TU 1975/76:28

Trafikutskottets betänkande
1975/76: 28

med anledning av propositionen 1975/76: 155 om vissa körkortsfrågor
jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76: 155 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för en körkortsreform
som i propositionen förordats.

I propositionen behandlas olika frågor angående körkort, såsom
lämplighetskraven beträffande körkortshavare, förutsättningarna och
formerna för körkortsingripande samt åtgärder i fråga om den som har
nordiskt körkort.

När det gäller lämplighetskraven föreslås en mera individualiserad
och nyanserad bedömning än den nuvarande. Nykterhetskravets betydelse
inskärps, men en bedömning med utgångspunkt i den personliga
helhetsbilden skall ske. Nuvarande presumtionsregel om att den som har
gjort sig skyldig till enstaka fylleri är olämplig som förare föreslås upphävd.
I fråga om allmän brottslighet avses i första hand den mera allvarliga
kriminaliteten få betydelse. Även här skall emellertid hänsyn tas
till rehabiliteringsaspekten och till den prognos beträffande vederbörandes
utveckling som görs vid den straffrättsliga bedömningen.

Beträffande körkortsingripanden föreslås att ökad vikt läggs vid åtgärder
mot körkortshavare som har gjort sig skyldiga till allvarligare
trafikföreseelser — såsom körning mot rött ljus och grövre hastighetsöverträdelser.
Också återkallelsetiderna föreslås nyanserade i betydligt
högre grad än f. n. Bestämda återkallelsetider — spärrtider — skall anges
i beslut om återkallelse, och omprövning av dem skall ske endast om
nya omständigheter inträffar som påverkar körkortsfrågan. Även den
som får avslag på ansökan om körkort skall kunna få besked om för hur
lång tid ett begånget brott etc. utestänger honom från rätten till körkort.

Varningsinstitutet skall reformeras och utnyttjas mera effektivt, bl. a.
genom att varningen i förebyggande syfte sätts in på ett tidigare stadium
än som nu är fallet.

Lämplighetsutredning skall enligt förslaget fortfarande göras och innefatta
hörande av kommunalt vårdorgan. Yttrandet från polisen skall
emellertid inte innehålla uttalande om vederbörandes lämplighet utan
endast en redogörelse för de faktiska omständigheterna.

Som ett led i bekämpandet av trafikbrottsligheten och som ett hjälpmedel
för att bestämma åtgärder mot körkortshavare som försummar

1 Riksdagen 1975176.15 sami. Nr 28

TU 1975/76: 28

sig diskuteras ett pricksystem. Förutsättningarna härför övervägs ytterligare
av en särskild utredning.

När det gäller handläggningen av frågor om körkortsingripanden avvisas
tanken på att återkallelse skall bestämmas genom strafföreläggande.
Körkortsingripandet föreslås liksom nu handläggas av administrativ
domstol (länsrätt, kammarrätt, regeringsrätten) även vid trafikbrott.
Tillämpningen av ett system med allmänt ombud i körkortsprocessen
övervägs i det fortsatta reformarbetet.

Även reglerna om utländska körkort föreslås reformerade, bl. a. genom
registrering, uppgiftsskyldighet och förbättrade möjligheter att omhänderta
sådana körkort vid förseelser m. m. Nordiskt körkort skall bli
giltigt i Sverige även sedan körkortshavaren har fast bosatt sig här, och
frågan om körkortsingripanden m. m. mot sådan körkortshavare skall
behandlas här i landet. Förslaget i denna del grundar sig på ett nordiskt
utredningsarbete.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden vid riksmötet 1975/76 väckta
motionerna

1975/76: 804 av fru Karlsson (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning av frågan om lättnader i gällande inskränkningar
i rätten att erhålla körkort på i motionen anförda grunder.

1975/76: 1071 av fru Lindqvist och herr Winberg (båda m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att allmän
domstol skall besluta om körkortsåterkallelse i de fall som anges i 3 kap.
1 § i trafikmålskommitténs förslag till körkortsreform.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76: 2388 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar att körkortsindragningar skall handläggas av allmän
domstol.

1975/76: 2423 av herr Sven Gustafson i Göteborg (fp) vari hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna att trafiksäkerhetsutredningen
bör ges i uppdrag att utreda frågan om rehabilitering av personer dömda
för rattfylleri eller rattonykterhet och att förslag i frågan därefter
föreläggs riksdagen.

1975/76: 2424 av herr Olsson i Edane m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening uttalar att omhändertagen person, under hän -

TU 1975/76: 28

visning till LTO, inte bör kunna förvägras lämplighetsintyg i samband
med utfärdande av körkort.

1975/76: 2425 av herr Polstam m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen med avslag på propositionen, såvitt avser handläggningen
av körkortsingripande vid grövre trafikbrott, beslutar att dessa
körkortsåtgärder skall beslutas i brottmålsprocessen,

2. att riksdagen uttalar att frågor om körkortsingripande skall regleras
i lag och att regeringen därför snarast möjligt bör förelägga riksdagen
förslag till lagstiftning i enlighet härmed.

1975/76: 2435 av herr Olsson i Sundsvall (c) vari hemställs att riksdagen
i samband med behandlingen av propositionen uttalar sig för införande
av allmänt ombud i körkortsmål och för en förstärkning av
länsrätternas utredningsresurser.

1975/76: 2436 av herrar Olsson i Sundsvall och Svanström (båda c)
vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag
om körkort, upptagande huvudreglerna om förutsättningarna för erhållande
och återkallelse av körkort.

1975/76: 2437 av herr Åkerlind (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1975/76: 155,

2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag i körkortsfrågor
grundat på de principer som redovisats i motionen.

1975/76: 2461 av fru Anér (fp) vari hemställs

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående registrering av belastningsuppgifter i körkortsregistret,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående de kommunala vårdorganens yttrande till lämplighetsutredning
vid körkortstillstånd och körkortsingripande.

1975/76: 2462 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Polstam (c) vari
föreslås att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen anhålla att förslag till körkortslag föreläggs
riksdagen,

2. att, om yrkandet under 1 ej bifalles, hos regeringen anhålla att vid
utformningen av författningstext beaktas vad i motionen anförts.

1975/76: 2463 av herr Lidgård (m) vari hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1975/76: 155 hos regeringen
begär förslag till körkortslag,

2. att riksdagen uttalar

a) att körkortsfrågan i anledning av trafikbrott skall handläggas av
domstol,

lf Riksdagen 1975176.15 sami. Nr 28

TU 1975/76: 28

b) att samarbetet mellan polismyndighet och berörda sociala organ
rörande körkortsfrågor skall utformas så, att det ålägger ifrågavarande
sociala organ att inte endast lämna upplysningar om alkoholmissbruk
utan även lämna andra relevanta upplysningar som kan ge underlag till
en allsidig lämplighetsprövning.

1975/76: 2464 av herr Nyqvist (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
om en överflyttning till allmän domstol av körkortsmål i anledning
av trafikbrott av den allvarliga art att brottet som sådant kan föranleda
återkallelse av körkortet.

Utskottet
Allmän översikt

År 1961 tillsattes trafikmålskommittén med uppgift att undersöka möjligheterna
att begränsa tillströmningen av trafikmål till domstolarna och
att i övrigt förenkla handläggningen av sådana mål. I tilläggsdirektiv
till kommittén år 1970 framhölls att frågan om återkallelse av körkort
var av särskilt intresse. Enligt dessa direktiv skulle kommittén särskilt
undersöka förutsättningarna och formerna för körkortsingripande vid
vissa typer av trafikbrott som inneburit en direkt fara eller i övrigt varit
av allvarlig beskaffenhet. Kommittén har redovisat sitt arbete i fråga om
körkort i betänkandena (SOU 1972: 70—72) Rätten till ratten och i promemorian
(Ds Ju 1972: 31) Kriminalitet och trafikbrott.

Meningarna om kommitténs förslag bland remissinstanserna är splittrade.
I ett väsentligt avseende är dessa emellertid ganska eniga. Det gäller
behovet av nyansering av bedömningen i körkortsmål.

Departementschefen instämmer i att en nyansering behövs och förslaget
sägs ge väsentliga uttryck härför. Detta gäller allmän brottslighets
betydelse, nykterhetsfrågan, verkan av olovlig körning och återkallelsetiderna.

Det är vidare enligt departementschefen uppenbart att man måste se
till helhetsbilden av vederbörandes situation och beakta om han med hänsyn
till den samlade utredningen om hans personliga förhållanden kan
anses lämplig som förare. I helhetsbedömningen anses också ingå att
man i vissa fall måste ta hänsyn även till sådana omständigheter som exempelvis
behovet av körkort och den tid som har förflutit mellan en förseelse
och körkortsingripandet. Å andra sidan måste man enligt departementschefen
hålla fast vid att nyanseringen inte drivs därhän att man får
en bristande enhetlighet i praxis. Fasta hållpunkter anses böra finnas för
olika typfall, och det anses som nödvändigt att vissa schabloner uppställs,
något som varken kommittén eller remissinstanserna ifrågasatt.

Departementschefen går i propositionen igenom kommitténs förslag,
och remissyttrandena i olika delar. Därutöver tas ytterligare några kör -

TU 1975/76: 28

kortsfrågor upp, som kommittén inte haft att behandla. Detta gäller olika
frågor om utländska körkort, där särskilt behovet av reformer beträffande
körkort som utfärdats i annat nordiskt land ansetts påtagligt. På
detta område föreligger ett förslag som utarbetats av Nordisk kommitté
för vägtrafiklagstiftning (NKV). Förslaget har presenterats i rapport
nr 6 i Nordiska trafiksäkerhetsrådets rapportserie och bär titeln Körkort
i Norden. Andra viktiga körkortsfrågor gäller bl. a. problem i vad
avser registreringen av körkortshavare.

En del frågor har visat sig behöva belysas ytterligare innan slutlig ställning
tas till dem. Regeringen har därför den 18 mars 1976 tillkallat en
särskild sakkunnig för utredning av vissa körkortsfrågor.

De lösningar som förordas i förslaget anser sig utskottet till stora delar
kunna biträda. Beträffande två frågor har inom utskottet uppkommit
olika meningar. I det följande behandlar utskottet först vissa spörsmål
om körkortsbestämmelsernas författningsmässiga utformning. Huvudsakligen
i anslutning till motioner som väckts med anledning av olika avsnitt
i förslaget behandlas därefter de av departementschefen i dessa delar
förordade riktlinjerna.

Körkortsbestämmelsernas författningsmässiga utformning

Frågan om den författningstekniska utformningen av bestämmelserna
behandlas i motionerna 2425, 2436, 2462 och 2463. I dessa motioner
hemställs — med hänvisning till den betydelse som bestämmelserna har
för den enskilde — att regeringen skall förelägga riksdagen förslag till
körkortslag. I anslutning härtill kan utskottet konstatera att propositionen
i angivna hänseende bygger på de riktlinjer som tidigare fastlagts
för handläggningen av vägtrafikiagstiftningen. Sålunda redovisas principerna
för körkortsreformen utförligt i propositionen och likaså anges
huvuddragen av de ändringar i körkortskungörelsen som bedöms bli en
följd av propositionens förslag. Utskottet anser likväl att det knappast
kan vara tillfredsställande att för de enskilda människorna så väsentliga
förhållanden som det här är fråga om regleras i en författning av lägre
valör och inte i lag.

De bestämmelser som f. n. finns intagna i körkortskungörelsen (1972:
592, omtryckt 1975: 58, ändrad senast 1975: 1038) (KKK) omfattar
föreskrifter av skiftande karaktär. I kungörelsen finns således regler om
körkortsklasserna, om olika förutsättningar för erhållande av körkort,
om återkallelse, varning, omhändertagande etc. Kungörelsen innehåller
också en ingående reglering rörande administrativa rutiner, myndigheternas
åligganden i körkortsfrågor, registerföringen m. m. Såsom framgår av
det anförda är det alltså endast en del av körkortskungörelsens bestämmelser,
som är av den beskaffenheten att en reglering i lag är lämplig
och behövlig. Avgränsningen av dessa, mera grundläggande och prin -

TU 1975/76: 28

cipiellt viktiga bestämmelser är förenad med vissa problem, beroende på
deras handläggningsmässiga samband med föreskrifter av mera administrativ
karaktär. Det är med hänsyn härtill inte möjligt för utskottet
att i detalj ange hur avgränsningen bör ske. Väsentligt är att de för den
enskilde och från rätts- och trafiksäkerhetssynpunkt mest betydelsefulla
bestämmelserna tas in i en lag. Det är emellertid av rent praktiska skäl
också angeläget att lagen inte belastas med regler av mera administrativ
karaktär, som i stället bör finnas i en regeringsförfattning med tilllämpnings-
och verkställighetsföreskrifter till lagen. Vid avvägningen
mellan de båda författningarna är det självfallet väsentligt att lagens bestämmelser
ges ett tillräckligt konkret innehåll.

Förslag till en lagstiftning med den författningstekniska utformning
som utskottet nu har förordat bör kunna utarbetas inom regeringens
kansli och föreläggas riksdagen under våren 1977. I samband med att
förslag till körkortslag framläggs bör informationsvis kunna redovisas
även den regeringsförfattning som skall finnas jämte lagen.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Vid denna utgång saknar utskottet anledning att ingå i bedömning av
det alternativa yrkandet 1 i motionen 2462.

Förarurval

Allmän brottslighet

Frågan om sambandet mellan allmän brottslighet och trafikbrottslighet
utgör en av de mest omdiskuterade frågorna på körkortsområdet.
Som framhölls under förarbetena till 1958 års lagstiftning är det inte
själva brottet som sådant som skall föranleda att körkortsinnehav vägras.
I stället bör helhetsbilden av personen i fråga utgöra grunden för en bedömning
av frågan hur vederbörande kan komma att uppträda i trafiken.
Man måste enligt propositionen beakta att på straffrättsområdet
skett en fortgående utveckling mot ett mera individualiserat påfölj dssystem,
som har ett betydande inslag av kriminalvård i frihet. Vidare
anses körkortsfrågan i dag mer betydelsefull än vid tillkomsten av nuvarande
regler genom att den enskilda människans behov av körkort är
större än för ett femtontal år sedan. Mot bakgrund av det anförda är
det enligt departementschefen angeläget att man gör en lämplig avvägning
med beaktande av såväl trafiksäkerheten som intresset av att skapa
goda förutsättningar för den enskildes rehabilitering. I detta sammanhang
måste kvalificerad brottslighet, återfall i mer allvarlig brottslighet
och kombinationen brottslighet och trafikbrottslighet uppmärksammas.
Stor vikt anses böra fästas vid förarens personliga förhållanden och hur
bilden av hans framtid ter sig, vilket i praktiken sägs vara en svår uppgift
som ställer stora krav på körkortsmyndigheten.

Helhetsbilden av personen i fråga bör även enligt utskottets uppfatt -

TU 1975/76: 28

ning vara avgörande vid bedömningen av frågan hur denne kommer att
uppträda i trafiken. Härav följer att ett isolerat omhändertagande —
vilken grund som än åberopas — inte kan utgöra anledning att vägra
den omhändertagne körkort. Detta gäller således även de i motionen
2424 aktualiserade omhändertagandena enligt lagen (1973: 538) om tillfälligt
omhändertagande (LTO). Sådana ingripanden rapporteras enligt
vad utskottet erfarit i normalfallet inte till körkortsmyndigheterna och
någon ändring härvidlag förutsätts inte i förevarande proposition. När
ett omhändertagande enligt LTO sker kan det givetvis å andra sidan föreligga
sådana särskilda omständigheter att körkortsfrågan bör prövas,
varför nykterhetsnämnd eller polismyndighet underrättar körkortsmyndigheten
enligt 122 resp. 123 § KICK.

Det är emellertid att märka att det inte är själva omhändertagandet
som skall föranleda underrättelsen. Som framgår av angivna paragrafer
skall underrättelse ske endast om nykterhetsnämnden resp. polisen bedömer
att det finns anledning att ompröva körkortsinnehavet. Görs en
sådan anmälan — vilket i framtiden lika litet som f. n. avses bli en rutinåtgärd
— skall i linje med körkortspropositionen frågor beträffande omprövning
bedömas med beaktande av samtliga omständigheter och enligt
de grunder som anges i körkortskungörelsen.

På grund av det anförda finner utskottet någon särskild åtgärd ej erforderlig
med anledning av yrkandet i nämnda motion att omhändertagen
person under hänvisning till LTO inte bör kunna förvägras lämplighetsintyg
i samband med utfärdande av körkort.

Med hänsyn till kravet på en helhetsbedömning finner utskottet ej
heller skäl tillstyrka motionen 2437 i vilken hemställs om nytt förslag i
körkortsfrågor, grundat på de principer som redovisas i motionen.

Nykterhetskravet

När det gäller frågan om fylleriförseelses betydelse sägs nuvarande
regler innebära en form av presumtion för att den som har begått en
sådan förseelse är olämplig som motorfordonsförare. Departementschefen
delar så till vida de grundtankar som ligger bakom nuvarande regler
som att ett omhändertagande på grund av berusning inger så stark misstanke
om vederbörandes opålitlighet i nykterhetshänseende att utredning
bör ske om dennes nykterhetsförhållanden. Det gäller enligt departementschefen
här liksom i fråga om allmän brottslighet att det är helhetsbilden
av personen och den situation som han befinner sig i som måste
bedömas. Vad departementschefen i sammanhanget anfört anses innebära
att varje omhändertagande på grund av berusning bör föranleda
prövning från körkortsmyndighetens sida. Däremot sägs övervägande
skäl tala för att man i syfte att åstadkomma en lämplig avvägning i det
enskilda fallet upphäver de nuvarande presumtions- och spärreglerna.
Vad departementschefen anfört om nykterhet och omhändertagande på

TL 1975/76: 28

grund av berusning anses i motsvarande mån böra gälla bruk av andra
berusningsmedel m. m. än alkohol, t. ex. vissa läkemedel och narkotika.
Författningsmässigt bör enligt departementschefen de förordade riktlinjerna
kunna uttryckas så, att det vid prövningen av frågan om körkortstillstånd
särskilt skall beaktas om sökanden är känd för nyktert levnadssätt
(17 § första stycket KKK) och att körkortet skall återkallas om körkortshavaren
på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha
körkort (51 § första stycket 5 KKK). De nu gällande presumtionsreglerna
och spärreglerna vid fylleri bör samtidigt upphävas.

Bekämpandet av alkoholen i trafiken utgör som propositionen framhåller
en angelägen uppgift i trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet delar därför
uppfattningen att nykterhetsförhållandena måste särskilt uppmärksammas
när det gäller prövningen av förare. Avkall på skötsamhet i
nykterhetshänseende som ett krav för innehav av körkort får således inte
göras. Utskottet anser emellertid att det mera differentierade synsätt
som i sammanhanget förordas i förslaget bör komma till stånd. I syfte
att kunna göra en lämplig avvägning i det enskilda fallet finner även utskottet
därför att de nuvarande presumtions- och spärreglerna bör upphävas.

Olovlig körning

Av propositionen framgår att bestämmelserna på ifrågavarande område
varit föremål för diskussion och att de ansetts alltför stela för att
kunna tillämpas efter sin ordalydelse. Departementschefen finner det
befogat att lagstiftningen i ämnet utformas så, att större möjligheter till
nyansering med hänsyn till omständigheterna skapas. Bedömningen av
olovlig körning i samband med ansökan om körkortstillstånd föreslås ske
som ett led i lämplighetsprövningen av vederbörande. Härvid sägs avseende
böra fästas vid den trafikfara som föraren har utgjort och vid
frågan om brottet kan antas vara av mera tillfällig art eller om det ger
uttryck för en uttalad nonchalans mot trafikreglerna och de krav som
ställs på förare från trafiksäkerhetssynpunkt. Med utgångspunkt i det
anförda förordar departementschefen att de nuvarande bestämmelserna
om spärrtid vid olovlig körning tas bort.

Utskottet har inget att erinra mot departementschefens förslag i denna
del. Härigenom synes också yrkandet i motionen 804 om lättnader i gällande
inskränkningar i rätten att erhålla körkort komma att i allt väsentligt
tillgodoses, varför motionen avstyrks.

TU 1975/76: 28

Lämplighetsutredning

Enligt gällande regler skall sökande av körkortstillstånd förete ett
lämplighetsintyg som har utfärdats av vederbörande polismyndighet. Departementschefen
förordar att polisens lämplighetsutredning behålls.
Övervägande skäl anses emellertid tala för att lämplighetsutredningen
skall innehålla endast redogörelse för de personliga förhållandena och
inte något omdöme om lämpligheten. Klargörs rollfördelningen mellan
de olika organ, som handlägger ett körkortsärende, bör det enligt propositionen
finnas möjlighet att få fram en ändrad attityd till dessa. Departementschefen
avser därvid de olika vårdorganen, såsom sociala centralnämnder
eller nykterhetsnämnder. Dessa bör liksom hittills höras av
polisen och deras yttranden bör bestå av en redovisning av de faktiska
förhållandena. De svårigheter som vårdorganen f. n. anser sig möta när
det gäller att yttra sig om enskilda klienter bör härigenom enligt departementschefen
kunna minska. I propositionen framhålls att polisens,
vårdorganens och körkortsmyndigheternas arbete bör underlättas genom
normer för i vilka fall utredning skall ske och hur den skall läggas upp.
Myndigheter som bör samverka vid utarbetandet av föreskrifter av nu
angivet slag anges vara rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk och
socialstyrelsen.

I motionen 2461 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående de kommunala vårdorganens yttrande till
lämplighetsutredning vid körkortstillstånd. Enligt motionären bör slås
fast att de kommunala vårdorganen själva får avgöra på vad sätt informationen
skall redovisas och vad yttrandena skall innehålla.

I motionen 2463 hemställs att samarbetet mellan polismyndighet och
berörda sociala organ rörande körkortsfrågor skall utformas så, att det
åligger ifrågavarande sociala organ att inte endast lämna upplysningar
om alkoholmissbruk utan även att lämna andra relevanta upplysningar
som kan ge underlag till en allsidig lämplighetsprövning.

Utskottet finner sig kunna godta att lämplighetsutredningen skall innehålla
endast redogörelse för de personliga förhållandena. De sociala organens
strävan att skapa förtroendefulla och positiva kontakter med dem
som söker hjälp och vård måste vidare särskilt beaktas vid uppgiftslämnandet.
Av vikt i sammanhanget anser utskottet vara att garantier skapas
för att myndighets utlämnande av uppgifter begränsas till de förhållanden
som har direkt betydelse för bedömningen av körkortsfrågan.
Utskottet förutsätter att dessa frågor beaktas vid utarbetandet av de föreskrifter
i ämnet som departementschefen förutskickar. Med hänsyn till
det anförda synes någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet
med anledning av motionen 2461, såvitt nu är i fråga, ej erforderlig. Genom
de aviserade föreskrifterna synes också syftet med nyssnämnda yrkande
i motionen 2463 i allt väsentligt komma att tillgodoses.

TU 1975/76: 28

Körkortsspärr

Förslaget i denna del innebär att nuvarande system, i vilket helt saknas
möjlighet att ge den enskilde besked om återkallelsetidens längd, ersätts
med ett förfarande av innebörd att föraren redan i återkallelsebeslutet
får spärrtiden fastställd och att han därefter kan erhålla prövning
av nya omständigheters inverkan på spärrtiden. I fråga om körkortsspärrens
längd erinrar departementschefen om att körkortsingripandet
bör nyanseras med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.
En mera nyanserad bedömning får dock enligt förslaget inte leda till att
det utvecklas en oenhetlig praxis som av de enskilda förarna uppfattas
som inkonsekvent. Vissa schabloner för körkortsspärrens längd anses vara
nödvändiga för olika slag av återkallelsegrunder.

Spärrtiderna skall enligt förslaget bestämmas till högst tre år och lägst
en månad. Det kan ifrågasättas om en så kort återkallelsetid som en månad
inte kan komma att undergräva respekten för körkortsingripandena
och leda till en sådan förkortning av återkallelsetiderna att reaktionssystemet
mister mycket av sin betydelse för trafiksäkerhetsarbetet. Av
propositionen framgår dock att den korta spärrtiden på en månad bör
höra till rena undantagen. Med beaktande härav anser sig utskottet kunna
godta förslaget i denna del. Utskottet vill emellertid kraftigt understryka
att förkortningen av minimitiderna i och för sig inte får tas till
intäkt för en allmän sänkning av spärrtiderna för mindre svåra trafikbrott.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad förslaget i
övrigt innehåller beträffande spärrtiderna.

Återanpassning

Av propositionen framgår att frågor om återanpassning (rehabilitering)
utgör ett betydelsefullt inslag i trafikmålskommitténs förslag. För
departementschefen synes det emellertid ytterligt tvivelaktigt om några
påtagliga resultat kan uppnås i sammanhanget, samtidigt som det står
klart att det är fråga om en resurskrävande verksamhet. I den mån behov
finns av rehabiliteringsåtgärder i egentlig mening torde de enligt departementschefen
avse problemförare som har olika sociala problem. Dessa
behov torde enligt propositionen komma att beaktas i det reformarbete
som pågår inom såväl nykterhetsvården som kriminalvården.

Enligt utskottets uppfattning är rehabiliteringsåtgärder mycket angelägna
i kampen mot alkohol i trafiken. Särskilda insatser bör därför göras
med sikte på rehabilitering av förare med alkoholproblem. Trafiksäkerhetsutredningen
bör därför — som påyrkas i motionen 2423 — ges i
uppdrag att utreda frågan om rehabilitering av personer dömda för rattfylleri
eller rattonykterhet och förslag i frågan föreläggas riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1975/76: 28

Handläggningen av frågor om körkortsingripande

Allmän domstol eller förvaltningsdomstol

Frågan om att flytta över vissa körkortsingripanden från länsstyrelse
till allmän domstol har alltsedan 1930-talet varit föremål för överväganden.
1957 års trafiknykterhetskommitté föreslog i sitt betänkande Nykterhet
i trafik (SOU 1963: 72) att i princip samtliga körkortsingripanden
som föranletts av brott (utom fylleri) skulle handläggas vid allmän domstol.
Under slutskedet av trafikmålskommitténs arbete har länsrätten
förts in i beslutsprocessen. Den reformverksamhet som bedrivits inom
förvaltningsprocessen har dock inte fått utgöra hinder för reformer inom
andra verksamhetsgrenar, t. ex. trafikstraffrätten. Till belysning av statsmakternas
inställning i denna fråga redovisas i trafikmålskommitténs betänkande
departementschefens uttalande i propositionen 1971: 14. Enligt
detta uttalande ansågs frågor om återkallelse av körkort utan tvekan
vara av sådan beskaffenhet att de borde prövas av domstol. Att dessa
frågor hänfördes till länsrätts kompetensområde sades inte vara något
annat än en naturlig följd av den beslutade omorganisationen av länsförvaltningen.
Riksdagen lämnade uttalandet utan erinran.

I fråga om de allmänna domstolarna som beslutsorgan är det särskilt
möjligheten till en samtidig prövning av straffet och körkortsfrågan som
trafikmålskommittén sett som en stor fördel. Detta måste enligt kommittén
anses vara ett grundläggande krav från både rättsäkerhets- och
trafiksäkerhetssynpunkt. De möjligheter till en snabbare handläggning
som skapas genom att körkortsfrågan avgörs i brottmålsprocessen sägs
vara av särskild betydelse. Från rättssäkerhetssynpunkt är det enligt kommittén
av vikt att avgörandet grundas på den omedelbara information
om händelsförloppet m. m., som den allmänna domstolen erhåller i brottmålsprocessen,
och att avgörandet fattas så snabbt som möjligt. En samtidig
handläggning anses vidare medföra kostnadsbesparingar för såväl
det allmänna som den enskilde. Även den internationella utvecklingen
och önskemålet om internationell enhetlighet talar enligt kommittén för
allmän domstol som beslutsorgan. Kommittén anser främst på de sålunda
redovisade grunderna att alldeles övervägande skäl talar för att handläggningen
av frågor rörande körkortsåterkallelse på grund av trafikbrott
överflyttas från länsrätt till allmän domstol.

Utredningens förslag har i denna del tillstyrkts av bl. a. Landsorganisationen
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), högsta domstolen,
riksåklagaren, domstolsverkets organisationsnämnd (DON), statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), trafiksäkerhetsverket (TSV), Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Svenska kommunförbundet,
Folksam och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Bland de remissinstanser som avstyrkt förslaget må nämnas kammar -

TU 1975/76: 28

rätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen, ett antal länsstyrelser, Motormännens
helnykterhetsförbund (MHF), Svenska polisförbundet och Svenska
transportarbetareförbundet. De flesta av dessa instanser förordar att nuvarande
ordning behålls.

Regeringsrätten förordar överflyttning av vissa mål om återkallelse
med anledning av grövre trafikbrott men däremot inte mål beträffande
vilka det är fråga om upprepad brottslighet.

En begränsad överflyttning av mål till tingsrätt förordas också av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län samt länsstyrelsen i Jönköpings län.

Departementschefen har för sin del funnit det nödvändigt att försöka
konkretisera frågeställningarna för att få en säkrare grund för sina överväganden.
Av intresse för bedömningen är enligt departementschefen arten
av och antalet mål i vilka samordningsfrågan blir aktuell, fördelningen
på allmän domstol resp. på åklagare (strafföreläggande) och polis
(ordningsföreläggande), när det gäller avgörandet av ansvarsfrågan och
den nuvarande handläggningsordningen vid länsrätt. En redovisning härav
försvåras av att det inte finns någon samlad statistik som möjliggör
att exakta siffror anges. Vissa uppskattningar anses dock kunna göras
med ledning huvudsakligen av uppgifter från den officiella statistiken,
kommitténs undersökningar och uppgifter i remissvaren.

Sammanfattningsvis kan enligt propositionen sägas att i återkallelsefallen
dominerar trafiknykterhetsbrotten (60—70 procent). Allmän domstol
avgör där ansvarsfrågan. Körkortsingripandet anses komma snabbt
efter det att brottet har begåtts och långt innan ansvarsfrågan tas upp
till prövning i tingsrätten. Länsrätten kan förbereda körkortsmålet för
slutligt avgörande i nära anslutning till att lagakraftägande dom föreligger
i ansvarsfrågan. I övrigt gäller det framför allt — förutom fylleri
som inte är av intresse i detta sammanhang — upprepad trafikbrottslighet
och enstaka allvarligare trafiköverträdelser. I det övervägande antalet
fall avgörs enligt propositionen ansvarsfrågan inte genom domstolsförhandling
utan tas upp i strafföreläggande efter ordningsföreläggande.
Varning sägs vara en vanlig körkortspåföljd i dessa fall. Upprepad trafikbrottslighet
eller enstaka allvarligare trafiköverträdelser uppges ligga
till grund för 75—80 procent av meddelade varningar. När det gäller
övriga återkallelsegrunder blir domstolsbehandling av ansvarsfrågan inte
aktuell. Det rör sig här om onykterhet (fylleri), sjukdom och underlåtenhet
att följa vissa förelägganden. Behovet av — och i viss mån även
utrymme för — en samordnad handläggning av straffrågan och körkortsfrågan
visar sig vidare enligt departementschefen vid en närmare
granskning av målens beskaffenhet och sättet för deras nuvarande handläggning
vara begränsat.

Med hänvisning till bl. a. det anförda anser departementschefen att
länsrätterna bör förbli återkallelsemyndigheter i samtliga typer av körkortsmål.

TU 1975/76: 28

I motionen 1071 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
innebärande att allmän domstol skall besluta om körkortsåterkallelse i
de fall som anges i 3 kap. 1 § trafikmålskommitténs förslag till körkortsreform.
Yrkanden med samma syfte finns i motionerna 2388 och 2463.

I motionen 2425 yrkas att handläggningen av körkortsingripande vid
grövre trafikbrott skall beslutas i brottmålsprocessen.

I motionen 2464 hemställs om överflyttning till allmän domstol av
körkortsmål i anledning av trafikbrott av den allvarliga art att brottet
som sådant kan föranleda återkallelse av körkortet.

Utskottet har vid sin prövning av frågan funnit att särskild vikt i sammanhanget
bör fästas vid den enskildes rättstrygghet och trafiksäkerhetsaspekterna.
Genom att principerna om muntlighet och omedelbarhet blir
tillämpliga och saken kan bedömas i ett sammanhang på ett väsentligt
tidigare stadium än nu, bör enligt utskottets uppfattning större rättssäkerhet
kunna uppnås om frågan om körkortsingripandet vid trafikbrott
överflyttas till allmän domstol. Denna får därigenom också möjlighet att
avväga de straffrättsliga åtgärderna och körkortsingripandena mot varandra.
För den enskilde måste det dessutom framstå som rimligt att frågor
om återkallelse av körkortet avgörs i ett sammanhang med trafikbrottet
och inte som nu i förekommande fall sedan månader förflutit efter det
dom i målet vunnit laga kraft. När frågan om brottspåföljd prövas görs
ställningstagandet därjämte regelmässigt på grundval av en ingående personutredning
vid domstolen, varför denna får anses väl lämpad att göra
den totalbedömning av förarens person som enligt det föregående anses
så viktig för bedömningen av körkortsfrågan.

Principerna om muntlighet och omedelbarhet gagnar även trafiksäkerheten.
Bland remissinstanser som tillstyrkt kommitténs förslag beträffande
handläggningen framhålls sålunda trafiksäkerhetssynpunkterna och
den rationellare ordning för handläggningen som skapas genom att frågorna
om straff resp. körkort handläggs samtidigt. Utskottet vill i sammanhanget
särskilt peka på att ett av de mera avgörande skälen för trafiksäkerhetsverkets
tillstyrkan av överflyttning till domstol angetts vara
den betydelse frågan har från trafiksäkerhetssynpunkt.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda att allmän domstol bör
besluta om körkortsåterkallelse vid sådana trafikbrott, beträffande vilka
domstolen samtidigt dömer i saken. De viktigaste fallen torde vara grov
vårdslöshet i trafik, samt rattfylleri och rattonykterhet, allvarligare fall
av smitning samt vissa från trafiksäkerhetssynpunkt farliga brott. I kommitténs
förslag till lag om körkort har dessa brott upptagits i 3 kapitlet
1 § punkterna 1—4.

Övervägande skäl talar däremot för att handläggningen av körkortsingripanden
mot förare, som genom upprepade trafikförseelser visat sig
olämpliga som förare, bör ligga kvar hos länsrätt. Tingsrätten har i dessa

TU 1975/76: 28

fall ej den direktinformation angående de olika förseelserna som enligt
det ovan anförda är ett av huvudskälen till att körkortsfrågan bör avgöras
samtidigt med påföljden för brottet. Dessa fall har därjämte nära
anknytning till sådan allmän misskötsamhet, som det alltjämt skall ankomma
på länsrätt att handlägga som grund för körkortsingripande.

Utskottet är vid sitt ställningstagande medvetet om att vissa gränsdragningsproblem
kan uppkomma i sammanhanget. Även andra frågor
såsom spörsmålet rörande behovet av följdändringar i annan lagstiftning
synes fordra ytterligare överväganden. Härmed sammanhängande frågor
bör mot bakgrund av utskottets ställningstagande i denna del utredas ytterligare
och förslag i ämnet framläggas i samband med den proposition
om en körkortslag, som enligt det föregående skall föreläggas riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör äv riksdagen ges regeringen till känna.

Allmänt ombud

I motionen 2435 hemställs att riksdagen uttalar sig för införandet av
allmänt ombud i körkortsmål och för förstärkning av länsrätternas resurser.

Frågan om partsrepresentation för det allmänna på olika områden har
enligt propositionen aktualiserats vid åtskilliga tillfällen.

Frågan om inrättandet av allmänt ombud och om lämplig organisatorisk
lösning för hur ett sådant ombud skall inordnas i körkortsprocessen
har senast upptagits i direktiven till den förutnämnda utredningen
av vissa körkortsfrågor. Enligt direktiven bör därjämte möjligheterna att
bygga vidare på den förstärkning av förvaltningsprocessen som har ägt
rum under senare år tas till vara i syfte att finna åtgärder som är ägnade
att främja en snabb och rättssäker handläggning.

Utskottet finner starka skäl föreligga för dels införandet av allmänt
ombud i körkortsmål i förvaltningsprocessen, dels muntlig förhandling
i sådana mål. Resultatet av ifrågavarande utredningsarbete synes dock
böra avvaktas, varför förevarande motion ej bör föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Körkortsregistret

Sedan den 1 januari 1973 finns för registrering av körkortshavare, trafikkortshavare
och innehavare av traktorkort ett för landet gemensamt
körkortsregister (CKR). Bestämmelser om körkortsregistret finns i bl. a.
körkortskungörelsen. Registret förs av statens trafiksäkerhetsverk med
utnyttjande av automatisk databehandling. I huvudsak tre slag av uppgifter
finns i registret, nämligen personuppgifter, körkortsuppgifter och
belastningsuppgifter. De senare utgörs till en del av uppgifter om domar
och beslut angående vissa brott av körkortshavare, trafikkortshavare eller
innehavare av traktorkort. Som belastningsuppgifter betraktas också

TU 1975/76: 28

vissa underrättelser och anmälningar från nykterhetsnämnd, polismyndighet,
länsläkare etc. om bl. a. alkoholmissbruk och sjukdomstillstånd.
Belastningsuppgifterna är sekretessbelagda enligt 11 § lagen (1937: 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Beslut
härom fattades av 1975 års riksdag (prop. 1975: 95, KU 1975: 17, rskr
1975: 156, SFS 1975: 201).

I motionen 2461 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående registrering av belastningsuppgifterna
i körkortsregistret. Enligt motionärens uppfattning bör den registrerade
få rätt att ta del av sina egna uppgifter på samma sätt och enligt samma
regler som i övrigt gäller för medborgarnas rätt till insyn i personregister
enligt datalagen.

Det av motionären aktualiserade spörsmålet är f. n. föremål för översyn
inom regeringens kansli. Utskottet har för sin del funnit att denna
fråga bör lösas så att motionens syfte i denna del tillgodoses.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Förslaget i övrigt

Vad propositionen i övrigt innehåller beträffande riktlinjer för en körkortsreform
— innefattande jämväl förslaget i fråga om internationella
och internordiska körkortsfrågor — har inte gett utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76: 155,
såvitt nu är i fråga, och motionerna 1975/76: 2425, yrkandet 2,
1975/76: 2436, 1975/76: 2462 och 1975/76: 2463, yrkandet 1,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
beträffande frågan om lagstiftning i fråga om körkortsingripanden,

2. att riksdagen

a) avslår motionen 1975/76: 804,

b) avslår motionen 1975/76: 2424,

c) avslår motionen 1975/76: 2437,

3. att riksdagen

a) avslår motionen 1975/76: 2461, yrkandet 2,

b) avslår motionen 1975/76: 2463, yrkandet 2 b,

4. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76: 2423 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande
frågan om återanpassning,

5. att riksdagen med avslag på propositionen 1975/76: 155, såvitt
nu är i fråga, samt med anledning av motionerna 1975/76:1071,

TU 1975/76: 28

1975/76: 2388, 1975/76: 2425, yrkandet 1, 1975/76: 2463, yrkandet
2 a, och 1975/76: 2464 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört beträffande frågan om handläggning
av körkortsingripanden vid allmän domstol eller förvaltningsdomstol,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2435,

7. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76: 2461, yrkandet
1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört beträffande frågan om körkortsregistret,

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76: 155, i de
delar förslaget inte omfattas av utskottets hemställan här ovan,
godkänner de riktlinjer för en körkortsreform som departementschefen
i propositionen förordat.

Stockholm den 20 maj 1976

På trafikutskottets vägnar

SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c),
Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s), Östrand (s),
Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Johansson i Åmål (s),
fru Swartz (fp) och herr Johansson i Vrångebäck (m).

Reservationer

1. beträffande körkortsbestämmelsernas författningsmässiga utformning
av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hugosson, Rosqvist, Östrand och
Johansson i Åmål (samtliga s) samt Magnusson i Kristinehamn (vpk)
som anser att

det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Förslag till”
och slutar med ”jämte lagen” bort ersättas med text av följande lydelse:

Förslag till lika med utskottet jämte lagen.

Om proposition i ämnet föreläggs riksdagen och behandlas av denna
under våren 1977, torde lagen kunna träda i kraft den 1 januari 1978.
Vid denna bedömning har utskottet beaktat att den nya författningstekniska
lösningen innebär att körkortsbestämmelserna kommer att delas
upp på två skilda författningar. Detta medför i sig ett påtagligt behov
av information till myndigheter och enskilda trots att bestämmelserna
materiellt sett inte avses bli ändrade. Utskottet har i andra sammanhang
betonat vikten av en ingående information i trafiksäkerhetsfrågor,

TU 1975/76: 28

och samma bedömning torde gälla i detta fall. Vidare tillkommer praktiska
problem, som tar viss tid att lösa. Som exempel kan nämnas behovet
av nya blanketter för de administrativa rutinerna och modifikationer
i de ADB-baserade system som berörs.

Den betydelse som de i förevarande proposition framlagda förslagen
har och de klara förbättringar dessa innebär i olika hänseenden — inte
minst för de enskilda människorna — gör det enligt utskottets mening
angeläget att reformen, såsom förordats i propositionen, genomförs
utan uppskov. Således är det enligt utskottets mening väsentligt att den
mera nyanserade och individuellt inriktade bedömningen när det gäller
förarurvalet kommer i tillämpning så snart som möjligt. På samma sätt
bedömer utskottet förslagen till förkortning av de längsta återkallelsetiderna,
införandet av bestämda spärrtider m. m. Med hänsyn härtill är
det enligt utskottets mening angeläget att körkortsreformen inte uppskjuts
i avvaktan på den författningstekniska bearbetning som krävs för
att överföra vissa bestämmelser till en särskild körkortslag och det mera
preciserade ställningstagande i delegeringsfrågan som får ske i det
sammanhanget. Utskottet förordar därför att regeringen — i avvaktan
på förslag till körkortslag — övergångsvis och med tillämpning av
hittills gällande författningsdelegering bör ha att utfärda föreskrifter i
ämnet på grundval av de i propositionen och utskottets betänkande angivna
riktlinjerna.

2. beträffande handläggningen av frågor om körkortsingripande av herrar
Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hugosson, Rosqvist, Östrand och
Johansson i Åmål (samtliga s) samt Magnusson i Kristinehamn (vpk)
som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Frågan
om” och på s. 14 slutar med ”föreläggas riksdagen” bort ha följande lydelse: Frågan

om vilken myndighet som bör ha att besluta om körkortsingripande
på grund av trafikbrott eller trafikförseelse har tagits upp i
skilda sammanhang, och olika förslag till lösningar har förts fram. Frågans
betydelse belyses också av den uppmärksamhet som remissorganen
ägnat den. Såsom påpekas i propositionen har emellertid debatten i forumfrågan
delvis förts i generella termer, varvid ställningstagandena ofta
grundats på allmänna uppfattningar och värderingar. Departementschefen
har funnit det nödvändigt att konkretisera frågeställningarna för att
få en säkrare grund för övervägandena. Med detta syfte redovisas i propositionen
de olika brott och förseelser som berörs av övervägandena,
den straffrättsliga prövningen i form av ordningsföreläggande, strafföreläggande
och domstolshandläggning, handläggningen av körkortsfrågorna
etc.

TU 1975/76: 28

Redovisningen utmynnar i slutsatsen att det i huvudsak är endast i
fråga om trafiknykterhetsbrott som en gemensam prövning av ansvarsoch
körkortsfrågorna skulle kunna vara aktuell. Samtidigt finner departementschefen
emellertid av flera olika skäl att behovet av en samordnad
handläggning är minst uttalat i just dessa fall. Vidare erinras om
länsrättsreformen med särskilt framhållande av lekmannainflytande,
möjligheterna till muntlig förhandling och den ingående reglering av
förfarandet som har skett i syfte att stärka bl. a. rättssäkerheten. Departementschefen
finner — bl. a. med hänsyn till nu redovisade förhållanden
— att länsrätterna bör förbli återkallelsemyndigheter i samtliga
typer av körkortsmål.

I motionen 1071 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
innebärande att allmän domstol skall besluta om körkortsåterkallelse
i de fall som anges i 3 kap. 1 § trafikmålskommitténs förslag till
körkortsreform. Yrkanden med samma syfte finns i motionerna 2388
och 2463.

I motionen 2425 yrkas att handläggningen av körkortsingripande vid
grövre trafikbrott skall beslutas i brottmålsprocessen.

I motionen 2464 hemställs om överflyttning till allmän domstol av
körkortsmål i anledning av trafikbrott av den allvarliga art att brottet
som sådant kan föranleda återkallelse av körkortet.

Motionerna återspeglar det i skilda sammanhang framförda önskemålet
om en såvitt möjligt samordnad bedömning av ansvars- och körkortsfrågorna.
I och för sig lämnas i propositionen en utförlig redovisning
av problematiken, men utskottet anser ändå att frågan — med
hänsyn till dess betydelse för de enskilda — bör övervägas ytterligare.
I sådant sammanhang kan samordningsfrågorna bedömas och då även
med beaktande av behovet att motverka onykterhet i trafiken. I sistnämnda
hänseende vill utskottet erinra om att personer som gör sig
skyldiga till trafiknykterhetsbrott ofta har allmänna alkoholproblem,
som det ankommer på länsrätt att ta ställning till.

Såsom framhålls i propositionen är en gränsdragning mellan tingsrätts
och länsrätts kompetens, när det gäller körkortsingripande, förenad
med en rad svårlösta problem. Bedömningen påverkas också av annat
reformarbete, såsom den nya trafikskadelagen (1975: 1410) och förslaget
i propositionen 1975/76: 148 om vidgat tillämpningsområde för strafföreläggande.
Dessutom berörs frågeställningarna av det i propositionen
beskrivna utredningsarbetet i fråga om länsrätternas handläggning av
körkortsmål — särskilt i vad det gäller strävandena att öka snabbheten i
handläggningen och införandet av ett system med allmänt ombud. Med
hänsyn till angivna förhållanden är det enligt utskottets mening inte
möjligt att på nuvarande stadium göra ett ställningstagande. Utskottet
anser därför att den utredning (K 1976: 02) som regeringen har tillsatt

TU 1975/76: 28

rörande vissa körkortsfrågor — med beaktande av nytillkommande lagstiftning
och utredningens arbete i övrigt enligt direktiven — förutsättningslöst
bör undersöka i vad mån och på vilket sätt det är möjligt att
åstadkomma en bättre samordning av ansvars- och körkortsfrågorna,
innefattande frågan om den lämpliga ansvarsfördelningen mellan tingsrätt
och länsrätt.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76: 155,
såvitt nu är i fråga, samt motionerna 1975/76: 1071, 1975/76:
2388, 1975/76: 2425, yrkandet 1, 1975/76: 2463, yrkandet 2 a,
och 1975/76: 2464 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört beträffande frågan om handläggning av
körkortsingripanden vid allmän domstol eller förvaltningsdomstol,

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760055