FiU 1976/77: 2

Finansutskottets betänkande
1976/77:2

med anledning av motion om utredning rörande avskaffande av
nickelmynt

I den vid föregående riksmöte väckta motionen 1975/76:939 av fru Skantz
m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av
möjligheterna att utesluta användning av nickel vid tillverkning av mynt.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från myntverket.

Motionärerna anför att mellan 400 och 500 människor drabbas av nickelallergi
varje år. Framför allt drabbas kvinnor. I Sverige finns omkring 10 000
kvinnor med nickelallergi. Särskilt besvärande, såväl medicinskt som socialt,
är det när sjukdomen yttrar sig i handeksem, där möjligheten till
läkning i dag är mycket liten. Nickel förekommer i många av de föremål
som finns runt om oss. De som drabbas av nickelallergi utestängs därför
från olika yrken. Nickel finns bl. a. i våra mynt, och särskilt utsatta är de
som dagligen i sitt arbete handskas med mynt. Många har måst omskola
sig, eftersom nickelkontakten genom mynt omöjliggör fortsatt arbete vid
kassorna i varuhus, banker och post men också som affärsbiträde och servitris.

Eftersom det i våra mynt ingår nickel - i nyare mynt till 25 procent
och i de något äldre till 5 procent - anser motionärerna att man bör undersöka,
om det inte vore möjligt att helt utesluta nickel i mynten och i stället
använda metaller som inte har några biverkningar och som inte ger upphov
till allergier.

Myntverket anför i sitt remissyttrande att man redan tidigare tagit del
av viss medicinsk litteratur i ämnet men givetvis inte kan yttra sig om
hur allvarliga nickelallergierna är eller om den roll våra mynt spelar vid
uppkomsten av allergier jämfört med alla andra nickelhaltiga ytor vi kommer
i beröring med i vårt dagliga liv.

Myntverket anför vidare att den nickellegering vi använder i Sverige,
75 % koppar och 25 % nickel, i åtskilliga decennier har använts över hela
världen och dess förtjänster är, förutom den silvervita färgen, att materialet
är korrosionsbeständigt och slitstarkt och dessutom tämligen lätt att bearbeta.

Vanligt rostfritt handelsstål är det alternativa material som närmast kan
komma i fråga. Mynt av rostfritt stål är enligt myntverket besvärliga att
prägla och fordrar en lägre reliefhöjd än vad vi har i dag och materialets
fysikaliska egenskaper skiljer sig avsevärt från kopparnicklets. Detta innebär
att införandet av rostfria mynt måste medföra en ombyggnad av en avsevärd

1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 2

FiU 1976/77:2

2

del av de svenska försäljningsautomatema. Eftersom rostfritt stål är allmänt
tillgängligt kan det dessutom bli svårt för automatägarna att skydda sig
för falska ”mynt” i form av brickor etc. av rostfritt material.

Sammanfattningsvis anför myntverket att det givetvis är tekniskt möjligt
att göra mynt av material som inte innehåller nickel i allergiframkallande
form, men att dessa får vissa andra nackdelar från såväl användnings- som
tillverkningssynpunkt. Om det inte från medicinskt håll görs gällande att
mynten, i jämförelse med övriga nickelföremål vi umgås med, spelar en
stor roll för uppkomsten av nickelallergier, anser myntverket att det inte
finns någon anledning att ytterligare studera den tekniska frågan om nickelfria
mynt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att allergi mot nickel är ett problem
som kräver ökad uppmärksamhet. Utskottet anser sig dock, i likhet
med myntverket, inte kunna bedöma den roll våra mynt spelar vid uppkomsten
av dessa allergier, då ju nickelhaltiga ämnen används i många
olika sammanhang.

Det begränsade medicinska material som utskottet kunnat ta del av pekar
mot att nickelallergi inte primärt uppstår genom kontakt med mynt utan
via andra föremål som ligger i mera konstant beröring med huden, såsom
smycken eller beklädnadsdetaljer som knappar och spännen. Konsumentverket
har i en skrivelse till tillverkare och inköpare inom beklädnadsindustrin
i mars 1975 påpekat det olämpliga i att nickelhaltiga ämnen används
i textiltillbehör. När kontaktallergin väl är utvecklad ger dock kontakten
med mynt återfall i eksemsjukdom, vilket - som motionärerna påpekar
- kan orsaka stora problem i förvärvslivet.

Enligt utskottets mening saknas tillräckligt medicinskt underlag för att
kräva att användning av nickel skall upphöra vid tillverkning av mynt.
De tekniska alternativen har myntverket redan undersökt. Utskottet förutsätter
emellertid att myntverket även fortsättningsvis håller sig underrättat
om de medicinska rönen på området. Utskottet förutsätter vidare
att regeringen uppmärksammar de grundproblem av vilka alltså hanteringen
av nickelmynt är en del.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:939.

Stockholm den 26 oktober 1976

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

FiU 1976/77:2

3

Nänarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m).
Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Elmstedt
(c), Gadd (s). Wachtmeister i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby (s), herr
tredje vice talmannen Eriksson (fp), herrar Rämgård (c), Karlsson i Motala
(s) och Johansson i Åmål (s).

GOTAB 52432 Stockholm 1976