UbU 1975/76: 9
Utbildningsutskottets betänkande
1975/76: 9
med anledning av motioner om vissa handikappfrågor
Motionerna
1975: 515 av herr Andersson i Edsbro m. fl. (c) vari hemställs — med
hänvisning till den till kulturutskottet remitterade motionen 1975: 500 —
att riksdagen
1. uppdrar åt regeringen att vidta åtgärder i syfte att delge anställda
på allmänna inrättningar grundkunskaper i teckenspråket,
2. hos regeringen begär att försöksverksamhet kommer till stånd så att
underlag vinns för senare införande av undervisning i teckenspråket för
alla elever på mellanstadiet i syfte att häva isoleringen för de döva,
1975: 803 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
1. i syfte att bereda de döva en förbättrad service hos regeringen hemställer
om snara åtgärder för att åstadkomma en utvidgad användning
av teckenspråk,
2. uttalar som önskvärt att skolöverstyrelsen i sin översyn av speciallärarutbildningen
ägnar speciell uppmärksamhet åt frågan om särskilda
dövlärare,
1975: 814 av herr Mellqvist (s) vari hemställs — med hänvisning till
den till socialutskottet remitterade motionen 1975: 777 — att riksdagen
beslutar
1. att uttala sig för en särskild utbildning för dem som skall undervisa
döva och att de skall kallas dövlärare,
2. att de s. k. specialskolorna för hörselskadade skall byta namn och
i fortsättningen benämnas specialskolor för döva,
1975: 1344 av fröken Andersson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
begär skyndsamma åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen
i syfte att ge teckenspråket en bättre ställning inom specialskolan för
döva och hörselskadade,
1975: 1388 av fru Marklund m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
1. hos regeringen begär en utredning som syftar till att inrätta en specialskola
på högskolenivå för döva och gravt hörselskadade,
2. framhåller det nödvändiga i att de handikappades möjligheter till
högre utbildning bättre än hittills uppmärksammas i pågående utredningsarbete
på utbildningsområdet.
Utskottet
Den äldsta beteckningen på skolor för döva i Sverige är dövstuminstitut
och dövstumskolor. Benämningen dövstumskolor ersattes år 1953
1 Riksdagen 1975/76. 14 sami. Nr 9
UbU 1975/76: 9
2
med benämningen dövskolor. 1964 års blind- och dövskoleutredning
ansåg, att specialskolornas karaktär av skolor för handikappade inte
borde särskilt markeras i namnen på skolorna. Utredningen föreslog att
skolorna i stället skulle ges egennamn. Mot detta hade Kungl. Maj:t inte
något att erinra i propositionen 1965: 70 angående blind- och dövskolväsendets
organisation m. m. Departementschefen uttalade i propositionen
att det ankom på skolöverstyrelsen att fatta beslut i denna fråga.
Riksdagen anförde inte någon erinran mot detta uttalande.
Skolöverstyrelsen (SÖ) beslöt år 1965 att nu ifrågavarande skolor
fr. o. m. den 1 januari 1966 skulle erhålla följande namn:
Manillaskolan Specialskola för hörselskadade, Stockholm
Östervångsskolan Specialskola för hörselskadade, Lund
Vänerskolan Specialskola samt fortsättningsskola för hörselska
dade,
Vänersborg
Kristinaskolan Specialskola för hörselskadade, Härnösand
Birgittaskolan Specialskola för hörselskadade samt talskadade,
Örebro
Åsbackaskolan Specialskola för hörselskadade, Gnesta
I motionen 1975: 814 hemställs (yrkandet 2) att riksdagen skall besluta
att de s. k. specialskolorna för hörselskadade skall byta namn och
i fortsättningen benämnas specialskolor för döva. I fråga om motivering
för yrkandet hänvisar motionären till motionen 1975: 777, vilken remitterats
till socialutskottet och i vilken hemställs bl. a. att de s. k. förskolorna
för hörselskadade i fortsättningen officiellt skall benämnas förskolor
för döva och hörselskadade. I motionen anförs bl. a. att de ca
8 000 personer i vårt land som är beroende av teckenspråk i sin kommunikation
kallar sig döva, att i namnet på deras riksförbund — Sveriges
dövas riksförbund — och i namnen på samtliga 124 föreningar
och klubbar ingår ordet döv samt att i riksförbundets handlingsprogram
ingår som en första punkt att alla som är beroende av teckenspråk skall
kallas döva. Motionären framhåller härefter bl. a. att de döva, å ena
sidan, och de hörselskadade — vilka kan uppfatta tal med hjälp av sina
hörselrester och med hjälp av tekniska hjälpmedel — å andra sidan, är
olika handikappgrupper, som har olika problem, olika kommunikationsformer
och olika organisationer. Motionären framhåller vidare bl. a. att
för de döva är det viktigt att samhället erkänner de särskilda problem de
har, att man godkänner de kommunikationsformer de funnit ge det
största utbytet och att man respekterar vad de vill kallas.
Motionen 1975: 777 behandlas i socialutskottets betänkande 1975/76:
10. I detta anför utskottet att enligt dess mening bör i det officiella
språkbruket de s. k. förskolorna för hörselskadade i fortsättningen benämnas
förskolor för döva och hörselskadade samt personer som är beroende
av teckenspråk benämnas döva. I enlighet med förslag av social
-
UbU 1975/76: 9
3
utskottet har riksdagen (rskr 1975/76: 13) gett regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionen 1975: 777.
Genom det sålunda fattade beslutet har riksdagen tagit ställning i
principfrågan. Därav följer att specialskolorna för hörselskadade bör benämnas
specialskolor för döva och hörselskadade. Yrkandet 2 i motionen
1975: 814 behöver alltså inte föranleda något ytterligare beslut av
riksdagen.
I sin anslagsframställning för innevarande budgetår anför SÖ bl. a. att
teckenspråket är föremål för utveckling och forskning i syfte att normera
och anpassa det till normalspråkets struktur. De hittills vunna rönen har
påvisat teckenspråkets betydelse för döva barns språkliga och kognitiva
utveckling under förutsättning att det simultant följer talspråket. Denna
kommunikationsmetod bör, anför vidare SÖ, försöksvis tillämpas vid
skolorna såväl i undervisning som under fritiden. Med hänvisning till att
skolpersonalens kunskaper i teckenspråket och insikter i den nya tekniken
vid dess användning inte är tillfredsställande anser SÖ att all personal
vid skolorna för hörselskadade elever kontinuerligt bör få undervisning
i teckenspråket. I årets budgetproposition (s. 189) har föredragande
statsrådet anslutit sig till denna uppfattning. För budgetåret 1975/76 har
56 000 kr. anvisats för ändamålet.
Enligt motionen 1975: 1344 måste även andra åtgärder genomföras
för att teckenspråket skall få en bättre ställning. I första hand önskar
motionärerna en översyn av lärarutbildningen i syfte att speciallärare för
hörselskadade skall få tillräckliga kunskaper för att kunna undervisa i
och på teckenspråket. I motionen 1975: 803 yrkas (yrkandet 2) att riksdagen
skall uttala som önskvärt att SÖ i sin översyn av speciallärarutbildningen
ägnar speciell uppmärksamhet åt frågan om särskilda dövlärare
och i motionen 1975: 814 föreslås (yrkandet 1) att riksdagen skall uttala
sig för en särskild utbildning för dem som skall undervisa döva och att
de skall kallas dövlärare.
SÖ:s arbetsgrupp för revidering av utbildningsplanen för lärare för
hörselskadade elever avser att under slutet av innevarande år redovisa
resultatet av sitt arbete. Utskottet anser det angeläget att riksdagen inte
nu fattar beslut som kan innebära en utvidgning och/eller ändring av arbetsgruppens
uppgift och därmed försening av den nyssnämnda redovisningen.
Med hänsyn härtill och då bl. a. frågan om de blivande lärarnas
teckenspråksutbildning bättre kan bedömas sedan SÖ:s arbetsgrupp avlämnat
sina förslag anser utskottet att riksdagen inte nu bör göra något
uttalande i denna lärarutbildningsfråga. Utskottet avstyrker därför motionen
1975: 1344 i denna del samt motionen 1975: 803 yrkandet 2 och
motionen 1975: 814 yrkandet 1.
I motionen 1975: 1344 begärs att läroplanen för specialskolan skyndsamt
ändras så att teckenspråket på alla stadier blir en integrerad del av
undervisningen. Motionärerna erinrar om att motionsyrkanden med
UbU 1975/76: 9
4
samma syfte under de senaste åren avvisats av riksdagen med hänvisning
till det översynsarbete som pågår inom skolöverstyrelsen.
Utskottet framhöll förra året i sitt betänkande nr 23 angelägenheten
av att man tar till vara alla möjligheter att bryta de hörselskadades isolering.
Utskottet fann det därför mycket värdefullt att SÖ tagit initiativ
till en undersökning av teckenspråkets struktur och karaktär, så att en
välgrundad och samlad bedömning kan göras av de effekter denna kommunikationsmetod
kombinerad med andra metoder har på språkinlärningen.
Utskottet utgick från att SÖ även i fortsättningen med stor uppmärksamhet
följer de hörselskadades speciella problem och att överstyrelsen,
så snart undersökningar och utvecklingsarbete lämnat resultat,
prövar i vad mån och på vad sätt teckenspråket bör beredas större plats
vid undervisningen av hörselskadade barn.
I förordet till läroplan för grundskolan (Lgr 69) supplementet Specialskolan
för syn-, hörsel- och talskadade säger sig SÖ ha för avsikt
att revidera och komplettera supplementdelen med hänsyn till erfarenheterna
vid läroplanens tillämpning. En läroplansuppföljning i form av
en enkät år 1973 och en enkätbearbetning år 1974 har genomförts.
Under oktober månad i år har SÖ gått ut med ett förslag till skolorna
att inom varje skola bilda arbetsgrupper kring läroplansarbetet. Syftet är
att få in ytterligare erfarenheter från skolorna för revidering av läroplanen
för specialskolan för hörselskadade.
Med hänsyn bl. a. till den under senare år delvis ändrade inställningen
till teckenspråket är det angeläget att läroplansuppföljningen bedrivs
med skyndsamhet. Utskottet anser sig kunna utgå från att motionärernas
önskemål härvid kommer under övervägande. Däremot anser sig
utskottet inte nu ha tillräcklig grund för att kunna föreslå riksdagen att
begära att läroplanen ändras enligt förslaget i motionen 1975: 1344.
Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.
I motionen 1975: 1388 hävdas att man vid planeringen av den framtida
högskolan glömt bort de handikappade och att detta i synnerhet
gäller den grupp människor som har dövhet som handikapp. Efter sin
utbildning i specialskola måste enligt motionärernas mening döva och
gravt hörselskadade få möjlighet till högre utbildning i specialskola.
I motionen begärs en utredning som syftar till att inrätta en specialskola
på högskolenivå för döva och gravt hörselskadade. Vidare önskar motionärerna
att riksdagen skall framhålla nödvändigheten av att de handikappades
möjligheter till högre utbildning bättre än hittills uppmärksammas
i pågående utredningsarbete på utbildningsområdet.
I propositionen 1975: 9 om reformering av högskoleutbildningen har
föredragande statsrådet anslutit sig till kompetenskommitténs förslag
att sökande med handikapp av olika slag, där så är möjligt, skall kunna
antas med förtur till viss utbildning eller utbildning på viss ort. Förslag
till bestämmelser om behörighet och urval skall utarbetas av den
UbU 1975/76: 9
5
centrala kommittén för högskolereformen (H 75). Enligt direktiven skall
H 75 utreda eventuell förtur för de handikappade. Utskottet utgår från
att H 75 även i övrigt i sitt arbete kommer att tillvarata de handikappades
speciella intressen och att detta även kommer att gälla de lokala organisationskommittéerna.
Enligt utskottets mening är det självklart att beslutade
utbildningsåtgärder om möjligt skall genomföras på ett sådant
sätt att även handikappade kan tillgodogöra sig dem och att — om
så är erforderligt — särskilda stödåtgärder etc. skall sättas in som
möjliggör framgångsrika studier även för gravt handikappade studerande.
Utskottet erinrar om att konsistorierna vid universiteten, karolinska institutet
och tekniska högskolorna efter prövning i varje enskilt fall kan
anvisa medel för särskilda utbildningskostnader för svårt handikappade.
Därvid får konsistoriet för varje termin disponera ett rambelopp som
motsvarar 3 000 kr. för varje studerande. För varje gravt hörselskadad
studerande får detta belopp höjas till 3 400 kr.
De hörselskadades problem har även mötts genom åtgärder för förbättring
av undervisningslokaler och genom att man i anslutning till
biblioteksutrymmen eller expeditionslokaler ordnat särskilda studierum
med tekniska hjälpmedel.
I olika sammanhang har riksdagen slagit fast att de handikappade
skall ha samma rätt till utbildning som icke-handikappade och att detta
i görligaste mån bör förverkligas inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet.
Detta uttalande gäller inte endast grundskolan och gymnasieskolan
utan naturligtvis i lika hög grad högskoleutbildningen. Förslaget
om en specialskola på högskolenivå för döva och gravt hörselskadade
strider enligt utskottets mening klart mot detta uttalande.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975: 1388.
För den döves kontakt med omvärlden är det enligt motionen 1975:
500 väsentligt att så många hörande som möjligt kan teckenspråket.
För att detta mål skall uppnås föreslås i motionen 1975: 515 — vilken
i fråga om motiveringen hänvisar till motionen 1975: 500 — dels åtgärder
i syfte att delge anställda på allmänna inrättningar grundkunskaper
i teckenspråket (yrkandet 1), dels att försöksverksamhet omgående
skall startas för att få underlag för ett senare beslut om införande av
teckenspråket i undervisningen på grundskolans mellanstadium (yrkandet
2).
Förra året framhöll utskottet att det skulle innebära ett alltför stort
ingrepp i läroplanen och få konsekvenser för andra ämnen om man införde
teckenspråket som läroämne på grundskolans mellanstadium. Riksdagen
delade denna uppfattning och avslog ett då framfört motionsyrkande
om försöksverksamhet. Med erinran härom och med påpekandet
att det även gäller en resursfråga, bl. a. i fråga om tillgången på
för teckenspråksundervisning kvalificerade lärare, avstyrker utskottet
yrkandet 2 i motionen 1975: 515.
UbU 1975/76: 9
6
Syftet med yrkandet 1 i motionen 1975: 515 sammanfaller med yrkandet
1 i motionen 1975: 803. Båda yrkandena gäller att förbättra
de dövas och hörselskadades möjligheter att utnyttja samhällets service
och nå kontakt med dem som arbetar hos olika myndigheter etc.
Liksom förra året vill utskottet stryka under att det har stor förståelse
för önskemålet att man underlättar de hörselskadades inlemmande
med samhället genom åtgärder för en mera allmänt spridd kunskap
om teckenspråk. Den fråga motionärerna tar upp är emellertid en undervisningsuppgift
som närmast är att hänföra till inomverksutbildningen.
I sitt betänkande 1974: 23 erinrade utskottet om att teckenspråket presenterats
i televisionsprogram producerade dels av Sveriges Radio, dels
av utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio inom
utbildningsväsendet (TRU). Under hösten 1975 och våren 1976 genomför
TRU en nybörjarkurs i teckenspråk för hörande, Kontakt med
tecken. Kursen består av 16 TV-program samt kurshäften avsedda för
två terminers studier. Kursen vänder sig i första hand till hörande som
av olika skäl kommer i kontakt med döva, t. ex. föräldrar och anhöriga,
arbetskamrater samt människor som arbetar inom service- och vårdyrken.
Vidare har intresserade möjligheter att delta i studiecirklar i teckenspråk
och i sådan undervisning i teckenspråk som anordnas av vissa
kommuner. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att enligt ett tidigare
beslut i år kan numera ett särskilt statsbidrag utgå för medverkan av
teckenspråkstolk i studiecirklar (prop. 1975: 23, UbU 1975: 16, rskr
1975: 177). Därigenom har bl. a. de dövas möjligheter att delta i cirkelverksamhet
ökats.
Handikapputredningen arbetar för närvarande med frågor om hur
handikappade skall kunna få del av kulturell verksamhet. Därvid kommer
man enligt uppgift även in på teckenspråkets betydelse i detta avseende.
Utredningens förslag väntas bli avlämnade i början av år 1976.
Sedan år 1969 har bedrivits en försöksverksamhet med tolkar åt döva.
Denna försöksverksamhet avser enligt föreskrifterna tolkhjälp i det
dagliga livet åt döva, som är beroende av teckenspråket för sin kommunikation
med omvärlden, och avser situationer där den döve inte
alls eller blott delvis kan reda sig själv. Som exempel på sådana situationer
nämns i föreskrifterna besök hos läkare, tandläkare, försäkringskassa,
socialvårdens organ eller för att få rättshjälp eller göra viktigare
inköp. Försöksverksamheten omfattar däremot inte sådan tolkhjälp inför
domstol eller annan myndighet som avses i kungörelsen (1968: 204,
ändrad senast 1972: 391) om tolk för hörsel- och talskadade. I kungörelsen
avsedd tolk skall även i fortsättningen tillkallas av myndigheten
i fråga.
Fr. o. m. år 1972 medverkar samtliga sjukvårdshuvudmän i försöks -
UbU 1975/76: 9
7
verksamheten. Enligt beslut vid 1975 års riksmöte (prop. 1975: 36, SfU
1975: 16, rskr 1975: 125) har finansieringsreglema för handikapphjälpmedel
lagts om i enlighet med en mellan socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen
träffad överenskommelse. Beslutet innebär att det
särskilda statsbidraget till sjukvårdshuvudmännen för försöksverksamhet
med tolkar åt döva upphör vid utgången av år 1975 samtidigt med
att en ny hjälpmedelsersättning införs. Sjukvårdshuvudmännens insatser
för tolkhjälp får enligt propositionen ses som ett led i den verksamhet
för handikappade som ersätts genom hjälpmedelsersättningen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1975:
515 yrkandet 1 och motionen 1975: 803 yrkandet 1.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1975: 814 yrkandet 2,
2. att riksdagen beträffande översyn av speciallärarutbildningen
avslår motionen 1975: 1344 i denna del samt motionen 1975:
803 yrkandet 2 och motionen 1975: 814 yrkandet 1,
3. att riksdagen beträffande läroplansöversyn avslår motionen
1975: 1344 i denna del,
4. att riksdagen beträffande högskoleutbildning för handikappade
avslår motionen 1975: 1388,
5. att riksdagen beträffande teckenspråksundervisning i grundskolan
avslår motionen 1975: 515 yrkandet 2,
6. att riksdagen beträffande teckenspråksundervisning för dem
som arbetar inom service- och vårdyrken m. m. avslår motionen
1975: 515 yrkandet 1 och motionen 1975: 803 yrkandet 1.
Stockholm den 11 november 1975
På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Elmstedt (c),
Gustafsson i Barkarby (s), Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s), fru
Sundberg (m), herrar Sundgren (s), Karlsson i Mariefred (c), fru Lantz
(vpk), herrar Hagberg i Örebro (s), Jonsson i Alingsås (fp) och Bladh (s).
Reservationer
1. beträffande översyn av speciallärarutbildningen av fru Lantz (vpk)
som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”SÖ:s arbetsgrupp”
och slutar ”yrkandet 1” bort ha följande lydelse:
UbU 1975/76: 9
8
Utskottet delar motionärernas uppfattning att lärare vid specialskola
för döva och hörselskadade skall kunna undervisa i och på teckenspråket
så snart som det är fråga om döva barn. Även i övrigt bör de
dövas lärare få en just för denna grupp anpassad utbildning. Utskottet
föreslår att riksdagen med bifall till yrkandet 2 i motionen 1975: 803
samt med anledning av motionen 1975: 814 yrkandet 1 och motionen
1975: 1344 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i fråga om utbildningsplanen för lärare för hörselskadade
elever.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen beträffande översyn av speciallärarutbildningen
med bifall till motionen 1975: 803 yrkandet 2 samt med anledning
av motionen 1975:814 yrkandet 1 och motionen
1975: 1344 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. beträffande teckenspråksundervisning för dem som arbetar inom service-
och vårdyrken m. m. av fru Lantz (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar ”Liksom
förra” och på s. 7 slutar ”1975: 803 yrkandet 1” bort ha följande lydelse:
Utskottet är ense med motionärerna om att hittills vidtagna åtgärder
är klart otillräckliga för att de gravt hörselskadade skall ha acceptabla
möjligheter att klara av sina kontakter med olika myndigheter, ta del
av kulturella verksamheter och få en ökad gemenskap med andra människor.
Hos statliga och kommunala myndigheter och serviceorgan som
har en något mer omfattande kontakt med allmänheten, måste finnas
anställda som kan teckenspråket. Utskottet anser därför att hörandes
möjligheter att få teckenspråksundervisning avsevärt måste förbättras
och att åtgärder även i övrigt bör genomföras för en utvidgad användning
av teckenspråket. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening
ger denna uppfattning till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. att riksdagen beträffande teckenspråksundervisning för dem
som arbetar inom service- och vårdyrken m. m. med bifall till
motionen 1975: 515 yrkandet 1 och motionen 1975: 803 yrkandet
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1975 750054