) och 1654 avstyrks sålunda.

Med hänsyn till angelägenheten av att den i propositionen planerade besparingen
kommer till stånd i sin helhet förordar finansutskottet med utgångspunkt
i motionen 1658 och i vad civilutskottet anfört i sitt yttrande
att en ytterligare besparing görs på markförvärvsfonden för att kompensera
den uteblivna besparingen beträffande bidragen till översiktlig planering.
För att besparingen skall bli reell börden emellertid knytas till beslutsramen
och inte till anslaget, eftersom anslagsbelastningen enbart utgör en konsekvens
av fattade beslut om nya lån. Utskottet förordar sålunda att utnyttjandet
av låneramen i detta syfte begränsas ytterligare, i jämförelse med
regeringens förslag, ned till 208 milj. kr. Detta bör ges regeringen till känna.

FiU 1976/77:30

I propositionen anförs att flera skäl talar för att de planerade byggnadsarbetena
i Södra Klara m. m. inte bör utföras med den forcering som den
nuvarande planeringen innebär (jfr prop. 1976/77:100, bil. 11, och 101, FiU
1976/77:8 och 13). För regeringskansliets del bör enligt föredraganden i
första hand vissa av de byggnadsarbeten senareläggas som inte behöver
tas i anspråk för att evakuera det nuvarande kanslihuset. Föredraganden
anför vidare att det som ett led i stabiliseringsprogrammet är önskvärt att
även riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen senareläggs. Föredraganden
erinrar i sammanhanget om att riksdagen (KU 1976/77:41) synes
ha ställt sig bakom tanken att den, om den beslutar sig för att återflytta
till Helgeandsholmen, kommer att vara installerad där år 1983.

1 motionen 1652 moment 13 yrkas att riksdagen skall besluta att inte
flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Konstitutionsutskottet har i sitt
yttrande (KU 1976/77:4 y) framhållit att riksdagen under hösten 1977
får möjlighet att ta ställning till närmare utarbetade och analyserade förslags
funktionsduglighet liksom till framtida kostnader och anslagsbehov. Genom
att riksdagen på det sätt som skett (KU 1975/76:53 och 1976/77:41) har
ställt medel till förfogande för det fortsatta utredningsarbetet har enligt
konstitutionsutskottet den nödvändiga grunden lagts för riksdagens kommande
prövning av ärendet samtidigt som en forcering av projekteringsoch
även evakueringsfrågorna kan undvikas. Det tillkännagivande som regeringen
gör i kompletteringspropositionen anser konstitutionsutskottet vara
väl förenligt därmed. Konstitutionsutskottet anser mot bakgrund av det
anförda att motionen 1652, såvitt nu är i fråga, bör avslås.

Finansutskottet vill för sin del instämma i konstitutionsutskottets uppfattning
att riksdagens prövning av riksdagens lokalfrågor på längre sikt
bör ske först hösten 1977 då ytterligare beslutsunderlag finns utarbetat. Motionen
1652 moment 13 avstyrks sålunda. Enligt finansutskottets mening
utgör kvarteret Rosenbad den del av Södra Klara-projektet som blir styrande
för tidsplaneringen för hela projektet och även för tidpunkten för riksdagens
eventuella återflyttning till Helgeandsholmen. Innan ombyggnaden av kv.
Rosenbad kan påbörjas måste riksgäldskontorets nya lokaler i kv. Loen 4
och 5 färdigställas. Kv. Rosenbad behövs i sin tur för evakueringen av
det nuvarande kanslihuset. Kvarteret måste alltså färdigställas innan den
för riksdagens flyttning nödvändiga ombyggnaden av kanslihuset kan påbörjas.
Vad utskottet nu beskrivit visar tydligt att om tidpunkten för riksdagens
återflyttning till Helgeandsholmen inte framflyttas uppkommer behov
av en stark forcering av delar av Södra Klara-projektet. Utskottet anser
i likhet med föredraganden att flera skäl talar mot en sådan forcering. Enligt
utskottets mening bör regeringen därför i fråga om hela Södra Klara-projektet
kunna arbeta med den förutsättningen att arbetena inte bör forceras, bi. a.
med hänsyn till risken för kostnadsfördyringar och till behovet av erforderligt
samråd med berörd personal. Detta innebär att riksdagens eventuella återflyttning
till Helgeandsholmen kommer att behöva senareläggas jämfört

FiU 1976/77:30

med 1975 års beslut. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Vad gäller övriga delar av besparingsprogrammet som utskottet behandlar
under detta avsnitt har de utskott, som avgivit yttranden, i princip inte
haft något att erinra. Vissa synpunkter bör emellertid redovisas.

Försvarsutskottet tar i sitt yttrande (FöU 1976/77:2 y) upp den minskade
medelsförbrukningen med 150 milj. kr. under 1977/78 för det militära försvaret
som regeringen förutskickat. Enligt försvarsutskottet innebär dessa
besparingsåtgärder ingen avsevärd nackdel för den planering och verksamhet
för totalförsvaret som utskottet har förutsatt enligt sitt betänkande (FöU
1976/77:13) med anledning av prop. 1976/77:74 om totalförsvarets fortsatta
utveckling. Försvarsutskottet framhåller emellertid att resurser för återtagning
av inbesparade medel bör tillföras med prisomräknade belopp. Samma
synpunkt framförs beträffande övriga besparingar inom totalförsvaret.

I motionen 1652 yrkas (moment 14) att riksdagen hos regeringen begär
förslag om minskning av militär- och beredskapsutgifterna i enlighet med
motionens riktlinjer. Försvarsutskottet anför i sitt yttrande att yrkandet beträffande
utgifterna för det militära försvaret är ett upprepande av ett av
yrkandena i motionen 1976/77:249. Försvarsutskottet har i sitt betänkande
nr 13 avstyrkt bifall till nämnda yrkande och vidhåller nu detta ställningstagande.
Såvitt gäller beredskapsbudgeten för totalförsvaret är yrkandet enligt
försvarsutskottet inte meningsfullt. Finansutskottet delar försvarsutskottets
uppfattning och avstyrker motionen 1652 moment 14.

Utbildningsutskottet har i sitt yttrande uppmärksammat att det av propositionen
150 bilaga 2 framgår att skolöverstyrelsen fått i uppdrag att komma
in med förslag om allmän övergång till s. k. särskild samordnad gymnasieskola
i de gymnasieregioner som har mindre än 500 16-åringar. Utbildningsutskottet
förutsätter att den komplettering av försökstimplanen som skall ske
blir av sådan art att nuvarande utbildningsmöjligheter i berörda gymnasieregioner
inte försämras. Förslag till kompletterad timplan samt om vilka
gymnasieregioner som skall komma i fråga bör enligt utbildningsutskottets
uppfattning redovisas för riksdagen innan beslut i ärendet fattas. Finansutskottet
har ingen annan uppfattning än den utbildningsutskottet redovisar
och förordar att riksdagen som sin mening ger regeringen denna uppfattning
till känna.

Beträffande förslaget om en reducering av de medel som ställs till statens
pris- och kartellnämnds (SPK) förfogande påpekas i motionen 1665 att av
summan 500 000 kr. ett belopp av 424 000 kr. avser ett projekt som har
beställts av utredningen om läromedelsmarknaden. Medel för projektet utgår
från utbildningsdepartementets kommittéanslag. En ändring av anslaget till
SPK kommer inte att påverka projektverksamheten, anför motionärerna.
Desäger sig utgå från att finansutskottet gör erforderliga korrigeringar. Enligt
näringsutskottets yttrande (NU 1976/77:4 y)överensstämmer motionärernas
påpekande med sakläget. Näringsutskottet redovisar att utskottet under hand
har inhämtat från handelsdepartementet att avsikten nu är att SPK:s anslag

FiU 1976/77:30

i stället skall begränsas med 300000 kr. Detta kan ske bl. a. genom att
den allmänna upplysningsverksamheten dras ned. Näringsutskottet konstaterar
att syftet med motionen därmed blir tillgodosett. Den minskning av
SPK:s medel som nu aviseras föranleder ingen erinran från näringsutskottets
sida.

Inte heller finansutskottet har något att erinra mot att besparingen på
SPK:s anslag sker på det sätt som redovisas i näringsutskottets yttrande.

Civilutskottet har i sitt yttrande anmält att vid bifall till prop. 1976/77:138
om genomförandet av den nya taxeringsorganisationen minskar medelsbehovet
för 1977/78 för det under femtonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget
(Bl) Länsstyrelserna med drygt 3 milj. kr. Skatteutskottet har tillstyrkt
propositionen (SkU 1976/77:49).

Utöver de besparingar som särskilt redovisas i propositionen anmäler föredraganden
att vissa ytterligare begränsningar enligt hans mening bör göras
av de statliga myndigheternas utgifter. Vid i princip samtliga myndigheter
avses i detta syfte maximerade anslagsposter inom av riksdagen anvisade
anslag komma att begränsas med 1 96. Det gäller bl. a. lönekostnader, expenser
och reseersättningar. Affärsverken och myndigheterna inom det militära
försvarets område berörs inte av åtgärden.

I motionen 1665 ställer man sig principiellt tveksam till ett förslag
av denna innebörd. Besparingar på administrationsanslagen bör enligt motionärerna
ske efter en saklig prövning i varje enskilt fall, där motiv och
konsekvenser redovisas. 1 många fall blir det inga spareffekter, i andra fall
kan viktigare verksamheter drabbas på ett sätt som riksdagen i dag inte
har någon kännedom om. Eftersom regeringen förklarat sig beredd att godta
anslagsöverskridanden i de fall sådana är motiverade vill motionärerna emellertid
inte motsätta sig åtgärden. Man begär dock att riksrevisionsverket
får i uppdrag att noga följa erfarenheterna av åtgärden och redovisa besparingseffekter
samt konskvenser för myndigheternas verksamhet och planering.

Utskottet finner det självklart att regeringen noga kommer att följa effekterna
av denna särskilda budgetåtstramning. Redan i den normala budgetuppföljning
som åvilar regeringen och riksrevisionsverket förs en ständig
dialog med myndigheterna om problem som uppkommer under budgetåret
till följd av oväntade kostnadsfördyringar, problem i samband med anslagsutnyttjandet
m. m. Det är att vänta att denna dialog blir intensivare när
myndigheterna på detta sätt åläggs en särskild begränsning i fråga om vissa
anslagsposter. Med tanke på det intresse regeringen själv har av frågan och
de myndighetsuppgifter riksrevisionsverket har kan det enligt utskottets
mening inte vara behövligt med någon särskild hemställan till regeringen
i frågan. Yrkandet härom avstyrks.

1 propositionen anmäls att chefen för ekonomidepartementet - med utgångspunkt
i en uttalad strävan till ökad inriktning på självfinansierad upp -

FiU 1976/77:30

dragsverksamhet inom statistikproduktionen - avser att ge statistiska centralbyrån
i uppdrag att lägga fram förslag till överföring av partisympatiundersökningarna
från anslags- till uppdragsfinansiering.

I motionen 1665 begärs att nuvarande ordning skall fortsätta. Motionärerna
erinrar om att budgetfinansieringen av partisympatiundersökningarna
har tillkommit för att tillhandahålla alla som medverkar i det svenska
politiska livet likvärdig information om partisympatiernas utveckling mellan
valen. En övergång till uppdragsfinansiering utgör ett hot mot möjligheterna
att upprätthålla denna princip.

Utskottet konstaterar att det är av stort värde att de politiska partierna
har likvärdiga möjligheter att följa hur partisympatierna utvecklas mellan
valen. Statistiska centralbyrån har fått i uppdrag att pröva en eventuell uppdragsfinansiering
av ifrågavarande undersökningar. En sådan ökad uppdragsverksamhet
kan emellertid få genomslag först under budgetåret 1978/79.
Riksdagen får därmed tillfälle att pröva frågan på nytt i samband med 1978
års budgetproposition. Något tillkännagivande av det slag som föreslås i
motionen 1665 är därför inte nödvändigt. Yrkandet avstyrks.

I motionen 1657, som väckts med anledning av den i propositionen bilaga
6 föreslagna särskilda administrationsavgiften vid statlig bostadslångivning,
anförs att det i och för sig finns skäl att ställa sig tveksam till att på det
sätt som förordas i propositionen ytterligare belasta de låntagare som får
bostadslån. Mot detta står emellertid behovet av att på olika sätt öka samhällets
inkomster. Mot den bakgrunden är motionärerna beredda att acceptera
de ökade avgifterna på bostadslångivningen under förutsättning att
motsvarande arrangemang införs även i fråga om andra former av statlig
utlåning, som ju också innehåller olika moment av stöd och subventioner.
Motionärerna nämner som exempel lån och bidrag i regionalpolitiken,
industrikreditgarantilån, lån från statens utvecklingsfond och styrelsen för
teknisk utveckling samt lån, bidrag och kreditgarantier till jordbruket. Enligt
motionärernas uppfattning är det väsentligt att samtliga dessa låneformer
vad gäller principen om en särskild administrationsavgift behandlas på ett
likartat sätt. Mot den bakgrunden bör enligt motionärerna riksdagen hemställa
hos regeringen att den utarbetar förslag om införande av särskild avgift
även för sådana lån som utgår till företag och jordbruk.

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande anfört att utskottet i och för sig
hyser betänkligheter mot införandet av en administrationsavgift av här förordad
natur. Jordbruksutskottet understryker dock i sitt yttrande angelägenheten
av en likformig behandling av olika former av statlig utlåning
m. m. i nu förevarande avseende.

Finansutskottet behandlar frågan om en särskild administrationsavgift
för statlig bostadslångivning under avsnitt E i detta betänkande. I den här
aktuella frågan ansluter sig finansutskottet till jordbruksutskottets uppfattning
att det är angeläget att man får en likformig behandling av olika former

FiU 1976/77:30

av statlig utlåning m. m. i nu förevarande avseende. Mot denna bakgrund
anser utskottet det lämpligt att regeringen, i anslutning till den allmänna
översyn av taxor och avgifter som skall genomföras, också undersöker möjligheten
att införa avgifter på de områden som motionärerna tar upp. Detta
bör ges regeringen till känna.

I den socialdemokratiska partimotionen 1665 hänvisas till det budgetalternativ
motionärerna presenterade i den under den allmänna motionstiden
väckta motionen 1294. I motionen 1665 presenteras ett reviderat budgetalternativ
för 1977/78 som grundas i förslaget i motionen 1294. I den nu
aktuella motionen redovisas endast förändringar i förhållande till motionärernas
ursprungliga budgetalternativ. Innebörden av motionen 1665, såvitt
gäller budgetregleringen, är således att motionärerna upprepar de krav som
ställdes i motionen 1294 och motioner i anslutning härtill, i den mån inte
annat framgår av motionen 1665. Motionärerna har dock inte framställt
nya yrkanden på samtliga punkter som berörs utan anför att om riksdagen
skulle godkänna de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetregleringen
som angivits i motionen bör det ankomma på vederbörande utskott
att utifrån de specificerade förslag som presenterats i motionerna 1294 och
1665 och till dessa knutna motioner utarbeta de konkreta ändringar som
behövs för den slutliga budgetregleringen.

Utskottet har gjort en beräkning av den inkomst- och utgiftsmässiga innebörden
av det budgetalternativ som presenteras i motionen 1665. Denna
beräkning presenteras i tabell 7.

1 de yttranden från andra utskott som inkommit till finansutskottet berörs
endast i ett fall sådana motionskrav som socialdemokraterna fört fram tidigare
under riksmötet och som redan behandlats av riksdagen. Jordbruksutskottet
har i sitt yttrande anfört att i motionen 1665 framlagt förslag till
allmänna riktlinjer för budgetregleringen, såvitt berör anslag inom utskottets
beredningsområde, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Finansutskottet
tolkar yttrandena från övriga utskott så att inte heller de funnit
anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden även om de ifrågavarande
motionskraven inneburit besparingar jämfört med regeringens förslag.
Som framgår av tabellen är det också främst vad gäller budgetens
inkomstsida som det socialdemokratiska alternativet avviker från regeringens
förslag, om man till inkomstsidan också för effekten av inflationsskyddade
skatteskalor som nu beräkningstekniskt förts upp på utgiftssidan under
Oförutsedda utgifter. Den dominerande posten på utgiftssidan gäller totalförsvaret.
På denna punkt fattas beslut först i dagarna på grundval av
försvarsutskottets betänkande (FöU 1976/77:13). Mot den bakgrund som
här redovisats finner utskottet ingen anledning att här gå närmare in på
olika detaljer i det socialdemokratiska budgetalternativet. Alternativets allmänna
uppläggning och dess inkomstsida återkommer utskottet till senare
under detta avsnitt.

Fili 1976/77:30

Tabell 7. I motionen 1665 redovisat budgetalternativ i förhållande till regeringens
reviderade budgetförslag

(Milj. kr.)

Typ av åtgärd

Förändring i förhållande
till det
reviderade budgetförslaget -

Inkomstökningar

varav

Höjning av socialförsäkringsavgiften till
fol kpensioneri ngen

Övriga förändringar avseende sociala försäkringsavgifter
och arbetsgivaravgifter m. m.

Höjning av vägtrafikskatten för lastbilar,
bussar, trafiktraktorer och släpvagnar

Höjning av energiskatten på bensin och höjning
av energiskatten på elkraft vad avser
industrin

Höjda telemarkeringsavgifter

Utebliven mervärdeskattehöjning

Utgiftsminskningar

varav

Oförutsedda utgifter (ej indexreglerade
skatteskalor)

Totalförsvaret

Lägre prisstegring genom utebliven mervärdeskattehöjning Utgiftsökningar varav Statsbidrag

för att underlätta landstingens
utbyggnad av långtidssjukvård
och hemsjukvård

Totalt

Förstärkning av totalbudgeten

613
+ 1 350
+ 327

+ 300

+ 330

+ 600

- 3 600

- 2 845

-2 100

- 362

- 300

+ 475

+ 250

+ 1 757

Det reviderade budgetförslaget

I budgetpropositionen räknades med ett budgetunderskott för budgetåret
1977/78 på drygt 15,7 miljarder kr. De ekonomisk-politiska åtgärder som
regeringen genomfört resp. föreslagit medför omfattande förändringar på
såväl budgetens inkomstsida som dess utgiftssida.

FiU 1976/77:30

Statsinkomsterna för 1977/78 beräknas nu till 114 543 milj. kr., vilket
är en ökning jämfört med budgetförslaget på 5 289 milj. kr. Till en del
beror detta på en viss höjning av antagandena för lönesummans tillväxt.
Större delen eller ca 3,6 miljarder kr. sammanhänger dock med höjningen
av mervärdeskatten.

Avgörande för hur stora inkomsterna blir är i första hand lönesummans
utveckling. En förändring av lönesumman med 1 % betyder ca 850 milj.
kr. i inkomster enbart på inkomstskattetiteln. Samtidigt förändras dock flera
andra inkomstposter, främst inkomsten av mervärdeskatt som ju i första
hand beror av hur den privata konsumtionen utvecklas i löpande priser.
I propositionen räknas med det lägre av de båda alternativ riksrevisionsverket
(RRV) presenterat. Detta synes relativt väl överensstämma med de senaste
medlingsbud som lagts i avtalsförhandlingarna för den privata sektorn. Utskottet
vill dock notera att RRV och föredraganden har räknat med att
retroaktiva löner för första halvåret 1977 skall utbetalas under årets andra
halvår. Enligt föreliggande medlingsbud utgår retroaktiva löner inte för tiden
före 15 maj. Någon större oenighet på denna punkt tycks inte råda i avtalsförhandlingarna.
Mot bakgrund av den osäkerhet som alltid vidlåder
inkomstberäkningar och av att regeringens beräkning i sig är relativt försiktig
finner utskottet dock inga motiv för att av det nu nämnda skälet företa
någon annan beräkning än den som görs i det reviderade budgetförslaget.

Utskottet behandlar inkomstberäkningarna mera i detalj i särskilt betänkande.
Sammanfattningsvis finner utskottet för sin del inte anledning att
göra andra antaganden än de som gjorts i propositionen och beräknar därför
inkomsterna på statsbudgeten till de belopp som framgår av det reviderade
budgetförslaget.

Statsutgifterna för 1977/78 ökar enligt föredragandens beräkningar i det
reviderade budgetförslaget med drygt 3,4 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen.
De största utgiftsökningarna hänför sig till stödåtgärder
för varvs- och rederinäringarna och till stöd till energibesparande åtgärder
inom bostadsbeståndet. Anslaget till oförutsedda utgifter har räknats upp
med 1 000 milj. kr. till 5 000 milj. kr. Härvid har hänsyn tagits till att ytterligare
statliga insatser kan bli erforderliga för vissa industribranschinsatser
och att antagandena för pris- och löneökningar ligger något högre än i budgetpropositionen,
vilket framför allt påverkar statens löneutgifter. Vidare
har medel avsatts med tanke på att inkomstskatteskalorna skall kunna inflationsskyddas
fr. o. m. år 1978. Förslagen i kompletteringspropositionen
rörande bl. a. en tidigareläggning av höjningen av barnbidraget innebär en
anslagsökning med 300 milj. kr. Samtidigt vidtas olika åtgärder som beräknas
ge en besparing med 700 milj. kr. Effekten av dessa besparingar liksom
av att betydande delar av anslagen till stödåtgärder för varvsnäringen inte
beräknas komma att förbrukas under budgetåret 1977/78 leder till att föredraganden
räknar med att anslagsbehållningarna kommer att öka med
ca 1 200 milj. kr. under 1977/78. 1 budgetpropositionen räknades med en

FiU 1976/77:30

förbrukning av reservationsmedel om 300 milj. kr. Denna omsvängning
från reservationsmedelsförbrukning till reservationsmedelsuppbyggnad reducerar
budgetunderskottet med 1,5 miljarder kr.

Totalt leder förändringarna på inkomst- resp. utgiftssidan enligt sammanställningen
i propositionen till att budgetunderskottet för 1977/78 minskar
till 13,9 miljarder kr. jämfört med 15,7 miljarder kr. enligt beräkningarna
i budgetpropositionen.

Riksdagens budgetbehandling har enligt utskottets beräkningar lett till
att anslag på statsbudgeten för 1977/78 anvisats med ett belopp som är
närmare 140 milj. kr. lägre än vad som redovisas i kompletteringspropositionen.
Detta förklaras i huvudsak av att underskottet på riksgäldsfonden
räknats ner med 150 milj. kr.

Utskottet har vid sin beredning av det reviderade budgetförslaget uppmärksammat
att vissa utgifter som med stor sannolikhet kommer att belasta
budgeten inte har medräknats.

Inom socialförsäkringssystemet torde, som redovisas i propositionerna 116
och 117, uppkomma ökade statsutgifter med tillsammans ca 125 milj. kr.
Anslagen har inte justerats med hänsyn härtill (SfU 1976/77:27 och 28),
varför merbelastningen ej framträder i budgetsammanställningen.

I fråga om anslaget till folkpensioner bör noteras att pensionärerna kompenseras
för prishöjningar genom att pensionerna är indexreglerade. Det
högre prisantagandet i det reviderade budgetförslaget i jämförelse med det
preliminära leder följaktligen till betydande förändringar i den förväntade
anslagsbelastningen. En förskjutning med 1 % i konsumentpriserna påverkar
t. ex. anslaget med ett belopp i storleksordningen 150-200 milj. kr. Justering
av anslaget har inte skett, vilket normalt heller inte brukar göras.

Det är angeläget att statsbudgeten så långt möjligt återspeglar de faktiskt
förväntade inkomsterna och utgifterna under budgetåret. Detta bör självfallet
i första hand ske genom att olika utgiftsanslag i möjligaste mån anvisas
med såvitt känt rättvisande belopp och att inkomsterna beräknas enligt
samma princip. Utskottet vill dock betona att inkomstberäkningarna i betydande
utsträckning måste styras av antaganden om den kommande utvecklingen.
Detta gäller även i viss mån utgiftsberäkningarna, bl. a., som
föredraganden framhåller, beräkningarna av anslagsbehållningarnas utveckling,
där utgifterna regelmässigt brukar överskattas. Å andra sidan finns
det, som utskottet påpekat, anledning att anta att vissa utgiftsanslag för
budgetåret 1977/78 kommer att belastas mera än enligt de anvisade anslagsbeloppen.
I sammanhanget bör nämnas att regeringen redovisar budgeteffekten
av den föreslagna besparingen på 700 milj. kr. under posten
Förändringar i anslagsbehållningarna.

För att fånga upp kommande utgiftsanspråk som vid det aktuella tillfället
inte närmare kan preciseras används sedan ett par år tillbaka anslaget Oförutsedda
utgifter. Detta anslag har, i motsats till vad som tidigare varit fallet,
räknats upp i det reviderade budgetförslaget, närmare bestämt med 1 miljard

5 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

kr. från de 4 miljarder kr. som angavs i budgetpropositionen, trots att en
del av de utgiftsändamål anslaget var avsett att täcka nu förelagts riksdagen
i särskilda propositioner. Härigenom skapas en reserv för att bl. a. täcka
in de ökade utgifter som orsakas av att löner och priser nu beräknas öka
i något högre grad än vad som förutsattes i budgetpropositionen.

Vid en samlad bedömning av det reviderade budgetförslaget finner utskottet
inte skäl frångå föredragandens beräkning av totalbudgeten.

I motionen 1665 läggs - mot bakgrund av behovet av en ytterligare statsfinansiell
åtstramning samt av att man avvisar mervärdeskattehöjningen
och planerna på en indexreglering av skatteskalan - fram ett reviderat alternativ
till statsbudget för 1977/78. Utskottet har i tabell gjort en sammanställning
av detta alternativ, så långt utskottet kunnat beräkna det.

Motionärerna anser att underskottet i statsbudgeten bör reduceras med
inemot 2 miljarder kr. i förhållande till regeringens reviderade budgetförslag.
Enligt utskottets mening får motionärernas förslag inte ett sådant resultat.
Motionärernas största besparing åstadkoms genom att man beräknar anslaget
Oförutsedda utgifter till ett belopp som är 2,1 miljarder kr. lägre än vad
regeringen föreslagit. Detta avser effekten av att man tar avstånd från planerna
på inflationsskyddade skatteskalor. Nedräkningen görs emellertid med
ett belopp som med ca 1 miljard kr. överstiger vad regeringen har beräknat
för detta ändamål. Detta finner utskottet vara en icke hållbar beräkningsmetod.
Hälften av motionärernas budgetförstärkning jämfört med regeringens
förslag åstadkommes alltså genom en enligt utskottets mening fiktiv
utgiftsminskning.

När det gäller den av motionärerna föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen med 1,5 % fr. o. m. den 1 januari
1978 vill utskottet erinra om vad utskottet anfört redan i sitt betänkande
1976/77:10 och tidigare under denna punkt. Den socialdemokratiska linjen
på detta område bygger på att avgiftshöjningen avräknas mot det tillgängliga
löneutrymmet. Om så sker minskar emellertid kontantlöneökningarna
i motsvarande mån, vilket leder till lägre inbetalningar av statlig liksom
kommunal inkomstskatt. Även statens inkomster av bl. a. mervärdeskatt
påverkas. Budgetförstärkningen blir därmed i realiteten endast ca tredjedelen
av vad motionärerna räknat med. Detta innebär en ytterligare försvagning
av det socialdemokratiska alternativet med ca 900 milj. kr. Därmed skulle
alternativet hamna på ett budgetunderskott i samma storleksordning som
vad regeringens förslag innebär. Någon statsfinansiell åtstramning i jämförelse
med regeringens reviderade budgetförslag åstadkommes alltså enligt
utskottets mening inte genom de i motionen upptagna åtgärderna. Utskottet
noterar dessutom att motionärerna inte räknar med någon budgeteffekt för
en skatteomläggning 1978.

Den närmare analysen av det socialdemokratiska budgetalternativet visar
enligt utskottets mening mycket klart på vissa av de svårigheter det innebär
att åstadkomma en statsfinansiell åtstramning med hjälp av arbetsgivaravgifter.

FiU 1976/77:30

Eftersom skillnaden mellan regeringens reviderade budgetförslag och motionärernas
alternativ i realiteten endast är en skillnad i synen på olika finanspolitiska
medel vill utskottet hänvisa till vad som anfördes i utskottets
betänkande nr 10 om det angelägna i att staten inte genom ytterligare pålagor
på företagen förvärrar kostnadsutvecklingen. Vidare hänvisas till vad utskottet
under detta avsnitt inledningsvis anfört om effekterna av att höja
arbetsgivaravgifter resp. mervärdeskatten. För övrigt erinrar utskottet om
att riksdagen redan beslutat om en höjning av mervärdeskatten.

I motionen 1652 från vänsterpartiet kommunisterna ställs vissa krav som
direkt berör riktlinjerna för budgetregleringen. Dessa krav avvisas i alla
delar av utskottet under detta och följande avsnitt i betänkandet.

Med det anförda tillstyrker utskottet de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som förordas i propositionen. Motionerna 1652, momenten 2 och
16 samt 1665 moment 2 avstyrks.

Statsfinansiella perspektiv på längre sikt

1 propositionen analyseras de statsfinansiella perspektiven på längre sikt
med utgångspunkt i den långtidsbudget som fogats till det reviderade budgetförslaget
som bilaga 1.

Långtidsbudgetens syfte är att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna
på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Det innebär
att utgiftssidan utgörs av en kalkyl över storleken av de finansiella och
reala resurser som behövs för att av statsmakterna uppställda mål skall
kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. På inkomstsidan har förutsatts
att inkomstskatten anpassas till prisutvecklingen så att inte inflationen medför
skatteskärpningar på inkomstökningar som är rent nominella. I övrigt
har antagits oförändrade skatte- och avgiftssatser i den mån inte höjningar
har beslutats eller aviserats.

Med dessa förutsättningar visar långtidsbudgeten en genomsnittlig ökning
av statsutgifterna med 2,2 % per år under perioden 1977/78-1981/82 räknat
i fasta priser.

Långtidsbudgetens realekonomiska analys visar en ökning av de statliga
konsumtionsutgifterna med 1,0% per år. Till konsumtionsutgifter förs i
långtidsbudgeten driftbidragen till kommunerna. Eftersom dessa beräknas
öka med 2,8 % per år blir den totala ökningen av konsumtionsutgifter i
statsbudgeten i genomsnitt 1,8 % per år. Transfereringarna ökar väsentligt
snabbare eller med 4,4 % i genomsnitt per år. Häri ingår statsskuldräntorna,
som är den utgiftspost som ökar snabbast och som därför drar upp siffrorna
för transfereringarna totalt sett. Även transfereringarna lill hushållen ökar
dock snabbare än de statliga konsumtionsutgifterna, lnvesteringsutgifterna
på budgeten beräknas minska, vilket dock är en konsekvens av den metodik
som används vid utarbetandet av långtidsbudgeten.

FiU 1976/77:30

Med antagandena att lönesumman fr. o. m. 1978 stiger med 7 % årligen,
BNP med 3 % och priserna med 4 96 visar långtidsbudgeten en ökning
av statsutgifterna med 6,1 % i genomsnitt per år. Samtidigt skulle inkomsterna
öka med 7,2 % per år. Mellan 1977/78 och 1978/79 får man en
svag inkomstutveckling beroende dels på stora utbetalningar av kommunalskattemedel
till kommunerna, dels på den tekniska konstruktion för att
inflationsskydda skatteskalorna som antagits. Den senare innebär att skatteskalorna
för 1978 justeras med hänsyn till inflationen under 1977. Med
en antagen prisstegringstakt under 1977 på 10 % och ett schablonmässigt
antagande att lönesumman stiger med 7 % mellan 1977 och 1978 innebär
detta självfallet en svag utveckling på inkomstskattetiteln.

Eftersom inkomsterna utvecklas långsamt mellan 1977/78 och 1978/79
och utgifterna stiger snabbare mellan dessa budgetår än vad som motsvarar
genomsnittet för långtidsbudgetperioden, får man till resultat att budgetunderskottet
skulle öka med ca 4 miljarder kr. till 1978/79. Detta sker
trots att man enbart tagit hänsyn till redan gjorda åtaganden. I själva verket
skulle, som föredraganden framhåller, ett faktiskt genomförande av långtidsbudgetens
utgiftsprogram innebära en successiv urholkning av det samhälleliga
stödet till åtskilliga grupper. Detta innebär att långtidsbudgetens utgiftsberäkning
till vissa delar kommer att överskridas. Som föredraganden
framhåller måste åtgärderna vad gäller pensionärernas standard, äldreomsorgen,
barnomsorgen och stödet till barnfamiljerna stå fast. En aktiv sysselsättningspolitik
kommeräven i fortsättningen att kräva resurser, liksom utgifterna
fördet sociala trygghetssystemet. Utskottet vill starkt understryka att detta innebär
att budgetarbetet inför budgetåret 1978/79 måste präglas av mycket stor
restriktivitet beträffande nya åtaganden.

Den jämförelse som föredraganden gör i propositionen melian den framlagda
långtidsbudgeten och 1975 års långtidsutredning visar att den offentliga
sektorn expanderat snabbare än t. o. m. det av långtidsutredningens alternativ
därden offentliga konsumtionen prioriterades. Samtidigt har produktionen utvecklats
långsammare än vad långtidsutredningen förutsatte. Föredraganden
erinrar vidareom att långtidsutredningensanalysvisadeatt det ökade finansiella
sparandet som krävs för att uppnå samhällsekonomisk balans i stort sett helt
måste åstadkommas inom den offentliga, främst den statliga, sektorn. Sett mot
denna bakgrund leder den bild av den framtida utvecklingen som långtidsbudgeten
visar upp till slutsatsen att det kommer att ställas mycket stora krav på finanspolitiken
underde närmaste åren. I propositionen konstateras ocksåatt om
budgetunderskotten i framtiden genom åtgärder avseende statsbudgetens
inkomstsida skall kunna nedbringas till en rimlig nivå torde det krävas
att det samlade uttaget av skatter och avgifter mätt som andel av bruttonationalprodukten
höjs utöver vad som följer av långtidsbudgetkalkylen.
Utskottet delar denna bedömning.

Om en kraftig höjning av skatte- och avgiftsuttaget skall kunna undvikas
krävs också enligt utskottets mening att utrymme för nya utgiftsåtaganden

FiU 1976/77:30

i första hand skapas genom omprövning av pågående aktiviteter. Det påbörjade
besparingsprogrammet måste fullföljas med all kraft och alla möjligheter
att höja effektiviteten inom statlig och kommunal verksamhet måste
tas till vara.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för b 11 dg e Iregleringen
att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:1652 momenten 2 och 16,

b. avslår motionen 1976/77:1665 moment 2,

c. med godkännande av vad som förordats i propositionen
1976/77:150 bilaga 2 moment 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande byggande av rättscentrum i Sollentuna att riksdagen
avslår motionerna 1976/77:1640 och 1976/77:1643,

3. beträffande nybyggnad för länsstyrelsen i Malmöhus län att riksdagen
avslår motionen 1976/77:1641,

4. beträffande de icke laborativa institutionerna vid universitetet i
Linköping att riksdagen avslår motionen 1976/77:1649.

5. beträffande om- och nybyggnad för universitetet i Stockholm att
riksdagen avslår motionen 1976/77:1651,

6. beträffande anslag till Sveriges turistråd att riksdagen avslår motionen
1976/77:1660,

7. beträffande anslag till konsumentverket att riksdagen avslår motionen
1976/77:1663,

8. beträffande antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1645,

9. beträffande byggande av idrottshall vid gymnastik- och idrottshögskolan
i Stockholm att riksdagen med anledning av motionerna
1976/77:1642, 1976/77:1648 och 1976/77:1669 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande anslaget Bidrag till översiktlig planering m. m. att riksdagen
med anledning av motionerna 1976/77:1658 moment
a och 1976/77:1664 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

11. beträffande anslaget Lånefonden för kommunala markförvärv att
riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1658 moment
b och med avslag på motionerna 1976/77:1652 moment 6 och
1976/77:1654 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

12. beträffande riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen att riksdagen
med anledning av vad som anförts i propositionen

FiU 1976/77:30

1976/77:150 bilaga 2 och med avslag på motionen 1976/77:1652
moment 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

13. beträffande minskning av militär- och beredskapsutgifterna att
riksdagen avslår motionen 1976/77:1652 moment 14,

14. beträffande särskild samordnad gymnasieskola att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

15. beträffande uppdrag till riksrevisionsverket att riksdagen avslår
motionen 1976/77:1665 moment 3,

16. beträffande finansiering av SCB.s partisympatiundersökningar att
riksdagen avslår motionen 1976/77:1665 moment 4,

17. beträffande avgiftsbeläggning av statliga lån att riksdagen med
anledning av motionen 1976/77:1657 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfort.

C. SOCIALDEPARTEMENTET

1. Tidigareläggning av höjning av allmänna barnbidrag. 1 propositionen
1976/77:150 bilaga 3 (socialdepartementet) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Gustavsson under punkten 1 (s. 1) föreslagit riksdagen att
{/e/santaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring ilagent 1977:154)
om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
dels till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln
utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 270 000 000
kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1652 av herr
Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar
att de allmänna barnbidragen skall vara indexreglerade (moment 4).

Utskottet

Riksdagen har efter förslag i årets budgetproposit ion (prop. 1976/77:100, bil.
8, p. C 1 )beslutat om en höjning av det allmänna barnbidraget från 1 800 kr. till
2 100 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1978(SoU 1976/77:25, p. 4, rskr
1976/77:200). I kompletteringspropositionen föreslås mot bakgrund av det
åtstramningsprogram som regeringen har lagt fram att höjningen får genomföras
redan den 1 juli 1977. Den sålunda föreslagna tidigareläggningen av
bidragshöjningen beräknas innebära att anslagsbelastningen för budgetåret
1977/78 ökar med 270 milj. kr.

Socialutskottet biträder i sitt yttrande (SoU 1976/77:7 y) regeringens förslag.

FiU 1976/77:30

Beträffande yrkandet 4 i motionen 1652 att de allmänna barnbidragen
skall indexregleras anför socialutskottet att utskottet i samband med sin
behandling tidigare i år av frågan om höjning av de allmänna barnbidragen
med anledning av motionsyrkanden om indexreglering av bidragen uttalade
att utskottet anslöt sig till uppfattningen att barnbidragen ej bör tillåtas
urholkas av prishöjningar. Med hänsyn till den höjning av barnbidragen
som riksdagen fattat beslut om och till den tidigareläggning av bidragshöjningen
som nu föreslås och som socialutskottet tillstyrker erfordras det
f. n. inte något uttalande av riksdagen i fråga om värdesäkring av barnbidragen.
Socialutskottet avstyrker därför motionen 1976/77:1652 i här aktuell
del (moment 4).

Med hänvisning till vad socialutskottet anfört hemställer finansutskottet
att riksdagen

1. avslår motionen 1976/77:1652 moment 4,

2. antar vid propositionen som bilaga A till Bilaga 3 fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1977:154) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78 under femte
huvudtiteln utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisar ytterligare
270 000 000 kr.

2. Ändrade regler för läkemedelsrabattering. Under punkten 2 (s. 1-3) har
regeringen efter föredragning av statsrådet Gustavsson föreslagit riksdagen
att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel,

dels godkänna vad som anförts i propositionen om ändrade regler för
tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor och barn.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:

1976/77:1646 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen
måtte ge regeringen till känna vikten av att frågan om en övre kostnadsgräns
för personer som av läkare ordineras läkemedel löses,

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen beslutar att avslå förslagen till höjda läkemedelspriser som
finns i kompletteringspropositionens tredje bilaga under 2 (ändring i lagen
(1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel och ändrade regler
för tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor och barn) (moment 3),

1976/77:1656 av herr Aspling m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen.

FiU 1976/77:30

Propositionen

1 förmånerna från sjukförsäkringen ingår bl. a. att denna ersätter halva
kostnaden mellan 5 och 35 kr. och hela kostnaden över 35 kr. för läkemedel
som ordinerats av läkare vid sjukdom. Högsta kostnaden för den försäkrade
blir härigenom 20 kr. vid varje inköpstillfälle.

I vissa fall kan den försäkrade få läkemedel helt utan kostnad. Detta
gäller bl. a. skyddsläkemedel som lämnas till kvinnor och barn i anslutning
till mödra- och barn- eller skolhälsovård samt läkemedel för kvinnor med
havandeskapssjukdomar. Kostnaderna för sådana läkemedel belastar inte
sjukförsäkringen utan bestrids från socialhuvudtitelns anslag Läkemedel åt
vissa kvinnor och barn.

1 propositionen föreslås att beloppsgränserna för läkemedelsrabatteringen
ändras fr. o. m. den 1 januari 1978 så att försäkringen svarar för halva läkemedelskostnaden
mellan 10 och 40 kr. och hela kostnaden över 40 kr.
Den försäkrades högsta avgift blir härigenom 25 kr. per inköpstillfälle.
Genom förslaget uppkommer enligt propositionen en besparing för sjukförsäkringen
om ca 75 milj. kr. per år eller för budgetåret 1977/78 hälften
av samma belopp. Vidare föreslås i propositionen att nuvarande bestämmelser
om kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor
med havandeskapssjukdomar, liksom särregleringen när det gäller skyddsläkemedel
åt vissa kvinnor och barn, slopas. För att undvika att omläggningen
av reglerna beträffande skyddsläkemedlen får ekonomiska effekter
som nu inte kan förutses föreslås att i lagen angående kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel tas in en bestämmelse som ger regeringen möjlighet
att förordna att skyddsläkemedel i vissa fall skall tillhandahållas kostnadsfritt.
Anslaget Läkemedel åt vissa kvinnor och barn, till vilket riksdagen
anvisat medel för budgetåret 1977/78 med 5 milj. kr., kommer genom omläggningen
att belastas endast med halv årskostnad. Sjukförsäkringens kostnader
för samma budgetår beräknas öka med 0,5 milj. kr.

Motionerna

FiU 1976/77:30

uppkomma om ett större antal läkemedel framdeles görs receptfria och därigenom
inte kommer att omfattas av rabatteringsreglerna. Motionärerna
hemställer att vad i motionen anförs ges regeringen till känna. Frågan om
en begränsning av medicinkostnaderna tas också upp i motionen 1646 av
herr Börjesson i Falköping. Han begär att riksdagen hos regeringen understryker
vikten av att frågan om en övre kostnadsgräns för läkemedelsinköp
får en snar lösning.

Utskottet

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU 1976/77:2 y) anfört att
de av regeringen föreslagna ändringarna i reglerna för läkemedelsrabatteringen
enligt utskottets mening innebär en rimlig höjning av de försäkrades
läkemedelskostnader. Socialförsäkringsutskottet biträder propositionens förslag
i denna del.

Socialförsäkringsutskottet har vidare anfört att förslaget till ändringar i
reglerna för skyddsläkemedel åt kvinnor och barn grundar sig på en skrivelse
från socialstyrelsen i maj 1975 där styrelsen bl. a. föreslagit att förteckningen
över sådana kostnadsfria läkemedel i fortsättningen endast skulle uppta järnpreparat
åt havande och ammande kvinnor och AD-vitaminpreparat åt barn.
Regeringen har emellertid föreslagit att alla skyddsläkemedel skall inordnas
i sjukförsäkringens regler för läkemedelsrabattering, dock med det förbehållet
att regeringen ges möjlighet att förordna att skyddsläkemedel i vissa
fall skall tillhandahållas fritt. Med hänsyn till detta förbehåll anser sig utskottet
böra tillstyrka förslaget i denna del men vill samtidigt starkt understryka
angelägenheten av att regeringen noga följer upp de effekter som
kan följa av förslaget. Utskottet kan även biträda förslaget om slopande
av bestämmelserna om kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel åt vissa
kvinnor med havandeskapssjukdomar.

Det anförda innebär att socialförsäkringsutskottet avstyrker bifall till motionen
1652, yrkandet 3.

De nuvarande läkemedelsförmånerna ger enligt socialförsäkringsutskottet
ett högkostnadsskydd för dem som har stort behov av läkemedel genom
maximeringen av kostnaderna vid varje inköp till 20 kr. och genom att
läkemedel lämnas kostnadsfritt vid allvarliga och långvariga sjukdomar. 1
anledning av motioner vid 1975/76 års riksmöte, vilka syftade till att införa
avgiftstak för en försäkrads årliga läkemedelskostnader och att utvidga rätten
till kostnadsfria läkemedel, fann utskottet - efter remissbehandling - att
det kunde finnas anledning utreda frågan om i vad mån det nuvarande
högkostnadsskyddet borde ytterligare förstärkas (SfU 1975/76:42, rskr 378).
Den socialpolitiska samordningsutredningen fick därefter i uppdrag att utreda
frågan. Enligt vad socialförsäkringsutskottet erfarit avser utredningen
att redan i början av nästa år lägga fram ett delbetänkande, vari utredningen
behandlar frågan om ett högkostnadsskydd. Med hänsyn härtill anser so -

FiU 1976/77:30

cialförsäkringsutskottet, som förutsätter att frågan om ett sådant skydd får
en snar lösning, någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna
1646 och 1656 inte erforderlig.

Socialförsäkringsutskottet erinrar i anslutning till vad som anförts i den
senare motionen om att socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1976/77:10 förutsatt att utredningen vid uppdragets genomförande
överväger möjligheterna att utforma rabatteringsreglerna på ett sådant sätt
att onödig förskrivning av läkemedel motverkas.

Med hänvisning till vad socialförsäkringsutskottet anfört hemställer finansutskottet att

riksdagen

1. avslår motionen 1976/77:1646,

2. avslår motionen 1976/77:1656,

3. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1976/77:1652 moment 3

a. antar vid propositionen som bilaga B till Bilaga 3 fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta
läkemedel,

b. godkänner vad som anförts i propositionen om ändrade regler
för tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor och
barn.

3. Avgifterna för den statliga läkemedelskontrollen. Under punkten 3 (s.
3—4) har regeringen efter föredragning av statsrådet Troedsson föreslagit
riksdagen att godkänna vad som anförts i propositionen om ändrade riktlinjer
för finansieringen av den statliga läkemedelskontrollen.

Utskottet

Enligt gällande principer för den statliga läkemedelskontrollens verksamhet
(prop. 1970:74, SU 1970:98, rskr 1970:223) skall 80 96 av kostnaderna
för läkemedelskontrollen täckas genom avgifter från läkemedelsföretagen.
Avgifterna, som bestäms av regeringen, tas ut i form av registrerings- och
årsavgifter för farmacevtiska specialiteter. Föredraganden förordar i propositionen
att samtliga kostnader för läkemedelskontrollen fr. o. m. den 1 januari
1978 bör täckas med inflytande registrerings- och årsavgifter. Det
föreslås att riksdagen skall godkänna dessa förordade ändrade riktlinjer för
finansiering av den statliga läkemedelskontrollen.

Socialutskottet har inte haft något att erinra mot regeringens förslag.

Med hänvisning till vad socialutskottet anfört hemställer finansutskottet
att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om ändrade
riktlinjer för finansieringen av den statliga läkemedelskontrollen.

FiU 1976/77:30

D. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

SJÄTTE HUVUDTITELN

Transportstöd för Norrland m. m. I propositionen 1976/77:150 bilaga 4
(kommunikationsdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet
Turesson (s. 9-10) föreslagit riksdagen att godkänna de ändringar i
transportstödet tor Norrland som angetts i propositionen.

Föredraganden anser att fraktbidraget för vissa pappersprodukter såsom
tidnings- och journalpapper, korrugeringspapper för wellpapp (fluting), kraftpapper
och kraftpapp kan slopas fr. o. m. den 1 januari 1978. Besparingseffekten
till följd härav beräknas till ca 12 milj. kr. för helt budgetår.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1650 av herr
Mellqvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen
150 bilaga 4 beslutar att i skrivelse till regeringen hemställa att
kisel i bidragsförfattningen undantas från transportstöd.

Utskottet

Transportstödet till det norrländska näringslivet enligt kungörelsen
(1973:895) om statligt regionalpolitisk! transportstöd omfattar fraktbidrag
för transporter med järnväg och lastbil i yrkesmässig trafik från och till
ort inom stödområdet - utom Gotland och Öland - på sträckor över 250
km. Av regional- och näringspolitiska skäl har stödet inriktats på transporter
av helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat inom och ut från stödområdet.
Malmer, metaller, ringa bearbetade halvfabrikat inom järn- och
stålsektorn, trävaror och pappersmassa samt oljor och bensin undantas.
Transportstöd utgår även för transporter av vissa råvaror och halvfabrikat
till orter inom stödområdet.

I budgetpropositionen beräknades behovet av bidragsmedel för budgetåret
1977/78 uppgå till 123 milj. kr. Riksdagen har anslagit medel för ändamålet
(TU 1976/77:17).

Trafikutskottet häri sitt yttrande (TU 1976/77:2 y) funnit sig kunna godta
förslaget i propositionen med hänsyn till syftet att åstadkomma besparingar
i statsbudgeten.

Trafikutskottet är i sitt yttrande inte berett tillstyrka motionsyrkandet
om att kisel bör undantas från transportstöd. Utskottet hänvisar till att transportstödet
för kisel tillkommit på begäran av riksdagen så sent som år 1975.

Finansutskottet biträder trafikutskottets uppfattning i ärendet. Utskottet
hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1976/77:1650 godkänner de ändringar i transportstödet
för Norrland som angivits i propositionen.

FiU 1976/77:30

E. BOSTADSDEPARTEMENTET
DRIFTBUDGETEN
TRETTONDE HUVUDTITELN

1. Länsbostadsnämnderna. I propositionen 1976/77:150 bilaga 6 (bostadsdepartementet)
har regeringen efter föredragning av statsrådet Friggebo (s.
17-19) föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att ta ut och bestämma
storleken av en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning
i enlighet med vad som förordats i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1652 av herr
Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar
att avslå förslaget i kompletteringspropositionens bilaga 6 om särskild administrationsavgift
vid statlig bostadslångivning (moment 5).

Propositionen

Regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att ta ut och bestämma
storleksordningen av en särskild administrationsavgift vid statlig
bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet.
Bemyndigandet anges (s. 18) avse rätten att i samband med uppläggning
och övertagande av lån ta ut en engångsavgift i fråga om beslut som meddelas
efter 1978-01-01. För riksdagens information redovisas (s. 18-19) vissa uppgifter
om hur regeringen avsett utnyttja ett bemyndigande. Därav framgår
bl. a. att avgiften avsetts gälla inte endast vid beslut om statliga bostadslån
utan även energisparlån. Avgiften vid medgivande att överta lån har avsetts
gälla förutom bostadslån enligt bostadsfmansieringsförordningen samt 1967
och 1962 års bostadslånek ungörelser också äldre egnahemslån och tertiärlån
liksom energisparlån. Avsikten är vidare att bestämma avgiftens storlek
med hänsyn till de motsvarande avgifter som gäller för lånemarknaden i
övrigt, vilket anges nu motsvara en avgift om 150 kr. per låneärende.

De i propositionen angivna motiven för förslaget om en avgift är följande.
Den statliga bostadslåneräntan - som gäller också för bl. a. energisparlån
- bestäms bl. a. så att 0,25 procentenheter tas ut för att täcka statens administrationskostnader
för utlåning. Detta skulle svara mot inkomster som
med ca 15 milj. kr. per år överstiger kostnaderna för verksamheten vid
bostadssstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Den totala räntan inklusive
administrationsersättningen subventioneras emellertid delvis genom räntebidrag.
Därför finns, enligt propositionen, skäl att på annat sätt ta ut ersättning
för åtminstone en del av statens administrationskostnader för räntebidrag.
Som ett ytterligare motiv anges att det inte finns skäl att tillhandahålla
statliga krediter på kostnadsmässigt sett fördelaktigare villkor
än krediter i övrigt.

FiU 1976/77:30

Motionen

I motionen 1976/77:1652 moment 5 yrkas avslag på förslaget i propositionen.
Avslagsyrkandet motiveras med att avgiften till stor del skulle
drabba energisparlånen och i praktiken innebära mindre subventioner till
bostadsbyggandet i ett läge där dessa i stället bör ökas. Det anförs också
att kostnaderna för bostadsadministrationen mer än väl är täckta och att
avgiften nära nog kan betecknas som en ny skatt.

Utskottet

Skatteutskottet har i sitt yttrande (SkU 1976/77:6 y) anfört att utskottet
saknar skäl att gå in på frågan om lämpligheten av den föreslagna avgiften.
Beträffande skattetekniska konsekvenser av förslaget anför skatteutskottet
att en administrationsavgift som tas ut i samband med låneansökan inte
kan betraktas som en avdragsgill ränteutgift vid beräkning av inkomst av
schablontaxerade fastigheter och inte heller kan anses avdragsgill vid beräkning
av realisationsvinst.

Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3 y) anfört att utgångspunkten
för regeringens förslag är att staten reellt skall få kompensation
för sina kostnader inom denna sektor. Denna utgångspunkt kan civilutskottet
acceptera. Den avsedda avgiftsnivån möter inte heller någon erinran
från civilutskottets sida. Enligt utskottets mening bör kostnadsersättningarna
och räntesubventionerna i detta sammanhang ses som en enhet. Regeringen
bör därför lämnas det föreslagna bemyndigandet, vilket sålunda
bör innefatta befogenhet att överväga och genomföra de tekniska lösningar
som anses mest lämpliga med hänsyn såväl till huvudsyftet som till administrativa
bedömningar. Utskottet har inte ansett sig i detta sammanhang
böra ta ställning till närmare angivelser av sättet för avgifternas uttagande.
Civilutskottet förordar att finansutskottet föreslår riksdagen att lämna regeringen
ett sådant bemyndigande och sålunda avslå motionen 1976/77:1652
(vpk), yrkandet 5.

Finansutskottet ansluter sig till civilutskottets uppfattning. Utskottet vill
tillägga att frågan om den här aktuella avgiften även behandlas i motionen
1657. Motionärerna förklarar sig där beredda att acceptera avgiften under
förutsättning att motsvarande arrangemang görs även för vissa andra former
av statlig långivning. Utskottet har behandlat motionen under avsnitt B.
Vad utskottet där anfört torde tillgodose motionärernas syften.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1976/77:1652 moment 5 bemyndigar regeringen
att ta ut och bestämma storleken av en särskild administrationsavgift
vid statlig bostadslångivning i enlighet med vad
som förordats i propositionen.

FiU 1976/77:30

2. Motion om ökat bostadsbyggande. I motionen 1976/77:1652 av herr Werner
m. fl. (vpk) hemställs under moment 12 att riksdagen beslutar att uttala
sig för ett ökat bostadsbyggande i enlighet med de riktlinjer som anges i
motionen och hemställa hos regeringen om förslag till åtgärder som riktlinjerna
förutsätter.

I motionen anförs att ett ökat bostadsbyggande måste genomföras. Härvid
bör enligt motionärerna särskild stimulans ges åt byggandet av flerfamiljshus
som ger ökade möjligheter till kollektiva boendeformer och kollektiv service.

Utskottet

Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3y) lämnat vissa uppgifter
om bostadsbyggandets omfattning. Civilutskottet har vidare redovisat att
riksdagen (CU 1976/77:18) uttalat sig för en bostadsbyggnadsplan som ger
utrymme under år 1977 för byggande av närmare 73 000 lägenheter. Bostadsbyggnadsplanen
för åren 1978 och 1979 har samma omfattning. Utskottet
hänvisar också till att regeringen den 18 maj 1977 beslutat om en
höjning med 6 % av tidskoefficienten vid vissa beslut om bostadslån för
flerfamiljshus och småhus samt om en höjning av grundbeloppet i låneunderlaget
för flerfamiljshus med ca 4 96. Farhågor om ett i första hand på
grund av kostnadsutvecklingen minskat byggande har tagits upp i betänkandet
CU 1976/77:40. Civilutskottet har där enhälligt konstaterat bl. a.
att regeringens ovan nämnda beslut tillgodoser rimliga krav på en anpassning
av belåningsvärdena till kostnadsutvecklingen.

Förslaget i motionen 1976/77:1652 (moment 12) - att riksdagen uttalar
sig om bostadsbyggnadsvolymen - har enligt civilutskottet i motionen
inte underbyggts med några utvecklade motiv. Uttalandets allmänna syfte
är från bostadspolitiska synpunkter helt obestritt. Riksdagens bedömning
av den lämpliga ambitionsnivån framgår redan av dess enhälliga beslut i
fråga om bostadsbyggnadsplan och ramar. Civilutskottet har, som angetts,
enhälligt ställt sig bakom de förbättringar som nu beslutats i fråga om belåningen.
Bostadsstyrelsen har anmält att den överväger vissa ytterligare
förbättringar vid sanering. Enligt civilutskottets mening finns nu inte anledning
att göra ett i motionen föreslaget uttalande. Utskottet förordar sålunda
att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet
12.

Finansutskottet ansluter sig till civilutskottets bedömning och hemställer
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1652 moment 12.

FiU 1976/77:30

3. Motion om ändrad ram för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet.

I motionen 1976/77:1655 av herr Bergman m. fl. (s) hemställs att riksdagen,
med ändring av tidigare beslut, begränsar beslutsramen för bidrag och lån
för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. för budgetåret
1977/78 till av regeringen i propositionen 1976/77:107 föreslagna 429 000 000
kr.

Motionärerna vänder sig mot att riksdagen (CU 1976/77:32) - utöver
regeringens förslag till ram - medgett att eventuellt outnyttjat belopp av
motsvarande beslutsram för innevarande budgetår får utnyttjas för beslut
under budgetåret 1977/78. Motionärerna framhåller att förslaget inte innebär
att de generellt ställer sig avvisande till stödformen utan att de önskar att
tillfälle skall ges till mer underbyggda överväganden.

Utskottet

Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3y) angivit att det ifrågavarande
outnyttjade beloppet kan komma att ligga i storleksordningen
40-50 milj. kr.

Civilutskottet noterar statsmakternas tidigare eniga bedömningar (prop.
1976/77:107 s. 32, CU 1976/77:32 s. 12) att det ekonomiska stödet för energibesparande
åtgärder i byggnader m. m. skall fortsätta och utökas i den
takt som är tekniskt möjlig och motiverad och som ligger inom ramen
för de samhällsekonomiska resurser som kan skapas för ändamålet. De ekonomiska
stödåtgärderna kan till stor del också betraktas som förberedelser
för att möjliggöra en anpassning till högre ambitionsnivå. Utskottet noterar
också att tekniken med att föra över behållningar på motsvarande ramar
till ett följande budgetår använts också tidigare.

Åtgärderna på energisparområdet skall, enligt civilutskottets mening, ses
som ett sätt att på något längre sikt åstadkomma besparingar. Insatser på
detta område ligger sålunda väl i linje med de allmänna besparingssträvanden
som kompletteringspropositionen ger uttryck för. Mot denna bakgrund har
utskottet inte heller nu funnit anledning ställa sig bakom motionsförslaget.
Civilutskottet förordar sålunda att finansutskottet avstyrker motionen
1976/77:1655 (s).

Finansutskottet har ingen annan mening än civilutskottet. Utskottet hemställer att

riksdagen avslår motionen 1976/77:1655.

4. Motion om statligt bostadsbidrag till barnfamiljer. I motionen
1976/77:1666 av herr Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar att
statligt bostadsbidrag till barnfamiljer fr. o. m. den 1 januari 1978 skall utgå
med 1 200 kr. per barn och år.

FiU 1976/77:30

I motionen anförs att den borgerliga regeringens ekonomiska politik leder
till att vi nu befinner oss i en situation där stora löntagargrupper får
sänkt standard. För socialdemokratin är en sådan utveckling oacceptabel,
anför motionärerna. För att i görligaste mån motverka följderna av regeringens
politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster behöver
enligt motionärerna särskilda åtgärder vidtas. Motionärerna föreslår därför
att maximibeloppet för det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer, som
utgår till familjer med barn under 17 år, höjs från 900 kr. per år och barn
till 1 200 kr. Höjningen bör genomföras vid kommande kalenderårsskifte.
Helårskostnaden beräknas till ca 330 milj. kr.

På motsvarande sätt bör enligt motionärerna det inkomstprövade tillägget
i studiehjälpen höjas vid budgetårsskiftet med 25 kr. i månaden. Yrkande
om detta framläggs i motionen 1667. Denna motion behandlar utskottet
under avsnitt F punkt 4.

Utskottet

Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3y) anfört att motionärerna
enligt utskottets mening inte, med hänsyn till de samhällsekonomiska möjligheterna,
anfört tillräckligt vägande skäl för en förbättring av de statliga
bostadsbidragen. Civilutskottet noterar också att motionärerna inte fört fram
förslag om ökat anslag för nästa budgetår. Tidigareläggning till 1977-07-01
enligt förslag i propositionen av höjningen av de allmänna barnbidragen,
vilken kompenserar barnfamiljerna för bl. a. kostnadsökningar, accepteras
av motionärerna och innebär en ökad anslagsbelastning för nästa budgetår
med 270 milj. kr. Civilutskottet förordar sålunda att finansutskottet avstyrker
motionen 1976/77:1666 (s).

Finansutskottet delar civilutskottets uppfattning och hemställer
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1666.

FiU 1976/77:30

F. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

NIONDE HUVUDTITELN

1. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. I propositionen
1976/77:150 bilaga 5 (utbildningsdepartementet) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Mogård under punkten 1 (s. 11) föreslagit riksdagen
att

1. godkänna den ändring av investeringsramens storlek som förordats
i propositionen,

2. till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. för budgetåret
1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 222 000 000 kr.

I propositionen anför föredraganden att vissa senareläggningar av byggnadsinvesteringar
inom skolväsendet har bedömts möjliga som ett led i
ett allmänt åtstramningsprogram. Föredraganden föreslår därför att investeringsramen
för skolbyggnader sänks med 60 milj. kr. från i budgetpropositionen
angivet belopp om 660 milj. kr.

Föredraganden redovisar att hon avser att i annat sammanhang meddela
riktlinjer om vilka objekt som i första hand bör komma till stånd inom
den angivna investeringsramen.

1 detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1653 av herr
Alemyr m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag att
till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. för budgetåret
1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 222 000 000 kr.

Utskottet

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU 1976/77:2 y) om att riksdagen
under våren (UbU 1976/77:18) dels beslutat om ett förslagsanslag
av 232 milj. kr. för budgetåret 1977/78 till Bidrag till byggnadsarbeten inom
skolväsendet m. m., dels bemyndigat regeringen att anpassa den i budgetpropositionen
föreslagna investeringsramen om 660 milj. kr. till det av skolöverstyrelsen
redovisade behovet, dvs. 750 milj. kr.

Utbildningsutskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att vissa
byggnadsinvesteringar inom skolväsendet bör kunna senareläggas, eftersom
förslaget i propositionen får ses som ett led i ett allmänt åtstramningsprogram.
Med hänvisning till det statsfinansiella läget anser utskottet därför
att motionen 1976/77:1653 inte bör bifallas.

Finansutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets bedömningar och
hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1976/77:1653

6 Riksdagen 1976/77. 5 sami Nr 30

FiU 1976/77:30

1. godkänner den ändring av investeringsramens storlek som förordats
i propositionen,

2. med ändring av tidigare beslut till Bidrag lill byggnadsarbeten
inom skolväsendel m. m. för budgetåret 1977/78 anvisare» förslagsanslag
av 222 000 000 kr.

2. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m. Under punkten 2 (s. 11-13)
har regeringen efter föredragning av statsrådet Wikström föreslagit riksdagen
att godkänna vad som förordats i propositionen beträffande kommunal vuxenutbildning.

I förevarande avsnitt av propositionen föreslås dels att kommuner som
varaktigt har kommunal vuxenutbildning om lägst 25 poäng skall vara skyldiga
att senast den 1 juli 1978 inrätta en eller flera särskilda skolenheter
för kommunal vuxenutbildning, dels att i sådan kommun senast vid nämnda
tidpunkt all kommunal vuxenutbildning skall hänföras till sådan särskild
enhet.

Utskottet

Utbildningsutskottet har enligt vad utskottet redovisar i sitt yttrande (UbU
1976/77:2 y) erfarit att avsikten med förslaget bl. a. är att elever i viss kurs
inom kommunal vuxenutbildning så långt detta är möjligt skall föras till
en och samma utbildningsenhet inom kommunen så att antalet parallellkurser
med lågt deltagarantal begränsas.

Utbildningsutskottet har inte något att erinra mot förslaget om skyldighet
för kommun att inrätta särskild skolenhet för kommunal vuxenutbildning.
Denna skyldighet bör, enligt utskottet, på grund av poängsystemets intervaller
i vad gäller kommunal vuxenutbildning inträda när den kommunala
vuxenutbildningen i kommunen beräknas uppgå till lägst 25,5 poäng. Enligt
utskottets mening bör dispens från denna skyldighet kunna medges om
kommunen kan åberopa särskilda skäl härför, t. ex. att avsedda besparingseffekter
ej uppnås.

I fråga om förslaget i propositionen att nuvarande möjlighet att anordna
utbildning inom kommunal vuxenutbildning enligt de statsbidragsbestämmelser
som gäller för studiecirkel skall upphöra genom ändring i vuxenutbildningsförordningen
anför utbildningsutskottet följande.

”Folkbildningsutredningen har i uppdrag att föreslå regler för gränsdragning
mellan kommunal vuxenutbildning och studieförbund och att utreda
om annan organisation än studieförbund skall kunna få statsbidrag för studiecirkel.
Även om det i en sådan situation hade varit naturligt att avvakta
utredningsförslaget, vill utskottet inte motsätta sig att vuxenutbildnings -

FiU 1976/77:30

förordningen tillfälligtvis ändras på sätt som förordats.”

Slutlig ställning till frågan om kommun i vissa fall skall kunna svara
för studiecirkel bör emellertid enligt utbildningsutskottets mening tas vid
behandlingen av folkbildningsutredningens förslag.

Finansutskottet har ingen från utbildningsutskottet avvikande mening
utan hemställer

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen beträffande
kommunal vuxenutbildning.

3. Bidrag till studiecirkelverksamhet. Under punkten 3 (s. 13-14) har regeringen
efter föredragning av statsrådet Wikström föreslagit riksdagen att
godkänna vad som förordats i propositionen om statsbidrag för studiecirklar.

I propositionen föreslås att 16 § i förordningen (1963:463) om statsbidrag
till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet skall upphävas. Enligt denna
utgår statsbidrag även för studiecirklar som anordnas av annan än lokalavdelning
eller annat lokalt organ av studieförbund. Som skäl för ändringen
anförs bl. a. att skolöverstyrelsens personalresurser inte är anpassade för
handläggning av denna typ av ärenden.

Utskottet

Utbildningsutskottet har i sitt yttrande (UbU 1976/77:2 y) intet att erinra
mot att paragrafen i fråga nu upphävs men tillägger att frågan om s. k.
fristående studiecirklar bör kunna prövas på nytt om det vid beredningen
av folkbildningsutredningens förslag visar sig föreligga behov av att i vissa
fall anordna sådana cirklar.

Med hänvisning till vad utbildningsutskottet anfört hemställer finansutskottet att

riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om
statsbidrag för studiecirklar.

4. Studiebidrag m. m. Under punkten 4 (s. 14) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Wikström föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till ändring i lagen om ändring
i studiestödslagen (1973:349),

dels till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln
utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 41 000 000 kr.

I propositionen hänvisas till den föreslagna höjningen av det allmänna
barnbidraget från 1 800 kr. till 2 100 kr. per år fr. o. m. den 1 juli 1977.
Studiebidraget och det förlängda barnbidraget utgår f. n. med samma belopp
som det allmänna barnbidraget. I konsekvens härmed bör enligt föredraganden
nyssnämnda studiesociala förmåner höjas till 175 kr. per månad
fr. o. m. höstterminen 1977.

FiU 1976/77:30

För höjningen av studiebidraget och det förlängda barnbidraget beräknar
föredraganden det totala medelsbehovet för budgetåret till 41,5 milj. kr.

Den föreslagna höjningen av de studiesociala förmånerna kräver en ändring
i övergångsbestämmelserna till lagen (1977:146) om ändring i studiestödslagen
(1973:349). Förslag till denna förändring har fogats som bilaga
till propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1667 av herr
Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att inkomstprövat tillägg
i studiehjälpen fr. o. m. den 1 juli 1977 skall utgå med 100 kr. i månaden.
Yrkandet skall ses mot bakgrund av att samma motionärer i motionen
1666 har yrkat att det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer höjs från
900 till 1 200 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1978.

Utskottet

Socialförsäkringsutskottet biträder i sitt yttrande (SfU 1976/77:2 y) förslaget
om att studiebidraget och det förlängda barnbidraget skall höjas vid
samma tidpunkt som det allmänna barnbidraget.

Finansutskottet har samma mening som socialförsäkringsutskottet och
tillstyrker bifall till propositionen.

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt ovan nämnda yttrande om att utskottet
i sitt betänkande 1976/77:18 avstyrkt bifall till ett motionsyrkande
om en höjning av det inkomstprövade tillägget vilket också blev riksdagens
beslut. Utskottet uttalade därvid att sambandet mellan det inkomstprövade
tillägget och det statliga bostadstillägget till barnfamiljerna bör bibehållas.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen
1667.

Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets uppfattning att sambandet
mellan det inkomstprövade tillägget och det statliga bostadstillägget
bör bibehållas. Utskottet har under avsnitt E punkt 4 avstyrkt motionen
1666 om höjning av det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer.

Med hänvisning härtill avstyrks även motionen 1667. Utskottet hemställer

att riksdagen

1. avslår motionen 1976/77:1667,

2. antar vid propositionen som Bilaga till Bilaga 5 fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1977:146) om ändring i studiestödslagen
(1973:349),

3. till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde
huvudtiteln utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisar ytterligare
41 000 000 kr.

FiU 1976/77:30

G. INDUSTRIDEPARTEMENTET
KAPITALBUDGETEN
STATENS AFFÄRSVERKSFONDER
Statens vattenfallsverk

Kraftstationer m. m. I propositionen 1976/77:150 bilaga 7 (industridepartementet)
har regeringen efter föredragning av statsrådet Johansson (s. 21-22)

dels givit riksdagen till känna vad som anförts i propositionen om planeringen
av kärnkraftblocket Forsmark 3,

dels föreslagit riksdagen att medge att det för budgetåret 1977/78 under
fjortonde huvudtiteln uppförda investeringsanslaget Kraftstationer m. m.
intill ett belopp av 163 000 000 kr. får disponeras i enlighet med vad som
anförts i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1659 av herr
Palme m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs
i motionen i fråga om planeringen av kärnkraftutbyggnaden,

2. att riksdagen avslår regeringens hemställan om ändrad disposition av
investeringsanslaget Kraftstationer m. m.

Propositionen

Föredragande statsrådet erinrar i propositionen om att regeringens arbete
är inriktat på att riksdagen under hösten 1978 skall föreläggas förslag om
den framtida inriktningen av energipolitiken, varvid bl. a. omfattningen av
kärnkraftprogrammet kommer att fastläggas. I avvaktan härpå avser föredraganden
att inom kort föreslå regeringen att statens vattenfallsverk får
i uppdrag att dels ta upp förhandlingar med medintressenten i Forsmarks
Kraftgrupp AB - Mellansvensk Kraftgrupp AB - om en sådan ändring av
planeringen för kärnkraftblocket Forsmark 3 att handlingsfrihet föreligger
att avbryta eller fullfölja projektet efter ett energipolitiskt beslut av riksdagen
hösten 1978, dels kartlägga konsekvenserna i olika avseenden av en sådan
ändring i planeringen.

På grundval av resultatet av dessa förhandlingar och övrigt material som
vattenfallsverket redovisar avser föredraganden att under hösten 1977 föreslå
regeringen att lägga fram de förslag till åtgärder som kan behövas för att
uppnå det angivna syftet och för att underlätta en omställning. Mot denna
bakgrund bör, anför föredraganden, de anslagsmedel som har beräknats i
prop. 1976/77:100 för finansieringen av utbyggnaden av kärnkraftblocket
Forsmark 3 kunna disponeras även för täckande av kostnader för åtgärder
som bl. a. staten kan behöva vidta till följd av den ändrade planeringen
för nämnda block. Hur stort det totala behovet av medel blir under budgetåret

FiU 1976/77:30

1977/78 kan bedömas först när resultatet av tidigare nämnda förhandlingar
och kartläggning föreligger.

Motionen

I motionen kritiseras dessa uttalanden och förslag. De förhandlingar om
en ändrad planering av Forsmark 3-projektet som aviseras i propositionen
torde innebära att aggregatet Forsmark 3 byggs vidare i långsammare takt.
Osäkerheten och oklarheten i regeringens energipolitik kommer att medföra
en rad negativa konsekvenser, säger motionärerna. De pekar bl. a. på att
en ryckighet i planeringen innebär risker för störningar i energiförsörjningen.
Vidare kommer kostnaderna för de kärnkraftblock som byggs i långsammare
takt än planerat att öka. Det finns risk för att den tekniska kvaliteten för
de aggregat som fördröjs blir lidande. En ryckig planering skapar också helt
oacceptabla problem för sysselsättningen. Motionärerna anser att ett bifall
till regeringens förslag om ändrad disposition av anslaget till Kraftstationer
m. m. skulle innebära att riksdagen frånhänder sig kontrollen över den fortsatta
planeringen av kärnkraftblocket Forsmark 3. Om regeringen vill ändra
på den planering som är en följd av riksdagens energipolitiska beslut år 1975
bör regeringen underställa riksdagen konkreta förslag med redovisning av
dessas konsekvenser i olika hänseenden.

Motionärerna hemställer att riksdagen dels som sin mening skall ge till
känna vad som anförs i motionen, dels avslå regeringens förslag om ändrad
disposition av investeringsanslaget Kraftstationer m. m.

Utskottet

Näringsutskottet (NU 1976/77:4 y) erinrar om att utskottet tidigare i år
har ställt sig bakom regeringens förslag rörande energipolitikens långsiktiga
utformning (NU 1976/77:23, 1976/77:24). Det är enligt näringsutskottets
mening viktigt att statsmakterna bibehåller full handlingsfrihet när det gäller
om projektet Forsmark 3 skall avbrytas eller fullföljas efter ett energipolitiskt
beslut av riksdagen hösten 1978. Det framgår klart av propositionen att
riksdagen i det förslag som kommer att läggas fram skall få en redovisning
av följderna av en ändrad planering, anför utskottet. Näringsutskottet tillstyrker
förslagen i propositionen och avstyrker motionen.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning i förevarande fråga
och hemställer

att riksdagen

1. avslår motionen 1976/77:1659 moment 1,

2. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1976/77:1659 moment 2 medger att det för budgetåret 1977/78

FiU 1976/77:30

under statens affärsverksfonder uppförda investeringsanslaget
Kraftstationer m. m. intill ett belopp av 163 000 000 kr. får disponeras
i enlighet med vad som anförts i propositionen.

Stockholm den 26 maj 1977

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m),
Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd
(s), Wachtmeister i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby (s), Fågelsbo (c), herr
tredje vice talmannen Eriksson (fp), herr Olsson i Sösdala (c), fru Nilsson
i Kristianstad (c) och fru Flodström (s).

FiU 1976/77:30

Reservationer

Herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson
i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) har reserverat
sig mot betänkandet

vid avsnitt A EKONOMIDEPARTEMENTET den reviderade Finansplanen

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken där reservanterna
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Finansutskottet
har" och på s. 28 slutar med "motionen 1665” bort ha följande
lydelse:

Till följd av regeringens tillvägagångssätt att presentera förslaget om en
höjning av mervärdeskatten m. m. i en särskild proposition (1976/77:144)
har utskottet redan behandlat vissa frågor om den ekonomiska politiken
i sitt yttrande till skatteutskottet (FiU 1976/77:3 y) om denna proposition.
I detta yttrande anför herr Feldt (s) m. fl. att

"den socialdemokratiska riksdagsgruppen framlade i januari en alternativ
budget som kännetecknades av en i jämförelse med regeringsförslaget betydligt
större restriktivitet. Denna var nödvändig för att underskottet i bytesbalansen
skulle kunna reduceras och för att vi skulle undvika att hamna
i en situation med alltför snabba prisstegringar. Men den borgerliga riksdagsmajoriteten
tog ingen hänsyn till dessa förslag utan fullföljde sin med
hänsyn till det ekonomiska läget lättsinniga ekonomiska politik.

Kompletteringspropositionen och regeringens nya bedömning av de ekonomiska
utsikterna bekräftar att våra varningar var befogade och att en
mera restriktiv politik borde ha valts långt tidigare. I januari angavs prisstegringen
1977 till 6 procent. Nu sägs den bli "i storleksordningen" 10
procent. Jämfört med januari har utrikesbalansen försämrats ytterligare och
beräknas nu ge ett underskott på 12,5 miljarder kr. Samtidigt stagnerar
produktionen och industriinvesteringarna minskar i en oroväckande omfattning.
Den ekonomiska utvecklingen har i väsentliga avseenden råkat
ur kontroll.

Det brådstörtade sätt varmed regeringen nu, när följderna av dess tidigare
politik blivit bara alltför uppenbara, vill genomföra en åtstramning av den
inhemska efterfrågan tyder på brister i planeringen av den ekonomiska politiken
som inger oro. Den avgörande invändningen är emellertid att såväl
momshöjningen som den i början av april företagna devalveringen hade
varit onödiga, om regeringen i höstas valt den inriktning av den ekonomiska
politiken som den socialdemokratiska oppositionen förordade. Utskottet
måste således avvisa den föreslagna momshöjningen av det skälet att den
är resultatet av en felaktig politik, som genomdrivits trots de varningar
och de alternativa förslag som framförts från oppositionens sida.

I det läge vari regeringens ansvarslösa politik försatt landet, kvarstår emellertid
behovet av en åtstramning av finanspolitiken. Det visar bl. a. inflationstrycket
och den försämrade balansen gentemot utlandet. Men den föreslagna
momshöjningen är i förhandenvarande läge klart olämplig som
metod att förbättra den inre och yttre balansen. Den förvärrar en redan

FiU 1976/77:30

farligt inflationistisk situation som på någon sikt kan visa sig innebära risker
för arbetslöshet.

Momshöjningen kan inte heller accepteras ur rättvisesynpunkt mot bakgrunden
av de betydande lättnader för höginkomsttagare och företagare
som riksdagsmajoriteten redan fattat beslut om. Den ekonomiska politiken
kommer ånyo upp till debatt i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen.
Genom att bryta ut frågan om momshöjningen ur kompletteringspropositionen
har regeringen gjort det omöjligt att sätta in detta
förslag i det ekonomisk-politiska sammanhang, som beskrivs i kompletteringspropositionen.
Man har även gjort det omöjligt att se momshöjningen
i relation till den statsfinansiella utvecklingen och till långtidsbudgeten.

Enligt utskottets mening är det även anmärkningsvärt att regeringen lagt
ett förslag om införande av en investeringsavgift på oprioriterat byggande
utan att ha satt in detta förslag i den övergripande bild över den ekonomiska
utvecklingen som kompletteringspropositionen ger.

Den förnyade granskning av regeringsförslaget om en momshöjning och
en avgift på s. k. oprioriterat byggande som utskottet nu kunnat göra -mot bakgrund av bl. a. materialet i kompletteringspropositionen - har bekräftat
utskottets tidigare redovisade uppfattning att dessa åtgärder i förhandenvarande
läge är klart olämpliga som medel att förbättra den inre
och yttre balansen.

Utskottet vill nu redovisa en bredare analys av den ekonomiska politikens
utformning och de åtgärder som är nödvändiga.

Den internationella utvecklingen

Den internationella ekonomiska utvecklingen under hittills passerade delar
av 1977 har i allt väsentligt anslutit sig till den bild som tecknades
i den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets betänkande
1976/77:10 med anledning av i propositionen 1976/77:100 framlagda finansplan
och budgetförslag. I jämförelse med bedömningarna i regeringens
finansplan och i utskottsmajoritetens yttrande var reservationen något mera
optimistisk om styrkan i den internationella konjunkturuppgången. Man
kan nu konstatera att regeringen i sin reviderade finansplan ändrat sin inställning
från i januari och nu närmast anslutit sig till den uppfattning som
företräddes i reservationen.

Grunden för denna något mera optimistiska syn på den ekonomiska utvecklingen
varatt det bedömdes som sannolikt att den ekonomiska politiken
i en del av de tongivande länderna skulle läggas om i en mera expansiv
riktning. Sedan januari har också sådana åtgärder vidtagits i främst Förenta
Staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. En ökning av hela
OECD-områdets tillväxt med inemot fem procent synes vara möjlig att
uppnå för 1977. Världshandeln skulle också komma att öka i relativt snabb
takt och med en profil som i stort sett överensstämmer med den som redovisades
i reservationen i början på året nämligen med en acceleration
under senare delen av 1977.

FiU 1976/77:30

Utvecklingen är dock relativt splittrad. Det framgår om man jämför utvecklingen
av hela OECD-områdets förväntade BNP-ökning med den för
Europa. Samtidigt som OECD-områdets totala ökning kan ligga uppemot
5 procent kommer ökningen i Europa att stanna på ungefär 3. Man kan
fråga sig vad denna splittrade bild beror på. Den konjunkturutveckling som
vi observerat under första hälften av sjuttiotalet har snarast pekat på en
tilltagande parallellitet i utvecklingen. Såväl uppgången 1972-73 som den
därefter följande kraftiga nedgången var i stort sett likartad i hela länderområdet.
Den ökande internationella handeln och en alltmera långtgående, ekonomisk
integration är nära till hands liggande förklaringar till denna ökade likhet
i utvecklingen. Genom att kapacitetsutnyttjandet nu kommit ner på en
mycket låg nivå har emellertid spridningseffekterna av en konjunkturuppgång
inom OECD-området kommit att bli mindre. Den konjunkturuppgång
som vi nu kan observera i Förenta Staterna och som sannolikt
kommer att förstärkas under loppet av 1977 kommer därför förmodligen
inte förrän relativt sent att få ett genomslag på utvecklingen i Västeuropa.
Bredden och styrkan i den fortsatta uppgången tillsammans med de kvarvarande
delarna av stimulansprogrammen talar emellertid klart för att den
amerikanska utvecklingen kommer att utöva ett stimulerande inflytande
på den ekonomiska aktiviteten inom OECD-området.

Detta kan få en välgörande effekt på den ekonomiska politiken i en rad
länder i Västeuropa. Denna politik lades om i en markant restriktiv riktning
under loppet av 1976. Motiven härför var olika i de olika länderna. I vissa
länder hade betalningsbalansproblemen blivit så akuta att en restriktiv -i vissa fall t. o. m. arbetslöshetsskapande - politik hade blivit nödvändig.

I andra länder hade rädslan för en förnyad inflationsvåg motiverat omläggningen.
Man kan inte utesluta att en betydande del av den uppbromsning
i konjunkturuppgången som kunnat observeras under senare delen av 1976
sammanhänger med denna omläggning av den ekonomiska politiken. Gemensamt
för länder både med och utan betalningsbalansproblem är att man
vill låta den kommande uppgången bli ”exportledd”, dvs. de expansiva
tendenserna bör komma utifrån och inte skapas genom en inhemsk, expansiv
politik. Med hänsyn till den stategiska roll som USA har i det ekonomiska
förloppet inom OECD-området finns det anledning att räkna med att den
kraftiga och alltmera säkerställda uppgången i USA kommer att frigöra en
del länder från de ekonomisk-politiska blockeringar som nu gör sig gällande.
Det bör emellertid i detta sammanhang också framhållas att en del västeuropeiska
länder mycket väl skulle kunna expandera sin inhemska efterfrågan
även en utländsk stimulans förutan. Det finns länder med betydande
överskott i sin utrikeshandel redan vid nu gällande internationella konjunkturläge.
Om även dessa länder inväntar en exportledd expansion kan
resultatet bli en växande ojämnhet i fördelningen av bytesbalanserna inom
OECD-området.

Redan i utgångsläget är fördelningen av områdets samlade underskott

FiU 1976/77:30

anmärkningsvärt ojämn. Det samlade underskottet kan för 1977 beräknas
uppgå till inemot 25 miljarder dollar. Av detta faller ca 30 procent på enbart
de nordiska länderna vilka svarar för endast ca 4 procent av områdets totala
bruttonationalprodukt. Även länder som Frankrike och Canada bären oproportionerligt
stor andel av det beräknade bytesbalansunderskottet.

Detta är i betydande utsträckning en återspegling av att vissa länder har
fört en mera expansiv, sysselsättningsskapande politik än andra. Trots de
uppgångar som registrerats i produktion och BNP ligger fortfarande arbetslösheten
på en oacceptabelt hög nivå och kommer sannolikt att göra detta
under en betydande tid framöver. Vid ett möte inom OECD antogs förra
året en gemensam tillväxtstrategi för den ekonomiska utvecklingen fram
till 1980. Ett viktigt led i denna strategi var att åstadkomma en stabil och
jämn utveckling utan att denna skapade en ny våg av prisstegringar. Det
finns i och för sig anledning att understryka vikten i denna målsättning.
Men innebörden i OECD-strategin var att man inte skulle tillåta en snabbare
tillväxt under åren fram till 1980 än att arbetslösheten fortfarande i hela
länderområdet skulle komma att uppgå till ca 4 procent. Den allra senaste
tidens utveckling gör det till och med sannolikt att detta skulle vara en
för låg siffra.

Man kan inte utesluta tolkningen att bakom OECD-strategin ligger en
värdering av ekonomisk-politiska mål med innebörd att inflationsbekämpningen
har satts före skapandet av full sysselsättning.

Dessa frågor var föremål för behandling vid en konferens i Oslo under
april månad 1977 med deltagande från de socialdemokratiska partierna och
fackföreningarna i Västeuropa. I denna konferens enades man om att den
ekonomiska politiken under de kommande åren skulle inriktas på att på
nytt skapa full sysselsättning. De viktigaste inslagen i en strategi för att
uppnå detta var

- en politik för att stimulera privata och offentliga investeringar för att
skapa full sysselsättning

- en mera välfärdsorienterad tillväxt

- en mera aktiv arbetsmarknadspolitik

- samarbete om fördelningen av betalningsöverskott och betalningsunderskott
mellan länderna

- ett närmare samarbete mellan regeringarna om den ekonomiska politiken.

Konferensen föreslog också att OECD som ett alternativ till den tidigare
nämnda strategin utarbetar en plan för full sysselsättning inom OECDom
rådet 1980.

Med en sådan inriktning av politiken - där de selektiva och arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna spelar en central roll - bör det vara möjligt att
förena de båda målsättningarna om en dämpning av inflationen och en
eliminering av arbetslösheten. Det är socialdemokratins och fackföreningsrörelsens
grundläggande uppfattning att dessa båda mål går att förena -

FiU 1976/77:30

de bör inte, som stundom kommer till uttryck i borgerliga regeringars uttalanden,
spelas ut mot varandra. Man skapar då bara sociala spänningar
och forsvårar möjligheterna att förverkliga en lugn och stabil samhällsutveckling.

Utvecklingen under 1976

Under en stor del av 1976 kom utvecklingen att följa de prognoser som
presenterades i den reviderade finansplanen i slutet av vårriksdagen 1976.
Både den privata och den offentliga konsumtionen stod för en betydande
del av efterfrågetillskotten. Samtidigt började emellertid exporten att öka
och investeringarna hölls uppe inom stora delar av ekonomin - undantaget
var främst bostadsinvesteringarna där den nedåtgående utvecklingen fortsatte.
Under de allra sista månaderna av året försämrades emellertid den
ekonomiska utvecklingen snabbt. Konsumentpriserna steg då kraftigt och
medförde att vår tidigare relativt gynnsamma prisutveckling försämrades.
Även utrikeshandelsbalansen försvagades. Vi hade visserligen tidigare under
året legat på ett visst underskott i vårt handelsutbyte med utlandet men
under de två sista månaderna av året kunde man observera mycket drastiska
underskott - ca 1 miljard per månad. Den successiva åtstramning av statsfinanserna
som hade genomförts med början under första delen av 1976
svängde också hastigt om och upplåningsbehovet växte kraftigt under de
sista månaderna.

Det var under den perioden som den borgerliga regeringen tappade greppet
om den ekonomiska utvecklingen i Sverige. I stället för att snabbt ingripa
mot den försämrade utrikeshandelsbalansen och mot den accelererande inflationen
har man fört en ryckig och planlös ekonomisk politik.

På samma sätt som skedde i budgetpropositionen från januari månad
i år försöker emellertid regeringen att i kompletteringspropositionen lägga
skulden för det sedan regeringsskiftet allt sämre ekonomiska läget på alltför
snabba löneökningar under senare år. Dessa har enligt den borgerliga regeringen
lett till en kraftig försämring av vårt konkurrensläge på såväl exportmarknaderna
som gentemot importen vilket i sin tur medfört en svag
exportutveckling och en kraftigt växande import. I den reviderade nationalbudgeten
redovisas mycket detaljerade beräkningar över utvecklingen
av marknadsandelar, relativa priser och lönekostnader vilka anses styrka
hypotesen att den svenska lönekostnadsutvecklingen skulle vara den viktigaste
förklaringsfaktorn bakom den utveckling vi registrerat på utrikeshandelns
område.

Beräkningstekniken och resultaten är i väsentliga delar likartade med vad
som presenterats av Svenska arbetsgivareföreningen.

Såsom redan framhölls i den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets
betänkande om finansplanen från januari i år (FiU 1976/77:10)
framstår emellertid denna analys i väsentliga delar som missledande och

FiU 1976/77:30

alltför ensidigt inriktad på lönekostnadernas roll. Den enligt utskottets mening
väsentligaste förklaringen till den svenska industrins marknadsutveckling
under senare år har i första hand varit konjunkturutvecklingen och
inte lönekostnadernas utveckling. Såsom framgår av figur 1, vilken grundar
sig på en utredning utförd inom exportrådet, finns det ett stabilt samband
mellan den svenska industrins marknadsutveckling och industriproduktio:
nens utveckling inom OECD-området. Vi har alltså regelmässigt med en
viss tidsförskjutning förlorat marknadsandelar under perioder med en vi -

Lfl

** **

rsi

< o

v UJ

co O
Z5

uj *■

CO 2

Källa: Svensk Export 2/77

Figur 1 Den svenska industrins marknadsandel inom OECD samt OECD:s industriproduktion
1968-1976.

FiU 1976/77:30

kande konjunkturutveckling - förluster som vi dock återtagit under konjunkturens
uppgångsfas.

Bakom dett°. samband ligger förhållanden som t. ex. att investeringsvaruefterfrågan
- där den svenska industrin har en relativt stark position -börjar accelerera först under ett sent stadium av konjunkturuppgången.

Denna mera långsiktiga analys pekar på att en av de viktigaste svagheterna
i ekonomidepartementets och Svenska arbetsgivareföreningens analyser är
att man i stort sett har begränsat dessa till en mycket speciell konjunktursituation.
Ett flertal viktiga slutsatser baseras enbart på utvecklingen under
de tre åren 1974, 1975 och 1976 - i vissa fall endast på två av dessa
år. Utskottet upprepar därför sin kritik mot dessa beräkningar och vidhåller
uppfattningen att dessa ensidiga analyser icke i sitt nuvarande skick kan
läggas till grund för den ekonomiska politikens inriktning. Utskottet finner
det anmärkningsvärt att trots att utskottet tidigare pekat på detta någon
närmare analys inte utförts av förhållandet att de svenska företagen i sin
prispolitik på de internationella marknaderna uppenbarligen höjt sina försäljningspriser
snabbare än vad lönekostnadsutvecklingen skulle motivera.
Utskottet finner det även anmärkningsvärt att man fortfarande ensidigt
behandlar färdigvaruexporten till OECD-området - man berör exempelvis
inte de framgångar den svenska industrin haft på t. ex. OPEC-marknaderna.
Enligt utskottets mening borde ekonomidepartementet ha presenterat en
fullständig bild av de olika ländernas marknadsandelsutveckling. Av denna
framgår nämligen att det i huvudsak är Japan som har gjort de stora andelsvinsterna
och att detta skett på praktiskt taget samtliga andra länders
bekostnad.

Politik för en stark ekonomi

Den ekonomiska politikens grundläggande mål är att skapa arbete och
trygghet åt alla. Utskottet vill bestämt avvisa tanken att man skulle använda
en ökad arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politiken - detta
oavsett det gäller att bekämpa inflationen eller åstadkomma balans i utrikeshandeln.
Allas lika rätt till arbete och trygghet är grunden för ett rättvist
och jämlikt samhälle.

Den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik präglades av insikten
att ett förverkligande av detta mål kräver en stark ekonomi. Det
är endast i en stark ekonomi som man långsiktigt kan förverkliga en full
sysselsättning. Det är endast i den starka ekonomin som man kan ge medborgarna
den ekonomiska trygghet som alltid varit ett ledmotiv för den
socialdemokratiska politiken. Det är endast i kraft av en stark ekonomi
som ett land kan hävda sitt ekonomiska oberoende och självständigt förverkliga
de egna ekonomisk-politiska målen.

I finansutskottets betänkande (FiU 1976/77:10) tog herr Feldt (s) m. fl.
bestämt avstånd från den borgerliga regeringens politik som ofrånkomligen

FiU 1976/77:30

måste leda till en försvagning av den svenska ekonomin, en kraftig ökning
av Sveriges internationella skuldsättning och en kraftigt ökad inflation. 1
den socialdemokratiska motionen 1976/77:1294 om den ekonomiska politiken
hade framhållits att en bred majoritet inom riksdagen så sent som
under våren 1976 anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens förslag
att den ekonomiska politiken under återstoden av 1970-talet borde inriktas
på att uppnå balans i vårt lands utrikeshandel fram till 1980.

Den ekonomiska politiken borde därför under den kommande perioden
kännetecknas av en i jämförelse med regeringsförslaget betydligt större restriktivitet.
En åtstramning av finanspolitiken var nödvändig för att bytesbalansens
underskott skulle kunna reduceras och styrkan i den svenska
ekonomin bevaras. Det var endast därigenom som vi skulle kunna förverkliga
målet arbete åt alla, värna den sociala tryggheten och på sikt ånyo
återvinna balansen i vår utrikeshandel.

Såväl den allmänna inriktningen av politiken som alla de olika, enskilda
förslagen har emellertid konsekvent avvisats av den borgerliga majoriteten
i riksdagen. Så sent som den 9 mars i år försvarade man i riksdagen sin
budget. Samtidigt framstod det som allt klarare att om man hade fullföljt
den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik och följt den inriktning
av denna politik som vi förespråkat i oppositionsställning så skulle
vårt lands ekonomiska läge ha varit klart bättre. Nu befinner vi oss i en
situation där stora löntagargrupper enligt regeringens egen bedömning kommer
att få vidkännas en sänkt standard samtidigt som vår utrikeshandel
försvagas och priserna skjuter i höjden. En mer ansvarsfull politik skulle
ha lett till en klart lägre prisstegring och därigenom även en bättre realinkomstutveckling
för hushållen. Om det socialdemokratiska skatteförslaget
hade genomförts kan man räkna med att väsentligt bättre förutsättningar
funnits för en avtalsuppgörelse, som tillgodosett både löntagarnas intressen
och samhällsekonomiska krav på stabilitet. Den osäkerhet som nu skapats
har fått konsekvenser för både vår utrikeshandel och för investeringsverksamheten.
Den borgerliga regeringen bär ett betydande ansvar för detta
genom att man rev upp den skatteöverenskommelse som den tidigare socialdemokratiska
regeringen hade träffat med de stora löntagarorganisationerna.
Den borgerliga regeringens passiva accepterande av den kraftigt ökade
prisstegringen är även en faktor som haft negativa effekter på avtalsrörelsens
utveckling. Den borgerliga regeringens politik har alltså på väsentliga punkter
lett till en försvagning av vårt lands ekonomi.

Den borgerliga regeringens reviderade budgetförslag - inflation och risk för
arbetslöshet

1 början av april månad i år hade situationen blivit så tillspetsad att den
borgerliga regeringen då fann sig föranlåten att framlägga ett så kallat åtstramningspaket.
Detta bestod av tre delar, dels en 6-procentig nedskrivning

FiU 1976/77:30

av den svenska kronans värde i förhållande till D-marken, dels en höjning
av mervärdeskatten med ca 3 procentenheter från och med den 1 juni
1977, dels införande av en 15-procentig avgift på allt oprioriterat byggande
fr. o. m. den 15 maj 1977. Historiskt sett representerar denna åtgärd en
nästan unik brist på konsekvens i det politiska handlandet. Mindre än en
månad efter det att man i riksdagen drivit igenom ett ekonomiskt-politiskt
ställningstagande som innebar en kraftig expansionistisk ekonomisk politik
lägger man fram förslag om åtgärder som framstår som en fullständig motsats
till det tidigare beslutet. I och för sig skulle detta kunna vara motiverat
om en mycket dramatisk förändring ägt rum i de ekonomiska bedömningarna.
Men detta är ingalunda fallet. Visserligen har regeringen något justerat
upp sin bedömning av den internationella konjunkturen. Men detta innebär
att man i stort sett accepterat den konjunkturbedömning som redovisades
i den socialdemokratiska partimotionen om den ekonomiska politiken redan
i januari månad 1977 och som man vid finansdebatten den 9 mars reste
betydande invändningar emot. Man kan med andra ord inte peka på att
någon ny omständighet tillkommit - annat än att man nu redovisar en
mindre uppjustering av sin konjunkturbedömning.

Det är två egenskaper som först och främst utmärker regeringens nya
inriktning av den ekonomiska politiken, nämligen för det första att man
arbetar med en accelererad inflation som ett viktigt ekonomiskt-politiskt
medel, för det andra att man vid utformningen av sin restriktiva ekonomiska
politik bortser från de fördelningspolitiska konsekvenserna. Redan innan
regeringen framlade sitt åtstramningspaket hade prisutsikterna för 1977
starkt försämrats. Prisstegringen under det första kvartalet låg klart över
den bedömning som redovisats i regeringens finansplan från januari månad
- trots att något nytt avtal ännu inte träffats för arbetsmarknaden och några
lönekostnadsökningar ännu inte behövt inkalkyleras i varornas priser. Särskilt
oroväckande var den starka prisstegringen på dagligvaror vilka erfarenhetsmässigt
sett slår kraftigare på låginkomsttagarnas konsumtion. Såsom
redan tidigare framhållits är det i första hand regeringens allmänt inflationistiska
politik med stora budgetunderskott och en stark likviditetsuppladdning
som gett upphov till denna ökande inflation. Men regeringens
slapphet i fråga om den allmänna prisövervakningen har även bidragit till
den uppkomna situationen. Det framstår nu som klart att företagen har
ökat sina marginaler och gjort detta innan några nya avtal slutits om lönerna
för 1977 och utan att några väsentligare ändringar inträffat på det internationella
prisområdet. Den ofrånkomliga konsekvensen blir därför att denna
accelererade inflation resulterar i en inkomstöverföring från löntagarna och
hushållen till företagen. Den leder också i nuvarande läge till en kraftigt
kontraktiv effekt på samhällsekonomin - löntagarnas och hushållens köpkraft
urholkas i en utsträckning som måste påverka bedömningen av sysselsättningsutvecklingen.

Regeringens nya ekonomisk-politiska åtgärder kommer att leda till en

FiU 1976/77:30

ytterligare acceleration av inflationen. Helårseffekten på konsumentprisindex
av mervärdeskattehöjningen kan uppskattas till inemot 2 %. Det är svårare
att uppskatta effekten av nedskrivningen av den svenska kronans kurs men
helårseffekten på konsumentprisindex bör vara av samma storleksordning
som den som mervärdeskatten ger upphov till. Till följd av att åtgärderna
inte hinner få fullt genomslag under kalenderåret 1977 blir effekterna på
konsumentprisindex för detta år lägre. Den sammanlagda effekten av devalveringen
och mervärdeskattehöjningen kan beräknas höja konsumentprisnivån
med mellan 2 och 3 % mellan helårsgenomsnitten för 1976 och
1977. Detta leder i sin tur till att man nu har anledning att räkna med
att prisnivån kommer att stiga med ca 12 % mellan 1976 och 1977, dvs.
nära nog dubbelt så snabbt som regeringen angav i sin finansplan från januari
i år.

Denna väsentligen snabbare prisstegring kommer att få en betydande kontrakts
effekt på hushållens köpkraft. Genom skatteomläggningen kommer
visserligen hushållen att få en köpkraftsförstärkning under första delen av
1977. De försämrade prisutsikterna medför emellertid en klar risk för en
kraftig nedgång av den privata konsumtionen under senare delen av detta
år. Detta skulle i så fall inträffa innan man ännu hunnit få några mera
påtagliga ökningar av arbetskraftsefterfrågan från exportindustrierna. Innebörden
av regeringens nya ekonomiska politik är därför att den med stor
sannolikhet kommer att leda till en ökad arbetslöshet under senare delen
av 1977. Till samma slutsats har även en rad andra ekonomiska bedömare
kommit.

Samtidigt har devalveringen enligt regeringens bedömning bidragit till
en ytterligare försämring av den svenska utrikeshandelsbalansen, vilket i
sin tur kommer att leda till ett ytterligare ökat upplåningsbehov. Detta sammanhänger
med att kostnaderna för importen - räknat i svenska kronor
- beräknats stiga med den effektiva devalveringens belopp samtidigt som
intäkterna från exporten enligt regeringens bedömning försvagas. Men en
förutsättning för att denna effekt skall komma till stånd är att exportföretagen
verkligen utnyttjar de möjligheter som devalveringen ger dem att sänka
priserna. Enligt en inom statens pris- och kartellnämnd utförd undersökning
har emellertid de svenska exportföretagen på något undantag när valt att
ligga kvar med sina tidigare priser. Detta innebär att devalveringen inte
kommer att förstärka de svenska exportnäringarnas konkurrenskraft utan
får som enda effekt att vinsterna ökar inom dessa näringar. Devalveringen
får då i första hand en inkomstomfördelande effekt. De ökade importpriserna
får bäras av hushållen och leder till en relativt sett minskad levnadsstandard
samtidigt som exportföretagen kan ta hem ökade vinster från sin försäljning.
Utskottet avvisar en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Den
försämrar vår utrikeshandelsbalans och den leder till en inkomstomfördelning
från löntagare och hushåll till företagen.

Genom ryckigheten och planlösheten i regeringens ekonomiska politik

7 Riksdagen 1976/77. 5 sami Nr 30

FiU 1976/77:30

har man på kort tid lyckats skapa en situation som innebär en kraftigt
accelererad inflation, en starkt försämrad utrikeshandelsbalans samt påtagliga
risker för arbetslöshet. Den svenska ekonomin är visserligen i grunden
stark. En internationell konjunkturuppgång kommer att lösa en del av dagens
problem. Men genom regeringens misstag i den ekonomiska politiken kommer
såväl hushåll som företag att utsättas för onödiga påfrestningar under
de kommande åren.

En alternativ inriktning av den ekonomiska politiken

I den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets betänkande
(FiU 1976/77:10) med anledning av finansplanen framlades förslag till riktlinjer
för den ekonomiska politiken som innebar en i jämförelse med det
dåvarande regeringsförslaget betydligt större restriktivitet. Åtstramningen,
som innebar ett ca 5 miljarder kronor lägre budgetunderskott, åstadkoms
genom både inkomstförstärkningar och besparingar. En väsentlig del av
inkomstförstärkningen åstadkoms genom förslag om att arbetsgivaravgiften
skulle höjas i en utsträckning som svarade mot 1,5 % på lönesumman för

1977. Utskottet kunde därvid åberopa den tidigare överenskommelse som
den socialdemokratiska regeringen hade träffat med de stora löntagarorganisationerna
med innebörd att dessa skulle beakta denna höjning av arbetsgivaravgiften
under avtalsarbetet 1977.

I bilaga 2 till regeringens kompletteringsproposition förs ett resonemang
om effekterna av en höjning av arbetsgivaravgifterna i jämförelse med en
höjning av exempelvis mervärdeskatten. Det resonemanget leder fram till
en slutsats att de fördelningspolitiska effekterna vid en höjning av mervärdeskatten
skulle vara gynnsammare än en motsvararande höjning av
arbetsgivaravgifterna. Utskottet kommer senare i detta betänkande att närmare
analysera och redovisa sin uppfattning i denna fråga. Men redan här
bör framhållas att arbetsgivaravgifterna i dagens läge framstår som ett bättre
medel att förstärka finanspolitiken än mervärdeskatten. Eftersom dessa avgifter
kan beaktas i avtalsrörelsen, kan de ge resultat som ur fördelningssynpunkt
är klart bättre än de som uppstår på grund av höjd mervärdeskatt.
Av ännu större vikt är att arbetsgivaravgiften under samma förutsättning
utgör ett verksamt medel vid stabiliseringen av pris- och kostnadsläget,
medan momsen däremot ökar prisstegringstakten och därigenom indirekt
försvagar vår internationella konkurrenskraft.

När förslagen om den ekonomiska politikens inriktning framlades i januari
fanns det fortfarande möjligheter att väga in en höjning av arbetsgivaravgiften
i avtalsarbetet för 1977. Förhandlingarna har emellertid nu hunnit
föras så långt att denna möjlighet inte längre föreligger. Utskottet föreslår
därför att arbetsgivaravgiftshöjningen skall träda i kraft först fr. o. m. den
1 januari 1978. Detta är visserligen ett år för vilket redan nu en del inteckningar
gjorts i löneökningsutrymmet förbi. a. den femte semesterveckan
och en ökning av sjukförsäkringsavgifterna. Å andra sidan bör detta likväl

FiU 1976/77:30

vara att föredra framför en mervärdeskattehöjning insatt under juni månad

1977. Denna kommer sannolikt att leda till realinkomstminskningar under
andra halvåret 1977 förstora grupper av löntagare. Även konjunkturpolitiskt
sett är det mycket som talar för att mervärdeskattehöjningen kommer olyckligt.
Den accelererade inflationen i kombination med effekten av devalveringen
och mervärdeskattehöjningen leder till en så kraftig dämpning
av den samlade efterfrågan att en ökad arbetslöshet inte kan undgås under
senare delen av detta år. Om man avstår från mervärdeskattehöjningen
och i stället höjer arbetsgivaravgifterna per den 1 januari 1978, blir finanspolitiken
bättre anpassad till den konjunkturutveckling som nu kan förutses.

Förslaget innebär en fullföljd av de riktlinjer för den ekonomiska politiken
som socialdemokraterna föreslog i början av 1977. Den okontrollerade prisstegringen
under första delen av detta år har emellertid medfört en så kraftig
reduktion av löntagarnas och hushållens köpkraft att den nu hotar sysselsättningen.
Detta förhållande jämte det faktum att avtalsrörelsen kommit
in i ett avgörande skede har motiverat utformningen av det nu framlagda
förslaget. I motsats till regeringens ekonomiska politik ligger den socialdemokratiska
politikens inriktning fast. Den representerar en fasthet och
kontinuitet i uppläggningen som är en viktig förutsättning för att man skall
kunna lösa de problem som vi står inför i den ekonomiska politiken.

Till de åtgärder som omedelbart borde vidtas hör en reaktivering av samhället.
s prispolitik. Den återhållande effekten på inflationen av prisövervakning
i kombination med punktvisa direkta ingripanden bör på nytt ges en
reell chans att fungera. Utskottet har tidigare visat hur regeringen, trots
upprepade uttalanden om s. k. intensifierad prisövervakning, i verkligheten
försvagat denna verksamhet genom sin totala passivitet även i fall där ingripanden
varit uppenbart befogade och genom ett ständigt försvar för företagens
prishöjningar.

Vi befinner oss nu i ett läge då de centrala löneavtalen för den privata
arbetsmarknaden är klara. Samtidigt är det väl dokumenterat, att under
vintern och våren ett stort antal företag redan genomfört betydande prishöjningar
som motiverats av förväntade men ännu icke inträffade lönekostnadsökningar.
1 detta läge borde det vara en viktig uppgift för regeringen
att förhindra att en ny våg av prisstegringar uppstår, nu motiverade med
faktiska lönehöjningar. Allmänt sett borde prisstegringar till följd av icke
avtalsenliga lönehöjningar ej tillåtas.

1 det centrala avtal som nu träffats har löntagarna fått inskrivet en indexklausul
av innebörd att om konsumentprisindex under augusti 1977 skulle
uppnå eller överstiga 9 96 i förhållande till ett år tidigare så utlöses ett
generellt tillägg till den överenskomna löneökningen. Löntagarna avstod
från en del av den erbjudna, omedelbara löneökningen mot att i stället
få denna indexklausul. Detta innebär att organisationerna satte prisstabiliseringen
framför kortsiktiga löneökningar. Härigenom har organisationerna
i handling givit prov på ett betydande ansvar för prisstabiliseringen i vårt

FiU 1976/77:30

100

land. Det ankommer nu på regeringen att visa samma ansvar och föra en
politik som effektivt nedbringar takten i prisstegringarna.

Om tilltron till samhällets vilja och förmåga att bekämpa inflationen skall
återvända, måste den borgerliga regeringens taktik upphöra att lova kamp
mot inflation via intensifierad prisövervakning men i realiteten ta inflationen
i sin tjänst för att pressa ner efterfrågan. Ord och handling måste förenas.
Det kan bara ske genom att regeringen tar sitt ansvar för att utnyttja de
inflationsbekämpande medel som står till samhällets förfogande.

Enligt utskottets mening bör förslaget om en indexreglering av skatteskalorna
icke genomföras. En rad olika skäl talar mot detta system. Ett genomförande
av en indexreglering innebär att de fördelningspolitiska orättvisorna
förstärks, att våra möjligheter att föra en effektiv stabiliseringspolitik försvåras,
att inflationen påskyndas samt - inte minst viktigt - att statsfinanserna försvagas
i en utsträckning som i dagens läge icke kan accepteras.

Utskottet anser att effekterna av inflationen på skatteskalorna i stället
bör beaktas genom återkommande skatteomläggningar. Därvid bör hänsyn
inte endast tas till prisstegringstaklen för en passerad period utan alla de
omständigheter som föreligger i det då rådande läget bör vägas in.

De fördelningspolitiska effekterna av en indexreglering blir särskilt utmanande
om den finansieras genom höjningen av mervärdeskatten. Sett
över en längre period framstår den av regeringen föreslagna mervärdeskattehöjningen
som ett sätt att tillföra statskassan de medel som ofrånkomligen
krävs för att genomföra indexregleringen. De statsfinansiella perspektiv
som redovisas i den långtidsbudget som fogats som en bilaga till det reviderade
budgetförslaget ger klart vid handen att nya inkomstförstärkningar måste vidtas
om statens intäktsbortfall på grund av indexregleringen skall kompenseras.
Regeringen har uppenbarligen valt taktiken att inte presentera kostnaderna för
indexregleringen i dess rätta sammanhang, nämligen när beslut om denna reglering
tas. I stället avserman att täcka en del av kostnaden genom den mervärdeskattehöjning
som föreslagits i propositionen 1976/77:144 -en annan del av
finansieringen kommer med stor sannolikhet att tas ut under 1978 och då också
i form av en höjning av de indirekta skatterna. Men det samlade resultatet av
dessa olika omläggningar kan ändå inte döljas: det blir en kraftig och snabb
överflyttning av skattebördan från höginkomsttagare till låg- och medelinkomsttagare.
Därför har socialdemokraterna sagt nej till såväl mervärdeskattehöjningen
som den indexreglering av skatteskalorna som mervärdeskattehöjningen
avses finansiera.

Övriga delar av budgetförslaget redovisas i ett följande avsnitt. Sammantaget
leder de olika förslagen till ett budgetunderskott för 1977/78 som
är inemot 2 miljarder lägre än det som den borgerliga regeringen föreslagit.
Detta innebär att utskottet förordar en längre gående åtstramning av den
inhemska efterfrågan än vad regeringen föreslagit. I ett väsentligt avseende
skiljer den sig emellertid från regeringens förslag. Huvuddelen av den av
utskottet förordade åtstramningen sätts in först under första delen av år

Fil) 1976/77:30

101

1978. Då har man all anledning att räkna med att den internationella högkonjunkturen
har börjat få ett genomslag på den svenska exportindustrins
arbetskraftsefterfrågan. Då bör arbetsmarknaden tåla att vår inhemska efterfrågan
utvecklar sig i en långsammare takt. Då kan man även räkna med
att den totala produktionen ökar snabbare än vad som nu framstår som
sannolikt för 1977. Med det här förordade budgetalternativet bör man kunna
åstadkomma en väsentligen bättre balanserad utvecklingsbild än vad som
följer av regeringens förslag. Det av utskottet förordade alternativet leder
till en klart lägre prisstegring och en fortsatt väl hävdad sysselsättning.
Detta alternativ ger även samhället de resurser som behövs för att med
kraft kunna möta problemen på arbetsmarknaden - såväl de strukturproblem
som vi har anledning räkna med för relativt lång tid framöver som de
mera allmänna problem som skulle följa om den internationella konjunkturutvecklingen
mot förmodan skulle bli svag.

Regeringens förslag till ekonomisk politik kommer däremot att driva på
inflationen, försämra vår utrikeshandelsbalans och leda till klara risker för
en ökad arbetslöshet under senare delen av 1977. De i propositionen förordade
riktlinjerna för den ekonomiska politiken avstyrks därför av utskottet.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 34 slutar med ”hög beredskap” bort ha följande lydelse:

Den ekonomiska utvecklingen under 1977

Den bild över den ekonomiska utvecklingen under 1977 som regeringen
presenterar i sin kompletteringsproposition är i väsentliga delar sämre än
den som redovisades i budgetpropositionen från i januari. Produktionsökningen
blir lägre, investeringstakten inom industrin är drastiskt vikande,
hushållens inkomstutveckling sämre och därmed också takten i den privata
konsumtionens ökning lägre, prisstegringen markant högre samt underskottet
i bytesbalansen större. En väsentlig del av förklaringen till denna sämre
utvecklingsbild för 1977 finns att söka i den accelererade inflationen. Den
drar ner hushållens disponibla inkomster i en utsträckning som gjort det
nödvändigt för regeringen att förutsätta en minskning av sparkvoten för
att den redovisade ökningen på 1,7 % i privat konsumtion skulle komma
till stånd. Men denna minskning av sparbenägenheten, som utgör en strategisk
förutsättning för regeringens konsumtionsprognos, förefaller att vara
byggd på mycket lös grund. Man har snarare anledning att mot bakgrunden
av det ekonomiska läget förvänta sig ett motsatt beteende från hushållssektorns
sida. Det finns anledning att erinra om att hushållen under 1971,
då avtalssituationen i vissa avseenden påminner om den vi f. n. upplever,
ökade sin sparkvot mycket kraftigt - så kraftigt att den privata konsumtionen
i fasta priser minskade i förhållande till 1970. Tar man dessutom också
hänsyn till att regeringens prisprognos sannolikt är tilltagen i underkant
så framstår den privata konsumtionsprognosen som ännu mera osäker. Det

FilJ 1976/77:30

102

behövs endast att konsumentpriserna ökar med ett par procent mera än
vad regeringen förutsatt för att uppgången i privat konsumtion skall förbytas
i en nedgång.

Det är mot denna bakgrund som utskottet anser att höjningen av mervärdeskatten
fr. o. m. juni månad 1977 är stabiliseringspolitiskt sett klart
olämplig. Den kommer att få negativa effekter på sysselsättningen inom
såväl varudistribution som tillverkningsindustri. Detta kommer sannolikt
att inträffa innan den förutsedda ökningen av exporten hunnit få
några effekter på arbetskraftsefterfrågan. I det av utskottet förordade alternativet
till inriktning av den ekonomiska politiken läggs i stället huvuddelen
av den åtstramande effekten på första halvåret 1978. Detta alternativ
kommer alltså att leda till en lägre konsumentprisstegring och en
högre real disponibel inkomst än den som regeringen har förutsatt. Genom
en sådan politik behöver man inte löpa risken att få så kraftiga kastningar
i den inhemska efterfrågan som ett förverkligande av regeringens ryckiga
politik skulle leda till. Samtidigt tryggar man en klart bättre sysselsättningsutveckling.

Den offentliga konsumtionen beräknas fortfarande utgöra ett expansivt
element i efterfrågebilden. Regeringen har emellertid på en väsentlig punkt
reviderat sin bedömning från i januari och det gäller uppfattningen om
kommunernas ekonomi. I januari förutsatte man att en mycket kraftig
förbättring skulle äga rum i kommunernas finansiella sparande mellan 1976
och 1977. Det har redan tidigare påpekats att regeringen gjort sig skyldig
till en allvarlig felbedömning och omfattande felräkningar vid sin analys
i budgetpropositionen av kommunernas ekonomi. Den bild man presenterade
var alldeles för ljus - i realiteten kommer ett stort antal kommuner
att brottas med betydande problem inte bara under 1977 utan även under

1978.

I viss utsträckning har alltså regeringen tagit lärdom av kritiken på denna
punkt. Men troligen presenterar man fortfarande en alltför optimistisk bild
av den kommunala verksamhetens utveckling under det innevarande året.
Man synes genomgående ha räknat med låga tal för kostnads- och löneökningarna.
Utgifterna blir därför sannolikt större till följd av i första
hand en högre pris- och kostnadsstegring. På investeringssidan har man
sannolikt anledning att räkna med att den ökade inflationen får som effekt
både en ökad kostnad och en något lägre volym. Sammantaget synes regeringen
ha överskattat kommunernas finansiella sparande med i varje fall
1 miljard kronor.

I detta sammanhang vill utskottet även rikta uppmärksamheten på det
förhållandet att regeringen uppenbarligen inte i sitt budgetförslag inräknat
några särskilda medel för en förstärkning av den kommunala sektorns ekonomi
- trots att man vid de nu pågående förhandlingarna med representanter
för de båda kommunförbunden gjort åtaganden som med hänsyn till att
medel icke räknats för detta ändamål uppgår till betydande belopp.

Det finns också anledning att peka på det utsatta läge som vissa kommuner

FiU 1976/77:30

103

befinner sig i. Vi har under senare år fått en alltmera segregerad bostadsbebyggelse
som lett till att klyftorna mellan kommunerna i fråga om inkomstunderlag
vuxit kraftigt. Samtidigt är emellertid behoven av kommunal
service minst lika uttalade om inte större i kommuner med låg skattekraft
som för att tillgodose dessa behov tvingats höja sin kommunalskatt kraftigt.
Utskottet anser det viktigt att dessa kommuner ges förbättrade möjligheter
att möta de stora problem som de nu står inför.

Utvecklingen på investeringsområdet anser utskottet oroande. Det är
genom investeringar som många av framtidens problem skall lösas. Det
är genom en utbyggd industrikapacitet som vi skall kunna lösa våra problem
på utrikeshandelsbalansens område. Det är genom ett ökat bostadsbyggande
som vi skall kunna undvika att i framtiden hamna i en situation med bostadsbrist.
På båda dessa områden redovisar emellertid regeringen en negativ
bild utan att föreslå åtgärder för dess avhjälpande.

Utskottet vill inte utesluta att regeringen genom sitt eget agerande bidragit
till denna negativa utveckling. Genom att frammana bilden av en ekonomi
i kris, genom att ständigt upprepa att vår ekonomi förlorat i konkurrenskraft,
har den borgerliga regeringen skapat pessimistiska stämningar inom näringslivet
som bl. a. kommit till uttryck i en försvagad investeringsvilja.
Samma effekt får självfallet också den allt större oklarhet som regeringen
skapat i frågan om det svenska näringslivets framtida energiförsörjning.

Redan i januari föreslog socialdemokraterna att en strukturfond skulle
inrättas och att investeringsbanken skulle ges en förstärkning av sitt aktiekapital.
Härigenom skulle man kunna ge kapitalbildningen ett värdefullt
stöd och lägga grunden för fortsatt ökande industriinvesteringar. Nu redovisar
regeringen en radikalt försämrad bild på industriinvesteringarnas
område utan att vidtaga några åtgärder för att möta detta. Den alternativa
inriktning av den ekonomiska politiken som utskottet förordar bör därför
innehålla en särskild strukturfond och förbättrade möjligheter för investeringsbanken
att kunna bistå industrin i lösningen av deras finansieringsproblem.
Ett genomförande av dessa förslag bör verksamt kunna motverka
den försvagning av investeringsefterfrågan som eljest hotar.

Enligt utskottets mening föreligger även behov av särskilda åtgärder på
bostadsbyggandets område. Igångsättningen är f. n. drygt 50 000 bostadslägenheter
per år medan samtidigt behoven på sikt kan beräknas uppgå
till 70 000 lägenheter per år.

Förklaringarna till det svaga bostadsbyggandet är flera. Den nuvarande
snabba byggnadskostnadsstegringen liksom hyreshöjningarna har stor betydelse.
Får denna utveckling fortgå utan att kraftfulla åtgärder omedelbart
vidtas kommer läget på den svenska bostadsmarknaden snabbt att försämras.
Problem kommer att skapas som det tar år att lösa. Till detta kommer
att den nuvarande goda sysselsättningen på byggarbetsmarknaden hotas.
Oron för en sådan utveckling förstärks genom de effekter som är att vänta
till följd av en höjd mervärdeskatt och den särskilda avgiften på 15 % för
s. k. oprioriterat byggande. Bilden förmörkas ytterligare av det hot om ar -

FiU 1976/77:30

104

betslöshet som vilar över byggnadsarbetare sysselsatta vid kärnkrafts- och
vattenkraftsbyggen. Läggs till detta dessutom att den borgerliga regeringen
nu drar ned även byggnadsinvesteringar inom den offentliga sektorn förstärks
farhågorna om försämrad sysselsättning och ökad arbetslöshet i byggsektorn
under den kommande vintern.

Det är med dessa utvecklingstendenser för ögonen som införandet av
en 15-procentig investeringsavgift på det s. k. oprioriterade byggandet framstår
som olyckligt. Regeringen har angivit att införandet av den särskilda
investeringsavgiften är ett försök att bereda utrymme för mera angelägna
byggnadsinvesteringar. Utskottet har därför med förvåning noterat hur regeringen
efter det att man föreslagit införande av den särskilda avgiften
genom regeringsbeslut släppt fram oprioriterat byggande av bl. a. motorhotell
och kontor till en kostnad av 130 milj. kr. i bl. a. Stockholm och Göteborg.
Detta har skett samtidigt som regeringen föreslagit nedskärningar av skoloch
sjukhusbyggen.

Genomförandet av de olika åtgärder som utskottet förordat bör leda till
att utvecklingen på investeringsområdet blir bättre än vad som förutses

1 kompletteringspropositionen. Utskottet beräknar att de samlade bruttoinvesteringarna
vid ett genomförande av utskottets förslag kan öka med

2 å 3 % mellan 1976 och 1977.

Den av regeringen redovisade prognosen för exporten ligger enligt utskottets
mening för lågt i förhållande till den förutsättning man gjort om
den internationella konjunkturens uppgång. Anledningen till regeringens
val av prognosalternativ finns att söka i den förutsättning man gjort om
fortsatta kraftiga förluster av marknadsandelar under 1977. Enligt utskottets
uppfattning är marknadsandelsutvecklingen under de senaste åren i stor
utsträckning ett resultat av konjunkturutvecklingen och av den sammansättning
som konjunkturuppgången hittills haft. Med en riktigare uppläggning
av politiken som siktar till att kraftfullare ingripa mot prisstegringarna
finns utrymme för en mera positiv utveckling på exportområdet än vad
regeringen förutsatt. Samtidigt bör i fråga om importen noteras att regeringen
nu denna gång närmat sig den uppfattning som redovisades i motionen
om den ekonomiska politiken från i januari i år. Neddragningen av importprognosen
är emellertid i hög grad beroende på den förutsättning om
en kraftigare omsvängning i lagerinvesteringarna än den som redovisats
i den reviderade finansplanen. Enligt utskottets mening skulle dock den
förutsättning som gjorts om lagerinvesteringarna motivera en ännu lägre
importprognos än den som regeringen redovisat. Det här gjorda antagandet
om en högre privat konsumtion och en större investeringsökning har därför
inte medfört någon justering av den importökning som angivits i den reviderade
finansplanen.

Ett förverkligande av det av utskottet förordade alternativet för den ekonomiska
politiken kommer att leda till en bättre produktionsutveckling,
en fortsatt väl hävdad sysselsättning, en lägre prisökningstakt och en bättre
bytesbalans än vad som följer av regeringens politik. Utskottet beräknar

FiU 1976/77:30

105

att BNP i så fall kan öka med inemot 2 % och prisstegringen begränsas
till under 10 % att jämföra med de ca 12 % som blir en konsekvens av
regeringens politik.

Sysselsättningsutvecklingen

I regeringens reviderade finansplan framhålls att det åtstramningspaket
som framlades i början av april inte väntas få några mera betydande effekter
på sysselsättningsläget på totalnivå. Man stöder detta uttalande på olika
beräkningar som redovisats i den reviderade nationalbudgeten och som leder
till slutsatsen att vi kommer att få ett på totalnivå fortsatt väl hävdat sysselsättningsläge
även under 1977.

Enligt utskottets mening har regeringen här presenterat riksdagen en missledande
och delvis felaktig bild av det kommande sysselsättningsläget. Av
den reviderade nationalbudgeten framgår indirekt att arbetskraftsefterfrågan
kommer att försvagas under 1977 till följd av främst den kombinerade effekten
av en allt snabbare prisstegring och regeringens eget åtstramningspaket.
Såsom redan tidigare framhållits hyser utskottet en stark oro för att
ett fullföljande av regeringens nuvarande politik kommer att leda till en
försvagning av arbetskraftsefterfrågan och en ökning av arbetslösheten.

Samtidigt förklarar regeringen i finansplanen att om det visar sig nödvändigt
så kommer man att vidtaga ytterligare åtgärder för att hävda sysselsättningen.
Uttalandet innebär att den ekonomiska politiken sannolikt
står inför en ny omläggning när arbetslösheten under hösten börjar stiga.
Vi skulle alltså få ytterligare exempel på den ryckighet och planlöshet som
alltsedan regeringstillträdet har kännetecknat den borgerliga regeringens
ekonomiska politik.

Skall vi kunna lösa sysselsättningsproblemen och bevara den fulla sysselsättningen
kan man inte med några få månaders mellanrum och under
i stort sett samma konjunktursituation ömsom expandera efterfrågan och
ömsom dra ner denna. Man rycker då sönder företagens planering och försvårar
arbetsmarknadsmyndigheternas arbete. Utskottet vill mot denna bakgrund
med beklagande konstatera att de socialdemokratiska förslagen som
framlagts med syfte att långsiktigt stabilisera vår fulla sysselsättning inte
vunnit något gehör hos den borgerliga regeringen.

Sammanfattningsvis vill utskottet därför anföra följande:

Grunden för en framgångsrik sysselsättningspolitik är en stark ekonomi.
Genom den borgerliga regeringens svaga finanspolitik har vårt land emellertid
fått allt sämre möjligheter att driva en effektiv sysselsättningspolitik
och skapa arbete åt alla. Såsom utskottet tidigare framhållit måste samhället
ges de resurser som behövs för att med kraft kunna möta problemen på
arbetsmarknaden. Därför krävs långsiktigt starka statsfinanser och en beredvillighet
att föra en politik som stärker vårt lands ekonomi.

FiU 1976/77:30

106

dets den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med rubriken
"Utblick mot 1978 och 1979" och på s. 38 slutar med ”motionären föreslår”
bort ha följande lydelse:

De under förevarande avsnitt aktualiserade yrkandena i motionerna 1652
(momenten 8 och 11) samt 1662 avstyrks av utskottet.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:1652 momenten 1 och 15,

b. avslår motionen 1976/77:1668,

c. med avslag på vad som förordats i propositionen 1976/77:150
bilaga 1 och med godkännande av vad som förordats i motionen
1976/77:1665 moment 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

vid avsnitt B BUDGETDEPARTEMENTET reviderat budgetförslag
1977/78

2. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen där reservanterna
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med rubriken
”Budgetens samhällsekonomiska bakgrund” och på s. 56 slutar med "besparingsmöjligheter
påvisas” bort ha följande lydelse:

Budgetens samhällsekonomiska bakgrund

I det alternativ till den borgerliga regeringens budgetförslag som socialdemokraterna
presenterade i januari framlades olika förslag som innebar
att underskottet i regeringens budgetförslag kunde reduceras med i runt
tal 5 miljarder kr. Detta uppnåddes genom besparingar på drygt 1,1 miljarder
samtidigt som förslag om ökade utgifter på statsbudgeten om ca 470 miljarder
lades fram. Därutöver föreslogs en rad inkomstförstärkningar på sammanlagt
4,3 miljarder kr.

Detta väsentligt mer restriktiva alternativ utformades med utgångspunkt
från behovet av en mer ansvarsfull ekonomisk politik. En sådan inriktning
av politiken var enligt socialdemokratins uppfattning nödvändig för att begränsa
prisstegringarna och underskottet i bytesbalansen. Denna politik rönte
emellertid inte någon som helst förståelse ifrån den borgerliga riksdagsmajoritetens
sida. Behovet av en åtstramning förnekades konsekvent. Detta
var särskilt allvarligt med hänsyn till att möjligheterna att skapa samförstånd
kring en ansvarsfull politik härigenom kom att helt elimineras.

Riktigheten i de principer som präglat socialdemokratins alternativ från
i januari erkändes helt överraskande i april då regeringen framlade ett åtstramningspaket.
Regeringens program hade emellertid fått en sådan ut -

FiU 1976/77:30

107

formning att åtstramningen i första hand kom att drabba människor med
låga och medelstora inkomster och i synnerhet barnfamiljer. Detta uppnåddes
genom att huvudpunkterna i åtstramningspaketet utgjordes av en
nedskrivning av kronans värde och en höjning av momsen. Dessa åtgärder
har medverkat till att regeringen nu fått i det närmaste fördubbla sin prognos
för prisutvecklingen under 1977.

De sammanlagda effekterna av kronans nedskrivning, momshöjningen,
en kommande indexreglering av skatteskalorna samt de särskilda lättnader
som beviljats egenföretagare är ökade ekonomiska klyftor i vårt samhälle.
Det är utifrån socialdemokratins utgångspunkter omöjligt att acceptera en
sådan politik. Det är mot denna bakgrund som socialdemokraterna i partimotionen
1665 redovisar en alternativ uppläggning av budgeten.

1 motionen erinras om att socialdemokraterna i sin motion om den ekonomiska
politiken (1976/77:1294) från januari månad 1977 framlade förslag
till riktlinjer för den ekonomiska politiken som innebar en i jämförelse med
dåvarande regeringsförslag betydligt större restriktivitet. En väsentlig del
av inkomstförstärkningen avsågs komma till stånd genom förslaget att höja
arbetsgivaravgiften motsvarande 1,5 procent av lönesumman för 1977. Härvid
kunde man åberopa den tidigare överenskommelse som den socialdemokratiska
regeringen hade träffat med de stora löntagarorganisationerna
och som innebar att dessa skulle beakta denna höjning av arbetsgivaravgiften
under förhandlingarna om lönerna för 1977. t

Utskottet delar den uppfattning som framförs i den socialdemokratiska
partimotionen där man behandlar det resonemang som förs i bil. 2 till regeringens
kompletteringsproposition och som rör effekterna av en höjning
av arbetsgivaravgifterna i jämförelse med en höjning av exempelvis mervärdeskatten.
Regeringen hävdar där att de fördelningspolitiska effekterna
vid en höjning av mervärdeskatten skulle vara gynnsammare än en motsvarande
höjning av arbetsgivaravgifterna. Mot detta kan emellertid enligt
utskottets uppfattning flera invändningar riktas. Effekterna av de hypotetiska
räkneexempel som redovisas är vilseledande. Man måste ta hänsyn
till att de höjningar av arbetsgivaravgiften som genomförts under senare
år har varit kopplade till en omläggning av den direkta skatten, vilken haft
en för de lägre inkomsttagarna mycket gynnsam fördelningspolitisk profil.
Detta beaktas inte i det resonemang som redovisas i propositionen. Inte
heller har man beaktat att de senare årens höjningar kunnat läggas till grund
för avtalsarbetet vilket inte kunnat ske med den mervärdeskattehöjning
som föreslogs av regeringen i april 1977. Parterna hade nämligen redan
då presenterat sina bud. Utskottet vill också erinra om vad socialdemokraterna
framhöll i sin motion från januari angående den ekonomiska politiken: "Det

är i detta sammanhang också av stor betydelse att vår åtstramning
av finanspolitiken främst åstadkommes genom en höjning av arbetsgivaravgifterna.
Deras samband med lönekostnadshöjningarna i övrigt gör att
de fördelningspolitiska effekterna kan bedömas långt säkrare och därmed

FiU 1976/77:30

108

lättare passas in i lönepolitiken än om andra direkta skatter höjs i motsvarande
mån.”

Utskottet delar den uppfattningen att arbetsgivaravgifterna är ett bättre
medel att förstärka finanspolitiken än mervärdeskatten i dagens läge. På
det sättet kan man uppnå resultat som är klart bättre ur fördelningspolitisk
synvinkel än vad som uppstår på grund av en höjd mervärdeskatt. Detta
beror alltså på möjligheterna att beakta arbetsgivaravgifterna i avtalsrörelsen.
Under samma förutsättning är arbetsgivaravgiften också ett bidrag till en
stabilisering av pris- och kostnadsläget medan en höjning av momsen däremot
ökar prisstegringstakten. I samband med de s. k. Hagauppgörelserna
kunde en bred politisk samling uppnås kring dessa grundläggande principer.

Utskottet delar den uppfattningen att förhandlingarna nu har hunnit föras
så långt att någon möjlighet att fortfarande väga in en höjning av arbetsgivaravgiften
i förhandlingsarbetet angående lönerna för 1977 inte längre
föreligger. Mot den bakgrunden bör i stället arbetsgivaravgiftshöjningen i
enlighet med vad som föreslogs i motionen 1665 träda i kraft först fr. o. m.
den 1 januari 1978.

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m.

Utskottet vill erinra om att socialdemokraterna i sin partimotion
1976/77:1294 i januari framhöll att regeringens utgiftspolitik präglades av
en otillräcklig kontroll över utgiftsutvecklingen. Budgetgranskningen och
utgifterna borde ha varit väsentligt stramare varvid budgetunderskottet hade
kunnat begränsas i motsvarande mån. Så sent som vid finansdebatten i
riksdagen den 9 mars i år försvarade regeringens företrädare den syn på
statens utgiftspolitik som kom till uttryck i budgetförslaget från januari.
Regeringen utvecklar i det reviderade budgetförslaget inte närmare några
motiv för att ställa nya krav på utformningen av budgetpolitiken. Än mindre
redovisas som påpekats tidigare någon påtagligt förändrad bedömning av
den svenska ekonomins utveckling.

Utskottet kan sålunda konstatera att några närmare motiveringar egentligen
inte finns för att regeringen nu överger det egna budgetförslaget såsom
det utformades i 1977 års budgetproposition.

Den genomgång av regeringsförslaget som utskottet gjort ger vid handen
att de förslag från regeringens sida som verkligen ger egentliga och varaktiga
besparingar 1977/78 jämfört med tidigare budgetförslag utgör endast en

FiU 1976/77:30

109

begränsad del av det totala förslaget. I stället uppnås den huvudsakliga
effekten genom att flytta utbetalningar och projekt till kommande budgetår.
På så sätt övervältras utgifter på sammanlagt 450 milj. kr. från budgetåret
1977/78 till 1978/79 och åren därefter. I vissa fall kan t. o. m. besparingar
av det slag som regeringen föreslår förorsaka ökade kostnader för statsverket.
Ett exempel på detta är förslaget om en minskad medelsförbrukning inom
det militära försvaret och civilförsvaret med 150 milj. kr. under 1977/78.
Förslaget innebär att dessa medel i stället kommer att förbrukas under följande
budgetår. Som försvarsutskottet framhållit kommer emellertid dessa
resurser att då tillföras det militära försvaret med prisomräknade belopp.
Det innebär att det militära försvaret vid den tidpunkten alltså kommer
att tillföras ett icke oväsentligt större belopp än de 150 milj. kr. som nu
”sparas”. Detta förslag kan jämföras med de som socialdemokraterna lagt
fram i sitt budgetalternativ och som innebär egentliga och varaktiga besparingar
under 1977/78 med minst 362 milj. kr. Värdet av denna besparing
kommer dessutom att bli större under de därpå följande åren.

Utskottet vill också framhålla det anmärkningsvärda i att man på ett
så här sent stadium då riksdagen i de flesta fall redan behandlat regeringens
tidigare förslag lägger fram förslag till nedskärningar. Dessa har nu av tidsskäl
nödgats få en mycket snabb och summarisk utskottsbehandling. Särskilt
anmärkningsvärt har det enligt utskottets mening varit att regeringen föreslagit
besparingar i fall där riksdagen uppmanat regeringen att i stället
utvidga sitt ursprungliga förslag. Det gäller t. ex. i fråga om skolbyggnadsramen.
I andra fall t. ex. byggnadsarbeten för jordbrukets högskolor har
regeringen nu föreslagit sådana besparingar som tidigare i år föreslagits från
socialdemokratiskt håll men som då av riksdagens borgerliga majoritet bestämt
tillbakavisades.

Regeringens förslag till besparingar som leder till ökade utgiftsanspråk
för budgetåret 1978/79 innebär sammanfattningsvis att de mycket svåra
prioriteringsproblem som enligt bl. a. långtidsbudgeten uppenbarligen kommer
att känneteckna budgetarbetet hösten 1977 kommer att ytterligare försvåras.

Med hänsyn till det besvärliga statsfinansiella läge som nu uppstått vill
utskottet trots dessa kritiska synpunkter ändå inte motsätta sig att det av
regeringen föreslagna besparingsprogrammet i huvudsak genomförs.

Med anledning av propositionen har ett antal motioner väckts, där man
begär att den ena ellrer andra besparingen inte skall genomföras. Innan
utskottet övergår till en diskussion av dessa enskilda punkter, vill utskottet
framhålla att det prövat de olika motionerna från utgångspunkten att det
måste föreligga mycket starka skäl för att riksdagen skall på enskilda punkter
avvika från förslagen i propositionen.

dets den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Inte heller”
och slutar ”näringsutskottets yttrande” bort ha följande lydelse:

Enligt vad finansutskottet kunnat utröna hänför sig omkring 200 000 kr.

FiU 1976/77:30

110

av besparingen till den allmänna 1 96-begränsningen av utnyttjandet av
maximerade anslagsposter, som regeringen avser att genomföra. Om detta
är riktigt, är det ju i denna del inte fråga om någon särskild besparing
på SPK:s anslag utöver vad som gäller för andra myndigheter. Budgetmässigt
är det alltså i princip en dubbelräkning av besparingseffekterna. Den reella
innebörden skulle vara - att döma av näringsutskottets yttrande - att denna
besparing i första hand skulle drabba den allmänna upplysningsverksamheten.
För övriga myndigheter är avsikten - såvitt utskottet har sig bekant

- att dessa själva skall få bedöma på vilka områden anslagsreduceringen
skall ske. Det är illavarslande att regeringen i en tid med så kraftiga prisstegringar
och när behovet av SPK.:s information till konsumenterna följaktligen
är särskilt framträdande riktar neddragningen mot upplysningsverksamheten.
Utskottet vill för sin del, mot bakgrund av den oroande
starka prisutvecklingen, framhålla angelägenheten av att SPK:s insatser på
alla områden hålls på en hög nivå och att det bör ankomma på SPK -i likhet med andra myndigheter - att själv avgöra hur den generella anslagsreduceringen
kan ske. Utskottet förutsätter också att regeringen i enlighet
med sina deklarerade avsikter är beredd att medge undantag från
begränsningsåtgärderna om särskilda skäl föreligger. Vad utskottet nu anfört
bör ges regeringen till känna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Vid en”
och på s. 69 slutar med ”till vara” bort ha följande lydelse:

Beräkningen av totalbudgeten bör ske efter det att riksdagen tagit ställning
till de riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet förordat ovan.

1 motionen 1976/77:1665 av herr Palme m. fl. läggs - mot bakgrund av
behovet av en ytterligare statsfinansiell åtstramning samt av att man avvisar
mervärdeskattehöjningen och planerna på en indexreglering av skatteskalan

- fram ett reviderat alternativ till statsbudget för 1977/78. Utskottet har
i tabell 7 gjort en sammanställning av detta alternativ.

Av motionen framgår att underskottet i statsbudgeten vid ett genomförande
av det socialdemokratiska alternativet skulle bli inemot 2 miljarder
lägre än vad som redovisas i regeringens reviderade budgetförslag. Enligt
utskottets mening är det mycket väsentligt att den ekonomiska politiken
kan få en sådan åtstramande inriktning som föreslås i motionen. En betydande
del av besparingarna i förhållande till regeringens alternativ bör
enligt utskottets mening åstadkommas genom att räkna ned anslaget Oförutsedda
utgifter till ett belopp som är ca 2 miljarder lägre än vad regeringen
föreslagit.

1972 års skatteutredning har nyligen framlagt ett detaljerat förslag till
en indexreglering av skatteskalorna. Enligt utredningens borgerliga majoritet
är detta förslag det enda tänkbara vid utformningen av en indexreglering.
Varje annan lösning skulle enligt utredningen innebära att man gör avsteg
från den tanke som ligger bakom principen. Utredningens betänkande innebär
att det nu finns goda möjligheter att beräkna den statsfinansiella

FiU 1976/77:30

lil

effekten av en indexreglering av skatteskalorna fr. o. m. 1978. Av utredningen
framgår att det är utvecklingen av konsumentprisindex för den 12-månadersperiod som slutar i september månad året innan skatteomläggningen
avses äga rum som är avgörande för kostnaden. Att prisutvecklingen
för den ifrågavarande perioden kommer att bli minst 10 procent torde numera
vara helt klart. Om man vidare med hänsyn till den besvärliga situationen
för kommunerna utgår ifrån att dessa helt bör kompenseras för det bortfall
av skatteunderlag som en indexreglering leder till, kommer utgifterna för
en fullt genomförd indexreglering att uppgå till inemot 4,5 miljarder kr.
för 1978. Ser man till statsbudgetens samhällsekonomiska verkningar kommer
hälften av denna kostnad dvs. drygt 2 miljarder kr. att falla på första
halvåret 1978. Med hänsyn till det faktamaterial som nu föreligger är det
enligt utskottets mening vilseledande att redovisa en lägre kostnad.

I socialdemokraternas alternativ till den borgerliga regeringens budgetförslag
i januari ingick också ett förslag om höjning av socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen med 2 procent från den 1 april 1977 t. o. m.
den 31 december 1977 och med 1,5 procent för tiden därefter. Denna höjning
var i enlighet med den uppgörelse som den tidigare socialdemokratiska regeringen
träffade med de fackliga huvudorganisationerna LO och TCO om
en skatteomläggning för 1977. Eftersom en utgångspunkt för detta förslag
var att avgiftshöjningen skulle beaktas av löntagarorganisationerna i samband
med uppgörelsen om löner för 1977 kan det - med hänsyn till den
utveckling som skett på arbetsmarknaden sedan januari - numera inte bedömas
vara möjligt att i en avtalsuppgörelse för 1977 beakta en höjning
av socialförsäkringsavgifterna under innevarande år. Enligt utskottets mening
bör därför dessa avgifter höjas med 1,5 procent fr. o. m. den 1 januari

1978. Med hänsyn till det löneunderlag på vilket avgifterna beräknas kan
halvårseffekten av en så stor höjning beräknas till 1 350 milj. kr.

Enligt utskottets uppfattning är ett avståndstagande från en indexreglering
av skatteskalorna under 1978 och en höjning av arbetsgivaravgifterna under
detta år ett väsentligt bättre alternativ än en höjning av omsättningsskatten.
En höjning av mervärdeskatten får väsentligt sämre effekter på såväl den
allmänna kostnadsutvecklingen i ekonomin som på strävandena att åstadkomma
en mera rättvis fördelning av inkomster och levnadsstandard.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet i väsentliga avseenden avstyrker
de riktlinjer för budgetregleringen som förordas i propositionen. I
stället bör de i motionen 1665 förordade riktlinjerna för budgetregleringen
enligt utskottets mening biträdas av riksdagen.

De i motionen 1652 skisserade riktlinjerna för budgetregleringen bör som
framgått av vad utskottet anfört inte biträdas av riksdagen. Yrkandet i motionen
1652 moment 6 avstyrks sålunda.

FiU 1976/77:30

112

Statsfinansiella perspektiv på längre sikt.

1 propositionen analyseras de statsfinansiella perspektiven på längre sikt
med utgångspunkt i den långtidsbudget som fogats till det reviderade budgetförslaget
som bilaga 1.

Sedan länge har årligen en kalkyl redovisats över de statsfinansiella konsekvenserna
på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden
i form av en s. k. långtidsbudget för de närmast följande fyra budgetåren.
Tekniken innebär att utgiftssidan utgörs av en beräkning av de finansiella
och reala resurser som krävs för att av statsmakterna uppställda mål skall
kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. På inkomstsidan innebär tekniken
att man utgår från oförändrade skatte- och avgiftssatser i den mån
inte beslut fattats om framtida förändringar i dessa avseenden.

Enligt det reviderade budgetförslaget har i årets långtidsbudget denna
teknik tillämpats fullt ut vad gäller utgifterna. Beträffande inkomsterna har
däremot förutsatts att fr. o. m. år 1978 skatteskalor och grundavdrag kommer
att indexregleras enligt den modell som föreslagits av 1972 års skatteutredning.

Med dessa förutsättningar visar långtidsbudgeten en genomsnittlig ökning
av statsutgifterna med 2,2 % per år under perioden 1977/78-1981/82 räknat
i fasta priser.

Långtidsbudgetens realekonomiska analys visar en ökning av de statliga
konsumtionsutgifterna med 1,0 % per år. Eftersom driftbidragen till kommunerna
beräknas öka med 2,8 % per år blir emellertid den totala ökningen
av konsumtionsutgifter i statsbudgeten större, 1,8 % per år. Transfereringarna
ökar väsentligt snabbare eller med 4,4 % i genomsnitt per år. Häri
ingår statsskuldräntorna, som är den utgiftspost som ökar snabbast och som
därför drar upp siffrorna för transfereringarna totalt sett. Även transfereringarna
till hushållen ökar dock snabbare än de statliga konsumtionsutgifterna.
Investeringsutgifterna på budgeten beräknas minska, vilket dock
är en konsekvens av den metodik som används vid utarbetandet av långtidsbudgeten.

En kalkyl har också utförts av långtidsbudgetens utveckling i löpande
priser. Man har därvid antagit att lönesumman fr. o. m. 1978 stiger med
7 % årligen, BNP med 3 % och priserna med 4 % i genomsnitt per år.
Med dessa antaganden skulle utgifterna öka med 6,1 % per år och inkomsterna
med 7,2 % per år, räknat som genomsnitt för hela 4-årsperioden.
För det första budgetåret, 1978/79, uppvisar inkomstutvecklingen emellertid
en helt annan bild. Statsinkomsterna skulle detta budgetår endast öka med
4,9 %, medan utgifterna ökar med 7,8 %. Det leder till en kraftig försämring
av det beräknade budgetsaldot 1978/79 jämfört med 1977/78 - en uppgång
med drygt 4 miljarder kr.

Utskottet har tidigare anfört att budgetunderskottet 1977/78 enligt det
reviderade budgetförslaget borde nedbringas och att därför det i motionen

FiU 1976/77:30

113

föreslagna alternativet till regeringens finanspolitik bör genomföras. Den
ytterligare försvagning av statsfinanserna som enligt långtidsbudgeten skulle
inträffa 1978/79 är ägnad att inge allvarlig oro. Det bör därvid beaktas att
1978 nu allmänt bedöms bli ett år med klart förbättrade exportkonjunkturer
för den svenska industrin. Att under sådana förhållanden kraftigt försvaga
finanspolitiken ter sig inte försvarligt.

Att denna försvagning inträffar, trots att enligt långtidsbudgetens teknik
inga som helst nya utgiftsbeslut ingår i kalkylen, måste till övervägande
del hänföras till det förhållandet att regeringen räknar med indexreglering
av de statliga inkomstskatterna fr. o. m. år 1978. Av de redovisade beräkningarna
framgår att uppbromsningen av inkomstökningen 1978/79 helt
beror på att intäkterna av inkomstskatter står praktiskt taget stilla mellan
budgetåren 1977/78 och 1978/79. Ökningen är endast 370 milj. kr. eller
0,8 %. Denna utveckling av inkomstskatten stämmer med den beräkning
utskottet tidigare redovisat av intäktsbortfallet vid indexreglering och som
för kalenderåret 1978 uppgår till ca 4,5 miljarder kr.

Resultatet av kalkylerna i långtidsbudgeten stryker under de invändningar
från samhällsekonomisk och statsfinansiell synpunkt som utskottet i annat
sammanhang riktat mot ett indexreglerat skattesystem. Dess svagheter belyses
i detta fall av att statsinkomsterna automatiskt försvagas och budgetsaldot
försämras under ett högkonjunkturår till följd av inflationen under
en tidigare period, karakteriserad av en avsevärt svagare konjunktur. Eftersom
det motsatta slaget av finanspolitik i ett sådant läge borde krävas för
att förhindra fortsatt inflation, kan indexregleringen leda till att inflationen
permanentas. Automatiken - med den eftersläpande effekten på statsfinanserna
av tidigare inflation - innebär med andra ord att stora svårigheter
skapas att bryta en inflationsutveckling, sedan den väl inletts. Och eftersom
det nu ter sig ofrånkomligt att inflationen 1977 blir den kraftigaste vi haft
i vårt land på 25 år, anser utskottet att införandet av indexreglerade skatter
är förenat med utomordentligt stora risker för den framtida stabiliteten i
den svenska ekonomin.

I propositionen uppmärksammas den betydande försämringen av budgetsaldot,
som enligt långtidsbudgeten skulle inträffa 1978/79. Föredraganden
uttalar även att budgetunderskotten under de efterföljande budgetåren
är mycket höga. Hans slutsats blir att budgetunderskott av denna storleksordning
inte kan accepteras och att därför skatte- och avgiftsandelen
av bruttonationalprodukten måste höjas utöver vad som följer av långtidsbudgetkalkylen.

Utskottet instämmer i bedömningen att den bild av den statsfinansiella
utvecklingen på sikt som ges i långtidsbudgeten inte är förenlig med kraven
på inre och yttre balans i vår ekonomi. Men denna bedömning framhäver
samtidigt det anmärkningsvärda i att regeringen aviserar förslag om en
automatisk och kontinuerlig försvagning av statsfinanserna via indexreglerade
skatteskalor. Det är i hög grad effekterna av en sådan åtgärd som

8 Riksdagen 1976/ 77. 5 sam!. Nr 30

FiU 1976/77:30

114

skapar den ogynnsamma statsfinansiella utvecklingen.

De samhällsekonomiska perspektiven är otvivelaktigt sådana, att en stram
och återhållsam finanspolitik blir nödvändig under de närmaste åren. Men
utskottet kan inte finna att den inriktning av skattepolitiken, som regeringen
redan inlett under år 1977 och som man anger för framtiden i det reviderade
budgetförslaget, skapar rimliga förutsättningar för en ekonomisk politik,
som skall verka återhållande på den inhemska efterfrågan.

För att en sådan politik skall kunna vinna ett brett stöd krävs att bördorna
av åtstramningen fördelas rättvist. Detta sker inte med en skattepolitik,
som systematiskt ger de högre inkomsttagarna stora lättnader i inkomstskatten
men åstadkommer åtstramningar genom att skärpa andra skatter,
vars fördelningspolitiska effekt i de flesta fall blir den motsatta, dvs. den
tyngsta bördan får bäras av lägre inkomsttagare. En sådan politik är inte
bara djupt orättfärdig. Den motverkar också åtstramningspolitikens syften,
eftersom den leder till ökade spänningar och motsättningar på det inkomstpolitiska
området. Regeringens skattepolitiska intentioner måste därför avvisas.
Framtida reformer av vårt skattesystem och förändringar av skattenivån
måste utformas så, att de tillgodoser både kraven på rättvisa och
syftet att hålla tillbaka tillväxten av den inhemska efterfrågan till förmån
för den inre och yttre balansen i den svenska ekonomin.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen att
riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:1652 momenten 2 och 16

b. med anledning av vad som förordats i propositionen
1976/77:150 bilaga 2 moment 1 och med bifall till motionen
1976/77:1665 moment 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3. beträffande anslaget Lånefonden för kommunala markforvä/y där reservanterna
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Även enligt”
och slutar med ”detta bör ges regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

Statens stöd till kommunernas markplanering har stegvis förstärkts. Alltfort
måste frågan om kommunernas finansiella möjligheter att medverka
till en rättvis och planmässig användning av mark för tätbebyggelse tillmätas
avgörande betydelse. I fråga om kommunernas kreditbehov för nämnda
ändamål måste hänsyn också tas till de ökade möjligheter som öppnats
av riksdagen (CU 1976/77:22) till lån för förvärv redan under år 1977 och
till vilka regeringen inte kunnat ta hänsyn i budgetpropositionen.

Vidare vill utskottet framhålla angelägenheten av att på olika sätt stimulera

FiU 1976/77:30

115

bostadsbyggandet. Tillgången på mark utgör härvidlag ett viktigt moment.
Utskottet vill vidare erinra om de ekonomiska problem kommunerna står
inför.

Mot denna bakgrund inger den i propositionen anmälda avsikten att begränsa
ramen för lån för kommunala markförvärv oro. Då det inom ramen
för kreditpolitiken torde finnas andra möjligheter att styra krediter från faktiskt
oprioriterade områden framstår regeringens förslag även utifrån kreditpolitiska
bedömningar som obehövligt. Utskottet hemställer sålunda att
ramen för lån till kommunala markförvärv inte sänks. Detta bör ges regeringen
till känna.
dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande anslaget Lånefonden för kommunala markförvärv
att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77:1652 moment
6 och 1976/77:1654 och med avslag på motionen 1976/77:1658
moment b som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. beträffande uppdrag till riksrevisionsverket där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Utskottet
finnér” och slutar med "härom avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig tveksamt till ett förslag av den innebörd regeringen
lagt fram. Besparingar av administrationsanslagen är visserligen väsentliga.
Sådana bör dock ske efter en saklig prövning i varje enskilt fall där motiv
och konsekvenser redovisas. För en lång rad av de myndigheter som berörs
av åtgärden har riksdagen redan tagit ställning till medelsbehovet för
1977/78.

Det är svårt att bedöma innebörden i och konsekvenserna av regeringens
förslag. Det kan inte uteslutas att den av regeringen föreslagna metoden
i många fall inte kommer att leda till några som helst spareffekter i fråga
om anslagsförbrukning i förhållande till vad som är normalt. Erfarenheterna
visar nämligen att myndigheter i sin planering har vissa marginaler vilket
innebär att maximerade anslagsposter inte utnyttjas till 100 procent.

Samtidigt kan det inte uteslutas att i vissa fall viktiga verksamheter kan
komma att drabbas på ett sätt som riksdagen i dag inte har någon möjlighet
att bedöma. Eftersom emellertid regeringen förklarat sig beredd att godta
anslagsöverskridanden i sådana fall vill utskottet inte motsätta sig åtgärden.

Med hänsyn till den betydande osäkerhet och ovisshet som finns om
konsekvenserna av en generell begränsning som inte grundats på en saklig
prövning är det angeläget att erfarenheterna av den vidtagna åtgärden redovisas
för riksdagen. Riksrevisionsverket (RRV) bör därför få i uppdrag
att noga följa erfarenheterna av dessa åtgärder och i särskild ordning framlägga
en redovisning av bl. a. vilka besparingseffekter som uppnås i förhållande
till vad som är normalt samt vilka konsekvenser åtgärderna leder

FiU 1976/77:30

116

till i fråga om myndigheternas verksamhet och planeringen av denna. Resultaten
av riksrevisionsverkets uppföljning bör av regeringen redovisas för
riksdagen senast i samband med budgetpropositionen 1979. Detta bör ges
regeringen till känna.

dets utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande uppdrag till riksrevisionsverket att riksdagen med bifall
till motionen 1976/77:1665 moment 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. beträffande finansiering av SCB.s partisympatiundersökningar där reservanterna
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”Yrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det är av stort värde att alla har likvärdiga möjligheter
att följa hur partisympatierna utvecklas mellan valen. Utskottet
hemställer sålunda att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att statistiska centralbyråns partisympatiundersökningar alltfort bör finansieras
med statsbudgetmedel.

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande finansiering av SCB.s partisympatiundersökningar
att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1665 moment
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. beträffande avgiftsbeläggning av statliga lån där reservanterna anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Finansutskottet
behandlar” och på s. 62 slutar med ”till känna" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet behandlar frågan om en särskild administrationsavgift
för statlig bostadslångivning under punkt E i detta betänkande. I den här
aktuella frågan ansluter sig utskottet till vad som anförts i motionen
1976/77:1657 om det angelägna i att man får en likformig behandling av
olika former av statlig utlåning m. m. i nu förevarande avseende. Utskottet
finner det naturligt att en höjning av avgifterna för statliga bostadslån bör
anstå till dess regeringen utarbetat ett samlat förslag om införande av särskilda
avgifter även för sådana lån som utgår till företag och jordbruk. Detta
bör ges regeringen till känna.

vid avsnitt C SOCIALDEPARTEMENTET

7. beträffande punkten 2. Ändrade regler för läkemedelsrabattering där reservanterna
anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

FiU 1976/77:30

117

I enlighet med vad som förordas i socialförsäkringsutskottets yttrande
(SfU 1976/77:2 y) tillstyrker finansutskottet förslagen i propositionen. Motionen
1652 moment 3 avstyrks.

I en till socialförsäkringsutskottets yttrande fogad avvikande mening anför
herr Aspling m. fl. (s):

”Det torde inte kunna bestridas att det sammanlagda avgiftsbelopp, som
den försäkrade själv får svara för vid sjukdomsfall efter den 1 januari 1978
då höjningar sker av patientavgifter, karensbeloppen för resekostnader och
läkemedelskostnaderna, kommer att bli särskilt betungande för dem som
har ett väsentligt större sjukvårdsbehov än normalt. Det är därför enligt
vår mening angeläget att den socialpolitiska samordningsutredningen med
förtur prövar frågan om ett förstärkt högkostnadsskydd så att beslut i denna
fråga kan fattas av riksdagen innan de nya reglerna om avgiftshöjningen
träder i kraft. Utredningen bör därvid inrikta sitt arbete på att utvidga den
rätt till helt kostnadsfria läkemedel som nu finns enligt den särskilda kungörelsen
(1954:520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel. Med hänsyn
till att regeringens förslag om inordnande av skyddsläkemedlen i sjukförsäkringens
regler om läkemedelsrabattering drabbar särskilt utsatta grupper
och inte heller innebär någon större kostnadsbesparing bör utredningen också
pröva om och i vad mån skyddsläkemedel bör ingå bland kostnadsfria läkemedel.
Det är enligt vår mening också angeläget att utredningen beaktar
de effekter på patienternas medicinkostnader som kan uppkomma om ett
större antal läkemedel framdeles blir receptfria och i samråd med apoteksbolaget
undersöker om någon form av prisjämförelser mellan likvärdiga
läkemedel kan behöva byggas in i den framtida läkemedelsrabatteringen.”
Finansutskottet ansluter sig till den uppfattning som redovisas i den avvikande
meningen och i motionen 1656. Denna uppfattning bör ges regeringen
till känna.

Frågan om ett högkostnadsskydd tas också upp i motionen 1646. Ett
allmänt uttalande av det slag som förordas i motionen är enligt utskottets
mening föga meningsfullt. Motionen avstyrks.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. med bifall till motionen 1976/77:1656 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

vid avsnitt D. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

8. beträffande Transportstöd för Norrland m. m. där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Trafikutskottet
är” och slutar med ”Utskottet hemställer” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har för sin del inget att erinra och tillstyrker förslaget
i propositionen.

FiU 1976/77:30

118

1 en till trafikutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr Mellqvist
m. fl. (s) tillstyrks motionen 1650 som innebär att kisel bör undantas från
transportstöd.

Med hänvisning till vad som anförs i den avvikande meningen tillstyrker
finansutskottet motionen 1650 och hemställer

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och motionen
1976/77:1650 godkänner de ändringar i transportstödet för
Norrland som angivits i propositionen och motionen.

vid avsnitt E. BOSTADSDEPARTEMENTET

9. beträffande punkten 1 Länsbostadsnämnderna där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Finansutskottet
ansluter” och slutar med "motionärernas syften” bort ha följande
lydelse:

I en till civilutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr Bergman
m. fl. (s) anförs:

”De motiv för avgifter som åberopas i propositionen avser lån som förenas
med räntebidrag. Det redovisas att staten genom räntor på lån tar ut ersättning
för mer än de totala kostnaderna för hela bostadsadministrationen.
Det förhållandet att staten genom systemet med garanterade räntesatser
av bostadssociala skäl utjämnar skillnader i kapitalkostnader mellan olika
beskattningskategorier och mellan olika gamla hus anges därefter innebära
att staten inte fått den avsedda täckningen av kostnaderna. Om detta vore
riktigt skulle det innebära att garanterade räntenivåer som låg 0,25 % högre
skulle ge täckning. Motsvarande argument skulle emellertid kunna gälla vid
vilka nivåer som helst - både högre och lägre. Redan detta tyder på att
sammankopplingen av nominell ränta och räntebidrag i detta syfte närmast
har teoretiskt intresse. Det finns självfallet ingen möjlighet att utifrån dessa
givna utgångspunkter leda i bevis att en viss del av nominalräntan är helt,
delvis eller inte alls täckt av räntebidraget. Konstruktionen av de anförda
motiven kan därför inte godtas. Det är inte möjligt att på detta sätt hävda
att statens administrationskostnader inte täcks i räntebidragsfallen.

Om sålunda motiven för att ta ut avgift då räntebidrag utgår inte kan
godtas faller också det i form av information till riksdagen redovisade motivet
att ta ut avgift även då räntebidrag inte utgår: administrativa skäl. Det
torde vara uppenbart att någon självständig motivering för avgiften i denna
form inte kan anföras.

Vad ovan anförts och den direkta kopplingen av detta förslag till besparingsåtgärder
har övertygat civilutskottet om att avgiftens syfte är att
tillföra staten nya inkomster. Detta i och för sig godtagbara syfte bör då

FiU 1976/77:30

119

klart vägas mot andra faktorer av betydelse.

Förslagets praktiska effekter har inte redovisats. Enligt vad utskottet erfarit
skulle emellertid hälften av de beräknade bruttoinkomsterna härröra från
energisparlån - 60 000 beslut per år. Sådana lån utgår regelmässigt i förening
med direkta bidrag. 1 alla dessa fall innebär förslaget sålunda att staten
vid ett tillfälle betalar ut ett kontant bidrag för att sedan vid i regel nästa
halvårsskifte begära återbetalning av 150 kr. Detta förefaller knappast förenligt
med uttalandet (prop. bil. 2 s. 10) att besparingsåtgärderna bör ligga
i linje med strävandena att förenkla och effektivisera myndigheternas interna
administration.

På motsvarande sätt kan den i motiven använda kopplingen mellan nominalränta
och räntebidrag uppfattas som ett argument mot förslaget. Rationaliteten
i att genom särskilda aviseringar och redovisningar enligt ett
system återta en del av ett bidrag enligt ett annat system kan även här
starkt sättas i fråga.

När det gäller övertaganden av lån skulle däremot i och för sig ett avgiftssystem
kunna anses motiverat. Förutsättningarna för ett sålunda begränsat
uttag är emellertid inte utredda. I praktiken blir det närmast fråga
om att införa ett system för att kringgå systemet med garanterade räntor.

Det kan också sättas i fråga om kostnaderna för den statliga bostadsadministrationen
skall anses helt knutna till bostadskrediterna. Utan tvekan
får en del av dessa kostnader anses vara av sådan allmän natur att de bör
betalas med skattemedel. Andra kostnader åter knyts till bidrag av olika
typer, t. ex. energisparbidrag även utan lån och bostadsbidrag. Någon redovisning
utifrån dessa utgångspunkter finns emellertid inte tillgänglig.

Rent allmänt sett kan också allvarliga erinringar anföras mot ett regeringens
bemyndigande att bestämma avgifterna med hänsyn till marknadsmässig
prissättning av bankernas m. fl. motsvarande tjänster.

Ett system med en aviseringsavgift synes ha avvisats med hänsyn till
tveksamhet om sådana krav kan ställas beträffande redan löpande lån. Denna
enligt uppgift administrativt enklare ordning bör dock ytterligare prövas.

Som anförs i motionen 1976/77:1657 (s) finns det emellertid skäl att ta
upp frågan även från en vidare synpunkt. En avgiftsbeläggning av lån inom
bostadssektorn borde rimligen förenas med avgifter för långivning även inom
andra sektorer där det föreligger likartade förutsättningar. Därför bör under
alla förhållanden en avgift enligt propositionens förslag beslutas endast under
den uttryckliga förutsättningen att avgiftsbeläggning införs också för dessa
andra former av statslån.”

Mot bakgrund av det anförda förordas i den avvikande meningen att
finansutskottet inte tillstyrker förslaget i propositionen under annan förutsättning
än att motionen 1657 samtidigt tillstyrks. Ställningstagandet till
motionen 1652 yrkandet 5 blir beroende av denna bedömning.

Finansutskottet har behandlat motionen 1657 under avsnitt B, hemställan
under 17. Där framhålls att utskottet finner det naturligt att införandet

FiU 1976/77: 30

120

av en särskild administrationsavgift för statliga bostadslån bor anstå till dess
regeringen utarbetat ett samlat förslag om införande av särskilda avgifter
även för sådana lån som utgår till företag och jordbruk. Med hänvisning
härtill och till vad som anförts i den avvikande meningen till civilutskottets
yttrande avstyrker finansutskottet förslaget i propositionen. Vad utskottet
sålunda anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels utskottet hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1652 moment

5 avslår regeringens förslag i propositionen 1976/77:150 bilaga

6 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. beträffande punkten 3 Motion om ändrad ram för energibesparande åtgärder
i bostadsbeståndet där reservanterna anser att utskottets yttrande och
hemställan (på s. 79) bort ha följande lydelse:

I en till civilutskottets yttrande fogad avvikande mening anför herr Bergman
m. fl. (s): ”Förslaget i motionen 1976/77:1655 (s) om en omprövning
av ramen för beslut om bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet
m. m. innebär inte någon negativ inställning mot energisparstödet
som sådant. Förslagets syfte är att riksdagen skall få en självklar
reell möjlighet att bedöma de budgetmässiga konsekvenserna av även dessa
insatser. Tidigare har, som anförts i betänkandet CU 1976/77:32 (s. 11), en
annan ramteknik använts. När nu emellertid budgetårsramar föreslås bör
de uttömmande redovisa till förfogande stående medel. När, som nu är
fallet, ett inte helt preciserbart belopp i storleksordningen 50 milj. kr., läggs
till ramen har effekten blivit nära förslagsanslagets. Tekniken går inte heller
att förena med den i propositionen använda metoden att beräkna anslaget
som i huvudsak en summa av beslutsramarna. Utformningen av hemställan
14 i betänkandet CU 1976/77:32 - med dess hänvisning till regeringens
närmare bestämmande - tyder på att även utskottsmajoriteten känt viss
tvekan inför detta förfaringssätt. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen
att med bifall till motionen 1976/77:1655 (s) och med ändring av tidigare

beslut ange den aktuella beslutsramen som den föreslagits av regeringen

i budgetpropositionen, dvs. till 429 milj. kr.”

Finansutskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i den avvikande
meningen. Utskottet hemställer

att riksdagen, med bifall till motionen 1976/77:1655 och med ändring
av tidigare beslut, begränsar beslutsramen för bidrag och
lån för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. för
budgetåret 1977/78 till av regeringen i propositionen

1976/77:107 föreslagna 429 000 000 kr.

FiU1976/77:30

121

11. beträffande punkten 4 Motion om statligt bostadsbidrag till barnfamiljer
där reservanterna anser att utskottets yttrande och hemställan (på s. 80)
bort ha följande lydelse:

Enligt en till civilutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr
Bergman m. fl. (s) borde civilutskottet i sitt ställningstagande till motionen
ha yttrat:

”1 likhet med motionärerna anser utskottet att den i propositionen till
1977-07-01 föreslagna tidigareläggningen av höjningen av de allmänna barnbidragen
och studiebidragen inte är tillräcklig för att motverka följderna
av regeringens politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster.
För att rätta till regeringens politik mot barnfamiljerna men även av fördelningspolitiska
skäl i övrigt bör maximibeloppet för det statliga bostadsbidraget
höjas från 900 kr. per år och barn till 1 200 kr. per år och barn.
Höjningen bör av praktiska skäl genomföras 1978-01-01.

Medel för reformen bör, när ytterligare klarhet vunnits om anslagsbelastningen,
beräknas på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1977/78. Riksdagen bör därför under hösten 1977 få ta ställning till den
närmare medelsberäkningen med anledning av förslaget i motionen. Civilutskottet
förordar att finansutskottet med bifall till motionen
1976/77:1666 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.”

Finansutskottet ansluter till den uppfattning som framförs i den avvikande
meningen. Enligt utskottets uppfattning bör sålunda det statliga bostadsbidraget
till barnfamiljer höjas i enlighet med vad som föreslås i motionen
1666. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1666 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

vid avsnitt F. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

12. beträffande punkten 1 Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet
m. m. där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utbildningsutskottet
delar” och slutar med "och hemställer” bort ha följande lydelse:

Enligt en till utbildningsutskottets yttrande fogad avvikande mening av
herr Alemyr m. fl. (s) borde utbildningsutskottet i sitt ställningstagande till
motionen 1653 ha yttrat:

”Mot bakgrund av riksdagens enhälliga beslut och uttalande är det anmärkningsvärt
att regeringen nu föreslår att investeringsramen skall sänkas
från 660 till 600 milj. kr. och att anslaget skall reduceras med 10 milj.
kr. En minskning av investeringsramen kommer att få mycket allvarliga

FiU 1976/77:30

122

konsekvenser. Med stöd av vad utbildningsutskottet (UbU 1976/77:18) tidigare
har anfort och med hänvisning till riksdagens enhälliga beslut anser
utbildningsutskottet att riksdagen bör bifalla motionen 1976/77:1653 och
alltså avslå regeringens förslag om en minskning av dels investeringsramen,
dels anslaget för budgetåret 1977/78. Vid bifall härtill bör den av riksdagen
tidigare beslutade medelsanvisningen inte ändras och tidigare bemyndigande
till regeringen att anpassa investeringsramen till det av skolöverstyrelsen
redovisade behovet, 750 milj. kr., ligga fast.”

Finansutskottet ansluter sig till bedömningen i den avvikande meningen
och tillstyrker motionen 1653.

Utskottet hemställer

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1653 avslår regeringens
förslag i propositionen 1976/77:150 bilaga 5 punkten
1.

13. beträffande punkten 4 Studiebidrag m. m. där reservanterna - under förutsättning
av bifall till reservationen 11 - anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med ”Socialförsäkringsutskottet
erinrar” och slutar med ”Utskottet hemställer” bort ha
följande lydelse:

I en till socialförsäkringsutskottets yttrande fogad avvikande mening av
herr Aspling m. fl. (s) anförs att tidigareläggningen av höjningen av barnbidragen
och studiebidraget inte är tillräcklig för att motverka följderna
av regeringens politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster.
1 konsekvens med det socialdemokratiska förslaget om en höjning av det
statliga bostadsbidraget bör därför även det inkomstprövade tillägget inom
studiehjälpssystemet höjas till 100 kr. i månaden. Höjningen bör träda i
kraft den 1 juli 1977.

Finansutskottet biträder uppfattningen att sambandet mellan det inkomstprövade
tillägget och det statliga bostadstillägget bör bibehållas. Utskottet
har under avsnitt E punkt 4 tillstyrkt motionen 1666 om höjning av det
statliga bostadsbidraget till barnfamiljer. Med hänvisning härtill tillstyrks
även motionen 1667. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna
under 1.

Utskottet hemställer

dets utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. med bifall till motionen 1976/77:1667 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

FiU 1976/77:30

123

vid avsnitt G. INDUSTRIDEPARTEMENTET

14. beträffande Kraftstationer m. m. där reservanterna anser att utskottets
yttrande och hemställan (s. 86-87) bort ha följande lydelse:

De synpunkter på regeringens energipolitik som framförs i motionen innebär
att tidigare kritik fullföljs (mot. 1976/77:1335, NU 1976/77:23, NU
1976/77:24). Utskottet kan i allt instämma med vad som anförts i en vid
näringsutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr Svanberg m. fl.
(s) och med motionärerna.

Regeringens energipolitik präglas av en oklar och osäker handläggning.
Denna innebär risk för ökade kostnader och för att störningar i energiförsörjningen
kan uppstå och kan påverka industrins vilja att investera i
negativ riktning. Innan ett nytt energipolitiskt beslut fattas år 1978 finns
det ingen anledning att frångå de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen
lade fast år 1975.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med anledning av vad som anförts i propositionen om planeringen
av kärnkraftblocket Forsmark 3 bifaller motionen
1976/77:1659 moment 1 och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. med bifall till motionen 1976/77:1659 moment 2 avslår propositionen
i vad avser ändrad disposition av investeringsanslaget
Kraftstationer m. m.

Särskilda yttranden

vid avsnitt B. BUDGETDEPARTEMENTET

1. (det reviderade budgetförslagets inkomstberäkningar) av herrar Feldt (s),
Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s). Pettersson i Malmö (s), Gadd
(s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) som anför:

På s. 64 i föreliggande betänkande behandlar finansutskottet de inkomstberäkningar
som ligger till grund för det reviderade budgetförslaget. Utskottet
konstaterar sammanfattningsvis att det inte finns anledning att göra
andra antaganden än de som gjorts i propositionen och utskottet beräknar
därför inkomsterna på statsbudgeten till de belopp som framgår av det reviderade
budgetförslaget.

Socialdemokraterna har i särskilda reservationer fört fram krav på en alternativ
inriktning av budgetpolitiken. Detta har bl. a. inneburit att vi gått
emot höjningen av mervärdeskatten och de lättnader vid beskattning av
bl. a. egenföretagare som genomförts. Den inkomstberäkning som nu föreligger
har inte beaktat de förslag som socialdemokraterna lagt fram i sitt
budgetalternativ. I nuvarande läge bör dock föreliggande inkomstberäkning -

FiU1976/77:30

124

ar kunna accepteras som ett tekniskt underlag för beräkningen av inkomsterna
på statens totalbudget.

2. (anslag till Sveriges turistråd) av herr Pettersson i Malmö (s) som anför:

Sveriges turistråd arbetade vid sin start med en budget för två år. Det
beräknade medelsbehovet för ett fullt verksamhetsår var 23 milj. kr. Verksamhetsåret
1976/77, då den nya organisationen var under uppbyggnad,
budgeterades med en reserv av 4 milj. kr., vilket skulle möjliggöra att verksamheten
under 1977/78 skulle kunna klaras med oförändrat anslag. Det
faktiska medelsbehovet under detta verksamhetsår är emellertid 27 milj.
kr. Organisationen är nu utbyggd och bemannad, inte som felaktigt uppges
i proposition och utskottsyttrande under uppbyggnad. Resultatet av att anslaget
beskärs med 2 milj. kr. blir att en dyrbar och vältrimmad organisation
inte kan utnyttjas på det sätt som avsetts i tidigare riksdagsbeslut.

3. (antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga) av herrar Feldt
(s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s),
Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) som anför:

Förslaget om en senareläggning av 75 000 tjänstgöringsdagar för vapenfria
tjänstepliktiga illustrerar på ett tydligt sätt ryckigheten i regeringens ekonomiska
planering. Regeringen föreslog i bil. 7 i den till försvarsutskottet remitterade
propositionen 1976/77:74om inriktning av säkerhetspolitiken och totalförsvarets
fortsatta utveckling ett förslagsanslag av 39 130 000 kr. för nästa
budgetår. Denna anslagshöjning avsågs möjliggöra en fördubbling av beräknade
medel för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga från 12,6 till 25,8
milj. kr. För utbildningen angavs för budgetåret 1977/78 en ram
av 400 000 tjänstgöringsdagar varav arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigats
att redan till innevarande budgetår tidigarelägga 20 000 dagar. För budgetåret
1977/78 var medel alltså beräknade för 380 000 tjänstgöringsdagar. Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet har nu i propositionen 150 föreslagit att
arbetsmarknadsstyrelsen skall senarelägga 75 000 tjänstgöringsdagar för vapenfria
tjänstepliktiga av den totala ramen på 400 000 dagar för 1977/78.

Denna ryckighet i regeringens ekonomiska planering kommer att direkt
drabba enskilda personer. De ungdomar, som kallats in till att fullgöra vapenfri
tjänst, får lämnas återbud. Besparingsförslaget går alltså ut över personer
som tillhör ungdomsgruppen vilka redan nu har särskilda svårigheter
på arbetsmarknaden. Detta kan i sin tur medföra behov av arbetsmarknadspolitiska
insatser. Nettoeffekten av regeringens förslag är på denna
punkt därför diskutabel inte minst utifrån ett mera samlat statsflnansiellt
perspektiv.

FiU1976/77:30

125

vid avsnitt C. SOCIALDEPARTEMENTET

4. vid punkten / (Tidigareläggning av höjning av allmänna barnbidrag) av
herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson
i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) som anför:

I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att den höjning av de
allmänna barnbidragen som tidigare avsetts träda i kraft den 1 januari 1978
tidigareläggs till den 1 juli 1977. Detta sker med hänvisning till det åtstramningsprogram
som regeringen lagt fram. Åtstramningen består huvudsakligen
i en höjning av mervärdeskatten. Denna skatteskärpning drabbar
i särskilt hög grad låginkomsttagare och barnfamiljer. Socialdemokraterna
har med sina förslag till ekonomisk politik redovisat ett alternativ till den
borgerliga regeringens förslag till statsbudget. Vi har därvid dels motsatt
oss en höjning av mervärdeskatten, dels presenterat förslag som innebär
en starkare statsbudget och ett lägre budgetunderskott.

Regeringens förslag om tidigareläggning av höjningen av de allmänna
barnbidragen, och de därav följande statliga merutgifterna budgetåret
1977/78 med 270 milj. kr., är en direkt konsekvens av beslutet att höja
mervärdeskatten. En statlig budgetpolitik i enlighet med de riktlinjer som
framlagts av socialdemokraterna hade gjort denna utgiftsökning onödig samtidigt
som barnfamiljernas standard bättre skulle ha hävdats.

vid avsnitt E. BOSTADSDEPARTEMENTET

5. vid punkten 2 (Motion om ökat bostadsbyggande) av herrar Feldt (s),
Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd
(s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) som anför:

I motion 1976/77:1613 lade socialdemokraterna fram förslag om åtgärder
som borde vidtas på byggnads- och bostadsområdet. Med avvikande mening
fogad till finansutskottets yttrande till skatteutskottet 1976/77:3 y vidhöll
vi vår syn på behovet av omedelbara insatser från regeringens sida.

Utvecklingen på bostadsmarknaden är fortfarande oroande, varför vi finner
skäl att ånyo fästa regeringens uppmärksamhet på problemen. Såväl
byggnadskostnader som hyror stiger snabbt. Igångsättning av nya bostadsbyggen
går trögt och från allt fler orter rapporteras ökande tendenser till
bostadsbrist. Får denna utveckling fortgå kommer den nuvarande goda sysselsättningen
på byggarbetsmarknaden att hotas. Oron för en sådan utveckling
förstärks genom de effekter som är att vänta till följd av beslutet att
höja mervärdeskatten och införa en särskild avgift på s. k. oprioriterat byggande.
Bilden förmörkas ytterligare av det hot om arbetslöshet som numera
ständigt vilar över byggnadsarbetare sysselsatta vid kärnkrafts- och vattenkraftsbyggen.
Läggs så till detta att den borgerliga regeringen nu presenterat
förslag för riksdagen om senareläggning av statliga byggnadsinvesteringar

FiU 1976/77:30

126

förstärks farhågorna om försämrad sysselsättning och ökad arbetslöshet i
byggsektorn.

Den borgerliga regeringen borde nu systematiskt gripa sig an med att
bryta de nuvarande utvecklingstendenserna på bostads- och byggmarknaden.
Såväl bostadspolitiska som sysselsättningspolitiska motiv talar starkt härför.

Regeringen har nyligen beslutat om en höjning med 6 % av tidskoefficienten
vid vissa beslut om bostadslån för flerfamiljshus och småhus samt
om en höjning av grundbeloppet till lånunderlaget för flerfamiljshus med
cirka 4 %. Civilutskottet har i betänkandet CU 1976/77:40 konstaterat bl. a.
att regeringens nämnda beslut tillgodoser rimliga krav på en anpassning
av belåningsvärdena till kostnadsutvecklingen.

Det kan inte anses rimligt att en snabb stegring av byggnadskostnaden,
med åtföljande tendenser till överkostnader i bostadsbyggandet, fortlöpande
möts enbart med en uppräkning av de statliga bostadslånen. Orsakerna bakom
kostnadsutvecklingen måste klarläggas och angripas systematiskt. De
senaste månadernas byggnadskostnadsutveckling kan inte accepteras. Därför
borde prisstopp på byggmateriel nu införas till och med utgången av 1977.
Samtidigt borde en undersökning om orsakerna till kostnadsutvecklingen
omgående inledas. Detta arbete borde bedrivas med största skyndsamhet.

I det nuvarande läget på den svenska bostadsmarknaden är av särskild
vikt att bostadsbyggandets försörjning med krediter sker utan störningar.
Då det finns tecken på allvarliga störningar av bostadsbyggandets försörjning
med långa lån ankommer det på regeringen att vidta de åtgärder som krävs
för att bostadsmarknaden skall fungera.

Regeringens höjning av mervärdeskatten innebär att stora löntagargrupper
kommer att få vidkännas växande ekonomiska svårigheter. Socialdemokraterna
kan inte godta att stora inkomsttagargrupper, utöver den redan
i sig snabba prisstegringen, dessutom skall behöva bära den börda som en
mervärdeskattehöjning innebär. Situationen blir särskilt svår för familjer
med barn. Vi har därför i särskild ordning föreslagit att, som komplement
till förslaget att höja barnbidraget med 300 kr. redan den 1 juli i år, dessutom
det statliga bostadsbidraget höjs med 300 kr. per barn och år fr. o. m. den
1 januari 1978.

FiU 1976/77:30

127

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande

1976/77: 4 y

över propositionen 1976/77: 150, såvitt avser riksdagens lokalfrågor
på längre sikt

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig
över de delar av kompletteringspropositionen (prop. 1976/77: 150) bilaga
2, avsnittet 2, Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. som
hänför sig till utskottets beredningsområde.

1 propositionen (s. 6 och 7) framhålls bl. a. att det som ett led i stabiliseringsprogrammet
är önskvärt att även riksdagens planerade återflyttning
till Helgeandsholmen senareläggs. Vidare erinras om riksdagens
nyligen fattade beslut med anledning av konstitutionsutskottets
betänkande KU 1976/77: 41, som innebär att riksdagen, om den beslutar
sig för att återflytta till Helgeandsholmen, torde kunna vara installerad
där år 1983.

I motionen 1976/77: 1652 av herr Werner m. fl (vpk), vilken väckts
med anledning av kompletteringspropositionen, hemställs i punkten 13
att riksdagen beslutar "att riksdagen icke skall återflytta till Helgeandsholmen”.
Motionärerna anser att riksdagens nuvarande lokaler är fullt
ändamålsenliga och att en flyttning till ett ombyggt riksdagshus på
Helegandsholmen skulle vara "ett rent slöseri med skattemedel”.

Konstitutionsutskottet får för sin del i detta sammanhang hänvisa till
de tidigare fattade riksdagsbesluten om riksdagens lokalfrågor på längre
sikt och framhålla att riksdagen under hösten 1977 får möjlighet att ta
ställning till närmare utarbetade och analyserade förslags funktionsduglighet
liksom till framtida kostnader och anslagsbehov. Genom att
riksdagen på det sätt som skett (se KU 1975/76:53 och 1976/77:41)
har ställt medel till förfogande för det fortsatta utredningsarbetet halden
nödvändiga grunden lagts för riksdagens kommande prövning av
ärendet samtidigt som en forcering av projekterings- och även evakueringsfrågorna
kan undvikas. Det tillkännagivande som regeringen gör i
kompletteringspropositionen synes utskottet väl förenligt härmed. Mot
denna bakgrund anser utskottet att motionen 1976/77: 1652, såvitt nu är
i fråga, bör avslås.

Stockholm den 24 maj 1977

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

FiU 1976/77:30

128

Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Mossberg (s),
Fiskesjö (c), Lindahl i Hamburgsund (fp), Svensson i Eskilstuna (s),
Nordin (c), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Kindbom (c), Nyquist
(s), fru Hammarbacken (c), fru Cederqvist (s), fröken Nilsson (s) och
herr Unckel (m).

FiU 1976/77:30

129

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande

1976/77: 6 y

över propositionen 1976/77: 150 bilaga 6 angående en särskild administrationsavgift
vid statlig bostadslångivning jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har hemställt om yttrande från skatteutskottet över prop.
1976/77: 150 bil. 6 jämte motioner.

Det förslag som läggs fram i propositionen innebär att regeringen bemyndigas
ta ut och bestämma storleken av en särskild administrationsavgift
för statlig bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i propositionen.

I motionen 1976/77: 1652 (vpk) yrkas avslag på propositionen, medan
motionärerna i motionen 1976/77: 1657 (s) begär förslag från regeringen om
särskilda avgifter även på vissa subventionerade lån till företag och jordbruk.

Eftersom frågan om subventionering av lånekostnader på bostadsområdet
och andra områden inte ingår i utskottets ämnesområde, saknar utskottet
skäl att gå in på frågan om lämpligheten av en sådan avgift, som föreslås
i propositionen, även om förslaget i propositionen kan ifrågasättas från olika
synpunkter. Härav följer att utskottet inte heller prövar avslagsyrkandet
i motionen 1976/77: 1652 och yrkandet i motionen 1976/77: 1657 om en
motsvarande avgift på andra områden. Utskottet inskränker sig till att nämna
vissa skattetekniska konsekvenser av förslaget.

En administrationsavgift som tas ut i samband med låneansökan kan
- i motsats till vad som gäller beträffande ränteutgifter - enligt utskottets
uppfattning inte betraktas som en avdragsgill ränteutgift vid beräkning av
inkomst av schablontaxerade fastigheter. Avgiften kan inte heller anses avdragsgill
vid beräkning av realisationsvinst.

Stockholm den 24 maj 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s),
Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Hörberg (fp), Carlstein (s), Sundkvist
(c), Westberg i Hofors (s), Söderström (m), Olsson i Järvsö (c), Boström
(s), Lundgren (m), Forslund (s) och Gustafsson i Borås (fp).

9 Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

130

Bilaga 3

Justitieutskottets yttrande

1976/77:1 y

över vissa delar av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78 m. m. (kompletteringspropositionen)
jämte motioner

Till finansutskottet

Inledning

1 propositionen 1976/77:150 föreslår regeringen riksdagen att bl. a. godkänna
de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordas i ett till
propositionen som bilaga 2 fogat reviderat budgetförslag.

Propositionen har hänvisats till finansutskottet. Finansutskottet har berett
justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen
som hänför sig till justitieutskottets beredningsområde jämte eventuella motioner.

I ärendet har väckts två motioner som gäller propositionen i angivna
delar, nämligen motionen 1976/77:1640 av herr Palm (s) och 1976/77:1643
av herr Romanus (fp).

Inför justitieutskottet har lämnats synpunkter i ärendet av företrädare
för polismyndigheten i Sollentuna polisdistrikt.

Budgetpropositionen

I propositionen 1976/77:100 bilaga 5 föreslog regeringen bl. a. att riksdagen
under anslaget för Polishus m. m. skulle anvisa medel enligt en investeringsplan,
vari upptogs bl. a. kostnader för uppförande av polishus i Sollentuna
inom en kostnadsram av 36,2 milj. kr. i prisläget april 1976 och
med en beräknad medelsförbrukning under budgetåret 1977/78 av 16 milj.
kr. Byggstart för objektet angavs till april 1977 och färdigställandet beräknades
till januari 1979.

I samma proposition föreslogs också att riksdagen under anslaget för Byggnadsarbeten
för domstolsväsendet skulle anvisa medel enligt en investeringsplan,
vari upptogs bl. a. kostnader för ombyggnad av högsta domstolens
kansli inom en kostnadsram av 8 milj. kr. i prisläget april 1976 och med
en beräknad medelsförbrukning under budgetåret 1977/78 av 3,3 milj. kr.
Byggstart angavs till augusti 1977 och färdigställandet beräknades till februari

1979.

Riksdagen biföll regeringens förslag (JuU 1976/77:26, rskr 1976/77:223).

FiU 1976/77:30

131

Kompletteringspropositionen m. m.

I propositionen 1976/77:150 uttalar chefen för budgetdepartementet att
det i nuvarande ekonomiska läge är lämpligt att senarelägga vissa statliga
byggen. Chefen för justitiedepartementet har enligt vad som uppges i propositionen
funnit att nybyggnaden av ett rättscentrum i Sollentuna kan
uppskjutas. Vidare är enligt propositionen också viss senareläggning av ombyggnaden
för högsta domstolens kansli aktuell. Den totala kostnaden för
dessa byggprojekt beräknas till 47 milj. kr., och utgiftsminskningen under
budgetåret 1977/78 beräknas till knappt hälften härav.

Regeringen har den 18 april 1977 beslutat att senarelägga påbörjandet
av nybyggnaden till en senare tidpunkt.

Motionerna

I motionen 1640 yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen
1976/77:150 i den del som avser senareläggning av byggande av Sollentuna
rättscentrum.

I motionen 1643 yrkas att riksdagen uttalar att nybyggnad av ett rättscentrum
i Sollentuna inte skall uppskjutas utan förverkligas snarast möjligt
i enlighet med föreliggande planer.

Utskottet

I motionen 1640 erinrar motionären om att polismyndighetens lokaler
är i dåligt skick och att de kritiserats av yrkesinspektionen i oktober 1975.
Enligt motionären bör ytterligare dröjsmål med byggande av ett nytt polishus
ej accepteras med hänsyn till allmänheten och till de anställdas krav på
bättre arbetsmiljö. Även i motionen 1643 uttalas att en senareläggning av
nybygget inte kan ske utan stora olägenheter.

Utskottet anser liksom motionärerna att nuvarande lokaler i Sollentuna
polisdistrikt - inrymda i tre olika byggnader - är av mycket dålig beskaffenhet.
Som motionärerna framhåller svarar de inte mot de krav som
i dag ställs på arbetsmiljön. De försvårar också på ett allvarligt sätt möjligheterna
att bedriva ett rationellt polisarbete. Från rättssäkerhetssynpunkt
kan starka invändningar resas bl. a. mot att gripna, anhållna och häktade
som skall placeras i polisens arrestlokaler måste passera det utrymme som
används för mottagning av allmänheten. Det är således enligt utskottets
mening mycket angeläget att polisen i Sollentuna polisdistrikt utan dröjsmål
får ändamålsenliga lokaler. Mot denna bakgrund har utskottet - från de
synpunkter utskottet i detta sammanhang närmast har att företräda - svårt
att acceptera att den aktuella nybyggnaden i Sollentuna, avsedd att innehålla
bl. a. nya polislokaler, skall uppskjutas. Med hänsyn till det ekonomiska
läget anser sig utskottet emellertid inte böra framställa någon erinran mot

FiU 1976/77:30

132

nu ifrågavarande uttalanden i propositionen. Utskottet finner det emellertid
angeläget framhålla att byggstarten bör ske så snart den ekonomiska situationen
ger någon möjlighet därtill.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna
1640 och 1643.

I övrigt föranleder propositionen i de delar som yttrandet avser inte något
uttalande från utskottets sida.

Stockholm den 24 maj 1977

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m)*, fröken Mattson (s), herrar Jönsson i Malmö
(s)*, Johansson i Växjö (c)*, Nygren (s)*, Petersson i Röstånga (fp),
fru Andersson i Kumla (s), herrar Winberg (m)*, Pettersson i Helsingborg
(s)*, fru Wiklund (c), fru André (c), fru Johnsson (c), herr Segerstedt (s)
och fru Mårtensson (s).

*Ej närvarande vid yttrandets justering.

FiU 1976/77:30

133

Bilaga 4

RIKSDAGENS

UTRIKESUTSKOTT

Utdrag ur

PROTOKOLL 1976/77:32
Sammanträdesdag: 1977-05-23
Sammanträdestid: 15.00-16.40
Närvarande: Se bil. 1

Yttrande till finansutskottet över kompletteringspropositionen

§ 32.2

Finansutskottet hade genom beslut den 6 maj 1977 berett utrikesutskottet
tillfälle yttra sig över de delar av den s. k. kompletteringspropositionen (prop.
1976/77:150, bil. 2, avsnitt 2 ”Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten
m. m.”) som hänför sig till utrikesutskottets beredningsområde samt eventuella
motionsyrkanden i anslutning därtill.

Utskottet konstaterade att av de båda besparingsåtgärder som aviserats
i propositionen avseende utrikesdepartementets huvudtitel det i ena fallet
rörde sig om en till 300 000 kr. beräknad reduktion av medelsförbrukningen
under nästa budgetårs reservationsanslag till information om Sverige i utlandet
och i det andra fallet om en avsiktsförklaring från regeringens sida
att beträffande ointecknade reservationsmedel på nästa budgetårs reservationsanslag
för multilateralt bistånd (bidrag till internationella biståndsprogram)
iaktta försiktighet i fråga om utbetalningar och i största möjliga utsträckning
förskjuta dessa till slutet av budgetåret.

Den förstanämnda senareläggningen åsyftade, enligt vad utskottet hade
erfarit, dels uppskov med en planerad regional utbildningskonferens för utlandsstationerad
personal i utrikesförvaltningen, dels uppskov med planerat
inköp av viss videoutrustning för information till utlandsstationerad personal
om förhållanden i Sverige m. m. Utskottet hade vidare erfarit att senareläggningen
av ifrågavarande projekt delvis hade att göra med praktiska svårigheter
avseende deras förverkligande. Utskottet hade ingen erinran mot
de förutskickade senareläggningama av åsyftade projekt.

Beträffande det som i propositionen sagts om utbetalningar från nästa
års anslag för multilateralt bistånd, något som föranlett ett påpekande utan
särskilt yrkande i motionen 1976/77:1665 av herr Palme m. 0. (s), konstaterade
utskottet att det därvidlag knappast rörde sig om en besparingsåtgärd
i egentlig bemärkelse utan fastmer om en avsikt att inom tidsramen för
ett och samma budgetår förskjuta vissa utbetalningar i det längsta. Utskottet

FiU 1976/77:30

134

ville inte motsätta sig den aviserade förskjutningen men önskade samtidigt
understryka vikten av att inga angelägna biståndsändamål härigenom finge
bli lidande.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Vid protokollet:

Irene Larsson

Justeras:

Allan Hernelius

Rätt utdraget intygar i tjänsten:
Monika Linroth

FiU 1976/77:30

135

Bilaga 5

Försvarsutskottets yttrande

1976/77:2y

över propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering
av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 6 maj 1977 beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle
att avge yttrande över de delar av propositionen 1976/77:150, bilaga
2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. som hänför
sig till försvarsutskottets beredningsområde samt över eventuella motionsyrkanden
i anslutning härtill.

I aktuella delar av propositionen anmäler regeringen följande besparingsåtgärder.

Chefen för försvarsdepartementet har funnit att medelsförbrukningen avseende
det m i 1 i t ä r a försvaret under budgetåret 1977/78 kan minska
med 150 milj. kr. Verksamheten beräknas bli påverkad på så sätt att repetitionsutbildningen
av vissa lokalförsvarsförband reduceras. Vidare senareläggs
anskaffningen av viss utrustning, däribland ammunition, liksom
vissa byggnadsåtgärder.

På motsvarande sätt avses medelsförbrukningen för civilförsvaret
under budgetåret 1977/78 minska med 5 milj. kr. Minskningen avses åstadkommas
genom senareläggning av viss materielanskaffning. Vidare uppskjuts
byggande av vissa branddammar och modernisering av vissa befolkningsskyddsrum.
Den sistnämnda åtgärden beräknas medföra en besparingseffekt
även för kommunerna.

Chefen för handelsdepartementet har funnit att utgifterna över statsbudgeten
för investeringar i anläggningar och varulager, som överstyrelsen
för ekonomiskt försvar förvaltar, förbudgetåret 1977/78
kan minskas med inemot 15 milj. kr. Detta anses kunna ske genom vissa
senareläggningar av investeringar. Utrymme för de mest angelägna investeringarna
enligt totalförsvarspropositionen anses dessutom böra kunna skapas
genom ytterligare omstrukturering av befintliga varulager.

I motionen 1665 (s) erinras om att enligt förslagen i propositionen
1976/77:74 skall ett underutnyttjande motsvarande 2 % av utgiftsramarna
för det militära försvaret och civilförsvaret få tillgodoräknas kommande
budgetår. Enligt motionärernas uppfattning är regeringens besparing i denna
del ett överförande av medel från budgetåret 1977/78 till budgetåret 1978/79.
Motionärerna motsätter sig inte en sådan överföring men vill understryka
att det inte är fråga om någon bestående besparing.

FiU 1976/77:30

136

Försvarsutskottet har nyligen behandlat regeringens förslag i propositionen
1976/77:74 om totalförsvarets fortsatta utveckling. Utskottets ställningstaganden
är redovisade i betänkandet FöU 1976/77:13. Beträffande nyssnämnda
besparingsåtgärder har utskottet funnit att dessa inte innebär avsevärd
nackdel för den planering och verksamhet för totalförsvaret som
utskottet har förutsatt enligt nämnda betänkande. Detta under förutsättning
att ifrågavarande verksamheter inom totalförsvaret kommer till stånd relativt
tidigt under den femåriga planeringsperioden. Resurser för återtagning bör
tillföras med prisomräknade belopp.

I propositionen 1976/77:150 anmäls också andra besparingsåtgärder som
rör verksamheter inom totalförsvaret - beredskapslagring av läkemedel
m. m. (5 milj. kr.) och av jordbruksprodukter (5 milj. kr.). Vidare föreslås
att arbetsmarknadsstyrelsen senarelägger 75 000 tjänstgöringsdagar för vapenfria
tjänstepliktiga av den i propositionen 1976/77:74, bilaga 7, föreslagna
ramen på 400 000 dagar för budgetåret 1977/78. Medelsbehovet beräknas
därigenom minska med 4 milj. kr. Beträffande denna besparingsåtgärd föreslås
i motionen 1645 (s) att antalet tjänstgöringsdagar för budgetåret
1977/78 fastställs till vad som föreslagits i propositionen 1976/77:74.

Sistnämnda besparingsåtgärder berör andra utskotts beredningsområden.
De påverkar dock anslag som har anmälts i totalförsvarspropositionen och
därigenom behandlats av försvarsutskottet i betänkandet 1976/77:13. Försvarsutskottet
vill inte motsätta sig att även dessa besparingsåtgärder vidtas
men förutsätter också här att det sker en återtagning av ifrågavarande verksamheter
och inbesparade belopp under femårsperioden 1977/78-1981/82.

I motionen 1652 (vpk) finns ett yrkande om utgifterna för det militära
försvaret och om beredskapsbudgeten för totalförsvaret. Beträffande utgifterna
för det militära försvaret är detta ett upprepande av ett av yrkandena
i motionen 1976/77:249 (vpk). I betänkandet FöU 1976/77:13 har utskottet
avstyrkt bifall till nämnda yrkande i motionen 249 och vidhåller nu detta
ställningstagande. Såvitt gäller beredskapsbudgeten för totalförsvaret är yrkandet
inte meningsfullt i detta sammanhang.

Stockholm den 24 maj 1977

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Glimnér (c), Holmqvist (s), Pettersson i Örebro (c), Gustavsson i Ängelholm
(s), Karl Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herr Björk i Gävle
(c), fru Ekelund (c), herrar Hedberg (s), Lindblad (fp), Svartberg (s) och Aulin
(m).

FiU 1976/77:30

137

Avvikande mening

av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist, Gustavsson i Ängelholm,
fru Sundström, herrar Hedberg och Svartberg (alla s) som anser

dels att den del av utskottets anförande som börjar ”Försvarsutskottet
har” och slutar ”prisomräknade belopp” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet har nyligen behandlat regeringens förslag i propositionen
1976/77:74 om totalförsvarets fortsatta utveckling. Utskottets ställningstaganden
är redovisade i betänkandet FöU 1976/77:13. Beträffande nyssnämnda
besparingsåtgärder har utskottet funnit att dessa inte innebär avsevärd
nackdel för den planering och verksamhet för totalförsvaret som
utskottet har förutsatt enligt nämnda betänkande. Utskottet vill erinra om
att flera reservationer till betänkandet har lämnats av de socialdemokratiska
ledamöterna i utskottet. Om riksdagen bifaller dessa reservationer uppnås
i fråga om försvaret bestående besparingar till väsentligt större belopp än
som regeringen nu anmäler.

dels att den del av utskottets anförande som börjar ”Sistnämnda besparingsåtgärder"
och slutar ”1981/82” bort ha följande lydelse:

Sistnämnda besparingsåtgärder berör andra utskotts beredningsområden.
De påverkar dock anslag som har anmälts i totalförsvarspropositionen och
därigenom behandlats av försvarsutskottet i betänkandet 1976/77:13. Utom
såvitt gäller tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga vill försvarsutskottet
inte motsätta sig att även dessa besparingsåtgärder vidtas.

Som framgår av motionen 1645 (s) skulle en minskning av antalet tjänstgöringsdagar
för vapenfria tjänstepliktiga innebära betydande nackdelar för
såväl tjänstepliktiga som för berörda myndigheter m. fl. Enligt försvarsutskottets
mening bör riksdagen därför som sin mening ge regeringen till
känna vad motionärerna har anfört om antalet sådana tjänstgöringsdagar.
Detta innebär att antalet dagar bestäms till 380 000.

FiU 1976/77:30

138

Socialförsäkringsutskottets yttrande Bilaga 6

1976/77:2y

över viss del av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompletteringsproposition)
jämte motioner

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 maj 1977 har finansutskottet hemställt att socialförsäkringsutskottet
avger yttrande över propositionen 1976/77:150 i vad
avser bilaga 3, punkten 2, och bilaga 5, punkten 4, jämte eventuella motionsyrkanden
i anslutning härtill. Samtidigt har finansutskottet berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen,
bilaga 2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten
m. m., som hänför sig till utskottets beredningsområde samt eventuella motionsyrkanden
med anledning härav. Därefter har utskottet den 17 maj 1977
berett bl. a. socialförsäkringsutskottet tillfälle avge yttrande över de motionsyrkanden
i övrigt - hänförliga till utskottets beredningsområde - som
kan komma att väckas med anledning av kompletteringspropositionen.

I anslutning till förslaget i bilaga 3, punkten 2, har väckts motionerna
1976/77:1646 av herr Börjesson i Falköping (c), 1976/77:1652 (yrkandet 3)
av herr Werner m. fl. (vpk) och 1976/77:1656 av herr Aspling m. fl. (s)
samt i anslutning till förslaget i bilaga 5, punkten 4, motionen 1976/77:1667
(jfr 1976/77:1666) av herr Palme m. fl. (s).

Utskottet

Bil. 3, punkten 2. Ändrade regler för läkemedelsrabattering

I förmånerna från sjukförsäkringen ingår bl. a. att denna ersätter halva
kostnaden mellan 5 och 35 kr. och hela kostnaden över 35 kr. för läkemedel
som ordinerats av läkare vid sjukdom. Högsta kostnaden för den försäkrade
blir härigenom 20 kr. vid varje inköpstillfälle.

I propositionen föreslås att beloppsgränserna för läkemedelsrabatteringen
ändras fr. o. m. den 1 januari 1978 så att försäkringen svarar för halva läkemedelskostnaden
mellan 10 och 40 kr. och hela kostnaden över 40 kr.
Den försäkrades högsta avgift blir härigenom 25 kr. per inköpstillfälle.

FiU 1976/77:30

139

Genom förslaget uppkommer enligt propositionen en besparing för sjukförsäkringen
om ca 75 milj. kr. per år eller för budgetåret 1977/78 hälften
av samma belopp. Vidare föreslås i propositionen att nuvarande bestämmelser
om kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor
med havandeskapssjukdomar, liksom särregleringen när det gäller skyddsläkemedel
åt vissa kvinnor och barn, slopas. För att undvika att omläggningen
av reglerna beträffande skyddsläkemedlen får ekonomiska effekter
som nu inte kan förutses föreslås att i lagen angående kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel tas in en bestämmelse som ger regeringen möjlighet
att förordna att skyddsläkemedel i vissa fall skall tillhandahållas kostnadsfritt.
Anslaget Läkemedel åt vissa kvinnor och barn, till vilket riksdagen
anvisat medel för budgetåret 1977/78 med 5 milj. kr., kommer genom omläggningen
att belastas endast med halv årskostnad. Sjukförsäkringens kostnader
för samma budgetår beräknas öka med 0,5 milj. kr.

I motionen 1652 av herr Werner m. fl. hemställs att riksdagen avslår
propositionens förslag i nu nämnda hänseenden. Herr Aspling m. fl. framhåller
i motionen 1656 att ett sammanlagt avgiftsbelopp för läkararvode,
resekostnader och ordinerad medicin med 55 kr. kan bli särskilt betungande
för dem som har ett väsentligt större sjukvårdsbehov än normalt och att
det därför är nödvändigt att på nytt aktualisera frågan om ett förstärkt högkostnadsskydd
vid läkemedelsinköp. Motionärerna vill att den socialpolitiska
samord n i ngsut red ningen, som på riksdagens begäran prövar denna
fråga, skall få i uppdrag att behandla den med förtur så att ett förslag kan
föreläggas riksdagen till hösten. I utredningsarbetet bör därvid enligt motionärerna
beaktas de effekter på patienternas medicinkostnader som kan
uppkomma om ett större antal läkemedel framdeles görs receptfria och därigenom
inte kommer att omfattas av rabatteringsreglerna. Motionärerna
hemställer att vad i motionen anförs ges regeringen till känna. Frågan om
en begränsning av medicinkostnaderna tas också upp i motionen 1646 av
herr Börjesson i Falköping. Han begär att riksdagen hos regeringen understryker
vikten av att frågan om en övre kostnadsgräns för läkemedelsinköp
fåren snar lösning.

De av regeringen föreslagna ändringarna i reglerna för läkemedelsrabatteringen
innebär enligt utskottets mening en rimlig höjning av de försäkrades
läkemedelskostnader,och utskottet biträder propositionens förslag i denna
del.

Förslaget till ändringar i reglerna för skyddsläkemedel åt kvinnor och
barn grundar sig på en skrivelse från socialstyrelsen i maj 1975, i vilken
styrelsen bl. a. föreslagit att förteckningen över sådana kostnadsfria läkemedel
i fortsättningen endast skulle uppta järnpreparat åt havande och ammande
kvinnor och AD-vitaminpreparat åt barn. Regeringen har emellertid
föreslagit att alla skyddsläkemedel skall inordnas i sjukförsäkringens regler
för läkemedelsrabattering, dock med det förbehållet att regeringen ges möjlighet
att förordna att skyddsläkemedel i vissa fall skall tillhandahållas fritt.

FiU 1976/77:30

140

Med hänsyn till detta förbehåll anser sig utskottet böra tillstyrka förslaget
i denna del men vill samtidigt starkt understryka angelägenheten av att
regeringen noga följer upp de effekter som kan följa av förslaget. Utskottet
kan även biträda förslaget om slopande av bestämmelserna om kostnadsfritt
tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor med havandeskapssjukdomar.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 1652, yrkandet
3.

De nuvarande läkemedelsförmånerna ger ett högkostnadsskydd för dem
som har stort behov av läkemedel genom maximeringen av kostnaderna
vid varje inköp till 20 kr. och genom att läkemedel lämnas kostnadsfritt
vid allvarliga och långvariga sjukdomar. I anledning av motioner vid 1975/76
års riksmöte, vilka syftade till att införa avgiftstak för en försäkrads årliga
läkemedelskostnader och att utvidga rätten till kostnadsfria läkemedel, fann
utskottet - efter remissbehandling - att det kunde finnas anledning utreda
frågan om i vad mån det nuvarande högkostnadsskyddet borde ytterligare
förstärkas tSfU 1975/76:42, rskr 378). Den socialpolitiska samordningsutredningen
fick därefter i uppdrag att utreda frågan. Enligt vad utskottet
erfarit avser utredningen att redan i början av nästa år lägga fram ett delbetänkande,
vari utredningen behandlar frågan om ett högkostnadsskydd.
Med hänsyn härtill anser utskottet, som förutsätter att frågan om ett sådant
skydd får en snar lösning, någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna
1646 och 1656 inte erforderlig.

Utskottet vill i anslutning till vad som anförts i den senare motionen
erinra om att socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1976/77:10 förutsatt att utredningen vid uppdragets genomförande överväger
möjligheterna att utforma rabatteringsreglerna på ett sådant sätt att
onödig förskrivning av läkemedel motverkas.

Bil. 5, punkten 4. Studiesociala åtgärder

Studiebidraget till studerande under 20 år på gymnasial nivå och förlängt
barnbidrag till elever över 16 år på grundskolenivå utgår med 150 kr. per
månad under läsåret. Beloppet motsvarar vad som för månad utgår i allmänt
barnbidrag. Riksdagen har i samband med behandlingen av prop.
1976/77:100 beslutat att höja såväl barnbidraget som studiebidraget och det
förlängda barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1978 till 175 kr. per månad.

I den förevarande propositionen föreslås i bil. 3 punkten 1, över vilken
socialutskottet skall yttra sig, att höjningen av det allmänna barnbidraget
skall träda i kraft redan den 1 juli 1977. I konsekvens härmed föreslås
i bil. 5 underpunkten 4 att även studiebidraget och det förlängda barnbidraget
höjs fr. o. m. denna dag.

Utskottet biträder förslaget om att studiebidraget och det förlängda barnbidraget
skall höjas vid samma tidpunkt som det allmänna barnbidraget.

1 studiehjälpen till elever pågymnasial nivå ingår bl. a. det inkomstprövade

FiU 1976/77:30

141

tillägget. Tilläggets maximala belopp, 75 kr. per månad, utgår så länge elevens
och föräldrarnas inkomst inte överstiger 32 000 kr. Fr. o. m. den 1 juli 1977
höjs denna inkomstgräns tili 35 000 kr. (prop. 1976/77:100, bil. 12, SfU
18, rskr 156). Det inkomstprövade tillägget utgör en fortsättning av det
statliga bostadsbidraget till barnfamiljer när barnet studerar efter fyllda 17
år och är såväl till sitt belopp som i fråga om inkomstprövningen samordnat
med detta bidrag.

I motionen 1667 yrkar herr Palme m. fl. att det inkomstprövade tillägget
skall utgå med 100 kr. i månaden fr. o. m. den 1 juli 1977. Yrkandet skall
ses mot bakgrund av att socialdemokraterna samtidigt i särskild motion
1976/77:1666, över vilken civilutskottet skall yttra sig, yrkar att det statliga
bostadsbidraget till barnfamiljer höjs från 900 till 1 200 kr. per barn och
år fr. o. m. den 1 januari 1978.

I sitt betänkande 1976/77:18 har socialförsäkringsutskottet avstyrkt bifall
till ett motionsyrkande om en höjning av det inkomstprövade tillägget.
Utskottet har därvid med hänvisning till sin tidigare år redovisade uppfattning
uttalat att sambandet mellan det inkomstprövade tillägget och det
statliga bostadstillägget till barnfamiljerna bör bibehållas. Utskottet anser
sig böra vidhålla detta av riksdagen godkända ställningstagande och avstyrker
därför bifall till yrkandet i motionen 1667.

Bil. 2, avsnitt 2. Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m.

Under detta avsnitt behandlas bl. a. frågan om besparingar till följd av
förslaget till riksdagen om ändrade regler för läkemedelsrabattering. Utskottet
vill till vad som ovan anförts härom endast tillägga att den i propositionen
beräknade besparingseffekten under budgetåret 1977/78 endast
kommer att uppgå till hälften av det belopp som beräknats på s. 14 i bil.
2 till propositionen, detta med hänsyn till att de ändrade reglerna avses
träda i kraft först den 1 januari 1978.

Inom utskottets beredningsområde faller också centrala studiestödsnämndens
verksamhet. Utskottet har ingenting att erinra mot vad som anförts
i propositionen om att nämnden skall få i uppdrag att intensifiera kontrollen
vid utbetalning och återkrav av studiemedel.

Stockholm den 24 maj 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Carlsson i Vikmanshyttan tc), Ringaby (m),
Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fröken Bergström
(fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Åkerlind (m),
Andersson i Nybro (c), Lindström (s), Andersson i Edsbro (c), Nilsson i
Norrköping (s) och Larsson i Vänersborg (s).

FiU 1976/77:30

142

Avvikande mening

av herrar Aspling, Karlsson i Ronneby, fru Håvik, herrar Marcusson, Lindström,
Nilsson i Norrköping och Larsson i Vänersborg (alla s) vilka anför:

Det torde inte kunna bestridas att det sammanlagda avgiftsbelopp, som
den försäkrade själv får svara för vid sjukdomsfall efter den 1 januari 1978,
då höjningar sker av patientavgifter, karensbeloppen för resekostnader och
läkemedelskostnaderna, kommer att bli särskilt betungande för dem som
har ett väsentligt större sjukvårdsbehov än normalt. Det är därför enligt
vår mening angeläget att den socialpolitiska samordningsutredningen med
förtur prövar frågan om ett förstärkt högkostnadsskydd så att beslut i denna
fråga kan fattas av riksdagen innan de nya reglerna om avgiftshöjningen
träder i kraft. Utredningen bör därvid inrikta sitt arbete på att utvidga den
rätt till helt kostnadsfria läkemedel som nu finns enligt den särskilda kungörelsen
(1954:520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel. Med hänsyn
till att regeringens förslag om inordnande av skyddsläkemedlen i sjukförsäkringens
regler om läkemedelsrabattering drabbar särskilt utsatta grupper
och inte heller innebär någon större kostnadsbesparing bör utredningen också
pröva om och i vad mån skyddsiäkemedel bör ingå bland kostnadsfria läkemedel.
Det är enligt vår mening också angeläget att utredningen beaktar
de effekter på patienternas medicinkostnader som kan uppkomma om ett
större antal läkemedel framdeles blir receptfria och i samråd med Apoteksbolaget
undersöker om någon form av prisjämförelser mellan likvärdiga
läkemedel kan behöva byggas in i den framtida läkemedelsrabatteringen.

Tidigareläggningen av höjningen av barnbidragen och studiebidraget är
enligt vår mening inte tillräcklig för att motverka följderna av regeringens
politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster. I konsekvens
med det socialdemokratiska förslaget om en höjning av det statliga bostadsbidraget
till barnfamiljer anser vi därför att även det inkomstprövade
tillägget inom studiehjälpssystemet bör höjas till 100 kr. i månaden. Höjningen
bör träda i kraft den 1 juli 1977.

FiU 1976/77:30

143

Socialutskottets yttrande Bilaga 7

1976/77:7 y

över vissa delar av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompletteringspropositionen)
jämte visst motionsyrkande

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 maj 1977 har finansutskottet hemställt att socialutskottet
avger yttrande över propositionen 1976/77:150 i vad avser bilaga
3, punkten 1 Tidigareläggning av höjning av allmänna barnbidrag och punkten
3 Avgifterna för den statliga läkemedelskontrollen, jämte eventuella
motionsyrkanden i anslutning härtill. Samtidigt har finansutskottet berett
socialutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen,
bilaga 2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m., som
hänför sig till utskottets beredningsområde samt eventuella motionsyrkanden
i anslutning härtill.

Med anledning av propositionen har väckts bl. a. motionen 1976/77:1652
av herr Werner m. fl. (vpk), i vilken yrkas att de allmänna barnbidragen
skall indexregleras (yrkandet 4).

Utskottet

Fråga om tidigareläggning av höjningen av de allmänna barnbidragen (Bil. 3,
punkten 1) samt om indexreglering av bidragen

Riksdagen har efter förslag i årets budgetproposition (prop. 1976/77:100,
bil. 8, p. C 1) beslutat om en höjning av det allmänna barnbidraget från
1 800 kr. till 2 100 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1978 (SoU
1976/77:25, p. 4, rskr 1976/77:200). I kompletteringspropositionen föreslås
mot bakgrund av det åtstramningsprogram som regeringen har lagt fram
att höjningen får genomföras redan den 1 juli 1977. Den sålunda föreslagna
tidigareläggningen av bidragshöjningen beräknas innebära att anslagsbelastningen
förbudgetåret 1977/78 ökar med 270 milj. kr. I propositionen föreslås
därför att utöver tidigare anvisat förslagsanslag - 3 505 milj. kr. - ytterligare
270 milj. kr. skall anvisas till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78.

Utskottet biträder regeringens förslag.

I motionen 1976/77:1652 (yrkandet 4) av herr Werner m. fl. (vpk) yrkas
att de allmänna barnbidragen skall indexregleras.

1 samband med socialutskottets behandling tidigare i år av frågan om
höjning av de allmänna barnbidragen uttalade utskottet med anledning av
motionsyrkanden om indexreglering av bidragen att utskottet anslöt sig
till uppfattningen att barnbidragen ej bör tillåtas urholkas av prishöjningar.

FiU 1976/77:30

144

Med hänsyn till den höjning av barnbidragen som riksdagen fattat beslut
om och till den tidigareläggning av bidragshöjningen som nu föreslås och
som utskottet i enlighet med det anförda tillstyrker, erfordras det f. n. inte
något uttalande av riksdagen i fråga om värdesäkring av barnbidragen. Utskottet
avstyrker därför motionen 1976/77:1652 i här aktuell del (yrkandet
4).

Avgifterna för den statliga läkemedelskontroUen (Bil. 3, punkten 3)

Enligt gällande principer för den statliga läkemedelskontrollens verksamhet
(prop. 1970:74, SU 1970:98, rskr 1970:223) skall 80 % av kostnaderna
för läkemedelskontroUen täckas genom avgifter från läkemedelsföretagen.
Avgifterna som bestäms av regeringen tas ut i form av registrerings- och
årsavgifter för farmacevtiska specialiteter. Statsrådet Troedsson förordar i
propositionen att samtliga kostnader för läkemedelskontroUen fr. o. m. den
1 januari 1978 bör täckas med inflytande registrerings- och årsavgifter. Det
föreslås att riksdagen skall godkänna dessa förordade ändrade riktlinjer för
finansiering av den statliga läkemedelskontroUen.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. (Bil. 2, avsnittet 2)

De besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m., som behandlas i propositionen
och som rör utskottets beredningsområde, avser viss minskning
av investeringsramen för år 1977 för sjukvårdsbyggnader, senareläggning
av vissa anskaffningar av läkemedel m. m. för beredskapslagring, förskjutning
i tiden av inköp av viss utrustning och inredning till arbetarskyddsstyrelsens
nybyggnader i Västra Skogen i Solna samt arbetsmedicinska kliniken
i Umeå, viss begränsning av utnyttjandet under budgetåret 1977/78
av medel anvisade under maximerade anslagsposter samt utredningar om
besparingsmöjligheter inom nykterhetsvården och ungdomsvården.

Härjämte behandlas frågor om vissa förändringar beträffande kostnadsfria
läkemedel till kvinnor och barn samt beträffande tillhandahållande av vissa
skyddsläkemedel. Särskilda förslag i dessa hänseenden framläggs i propositionen
(bil. 3 punkten 2). Socialförsäkringsutskottet avger yttrande till finansutskottet
över dessa förslag.

Slutligen behandlas i det aktuella avsnittet i propositionen frågan om
översyn av taxor och avgifter som tas ut av vissa myndigheter, och i anslutning
härtill nämns det ovan behandlade förslaget om avgifterna för den
statliga läkemedelskontroUen.

FiU 1976/77:30

145

Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i propositionen
i här aktuell del.

Stockholm den 24 maj 1977

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Larsson i Öskevik
(c), Carlshamre (m), Svensson i Kungälv (s), fröken Andersson (c),
herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nordberg (s), Leuchovius (m), fru Wigenfeldt
(c), herr Signell (s), fru Swartz (fp) och herr Alftin (s).

10 Riksdagen 1976/77. 5 samt. Nr 30

FiU 1976/77:30

146

Utbildningsutskottets yttrande Bilaga 8

1976/77: 2 y

över vissa delar av propositionen 1976/77:150 med förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m.
(kompletteringsproposition) jämte motioner

Till finansutskottet

I propositionen 1976/77: 150 har regeringen förelagt riksdagen förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, ni. m.
Finansutskottet har genom beslut den 6 maj 1977

dels berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar
av bilaga 2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m.,
som hänför sig till utbildningsutskottets beredningsområde samt eventuella
motionsyrkanden i anslutning härtill,

dels hemställt om utbildningsutskottets yttrande i vad avser bilaga 5,
punkterna 1—3, jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

Motionerna

1976/77: 1642 av herr Norrby m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att den planerade idrottshallen vid gymnastik- och
idrottshögskolan i Stockholm uppförs enligt tidigare uppgjorda planer
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77: 1648 av herr Alsén m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
uttala att idrottshallsbygget vid gymnastik- och idrottshögskolan i
Stockholm skall genomföras i enlighet med tidigare fattat beslut samt
att erforderliga medel för ändamålet anvisas under utbildningsdepartementets
huvudtitel, anslaget Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde,

1976/77: 1649 av herr Nilsson i Norrköping (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om de icke-laborativa institutionerna vid universitetet i
Linköping,

1976/77: 1651 av fru Gradin m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå regeringens förslag att senarelägga den planerade om- och nybyggnaden
inom Frescatiområdet för universitetet i Stockholm,

1976/77: 1653 av herr Alemyr m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att till Bidrag till byggnadsarbeten inom skol -

FiU 1976/77:30

147

väsendet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av
222 000 000 kr.,

1976/77: 1669 av fröken Hörlén m. fl. (fp, c, m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att den planerade idrottshallen vid gymnastik-
och idrottshögskolan i Stockholm bör prioriteras i förhållande
till andra byggnadsobjekt.

Utskottet

Med anledning av propositionen 1976/77: 150 i nu ifrågavarande
delar och motionerna 1976/77: 1642, 1976/77: 1648, 1976/77: 1649,
1976/77: 1651, 1976/77: 1653 och 1976/77: 1669 vill utskottet anföra
följande.

I propositionen 1976/77: 79 om anslag för budgetåret 1977/78 till
byggnadsarbeten m. m. inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde
har i investeringsplanen för utbildning och forskning tagits upp
bl. a. om- och tillbyggnad av restaurang m. m. inom Frescatiområdet,
nybyggnad av idrottshall m. m. för gymnastiklärarutbildning i Stockholm,
nybyggnad för icke-laborativa institutioner vid universitetet i
Linköping samt om- och tillbyggnad av kemibyggnad vid Chalmers tekniska
högskola i Göteborg.

Sedermera har regeringen i propositionen 1976/77: 150 med förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. anmält
att byggstarten för fyra nämnda objekt kommer att senareläggas.
Någon ändring i fråga om medelsanvisningen under byggnadsanslaget
föreslås emellertid inte. Effekten för budgetåret 1977/78 beräknas dock
till sammanlagt 30 milj. kr. för fyra nämnda projekt.

Vad först beträffar universitetet i Stockholm fick byggnadsstyrelsen
i juni månad 1976 i uppdrag att fortsätta projekteringen av ombyggnad
av den nuvarande restaurangen Lantis och nybyggnad av det s. k. Allhuset
med lokaler för bokhandel, kårservice, kafé och godscentral.
Byggnadsobjektet omfattar sammanlagt ca 5 000 m- rumsarea och har
kostnadsberäknats till 26,7 milj. kr. (prisläget den 1 april 1976). I propositionen
1976/77: 79 har byggstarten angivits till februari månad 1978.

I motionen 1976/77: 1651 har framförts yrkande av innebörd att
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att ombyggnaden
och nybyggnaden inom Frescatiområdet bör fullföljas enligt den i propositionen
1976/77: 79 förutsatta tidplanen. En senarsläggning skulle
enligt motionärernas mening innebära allvarliga problem för universitetets
verksamhet, för miljön i Frescati samt för universitetets anställda
och studerande. I motionen påpekas att ifrågavarande byggnadsprojekt
av samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna
för universitet och högskolor sedan ett antal år bedömts vara det mest
angelägna av samtliga aktuella byggen inom universitets- och högskolesektorn.

FiU 1976/77:30

148

Utskottet är ense med motionärerna om att ifrågavarande byggnadsobjekt
inom Frescatiområdet bör genomföras så snart som möjligt.
Som framgår av vad utskottet nyss anfört har objektet länge varit aktuellt,
och med tanke på såväl de studerande som de anställda är det
angeläget att det snart kan förverkligas. Med hänsyn till det ekonomiska
läget vill utskottet emellertid inte motsätta sig att objektet senareläggs.
Utskottet utgår från att regeringen följer ärendet med uppmärksamhet
och utar. något riksdagens särskilda uttalande föranstaltar om byggstart
så snart det ur olika synvinklar är lämpligt och möjligt. Med det anförda
avstyrker utbildningsutskottet för sin del motionen 1976/77: 1651.

På grundval av år 1974 och år 1976 meddelade uppdrag har byggnadsstyrelsen
i januari månad år 1977 för regeringen redovisat systemhandlingar
för nybyggnad av idrottshall m. m. vid gymnastik- och
idrottshögskolan i Stockholm (GIH). Nybyggnaden omfattar ca 2 000
ro.-’ rumsarea. I samband med nybyggnaden planeras en ombyggnad för
omklädningsrum m. m. i anslutande byggnad. I propositionen 1976/77:
79 anges kostnaderna till 9,1 milj. kr. (prisläget den 1 april 1976) och
byggstarten till november månad 1977.

Den i propositionen 1976/77: 150 redovisade senareläggningen av
idrottshallen vid GIH kommenteras i motionerna 1976/77: 1642 och
1976/77: 1648. Båda motionerna utmynnar i yrkanden om att den i
propositionen 1976/77: 79 förutsatta byggnadsplanen skall fullföljas.
Byggnadsobjektet behandlas också i motionen 1976/77: 1669, i vilken
påpekas att det måste vara möjligt att genomföra de i och för sig motiverade
besparingsåtgärderna på annat sätt än genom senareläggning av
idrottshallen. 1 motionerna framhålls att lokaler och undervisningsmateriel
måste fylla rimliga krav om utbildningen av gymnastiklärare och
idrottslärare skall vara meningsfull. I motionerna redovisas anmärkningar
mot det nuvarande provisoriet — ett plasttält — och motionärerna
är ense om att idrottshallen inte rimligen kan senareläggas.

För att utbildningen vid GIH skall kunna bedrivas på ett fullgott sätt
fordras tillgång till en idrottshall. Högskolan har enligt utskottets bedömning
under en redan alltför lång tid varit nödsakad att acceptera ett
provisorium. Idrottshallen vid GIH bör enligt utskottets mening prioriteras
i förhållande till övriga tre ifrågavarande byggnadsprojekt inom
högskoleområdet så att byggstart om möjligt kan ske enligt den i propositionen
1976/77: 79 redovisade tidplanen. Utbildningsutskottet anser
att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77: 1642, 1976/77:
1648 och 1976/77: 1669 som sin mening bör ge denna uppfattning till
känna för regeringen.

För universitetets i Linköping räkning skall på Vallaområdet ske nybyggnad
för icke-laborativa institutioner samt bibliotek. Byggnadsstyrelsen
har i december 1976 redovisat systemhandlingar för nybyggnaden,
som enligt dessa omfattar 6 870 m- rumsarea. Byggnadsstyrelsen

FiU 1976/77:30

149

har beräknat kostnaderna för nybyggnaden till 22,9 milj. kr. (prisläget
den 1 april 1976) och för tillhörande försörjningsåtgärder till 1,8 milj.
kr. I propositionen 1976/77: 79 har byggstarten angivits till augusti
månad 1977.

Enligt motionen 1976/77: 1649 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna att byggstarten för nybyggnaden i Linköping bör ske
som planerat. Motionären påpekar att ett uppskov innebär en förlängning
av dåliga arbetsmiljöförhållanden för delar av högskoleverksamheten
i Linköping. Vidare framhålls i motionen att moderna undervisningsmetoder
endast delvis kan tillämpas i de förhyrda lokaler som
skall ersättas genom nybyggnaden.

Utbildningsutskottet inser att det är angeläget att nybyggnaden i Linköping
uppförs men är för sin del inte berett tillstyrka bifall till motionsyrkandet.

Vad slutligen beträffar om- och tillbyggnad av kemibyggnad vid
Chalmers tekniska högskola i Göteborg har byggnadsstyrelsen i januari
månad 1977 redovisat systemhandlingar för objektet. Kostnaderna har
beräknats till 6,3 milj. kr., varav 900 000 kr. avser fastighetsunderhåll.

I investeringsplanen för utbildning och forskning har förts upp en kostnadsram
av 5,4 milj. kr. I propositionen 1976/77: 79 har byggstarten
angetts till juni månad 1977.

Vad som i propositionen 1976/77: 150 anförts i fråga om senareläggning
av detta byggnadsobjekt har inte gett utbildningsutskottet anledning
till särskilt uttalande.

Med anledning av propositionen 1973: 77 angående skolväsendets organisation
i glesbygd m. m. har riksdagen beslutat att en alternativ organisationsmodell
av gymnasieskolan för ett elevunderlag om ca 300 16-åringar skall utprövas, s. k. särskild samordnad gymnasieskola (UbU
1973: 29, rskr 1973: 243). Organisationsmodellen skall enligt ett tidigare
regeringsbeslut utvärderas år 1979. Av propositionen 1976/77: 150 (bilaga
2 s. 12) framgår att skolöverstyrelsen fått i uppdrag att komma in
med förslag om allmän övergång till s. k. särskild samordnad gymnasieskola
i de gymnasieregioner som har mindre än 500 16-åringar. Utbildningsutskottet
förutsätter att den komplettering av försökstimplanen som
skall ske blir av sådan art att nuvarande utbildningsmöjligheter i berörda
gymnasieregioner inte försämras. Förslag till kompletterad timplan
samt om vilka gymnasieregioner som skall komma i fråga bör enligt
utbildningsutskottets uppfattning redovisas för riksdagen innan beslut
i ärendet fattas. Riksdagen bör som sin mening ge denna uppfattning
till känna för regeringen.

Under anslagsrubriken D 32. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet
m. m. föreslås dels att investeringsramen för skolbyggnader
skall sänkas med 60 milj. kr. från i budgetpropositionen angivet belopp
om 660 milj. kr., dels att till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolvä -

FiU 1976/77:30

150

sendet m. m. för budgetåret 1977/78 skall anvisas ett förslagsanslag av
222 000 000 kr. Investeringsramen avses alltså bli bestämd till 600 milj.
kr. för nästa budgetår.

Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare under våren (prop. 1976/
77: 100 bil. 12 s. 340—346, UbU 1976/77: 18, rskr 1976/77: 159) dels
beslutat om ett förslagsanslag av 232 milj. kr. för budgetåret 1977/78 till
Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m., dels bemyndigat
regeringen att anpassa den i budgetpropositionen föreslagna investeringsramen
om 660 milj. kr. till det av skolöverstyrelsen redovisade behovet,
dvs. 750 milj. kr.

I motionen 1976/77: 1653 yrkas avslag på propositionen 1976/77: 150
i vad den gäller anslag till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet
m. m. Motionärerna önskar att riksdagens tidigare beslut i ärendet
skall stå fast.

Utskottet, som är medvetet om behovet av ytterligare skolbyggande
de närmaste åren, delar föredragande statsrådets uppfattning att vissa
byggnadsinvesteringar inom skolväsendet bör kunna senareläggas. Förslaget
i propositionen får ses som ett led i ett allmänt åtstramningsprogram.
Med hänvisning till det statsfinansiella läget anser utskottet att
motionen 1976/77: 1653 inte bör bifallas.

Under anslagsrubriken F 5. Bidrag till kommunal vuxenutbildning
m. m. föreslås dels att kommuner som varaktigt har kommunal vuxenutbildning
om lägst 25 poäng skall vara skyldiga att senast den 1 juli
1978 inrätta en eller flera särskilda skolenheter för kommunal vuxenutbildning,
dels att i sådan kommun senast vid nämnda tidpunkt all
kommunal vuxenutbildning skall hänföras till sådan särskild enhet. Enligt
vad utskottet erfarit är avsikten med förslaget bl. a. att elever i viss
kurs inom kommunal vuxenutbildning så långt detta är möjligt skall
föras till en och samma utbildningsenhet inom kommunen så att antalet
parallellkurser med lågt deltagarantal begränsas.

Utbildningsutskottet har inte något att erinra mot förslaget om skyldighet
för kommun att inrätta särskild skolenhet för kommunal vuxenutbildning.
Denna skyldighet bör — på grund av poängsystemets intervaller
i vad gäller kommunal vuxenutbildning — inträda när den kommunala
vuxenutbildningen i kommunen beräknas uppgå till lägst 25,5
poäng. Enligt utskottets mening bör dispens från denna skyldighet kunna
medges om kommunen kan åberopa särskilda skäl härför, t. ex. att
avsedda besparingseffekter ej uppnås.

Enligt förordningen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning
får kommun anordna vuxenutbildning i form av kurser och
i vissa fall som studiecirklar. Den senare anordningen kan tillämpas när
det är fråga om sådan utbildningsverksamhet på det hemtekniska området
som har samma karaktär som studiecirkel och när verksamheten
i fråga inte tillgodoses av studieförbunden. Enligt kompletteringspropo -

FiU 1976/77:30

151

sitionen finns det numera inte behov av att anordna utbildning inom
kommunal vuxenutbildning enligt de statsbidragsbestämmelser som gäller
för studiecirkel. Denna möjlighet föreslås därför upphöra genom
ändring i vuxenutbildningsförordningen.

Folkbildningsutredningen har i uppdrag att föreslå regler för gränsdragning
mellan kommunal vuxenutbildning och studieförbund och att
utreda om annan organisation än studieförbund skall kunna få statsbidrag
för studiecirkel. Även om det i en sådan situation hade varit naturligt
att avvakta utredningsförslaget, vill utskottet inte motsätta sig
att vuxenutbildningsförordningen tillfälligtvis ändras på sätt som förordats.
Slutlig ställning till frågan om kommun i vissa fall skall kunna
svara för studiecirkel bör emellertid tas vid behandlingen av folkbildningsutredningens
förslag.

Under anslagsrubriken F 6. Bidrag till studiecirkelverksamhet föreslås
att 16 § i förordningen (1963: 463) om statsbidrag till det fria och
frivilliga folkbildningsarbetet skall upphävas. Enligt denna utgår statsbidrag
även för studiecirklar som anordnas av annan än lokalavdelning
eller annat lokalt organ av studieförbund. Som skäl för ändringen anförs
bl. a. att skolöverstyrelsens personalresurser inte är anpassade för
handläggning av denna typ av ärenden. Utskottet har intet att erinra
mot att paragrafen i fråga nu upphävs men vill tillägga att frågan om
s. k. fristående studiecirklar bör kunna prövas på nytt om det vid beredningen
av folkbildningsutredningens förslag visar sig föreligga behov
av att ä vissa fall anordna sådana cirklar.

Stockholm den 24 maj 1977

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c). Nordstrandh (m), Jönsson i Arlöv (s), fröken Hörlén
(fp), herrar Gustafsson i Barkarby (s), Karlsson i Mariefred (c), fru
Hjelm-Wallén (s), herrar Strindberg (m), Sundgren (s), fröken Rogestam
(c), herrar Hagberg i Örebro (s), Ullenhag (fp), Bengtsson i
Hamneda (c) och fru Stålberg (s).

Av ökande meningar

1. beträffande senareläggning av om- och tillbyggnad av restaurang
m. m. inom Frescatiområdet av herr Gustafsson i Barkarby (s) som anser
att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”Utskottet är”
och slutar "motionen 1976/77: 1651” bort ha följande lydelse:

Skälet till att samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogram -

FiU 1976/77:30

152

kommittéerna för universitet och högskolor ända sedan budgetåret
1972/73 placerat om- och nybyggnaden vid Frescati som nummer ett
är givetvis de synnerligen dåliga lokalförhållandena på universitetsområdet,
bl. a. i vad avser lokaler för matservering. Här, på en arbetsplats
för 10 000—12 000 personer, för övrigt en av de större i hela Stockholm,
finns endast matserveringsplats för maximalt 1 500 personer.
Därtill kommer att dessa platser inryms i ett provisorium med en ytterst
dålig miljö för såväl restaurangpersonal som gäster. Att nu skjuta upp
restaurangbygget innebär att provisoriet måste repareras till kostnader
som väsentligt överstiger normala underhållskostnader. Detta kan knappast
vara samhällsekonomiskt försvarbart.

Förutom restaurangen skulle i den planerade byggnationen i Frescati
inrymmas lokaler för bank, post, godsmottagning, bokhandel och information.

Mot bakgrund av det nu anförda anser utskottet att riksdagen med
anledning av motionen 1976/77: 1651 som sin mening bör ge regeringen
till känna att om- och nybyggnaden inom Frescatiområdet bör fullföljas
enligt tidplanen i propositionen 1976/77: 79.

2. beträffande förslagsanslaget Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet
ni. in. av herrar Alemyr, Jönsson i Arlöv, Gustafsson i Barkarby,
fru Hjelm-Wallén, herrar Sundgren, Hagberg i Örebro och fru
Stålberg (samtliga s) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 5
som börjar ”Utskottet, som” och slutar ”bör bifallas” bort ha följande
lydelse:

Mot bakgrund av riksdagens enhälliga beslut och uttalande är det
anmärkningsvärt att regeringen nu föreslår att investeringsramen skall
sänkas från 660 till 600 milj. kr. och att anslaget skall reduceras med
10 milj. kr. En minskning av investeringsramen kommer att få mycket
allvarliga konsekvenser. Med stöd av vad utbildningsutskottet (UbU
1976/77: 18) tidigare har anfört och med hänvisning till riksdagens enhälliga
beslut anser utbildningsutskottet att riksdagen bör bifalla motionen
1976/77: 1653 och alltså avslå regeringens förslag om en minskning
av dels investeringsramen, dels anslaget för budgetåret 1977/78.
Vid bifall härtill bör den av riksdagen tidigare beslutade medelsanvisningen
inte ändras och tidigare bemyndigande till regeringen att anpassa
investeringsramen til! det av skolöverstyrelsen redovisade behovet,
750 milj. kr., ligga fast.

Särskilt yttrande

beträffande fristående studiecirklar (bil. 5, punkt F 6) av herr Karlsson
i Mariefred (c):

De möjligheter som finns att minska den administrativa bördan vid

FiU 1976/77:30

153

statsbidragsgivning bör givetvis också iakttagas när det gäller studiecirkelverksamhet.
Huruvida detta kan ske genom att t. v. indraga den
nuvarande möjligheten till statsbidrag till s. k. fria studiecirklar och helt
kanalisera verksamheten genom studieförbunden synes mig dock något
oklart. Frågan måste också ses mot bakgrunden av profileringen hos
studieförbunden och folkbildningsutredningens uppdrag att pröva om
i fortsättningen bidrag för studiecirkelverksamhet skall kunna utgå
även till annan organisation än studieförbunden. Jag erinrar om att
under årens lopp olika synpunkter gjort sig gällande i denna fråga.

FiU 1976/77:30

154

Trafikutskottets yttrande Bilaga 9

1916/11:2 y

över vissa delar av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. såvitt avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motion Till

finansutskottet

Trafikutskottet har genom beslut av finansutskottet den 6 maj 1977 beretts
tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen 1976/77:150 med
förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m.
(kompletteringspropositionen) bilaga 2, som hänför sig till trafikutskottets
beredningsområde. Finansutskottet har vidare hemställt om yttrande från
trafikutskottet över nämnda proposition såvitt avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde (bilaga 4). Slutligen har finansutskottet
genom beslut den 17 maj 1977 berett trafikutskottet tillfälle att avge yttrande
över motionsyrkanden som hänför sig till utskottets beredningsområde och
som kan komma att väckas med anledning av kompletteringspropositionen.

Trafikutskottet får med anledning härav anföra följande.

I kompletteringspropositionen erinras under avsnittet Besparingsåtgärder
rörande statsbudgeten m. m. (s. 6) om att för investeringar inom postverket,
televerket, statensjärnvägar och statens vägverks förrådsfond för budgetåret
1977/78 upptagits investeringsanslag om 124,9 milj. kr., 870,6 milj. kr.,
672,4 milj. kr. resp. 107,4 milj. kr. Chefen för kommunikationsdepartementet
har funnit att vissa byggnadsarbeten och investeringar i fasta anläggningar
under dessa fonder kan senareläggas. Besparingarna till följd härav beräknas
enligt propositionen för budgetåret 1977/78 totalt uppgå till 15 milj. kr.

Vidare framhålls i propositionen (s. 13) att chefen för kommunikationsdepartementet
funnit att frågan om utökad avgiftsfinansiering vid Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut bör prövas. Detta anses böra ske
i samband med pågående utredning om institutets verksamhet och organisation.

De sålunda framlagda förslagen har inte gett utskottet anledning till erinran
eller särskilt uttalande.

I förut nämnda bilaga 4 till propositionen behandlas frågan om ändring
av transportstödet för Norrland m. m.

Föredragande departementschefen framhåller därvid att han vid sin
genomgång funnit att fraktbidraget för vissa pappersprodukter såsom tidnings-
och journalpapper, korrugeringspapper för wellpapp (fluting), kraft -

FiU 1976/77:30

155

papper och kraftpapp kan slopas fr. o. m. den 1 januari 1978. Besparingseffekten
till följd härav beräknas till ca 12 milj. kr. för helt budgetår. Under
hänvisning härtill föreslås att riksdagen godkänner den sålunda förordade
ändringen i transportstödet för Norrland.

Med hänsyn främst till förslagets angelägna syfte att åstadkomma besparingar
i statsbudgeten har utskottet funnit sig kunna godtaga detsamma
och tillstyrker därför propositionen även i denna del.

I motionen 1976/77:1650 hemställs att riksdagen vid behandlingen av
kompletteringspropositionen också beslutar att i skrivelse till regeringen föreskriva
att kisel i bidragsförfattningen undantas från transportstöd.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att transportstödet för kisel
tillkommit på begäran av riksdagen så sent som år 1975 (TU 1975:6, rskr
1975:94). Under hänvisning härtill har utskottet för sin del inte funnit sig
berett biträda motionärernas yrkande. Motionen avstyrks därför.

Stockholm den 24 maj 1977

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Lindahl
i Lidingö (s), Håkansson i Rönneberga (c), Sellgren (fp), Hugosson (s), Torwald
(c), Zachrisson (s), Stjernström (c), Komstedt (m), Johansson i Vrångebäck
(m), fru Sandéhn (s), herrar Jonsson i Husum (s) och Norling (s).

Avvikande mening

beträffande transportstöd för kisel av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö,
Hugosson, Zachrisson, fru Sandéhn, herrar Jonsson i Husum och Norling
(samtliga s) som anser att utskottet bort tillstyrka motionen 1976/77:1650
och att därför det stycke av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav framhålla att i den mån det bedöms
nödvändigt att vidta varumässiga begränsningar i transportstödet, det synes
naturligt att i första hand inrikta sig på vissa varor som inte naturligt faller
inom ramen för ett regionalpolitisk! genomtänkt transportstöd. En sådan
vara är kisel, som ursprungligen inte fanns med i uttransportstödet men
som senare i anledning av lokalt betingade motionsyrkanden och med ett
specifikt företagarintresse för ögonen berättigades till uttransportstöd.

Utskottet vill också i detta sammanhang erinra om att transportstödet
har till grundläggande syfte att vidareförädla varor och därigenom vidmakthålla
och skapa sysselsättningstillfällen inom stödområdet. Denna grundsyn

FiU 1976/77:30

156

har varit avgörande vid gränsdragning av råvara, hel- resp. halvfabrikat.
Med hänsyn härtill fann också den förutvarande regeringen det vara uppenbart
att kisel inte kunde anses vara kvalificerat till transportstöd.

Utskottet finner - med tanke på den restriktivitet som regeringen nu
finner nödvändig och som även kommit att gälla transportstödet - det vara
angeläget att framhålla det oriktiga i att låta stödet fortsättningsvis avse
även kisel. Varan svarar, som förut berörts, inte mot de grundläggande
krav på bearbetningsgrad som gäller för transportstödet i övrigt. Det skapar
enligt utskottets uppfattning också rättviseproblem i förhållande till andra
varor som med hänsyn till angivna krav hållits utanför stödet. Ett undantagande
av vara från transportstöd skulle uppskattningsvis ge en besparing
på uppåt 300 000 kr.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet därför för sin del
motionen. Utskottet anser vidare att riksdagen bör ge regeringen till känna
vad härom nu anförts.

Särskilt yttrande

av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hugosson, Zachrisson, fru Sandéhn,
herrar Jonsson i Husum och Norling (samtliga s) som anfört:

Även om det av propositionen framgår att förslagen framlagts under stor
brådska har vi ändå funnit oss kunna godta de föreslagna besparingarna.
Den korta tid som stått till förfogande för behandlingen av ärendet har
tyvärr inte gjort det möjligt att diskutera alternativa besparingsmöjligheter
inom transportstödets ram, vilket vi beklagar. Till detta kommer att oklarhet
tycks råda om huruvida förslaget beträffande transportstödet avser endast
nästkommande budgetår eller är att betrakta som ett definitivt slopande
av stödet för ifrågavarande produkter. Vi utgår för vår del från att förslaget
avser enbart nästa budgetår. Frågor av så stor principiell betydelse som det
här gäller bör dock enligt vår uppfattning behandlas på ett mera seriöst
sätt än som skett i propositionen.

FiU 1976/77:30

157

Bilaga 10

RIKSDAGENS

JORDBRUKSUTSKOTT

Utdrag ur

PROTOKOLL 1976/77:21
Sammanträdesdag: 1977-05-24
Sammanträdestid: 11.00-11.35
Närvarande: Se Bil. 1

Yttrande till finansutskottet
§ 21.2

Genom beslut den 6 maj 1977 hade finansutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen 1976/77:150
bilaga 2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. som
hänför sig till jordbruksutskottets beredningsområde samt eventuella motionsyrkanden
i anslutning därtill.

Härutöver hade finansutskottet genom beslut den 17 maj 1977 berett
jordbruksutskottet tillfälle avge yttranden över motionsyrkanden i övrigt
som hänför sig till jordbruksutskottets beredningsområde och som kunde
komma att väckas i anledning av kompletteringspropositionen.

Finansutskottet hade hemställt att yttrande avlämnades senast den 24
maj 1977 kl. 14.00.

Utskottet beslöt uttala att förevarande proposition till de delar den berör
jordbruksutskottets beredningsområde inte föranleder någon erinran från
utskottets sida.

I fråga om de motionsyrkanden som väckts i anledning av kompletteringspropositionen
beslöt utskottet uttala följande.

I anslutning till regeringens i bilaga 6 till propositionen framlagda förslag
om bemyndigande för regeringen att ta ut och bestämma storleken av en
särskild administrationsavgift vid statlig bostadslånegivning hade i motionen
1976/77:1657 av herr Feldt m. fl. ts) hemställts om förslag om särskilda
avgifter även för andra former av statlig utlåning m. m., bl. a. i vad avser
lån, bidrag och kreditgarantier till jordbruket.

Utskottet hyste i och för sig vissa principiella betänkligheter mot införandet
av en administrationsavgift av här förordad natur. Utan att närmare
ingå på denna fråga ville dock utskottet med anledning av förevarande
motionsyrkande starkt understryka angelägenheten av en likformig behandling
av olika former av statlig utlåning, m. m. i nu förevarande avseende.

I motionen 1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) framlagt förslag till
allmänna riktlinjer för budgetregleringen borde, såvitt berör anslag inom

FiU 1976/77:30

158

utskottets beredningsområde enligt utskottets mening inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I sammanhanget berörda motioner i övrigt gav inte utskottet anledning
till särskilt uttalande.

I ärendet deltagande socialdemokratiska ledamöter anmälde avvikande
mening, innebärande att utskottet borde ha tillstyrkt i föregående stycke
berört yrkande i motionen 1976/77:1665.

Om innebörden av utskottets ställningstagande skulle finansutskottet underrättas
genom utdrag av detta protokoll.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Vid protokollet
Lars-Erik Sojdelius

Justeras:

Einar Larsson

Rätt utdraget intygar i tjänsten
Jeanette Hattenbach

FiU 1976/77:30

159

Näringsutskottets yttrande Bilaga 11

1976/77: 4 y

över propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompletteringspropositionen)
jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har genom beslut den 6 maj 1977 hemställt om yttrande
av näringsutskottet över propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. jämte motionsyrkanden.

Näringsutskottet får anföra följande.

Besparingsåtgärder som beslutas av regeringen

Sveriges turistråd

I propositionen framhålls (bil. 2 s. 8) att Sveriges turistråd, som inrättades
år 1976, ännu befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Verksamheten kräver
därför inte resurser av den storlek som riksdagen har anvisat. Anslaget
kan enligt regeringens bedömning ställas till turistrådets disposition med
en reduktion av 2 milj. kr.

I motionen 1976/77:1660 erinras om rådets hittillsvarande verksamhet
och om de problem som föreligger inom den svenska turistnäringen. Motionären
anför att rådet har planerat sin verksamhet så, att budgetåret
1977/78 och de närmast följande åren blir helt avgörande för organisationens
möjligheter att påverka nuvarande situation inom den svenska turismen.
Redan den anslagsram om 23 milj. kr. som turistrådet begärt för budgetåret
1977/78 har inneburit att rådet har måst företa betydande omprövningar
av fasta kostnader. En nedskärning av rådets budget skulle enligt motionären
få påtagligt negativa effekter av långsiktig karaktär. Motionären vill
att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att turistrådets anslag
inte skall reduceras.

Utskottet har tidigare tillstyrkt ett reservationsanslag av 23 milj. kr. till
Sveriges turistråd för budgetåret 1977/78 (prop. 1976/77:100 bil. 14 s. 35,
NU 1976/77:44). I budgetpropositionen redovisas att turistrådet avser att
av innevarande års anslag reservera ca 4 milj. kr. till budgetåret 1977/78.
Med hänsyn härtill anser utskottet inte att riksdagen har skäl att rikta en
sådan begäran till regeringen som motionären föreslår.

FiU 1976/77:30

160

Statens pris- och kartellnämnd och konsumentverket

I propositionen anförs (bil. 2 s. 8) att anslagen till statens pris- och kartellnämnd
(SPK)och konsumentverket enligt handelsministerns bedömning
kan minskas med 500 000 kr. vartdera. Detta skulle för SPK:s del kunna
ske genom bl. a. minskad projektverksamhet och för konsumentverkets del
genom bl. a. minskad produktion av informationsmaterial och ökad avgiftsfinansiering.

Beträffande förslaget om en reducering av SPK:s anslag påpekas i motionen
1976/77:1665 att av summan 500 000 kr. ett belopp av 424 000 kr. gäller
ett projekt som har beställts av utredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden.
Medel för projektet utgår från utbildningsdepartementets kommittéanslag.
En ändring av anslaget till SPK kommer inte att påverka projektverksamheten,
anför motionärerna. De säger sig utgå från att finansutskottet
gör erforderliga korrigeringar.

Motionärernas påpekande överensstämmer med sakläget. Enligt vad näringsutskottet
under hand har inhämtat från handelsdepartementet är avsikten
nu att SPK:s anslag i stället skall reduceras med 300 000 kr. Detta
kan ske bl. a. genom att den allmänna upplysningsverksamheten dras ner.
Utskottet konstaterar att syftet med motionen är tillgodosett. Den minskning
av SPK:s anslag som nu aviseras föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

1 motionen 1976/77:1663 kritiseras den nedskärning av konsumentverkets
anslag som anmäls i propositionen. Motionären anser att denna minskning
helt bör avvisas.

Utskottet förutsätter att konsumentverket gören prioritering mellan olika
verksamheter för att undvika att sådan information som riktar sig till de
stora och resurssvaga konsumentgrupperna kommer att drabbas av anslagsminskningen.
Någon åtgärd med anledning av motionen anser sig utskottet
inte böra förorda.

Dispositionen av anslaget Kraftstationer m. m.

I propositionen (bil. 7) lämnar regeringen ett meddelande till riksdagen
om planeringen av kärnkraftblocket Forsmark 3. Regeringen föreslår i detta
sammanhang att riksdagen medger att det för budgetåret 1977/78 under
fjortonde huvudtiteln uppförda investeringsanslaget Kraftstationer m. m.
intill ett belopp av 163 milj. kr. får disponeras i enlighet med vad föredragande
statsrådet har anfört.

Statsrådet erinrar om att regeringens arbete är inriktat på att riksdagen
under hösten 1978 skall föreläggas förslag om den framtida inriktningen
av energipolitiken, varvid bl. a. omfattningen av kärnkraftprogrammet kommer
att fastläggas. I avvaktan härpå avser statsrådet att inom kort föreslå
regeringen att statens vattenfallsverk får i uppdrag att dels ta upp förhand -

FiU 1976/77:30

161

lingar med medintressenten i Forsmarks Kraftgrupp AB - Mellansvensk
Kraftgrupp AB - om en sådan ändring av planeringen för kärnkraftblocket
Forsmark 3 att handlingsfrihet föreligger att avbryta eller fullfölja projektet
efter ett energipolitiskt beslut av riksdagen hösten 1978, dels kartlägga konsekvenserna
i olika avseenden av en sådan ändring i planeringen.

På grundval av resultatet av dessa förhandlingar och övrigt material som
vattenfallsverket redovisar avser statsrådet att under hösten 1977 föreslå
regeringen att lägga fram de förslag till åtgärder som kan behövas för att
uppnå det angivna syftet och för att underlätta en omställning. Mot denna
bakgrund bör, anför statsrådet, de anslagsmedel som har beräknats i prop.
1976/77:100 bil. 17 för finansieringen av utbyggnaden av kärnkraftblocket
Forsmark 3 kunna disponeras även för täckande av kostnader för åtgärder
som bl. a. staten kan behöva vidta till följd av den ändrade planeringen
för nämnda block. Hur stort det totala behovet av medel blir under budgetåret
1977/78 kan bedömas först när resultatet av tidigare nämnda förhandlingar
och kartläggning föreligger.

I motionen 1976/77:1659 kritiseras dessa uttalanden och förslag. De förhandlingar
om en ändrad planering av Forsmark 3-projektet som aviseras
i propositionen torde innebära att aggregatet Forsmark 3 byggs vidare i
långsammare takt. Osäkerheten och oklarheten i regeringens energipolitik
kommer att medföra en rad negativa konsekvenser, säger motionärerna.
De pekar bl. a. på att en ryckighet i planeringen innebär risker för störningar
i energiförsörjningen. Vidare kommer kostnaderna för de kärnkraftblock
som byggs i långsammare takt än planerat att öka. Det finns risk för att
den tekniska kvaliteten hos de aggregat som fördröjs blir lidande. En ryckig
planering skapar också helt oacceptabla problem för sysselsättningen. Motionärerna
anser att ett bifall till regeringens förslag om ändrad disposition
av anslaget till Kraftstationer m. m. skulle innebära att riksdagen frånhänder
sig kontrollen över den fortsatta planeringen av kärnkraftblocket Forsmark

3. Om regeringen vill ändra på den planering som är en följd av riksdagens
energipolitiska beslut år 1975 bör regeringen underställa riksdagen konkreta
förslag med redovisning av dessas konsekvenser i olika hänseenden.

Motionärerna hemställer att riksdagen dels som sin mening skall ge regeringen
till känna vad som anförs i motionen, dels avslå regeringens förslag
om ändrad disposition av investeringsanslaget Kraftstationer m. m.

Utskottet har tidigare i år ställt sig bakom regeringens förslag rörande
energipolitikens långsiktiga utformning (NU 1976/77:23, 1976/77:24). Det
är enligt utskottets mening viktigt att statsmakterna bibehåller full handlingsfrihet
när det gäller om projektet Forsmark 3 skall avbrytas eller fullföljas
efter ett energipolitiskt beslut av riksdagen hösten 1978. Det framgår klart
av propositionen att riksdagen i det förslag som kommer att läggas fram
skall få en redovisning av följderna av en ändrad planering. Utskottet tillstyrker
förslagen i propositionen och avstyrker motionen.

11 Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

162

Vissa allmänna riktlinjer

A lierna liv sysselsättningspolitik

I motionen 1976/77:1652 föreslås att riksdagen skall uttala sig för en
alternativ sysselsättningspolitik i enlighet med motionen och hos regeringen
hemställa om förslag i enlighet härmed. Som element i denna sysselsättningspolitik
anger motionärerna bl. a. följande. Allmänna pensionsfonden
bör användas för utbyggnad av statliga industrier under lönarbetarnas kontroll.
Stålindustrin och storvarven bör förstatligas.

I motionen 1976/77:1668 anges som önskvärda riktlinjer för den ekonomiska
politiken bl. a. följande. Arbetslösheten bekämpas genom nationalisering
av viktiga industribranscher, banker och försäkringsbolag. Nya
statliga industribranscher byggs upp med medel bl. a. ur allmänna pensionsfonden.
I första hand bör järn- och stålbranschen nationaliseras och Stålverk
80 byggas enligt den ursprungliga planen.

Utskottet har i tidigare sammanhang avstyrkt förslag av den innebörd
som här angivits och hänvisar nu till ifrågavarande betänkanden,
beträffande användning av medel ur allmänna pensionsfonden: NU
1975/76:34,

beträffande förstatligande av stålindustrin: NU 1976/77:42,
beträffande förstatligande av storvarven: NU 1976/77:53,
beträffande förstatligande av affärsbankerna: NU 1975/76:37,
beträffande förstatligande av försäkringsbolagen: NU 1975:14,
beträffande Stålverk 80: NU 1976/77:21, 1976/77:42.

Energihushållning m. m.

Näringsutskottet tar även upp ett yrkande i motionen 1976/77:1662 vari
föreslås att riksdagen skall uttala att den ekonomiska politiken inför 1980-talet bl. a. bör inriktas på att genom beskattning, avgifter, bidrag och andra
stimulansåtgärder strängare hushålla med råvaror och energi. Motiveringen
till förslaget är mycket allmänt hållen. I den del som torde falla inom näringsutskottets
område pekar motionären på industrins energiförbrukning,
särskilt då förbrukningen av olja. Han anför att industrin bör hushålla bättre
med energi än vad som hittills varit fallet. De förändringar som måste ske
härvidlag bör dock genomföras successivt.

En rad åtgärder har vidtagits såväl av statsmakterna som av näringslivet
för att nedbringa energiförbrukningen inom industrin. Till olika energibesparande
åtgärder inom näringslivet har riksdagen för budgetåret 1977/78
anslagit 170 milj. kr. (prop. 1976/77:100 bil. 17, NU 1976/77:20). Utskottet
vill vidare erinra om att energikommissionen (I 1976:05) har i uppdrag att
bl. a. utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning.
Kommissionen skall undersöka de medel som står till buds för att påverka
energikonsumtionen. Tili de väsentliga frågor som enligt direktiven bör be -

FiU 1976/77:30

163

lysas hör inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem. Andra sådana
frågor gäller effekterna och den principiella inriktningen av ekonomiskt stöd
till investeringar med förbättrad energihushållning som syfte. Ett sådant
uttalande som motionären föreslår ter sig mot denna bakgrund obehövligt.

Stockholm den 24 maj 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Nä/varande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Bengtsson
i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Blomkvist (s), fru Hambraeus
(c), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s), Pettersson
i Lund (s), Siegbahn (m), Jonsson i Husum (s), Holger Bergqvist i Göteborg
(fp) och Wästberg i Stockholm (fp).

Avvikande meningar

1. beträffande anslag lill konsumentverket av herr Blomkvist (s) och fru
Hansson (s) som anser att det stycke på s. 2 i yttrandet som börjar med
”Utskottet förutsätter” och slutar med ”böra förorda” bort ha följande lydelse: Konsumentverkets

allmänna informationsverksamhet, som innefattar
upplysning i hushållsekonomiska frågor och prisfrågor, riktar sig till en bred
allmänhet. Inte minst med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen är
denna verksamhet väsentlig. Verket planerar även en omfattande kampanj
om bilekonomi, som bl. a. skall ta upp olika möjligheter för konsumenten
att få mindre kostnadskrävande bilreparationer. Vid en ökad avgiftsfinansiering
- så som förordas i propositionen - finns det risk för att verkets
information inte når ut till de konsumentgrupper som är mest i behov av
upplysning. Det vore enligt utskottets mening olyckligt om verkets möjligheter
att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning skulle urholkas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att konsumentverkets
anslag inte bör minskas.

2. beträffande dispositionen av anslaget Kraftstationer m. m. av herrar Svanberg,
Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, fru Hansson, herrar Högström,
Pettersson i Lund och Jonsson i Husum (alla s) som anser att det stycke
på s. 3 i yttrandet som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”avstyrker
motionen” bort ha följande lydelse:

FiU 1976/77:30

164

Regeringens energipolitik präglas av en oklar och osäker handläggning.
Denna innebär risk för ökade kostnader och för att störningar i energiförsörjningen
kan uppstå och negativt påverka industrins vilja att investera.
Innan ett nytt energipolitiskt beslut fattas år 1978 finns det ingen anledning
att frångå de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen lade fast år 1975.

FiU 1976/77:30

165

Arbetsmarknadsutskottets yttrande Bilaga 12

1976/77:5 y

över propositionen 1976/77: 150, bilaga 2, avsnitt 2 Besparingsåtgärder
rörande statsbudgeten m. m. såvitt avser arbetsmarknadsutskottets
beredningsområde jämte motion

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet m. fl. utskott tillfälle
att avge yttranden över de delar av propositionen 1976/77: 150, bilaga 2,
avsnitt 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. som hänför sig
till respektive utskotts beredningsområden samt eventuella motionsyrkanden
i anslutning härtill.

Arbetsmarknadsutskottet får med anledning härav anföra följande.

1 syfte att förstärka statsbudgeten såväl under budgetåret 1977/78 som
under kommande budgetår föreslår regeringen i det aktuella avsnittet i propositionens
bilaga 2 en rad besparingar och andra åtgärder. En del av dessa
åtgärder kan regeringen själv besluta om. Till sådana åtgärder hör vad chefen
för arbetsmarknadsdepartementet förordat i fråga om senareläggning av ersättningsanskaffningar
av maskinutrustning för beredskapsarbeten m. m.
och begränsning av förbrukningen av medel på departementets kommittéanslag
för forsknings-och utvecklingsarbete. Vad härutinnan anförts i propositionen
föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

En besparingsåtgärd som också kan beslutas av regeringen är viss begränsning
av utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga. Utbildningen bekostas
från arbetsmarknadsdepartementets anslag Totalförsvarsverksamhet.
1 årets budgetproposition beräknades, i avvaktan på särskild proposition i
ämnet, ett förslagsanslag av 24 882 000 kr. Därefter föreslog regeringen i
bilaga 7 i den till försvarsutskottet remitterade propositionen 1976/77: 74
om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling
ett förslagsanslag av 39 130 000 kr. för nästa budgetår. Denna anslagshöjning
avsågs möjliggöra en fördubbling av beräknade medel för utbildning
av vapenfria tjänstepliktiga, från 12,6 till 25,8 milj. kr. För utbildningen
angavs för budgetåret 1977/78 en ram av 400 000 tjänstgöringsdagar, varav
arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigats att redan till innevarande budgetår
tidigarelägga 20 000 dagar. För budgetåret 1977/78 var medel alltså beräknade
för 380 000 tjänstgöringsdagar.

Ovan redovisade förslag i propositionen 74 lämnades av utskottet utan
erinran i yttrande till försvarsutskottet (AU 1976/77: 3 y).

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har nu i propositionen 150 föreslagit
att arbetsmarknadsstyrelsen skall senarelägga 75 000 tjänstgöringsdagar
för vapenfria tjänstepliktiga av den totala ramen på 400 000 dagar

FiU 1976/77:30

166

för budgetåret 1977/78. Utbildningens totala omfattning kommer därvid
att bli av samma storlek som har planerats för innevarande budgetår. Senareläggningen
kan enligt propositionen beräknas minska anslagsbehovet
för budgetåret 1977/78 med 4 milj. kr.

I anslutning härtill tar utskottet upp motionen 1976/77:1645 av herr Ingemund
Bengtsson i Varberg m. fl. (s), vari begärs att regeringen skall ges
till känna att antalet tjänstgöringsdagar för de vapenfria tjänstepliktiga för
budgetåret 1977/78 skall fastställas till vad som föreslagits i propositionen
1976/77: 74, dvs. till 380 000.

Enligt motionärerna har arbetsmarknadsstyrelsen redan planerat verksamheten
för nästa budgetår med utgångspunkt i regeringens tidigare förslag,
och den ursprungliga kvoten är praktiskt taget fylld genom gjorda inkallelser.
Detta får konsekvenser både för de inkallade och för de arbetsgivare som
planerat sin verksamhet med utgångspunkt i att de skall få tillgång till
vapenfria tjänstepliktiga.

Arbetsmarknadsutskottet anser för sin del att det i och för sig är angeläget
att i förhållande till den nuvarande nivån öka utbildningsvolymen för att
begränsa väntetiderna när det gäller fullgörande av grundutbildning för dem
som har beviljats vapenfri tjänst. Mot bakgrund av de allmänna besparingssyftena
i propositionen 150 vill utskottet dock inte motsätta sig att
utbildningen under nästa budgetår får ungefär samma volym som den för
innevarande budgetår planerade. Motionsyrkandet avstyrks således. Utskottet
förutsätter att regeringen följer utvecklingen och utgår också från att
de omläggningar av utbildningen som kan bli aktuella på grund av den
här förordade neddragningen sker på ett sådant sätt att man i möjligaste
mån undviker olägenheter för de berörda tjänstepliktiga.

Utskottet vill slutligen erinra om att medelsanvisningen under det aktuella
anslaget förbudgetåret 1977/78 slutligt harberettsav försvarsutskottet. Detta
utskott har i yttrande till finansutskottet berört även den nu aktuella frågan.

Stockholm den 24 maj 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: herrar Wirtén (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman
(c), Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herr Fridolfsson (m),
fru Ludvigsson (s), herrar Fransson (c), Nilsson i Kalmar(s), Jonsson i Alingsås
(fp), fru Berglund (s), fru af Ugglas (m), fru Leijon (s) och herr Rämgård
(c).

FiU 1976/77:30

167

Särskilt yttrande

av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, fru Hörnlund, fru Ludvigsson,
herr Nilsson i Kalmar, fru Berglund och fru Leijon (alla s):

Vi framhöll i reservationen 6 till arbetsmarknadsutskottets betänkande
1976/77: 23 att den politik som förts efter regeringsskiftet har präglats av
osäkerhet och felgrepp i viktiga hänseenden. Landets ekonomi har stagnerat.
Arbetstillfällena inom den strategiskt betydelsefulla industrisektorn har gått
tillbaka. Förtroendet inom näringslivet har minskat, och investeringsbenägenheten
har varit låg. Politiken har dessutom legat på kollisionskurs
med de fackliga organisationerna.

De föreliggande regeringsförslagen ger belägg för riktigheten av denna
karakteristik. Regeringens politik präglas av dålig överblick och ryckighet.
Detta ger ett dåligt underlag för en effektiv sysselsättningspolitik, vilket
ger anledning till oro för den framtida utvecklingen.

När det gäller regeringens budgetbehandling finns det också anledning
till anmärkning för inkonsekvens och bristande stringens.

Den del av propositionen som arbetsmarknadsutskottet har att yttra sig
över visar också att ryckigheten i politiken direkt drabbar enskilda personer.
Till ungdomar, som kallats att fullgöra vapenfri tjänst, får lämnas återbud.
Besparingsförslaget går alltså ut över personer som tillhör ungdomsgruppen,
vilken redan nu har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Detta kan
i sin tur medföra behov av arbetsmarknadspolitiska insatser. Nettoeffekten
av regeringens förslag på denna punkt är därför diskutabel.

Man kan också mot bakgrund av det väntade behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser ifrågasätta besparingsförslagen när det gäller anskaffning
av utrustning m. m. till arbetsmarknadsverket.

FiU 1976/77:30

168

Civilutskottets yttrande Bilaga 13

1976/77:3 y

över propositionen 1976/77:150 (kompletteringspropositionen) jämte
motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har 1977-05-06

dels berett civilutskottet tillfälle avge yttrande över de delar av propositionen
1976/77:150 bilaga 2, avsnittet Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten
m. m. som hänför sig till civilutskottets beredningsområde samt
eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill,

dels hemställt om yttrande från civilutskottet över nämnda proposition
i vad avser bilaga 6 jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

Därefter har finansutskottet 1977-05-12 berett bl. a. civilutskottet tillfälle
att avge yttrande över motionsyrkanden i övrigt som hänför sig till resp.
utskotts beredningsområde och som kan komma att väckas med anledning
av kompletteringspropositionen.

Civilutskottet har bland de med anledning av kompletteringspropositionen
väckta motionerna till behandling i detta sammanhang tagit upp motionerna
1976/77:

1652 av herr Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller yrkandena

5. att riksdagen avslår förslaget i kompletteringspropositionen bilaga 6
om särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning,

6. att riksdagen uttalar sig mot tanken att minska ramen för lån till kommunala
markförvärv, och

12. att riksdagen uttalar sig för ett ökat bostadsbyggande i enlighet med
de riktlinjer som anges i motionen och hemställer hos regeringen om förslag
till åtgärder som riktlinjerna förutsätter,

1654 av herr Bergman m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att marklånefondens utlåningskapacitet inte bör
sänkas,

1655 av herr Bergman m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen, med ändring
av tidigare beslut, begränsar beslutsramen för bidrag och lån för energibesparande
åtgärder i bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1977/78 till
av regeringen i propositionen 1976/77:107 föreslagna 429 000 000 kr.,

1657 av herr Feldt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om förslag om särskilda avgifter på statliga lån i enlighet med
vad som anförts i motionen,

1658 av herr Norrby m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna

a. att för budgetåret 1977/78 under trettonde huvudtiteln till Bidrag till

FiU 1976/77:30

169

översiktlig planering m. m. anvisat reservationsanslag oavkortat bör ställas
till förfogande för avsedda ändamål,
b. att riksdagen medger att medelsförbrukningen under anslaget Lånefonden
för kommunala markförvärv för budgetåret 1977/78 begränsas med
2 milj. kr. i förhållande till anvisat anslag,

1664 av herr Green (s) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen
1976/77:150 vad gäller bostadsdepartementets reservationsanslag Bidrag till
översiktlig planering m. m.,

1666 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att
statligt bostadsbidrag till barnfamiljer skall utgå med 1 200 kr. per barn
och år.

Utskottet

1. Anmälan av vissa besparingsåtgärder som beslutas av regeringen, m. m.

(propositionen bilaga 2 s. 9, motionerna 1976/77:1652, yrkandet 6, 1654,
1658 och 1664)

I propositionen redovisar regeringen vissa besparingsåtgärder som den
själv kan besluta om. Dessa och andra åtgärder har beräknats minska statsutgifterna
för budgetåret 1977/78 med ett belopp i storleksordningen 700
milj. kr.

Sålunda redovisas att förbrukningen av medel under budgetåret 1977/78
under reservationsanslaget (C 2) Bidrag lill översiktlig planering m. m. bör
kunna begränsas med 2 milj. kr. Långsiktiga projekt bör kunna senareläggas
i avvaktan på en förestående minskning av medelsbehovet för dessa bidrag.
Häremot ställs motionen 1976/77:1658 (c, m, fp), yrkandet a, vari riksdagen
(öreslås som sin mening ge regeringen till känna att anvisat anslag (6 milj.
kr.) oavkortat bör ställas till förfogande för avsedda ändamål. Samma syfte
har också motionen 1976/77:1664 (s) med dess - om än motiveringsmässigt
begränsade - avslagsyrkande.

Som redovisas i motionen 1976/77:1658 har för nästa budgetår bidrag
till översiktlig kommunal planering sökts för planeringsforetag som berör
152 kommuner och 25 planeringskommittéer. Den totala kostnaden för dessa
planeringsforetag har angetts till ca 32 milj. kr. Den planering det här är
fråga om har i allt väsentligt föranletts av krav från statsmakternas sida
på att kommunerna i översiktlig fysisk planering skall precisera bl. a. inverkan
av riktlinjer inom den fysiska riksplaneringens ram. Planeringsföretagen
ingår regelmässigt i ett större sammanhang, väsentligt för kommunens
möjlighet att fatta beslut om detaljplaner och byggnadslov. I många
fall torde kommunerna redan ha bundit sig för kostnaderna. Med hänsyn
till det anförda ansluter sig civilutskottet till motionärernas mening och
förordar att finansutskottet föreslår riksdagen att uttala sig för att anvisade
medel oavkortat skall användas för avsett ändamål.

Vidare anmäls att chefen för bostadsdepartementet kommer att föreslå

12 Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

170

regeringen att ramen för beslut om län för kommunala markförvärv (IV: 12)
begränsas med 10 milj. kr. till 210 milj. kr. I motionerna 1976/77:1652
(vpk), yrkandet 6, och 1654 (s) föreslås riksdagen uttala sig mot ett sålunda
förordat regeringsbeslut om sänkning av beslutsramen.

Uppgifter om långivningen för kommunala markförvärv har senast redovisats
i betänkandet CU 1976/77:22. I anslutning därtill bör noteras att
kommunernas möjligheter att överta lån och underställningsfritt utge köpeskillingsrevers
förbättrats (CU 1974:36 s. 30). Härutöver kan anges beträffande
förvärv under år 1976, att - enligt vad utskottet inhämtat - det
inkommit 206 ansökningar om lån med sammanlagt ca 205 milj. kr., 90
ansökningar om ett sammanlagt belopp av ca 80 milj. kr. har prövats t. o. m.
1977-05-18, varvid 56 ansökningar bifallits till ett lånebelopp om ca 68 milj.
kr. De ännu inte behandlade ansökningarna avser sålunda ett belopp om
ca 125 milj. kr.

För innevarande budgetår gäller ingen beslutsram. Utlåningens storlek
regleras därmed genom storleken av anslag till fonden och inflytande amorteringar.
Utlåningskapaciteten anges till ca 220 milj. kr. Den av riksdagen
godtagna beslutsramen för nästa budgetår är lika stor - 220 milj. kr.

1 motionerna har mot den anmälda avsikten att innehålla 10 milj. kr.
av beslutsramen för nästa budgetår i huvudsak anförts att detta skulle uppfattas
som ett principiellt ställningstagande mot markförvärvslånen. Detta
är, vilket utskottet vill stryka under, uppenbart inte fallet. De ovan redovisade
uppgifterna styrker att den förordade sänkningen av beslutsramen
inte skulle få effekter som kan uppfattas på sådant sätt.

Civilutskottet förordar med hänvisning till det anförda sålunda att finansutskottet
avstyrker bifall till motionerna 1976/77:1652 (vpk), yrkandet
6, och 1654 (s).

I motionen 1976/77:1658 (c, m, fp), yrkandet b, föreslås att medelsförbrukningen
på anslaget till Lånefonden för kommunala markförvärv (IV: 12)
för nästa budgetår begränsas med 2 milj. kr. i förhållande till det med 100
milj. kr. anvisade anslaget.

Civilutskottet har ingen erinran mot att medelsförbrukningen på anslaget
till lånefonden begränsas med 2 milj. kr. En sådan begränsning skulle inte
få några negativa effekter och självfallet inte heller innebära något uttryck
för en negativ inställning mot denna långivning. Civilutskottet förordar därför
att finansutskottet tillstyrker motionen 1976/77:1658 (c, m, fp), yrkandet

1 detta sammanhang får också tas upp förslaget i motionen 1976/77:1655
(s) angående ramen för beslut om bidrag och lån för energibesparande åtgärder
i bostadsbeståndet m. m. Motionärerna vänder sig mot att riksdagen (CU
1976/77:32, hemställan 14, reservation 4) - utöver regeringens förslag till
ram - medgett att eventuellt outnyttjat belopp av motsvarande beslutsram
för innevarande budgetår får utnyttjas för beslut under budgetåret 1977/78.
Enligt vad utskottet inhämtat kan, mot bakgrund av nu kända förhållanden,
detta outnyttjade belopp komma att ligga i storleksordningen 40-50 milj.

FiU 1976/77:30

171

kr. I motionen föreslås att riksdagen, med ändring av tidigare beslut, begränsar
beslutsramen för nästa budgetår till det av regeringen i propositionen
1976/77:107 föreslagna - 429 milj. kr. Motionärerna framhåller att förslaget
inte innebär att de generellt ställer sig avvisande till stödformen utan att
de önskar att tillfälle skall ges till mer underbyggda överväganden.

Utskottet noterar statsmakternas tidigare eniga bedömningar (prop.
1976/77:107 s. 32, CU 1976/77:32 s. 12) att det ekonomiska stödet förenergibesparande
åtgärder i byggnader m. m. skall fortsätta och utökas i den
takt som är tekniskt möjlig och motiverad och som ligger inom ramen
för de samhällsekonomiska resurser som kan skapas för ändamålet. De ekonomiska
stödåtgärderna kan till stor del också betraktas som förberedelser
för att möjliggöra en anpassning till högre ambitionsnivå. Utskottet noterar
också att tekniken med att föra över behållningar på motsvarande ramar
till ett följande budgetår använts också tidigare.

2. Administrationsavgift vid statlig långivning (propositionen bilaga 6, motionerna
1976/77:1652, yrkandet 5,och 1657)

Regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att ta ut och bestämma
storleksordningen av en särskild administrationsavgift vid statlig
bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet.
Bemyndigandet anges (s. 18) avse rätten att i samband med uppläggning
och övertagande av lån ta ut en engångsavgift i fråga om beslut som meddelas
efter 1978-01-01. För riksdagens information redovisas (s. 18-19) vissa uppgifter
om hur regeringen avsett utnyttja ett bemyndigande. Därav framgår
bl. a. att avgiften avsetts gälla inte endast vid beslut om statliga bostadslån
utan även energisparlån. Avgiften vid medgivande att överta lån har avsetts
gälla förutom bostadslån enligt bostadsfinansieringsförordningen samt 1967
och 1962 års bostadslånekungörelser också äldre egnahemslån och tertiärlån
liksom energisparlån. Avsikten är vidare att bestämma avgiftens storlek
med hänsyn till de motsvarande avgifter som gäller för lånemarknaden i
övrigt, vilket anges nu motsvara en avgift om 150 kr. per låneärende.

I motionen 1976/77:1657 (s) anförs viss tveksamhet mot förslaget om
en avgift. Motionärerna förklarar sig dock i och för sig beredda att acceptera
avgifterna under förutsättning att motsvarande arrangemang görs även för
andra former av statlig långivning. Motionsyrkandet innefattar dock endast
förslaget att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om särskilda avgifter
på statliga lån.

FiU 1976/77:30

172

Ett rent avslagsyrkande förs fram i motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet

5. Avslagsyrkandet motiveras med att avgiften till stor del skulle drabba
energisparlånen och i praktiken innebära mindre subventioner till bostadsbyggandet
i ett läge där dessa i stället bör ökas. Det anförs också att kostnaderna
för bostadsadministrationen mer än väl är täckta och att avgiften
nära nog kan betecknas som en ny skatt.

De i propositionen angivna motiven för förslaget om en avgift är följande.
Den statliga bostadslåneräntan - som gäller också för bl. a. energisparlån
- bestäms bl. a. så att 0,25 procentenheter tas ut för att täcka statens administrationskostnader
för utlåning. Detta skulle svara mot inkomster som
med ca 15 milj. kr. per år överstiger kostnaderna för verksamheten vid
bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Den totala räntan inklusive
administrationsersättningen subventioneras emellertid delvis genom räntebidrag.
Därför finns enligt propositionen skäl att på annat sätt ta ut ersättning
för åtminstone en del av statens administrationskostnader för räntebidrag.
Av den information som enligt ovan lämnats i fråga om hur ett
bemyndigande avsetts utnyttjas framgår att avgift av administrativa skäl
avsetts utgå vid beslut om bostadslån och energisparlån där räntebidrag
inte utgår på grund av att låneunderlag eller motsvarande inte överstiger
25 000 kr. Vid övertagande avses också avgift tas ut även för sådana äldre
lån som inte berättigar till räntebidrag.

Som ett ytterligare motiv anges att det inte finns skäl att tillhandahålla
statliga krediter på kostnadsmässigt sett fördelaktigare villkor än krediter
i övrigt.

I detta sammanhang noteras att kravet på avgift, enligt informationen
i regeringsprotokollet (s. 18 n.), begränsas till nya lån samt till övertagande
av utestående lån med hänsyn till att en avgift i fråga om redan beviljade
lån skulle innebära en ändring i de ursprungligen fastställda villkoren. Det
anges också att kostnaderna vid ett övertagande av lån ”i princip" inte
beaktats vid bestämmandet av bostadslåneräntan.

Enligt vad utskottet inhämtat har preliminärt beräknats att vid full årseffekt
avgift skulle utgå för beslut om 45 000 bostadslån m. m. och 60 000
energisparlån samt för 15 000 beslut om övertagande av lån. Detta skulle
ge bruttoinkomster om ca 18 milj. kr./år. Nettoeffekten beror dessutom
på kostnaderna för avgiftsuttaget och avgiftens skattemässiga behandling.

Budgetministern anför (bil. 2 s. 14) att effekterna av bl. a. de här behandlade
avgifterna inte räknats in i de för budgetåret 1977/78 redovisade
besparingarna i storleksordningen 700 milj. kr. eftersom dessa effekter ännu
är svåra att bedöma. Utskottet noterar i detta sammanhang att ett första
uttag av de föreslagna avgifterna i samband med avisering per 1978-07-01
endast torde ge en ringa inkomst att bokföra under nästa budgetår, i huvudsak
före halvårsskiftet betalda avgifter på vissa övertaganden. Första
avisering i låneärenden sker vid denna tidpunkt endast beträffande beviljade
lån som också utbetalts senast i maj.

FiU 1976/77:30

173

När det gäller kostnaderna för att ta ut avgifterna har upplysts att åtgärderna
inte i sig medför behov av ytterligare personal på länsbostadsnämnderna.
Företrädare för personalen har dock anmält tveksamhet beträffande
omfattningen av det sammanlagda personalbehovet.

Inkomsterna avses, enligt vad utskottet erfarit, tillföras inkomsttiteln Diverse
inkomster.

Civilutskottet har inte ansett det falla inom dess kompetensområde att
pröva vare sig pålagans karaktär av avgift i regeringsformens bemärkelse
m. m. eller frågan om avgiften blir avdragsgill vid beskattning av inkomst
eller realisationsvinst.

Yrkandet i motionen 1976/77:1657 (s) avser helt förhållanden utanför
civilutskottets beredningsområde och föranleder därför inte något yttrande.

Regeringens förslag innebär att riksdagen skulle bemyndiga den att ta
ut och bestämma en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning
i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet. Sålunda
anges (bilaga lis. 18) att avgiften skall tas ut på i huvudsak det sätt som
tillämpas på lånemarknaden i övrigt och utformas som en engångsavgift
i samband med uppläggning och övertagande av lån. Det skulle ankomma
på regeringen att bestämma avgiftens storlek samt att meddela närmare
bestämmelser för uttagande av avgift.

Utgångspunkten för regeringens förslag är att staten reellt skall få kompensation
för sina kostnader inom denna sektor. Denna utgångspunkt kan
accepteras. Den avsedda avgiftsnivån möter inte heller någon erinran från
civilutskottets sida. Enligt utskottets mening bör kostnadsersättningarna
och räntesubventionerna i detta sammanhang ses som en enhet. Regeringen
bör därför lämnas det föreslagna bemyndigandet, vilket sålunda bör innefatta
befogenhet att överväga och genomföra de tekniska lösningar som anses
mest lämpliga med hänsyn såväl till huvudsyftet som till administrativa
bedömningar. Utskottet har inte ansett sig i detta sammanhang böra ta
ställning till närmare angivelser av sättet för avgifternas uttagande. Civilutskottet
förordar att finansutskottet föreslår riksdagen att lämna regeringen
ett sådant bemyndigande och sålunda avslå motionen 1976/77:1652 (vpk),
yrkandet 5.

3. Statligt bostadsbidrag till barnfamiljer (motionen 1976/77:1666)

I motionen 1976/77:1666 (s) föreslås riksdagen besluta att statligt bostadsbidrag
till barnfamiljer fr. o. m. 1978-01-01 skall utgå med 1 200 kr.
per barn och år. Motionsyrkandet innebär sålunda att det oreducerade bidraget
skall höjas från 900 till 1 200 kr. per barn och år. Förslaget anges
syfta till att kompensera av bidraget berörda grupper för effekterna av höjd
mervärdeskatt, prisstegringar och fördelningen av skatteuttaget. Motionärerna
anför att den i kompletteringspropositionen (bilaga 3) förordade ti -

FiU 1976/77:30

174

digareläggningen av beslutade höjda barnbidrag och studiebidrag är otillräcklig.

Förslag om en höjning av det inkomstprövade tillägget i studiehjälpen
läggs fram i motionen 1976/77:1667 (s), över vilken socialförsäkringsutskottet
avger yttrande.

Här aktuella bostadsbidrag utgår-enligt förordningen (1976:263) om statliga
bostadsbidrag till barnfamiljer - till familj med barn under 17 år som
helt eller delvis försörjs inom familjen. Även barn som bor på institution
eller i fosterhem anses i vissa fall försörjt inom familjen. Oreducerat bostadsbidrag
utgår med 900 kr. om året för varje barn om familjeförsörjarnas
sammanlagda till statlig inkomstskatt taxerade inkomst inte överstiger
32 000 kr. Vid högre inkomster reduceras bidraget efter vissa regler. Även
familjens förmögenhet över 75 000 kr. reducerar bidraget.

Enligt förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag får
kommun statsbidrag till sina kostnader för bostadsbidrag till barnfamiljer
m. fl. om bidragen utgår enligt vissa i förordningen (2-7 $$) angivna regler.
Bl. a. anges sålunda (4 i?) att bostadsbidraget till barnfamiljer skall vara beroende
av prövning enligt vissa grunder som gäller för statliga bostadsbidrag
till barnfamiljer. Statskommunalt bostadsbidrag skall utgå med fullt belopp
om statligt taxerad inkomst inte överstiger 26 000 kr. Överstiger denna inkomst
26 000 kr. minskas bostadsbidraget med 15 96 av den överskjutande
inkomsten. I övrigt gäller samma inkomstprövningsregler som för statliga
bostadsbidrag till barnfamiljer. Vid minskning av bidrag med hänsyn till
inkomst skall det statliga och det statskommunala bostadsbidraget läggas
samman och det statliga bidraget minskas i första hand.

Reduceringsreglerna innebär för en tvåbarnsfamilj nu att det statliga bidraget
- (2 x 75 =) 150 kr. vid bidragsgrundande inkomster t. o. m. 32 000
kr. - upphör att utgå vid inkomster över 43 800 kr. Motsvarande gräns
för trebamsfamiljer ligger vid 49 800 kr. Ett bifall till motionsförslaget innebär
att bidraget skulle upphöra att utgå först vid inkomsterna 47 800 resp. 55 200
kr. för tvåbarns- resp. trebamsfamiljer. Bidraget blir i alla mellanliggande
led 25 kr. högre per barn och månad än vad nu är fallet.

Helårskostnaden anges i motionen till ca 330 milj. kr. Denna beräkning
torde kunna godtas. Anslagseffekten för nästa budgetår skulle bli hälften
av detta eller ca 165 milj. kr. Erforderliga medel enligt gällande grunder
har beräknats under trettonde huvudtitelns förslagsanslag (B 3) Bostadsbidrag
m. m. för budgetåret 1977/78 uppfört med 1 781 000000 kr.

Enligt civilutskottets mening har motionärerna inte, med hänsyn till de
samhällsekonomiska möjligheterna, anfört tillräckligt vägande skäl för en
förbättring av de statliga bostadsbidragen. Utskottet noterar också, att motionärerna
inte fört fram förslag om ökat anslag för nästa budgetår. Tidigareläggning
till 1977-07-01 enligt förslag i propositionen av höjningen
av de allmänna barnbidragen, vilken kompenserar barnfamiljerna för bl. a.
kostnadsökningar, accepteras av motionärerna och innebär en ökad anslags -

FiU 1976/77:30

175

belastning för nästa budgetår med 270 milj. kr. Civilutskottet förordar sålunda
att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1666 (s).

4. Bostadsbyggandets omfattning m. m. (motionen 1976/77:1652, yrkandet
12)

I motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 12, föreslås att riksdagen uttalar
sig för ett ökat bostadsbyggande i enlighet med de riktlinjer som anges
i motionen och hemställer hos regeringen om förslag till de åtgärder som
riktlinjerna förutsätter.

Uppgifter om lägenheter i påbörjade och inflyttningsfärdiga bostadshus
1971-1976 finns intagna i den reviderade nationalbudgeten (propositionen,
bilaga till bilaga 1, s. 138). Under första kvartalet 1977 påbörjades hus med
sammanlagt 8 938 lägenheter (varav 76 % i småhus), vilket innebär en
minskning med 16 % jämfört med första kvartalet 1976. Antalet lägenheter
i hus som blivit inflyttningsfärdiga under första kvartalet 1977 uppgick till
13 811 (varav 72 % i småhus), vilket med 7 % överstiger motsvarande antal
1976.

1 den reviderade nationalbudgeten (s. 140) anges situationen utanför storstadsområdena
tala för att antalet påbörjade lägenheter blir högre 1977 än
1976, då ca 56 600 lägenheter påbörjades. Den låga igångsättningen kring
årsskiftet 1976/77 anges kunna främst förklaras av den ovanligt snörika
vintern i södra och mellersta Sverige. Vidare anges att kreditrestriktionerna
torde verka återhållande på igångsättningen av småhus, särskilt privatfinansierade
småhus, att en stor del av det tidigare efterfrågeöverskottet på
privatfinansierade småhus sannolikt försvunnit och att vissa svårigheter observerats
när det gäller att placera byggnadskreditiv för de statligt finansierade
småhusen i bankerna. Antalet påbörjade lägenheter 1977 har mot
den bakgrunden antagits uppgå till 58 000 lägenheter, varav 40 000 i småhus.

Riksdagen har (prop. 1976/77:100 bil. 16, CU 1976/77:18) uttalat sig för
en bostadsbyggnadsplan som ger utrymme under år 1977 för byggande av
närmare 73 000 lägenheter, vartill kommer en projektreserv på 10 000 lägenheter
jämte lokaler som byggs med stöd av statliga lån. Bostadsbyggnadsplanen
för åren 1978 och 1979 har samma omfattning.

De sålunda i propositionen redovisade beräkningarna har tagit hänsyn
till den föreslagna höjningen av mervärdeskatten, som beräknas höja byggnadskostnadsnivån
för bostäder med ca 1,5 %. Efter propositionens avlämnande
har emellertid regeringen 1977-05-18 beslutat om en höjning med
6 % av tidskoefficienten vid vissa beslut om bostadslån för flerfamiljshus
och småhus samt om en höjning av grundbeloppet i låneunderlaget för
flerfamiljshus med ca 4 %. Farhågor om ett i första hand på grund av kostnadsutvecklingen
minskat byggande har tagits upp i betänkandet CU
1976/77:40. Civilutskottet har där enhälligt konstaterat bl. a. att regeringens
ovan nämnda beslut tillgodoser rimliga krav på en anpassning av belåningsvärdena
till kostnadsutvecklingen.

FiU 1976/77:30

176

Förslaget i motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 12, - att riksdagen
uttalar sig om bostadsbyggnadsvolymen - har i motionen inte underbyggts
med några utvecklade motiv. Uttalandets allmänna syfte är från bostadspolitiska
synpunkter helt obestritt. Riksdagens bedömning av den lämpliga
ambitionsnivån framgår redan av dess enhälliga beslut i fråga om bostadsbyggnadsplan
och ramar. Civilutskottet har, som angetts, enhälligt ställt
sig bakom de förbättringar som nu beslutats i fråga om belåningen. Bostadsstyrelsen
har anmält att den överväger vissa ytterligare förbättringar
vid sanering. Enligt civilutskottets mening finns nu inte anledning att göra
ett i motionen föreslaget uttalande. Utskottet förordar sålunda att finansutskottet
avstyrker motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 12.

5. Anslag till Lånefonden för bostadsbyggande - anmälan

Riksdagen har (prop. 1976/77:100 bilaga 16, CU 1976/77:18) till Lånefonden
för bostadsbyggande för nästa år anvisat ett investeringsanslag av
2 205 000 000 kr. Anslagsbehovet avser bl. a. medel för utbetalningar av
bostadslån vid ny- och ombyggnad och utgår även från t. ex. beräknad behållning
på anslaget vid utgången av innevarande budgetår.

Efter det att dessa beräkningar gjorts har riksdagen (prop. 1976/77:107,
CU 1976/77:32) beslutat om ändrade grunder för energisparstödet. Dessa
innebär bl. a. att lån som nu utgår enligt 8 S bostadsfinansieringsförordningen
i fortsättningen kommer att lämnas som energisparlån och i stället belasta
anslaget Vissa energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. Utbetalningar
av sådana energisparlån har vid full årseffekt beräknats omfatta
belopp i storleksordningen 25-50 milj. kr. Effekten förbudgetåret 1977/78
torde dock kunna beräknas till högst 25 milj. kr., vilket belopp sålunda
inte kommer att belasta lånefonden för bostadsbyggande.

Vidare har riksdagen (prop. 1976/77:144, SkU 1976/77:48) fattat beslut
om bl. a. mervärdeskatt. Detta har i kompletteringspropositionen beräknats
höja kostnaderna i bostadsbyggandet med ca 1,5 %. Effekten på bostadslån
som utbetalas under budgetåret 1977/78 torde emellertid, enligt beräkningar
inom bostadsstyrelsen, med hänsyn till tiden mellan igångsättning och utbetalning,
begränsa sig till ca 15 milj. kr.

Slutligen har regeringen, som ovan angetts, beslutat att höja tidskoefficienten
med 6 % vid preliminära beslut om bostadslån och vid beslut om
småhus som skall bebos av låntagaren. Beslut om tidskoefficient vid slutliga
beslut kommer att fattas först senare. Vidare har grundbeloppet i låneunderlaget
för flerfamiljshus höjts med ca 4 96. Detta får dock inga märkbara
effekter på utbetalningar av lån under budgetåret 1977/78.

6. Anslag till Länsstyrelserna - anmälan

I propositionen 1976/77:138 om genomförandet av den nya taxeringsorganisationen,
m. m. (s. 50) anges att behovet att belasta det under femtonde
huvudtiteln upptagna förslagsanslaget (B 1) Länsstyrelserna minskas

FiU 1976/77:30

177

vid bifall lill propositionen. Skatteutskottet har tSkU 1976/77:49) godtagit
förslaget. Enligt vad civilutskottet inhämtat skulle därmed medelsbehovet
minska med drygt 3 milj. kr.

Stockholm den 24 maj 1977

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Näivarande: herrar Mattsson (c), Bergman (s), Danell (m)1, Lindkvist (s),
Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Strömberg i Botkyrka (fp)2, Jadestig (s), fru
Landberg (s), herr Nisser (m), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson
i Karlstad (s), Hägelmark (fp), Knutson (m)\ Nilsson i Uddevalla (s) och
Norrby (c).

1 Deltog ej vid behandlingen av p. 1

2- Deltog endast vid behandlingen av p. 4-6

3- Deltog endast vid behandlingen av p. 1

Avvikande meningar

Herrar Bergman, Lindkvist, Henrikson, Jadestig, fru Landberg, herrar
Persson i Karlstad och Nilsson i Uddevalla (alla s) har som sin mening
anfört:

1. Ramen för lån till kommunala markförvärv (det stycke av utskottets yttrande
på s. 3 som börjar ”1 motionerna" och slutar "och 1654 (s)”)

Den i propositionen anmälda avsikten att begränsa ramen för lån för
kommunala markförvärv inger oro. Även om sänkningen sker med föreslaget
belopp och möjligen, med hänsyn bl. a. till den dämpning av de
kommunala aktiviteterna som regeringens politik i övrigt medför, i sig inte
får självständig betydelse, bör en begränsning inte göras. Det är uppenbart
att, som anges i motionen 1976/77:1654 (s), åtgärden kommer att uppfattas
som ett tecken på den moderata markpolitikens avgörande inflytande i regeringsbesluten.
Det måste uppenbarligen inom kreditmarknaden finnas
andra möjligheter att i stället styra krediter från faktiskt oprioriterade områden.
Det enda övertygande uttrycket för att ett principiellt ställningstagande
mot markförvärvslånen inte är avsett är att avstå från den aviserade
åtgärden. I fråga om kreditbehovet måste hänsyn tas också till de ökade
möjligheter som öppnats av riksdagen (CU 1976/77:22) till lån för förvärv
redan under år 1977 och till vilka regeringen inte kunnat ta hänsyn i budgetpropositionen.
Vi förordar sålunda att finansutskottet föreslår riksdagen

FiU 1976/77:30

178

att med bifall till motionerna 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 6, och 1654
(s) som sin mening ge regeringen till känna att marklånefondens utlåningskapacitet
inte bör sänkas.

2. Anslaget till Lånefonden för kommunala markförvärv (det stycke av utskottets
yttrande på s. 3 som börjar ”Civilutskottet har” och slutar ”yrkandet
b")

I motionen 1976/77:1658 (c, m, fp) har föreslagits ett medgivande att
begränsa medelsförbrukningen under anslaget till Lånefonden för kommunala
markförvärv med 2 milj. kr. Avsikten är uppenbarligen att redovisningsmässigt
kompensera förslaget om oförändrade medel för bidrag till
översiktlig planering m. m. Har lån beviljats måste emellertid lån utbetalas.
Effekterna av förslaget skulle därmed vara endast skenbara och på sin höjd
innebära att vissa utbetalningar förskjuts till följande budgetår. Förslaget
kan därmed inte godtas vid en seriös budgetbedömning.

, Vi förordar att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1658 (c, m,
fp), yrkandet b.

3. Ramen för beslut om bidrag och lån för enengibesparande åtgärder i bostadsområdet
m. m. (den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Utskottet
noterar” och slutar ”motionen 1976/77:1655 (s)”)

Förslaget i motionen 1976/77:1655 (s) om en omprövning av ramen för
beslut om bidrag och lån för energi besparande åtgärder i bostadsbeståndet
m. m. innebär inte någon negativ inställning mot energisparstödet som sådant.
Förslagets syfte är att riksdagen skall få en självklar reell möjlighet
att bedöma de budgetmässiga konsekvenserna av även dessa insatser. Tidigare
har, som anförts i betänkandet CU 1976/77:32 (s. 11) en annan ramteknik
använts. När nu emellertid budgetårsramar föreslås bör de uttömmande
redovisa till förfogande stående medel. När, som nu är fallet, ett
inte helt preciserbart belopp i storleksordningen 50 milj. kr., läggs till ramen
har effekten blivit nära förslagsanslagets. Tekniken går inte heller att förena
med den i propositionen använda metoden att beräkna anslaget som i huvudsak
en summa av beslutsramarna. Utformningen av hemställan 14 i
betänkandet CU 1976/77:32 - med dess hänvisning till regeringens närmare
bestämmande - tyder på att även utskottsmajoriteten känt viss tvekan inför
detta förfaringssätt. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med
bifall till motionen 1976/77:1655 (s) och med ändring av tidigare beslut
ange den aktuella beslutsramen som den föreslagits av regeringen i budgetpropositionen,
dvs. till 429 milj. kr.

4. Administrationsavgift vid statlig långivning (den del av utskottets yttrande
på s. 6 som börjar ”Civilutskottet har” och slutar ”något yttrande”)

FiU 1976/77:30

179

De motiv för avgifter som åberopas i propositionen avser lån som förenas
med räntebidrag. Det redovisas att staten genom räntor på lån tar ut ersättning
för mer än de totala kostnaderna för hela bostadsadministrationen.
Det förhållandet att staten genom systemet med garanterade räntesatser
av bostadssociala skäl utjämnar skillnader i kapitalkostnader mellan olika
beskattningskategorier och mellan olika gamla hus anges därefter innebära
att staten inte fått den avsedda täckningen av kostnaderna. Om detta vore
riktigt skulle det innebära att garanterade räntenivåer som låg 0,25 % högre
skulle ge täckning. Motsvarande argument skulle emellertid kunna gälla
vid vilka nivåer som helst - både högre och lägre. Redan detta tyder på
att sammankopplingen av nominell ränta och räntebidrag i detta syfte närmast
har teoretiskt intresse. Det finns självfallet ingen möjlighet att utifrån
dessa givna utgångspunkter leda i bevis att en viss del av nominalräntan
är helt, delvis eller inte alls täckt av räntebidraget. Konstruktionen av de
anförda motiven kan därför inte godtas. Det är inte möjligt att på detta
sätt hävda att statens administrationskostnader inte täcks i räntebidragsfallen.

Förslagets praktiska effekter har inte redovisats. Enligt vad utskottet erfarit
skulle emellertid hälften av de beräknade bruttoinkomsterna härröra från
energisparlån - 60 000 beslut per år. Sådana lån utgår regelmässigt i förening
med direkta bidrag. I alla dessa fall innebär förslaget sålunda att staten
vid ett tillfälle betalar ut ett kontant bidrag för att sedan vid i regel nästa
halvårsskifte begära återbetalning av 150 kr. Detta förefaller knappast förenligt
med uttalandet (prop. bil. 2 s. 10) att besparingsåtgärderna bör ligga
i linje med strävandena att förenkla och effektivisera myndigheternas interna
administration.

När det gäller övertaganden av lån skulle däremot i och för sig ett avgiftssystem
kunna anses motiverat. Förutsättningarna för ett sålunda begränsat
uttag är emellertid inte utredda. 1 praktiken blir det närmast fråga
om att införa ett system för att kringgå systemet med garanterade räntor.

FiU 1976/77:30

180

Civilutskottet förordar sålunda att finansutskottet inte tillstyrker förslaget
i propositionen, bilaga 6, under annan förutsättning än att motionen
1976/77:1657 (s) samtidigt tillstyrks. Ställningstagandet till motionen
1976/77:1652 (vpk), yrkandet 5, blir sålunda beroende av denna bedömning.

5. Statligt bostadsbidrag till barnfamiljer (det stycke i utskottets yttrande
som på s. 7 börjar ”Enligt civilutskottets” och på s. 8 slutar ”motionen
1976/77:1666 (s)”)

I likhet med motionärerna anser utskottet att den i propositionen till
1977-07-01 föreslagna tidigareläggningen av höjningen av de allmänna barnbidragen
och studiebidragen inte är tillräcklig för att motverka följderna
av regeringens politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster.
För att rätta till regeringens politik mot barnfamiljerna men även av fördelningspolitiska
skäl i övrigt bör maximibeloppet för det statliga bostadsbidraget
höjas från 900 kr. per år och barn till 1 200 kr. per år och barn.
Höjningen bör av praktiska skäl genomföras 1978-01-01.

Medel för reformen bör, när ytterligare klarhet vunnits om anslagsbelastningen,
beräknas på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1977/78. Riksdagen bör därför under hösten 1977 få ta ställning till den
närmare medelsberäkningen med anledning av förslaget i motionen. Civiiutskottet
förordar att finansutskottet med bifall till motionen
1976/77:1666 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

FiU1976/77:30

181

6. Bostadsbyggandets omfattning (det stycke i utskottets yttrande på s. 9
som börjar "Förslaget i” och slutar "yrkandet 12”)

I motionen 1976/77:1665 (s), vilken i sig inte föranleder något civilutskottets
yttrande, har (s. 29-31) yppats farhågor över bostadsbyggandets
utveckling. Det torde vara obestritt att den nuvarande bostadsproduktionen
inte motsvarar de behov som beräknats av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
samt av långtidsutredningen. Det är inte ens säkert att
igångsättningen under år 1977 når i propositionen antagna 58 000 lägenheter.
Produktionens ensidiga inriktning inger också farhågor för att bostadsbebyggelsen
blir alltmer segregerad och för att även i övrigt de bostadssociala
målen förbises eller motverkas. Genom motion (s) har initiativ tagits till
åtgärder på lånesidan, redovisade i betänkandet CU 1976/77:39, och som
lett till att förslagen genomförts av regeringen redan före riksdagsbehandlingen.
Dessa åtgärder torde komma att positivt påverka bostadsbyggnadets
omfattning - även i fråga om flerfamiljshus. Det finns emellertid inte anledning
att på i motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 12, angivna knappa
grunder påkalla ett särskilt riksdagens uttalande. Vi har förutsatt att finansutskottet
i lämpligt sammanhang tar i beaktande och redovisar här
berörda förhållanden.

FiU 1976/77: 30

182

Innehåll

Inledning

Ekonomidepartementet

Den reviderade finansplanen 1977 6

Propositionen 7

Parti motionerna 14

Utskottet 24

Den internationella utvecklingen 26

Den ekonomiska åtstramningen 27

Den ekonomiska utvecklingen 1977 29

Försörjningsbalansen 32

Sysselsättningsutvecklingen 34

Utblick mot 1978 och 1979 36

Övriga motionsyrkanden 36

Hemställan 38

Budgetdepartementet

Reviderat budgetförslag 1977/78 39

Propositionen 41

Partimotionerna 49

Utskottet 53

Budgetens samhällsekonomiska bakgrund 53

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m 55

Det reviderade budgetförslaget 63

Statsfinansiella perspektiv på längre sikt 67

Hemställan 69

Socialdepartementet

Tidigareläggning av höjning av allmänna barnbidrag 70

Ändrade regler för läkemedelsrabattering 71

Avgifterna för den statliga läkemedelskontrollen 74

Kommunikationsdepartementet

Transportstöd för Norrland m. m 75

Bostadsdepartementet

Länsbostadsnämnderna 76

Motion om ökat bostadsbyggande 78

Motion om ändrad ram för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet
79

Motion om statligt bostadsbidrag till barnfamiljer 79

FiU 1976/77: 30 183

Utbildningsdepartementet

Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m 81

Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m 82

Bidrag till studiecirkelverksamhet 83

Studiebidrag m. m 84

Industridepartementet

Kraftstationer m. m 85

Reservationer 88

Särskilda yttranden 123

Yttranden från andra utskott

Konstitutionsutskottets yttrande 1976/77:4 y 127

Skatteutskottets yttrande 1976/77:6 y 129

Justitieutskottets yttrande 1976/77:1 y 130

Utrikesutskottets yttrande 133

Försvarsutskottets yttrande 1976/77:2 y 135

Socialforsäkringsutskottets yttrande 1976/77:2 y 138

Socialutskottets yttrande 1976/77:7 y 143

Utbildningsutskottets yttrande 1976/77:2 y 146

Trafikutskottets yttrande 1976/77:2 y 154

Jordbruksutskottets yttrande 157

Näringsutskottets yttrande 1976/77:4 y 159

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1976/77:5 y 165

Civilutskottets yttrande 1976/77:3 y 168

GOTA B 55092 Stockholm 1977