FiU 1976/77:25

Finansutskottets betänkande
1976/77:25

med anledning av propositionen 1976/77:115 om åtgärder för att underlätta
företagens uppgiftslämnande m. m. jämte motioner

1 detta betänkande behandlar utskottet

propositionen 1976/77:115 om åtgärder för att underlätta företagens uppgiftslämnande
m. m. samt

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen

1976/77:312 av fru Radesjö ts) och herr Wååg (s) om uppgiftslämnandet
till offentlig myndighet,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1976/77:1549 av fru Ahrland (fp),

1976/77:1561 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s),

1976/77:1568 av herr Hugosson (s) och

1976/77:1587 av herrar Rydén (m) och andre vice talmannen Magnusson
(m).

Propositionen

I propositionen har regeringen (budgetdepartementet) efter föredragning
av statsrådet Mundebo föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer som
förordas i propositionen för hur företagens uppgiftslämnande skall begränsas.

Föredraganden redovisar först bakgrunden till den nuvarande omfattningen
av företagens uppgiftslämnande. Mot bakgrund av den omfattning detta
uppgiftslämnande redan nu har och den tillväxt man ser framför sig är
det enligt föredraganden hög tid att åtgärder vidtas för att ta itu med de
problem som uppgiftslämnandet utgör. För att uppgiftsbördan skall kunna
hållas nere och på andra sätt göras så lätt som möjligt krävs det emellertid
att alla parter tar sin del av ansvaret och är beredda att i samverkan med
andra göra de anpassningar och eftergifter som kan behövas.

Utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU) har i sitt betänkande redovisat
en rad olika metoder, vilka delvis har utvecklats av statistiska centralbyrån
(SCB). Dessa metoder kan användas för att begränsa och underlätta
företagens uppgiftslämnande. För det första är det åtgärder för samordnad
uppgiftsinsamling och samutnyttjande av uppgifter. För det andra är det
åtgärder av typ färre mättidpunkter och mindre stickprov. För det tredje
är det åtgärder som syftar till att höja företagens intresse för att lämna
uppgifter. Slutligen är det åtgärder som avser att anpassa uppgifterna till

1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 25

FiU 1976/77:25

företagens praxis, definitioner och egna registrerings- och rapporteringsrutiner.

Enligt föredraganden bör de av UFU beskrivna metoderna tillämpas i
stor utsträckning. Detta kan ske tämligen snabbt och inom varje verksamhetsområde
för sig. Vissa författningsändringar avses därför genomföras i
syfte att starkare inskärpa att myndigheterna är ålagda att aktivt arbeta
för att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet. Även de centrala rationaliserings-
och revisionsmyndigheterna bör i sitt arbete ägna ökad uppmärksamhet
åt dessa frågor.

UFU och flera remissinstanser har fört en diskussion om i vilken utsträckning
uppgiftsplikt bör föreligga för olika typer av uppgiftsinsamiing.
Föredraganden finner det angeläget att slå fast att uppgiftsplikt i allmänhet
synes vara ofrånkomlig för uppgifter som behövs för administrativa beslut.

När det gäller olika typer av statistisk information är ställningstagandet
enligt föredraganden inte lika självklart. Föredraganden anser att uppgiftslämnandet
så långt möjligt bör vara frivilligt när det är fråga om uppgifter
för statistiska ändamål. Även i de fall där sådan information är av väsentlig
ekonomisk betydelse bör man enligt föredraganden undersöka alternativ
till uppgiftsplikt för att få fram information med godtagbar kvalitet. Först
därefter bör tvångsåtgärder komma i fråga.

Det finns enligt föredraganden argument både för och emot ett system
med ersättning till företagen för uppgifts/ämnande. Det avses bli en av arbetsuppgifterna
för den delegation som förutskickas att närmare belysa för- och
nackdelar med ett ersättningssystem. Avsikten är att härigenom ge statsmakterna
ett allsidigt underlag för ett definitivt ställningstagande i frågan.

Föredraganden anser det angeläget att de som skall lämna uppgifter bereds
möjlighet att påverka informationsinsamlingen. Detta förutsätter att företrädare
för olika parter ges möjlighet att framföra sina synpunkter och att
man därefter gemensamt försöker avväga motstridiga intressen. Det system
med arbetsgrupper som f. n. tillämpas vid SCB bör enligt föredraganden
vara en bra metod för att ta fram synpunkter och göra avvägningar. Det
bör därför vara av värde även för andra myndigheter som samlar in uppgifter.
Det är också föredragandens uppfattning att myndigheterna även på andra
sätt måste lägga större vikt vid åtgärder som syftar till att höja företagens
motivation att lämna uppgifter.

De åtgärder som enligt föredraganden bör vidtas för att hålla nere och
underlätta företagens och andra uppgiftslämnares arbete med att registrera
och rapportera uppgifter till den offentliga förvaltningen avses leda till

- en hårdare prövning av nytillkommande uppgiftskrav, såväl permanenta
som tillfälliga,

- en systematisk genomgång och prövning av engångsnatur av befintliga
uppgiftsrutiner,

- fortlöpande eller återkommande prövning av befintliga uppgiftsrutiner
inom varje enskilt verksamhetsområde.

Till stor del måste detta enligt föredraganden bli uppgifter för de enskilda

FiU 1976/77:25

myndigheterna. Därutöver behövs det emellertid också insatser på central
nivå.

Föredraganden avser därför att begära regeringens bemyndigande att tillkalla
en särskild delegation som skall aktivt verka för att förenkla och hålla
nere företagens uppgiftslämnande. Delegationen skall också lägga grunden
för en fortlöpande bevakning av uppgiftslämnandet. Mot bakgrund av de
erfarenheter som vinns av delegationens arbete bör statsmakterna ta ställning
till hur permanenta organisatoriska åtgärder på detta område bör utformas.
Delegationens arbete bör därför enligt föredraganden tidsbegränsas, lämpligen
till tre år, och avslutas med en utvärdering av verksamheten.

En huvuduppgift fördelegationen bör enligt föredraganden vara att föreslå
olika konkreta åtgärder för att reducera och förenkla uppgiftslämnandet.
Denna verksamhet bör i första hand inriktas på att få till stånd en noggrann
och allsidig prövning av alla nytillkommande eller ändrade uppgiftskrav.

I uppgiften bör ingå att ge råd och service till de uppgiftsinsamlande myndigheterna.
Delegationen bör även vara remissorgan dit utredningsbetänkanden
och andra förslag remitteras för synpunkter på hur förslagen påverkar
företagens uppgiftsbörda. Likaså bör riksdagens utskott kunna utnyttja delegationen
för remiss av motioner o. d.

Vidare behövs enligt föredraganden åtgärder för en genomgång av engångsnatur
av samtliga uppgiftsrutiner. Delegationen skall verka för och
delta i en sådan genomgång inom några sektorer - exempelvis avgränsade
sektorer inom skatteområdet eller den allmänna samhällsplaneringen. Denna
genomgång skall syfta till att göra en utvärdering av om de uppgifter som
samlas in kan avvaras, förenklas eller samordnas genom olika åtgärder,
t. ex. ändrade rutiner eller författningsändringar och för att vinna metoderfarenhet.

Det finns vidare enligt föredraganden behov av någon form av registrering
så att man kan följa hur uppgiftsinhämtandet förändras över tiden, såväl
på enskilda områden som totalt sett.

Enligt föredraganden bör delegationen vidare genomföra en kartläggning
av hur uppgiftsinsamlandet ter sig från företagens sida. Detta är en del
av en annan av delegationens huvuduppgifter, nämligen att lägga grunden
för en fortlöpande bevakning av uppgiftslämnandet och ta fram underlag
för mer permanenta åtgärder. Kartläggningen avses bl. a. ge en bild av uppgiftsinsamlingens
omfattning och karaktär för olika branscher, typer av företag
o. d. samt av olika uppgifters besvärlighet från uppgiftslämnarsynpunkt.
En sådan undersökning bör enligt föredraganden ge ett bättre underlag
både för avvägningar i fråga om enskilda uppgifter och för utfärdande
av råd och riktlinjer till uppgiftsinsamlande myndigheter. Bland de uppgifter
av utredningsnatur som delegationen avses utföra ingår att klarlägga i vad
mån kraven på sekretess- och integritetsskydd för uppgifter reser hinder
mot samordning av uppgiftsinsamlingen och samutnyttjande av uppgifter.
En annan utredningsuppgift är att belysa för- och nackdelar med att ersätta
företagen förderas uppgiftslämnande. Delegationen bör enligt föredraganden

1* Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 25

FiU 1976/77:25

på denna punkt beakta vad som har anförts i finansutskottets yttrande hösten
1976 angående företagens uppgiftsskyldighet (FiU 1976/77:3). Ytterligare
en utredningsuppgift för delegationen är att gå igenom vilka uppgiftskrav
som i dag är förenade med uppgiftsplikt men som framdeles skulle kunna
samlas in på frivillig väg.

Avsikten är att delegationen successivt skall lämna regeringen förslag
i olika frågor. För att möjliggöra för regeringen att följa arbetet skall delegationen
dessutom årligen lämna en särskild rapport om sin verksamhet.
Vidare skall delegationen under det tredje året utvärdera sin verksamhet
och mot bakgrund härav och det kartläggnings- och utredningsarbete som
genomförts föreslå mer varaktiga åtgärder på central nivå för att hålla nere
och förenkla uppgiftslämnandet.

Den lämpligaste organisatoriska lösningen är enligt föredraganden att delegationen
ges den formella ställningen av en kommitté med viss myndighetsfunktion.
Kostnaderna för delegationens verksamhet beräknas för budgetåret
1977/78 till ca 3 milj. kr.

Den förordade delegationen kommer enligt föredraganden att spela en
betydelsefull roll för att begränsa och förenkla arbetet med att registrera
och lämna uppgifter. Huvudansvaret för dessa ansträngningar kommer dock
också i fortsättningen att ligga hos de uppgiftsinsamlande myndigheterna.
Ett antal åtgärder avses därför vidtas i syfte att ge ökat eftertryck åt kraven
på de uppgiftsinsamlande myndigheterna att ägna ökad uppmärksamhet
åt de problem som uppgiftsinsamling medför för uppgiftslämnarna.

En av dessa åtgärder är att göra ett tillägg till allmänna verksstadgan
(1965:600) av innebörd att det åligger varje uppgiftsinsamlande myndighet
att vidta nödvändiga åtgärder för att begränsa och förenkla uppgiftsinsamlingen
från företag, kommuner och organisationer. Motsvarande tillägg
avses även göras till förordningen (1975:567) om rationaliseringsverksamheten
i den civila statsförvaltningen. Vidare är avsikten att i anvisningarna
för anslagsframställning ta in bestämmelser där myndigheterna åläggs att
redovisa vilka åtgärder som har vidtagits med anledning härav. Härigenom
bör det enligt föredraganden i framtiden otvetydigt framgå att det åligger
myndigheterna att regelbundet gå igenom och pröva sin uppgiftsinsamling
i syfte att begränsa eller förenkla uppgiftskraven eller lägga ned viss uppgiftsinsamling.

Motionerna

I motionen 1976/77:312 av fru Radesjö (s) och herr Wååg (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att uppgiftslämnandet för företagen till
offentlig myndighet sammanförs till en bestämd tidsperiod.

I motionen 1976/77:1549 av fru Ahrland (fp) hemställs att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen.

FiU 1976/77:25

I motionen 1976/77:1561 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl.
(s) hemställs

1. att riksdagen ger regeringen till känna.

a. att översynen av företagens uppgiftsinlämnande skall genomföras med
den klara förutsättningen att kontrollmöjligheter, beslutsunderlag och statistik
inte får försämras,

b. att den föreslagna delegationen inte får i uppdrag att utreda frågan
om ersättning för uppgiftslämnandet,

c. att delegationens befogenheter begränsas till vad som i motionen anförts
om samråd,

d. att delegationen får i uppdrag att studera också uppgifter avsedda för
universitet, högskolor och dylikt med beaktande av krav från de fackliga
organisationerna om tillträde till arbetsplatser för forsknings- och undersökningsverksamhet,

2. att propositionen 1976/77:115 i övrigt bifalles.

I motionen 1976/77:1568 av herr Hugosson (s) hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1976/77:115,

2. att riksdagen - om yrkandet under 1. icke bifalles - beslutar uttala

a. att delegationen i sin verksamhet skall utgå från att, såsom varit fallet
hittills, uppgiftsplikt skall tillämpas vid insamling från företag av statistiska
uppgifter, vilka krävs för att tillgodose väsentliga behov av samhällsinformation,

b. att delegationen inte skall äga befogenheter att utfärda föreskrifter som
verkar hindrande på datainsamling som sker efter beslut av riksdag eller
regering,

c. att myndighet, vars verksamhet berörs av beslut vilket delegationen
träffat, skall ha rätt att anföra besvär häröver hos regeringen.

I motionen 1976/77:1587 av herrar Rydén (m) och andre vice talmannen
Magnusson (m) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära
att delegationen ålägges att årligen till riksdagen rapportera vilka åtgärder
som vidtagits och vilka villkor som föreslagits.

Utskottet

1 propositionen redovisar föredraganden vissa principresonemang i frågan
om företagens uppgiftslämnande och en rad åtgärder som regeringen ämnar
vidta för att underlätta detta uppgiftslämnande. I huvudsak rör det åtgärder
som inte fordrar riksdagens godkännande. Propositionen kan ses som en
information tili riksdagen om regeringens intentioner på detta område, vilket
innebär att något ställningstagande i detalj från riksdagens sida inte är erforderligt.
Utskottet begränsar sig därför till en diskussion av vissa huvudprinciper
samt några av de åtgärder som förutskickas i propositionen.

Föredraganden framhåller i propositionen att kraven på och önskemålen

FiU 1976/77:25

om uppgifter från myndigheternas sida liksom från de anställdas, näringslivsorganisationernas,
massmedias och allmänhetens sida är och säkerligen
alltid kommer att vara betydligt större än vad som uppgiftslämnarna av
praktiska och ekonomiska skäl rimligen kan uppfylla. Uppgiftsinhämtandets
omfattning är således i hög grad ett avvägningsproblem. Utskottet finner
anledning att understryka detta förhållande, eftersom det så ofta förbises
i diskussionen av denna fråga. Insamlandet av information kräver alltid
resurser, både hos den som samlar in och bearbetar informationen och hos
den som har att lämna den. Det är därför ofrånkomligt att värdet av informationen
måste vägas bl. a. mot kostnaderna för uppgiftslämnarna. Informationsbehovet
måste vidare ställas i relation till betydelsen av det beslut
som informationen skall utgöra underlag för. Man bör också göra en bedömning
av i vilken utsträckning de aktuella beslutens kvalitet förändras,
om man förändrar beslutsunderlagets kvalitet. Sådana avvägningar görs i
viss utsträckning redan i dag. Så finns t. ex. bidragssystem, där bl. a. rättvisekrav
motiverar en mycket ingående prövning av varje enskilt fall, med
åtföljande höga kostnader för att ta fram beslutsunderlag. Inom andra system
används i stället schabloner för beräkning av bidragsbelopp. Det senare är
bl. a. ett uttryck för att kraven på absolut rättvisa kan få stå tillbaka för
önskemålen att hålla nere administrationskostnaderna eller, annorlunda uttryckt,
att besluten inte blir så mycket bättre med ett förbättrat beslutsunderlag
att det motiverar kostnaderna för att ta fram ytterligare information.

Detta betraktelsesätt, att se uppgiftsinhämtandet som ett avvägningsproblem,
bör enligt utskottets mening i ökad utsträckning prägla de statliga
myndigheternas handlande.

I motionen 1561 hävdas bl. a. att en allmän princip skall vara att bästa
möjliga beslutsunderlag måste eftersträvas. Uttryck av denna typ visar enligt
utskottets mening att motionärerna ej är medvetna om den avvägningsproblematik
utskottet ovan berört. Enligt utskottets mening bör i stället
i varje enskilt fall ett tillräckligt bra beslutsunderlag eftersträvas. Uttrycket
”bästa möjliga beslutsunderlag” kan leda fel även i ett annat hänseende,
vilket också uppmärksammas i propositionen. En strävan mot helt uttömmande
beslutsunderlag i alla sammanhang kan lätt leda inte bara till att
alltför mycket information samlas in med tanke på kostnaderna utan också
till en ambition i fråga om att hämta in uppgifter som i realiteten leder
till försämrad kvalitet på beslutsunderlaget. Om man t. ex. som underlag
för viss planering kräver in omfattande flerårsplaner från en lång rad företag
inom en region, löper man utan tvivel risk att få med flera företag som
över huvud taget inte arbetar med planer över flera år. Om sådana företag
ändå svarar, har man ytligt sett ett mycket gott beslutsunderlag men reellt
ett underlag med stora osäkerhetsmoment. En mycket omfattande insamling
av uppgifter kan vidare leda till att uppgiftslämnarna blir mindre noggranna
med sina svar. I propositionen uttrycker föredraganden problemet så att
beslutsfattare i många fall kan utnyttja ett i vissa avseenden bristfälligt

FiU 1976/77:25

material under förutsättning att de känner till materialets svagheter samt
att detta t. o. m. synes vara ett mindre problem än riskerna för att man
fattar beslut på grundval av ett skenbart exakt beslutsunderlag. Utskottet
delar denna uppfattning.

För att inga missförstånd skall råda vill utskottet betona att syftet med
de riktlinjer som dras upp i propositionen självfallet inte är att försämra
möjligheterna att utöva skattekontroll eller att bedriva t. ex. arbetsmarknads-,
konjunktur-, regional- eller miljöpolitik. Avsikten är enbart att betona
att uppgiftsinhämtande är förenat med kostnader för både uppgiftslämnare
och uppgiftsinsamlare och att uppgiftskrav och informationsbehov måste
vägas mot dessa kostnader. Med det sagda avstyrker utskottet motionen
1561, mom. 1 a.

Det finns enligt utskottets mening en uppenbar risk för att kostnaderna
för uppgiftsinhämtandet inte tillräckligt beaktas av myndigheterna eller av
riksdag och regering. Det är naturligt att den avvägning som utskottet har
berört i det föregående är svår att göra, särskilt som de som har att besluta
om vilka uppgifter som skall samlas in också många gånger är de som
har behov av information som underlag för beslut. Man representerar så
att säga endast den ena aspekten i den nödvändiga avvägningen. Det är
i detta perspektiv tillsättandet av en delegation skall ses. Genom en sådan
delegation får man ett organ med uttalat ansvar för att beakta både informationsbehov
och de därav följande resursanspråken. Utskottet tillstyrker
att en delegation inrättas i enlighet med vad som anförs i propositionen.

1 motionerna 1561 och 1568 diskuteras delegationens befogenheter och
framställs yrkanden om begränsning av dessa. Dessa yrkanden torde enligt
utskottets mening grundas på en felaktig tolkning av propositionen.

Delegationen skall enligt vad som anförs i propositionen ges den formella
ställningen av en kommitté med viss myndighetsfunktion. Det är en självklarhet
att en kommitté varken kan utfärda bindande föreskrifter för en
statlig myndighet mot myndighetens vilja eller direkt motverka riksdagens
eller regeringens beslut. Vad som sägs i propositionen är att myndigheterna
skall vara skyldiga att låta delegationen granska krav på ny eller utökad
uppgiftsinsamling. Delegationen skall härvid kunna föreskriva villkor för
uppgiftsinsamlingen eller att viss uppgift inte får samlas in. Detta bör ske
i nära kontakt med berörda myndigheter. Dessa måste normalt också antas
följa de föreskrifter som meddelas. Om en myndighet i ett sådant fall inte
anser sig kunna eller vilja acceptera delegationens föreskrifter skall den inte
vara bunden av dem. För att undvika att myndigheter inte tar tillbörlig
hänsyn till delegationens synpunkter bör den ges möjlighet att, i fall av
principiell betydelse, hänskjuta frågan till regeringen för avgörande. Regeringen
kan då, om den finner det lämpligt, utfärda för myndigheten bindande
föreskrifter. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1561
mom. 1 c och 1568 mom. 2 b och c.

FiU 1976/77:25

I motionerna 1561 och 1568 tas också upp vissa frågor som rör delegationens
uppgifter. I motionen 1561 yrkas att delegationen inte skall få
i uppdrag att utreda frågan om ersättning för uppgiftslämnande. Utskottet
vill här hänvisa till sitt betänkande 1976/77:3, där utskottet i denna fråga
anförde följande:

Utskottet vill framhålla att offentlig statistik i hög grad är en samhällsservice
till allmänhet och näringsliv. Uppgiftslämnarna blir därmed, direkt
eller indirekt, också konsumenter av statistiken. Då emellertid UFU:s förslag
nu prövas i finansdepartementet och då det kan vara av värde att få belyst
huruvida ersättning för uppgiftslämnandet kan vara ett medel att nå det
av utskottet ovan angivna målet, nämligen rationalisering och förenkling
av uppgiftsskyldigheten genom att skapa ett större kostnadsmedvetande
hos såväl myndigheter som organisationer och företag, finner utskottet det
rimligt att även frågan om ersättning övervägs. Ersättningsfrågan blir emellertid
av mindre betydelse därest åtgärder genomförs som åstadkommer
en minskning av uppgiftslämnandet.

Föredraganden ansluter sig i propositionen till detta synsätt och menar
att delegationen närmare bör belysa för- och nackdelar med ett ersättningssystem
för att ge statsmakterna ett allsidigare underlag för ett definitivt
ställningstagande i frågan. Utskottet finner detta väl överensstämma med
utskottets tidigare inställning. Motionen 1561 mom. 1 b avstyrks.

I motionen 1561 föreslås att delegationen också skall få i uppdrag att
studera uppgifter avsedda för universitet, högskolor o. d. med beaktande
av krav från de fackliga organisationerna om tillträde till arbetsplatser för
forsknings- och undersökningsverksamhet. Utskottet vill erinra om att i
propositionen mycket klart fastslås att uppgiftskrav riktade till företagen
härrör från flera olika uppgiftsinhämtare utöver de statliga myndigheterna.

1 likhet med föredraganden förutsätter utskottet att t. ex. företagens egna
branschorganisationer, de företag som i kommersiellt syfte samlar in uppgifter
samt kommuner och landsting ålägger sig samma restriktivitet i sin
uppgiftsinsamling som uppgiftsinsamlande myndigheter. Sådan restriktivitet
bör självfallet också iakttas inom olika forskningsprojekt som bedrivs vid
universitet och högskolor. Det är dock utskottets mening att problemen
härvidlag är något annorlunda än då det gäller statliga myndigheters uppgiftsinsamlande.
Från företagens synpunkt ligger en avgörande skillnad däri
att de är fria att bestämma om de vill svara eller ej. Någon anledning att
infoga denna problematik i delegationens uppdrag finns inte enligt utskottets
mening. Inte heller torde frågan om de fackliga organisationernas tillträde
till arbetsplatser för forsknings- och undersökningsverksamhet lämpligen
böra behandlas i detta sammanhang. Motionen 1561 mom. 1 d avstyrks.

I motionen 1568 berörs frågan om uppgiftsplikt. Enligt propositionen skall
delegationen göra en genomgång av vilka uppgiftskrav som i dag är förenade
med uppgiftsplikt men som framdeles skulle kunna samlas in på frivillig

FiU 1976/77:25

väg. Utskottet delar föredragandens uppfattning att uppgiftslämnandet så
långt möjligt bör vara frivilligt när det är fråga om uppgifter för statistiska
ändamål. Enligt utskottets mening bör man kunna förutsätta att delegationen
vid sin genomgång inte kommer att förorda ett upphävande av uppgiftsplikt,
om man finner att detta allvarligt kan hota kvaliteten på statistik som krävs
för att tillgodose väsentliga behov av samhällsinformation. Detta kräver
inget uttalande från riksdagens sida. Motionen 1568 mom. 2 a avstyrks.

I motionen 1587 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att delegationen
skall åläggas att årligen till riksdagen rapportera vilka åtgärder som
vidtagits och vilka villkor som föreslagits. Utskottet finner det rimligt att
riksdagen fortlöpande erhåller rapporter om utvecklingen inom detta område,
speciellt som frågan under lång tid varit föremål för stort intresse i riksdagen.
Trots att utskottet således delar motionärernas uppfattning vad gäller
behovet av rapportering vill utskottet ändå ifrågasätta om de av motionärerna
föreslagna formerna för rapporteringen är de mest lämpliga. En kommitté
är ett regeringens organ och bör i princip också vara rapporteringsskyldig
till regeringen. En sådan årlig rapportering avses också ske. Utskottet föreslår
att riksdagen i stället begär att regeringen på lämpligt sätt informerar riksdagen
om arbetet på detta område. Härigenom kan riksdagen också få information
om myndigheternas åtgärder. Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna.

Som framhålls i propositionen kommer huvudansvaret för att underlätta
företagens uppgiftslämnande att åvila de uppgiftsinsamlande myndigheterna.
Föredraganden redovisar här olika åtgärder som myndigheterna kan
vidta. Avsikten är att myndigheterna årligen till regeringen skall rapportera
vilka åtgärder man vidtagit. I motionen 1549 framhålls att en stor del av
uppgiftsinhämtandet grundas på bestämmelser i lagar eller förordningar vilket
gör att myndigheterna saknar befogenhet att själva styra uppgiftsinsamlingen.
Mot bakgrund härav är det enligt motionären befogat att också
begära en återkommande redovisning av uppgifter som myndigheterna ålagts
att samla in men som inte når sitt egentliga syfte. Utskottet delar uppfattningen
att en sådan redovisning bör ske. Det är emellertid svårt att
nu bedöma om en sådan redovisning skall göras direkt till regeringen eller
om den lämpligen bör utgöra en del av den genomgång av engångsnatur
av samtliga uppgiftsrutiner som delegationen skall genomföra. Det bör ankomma
på regeringen att närmare besluta hur myndigheternas rapportering
skall ske. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Bland de åtgärder som kan vidtas för att höja uppgiftslämnarnas benägenhet
att medverka nämns i propositionen större tidsmässiga hänsyn. Häri
ingår bl. a. att uppgiftsinsamlingar om möjligt bör förläggas till tidpunkter
då uppgiftslämnarna har berörda uppgifter aktuella. Myndigheterna och andra
uppgiftsinhämtare bör också undersöka möjligheterna att samordna sina
insamlingar i tiden, särskilt när det är fråga om likartade uppgifter. I motionen

FiU 1976/77:25

312 föreslås att alla av myndigheter infordrade uppgifter infordras vid en
bestämd tidpunkt, exempelvis februari månad. Utskottet finnér det i propositionen
angivna syftet riktigt. Att gå så långt som föreslås i motionen
är dock inte möjligt. Utskottet avstyrker densamma.

Med vad utskottet ovan anfört tillstyrker utskottet ett godkännande av
de i propositionen förordade riktlinjerna för hur företagens uppgiftslämnande
skall begränsas. I motionen 1568 mom. 1 yrkas, sedan motionären lämnat
synpunkter på två detaljer i propositionen, avslag på propositionen. Utskottet
kan inte finna att motionären lämnat någon motivering för detta yrkande
och avstyrker detsamma.

Utskottet hemställer

att riksdagen med godkännande av de riktlinjer som förordats
i propositionen 1976/77:115 för hur företagens uppgiftslämnande
skall begränsas avslår motionerna 1976/77:312, 1561 moment
1 och 1568 samt med anledning av motionerna
1976/77:1549, 1561 moment 2 och 1587 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 3 maj 1977

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Näiyarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s),
Wachtmeister i Staffanstorp (m). Nilsson i Visby (s), Fågelsbo (c), fru Gradin
(s), herrar Rämgård (c), Karlsson i Motala (s) och Holger Bergqvist i Göteborg
(fp).

Reservation

av herrar Feldt (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s). Nilsson
i Visby (s), fru Gradin (s) och herr Karlsson i Motala (s) som anser att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

I propositionen redovisar föredraganden vissa principresonemang i frågan
om företagens uppgiftslämnande och en rad åtgärder som regeringen i enlighet
med sina konstitutionella befogenheter ämnar vidta för att underlätta
detta uppgiftslämnande. Utskottet delar regeringens uppfattning om nödvändigheten
av att underlätta företagens uppgiftslämnande och vidta åtgärder
för att undvika onödig insamling av uppgifter. Frågan är endast hur
detta skall ske. Propositionen är i vissa delar utformad som en information
till riksdagen som om det i och för sig inte skulle erfordra något riksdagens
ställningstagande. Hit hör frågan om inrättandet av en speciell delegation

FiU 1975/76:25

med uppgift att granska vilka uppgifter som myndigheter får samla in från
företag och privatpersoner.

Som propositionen framställer frågan om behovet av en översyn av samhällets
behov av statistik m. m. blir frågan om en speciell delegation i högsta
grad konstitutionellt väsentlig. Delegationens uppgifter och befogenheter
skulle göra den till något slags ”övermyndighet". T. o. m. riksdagens och
regeringens behov av information skulle kunna komma att prövas av en
instans som varken har den politiska eller förvaltningsmässiga kompetensen
att göra dessa bedömningar. Den gängse metoden är självfallet att regeringen
i sina årliga anslagsäskanden till riksdagen redan gjort de avvägningar som
den anser erforderliga och tar det politiska ansvaret för. I den mån någon
myndighet infordrar information som är onödig eller medför för stora kostnader
för samhället eller för uppgiftslämnarna är det självfallet regeringens
uppgift att på lämpligt sätt se till att informationsmängden fär en lämpligare
omfattning. Effektivast är givetvis att inte begära ekonomiska medel för
sådan information. Regeringen bör alltså fullgöra sin konstitutionella uppgift
via den normala budgetprocessen och inte överlåta den till något extra organ,
som det den i propositionen föreslagna delegationen utgör. Ett inrättande
av denna mellaninstans mellan regering och myndigheter utgör en alldeles
onödig byråkratisering. Till detta kommer att statistiska centralbyrån redan
har till uppgift att ansvara för att samhällets dataproduktion sker rationellt.

Utskottet avvisar förslaget även av den anledningen att regeringen frånhänder
sig mycket av sitt ansvar gentemot riksdagen att i budgetbehandlingen
tillse att samhällets datainsamling får en rimlig omfattning. Det avvisas
också därför att förslaget kan få prejudicerande verkan så att motsvarande
skenmanövrar kommer till användning också i andra sammanhang.

I motionen 312 hemställes att riksdagen hos regeringen begär att uppgiftslämnandet
sammanförs till en bestämd tidsperiod. Motionens syfte att
med denna teknik underlätta uppgiftslämnandet är väl värt att pröva. Utskottet
anser dock att det inom många områden kan vara svårt att helt
följa motionens förslag. Som exempel kan nämnas riksdagens behov av
ekonomisk korttidsstatistik för att löpande kunna följa de ekonomiska konjunkturerna.
Svårigheter kan också uppstå därför att företagens redovisning
inte alltid följer samma tidscykel. Även om svårigheter kan föreligga att
helt och fullt följa motionärernas förslag bör deras uppslag prövas i det
löpande rationaliseringsarbetet som statistiska centralbyrån bedriver och som
ytterst regeringen har ansvaret för att det omsättes i praktiken.

1 motionen 1561 moment 1 hemställes att propositionens förslag inte
får leda till att kontrollmöjligheter, beslutsunderlag och statistik försämras.
1 motionen hemställs vidare att delegationen inte får i uppdrag att utreda
frågan om ersättning för uppgiftslämnandet, att delegationens uppgifter i
väsentliga stycken måste begränsas och att dess verksamhet bör inriktas
mot vissa angivna områden. De farhågor sorn motionärerna hyser vad beträffar
inrättandet av en delegation av det slag som föreslås i propositionen

FiU 1976/77:25

anser utskottet helt befogade. Enligt utskottets mening stärker de enbart
utskottets uppfattning att en delegation inte bör komma till stånd och att
regeringen skall bibehålla ansvaret för utveckling av samhällets datainsamling
bl. a. med statistiska centralbyrån som tillsynsmyndighet.

I motionen 1568 moment 1 yrkas att propositionen i forsta hand bör
avslås. De andrahandsyrkanden som motionen anger är i stort de som motiverar
utskottets avslagsyrkande av propositionen.

I motionen 1587 föreslås att delegationen årligen skall avge rapporter om
sitt arbete till riksdagen.

Vad utskottet anfört i det föregående innebär att utskottet tillstyrker yrkandet
i motionen 1568 moment 1 att propositionen bör avslås. Härav följer
att utskottet också avstyrker de yrkanden i motionerna som innehåller synpunkter
på delegationens arbete (motionerna 1561 mom. 1 b-d, 1568 mom.
2 och 1587). Som utskottet framhållit står det regeringen fritt att företa
en översyn av företagens uppgiftslämnande. Om en sådan sker bör synpunkterna
i motionen 1561 moment 1 a vara vägledande för översynen.

1 motionen 1549 föreslås att myndigheterna i en återkommande redovisning
till regeringen skall redogöra för hur uppgiftsinsamlingen skulle kunna
underlättas om vissa lagar eller förordningar ändrades. En sådan skyldighet
att lämna förslag till möjliga rationaliseringar inom den statliga verksamheten
torde enligt utskottets mening generellt åvila myndigheterna till
följd av bestämmelser i allmänna verksstadgan och förordningen (1975:567)
om rationaliseringsverksamheten i den civila statsförvaltningen. Motionen
avstyrks.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1568 moment 1
och med avslag på propositionen 1976/77:115 och motionerna
1976/77:1549, 1561 moment 1 b-d och 2 samt 1587 samt med
anledning av motionerna 1976/77:312 och 1561 moment 1 a
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 53936 Stockholm 1977