FiU 1976/77:3

Finansutskottets betänkande
1976/77:3

med anledning av motioner om företagens uppgiftsskyldighet m. m.

I detta betänkande behandlas de vid föregående riksmöte väckta motionerna 1975/76:670

av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag angående en nämnd som skall ha i uppdrag att
begränsa och samordna uppgiftsinsamlande på i motionen angivna grunder,

1975/76:1937 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om tillsättandet av en utredning med uppgift

1. att framlägga förslag till ett kontrollorgan med uppgift att kontrollera,
granska och samordna myndigheternas uppgiftskrav på företagen,

2. att framlägga förslag om ersättning till företagen för deras arbete vid
fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet,

1975/76:1943 av herr Löfgren (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning för prövning av frågan om ersättning för
uppgiftslämnande till den offentliga förvaltningen,

1975/76:1951 av herr Nordgren m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen ger till känna vad i motionen anförts om företagens uppgiftsskyldighet,

1975/76:1968 av herrar Svanström (c) och Johansson i Växjö (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att uppgiftslämnandet begränsas och rationaliseras till en gång om året
för verkligt angelägna uppgifter,

2. att ett samrådsorgan med representanter för myndigheter och företag
tillsättes,

3. att sådana enkäter som ej sanktionerats av samrådsorganet får ske
endast mot ersättning till uppgiftslämnarna,

1975/76:2041 av herr Bohman m. fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen
i avsnittet ”Näringspolitik” i motionen 1975/76:1979 - hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ersättning för det arbete
som företagen åläggs genom sin uppgiftsskyldighet,

1975/76:2115 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari - med hänvisning till motiveringen
i motionen 1975/76:2113 - hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att frågan om ekonomisk ersättning till företag för uppgiftssky Idigheten
utreds,

1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 3

FiU 1976/77:3

1975/76:2125 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - med hänvisning till motiveringen
i motionen 1975/76:2122 - hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning och förslag som begränsar och underlättar företagens
uppgiftsskyldigheter till samhällets olika myndigheter och institutioner.

I motionerna 1975/76:196 (s) och 1975/76:1975 (fp) vilka hänvisats till
konstitutionsutskottet behandlas frågan om förenklade statliga blanketter.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Utredningen om företagens uppgiftsplikt

Utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU) som tillsattes i december
1969 avgav i januari 1976 slutbetänkandet Företagens uppgiftslämnande
(SOU 1976:12). Enligt direktiven har utredningen haft att överväga vad
som kan göras för att företagens och andra arbetsgivares uppgifts- och uppbördsskyldighet
skall bli så litet betungande som möjligt. Översynen skulle
huvudsakligen ha en teknisk karaktär och t. ex. inte avse frågan om ersättning
för skyldighetens fullgörande. För att få en uppfattning om den
offentliga sektoms uppgiftsinhämtande från företagen genomfördes på utredningens
initiativ en kartläggning gällande förvaltningens uppgiftsinsamling
från företagen under år 1971.

Utredningens kartläggning omfattade bl. a. statliga verk och kommittéer,
riksdagens verk, länsstyrelser, landsting samt vissa kommuner. I undersökningen
kom att ingå 674 enheter som tillsammans hade 707 uppgiftskrav
år 1971. Antalet blanketter eller rapporter som företagen lämnade under
år 1971 uppgick till ca 49 miljoner. Dessa uppgifter lämnades av ca 8 miljoner
uppgiftslämnare - definierat som antalet företag som omfattades av de olika
uppgiftskraven.

Av antalet blanketter avsåg ca 90 % uppgifter om skatter, tullar och socialförsäkringsavgifter.
Om man utgår från att det år 1971 fanns ca 400 000
företag i landet skulle varje företag i medeltal beröras av 20 uppgiftskrav.
Det totala antalet deluppgifter - dvs. varje enskild punkt som finns på
en aktuell svarsblankett eller motsvarande - uppräknat med antal blanketter
eller motsvarande och med periodiciteten beräknades till drygt 1 miljard.
Detta bruttomått är enligt utredningen en mätare på informationsströmmen
mellan företag och myndigheter.

Länsstyrelserna, statistiska centralbyrån, generaltullstyrelsen, riksförsäkringsverket
samt arbetsmarknadsstyrelsen dominerar i vad avser antalet deluppgifter
uppräknat med antal blanketter eller motsvarande och med periodiciteten.
Dessa fem uppgiftsinsamlare efterfrågar tillsammans över 90 %
av antalet efterfrågade uppgifter. Av de 707 uppgiftskraven var ett tiotal
generella. Där selektion förekom - dvs. endast vissa företag tillfrågades
- var de vanligaste selektionsgrunderna bransch och bransch i kombination

FiU 1976/77:3

med annan selektionsgrund. 567 uppgiftskrav hade dessa grunder. Vanliga
uppgiftsområden är bl. a. de som gäller leveranser och försäljningar, sysselsättning
samt förbrukning av råvaror liksom olika data om verksamhetens
teknik och organisation. De flesta uppgiftskraven berör endast ett eller ett
par områden.

Sammanfattningsvis kan anföras att huvudparten av uppgiftslämnandet
härrör från ett fåtal myndigheters krav. Statistiska centralbyråns (SCB) krav
är många och detaljerade men berör i allmänhet inte så många företag medan
administrationen av beskattning och socialförsäkringen berör många uppgiftslämnare.

Utredningen anser att frågan om lättnader i uppgiftslämnandet bör prövas
successivt och främst i anslutning till att författningar och administrativa
system ändras eller överses. Utredningen anser vidare att samhällets behov
av information vuxit så att man vid utformningen av uppgiftskraven måste
ta stor hänsyn till företagens samlade kostnader och besvär för fullgörandet
av uppgifts- och uppbördsskyldigheten och att myndigheterna därför regelbundet
bör ompröva sina uppgiftskrav. Utredningen finnér det vidare
väsentligt att det på lagstiftningsstadiet klargörs hur och i vilken omfattning
ett uppgiftslämnande följer med en författning som är under utarbetande.
Författningar bör därför utges vid sådan tidpunkt att myndigheterna får
möjligheter att utarbeta blanketter och anvisningar. Utredningen har inte
generellt kunnat finna att det är möjligt att bestämma vilket slags uppgiftsinhämtande
som bör förenas med uppgiftsplikt. När uppgiftsplikt föreligger
bör uppgiftskravet vara särskilt noggrant avvägt. Med uppgiftskrav
som inte förenats med uppgiftsplikt riskeras förseningar, bortfall och kvalitetsbrister.
Möjligheterna till generella samordningsåtgärder torde - bl. a.
mot bakgrund av sekretessbestämmelserna - inte vara särskilt stora. Myndigheternas
möjligheter att få del av uppgifter som samlats in av SCB är
nämligen begränsade på grund av sekretessen myndigheter emellan. UFU
har ägnat sekretessfrågan en viss uppmärksamhet. Bl. a. har utredningen
diskuterat offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs förslag om
möjligheter till rutinmässigt utbyte av sekretessbelagd information. Om sådant
sker bör det alltid regleras i lag eller förordning. Samordningen torde
få bygga på åtgärder från fall till fall. Härvid torde det vara lämpligt att
i första hand inrikta sig på lösningar som medför att samtliga uppgiftet
till ett uppgiftskrav tillhandahålls även annan på förhand bestämd myndighet.

Mot bakgrund av att SCB har en central roll beträffande statistikproduktionen
har utredningen lämnat vissa förslag i avsikt att underlätta uppgiftslämnandet
till myndigheten. Sålunda finner utredningen att SCB representerar
fackkunskapen beträffande statistisk metodik och informationsbehandling
som garanterar att möjligheter till förenkling av uppgiftslämnandet
tillvaratas. Utredningen anser att företagssidans medverkan i statistikproduktionens
avvägning bör förstärkas och finner att detta kan ske

1* Riksdagen 1976/77. 5 sami Nr 3

FiU 1976/77:3

om företagen mera än f. n. representeras i de arbetsgrupper som finns vid
SCB.

Enligt utredningens uppfattning skulle ett för statsförvaltningen gemensamt
organ med uppgift att granska myndigheternas uppgiftskrav verksamt
bidra till begränsning och förenkling av företagens uppgiftslämnande. Utredningen
föreslår att myndigheternas uppgiftskrav på företagen följs upp
och granskas. Granskningen skall initieras bl. a. genom påpekanden och
förslag från näringslivets sida och genom att myndigheterna redovisar nya
uppgiftskrav och ändringar i befintliga krav. Granskningsforfarandet föreslås
ligga på en för ändamålet inrättad nämnd - foretagsdatanämnden - med
kansli inom statskontoret. Nämnden skall ha minst nio ledamöter med
statskontorets chef som ordförande och med företrädare både för förvaltningen
och företagen. Den handläggande personalen bör uppgå till ca tio
personer. Granskningen bör inte utmynna i för myndigheterna bindande
beslut om uppgiftskraven utan tillsynen bör syfta till att ge myndigheterna
synpunkter på och förslag om vad som kan göras för att minska eller underlätta
uppgiftslämnande.

I en reservation till utredningen anförs att frågan om hur ersättning till
företagen skall utformas snarast bör utredas med sikte på förslag under
1976. Ersättningsfrågan bör avse såväl nytillkommande som existerande
krav. Med stöd av ersättningssystemet bör målet vara att före 1980 minska
uppgiftslämnarbördan utan att eftersätta angelägna informationskrav. Reservanten
anser vidare att regeringen bör ålägga statliga myndigheter att
undersöka aktuella uppgiftskrav. Därvid bör myndigheterna analysera kostnaderna
för uppgiftskraven och då även beakta uppgiftslämnarnas kostnader.
Myndigheternas översyn bör föreläggas granskningsorganet som - när åtgärder
av genomgripande natur aktualiseras - bör överlämna ärendet till
regeringen för vidare behandling. Reservanten anser att existerande och
nya statliga utredningar särskilt bör överväga uppgiftslämnarfrågorna i sitt
arbete. Enligt hans mening kan uppgiftslämnande utan plikt vara mer tilltalande
än det obligatoriska uppgiftslämnandet.

Granskningsorganet bör - framhålls i reservationen - ges större personalresurser
än utredningsmajoriteten föreslagit. Antalet handläggare bör vara
25-30 personer. Organet som åtminstone i ingångsskedet bör kunna inordnas
i någon befintlig myndighet föreslås fl en självständig ställning - en självständighet
som bör kunna garanteras genom att till organet knyts personer
med stark förankring hos uppgiftslämnarna. Granskningsforfarandet bör
i princip vara obligatoriskt om uppgiftsskyldighet skall föreligga utom när
uppgifter infordras från ett förhållandevis ringa antal företag.

UFU:s förslag har remissbehandlats. Remisstiden utgick i oktober månad
1976.

FiU 1976/77:3

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har under åren 1971-1975 behandlat motioner om företagens
uppgiftsskyldighet (SkU 1971:51,1972:41,1973:46,1974:57 samt 1975/76:1).

Framför allt är det två frågor som tagits upp i motionerna. Den ena rör
spörsmålet om hur företagens uppgiftslämnande skall kunna förenklas, medan
den andra behandlar frågan om ersättning för uppgifts- och uppbördsskyldigheten.

Vad först angår frågan om förenkling av företagens uppgiftslämnande
har skatteutskottet hänvisat till den nu framlagda utredningen om företagens
uppgiftsplikt (UFU).

Beträffande frågan om ersättning för uppgiftslämnandet till offentliga
myndigheter anförde skatteutskottet år 1971 att syftet med UFU var att
underlätta och rationalisera uppgiftslämnandet och att det inte kunde anses
motiverat att konstruera någon form av ersättning till företagen för uppgifter
som erfordras för samhällsplaneringen. Utskottet avstyrkte därmed en motion
(m, c, fp), i vilken bl. a. föreslogs att UFU skulle ges tilläggsdirektiv
att utarbeta förslag om skälig ersättning för företagens uppgiftsskyldighet.
Reservanter (m, c, fp) hävdade att UFU borde få tilläggsdirektiv enligt motionsförslaget.
Riksdagen följde utskottet. Motioner om tilläggsdirektiv till
UFU avseende ersättning för uppgiftslämnandet väcktes även åren 1972-75.
Skatteutskottet vidhöll därvid sin uppfattning från år 1971. Tilläggsdirektiv
till UFU enligt motionerna föreslogs åren 1972 och 1973 av reservanter
(m) i skatteutskottet, år 1974 av reservanter (m, fp) samt 1975/76 av reservanter
(1 c, m, fp) medan i särskilt yttrande (3 c) bl. a. framfördes att
frågan om ersättningssystem inte borde aktualiseras eftersom resultatet av
UFU var att vänta inom kort. Även under åren 1972-1975 följde riksdagen
utskottsmajoritetens förslag.

Frågan om ersättning för uppbördsskyldigheten behandlades av riksdagen
bia. år 1971 (SkU 1971:51). Skatteutskottet anförde därvid bl. a. att det
i källskattesystemet finns inbyggt en möjlighet till räntevinster på de skatteavdrag
som arbetsgivaren gör på de anställdas löner vid avlöningstillfället
men som inte behöver inlevereras till statsverket förrän under närmast följande
uppbördstermin. Totalt ansågs denna räntevinst år 1971 uppgå till
minst 300 milj. kr. per år. Inom den indirekta beskattningen har kostnadsersättning
funnits under större delen av den tid som förordningen (1959:507)
om allmän varuskatt gällde. Frågan om kostnadsersättningens bibehållande
i samband med övergång från allmän varuskatt till mervärdeskatt behandlades
av riksdagen år 1968 (prop. 1968:100, BeU 1968:45). Föredragande
departementschefen uttalade därvid att kostnader som föranleds av skyldigheten
att uppbära och redovisa indirekt skatt till staten i princip borde
betraktas som kostnader i verksamheten och kompenseras på samma sätt
som andra kostnader. Det ansågs inte möjligt att i praktiken konstruera
ett ersättningssystem som gav ersättning motsvarande faktiska kostnader.

FiU 1976/77:3

Ersättningen till de varuskatteskyldiga enligt 1959 års förordning om allmän
varuskatt gav ingen sådan kompensation, eftersom den utgick i förhållande
till den skattepliktiga omsättningens storlek. Denna konstruktion lämpade
sig föga i ett mervärdeskattesystem bl. a. med hänsyn till exportföretagen.

Bevillningsutskottet delade uppfattningen att särskild kostnadsersättning
inte borde utgå med hänsyn främst till de administrativa svårigheter ett
ersättningsförfarande skulle medföra. För att emellertid bereda de skattskyldiga
någon kompensation för borttagande av förmånen inom det allmänna
varuskattesystemet föreslog utskottet att inbetalningstidens längd
borde bestämmas så att hänsyn dels togs till den sammanlagda kostnadsersättningens
storlek, dels till den genomsnittliga räntevinst de skattskyldiga
skulle göra vid senareläggning av sista dag för skatteinbetalning. Mot bakgrund
härav föreslog utskottet en tidsfrist på 35 dagar efter redovisningsperioden
som lämplig. Riksdagen följde utskottet i denna del.

Frågan om dispens för uppgiftslämnande under semestertid behandlades
av skatteutskottet med anledning av motion (m) i betänkandet SkU
1975/76:1. Utskottet, som hade förståelse för att uppgifts- och uppbördsskyldigheten
kunde medföra viss bundenhet för mindre företagare och arbetsgivare
under semestermånaderna, ansåg sig inte kunna tillstyrka motionen
eftersom ett vidgat dispensförfarande under semestertid skulle medföra
såväl administrativa svårigheter som omotiverade förmåner för vissa
företag. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

I detta betänkande behandlas åtta motioner om företagens uppgiftsskyldighet.
Det är framför allt två frågor som berörs i motionerna. Den ena
avser olika åtgärder för att rationalisera och förenkla företagens uppgiftslämnande
så att uppgiftsplikten kan göras mindre omfattande. Den andra
frågan gäller huruvida ersättning för företagens uppgiftslämnande skall utgå.

Frågan om förenkling av företagens uppgiftsskyldighet har övervägts av
utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU) som i januari 1976 överlämnade
betänkandet Företagens uppgiftslämnande (SOU 1976:12) till finansministern.
Betänkandet har remissbehandlats. Remisstiden gick ut i
oktober månad 1976. Enligt direktiven har utredningen haft att överväga
vad som kan göras för att företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet skall
bli så litet betungande som möjligt. Översynen skulle ha en i huvudsak
teknisk karaktär.

I motionen 1975/76:2125 (c) yrkas - med hänvisning till motiveringen
i motionen 1975/76:2122 (c) - att förslag som begränsar och underlättar
företagens uppgiftsskyldigheter till olika myndigheter läggs fram. Bl. a. anförs
att det är viktigt att antalet blanketter och uppgifter nedbringas. I motionen
1975/76:1968 (c), moment 1, hemställs att riksdagen beslutar att
uppgiftslämnandet begränsas och rationaliseras till en gång om året för verk -

FiU 1976/77:3

ligt angelägna uppgifter.

Som framgått av redogörelsen ovan har UFU lagt fram förslag som bör
medverka till att underlätta företagens uppgiftslämnande. Enligt vad utskottet
erfarit pågår arbete i finansdepartementet med anledning av
UFU:s förslag. Avsikten är att riksdagen under våren 1977 skall föreläggas
förslag som syftar till att underlätta företagens uppgiftslämnande. I det pågående
arbetet bör därvid bl. a. de förslag som tas upp i motionerna 2125
och 1968, moment 1, övervägas. Detta bör ges regeringen till känna.

I motionerna 1975/76:670 (c), 1937 (m, c, fp), moment 1, och 1968 (c),
moment 2, föreslås att en nämnd, som skall begränsa och samordna uppgiftslämnandet,
skapas. UFU har föreslagit att myndigheternas uppgiftskrav
på företagen följs upp och granskas av en särskild nämnd - företagsdatanämnden
- med kansli inom statskontoret. Enligt UFU:s mening skulle
ett för statsförvaltningen gemensamt organ verksamt bidra till att begränsa
och förenkla uppgiftslämnandet.

Vid den genomgång av UFU:s förslag och remissvaren med anledning
av betänkandet som pågår i finansdepartementet kommer även frågan om
inrättande av en nämnd för att begränsa och samordna företagens uppgiftslämnande
att prövas. Utskottet finnér det lämpligt att även förslagen
i motionerna 670, 1937, moment 1, och 1968, moment 2, övervägs i detta
sammanhang. Enligt utskottets mening är det av stor vikt att inrättandet
av en nämnd inte leder till ökad byråkratisering eller administrativt merarbete
för allmänheten, statsförvaltningen eller företagen. Vidare vill utskottet
framhålla att en minskning av företagens uppgiftslämnande inte
får resultera i att allmänhetens uppgiftslämnande kommer att öka. Utskottet
har noterat UFU:s förslag om att företagssidans medverkan i statistikproduktionens
avvägning bör förstärkas bl. a. genom att företagen genom sina
och de anställdas organisationer representeras i de arbetsgrupper som finns
vid statistiska centralbyrån (SCB). Utskottet förutsätter att SCB enligt sin
instruktion samordnar arbetsgruppernas arbete så att det här avsedda syftet
uppnås.

1 motionen 1975/76:1951 (m, c) föreslås att dispens för uppgiftslämnande
och uppgiftsskyldighet under semestertid bör kunna ges, i synnerhet för
mindre företag. Utskottet vill för sin del framhålla att ett dispensförfarande
kan leda till ökad byråkratisering. Enligt utskottets mening bör emellertid
planeringen av uppgiftsinhämtandet inriktas på att så långt möjligt begränsa
arbetet med uppgiftslämnandet under semestertid.

1 motionen 1951 (m, c) anförs också att sekretessbestämmelserna för SCB
inte kunnat avpassas till lagen om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor
och att därigenom företagen upplever uppgiftsskyldigheten som ytterligare
betungande genom att uppgifter som SCB inhämtat i andra sammanhang
inte får användas av delegationen för informationssystemet företag-samhälle.
UFU har ägnat sekretessfrågan uppmärksamhet. Bl. a. har utredningen
diskuterat offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs (OSK) förslag

FiU 1976/77:3

om möjligheter till rutinmässigt utbyte av sekretessbelagd information. I
propositionen 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna
handlingars offentlighet anges att innevarande riksmöte kommer
att genom proposition få förslag till nya regler om handlingssekretess.
Den sekretess- och samordningsfråga som tas upp i motionen 1951 bör
enligt utskottets mening prövas i det arbete som pågår med anledning av
förslag från både UFU och OSK. Utskottet vill dock framhålla som sin
mening att åtgärder som bidrar till att minska företagens uppgiftslämnande
inte får utformas så att de kan medföra hot mot individens integritet.

I flera motioner behandlas frågan om ersättning till företagen för deras
arbete med uppgiftsskyldigheten. Förslag i frågan begärs i motionerna
1975/76:1937 (m, c, fp), moment 2, 1943 (fp), 1951 (m, c), 2041 (m) och
2115 (fp). I motionen 1975/76:1968 (c), moment 3, föreslås att enkäter som
ej sanktionerats av ett i motionen föreslaget samrådsorgan endast får företas
mot ersättning till uppgiftslämnarna.

Frågan om ersättning för uppgiftsskyldigheten har, som framgått ovan,
tidigare prövats av riksdagen med anledning av motioner avseende bl. a.
tilläggsdirektiv till UFU (SkU 1971:51, 1972:41, 1973:46, 1974:57 samt
1975/76:1). Med hänsyn bl. a. till att UFU:s arbete skulle fördröjas om även
frågan om ersättning skulle behandlas av utredningen avstyrkte skatteutskottet
motionerna, som avslogs av riksdagen. Utskottet vill framhålla att
offentlig statistik i hög grad är en samhällsservice till allmänhet och näringsliv.
Uppgiftslämnarna blir därmed, direkt eller indirekt, också konsumenter
av statistiken. Då emellertid UFU:s förslag nu prövas i finansdepartementet
och då det kan vara av värde att få belyst huruvida ersättning
för uppgiftslämnandet kan vara ett medel att nå det av utskottet ovan angivna
målet, nämligen rationalisering och förenkling av uppgiftsskyldigheten
genom att skapa ett större kostnadsmedvetande hos såväl myndigheter som
organisationer och företag, finnér utskottet det rimligt att även frågan om
ersättning övervägs. Ersättningsfrågan blir emellertid av mindre betydelse
därest åtgärder genomförs som åstadkommer en minskning av uppgiftslämnandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:670, 1937,
1943, 1951, 1968, 2041, 2115 och 2125 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 16 november 1976
På finansutskottet vägnar

BJÖRN MOLIN

FiU 1976/77:3

Närvarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m),
Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Elmstedt (c), Gadd (s), Wachtmeister
i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby (s), Fågelsbo (c), fru Gradin (s),
herrar Rämgård (c), Karlsson i Motala (s) och Holger Bergqvist i Göteborg
(fp).