FiU 1976/77:15

Finansutskottets betänkande
1976/77:15

angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1976,
jämte motion, samt förslag om disposition av riksbankens vinst

I detta betänkande behandlar utskottet

fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1976 (redogörelse
1976/77:7),

den med anledning av förvaltningsberättelsen väckta motionen 1976/
77:1349 av herr Werner m. fl. (vpk),

riksdagens revisorers berättelse över verkställd granskning av riksbankens
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1976 (redogörelse 1976/77:10)
samt

fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av riksbankens vinstmedel
för år 1976 (förslag 1976/77:13).

1. Motion med anledning av fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse
för år 1976 (redogörelse 1976/77:7). I motionen 1976/77:1349 av herr
Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen vid behandlingen av fullmäktiges
i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1976 som sin mening ger till
känna:

1. att skärpt restriktivitet bör tillämpas vid tillståndsgivning för svenska
investeringar i utlandet,

2. att valutalagstiftningen icke får tillämpas på ett sätt som strider mot den
deklarerade svenska utrikespolitiken,

3. att utdelningen av priset i ekonomisk vetenskap bör upphöra.

I motionen pekas på att tillståndsgivningen för direkta investeringar i
utlandet har ökat kraftigt under år 1976. De stora och växande investeringarna
i utlandet motsvaras enligt motionärernas uppfattning av en betydande
utflyttning av arbetstillfällen inom industrin från Sverige till utlandet. Enligt
motionärerna borde nuvarande regler i valutalagen möjliggöra en mera
restriktiv praxis än den som för närvarande tillämpas i fråga om tillstånd till
svenska direkta investeringar i utlandet. Motionärerna anser att hänsyn till
industri- och sysselsättningspolitiska strävanden inte har tagits i tillräcklig
grad i valutastyrelsen, vilket av riksdagen bör framhållas vid behandlingen av
förvaltningsberättelsen.

Motionärerna tar vidare upp det förhållandet att riksbanken
(valutastyrelsen) i september 1976 gav vissa svenska banker tillstånd att bidra
till ett lån som Argentina beviljats av utländska banker. Lånet måste enligt
motionärerna bedömas mot bakgrund av att den nuvarande regimen i
Argentina är en reaktionär militärregim, vilket inneburit en politik av mord

1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. i\r 15

FiU 1976/77:15

och terror mot alla demokratiska krafter. Att delta i ett stort lån som stöder
denna regim är enligt motionärerna en politisk handling som strider mot
deklarerade riktlinjer för svensk internationell politik. Motionärerna anser att
det borde vara en självklarhet att valutalagstiftningen skall tillämpas på ett
sätt som inte strider mot den deklarerade svenska utrikespolitiken. Detta bör
enligt motionärerna framhållas av riksdagen vid behandlingen av förvaltningsberättelsen.

Den tredje fråga som tas upp i motionen gäller Fonden för riksbankens pris
i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Motionärerna vill rikta
uppmärksamheten på den offentliga debatt som förts i Sverige och utlandet
med anledning av att 1976 års pris tilldelats professor Milton Friedman.
Enligt motionärerna har härigenom Sveriges anseende i världen skadats.
Därför förordas att utdelningen av priset i ekonomisk vetenskap upphör,
vilket riksdagen bör framhålla vid behandlingen av förvaltningsberättelsen.

Utskottet vill inledningsvis påpeka att dess granskning av riksbankens
förvaltning syftar till att fastställa huruvida verksamheten bedrivs i enlighet
med gällande regler och fastlagda riktlinjer.

Vid prövning av ansökningar om tillstånd avseende direkta investeringar i
utlandet tillämpar valutastyrelsen huvudprincipen att investeringen skall
främja export från Sverige eller på annat sätt vara gynnsam från betalningsbalanssynpunkt.
Utskottet vill framhålla att för huvuddelen av investeringarna
ställs krav på att finansiering sker genom upplåning utomlands. Av
totalt ca 3,5 miljarder kr. var endast ca 1,5 miljarder kr. undantagna från krav
på utlandsfinansiering. Undantag görs sålunda för investeringar i försäljningsföretag
och andra företag som i betydande omfattning avsätter export
från Sverige samt i övrigt för beloppsmässigt mindre investeringar och för
investeringar i utvecklingsländer som är huvudmottagare av svenskt
bistånd.

Enligt utskottets mening bör det uppmärksammas att någon kraftig ökning
av de direkta investeringarna utomlands inte har skett om man räknar i fasta
priser.

I motionen hänvisas till formuleringarna i valutalagen 2 a § om att industrioch
sysselsättningspolitiska strävanden får beaktas som en grund för skärpt
restriktivitet i valutastyrelsens prövning. Utskottet vill framhålla vad som
fortsättningsvis stadgas i samma paragraf: "Hänsyn av sistnämnda slag får
dock föranleda avslag på framställning endast då denna på grund av beloppets
storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig
skada.” Denna formulering innebär enligt utskottets mening att en totalt sett
ökad volym i sig inte kan föranleda avslag på enskilda framställningar. Den
prövning valutastyrelsen enligt valutalagen har att göra huruvida investeringen
skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada gäller varje
framställning för sig.

FiU 1976/77:15

Beträffande riksbankens medgivande för vissa svenska banker att delta i ett
syndikerat banklån till Argentina vill utskottet framhålla följande. Riksbanken
prövar inom ramen för valutaregleringen ansökningar om att få
lämna lån av denna typ. Tillstånd beviljas i de fall då man bedömer att ett
svenskt ekonomiskt intresse föreligger för att en begärd transaktion genomförs.
Ett sådant kan vara att Sverige sedan länge har betydande förbindelser
med det aktuella landet i fråga om handel och investeringar. De svenska
ekonomiska förbindelserna med Argentina är av en sådan omfattning att
enligt gällande praxis valutatillstånd meddelas.

Att riksbanken bifallit framställningen kan enligt utskottets mening inte
tolkas som en värdering från riksbankens sida varken av den nuvarande
regimen i Argentina eller lämpligheten från allmänpolitisk synpunkt i att
svenska banker medverkar i den aktuella lånetransaktionen. Utskottet
konstaterar att i valutalagen 2 a § stadgas: ”Förordnande enligt denna lag
skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken.
Därvid får industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas.” Det
ankommer sålunda inte på riksbanken (valutastyrelsen) att göra värderingar i
utrikespolitiska frågor. Om sådana värderingar skall föras in i den här aktuella
prövningen så ankommer det uppenbarligen på riksdag och regering att
fastlägga detta i författning liksom att ange riktlinjerna för en sådan
bedömning. Någon grund för kritik mot valutastyrelsens handläggning av
den i motionen aktualiserade frågan finns sålunda enligt utskottets mening
inte. Motionsyrkandet bör inte föranleda något uttalande från riksdagens
sida.

I frågan om riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels
minne vill utskottet anföra följande. Som ett led i högtidlighållandet av
riksbankens 300-årsjubileum beslöt fullmäktige i riksbanken våren 1968 att
instifta ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset skulle
utdelas av Vetenskapsakademien efter grunder motsvarande dem som gäller
för nobelprisen. Riksbanken förband sig att varje år ställa till Nobelstiftelsens
förfogande dels ett prisbelopp lika stort som det samma år för vart och ett av
nobelprisen fastställda beloppet, dels ett administrationsbidrag motsvarande
65 % av prisbeloppet. Riksbanken avsatte för ändamålet till en särskild fond
värdepapper till så stort belopp att deras avkastning bedömdes vara tillräcklig
för att möta de förpliktelser som banken sålunda påtagit sig. Riksbankens
utfästelse för det nya prisets skapande var "oåterkallelig och för all framtid
bindande” (bankofullmäktiges skrivelse till bankoutskottet 1968-05-14).

Den i motionen berörda Fonden för riksbankens pris i ekonomisk
vetenskap till Alfred Nobels minne torde sålunda få betraktas som en
donation som inte utan vidare kan återtas. Utskottet vill också erinra om att
en enig riksdag på våren 1969 bekräftade den till Nobelstiftelsen och
Vetenskapsakademien gjorda utfästelse som riksbanken betecknade som
oåterkallelig och för all framtid bindande (BaU 1969:11).

FiU 1976/77:15

Med hänvisning till vad som anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1349.

2. Riksbankens förvaltning. Till finansutskottet har remitterats fullmäktiges
i riksbanken till riksdagen avgivna förvaltningsberättelse för år 1976
(redogörelse 1976/77:7).

Förutom av nämnda berättelse har utskottet tagit de) av de inom
riksbanken hos fullmäktige och direktion under år 1976 förda protokollen.

Vidare har till utskottet remitterats riksdagens revisorers berättelse över
verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under
år 1976 (redogörelse 1976/77:10).

Riksdagens revisorer tar i sin berättelse upp vissa frågor rörande riksbankens
redovisning på grundval av vissa förslag från den auktoriserade revisor
som för revisorernas räkning utfört den externa granskningen. Revisorerna
finner det betydelsefullt att en budgetering av riksbankens förvaltnings- och
driftkostnader kommer till stånd. Revisorerna har tidigare uttalat (förslag
1975/76:19)att fullmäktige i riksbanken efter några år, när erfarenhet vunnits
av det år 1976 införda redovisningssystemet, borde överväga förutsättningarna
för en mer långtgående kostnadsredovisning. Revisorerna finnér det
naturligt att fullmäktige därvid uppmärksammar även denna fråga.

Revisorerna framhåller att det från de synpunkter som revisorerna har att
företräda är angeläget att tillgångs-och skuldposterna i balansräkningen finns
dokumenterade genom olika former av verifikat. Revisorerna anser vidare att
det är av stor vikt att de vid bokslutstillfället gjorda värderingarna och
omvärderingarna av tillgångar och skulder dokumenteras i en plan som
utvisar alla nedskrivningar liksom de i förhållande till föregående bokslut
uppkomna förändringarna av olika poster och därvid tillämpade principer.

Revisorerna förutsätter att fullmäktige vidtar de åtgärder som med
anledning av de gjorda uttalandena blir aktuella vid kommande bokslutstillfällen.

Utskottet har vid sin granskning av förvaltningsberättelsen och protokollen
inte funnit något förhållande som påkallat särskilt yttrande från utskottets
sida, vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.

3. Ansvarsfrihet. Riksdagens revisorer har tillstyrkt att ansvarsfrihet för
riksbankens förvaltning under år 1976 beviljas fullmäktige.

FiU 1976/77:15

Utskottet flir under hänvisning till vad sålunda förekommit hemställa

att riksdagen beviljar fullmäktige i riksbanken ansvarsfrihet för
förvaltningen av riksbanken under år 1976.

4. Disposition av riksbankens vinst. Till finansutskottet har remitterats
fullmäktiges i riksbanken till riksdagen framlagda förslag om dispositionen av
riksbankens vinstmedel för år 1976 och balanserade vinstmedel från
föregående år (förslag 1976/77:13).

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot det framlagda
förslaget, hemställer

att riksdagen beslutar att av riksbankens tillgängliga vinstmedel -1 151 402 453 kronor -

a) 550 miljoner kronor skall inlevereras till statsverket under
budgetåret 1976/77;

b) 600 miljoner kronor skall överföras till dispositionsfonden;
och

c) återstående 1 402 453 kronor skall kvarstå på räkningen för
odisponerade vinstmedel.

Stockholm den 22 mars 1977

På finansutskottets vägnar
KJELL-OLOF FELDT

Närvarande: herrar Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m), Knut Johansson i
Stockholm (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Gadd (s), Wachtmeister
i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby (s). Fågelsbo (c), fru Gradin (s), herrar
Karlsson i Motala (s), Olsson i Sösdala (c), Holger Bergqvist i Göteborg (fp)
och fru Winther (fp).

Särskilt yttrande

av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Gadd (s),
Nilsson i Visby (s), fru Gradin (s) och herr Karlsson i Motala (s) som
anför:

Utvecklingen av de svenska företagens direkta investeringar i utlandet bör
enligt vår mening även sättas in i ett längre perspektiv. Det visar sig då att
volymen av dessa investeringar fördubblats under den gångna delen av 1970-talet. Denna utveckling måste bli föremål för ökad uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Eftersom det är ostridigt att valutastyrelsen handlagt
tillståndsgivningen enligt gällande regler och fastlagda riktlinjer, lär i annat
sammanhang uppmärksamheten riktas mot dessa regler och riktlinjer.

GOTAB 53528 Stockholm 1977