Trafikutskottets betänkande
1975/76:18

med anledning av motioner angående den statliga trafikpolitiken,
m. m.

Motionerna

I motionen 1975/76:235 av herr Henmark (fp) och fru Nilsson i Kristianstad
(c) hemställs att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen att utfärda
föreskrift om skyldighet för SJ att, innan förändring sker i trafikutbudet
beträffande järnvägs- och bussförbindelser, samråda med berörda kommuner,
så att en samhällsekonomiskt godtagbar lösning kan förebringas.

I motionen 1975/76:236 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder snarast vidtages i samråd
med SJ i syfte att

1. person- och godstrafiken på bandelen Ljusdal-Hudiksvall bibehålies
och upprustas,

2. ytterligare en motorvagnslinje inrättas mellan Ljusdal och Gävle samt
att alla förbindelser upprätthålles hela sträckan,

3. flera snälltågspar än f. n. gör uppehåll för resandes av- och påstigning
i Ljusdal och Järvsö.

I motionen 1975/76:273 av fru Andersson i Hjärtum och fru Göthberg
(båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas
som leder till att klassindelningen på tågen vid statens järnvägar slopas.

I motionen 1975/76:275 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk)
föreslås

1. att riksdagen uttalar sig för ett prioriterings- och genomförandeprogram
avseende såväl åtgärder på mycket kort sikt som åtgärder vars genomförande
kräver en längre tidsperiod samt hos regeringen hemställer att sådana genomförandeprogram
och normer för desamma blir skyndsamt utarbetade, varvid
ett kort-sikt-program exempelvis bör innefatta

a) ett påbörjande av utbildning av trafikpersonal redan före utgången av
år 1976,

b) omedelbar översyn av rådande brister i destinationsskyltningen resp.
ett åtgärdande av sådana brister, varvid motsvarande åtgärder även skall
gälla högtalarutrop,

c) att lokala och regionala ledningar för de kollektiva trafikföretagen och
representanter för handikapporganisationer bör bilda samrådsgrupper med
uppgift att verka för åtgärdsprogrammens snara förverkligande,

2. att riksdagen beslutar att staten bör träda in med ett ekonomiskt ansvar
för åtgärdsprogrammets förverkligande varvid för detta syfte på tilläggsstat

1 Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr 18

TU 1975/76:18

2

uppförs ett förslagsanslag för beviljande av lokala och regionala anslagsansökningar
enligt av regeringen närmare utfärdade normer.

I motionen 1975/76:327 av fru Tillander m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om utvidgning av förslagen om
ändrade statsbidragsbestämmelser till att även omfatta sådan fast anläggning
som erfordras för elektrisk bussdrift,

2. att riksdagen hos regeringen understryker vikten av att utvecklingen
av nya och modifierade typer av eldrivna fordon stimuleras genom statligt
stöd till berörda företag.

I motionen 1975/76:368 av fru Hambraeus och fru Fredrikson (båda

c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att statens järnvägar får
i uppdrag att på försök införa årskort på resor på tåg, förslagsvis till ett
pris av 500 kr.

I motionen 1975/76:386 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag som syftar till att göra allmänna färdmedel
tillgängliga för handikappade.

I motionen 1975/76:422 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt nu
är i fråga (yrkandena 1-2,3 delvis, och 4), att riksdagen beslutar

1. att för sin del uttala att ett ställningstagande från riksdagens sida till
förslag om nedläggningar av s. k. trafiksvaga bandelar avvisas i avvaktan
på uppdragandet av allsidigt grundade riktlinjer för samhällsekonomiska
bedömningar av SJ:s trafikverksamhet,

2. att hos regeringen hemställa om att nya initiativ tas till taxenedsättningar
inom SJ:s trafikområde, i syfte att därigenom öka SJ-andelen inom
landets trafik- och transportområde,

3. att jämväl, såvitt nu är i fråga, hos regeringen hemställa om förslag
till vidgade statsbidrag till kommunernas kollektivtrafik, innefattande även
driftbidrag,

4. att motionens synpunkter i övrigt ges regeringen till känna.

1 motionen 1975/76:496 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att hos regeringen begära en översyn av kommunikationerna i Gävleborgs
län, i syfte att uppnå den regionala trafikplaneringens målsättning,

2. att uttala att samråd alltid bör ske med berörda kommuner och SJbefattningshavare,
såsom tågbefäl, innan nedläggning eller indragning av
trafikförbindelser sker.

1 motionen 1975/76:498 av fru Marklund och herr Lövenborg (båda vpk)
föreslås, såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), att riksdagen beslutar att hemställa
hos regeringen att avtal träffas med SJ om att under en försöksperiod på
ett år sänka gällande taxor för person- och godsbefordran på bandelarna
Övertorneå-Karungi och Gällivare-Arvidsjaur samt på godsbil- och buss -

TU 1975/76:18

3

linjen Pajala-Övertorneå med 50 procent och att i övrigt kraftigt förbättra servicen.

I motionen 1975/76:601 av fru André m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen uttalar att nedläggning av järnvägslinjerna Gårdsjö-Håkantorp,
Skövde-Karlsborg och Nossebro-Götene inte får komma till stånd.

1 motionen 1975/76:613 av fru Oskarsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att statens järnvägar får i uppdrag att utrusta tågen
med handikappvänliga vagnar.

I motionen 1975/76:618 av herrar Torwald (c) och Jonsson i Alingsås
(fp) hemställs att riksdagen måtte besluta att hos regeringen anhålla att
den prövar ett system med regionala projektanpassade arbetsgrupper med
inslag från berörda landsting, verk och fackliga organisationer i enlighet
med vad i motionen anförts för att därigenom säkerställa att samhällsekonomiska
bedömningar får avgörande betydelse för beslut angående drift
etc.

I motionen 1975/76:619 av herr Wååg m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om sådana villkor förenade med tillstånd till reguljär
passagerarbefordran med flyg under olika former att en fullständig samtrafik
kommer till stånd inom inrikesflyget.

I motionen 1975/76:798 av herr Danell (m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att öka antalet
resmål i gällande charterbestämmelser,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder i syfte att skapa
lika villkor i gällande charterbestämmelser för verksamhet med charterresor
och sällskapsresor med linjeflyg, s. k. IT-trafik.

I motionen 1975/76:801 av herr Gustafsson i Säffle (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning och förslag om modernisering och
upprustning av Säffle kanal.

I motionen 1975/76:802 av herrar Jonsson i Alingsås och Karl Bengtsson
i Varberg (båda fp) föreslås, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen
måtte besluta att hos regeringen anhålla om att den påskyndar de pågående
trafikutredningarna så att riksdagen snarast kan presenteras ett samlat trafikpolitiskt
program där samhällsekonomi, miljön och trafiksäkerheten är
de dominerande inslagen.

I motionen 1975/76:809 av fru Wigenfeldt och herr Raneskog (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen kräver att SJ erinras om behovet
av tätt liggande hållplatser vid busslinjerna.

I motionen 1975/76:810 av fru Wiklund m. fl. (c, m, fp) föreslås att riksdagen
vid sin behandling av propositionen 1975/76:100, bilaga 8, hemställer

1* Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr 18

TU 1975/76:18

4

att regeringen medger att statsbidrag till lokal kommunal flygtrafikservice
utgår till kommuner i fjällområdet efter i princip samma grunder som gäller
för statsbidrag till olönsam lokal busslinjetrafik på landsbygden.

I motionen 1975/76:1518 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 1 a-e, 1 g, 1 h såvitt avser stimulans till inrikes
sjöfart, 1 i, 2 och 3),

1. i vad avser trafikpolitikens utformning att riksdagen ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande riklinjerna för trafikpolitiken,
varvid särskilt bör beaktas kraven på

a) en trafikpolitisk ramhushållning utan snärjande detaljregleringar av trafiken,

b) större hänsyn till energi- och miljökrav och till en regionalpolitisk målsättning,

c) en trafik i samverkan mellan olika trafikslag, där väg-, järnvägs- och
sjötransport kompletterar varandra och inte spelas ut mot varandra, varvid
särskild uppmärksamhet ägnas åt systemtransport, enhetslastteknik och terminalverksamhet,

d) en rättvis avvägning av kostnadsansvaret mellan olika trafikslag,

e) en ny inriktning av SJ:s politik och en omstrukturering av dess taxesystem
i syfte att möjliggöra en gynnsammare utveckling av verksamheten,

g) väl utbyggd kollektivtrafik,

h) såvitt nu är i fråga, stimulans till inrikes sjöfart,

i) prövning av luftfartens roll i en samordnad trafik,

2. i vad avser snabba åtgärder i fråga om järnvägstrafiken att riksdagen
hos regeringen begär att omedelbara åtgärder vidtas för att öka järnvägarnas
konkurrenskraft innebärande bl. a.

a) försök med prissänkningar på vissa sträckor,

b) införande av ett särskilt rabattsystem med nedsatta priser på tågförbindelser
som nu har stor ledig kapacitet,

c) chartervagnar i tåg,

d) förbättrad service för passagerarna,

3. att riksdagen ger regeringen till känna att förberedelsearbetet för införande
av snabbtåg bör påskyndas.

I motionen 1975/76:1522 av herrar Andersson i Nybro och Fransson (båda

c) hemställs att riksdagen uttalar att SJ:s investeringar på järnvägsnätet i
ökad omfattning inriktas på regioner som är eftersatta från kommunikationssynpunkt
i syfte att få en regionalt mera jämlik tillgång till god kollektivtrafik.

I motionen 1975/76:1523 av herrar Andersson i Nybro och Svanström
(båda c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna
vad som i motionen anförts rörande inrättandet av ett särskilt årskort på
SJ till ett pris på 70 kr. som ger rätt till 50 procent rabatt på andraklassresor
under lågtrafik.

TU 1975/76:18

5

I motionen 1975/76:1527 av herr Boo m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att uttala att ytterligare upprivningar av järnvägsspår inom Dalarna
inte skall ske,

2. att i övrigt ge regeringen till känna vad i motionen anförts.

I motionen 1975/76:1530 av herr Clarkson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär sådana tilläggsdirektiv till trafikpolitiska utredningen
att denna även omfattar luftfartens inkl. allmänflygets förhållanden.

I motionen 1975/76:1533 av herr Danell (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning om inrikesflygets framtida villkor.

I motionen 1975/76:1537 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om att trafiken vid stationerna mellan Nässjö och
Alvesta skall bedrivas i hittillsvarande omfattning.

I motionen 1975/76:1538 av herr Fransson m. fl. (c, s, m, fp) hemställs
att riksdagen anhåller hos regeringen att denna vidtar de åtgärder i av motionärerna
angiven riktning som erfordras för att järnvägsbreddningen och
utbyggnaden på bandelen Landsbro-Målilla, med stickspår Kvillsfors-Pauliström,
skall komma till stånd.

I motionen 1975/76:1540 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu
är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen godkänner de riktlinjer som i motionen
angetts för trafikpolitiken.

I motionen 1975/76:1543 av Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs
att riksdagen måtte besluta att en vid primärt centrum belägen flygplats
med reguljär linjetrafik och utrustad för jettrafik samt med minst 14 000
passagerare per år skall fr. o. m. budgetåret 1976/77 på framställning av
kommunen vara statlig primärflygplats.

1 motionen 1975/76:1544 av herr Hallgren m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
med instämmande i motionens syfte hemställer hos regeringen att skyndsamt
utreda frågan om möjligheterna till en ökad satsning och vidareutveckling
av godstransporter på kanaler och andra inre vattenvägar samt i
kustsjöfarten.

I motionen 1975/76:1548 av herr Hovhammar (m) hemställs att riksdagen
i skrivelse till regeringen uttalar att såväl gods- som persontrafik på järnvägssträckan
Växjö-Hultsfred skall bibehållas.

I motionen 1975/76:1549 av herr Hovhammar (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om att länsflygplatsen i Växjö skall klassas som
s. k. primärflygplats.

I motionen 1975/76:1559 av herr Johansson i Stockholm och fru Söder
(båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag angående

TU 1975/76:18

6

ändrade statsbidragsbestämmelser, så att om- och nybyggnad av spårtrafikanläggningar
för allmän trafik även utan krav på planskilda korsningar
och egen banvall blir bidragsberättigade, liksom ombyggnad av tunnelbanor,
under förutsättning att de är av väsentlig betydelse för kollektiv persontrafik
av lokal karaktär.

I motionen 1975/76:1567 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär skyndsamma åtgärder för alt åstadkomma bättre principer
för tillståndsgivning för fjärrbusstrafik i syfte att ernå en tillfredsställande
transportförsörjning för landets alla delar.

I motionen 1975/76:1570 av herrar Karlsson i Mariefred och Sundkvist
(båda c) hemställs att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om nödvändigheten av att se till att inga sådana åtgärder
vidtages i fråga om SJ:s bannät, fastigheter, trafiksystem eller trafikplanering
som kan förhindra eller försvåra återupptagande av redan nedlagd spårbunden
lokal eller regional (motsvarande) persontrafik inom områden av
den typ Södermanlands län representerar eller som kan påskynda nedläggande
av existerande sådan trafik.

I motionen 1975/76:1573 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c, m, fp) hemställs,
såvitt nu är i fråga (yrkandena 2 och 3), att riksdagen uttalar

2. att den av SJ begärda nedläggningen av persontrafiken på järnvägslinjen
Simrishamn-Tomelilla-Ystad inte skall ske,

3. att nedläggningen av godstrafiken på järnvägslinjen Tomelilla-Staffanstorp
inte skall äga rum.

I motionen 1975/76:1576 av herrar Lindahl i Hamburgsund och Jonsson
i Alingsås (båda fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2),
att riksdagen beslutar anhålla

1. att regeringen omprövar sitt beslut angående de 1975 nedlagda stationerna
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att regeringen påskyndar pågående utredningar beträffande konsekvenserna
av järnvägsnedläggningar i avsikt att snabbt kunna delge riksdagen
utredningarnas resultat.

1 motionen 1975/76:1585 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c)
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
uttalats angående fortsatt persontrafik på järnvägslinjen Vaggeryd-Jönköping,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag angående utökade
skyldigheter för SJ att lämna information till andra samhällsorgan,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag angående samordning
av den regionala trafikplaneringen och SJ:s verksamhet.

I motionen 1975/76:1586 av herr Magnusson i Tanum m. fl. (s) hemställs

TU 1975/76:18

7

att riksdagen hos regeringen begär

1. utredning om möjligheterna att Lysekilsbanan upprustas så att tyngre
godståg och snabbare persontåg kan framföras på banan,

2. att industrispår anläggs till Sveriges största oljehamn och industriområdet
vid Brofjorden,

3. att investeringar i bättre vagnmaterial i persontrafiken görs.

I motionen 1975/76:1587 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om sådan ändring av förordningen
om tillstånd till linjetrafik att tillstånd, beviljat till trafikföretag, övergår
till kommun, om företaget begäroch erhållerbidrag för att trafikera den sträcka
som avses med tillståndet.

I motionen 1975/76:1588 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att riksdagen
beslutar hos regeringen anhålla om utredning av möjligheten att förbättra
trafikservicen i glesbygden i enlighet med vad som i motionen anförts.

1 motionen 1975/76:1589 av fru Nilsson i Sunne m. fl. (s) hemställs att
riksdagen uttalar sig för att inom ramen för det trafikpolitiska reformarbetet
åtgärder vidtas som syftar till att skapa förutsättningar - organisatoriska
och ekonomiska - för att integrera taxitrafiken i den totala trafikförsörjningen
vad avser särskilt glesbygdstrafiken.

I motionen 1975/76:1592 av herr Nilsson i Växjö m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att en vid primärt centrum belägen flygplats med reguljär
linjetrafik och utrustad för jettrafik samt med minst 14 000 passagerare per
år skall fr. o. m. budgetåret 1976/77 på framställning av kommunen vara
statlig primärflygplats.

I motionen 1975/76:1594 av herr Nygren m. fl. (s) hemställs att riksdagen
uttalar sig för betydelsen av en fortsatt regional utjämning av järnvägsoch
flygtaxor.

1 motionen 1975/76:1595 av herrar Nyhage och Magnusson i Borås (båda
m) hemställs att riksdagen hos regeringen uttalar att varken person- eller
godstrafiken på, såvitt nu är i fråga,järnvägslinjerna Ulricehamn-Gånghester
och Borås-Varberg bör nedläggas.

I motionen 1975/76:1598 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att den i samråd med trafikföretagen
skyndsammast genomför ett åtgärdsprogram för ökat resande med kollektiva
trafikmedel enligt vad som i motionen angivits.

I motionen 1975/76:1601 av fröken Pehrsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag på grundval av HAKO-utredningens
förslag Handikappanpassad kollektivtrafik (SOU 1975:68).

I motionen 1975/76:1602 av herr Persson i Heden (c) hemställs att riks -

TU 1975/76:18

8

dagen hos regeringen framhåller att medgivande angående nedläggning av
bandelarna Borås-Varberg och Gånghester-Ulricehamn inte skall ges.

I motionen 1975/76:1606 av herr Petersson i Röstånga m. fl. (fp, c) hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som får i
uppdrag att föreslå åtgärder som kan stimulera etablering av svenskt charterflyg I

motionen 1975/76:1607 av herrar Pettersson i Örebro och Karlehagen
(båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen framhåller att nedläggning
av bandelen Örebro-Svartå ej bör medges.

I motionen 1975/76:1618 av fru Sundström m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av regler vid nybeställningar av allmänna kommunikationsmedel i syfte
att få dem bättre anpassade till de handikappade.

I motionen 1975/76:1619 av herr Svanström (c) hemställs att riksdagen
beslutar uttala att järnvägstrafiken på sträckan Jenny-Hultsfred skall bibehållas
och att utredning om breddning skall företas.

I motionen 1975/76:1623 av herr Westberg i Ljusdal (fp) föreslås att riksdagen
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

1. om sammanställning och tillgodogörande av erfarenheterna av den
ökning av järnvägstrafiken som ägde rum under år 1974,

2. om behovet av bättre service på järnvägsområdet,

3. om en mer aktiv marknadsföring i fråga om järnvägsresandet.

I motionen 1975/76:2022 av herr Bohman m. fl. (m) föreslås, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1,6 och 7), att riksdagen

1. uttalar att trafikpolitiken i största möjliga utsträckning skall styras av
fri konkurrens och prisbildning under beaktande av regionalpolitiska förutsättningar
samt miljö- och trafiksäkerhetskrav,

6. ger regeringen till känna att SJ skall få direktiv att överlämna trafiktillstånd,
därest tillståndet inte utnyttjas, till företag som åtager sig att
upprätthålla sådan trafik i enlighet med yrkestrafikförordningens bestämmelser,

7. hemställer att regeringen genom klara och entydiga rättsregler fastställer
ansvarsområden för olika trafikmedel i enlighet med vad i motionen
1975/76:1979 anförts.

I motionen 1975/76:2134 av herr Ekinge (fp) hemställs, såvitt nu är i
fråga (yrkandet 2), att riksdagen ger regeringen till känna dels vad i motionen
1975/76:2133 anförts om behovet av bättre järnvägskommunikationer runt
Mälaren och om möjligheterna för befolkningen i östra delen av Södermanland
att nyttja järnvägen som kommunikationsmedel, dels vad i motionen
1975/76:2133 anförts om behovet av en snabb utbyggnad av E 4:an genom
Södermanland.

TU 1975/76:18

9

I motionen 1975/76:2143 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begären plan för långsiktig utbyggnad av järnvägsoch
kollektivtrafiknätet till dess fulla tekniska och ekonomiska kapacitet.

Vissa utredningsförslag m. m.

1 budgetpropositionen erinras om att den trafikpolitiska utredningen hösten
1975 avlämnade delbetänkandet (SOU 1975:66) Trafikpolitik - behov
och möjligheter. 1 betänkandet, som numera har remissbehandlats, lämnas
förslag i frågor som rör SJ:s marknads- och taxeförhållanden, behandlingen
av SJ:s trafiksvaga bandelar samt godstrafiken på landsväg, särskilt den
yrkesmässiga trafiken.

Ett viktigt led i det trafikpolitiska reformarbetet under de senaste åren
har enligt propositionen varit att utveckla planeringsinstrumenten. Regeringen
har sålunda - som en utbyggnad av tidigare planeringsverksamhet
- gett länsstyrelserna i uppdrag att i anslutning till trafikplaneringsutredningens
arbete genomföra en hela landet omfattande regional trafikplanering.

Inom ramen för den regionala trafikplaneringen har länsstyrelserna haft
att söka uppställa mål för resp. läns trafikförsörjning samt ge förslag till
hur trafiken skall bedrivas. Länsstyrelserna har under november och december
månader 1974 avgett sina slutliga förslag till trafikplaner. Inom kommunikationsdepartementet
pågår f. n. - i samverkan med trafikplaneringsutredningen
- en sammanställning och utvärdering av länsstyrelsernas trafikplaner.

Som ett led i pågående utvärdering av den regionala trafikplaneringen
har två särskilda departementspromemorior (Ds K 1975:9) Planering av de
svenska hamnarna resp. (Ds K 1975:10) Planering av de svenska flygplatserna
utarbetats. I promemoriorna framläggs förslag till en planeringsordning avseende
hamn- och flygplatssystemet samt förslag till ett särskilt förfarande
för prövning av hamn- och flygplatsprojekt.

Kommittén för den långsiktiga vägplaneringen har hösten 1975 lagt fram
betänkandet (SOU 1975:85) Vägplanering, som numera också har remissbehandlats.

Kollektivtrafikutredningen (KOLT), som har haft i uppdrag att överväga
åtgärder som kan förbättra den kollektiva tätortstrafiken och därmed trafikmiljön
i tätorterna, har sommaren 1975 redovisat sina överväganden i
betänkandet (SOU 1975:47) Kollektivtrafik i tätort. Utredningen rörande
det allmänna kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades
behov (HAKO-utredningen) har också lagt fram ett betänkade (SOU 1975:68)
Handikappanpassad kollektivtrafik.

Särskilda sakkunniga har tillkallats för att utreda frågan om regionalt
gällande generella trafikrabatter. Utredningen, som innefattar företrädare
för stat, landstingskommuner och primärkommuner, skall på grundval av

TU 1975/76:18

10

den lokala och regionala trafikplaneringens resultat pröva frågan om regionala
rabattkort. I utredningsuppdraget ingår bl. a. att närmare överväga
sådana rabatters geografiska täckning, utformning och storlek. Detta skall
ske med hänsyn till omfattningen och inriktningen av trafiken och kostnaderna
för denna.

Med beaktande av den effekt sådana rabatter kan väntas få på resandet
skall deras inverkan i intäkts- och kostnadshänseende bedömas. I den mån
det blir fråga om underskott har utredningen att behandla frågan om fördelningen
och finansieringen härav.

Utskottet

Huvudmotionernas innehåll i sammanfattning

I motionen 1518((p) framhålls att den nuvarande trafikpolitiken inte kunnat
uppfylla det centrala krav som ställdes upp i 1963 års trafikbeslut, nämligen
att landets olika delar skulle fä en tillfredsställande transportförsörjning.
Mot bakgrunden av en redovisning för hur en ny och bättre trafikpolitik
bör utformas hemställer motionärerna att riksdagen ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande riktlinjerna härför. Enligt motionärerna
bör härvid särskilt beaktas kraven på dels en trafikpolitisk ramhushållning
utan snärjande detaljregleringar av trafiken, dels större hänsyn
till energi- och miljökrav och till en regionalpolitisk målsättning. Vidare
krävs en trafik i samverkan mellan olika trafikslag, där väg-, järnvägs- och
sjötransporter kompletterar varandra och inte spelas ut mot varandra. Särskild
uppmärksamhet måste därvid ägnas åt de med systemtransporter, enhetslastteknik
och terminalverksamhet förknippade frågorna. En rättvis avvägning
av kostnadsansvaret mellan olika trafikslag måste enligt motionärerna
vidare komma till stånd jämte en ny inriktning av SJ:s politik och
en omstrukturering av dess taxesystem i syfte att möjliggöra en gynnsammare
utveckling av verksamheten. Krav måste vidare ställas på en väl utbyggd
kollektivtrafik - anpassad även till de handikappades situation - och
stimulans till inrikes sjöfart. Luftfartens roll i den framtida trafikpolitiken
anses också böra prövas i lämpligt sammanhang.

I motionen 1540 (c) erinras om de uttalanden rörande riktlinjer för den
framtida trafikpolitiken som godtogs av fjolårets riksmöte. I anslutning härtill
framhålls att stora ansträngningar måste göras för att motverka de negativa
följderna av bilismen. Det är enligt motionärerna bl. a. nödvändigt att dämpa
bilismens tillväxt genom åtgärder som syftar till att särskilt de långväga
godstranportema överförs till järnväg, där detta är möjligt, och att kollektivtrafiken
förbättras och därigenom kommer att utnyttjas av flera. I detta
syfte måste även möjligheterna att öka sjötransporterna tillvaratas. Detta
är av betydelse också när det gäller att åstadkomma en väl fungerande
trafikförsörjning med så liten energiåtgång som möjligt. Vägkostnadsan -

TU 1975/76:18

11

svaret bör enligt motionärernas mening klarläggas innan en ny trafikpolitik
definitivt fastläggs. Motionärerna finnér det angeläget att en samordning
kommer till stånd mellan järnvägs- och lastbilstrafiken samt att SJ får resurser
så att detta kan förverkligas. Åtgärder bör vidtagas i syfte att utnyttja
tågens kapacitet bättre och fortsatta nedläggningar av bandelar med dålig
företagsekonomisk lönsamhet i största möjliga utsträckning undvikas. Insatser
krävs vidare för förbättring av den kollektiva trafiken på såväl landsbygd
som i tätorter samt för de handikappade. Motionärerna erinrar slutligen
om den roll flyget, sjöfarten och vägarna spelar i trafikförsörjningen samt
behovet av åtgärder för en förbättring av förhållandena på dessa områden.

I motionen 2022 (m) hänvisas beträffande motiveringen för yrkandena till
motionen 1979 (m). I denna framhålls bl. a. att även om de praktiska erfarenheterna
av 1963 års trafikpolitik i vissa avseenden inte motsvarat förväntningarna,
har likväl målet, nämligen en tillfredsställande trafikförsörjning
till lägsta samhällsekonomiska kostnad alltjämt full bärkraft. Trafikpolitikens
mål får inte vara att skydda det ena eller det andra trafikmediet
mot en prispressande konkurrens eller att dämpa något annat trafikmedels
utveckling. Sådana strävanden kan möjligen ingå i överväganden om hur
trafikpolitikens mål skall uppnås, men de får inte utgöra mål för denna.

Motionärerna utvecklar i ett antal punkter berörande regionalpolitik, vägar,
järnvägar, kollektivtrafik, luftfart och sjöfart samt hamnar närmare sina
synpunkter på trafikpolitiken. Slutligen yrkas att riksdagen skall uttala att
trafikpolitiken i största möjliga utsträckning skall styras av fri konkurrens
och prisbildning under beaktande av regionalpolitiska förutsättningar samt
miljö- och trafiksäkerhetskrav. Motionärerna begär också att ett vidgat trafiknät
inom inrikesflyget skapas, varvid särskilt bör beaktas behovet av
tvärförbindelser samt konkurrensmöjligheter för olika trafikföretag.

I motionen 422 (vpk) framhålls att vänsterpartiet kommunisterna starkt har
hävdat nödvändigheten av att som grund för den statliga trafikpolitiken skall
ligga bedömning av samhälleliga behov och inte ett hårt drivet s. k. lönsamhetstänkande.
Vidare har understrukits nödvändigheten av hänsynstagande
till miljömässiga krav. 1 motionen hävdas också att i en ny trafikpolitik
inslaget av planering och styrning måste bli ett helt annat än tidigare. Förslagen
i motionen tar upp som främsta krav att - i avvaktan på godtagbara
förslag i anförd riktning - planerade nedläggningar av s. k. trafiksvaga bandelar
bör avvisas. Medel att förstärka SJ:s andel i transportarbetet bör vara
taxesänkningar - ej fortsatta taxehöjningar. En statlig satsning på kollektivtrafiken
bör ägnas ökad uppmärksamhet.

Nya riktlinjer för den framtida trafikpolitiken

Utvärderingen av den regionala trafikplaneringen, frågorna om hamnoch
flygplatsplaneringen samt ställningstaganden till förslag av trafikpoli -

1** Riksdagen 1975/76. 15 samt. Nr 18

TU 1975/76:18

12

tiska utredningen, kommittén för den långsiktiga vägplaneringen, kollektivtrafikutredningen,
utredningen rörande det allmänna kommunikationsväsendets
anpassning till de handikappades behov samt utredningen om
regionalt gällande generella trafikrabatter avses enligt budgetpropositionen
redovisas i en trafikpolitisk proposition under år 1976.

Med anledning härav och mot bakgrund inte minst av innehållet i
avgivna remissyttranden över den trafikpolitiska utredningens betänkande
har utskottet vid sin behandling av förevarande motioner funnit det vara
angeläget att ånyo fästa regeringens uppmärksamhet på vissa frågor rörande
den statliga trafikpolitiken - för beaktande vid prövningen av dels de förslag
som av förenämnda utredningar lagts fram under det gångna året, dels de
ytterligare förslag som förväntas under de närmaste månaderna. Utskottet
konstaterar dock i sammanhanget att den mycket viktiga del av utredningsarbetet
som berör kostnadsansvaret för de olika trafikmedlen alltjämt
saknas och beräknas föreligga tidigast år 1977.

En grundlig omprövning av trafikpolitiken måste enligt utskottets uppfattning
snarast komma till stånd så att en från samhällsekonomiska synpunkter
så fördelaktig fördelning som möjligt av trafikarbetet mellan olika
trafikslag kan uppnås. Samhället måste därvid ha ansvar för att en tillfredsställande
trafikförsörjning i landets olika delar kan erbjudas näringslivet
och medborgarna till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. En effektivare
och mera långtgående samordning än f. n. med regional- och lokaliseringspolitiken
- och med hänsynstagande jämväl till arbetsmarknadsoch
miljöpolitiska synpunkter - måste därvid ske. I samband därmed kommer
självfallet även planerings- och utvecklingsfrågor med avseende på privatbilismen
att aktualiseras.

Ansvaret för en grundläggande försörjning med kollektiva kommunikationer
i hela landet bör åvila staten. Huvuddelen av dessa kommunikationer
bör organiseras i ett för hela landet omfattande nät, vari olika trafikslag
och trafikutövare ingår. Härigenom skall en grundläggande försörjning med
kollektiv person- och godsbefordran garanteras i orter av olika storlek och
struktur.

Riksdagen bör ange de principer för trafiken för vilka staten har kostnadsansvaret.
Utifrån dessa principer skall planeringen ske av trafiken på
riksnivå och regional nivå. Nära samarbete förutsätts i planeringen, då det
gäller att skapa ett sammanhängande trafiknät. I vad avser taxeberäkningen
bör så långt möjligt enhetlig taxa komma till användning oavsett om olika
trafikmedel och trafikföretag ombesörjer resa eller frakt för en viss sträcka.

Detta torde i sin tur innebära att det strikta företagsekonomiska konstnadsansvaret
i större utsträckning måste ersättas med ett kostnadsansvar
som baseras på sociala och samhällsekonomiska avvägningar. Samhället
måste som följd härav i sin planering beräkna tillräckliga resurser eller ramar
för att en tillfredsställande transportförsörjning skall kunna uppnås. Inom
dessa bör de olika trafikutövama ges möjligheter att i marknadsmässiga

TU 1975/76:18

13

former göra sig gällande efter sina förutsättningar. Frågan om de olika trafikslagens
kostnadsstruktur och kostnadsansvar blir därvid av central betydelse
för trafikpolitikens utformning och resultat.

För att utveckla en från skilda synpunkter godtagbar och rimlig godstrafik
krävs att de resurser som finns i form av järnvägar, vägnät och sjötrafikmedel
utnyttjas på ett sådant sätt att deras respektive fördelar tas till vara. Energioch
miljöaspekterna liksom naturligtvis kostnadsansvar för bl. a. utnyttjandet
av vägarna bör därvid vägas in. Särskild uppmärksamhet bör också
ägnas åt systemtransporter, enhetslastteknik och terminalverksamhet.

Den kollektiva persontrafiken måste förbättras och byggas ut så att den
blir tillgänglig för allt fler människor. I första hand måste den klara de
regelbundna trafikströmmama, lokalt, regionalt och på de långa avstånden.
Särskilt viktigt är att arbetsresorna i tätorterna kan göras med kollektiva
färdmedel så att användningen av personbil där kan minska. En utbyggd
kollektivtrafik motiveras också av att det alltid kommer att finnas ett stort
antal människor som inte kommer att ha tillgång till egen bil. I detta sammanhang
vill utskottet också understryka att kollektivtrafiken måste anpassas
till de handikappades situation.

Den integrerade trafikpolitik, som enligt det anförda bör eftersträvas, kan
från samhällsekonomiska och regionalpolitiska utgångspunkter fungera väl
endast om den utformas så att snärjande detaljregleringar undviks. Så
sker om varje transportmedels tjänster prissätts med hänsyn till de samhällsekonomiska
kostnaderna. Effektiviteten i transportapparaten och kvaliteten
på transporttjänstema torde sålunda främjas bäst genom en med
tillbörligt beaktande av dessa aspekter i möjligaste mån fri och lika konkurrens
mellan trafikmedel och trafikföretag.

En viktig förutsättning härvidlag är att redan gjorda investeringar inom
kommunikationssektorn i dess helhet vidmakthålls. Detta gäller främst järnvägs-
och landsvägsnäten, beträffande vilka målmedvetna och kraftiga satsningar
under de närmaste åren krävs, men även sjöfarts- och luftfartssektorerna.
Vad beträffar vägarna vill utskottet i sammanhanget hänvisa till
sina uttalanden i betänkandet TU 1975/76:11.

Det står enligt utskottets mening alldeles klart att järnvägarna i framtiden
måste spela en betydande roll för både gods- och persontransporter. Även
miljöhänsyn och trafiksäkerhetsskäl liksom önskvärdheten av en mera energisnål
trafik gör det nödvändigt att den rälsbundna trafiken stimuleras. Taxepolitiken
måste bedrivas med tanke härpå och vidare måste SJ över huvud
taget försöka göra sin del av den kollektiva trafiken mera attraktiv och
bättre anpassad till trafikanternas önskemål.

En förutsättning för att järnvägarna skall kunna hävda sig i konkurrensen
är att det görs en ordentlig omprövning från samhällsekonomiska utgångspunkter
av principerna för SJ:s verksamhet och att även den hittillsvarande
beräkningsmetodiken beträffande de olönsamma bandelama omprövas. Detsamma
gäller frågorna om SJ:s kostnadsstruktur och lönsamhetsberäkningar

TU 1975/76:18

14

m. m. Av SJ:s petita för budgetåret 1976/77 framgår ju bl. a. att SJ ansett
sig kunna verkställa statsmakternas beslut i vad avser vissa taxe-, organisations-
och utbildningsfrågor endast under förutsättning att särskilda medel
härför ställs till förfogande - vilket dock redan avvisats av såväl regeringen
som riksdagen. Den ökade järnvägstrafiken bör i stället vara ett
incitament till ett mer offensivt handlande från SJ:s sida samt skapa förutsättningar
för en mera rationell kalkylmetodik.

En effektiv samordning måste komma till stånd mellan järnvägs- och
lastbilstrafiken. Järnvägarna måste få bättre resurser härför och upprustas
så att de framgångsrikt kan hävda sig inom ramen för ett samordnat transportsystem.
Fjärrtransporter av tungt gods bör enligt utskottet gå på järnväg
i de fall de praktiska möjligheterna finns. Detta bör ske i ett nära samarbete
med andra trafikmedel. Att genom detaljerade regleringsåtgärder styra över
trafiken från landsväg till järnväg bör dock inte komma i fråga.

Lastbilarna kommer att spela en betydelsefull roll i ett sådant transportsystem.
Deras andel i transportförsörjningen kommer av naturliga skäl att
vara störst på de kortare avstånden. Även vid en långtgående samordning
järnväg-lastbil resp. båt-lastbil kommer dock fjärrtrafiken på landsväg att
ha betydelse, bl. a. därför att stora områden av landet saknar järnvägsnät.
Det är viktigt att åkerinäringen - såväl större som mindre företag - ges
goda arbetsförutsättningar och att ett omfattande samarbete äger rum mellan
SJ och olika lastbilsföretag. Detta motiveras av att kostnaderna för tekniskt
avancerade transportlösningar blir så stora att de olika transportmedlens
kapacitet måste utnyttjas på ett mera rationellt sätt. Därför måste de hittills
ganska strikta gränserna mellan olika transportsätt försvinna. Möjligheterna
för olika lastbilsföretag att köpa transporttjänster av SJ för kombinerade
transporter i egen regi järnväg-lastbil bör t. ex. kunna vidgas. Ett samarbete
av angivet slag bör så långt det över huvud taget är möjligt bygga på avtal
och inte på regleringar.

Uppkommande frågor om nedläggningar av järnvägar och indragningar av
stationer bör ses i ett mera långsiktigt perspektiv. Järnvägstrafiken bör kunna
utvecklas positivt. Ett klargörande uttalande om statsmakternas avsikt att
tilldela järnvägarna en mera betydande roll i den framtida transportförsöijningen
är härvidlag i hög grad motiverat.

I enlighet med riksdagens tidigare gjorda uttalanden bör någon nedläggning
av järnvägar och järnvägsstationer - mot berörda kommuners vilja
- inte fä ske under pågående utrednings- och planeringsarbete. Frågor om
utbyggnad av järnvägsnätet resp. nedläggning av vissa sträckor får tas upp
när detta arbete är färdigt.

Till vissa motionsyrkanden rörande av SJ i skrivelse till regeringen aktualiserade
nedläggningar återkommer utskottet i det följande.

För att nå en önskvärd utveckling av framför allt transporterna över längre
avstånd måste som tidigare nämnts statens järnvägars konkurrenskraft för -

TU 1975/76:18

15

stärkas. SJ bör sålunda ges de resurser som erfordras för att möta kundernas
behov av ökad transportservice, t. ex. vad gäller snabba och kontinuerliga
transporter. Det gäller härvidlag inte minst företagets möjligheter att hålla
eller ingå bindande avtal om transporttider. Härav föranledda krav på statens
järnvägar bör beaktas vid prövningen av verkets framställningar om investeringsmedel
och även intemt i företagets investeringspolitik.

Utskottet anser sig i detta sammanhang kunna utgå från att SJ, såsom
i motionen 1623 yrkas, tillgodogör sig erfarenheterna av den ökning av järnvägstrafiken
som ägde rum under år 1974.

Vidare förutsätter utskottet att SJ i enlighet med yrkande i motionen
235 innan förändring sker i trafikutbudet beträffande järnvägs- och bussförbindelser
samråder med vederbörande kommuner i syfte att ernå godtagbara
lösningar.

Även informations- och samordningsfrågor av det slag som berörs i motionen
1585, yrkandena 2 och 3, bör uppmärksammas.

I motionen 1518 yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna vad
i motionen anförts om prövning av luftfartens roll i en samordnad trafikpolitik.
Liknande synpunkter anförs i motionen 1540.1 motionen 1530 begärs
dessutom att i samband därmed allmänflygets förhållanden skall tas upp.

Utskottet finner det i likhet med motionärerna lämpligt att även de sålunda
aktualiserade frågorna rörande luftfartens roll i den framtida trafikpolitiken
prövas av den trafikpolitiska utredningen eller i ett annat lämpligt sammanhang.
Visst underlag härför torde finnas i den utredning rörande planeringen
av de svenska flygplatserna som i det föregående nämnts.

I samband därmed eller vid den beredning som nu pågår av förenämnda
utredning om flygplatsfrågoma synes också en prövning böra ske av de
spörsmål som aktualiseras i motionerna 1543 och 1592, i vilka bl. a. begärs
att flygplatserna i Borlänge, Kristianstad och Växjö (samtliga primära centra)
får ställning som s. k. statliga primärflygplatser eller erhåller motsvarande
statligt stöd i annan form, samt motionen 1549, vari begärs att flygplatsen
i Växjö skall klassas som primärflygplats. De i motionerna upptagna principfrågorna
har f. ö. redan övervägts inom luftfartsverket som i skrivelser
till regeringen den 17 december 1974 resp. den 13 januari 1975 bl. a. framhållit
att en översyn bör ske av nu gällande riktlinjer för lönsamhetsbedömningar
m. m. för inrättande av primärflygplatser. Utskottet finner det för sin del
angeläget att förslag härom snarast föreläggs riksdagen.

I samma ordning synes yrkandet i motionen 810 rörande statsbidrag till

lokal, kommunal flygtrafikservice till kommuner i fjällområdet böra prövas.

Till vissa motionsyrkanden rörande inrikes- och charterflyget m. m. återkommer
utskottet i det följande.

TU 1975/76:18

16

Vad i det föregående anförts innebär i väsentliga delar ett tillgodoseende
av önskemålen i motionen 422, yrkandet 1, motionen 802 om ett samlat
trafikpolitiskt program m. m.,yrkandet 1, motionen 1518 om trafikpolitiken,
yrkandena 1 a-e samt 1 g och 1 i, motionen 1540 om trafikpolitiken, yrkandet

1 såvitt nu är i fråga, motionen 2022, om trafikpolitiken, yrkandet 1, motionen
2143 om en plan för utbyggnad av kollektivtrafiken, motionen 1585,
om bibehållande av järnvägslinjen Nässjö - Vaggeryd m. m., yrkandena

2 och 3, motionen 1623 om åtgärder förökning av järnvägstrafiken, motionen
235 om samråd mellan SJ och berörd kommun vid trafikomläggning, motionen
1530 om allmänfiygets förhållanden, motionerna 1543 och 1592 om
klassificeringen av statlig primärflygplats, motionen 1549 om klassificering
av flygplatsen i Växjö samt motionen 810 rörande statsbidrag till lokal kommunal
flygservice till kommuner i fjällområdet.

Vad utskottet i här berörda delar anfört bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

Av det anförda följer att utskottet ej kan tillstyrka förslagen i motionen
422 i vad avser en planering, styrning och dirigering av bilismens framtida
utveckling och åtgärder för överförande av tung lastbi Istrafik till järnväg,
m. m., allt i enlighet med motionärernas förslag, samt att motionens synpunkter
härom skall ges regeringen till känna. Motionärernas yrkande i
vad avser taxesänkningar torde dock tillgodoses genom vad utskottet under
avsnittet om taxefrågor m. m. i det följande anför.

Samordningsfrågor

I sitt betänkande TU 1975:8 framhöll utskottet att det bör ankomma
på regeringen att närmare överväga och lägga fram förslag rörande formerna
för den samordning mellan olika trafikgrenar och deras planering m. m. som
nu erfordras. I samband härmed borde närmare prövas hur vissa motionsledes
aktualiserade frågor rörande en bättre och mera effektiv samverkan -i samråd med bl. a. fackliga organisationer - mellan de olika statliga affärsverken
i vad avser planering, pris- och taxesättning samt verksamheten
i övrigt på såväl central som regional och lokal nivå lämpligen skulle kunna
åstadkommas.

Under hänvisning härtill finner utskottet motionen 618, om regionalt
samarbete mellan de statliga kommunikationsverken och landstingen m. fl.,
inte nu böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Särskilda nedläggningsfrdgor

Såsom tidigare berörts har SJ nyligen i en till regeringen ställd skrivelse
aktualiserat vissa järnvägsnedläggningar. Kommunikationsministern har
dock i riksdagen - som svar på ställda frågor i ämnet - meddelat att några
åtgärder från regeringens sida med anledning av skrivelsen inte är aktuella.

TU 1975/76:18

17

Någon ytterligare nedläggningsprövning kan sålunda enligt kommunikationsministern
inte ske före utgången av budgetåret 1976/77.

Under hänvisning härtill samt till vad utskottet i det föregående anfört
rörande järnvägstrafikens betydelse, m. m. synes några särskilda åtgärder
från riksdagens sida ej nu vara påkallade med anledning av yrkandena
i motionerna 601, rörande fortsatt drift av vissa järnvägslinjer i Skaraborgs
län, 1548 om bibehållande av trafiken på järnvägslinjen Växjö-Hultsfred,
1573, i vad avser bandelarna Simrishamn-Tomelilla- Ystad och Tomelilla-Staffanstorp,
1585, yrkandet 1, rörande bibehållande av järnvägslinjen Vaggeryd-Jönköping,
m. m., 1595, i vad avser bandelarna Ulricehamn-Gånghester
och Bords-Varberg, 1602 om bibehållande av järnvägslinjerna Borås-Varberg,
och Gånghester-Ulricehamn, 1607 om bibehållande av järnvägslinjen Örebro-Svartd
och 1619 om järnvägstrafiken på sträckan Jenny-Hultsfred.

De i motionen 1576 framställda yrkandena att riksdagen skall
begära att regeringen omprövar sitt beslut angående de år 1975 nedlagda
stationerna samt att den skall påskynda pågående utredningar beträffande
konsekvenserna av järnvägsnedläggningar finner utskottet i avvaktan på
resultatet av förenämnda utredningsarbete inte nu böra föranleda någon
riksdagens särskilda åtgärd.

Sjö- och kanaltrafikfrägor

I motionen 1518 understryks vikten av att den inrikes sjöfarten kan utvecklas
och det krävs därför att bl. a. den svenska kustsjöfarten ges erforderlig
stimulans. Vidare yrkas i motionen 1544 att riksdagen, med instämmande
i motionens syfte, hos regeringen hemställer om skyndsam utredning
av frågan om möjligheterna till en ökad satsning och vidareutveckling
av godstransporter på kanaler och andra inre vattenvägar samt i kustsjöfarten.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att på riksdagens
begäran den trafikpolitiska utredningens arbete utvidgas till att omfatta även
sjöfartens roll i trafikpolitiken. Från riksdagens sida har därvid framhållits
att den snabba tekniska utvecklingen på sjöfartsområdet samt den stora
betydelse sjöfarten har för vår trafikförsörjning väl motiverar att dess förutsättningar
och möjligheter samt betingelser i övrigt prövas i sammanhanget.

Då utskottet anser sig kunna utgå från att i samband därmed de av motionärerna
upptagna frågorna kommer att aktualiseras synes någon särskild
åtgärd i ämnet från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena
ej erforderlig.

Utskottet finnér vidare ej tillräckliga skäl föreligga för att, såsom i motionen
801 yrkas, riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om
modernisering och upprustning av Säffle kanal. I anslutning härtill må erinras
om det beslut som vid 1965 års riksdag fattades (prop. 1965:44, SU 1965:73,
rskr 1965:201) om att en av statsmakterna tidigare beslutad ombyggnad

TU 1975/76:18

18

av Säffle kanal inte skulle genomföras. Förutsättningarna för en sådan, i
fråga om trafikbehov, ombyggnadskostnader och räntabilitet, hade ändrats
så att den inte längre tedde sig försvarlig. På grund härav ansågs också
en avlösning böra ske av ett år 1948 mellan staten och Billeruds aktiebolag
ingånget avtal rörande kanalens ombyggnad. För att möjliggöra en ökad
passage av fartyg skulle dock en mindre utbyggnad ske vilken också sedermera
verkställts.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrks motionen i fråga.

Viss glesbygdstrajik m. m.

I motionen 1588 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning
av möjligheten att förbättra trafikservicen i glesbygden i enlighet med motionärens
förslag. Motionären åsyftar därvid närmast större möjligheter
att utnyttja systemet med skolbarnstransporter i minibussar för transporter
av även vuxna personer.

Utskottet förutsätter för sin del att frågor av detta slag prövas i samband
med den regionala och lokala trafikplaneringen. Det torde dessutom kunna
förväntas att härmed sammanhängande spörsmål kommer att aktualiseras
i samband med prövningen av de förslag som aviserats från utredningen
om regionalt gällande generella trafikrabatter. Under hänvisning härtill finner
utskottet någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida ej nu påkallad.

Detsamma gäller yrkandet i motionen 1589 att riksdagen uttalar sig för
att inom ramen för det trafikpolitiska reformarbetet åtgärder vidtas som
syftar till att skapa förutsättningar - organisatoriska och ekonomiska - för
att integrera taxitrajlken i den totala trafikförsöijningen vad avser särskilt
glesbygdstrafiken. Utskottet vill i denna fråga också hänvisa till behandlingen
vid 1972 års riksdag av propositionen 1972:81 om ändring av förordningen
(1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. samt innebörden
av de uttalanden rörande bl. a. taxitrafikens roll i den lokala trafikförsörjningen
som i samband därmed gjordes av utskottet (TU 1972:13,
rskr 1972:232).

1 motionen 1594 yrkas att riksdagen uttalar sig för betydelsen av en fortsatt
regional utjämning av järnvägs- och flygtaxor. Då utskottet förutsätter att
dessa frågor tas upp i det pågående beredningsarbetet av olika utredningsförslag
synes motionen inte nu böra föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Järnvägsfrdgor i övrigt samt taxefrågor m. m.

Den trafikpolitiska utredningen bör enligt utskottets mening snarast lägga
fram ytterligare förslag i återstående frågor av den karaktär som tidigare
berörts. Vissa krav måste emellertid uppfyllas redan under den tid utredningen
arbetar om inte järnvägarna skall tappa mer trafik och situationen

TU 1975/76:18

19

på vägama därigenom bli ännu värre än den är i dag. Det gäller billigare
resor, bättre service och utvecklingen av snabbtåg m. m.

Betydande ansträngningar måste som tidigare berörts redan nu göras för
att successivt anpassa SJ:s verksamhet till de ökade kraven på person- och
godstrafiken. En ytterligare förnyelse av den rullande materielen är angelägen
så att den bättre svarar mot en ändrad lastteknik och nya och förändrade
transportbehov. En fortsatt upprustning av bannätet bör ske för att medge
ökad snabbhet och bekvämlighet.

SJ har gjort vissa försök med sänkta biljettpriser för att utröna om intäktsnivån
kan höjas genom merförsäljning och om trafiktoppama kan kapas
genom generella sänkningar av biljettpriserna på dagar och tåg med dålig
beläggning. Denna försöksverksamhet med sänkta priser bör - i avvaktan
på resultatet av det pågående utredningsarbetet - fortsätta i syfte inte minst
att stimulera trafik på banor där det finns stor ledig kapacitet i tågen samt
på sträckor som är socialt och regionalpolitisk! viktiga. Bl. a. bör försök med
kraftigt reducerade priser på inlandsbanan sättas i gång utan dröjsmål även
i syfte att främja turismen i Norrlands inland. På de riktigt långa sträckorna
är en sänkning av taxorna särskilt väl motiverad.

Försök med prissänkningar skulle ge värdefullt material för pågående
utredningsarbete och ge bättre fart åt den uppgång i resandet som nu konstaterats.
SJ bör vidare upplåta vissa vagnar i tågen till charterresor. Därigenom
skulle det vara möjligt att öka beläggningen och vinna nya resenärer. Chartertrafik
bör sålunda utan dröjsmål sättas i gång och systemet därmed sedan
utvidgas.

Förbättrad service till de resande och till dem som utnyttjar SJ för godstransporter
kan enligt utskottets uppfattning ge SJ goda möjligheter att öka
sin transportandel.

SJ bör också göra ytterligare ansträngningar för att förbättra servicen i
fråga om sovvagnar och för att få fram bättre sådana. Servering bör finnas
på fler tåg än f. n. och få en allsidigare och mera praktisk utformning. Internradio
bör vidare kunna införas och resandet göras mera handikappvänligt.
Vid om- och nybyggnad av personvagnar måste man sålunda tillse
att de blir handikappanpassade.

Införandet av snabbtåg skulle ge SJ möjligheter att vidga trafiken på stambanorna.
Försöken med snabbtåg bör därför forceras i syfte att ge riksdagen
underlag för beslut i frågan och därmed möjliggöra bättre planering på området.

En förbättrad regional och lokal trafik är också nödvändig liksom åtgärder
mot trafikhämmande ojämnheter i taxorna m. m.

Vad i det föregående anförts innebär i väsentliga delar ett tillgodoseende
av önskemålen i motionen 422 om målsättningen för trafikpolitiken, m. m.,
yrkandet 2, motionen 1518 om trafikpolitiken, yrkandena 2 och 3, motionen
1540 om trafikpolitiken, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga, och motionen 1598
om åtgärder för ökad användning av kollektivtrafikmedel.

TU 1975/76:18

20

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan bl. a. på resultatet av
den pågående utredningen om regionalt gällande generella trafikrabatter avstyrker
utskottet yrkandena i motionen 1523, om inrättande redan nu av
ett särskilt årskort på SJ till ett pris av 70 kr. som ger rätt till 50 procents
rabatt på andraklassresor under lågtrafik, och i motionen 368, att riksdagen
begär att statens järnvägar får i uppdrag att på försök införa årskort för
resor på tåg, förslagsvis till ett pris av 500 kr.

Detsamma gäller yrkandet i motionen 498, att riksdagen hos regeringen
hemställer att avtal träffas med SJ om att under en försöksperiod på ett
år sänka gällande taxor för person- och godsbefordran på bandelama Övertorneå-Karungi
och Gällivare-Arvidsjaur samt på godsbils- och busslinjen
Pajala-Övertorneå med 50 procent och att i övrigt kraftigt förbättra servicen.

Ej heller kan utskottet tillstyrka yrkandet i motionen 273, att riksdagen
hos regeringen begär att åtgärder vidtas som leder till att klassindelningen
på tågen vid statens järnvägar slopas. Enligt vad utskottet erfarit kan f. ö.
en sådan åtgärd i dagens läge beräknas innebära ett intäktsbortfall för SJ.s
del om minst 40 å 50 milj. kr. per år som företaget följaktligen i annan
ordning måste kompensera sig för. Under hänvisning bl. a. härtill och då
utskottet ej heller i övrigt funnit sig kunna biträda motionärernas yrkande
avstyrks motionen.

Vidare finnér utskottet anledning ej föreligga att riksdagen, såsom i motionen
809 yrkas, i särskild ordning hos regeringen kräver att SJ erinras
om behovet av tätt liggande hållplatser vid busslinjema. Motionen avstyrks
därför.

Vissa frågor rörande inrikes- och charterflyg m. m.

I motionen 1533 begärs att riksdagen anhåller om utredning rörande inrikesflygets
framtida villkor. Även i den till grund för motionen 2022 liggande
motionen 1979 framförs vissa synpunkter på inrikesflyget och dess konkurrensvillkor
m. m.

1 sitt betänkande 1975:8 erinrade utskottet om att AB Aerotransports
(ABA) arbetsutskott i samråd med SAS och Linjeflygs styrelser igångsatt
en utredning om ändamålsenliga former för samarbete mellan SAS och Linjeflyg
beträffande de svenska inrikeslinjema i syfte bl. a. att utjämna förutsättningarna
för de båda företagens verksamhet. Som resultat härav har
numera viss inrikes linjetrafik försöksvis överförts från SAS till Linjeflyg.
Under hänvisning härtill och i avvaktan på den fortsatta utvecklingen på
området är utskottet inte berett att nu begära ytterligare utredning på området.
Motionen 1533 avstyrks därför.

I motionen 1606 yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts som får i uppdrag att föreslå åtgärder som kan stimulera etablering

av svenskt charterflyg. Vidare yrkas i motionen 798, att riksdagen hos re -

TU 1975/76:18

21

geringen dels anhåller om åtgärder för att öka antalet resmål i gällande charterbestämmelser,
dels anhåller om åtgärder i syfte att skapa lika villkor
gällande charterbestämmelser för verksamhet med charterresor och sällskapsresor
med linjeflyg, s. k. IT-trafik.

Utskottet har redan tidigare under detta riksmöte behandlat motionsyrkanden
av delvis samma innebörd. 1 sitt betänkande 1975/76:6 erinrade
utskottet sålunda om att tidigare upptagna förhandlingar mellan olika intressenter
i syfte att skapa ett nytt svenskt företag för charterflyg hade slutförts.
Som resultat härav hade det möjliggjorts för Transair att - i egenskap
av helägt dotterbolag till SAS - fortsätta sin verksamhet och även utöka
densamma.

Utskottet erinrade också om sina tidigare uttalanden om att det är angeläget
att återstående begränsningar av tillståndsregler m. m. i möjligaste
mån elimineras i syfte att för olika former av svensk företagsamhet inom
luftfarten uppnå bättre existensmöjligheter. Därför förutsattes också att -vid den prövning av tillståndsärenden och frågor rörande utvidgning av
charterregler m. m. som hos regeringen framdeles kan komma att aktualiseras
- nämnda önskemål beaktas.

I sammanhanget må också nämnas att det har uppdragits åt det skandinaviska
departementala charterudvalg - vars förslag låg till grund för de
år 1974 vidtagna ändringarna i charterbestämmelserna - att överväga förutsättningarna
för ytterligare liberaliseringar av dessa med avseende å såväl
person- som fraktcharter. Resultatet av udvalgets arbete beräknas enligt
vad utskottet erfarit kunna läggas fram redan under första halvåret 1976.

I avvaktan härpå och då motionärernas yrkanden genom det anförda
i väsentliga delar synes tillgodosedda finnér utskottet någon särskild åtgärd
från riksdagens sida i anledning av desamma f. n. ej påkallad.

I motionen 619 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana
villkor förenade med tillstånd till reguljär passagerarbefordran med flyg under
olika former att en fullständig samtrafik kommer till stånd inom inrikesflyget.

Vad motionärerna därvid anfört till stöd för sina yrkanden finner utskottet
i och för sig beaktansvärt. Utskottet anser sig emellertid kunna utgå från
att berörda trafikutövare i eget inresse söker att i möjligaste mån få till
stånd den samtrafik med bl. a. genomgående biljettförsäljning och publicering
av tidtabeller som motionärerna anser önskvärd. Under hänvisning
härtill och då utskottet för sin del inte kan finna en särskild framställning
i ämnet från riksdagens sida påkallad avstyrks motionen.

Regionala och interregionala planeringsfrågor m. m.

I anvisningarna till länsstyrelserna om regional trafikplanering togs bl. a.
upp frågan om interregional trafik. Sålunda framhölls att den interregionala
trafiken borde beaktas i den regionala trafikplaneringen med hänsyn dels

TU 1975/76:18

22

till behovet att i lämplig utsträckning samordna de regionala transporterna
med de mera övergripande trafikströmmama till och från övriga delar av
landet, dels till de återverkningar i fråga om dimensioneringen av den egna
regionens transportnät och trafikanläggningar som de övergripande trafikströmmarna
kunde ha. Vidare framhölls att den regionala trafikplaneringen
skulle ske i nära samverkan mellan länsstyrelserna och trafikplaneringsutredningen,
mellan länsstyrelserna inbördes och mellan länsstyrelserna och
kommunerna inom resp. län. I anslutning härtill konstaterades att länen
- med hänsyn till allmänhetens och näringslivets kontaktmönster - inte
alltid utgör från trafikplaneringssynpunkt funktionellt lämpligt avgränsade
områden. En regional trafikplanering för ett län måste därför i viss utsträckning
på lämpligt sätt avstämmas med motsvarande planering i ett eller flera
angränsande län.

Inom ramen för den regionala trafikplaneringen har länsstyrelserna, som
tidigare nämnts, haft att söka uppställa mål för resp. läns trafikförsörjning
samt ge förslag till hur trafiken skall bedrivas. Inom kommunikationsdepartementet
pågår f. n. - i samverkan med trafikplaneringsutredningen -en sammanställning och utvärdering av länsstyrelsernas trafikplaner.

Under hänvisning härtill och till det utredningsarbete som i övrigt pågår
inom trafikplaneringsutredningen samt vederbörande verks fortlöpande planeringsarbete
finner utskottet någon anledning inte föreligga att riksdagen
nu - såsom i motionen 1570 yrkas - ger regeringen till känna de synpunkter
motionärerna anfört på vissa kommunikationsfrågor inom områden av den
typ Södermanlands län representerar.

Likaledes avstyrks yrkandet i motionen 2134 rörande jämvägskommunikationerna
runi Mälaren, m. m. Vad beträffar den i sistnämnda motion
omnämnda utbyggnaden av vägE4 vill utskottet hänvisa till sina uttalanden
i betänkandet TU 1975/76:11 angående vägbudgeten m. m.

Av samma skäl avstyrks motionerna 1586 om upprustning av Lysekilsbanan
m. m. och 1538 om trafiken på järnvägslinjen Landsbro-Mdlilla.

Under hänvisning jämväl till förenämnda regionala trafikplanering och
då utskottet förutsätter att dennas genomförande kommer att innebära ett
tillgodoseende av de krav på en tillfredsställande lösning av trafikfrågorna
inom berörda områden, som rimligen kan ställas, finner utskottet ej heller
några särskilda åtgärder från riksdagens sida påkallade med anledning av
yrkandena i motionerna 1522 om den framtida inriktningen av SJ:s investeringar
och 1537 om bibehållande i hittillsvarande omfattning av trafiken
vid stationerna mellan Nässjö och Alvesta.

Detsamma gäller motionerna 236 angående järnvägstrafiken till och från
västra Hälsingland samt 496 om översyn av trafikplaneringen i Gävleborgs
län, m. m.

Utskottet avstyrker slutligen yrkandena i motionen 1527 att riksdagen

TU 1975/76:18

23

dels uttalar att ytterligare upprivningar av järnvägsspår inom Dalarna inte
skall ske, dels i övrigt ger regeringen till känna vad som anförs i motionen.
I anslutning till motionärernas uttalande om rivningstillståndet för bandelen
Vika-Sägen må dock erinras om att detta på begäran redan av 1974 års
riksdag återkallats.

Buss- och linjetrafikfrågor

I motionen 1567 yrkas att riksdagen begär skyndsamma åtgärder för att
åstadkomma bättre principer för tillståndsgivning för fjärrbusstrafik i syfte
att ernå en tillfredsställande transportförsörjning för landets alla delar.

Härvid aktualiserade spörsmål behandlades av utskottet i dess betänkande
TU 1972:13 - rörande bl. a. ändring i yrkestrafikförordningen (YTF). Departementschefens
i samband därmed gjorda uttalande rörande gränsdragningen
mellan linjetrafik och annan busstrafik samt formerna för tillståndsgivningen
godtogs av utskottet. Vidare underströk utskottet i likhet med
departementschefen det angelägna i att vid meddelande om tillstånd till
linjetrafik avvägningen mellan olika företag som önskar trafikera samma
vägsträckor sker så, att inte underlaget för järnvägstrafiken och den traditionella
linjetrafiken rycks undan till men för de trafikanter som är i behov
av sådan trafik. Utskottet betonade också vikten av att formella ändringar
i tillståndsgivningen inte får medföra att transportförsörjningen försämras
för den stora grupp veckoslutsresenärer, exempelvis värnpliktiga, som eljest
ej skulle ha valt tågförbindelse även om veckoslutstrafik med buss
ej funnits. Konsumenternas intresse av billiga resor borde i största möjliga
utsträckning iakttas vid prövning enligt 12 § YTF. Utskottet är alltjämt
av samma uppfattning.

De av motionärerna aktualiserade frågorna rörande viss veckoslutstrafik
har prövats av regeringen. Genom beslut den 28 juni 1974 behandlades
sålunda frågan om veckoslutstrafiken med buss utefter stomlinjen Stockholm-Luleå
jämte anslutningstrafik och togs därvid principiell ställning
till hurén avvägning bör ske mellan sökt och koncessionerad trafik. I beslutet
lämnade regeringen vidare anvisningar om hur trafiken borde läggas upp
på ett rationellt sätt.

Genom beslut den 26 juni 1975 prövade regeringen ett antal ärenden,
i huvudsak avseende ansökningar om tillstånd att bedriva veckoslutstrafik
inom landet i övrigt, dvs. Syd- och Mellansverige. Övervägandena grundade
sig därvid på att, där utrymme för veckoslutstrafik utöver den koncessionerade
finns, tillkommande tillstånd i princip borde lämnas AB Veckoslutstrafik,
som tillkommit efter initiativ av Svenska Busstrafikförbundet
och till detta förbund anslutna företag.

Under hösten i975 har från SJ och Svenska Busstrafikförbundet till kommunikationsdepartementet
ingivits framställningar innehållande bl. a. förslag
till åtgärder i fråga om den yrkesmässiga busstrafiken. Med anledning

TU 1975/76:18

24

härav har inom departementet utarbetats en promemoria angående linjetrafikbegreppet
m. m. i YTF, vilken promemoria också remissbehandlats.

Utskottet förutsätter att även nu berörda frågor ingående prövas vid den
översyn av YTF som f. n. pågår inom kommunikationsdepartementet samt
att härav föranledda förslag snarast föreläggs riksdagen. Med tanke på de
stora svårigheter som konstaterats föreligga vid tillämpningen av nuvarande
bestämmelser i fråga om busstrafiken förutsätter utskottet vidare att, såsom
i motionen 2022 yrkas, regeringen genom klara och entydiga rättsregler
fastställer ansvarsområden för olika trafikmedel i enlighet med vad motionärerna
anfört. Under hänvisning härtill finnér utskottet någon åtgärd
från riksdagens sida i anledning av nämnda motionsyrkanden ej nu erforderlig.

Detsamma gäller yrkandet i motionen 2022 att SJ skall få direktiv att
överlämna trafiktillstånd, som ej utnyttjas, till företag som åtager sig att
upprätthålla sådan trafik i enlighet med yrkestrafikförordningens bestämmelser.
I anslutning härtill må dock nämnas att redan nu i YTF förutsätts
att trafiktillstånd som ej utnyttjas skall dras in. Utskottet finner för sin
del angeläget att av vederbörande myndigheter, dvs. närmast länsstyrelserna,
tillses att så sker.

I motionen 1587 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om sådan
ändring av förordningen om tillstånd för linjetrafik att tillstånd, beviljat till
trafikföretag, övergår till kommunen om företaget begär och erhåller bidrag
för att trafikera den sträcka som avses med tillståndet.

Med anledning av motioner i samma ämne senast vid fjolårets riksdag
underströk utskottet att kommunerna under senare år fått ett ökat ansvar
för trafikförsörjningen. Att erbjuda kommunmedlemmarna en god transportservice
framstode enligt utskottet också som ett naturligt led i kommunernas
samlade åtaganden. Det vore av stor vikt att kommunerna ges
erforderliga möjligheter för att på ett rationellt sätt lösa härvid uppkommande
frågor. De av motionärerna upptagna spörsmålen borde därför enligt utskottets
uppfattning lämpligen prövas i samband med den inom kommunikationsdepartementet
pågående översynen av yrkestrafikförordningen. Då
utskottet förutsatte att så skedde ansågs någon särskild åtgärd i ämnet från
riksdagens sida inte vara erforderlig.

Med hänsyn till att härmed sammanhängande frågor fortfarande är under
beredning finner utskottet några åtgärder i anledning av den nu aktuella
motionen ej påkallade. Prövningen av kommande förslag från utredningen
rörande generella regionala trafikrabatter bör vidare avvaktas. I sammanhanget
må f. ö. erinras om att med lösningen av berörda frågor förknippas
problem av väsentlig betydelse i fråga om tryggheten för de enskilda bussföretagen
och deras anställda.

TU 1975/76:18

25

Kollektivtrafik. Allmänt

I motionen 327 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om utvidgning
av förslagen om ändrade statsbidragsbestämmelser till att även omfatta sådan
fast anläggning som erfordras för elektrisk bussdrift. Riksdagen bör vidare
enligt motionärerna understryka vikten av att utvecklingen av nya och modifierade
typer av eldrivna fordon stimuleras genom statligt stöd till berörda
företag. I motionen 422 yrkas att riksdagen skall begära förslag till vidgade
statsbidrag till kommunernas kollektivtrafik innefattande även driftbidrag.

I motionen 1559 yrkas att riksdagen anhåller om förslag angående ändrade
statsbidragsbestämmelser, så att om- och nybyggnad av spårtrafikan\äggningar
för allmän trafik även utan krav på planskilda korsningar och egen
banvall blir bidragsberättigade, liksom ombyggnad av tunnelbanor, under
förutsättning att de är av väsentlig betydelse för kollektiv persontrafik av
lokal karaktär.

1 budgetpropositionen erinras om att kollektivtrafikutredningen (KOLT)
under sommaren 1975 redovisat sina överväganden i betänkandet (SOU
1975:47) Kollektivtrafik i tätort. Betänkandet har remissbehandlats under
hösten. KOLT föreslår att kommunerna upprättar trafikförsörjningsplaner
för kollektivtrafiken inom tätorterna samt ger riktlinjer för denna trafikplanering
och redovisar olika planeringshjälpmedel. De förslag utredningen
har fört fram avser att på olika sätt säkra att kollektivtrafiken kommer
med som en planeringsfaktor vid bebyggelse- och trafikledsplaneringen. I
övrigt föreslår utredningen olika åtgärder av organisatorisk, teknisk och ekonomisk
natur som syftar till att skapa en bättre miljö och bättre kollektivtrafik
i tätorterna. 1 samband därmed tas också upp frågor berörande i motionerna
aktualiserade spörsmål om bl. a. driftbidrag till kollektivtrafiken.

Även utskottet anser de sålunda upptagna frågorna vara angelägna och
böra ingående prövas i samband med den beredning som f. n. pågår inom
regeringens kansli av förenämnda betänkande och remissyttrandena häröver.
Detta gäller även frågor om trådbussar. Då utskottet också förutsätter att
så sker synes de i motionerna framförda önskemålen inte f. n. påkalla någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Handikappanpassad kollektivtrafik

I motionen 275 yrkas att riksdagen beträffande kollektivtrafik för handikappade
uttalar sig för prioritering m. m. av åtgärder på området samt att
på tilläggsbudget uppförs ett förslagsanslag härför. I motionen 386 yrkas att
riksdagen skall begära förslag som syftar till att göra allmänna färdmedel
tillgängliga för handikappade. I motionen 613 yrkas att statens järnvägar
skall få i uppdrag att utrusta tågen med handikappvänliga vagnar. 1 motionen
1601 yrkas att riksdagen skall begära förslag på grundval av HAKO-utredningens
förslag. I motionen 1618 yrkas att riksdagen skall ge regeringen

TU 1975/76:18

26

till känna vad i motionen anförts om behovet av regler vid nybeställningar
av allmänna kommunikationsmedel i syfte att fö dem bättre anpassade till
de handikappade.

Av budgetpropositionen framgår, som förut nämnts, att utredningen rörande
det allmänna kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades
behov (HAKO-utredningen) numera framlagt sitt betänkande
(SOU 1975:68) Handikappanpassad kollektivtrafik och att detta remissbehandlats
under hösten 1975. Utredningen konstaterar i betänkandet att om
samhällets övergripande mål för handikappolitiken - som sammanfattas
i begreppen normalisering och integrering - skall kunna realiseras, är det
av största vikt att kommunikationsväsendet anpassas så att de handikappades
rese- och kontaktmöjligheter förbättras. Utredningen framlägger olika
konkreta förslag i detta syfte.

I likhet med motionärerna finnér utskottet det vara i hög grad angeläget
att de i motionerna upptagna spörsmålen rörande en bättre anpassning av
kollektivtrafiken till de handikappades behov och önskemål för en snar och
tillfredsställande lösning. Utredningens förslag och häröver inhämtade remissyttranden
bereds emellertid f. n. inom regeringens kansli. Arbetet härmed
bör enligt utskottets uppfattning påskyndas och förslag i frågorna föreläggas
riksdagen senast i samband med att den trafikpolitiska propositionen
läggs fram.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:235,
1975/76:422, yrkandet 1, 1975/76:802, yrkandet 1,
1975/76:810, 1975/76:1518, yrkandena 1 a-e, 1 g och 1 i,
1975/76:1530, 1975/76:1540, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga,
1975/76:1543, 1975/76:1549, 1975/76:1585, yrkandena 2 och
3, 1975/76:1592,1975/76:1623, 1975/76:2022, yrkandet 1, och
1975/76:2143 samt med avslag på motionen 1975/76:422, yrkandet
4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört rörande riktlinjer för den framtida trafikpolitiken
och luftfartens roll häri samt rörande nedläggning av olönsamma
bandelar och järnvägsstationer, m. m.,

2. att motionen 1975/76:618 inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

3. att motionerna 1975/76:601, 1975/76:1548, 1975/76:1573, yrkandena
2 och 3, 1975/76:1585, yrkandet 1, 1975/76:1595, i
vad avser bandelarna Ulricehamn-Gånghester och BoråsVarberg,
1975/76:1602, 1975/76:1607 och 1975/76:1619 inte
föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

TU 1975/76:18

27

4. att motionen 1975/76:1576, yrkandena 1 och 2, inte föranleder
någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

5. att motionerna 1975/76:1518, yrkandet 1 h i vad avser stimulans
till inrikes sjöfart, och 1975/76:1544 inte föranleder någon
särskild åtgärd från riksdagens sida,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76:801,

7. att motionerna 1975/76:1588, 1975/76:1589 och 1975/76:1594
inte föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

8. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:422, yrkandet
2, 1975/76:1518, yrkandena 2 och 3,1975/76:1540, yrkandet
1 såvitt nu är i fråga, och 1975/76:1598 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande de i motionerna
upptagna frågorna om SJ:s verksamhet, investeringsoch
taxepolitik m. m.,

9. att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:1523,

b. avslår motionen 1975/76:368,

c. avslår motionen 1975/76:498, yrkandet 2,

d. avslår motionen 1975/76:273,

e. avslår motionen 1975/76:809,

10. att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:1533,

b. avslår motionen 1975/76:1606,

c. avslår motionen 1975/76:798,

d. avslår motionen 1975/76:619,

11. att riksdagen

a. avslår motionerna 1975/76:1570och 1975/76:2134, yrkandet
2,

b. avslår motionerna 1975/76:1538 och 1975/76:1586,

12. att motionerna 1975/76:236, 1975/76:496, 1975/76:1522 och
1975/76:1537 inte föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens
sida,

13. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1527,

14. att motionerna 1975/76:1567 och 1975/76:2022, yrkandena 6
och 7, inte föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens
sida,

15. att motionen 1975/76:1587 inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

16. att motionerna 1975/76:327,1975/76:422, yrkandet 3 i vad avser
driftbidrag till kommunernas kollektivtrafik, och
1975/76:1559 inte föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens
sida,

17. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:275,
1975/76:386, 1975/76:613, 1975/76:1601 och 1975/76:1618

TU 1975/76:18

28

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om de i motionerna upptagna frågorna rörande handikappanpassad
kollektivtrafik.

Stockholm den 21 april 1976

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c), Hjorth (s),
Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s), Östrand (s), Stjernström
(c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp) och Johansson
i Vrångebäck (m).

Reservationer

1. beträffande nya riktlinjer för den framtida trafikpolitiken av herrar Mellqvist,
Lindahl i Lidingö, Hjorth, Hugosson, Rosqvist och Östrand (samtliga
s), som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Med anledning”
och på s. 16 slutar med ”följande anför” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Med det omfattande utrednings- och utvecklingsarbete som bedrivits under
senare år har avsikten varit att lägga grunden till nya riktlinjer för det
trafikpolitiska handlandet. Dessa riktlinjer måste utgå från ett samhällsekonomiskt
synsätt. De bör fånga upp de betydelsefulla förändringar som
ägt rum under 1960- och 1970-talen och som - inom ramen för en alltmer
markerad solidaritetspolitik - kännetecknats av samhällets ökade ansvarstagande
för utvecklingen inom olika samhällssektorer. De måste också ge
handlings- och utvecklingsmönster åt transportsektorn som gör att denna
på ett verksamt sätt kan bidra till att uppnå de övergripande mål som statsmakterna
uppställer. Det gäller på de regional-, närings- och arbetsmarknadspolitiska
områdena likaväl som på miljöområdet. Allmänt gäller givetvis
att trafikpolitiken skall återspegla ett välfärdspolitiskt synsätt, där utvecklingen
och anpassningen av transportresurserna skall medverka till en utjämning
av de sociala och ekonomiska skillnaderna mellan olika delar av
landet och mellan olika grupper av människor.

Förutsättningen för att trafikpolitiken skall kunna spela en sådan roll
är att till grund för utvecklingen inom transportsektorn läggs en övergripande
trafikplanering. En sådan skall fylla en dubbel uppgift. Dels skall den genom

TU 1975/76:18

29

sin anknytning till annan samhällsplanering medverka till en precisering
av de krav som samhället ställer på transportsektorn, dels skall den bidra
till en samhällsekonomiskt grundad arbetsfördelning och samordning mellan
de olika trafikmedlen.

Utskottet konstaterar i sammanhanget att genom den nu av länsstyrelserna
i en första omgång genomförda regionala trafikplaneringen ett omfattande
underlag skapats av värde för de fortsatta trafikpolitiska ställningstagandena.
Planeringen i länen har varit inriktad på tre huvudfrågor, nämligen
persontrafiken, godstrafiken samt olika slag av trafikanläggningar. För
var och en av dessa har, utifrån resp. läns förhållanden, redovisats vad
som kan läggas i begreppet tillfredsställande transportförsörjning. Utifrån
bedömningen av framtida transportbehov har förslag utarbetats till trafiklösningar.
Mot bakgrund av investeringsbehoven i olika trafikanläggningar
har också diskuterats prioriteringar mellan olika investeringar.

Utskottet vill i anledning härav understryka angelägenheten av att regeringen
i en kommande trafikpolitisk proposition ger riksdagen en samlad
redovisning för de regionala trafikplanerna och de transportmönster som
växt fram i anslutning till planeringsarbetet. Det är givetvis också av stor
vikt att regeringen föreslår de genomförandeåtgärder som krävs för att den
övergripande planeringen skall få den samordnande och styrande effekt på
utvecklingen som rimligen måste vara ett syfte med planeringen. Slutligen
bör regeringen redovisa riktlinjer för hur den regionala trafikplaneringen
i fortsättningen skall bedrivas.

Ett viktigt led i en på planering och samordning grundad trafikpolitik
är att den sektorplanering som bedrivs av resp. trafikverk och trafikmyndigheter
breddas och fördjupas. Sektorplaneringen avseende trafikmedel och
trafikanläggningar inom de olika ansvarsområdena bör på en gång bidra
till att skapa ett bättre underlag för det fortsatta övergripande planeringsarbetet
och samtidigt vara ett led i utförandet inom resp. trafiksektor av
de samordningsaspekter och de prioriteringar som den övergripande planeringen
inrymmer. Det betänkande som avlämnats av kommittén för den
långsiktiga vägplaneringen liksom de departementspromemorior som utarbetats
avseende planeringen av hamnar och flygplatser bör tillsammans
med remissmaterialet kunna tjäna som underlag för att utforma en sektorplanering
med en sådan inriktning.

Utskottet vill allmänt understryka vikten av att man genom planering
får en grund för prioritering av de ekonomiska insatserna på trafikområdet.
Samhällets resurser kan även framöver förväntas bli knappa och det är med
hänsyn härtill av särskild vikt att dubbelinvesteringar undviks i anläggningar
och trafikmedel som syftar till att tillgodose samma trafikunderlag och samma
rese- och transportändamål. Detta förutsätter att konkurrensaspekten
tonas ned i den framtida trafikpolitiken till förmån för lösningar som ger
rationell arbetsfördelning och ett tillfredsställande kapacitetsutnyttjande.

TU 1975/76:18

30

Det gäller härvidlag att ta till vara järnvägen för de uppgifter på personoch
godstrafikområdena, för vilka den erbjuder klara samhällsekonomiska
fördelar. På persontrafikens område har järnvägen i första hand - tillsammans
med flyget - en betydelsefull funktion i fråga om den interregionala trafiken.
Även den regionala trafiken erbjuder i olika delar av landet ett naturligt
område för järnvägen. Busstrafiken måste spela en särskilt viktig roll i fråga
om den lokala trafiken men även i den regionala och i begränsad utsträckning
den interregionala i sådana fall, där järnvägar inte finns eller där busstrafiken
av olika skäl är ett mera realistiskt alternativ. På godsområdet är det av
största trafikpolitiska betydelse att slå vakt om järnvägen, i första hand
när det gäller mera långväga transporter. Lastbilsnäringen har i första hand
sin uppgift i närtrafiken och därutöver i fråga om särskilda godsslag som
med hänsyn till speciella krav i hanterings-och marknadshänseende är mindre
lämpade för järnvägen. Det finns sålunda naturliga förutsättningar för
arbetsfördelning och samverkan mellan de båda trafikslagen. Utskottet vill
emellertid understryka vikten av att regeringen noga följer utvecklingen,
som under senare år kännetecknats av att lastbilsnäringen alltmer utvecklats
i fråga om långväga transporter och med avseende på godsslag som traditionellt
varit att betrakta som järnvägsgods.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla betydelsen av att utredningsarbete
med kostnadsansvarsfrågorna drivs med kraft så att man genom
deras lösning kan skapa bättre förutsättningar för en samhällsekonomiskt
riktig utveckling.

Viktigt är att slå fast att riktlinjerna för en ny trafikpolitik i hög grad
måste slå vakt om och befrämja utvecklingen av den kollektiva trafiken.
Det gäller givetvis de interregionala förbindelserna, där behovet av ett utbyggt
trafiknät av tillräcklig standard och med utjämnade reskostnader nära
sammanhänger med de regionalpolitiska strävandena att motverka de olägenheter
som följer med de långa avstånden i vårt land. I den regionala
och lokala trafiken är det av särskild vikt att en satsning görs på kollektivtrafiken.
Det är motiverat med hänsyn till alla de hushåll som saknar
bil eller som med hänsyn till bl. a. dubbelarbete är hänvisade till att utnyttja
kollektiva trafikmedel. Det är också angeläget för att kunna erbjuda människorna
ett alternativ. Detta kan i sin tur leda till att göra trafiken säkrare,
miljövänligare, mera energibesparande och samtidigt minska trycket på olika
slag av samhällsinvesteringar.

I detta sammanhang är givetvis reskostnaden en viktig faktor, när det
gäller att göra kollektivtrafiken mera attraktiv och att genom denna utjämna
ekonomiska och sociala skillnader mellan olika grupper av människor. Den
rörlighet som befrämjas genom en ökad satsning på kollektivtrafiken är
givetvis också en viktig faktor i den aktiva politik som samhället för exempelvis
på de regional-, sysselsättnings- och utbildningspolitiska områdena.

TU 1975/76:18

31

När man överväger åtgärder för att göra kollektivtrafiken attraktivare och
öka dess tillgänglighet för olika grupper av människor är det av största
vikt att ägna de handikappade särskild uppmärksamhet. Det gäller här att
även inom trafiksektorn realisera samhällets övergripande mål för handikappolitiken,
som kan sammanfattas i begreppen normalisering och integrering.
Det bör ske genom att ett ramprogram läggs fram för anpassningsåtgärder
avseende färdmedel, terminaler och närmiljö och att organisatoriska
former skapas för uppföljningen av ett sådant ramprogram.

De frågeställningar avseende kollektivtrafiken som utskottet i det föregående
behandlat kommer naturligt att kunna övervägas vid regeringens
behandling av de betänkanden som redan framlagts eller som inom den
närmaste tiden kommer att avlämnas. Utskottet avser då trafikpolitiska
utredningen, KOLT-utredningen, HAKO-utredningen och den s. k. period -kortsutredningens betänkanden.

Med hänsyn till regeringens pågående beredning av de trafikpolitiska frågorna
finner utskottet inte att det finns anledning att - utöver de sålunda
gjorda uttalandena av mera allmän och principiell innebörd - nu behandla
de olika förslag och yrkanden som har framställts i ett antal motioner och
som berör olika aspekter av trafikpolitiken. Detta gäller motionerna 235,
422, yrkandena 1 och 4, 802, yrkandet 1, 810, 1518, yrkandena 1 a-e, 1 g
och 1 i, 1530, 1540, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga, 1543, 1549, 1585, yrkandena
2 och 3, 1592, 1623, 2022, yrkandet 1 och 2143,

Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen, med anledning av motionerna 1975/76:235,
1975/76:422, yrkandena 1 och 4, 1975/76:802, yrkandet 1,
1975/76:810, 1975/76:1518, yrkandena 1 a-e, 1 g och 1 i,
1975/76:1530, 1975/76:1540, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga,
1975/76:1543, 1975/76:1549, 1975/76:1585, yrkandena 2 och
3, 1975/76:1592, 1975/76:1623, 1975/76:2022, yrkandet 1, och
1975/76:2143, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört rörande riktlinjer för den framtida trafikpolitiken.

2. beträffande nya riktlinjer för denframtida trafikpolitiken av herr Magnusson
i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Med anledning”
och på s. 16 slutar med "följande anför” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Med anledning härav finner utskottet det angeläget att de synpunkter

TU 1975/76:18

32

som framkommit vid behandlingen av de olika motionerna inför propositionsskrivningen
delges regeringen. Detta gäller inte minst synpunkter
på förslag som lagts av de olika utredningarna.

Enligt utskottets mening kan det diskuteras om den nuvarande trafikpolitiken
egentligen gör skäl för namnet trafikpolitik. Den övergripande målsättningen
har varit vagt och oklart formulerad, några styrningsmekanismer
har inte funnits, det har i stort varit fråga om en anpassning till den framstormande
bilismen. Vänsterpartiet kommunisterna har mot den bakgrunden
i sin motion 422 återkommit till sina tidigare framförda krav om planering
och styrning av de trafikpolitiska åtgärderna för att därigenom uppnå
en trafikpolitik som tar hänsyn till regionalpolitiska och sociala faktorer,
till miljö- och trafiksäkerhetsskäl m. m. Vpk menar att en brytning måste
åstadkommas med den marknadsfilosofi som präglar 1963 års trafikpolitik.

Den av trafikpolitiska utredningen föreslagna centrala trafikplaneringsnämnden
har i detta sammanhang ett särskilt intresse. Utredningen förutsätter
att denna i första hand skall ha anvisnings- och utredningsuppgifter
i anslutning till den fortsatta regionala trafikplaneringen, Den avses vidare
bereda frågor som hänger samman med trafiksvaga bandelar liksom med
tillståndsfrågor för den yrkesmässiga landsvägstrafiken. Enligt vpk:s uppfattning
bör det fortsättningsvis övervägas om inte denna nämnd skall få
en starkare ställning än vad utredningen förutsatt. Den borde få mera vittgående
befogenheter och verkligen bli det organ som övervakar trafikpolitiken
med utgångspunkt i samhällets intressen och därmed få en central
uppgift i den övergripande trafikplaneringen. Men inte bara planeringsuppgifter
utan också andra befogenheter. Den borde ha myndighet att genom
initiativ till övergripande konkret planering-samordning-styrning kunna åstadkomma
en från samhällets synpunkt riktig ramplanering av trafiken.

Utskottet delar ovan uttalade uppfattningar, och detta gäller också det
följande där vpk-motionen talar om behovet att föra över trafik från landsväg
till järnväg. Vpk har under flera år krävt ett program för att realisera denna
målsättning. Detta program har bl. a. inneslutit kravet om sänkning av högsta
tillåtna fordonslängden från 24 m till 18 m.

Trafikpolitiska utredningen för nu i sitt delbetänkande fram förslag om
sänkning av denna längd till 18 m, dock med vissa undantag.

Dessa gäller lastbilstransporter av rund virke liksom lastbilstransporter över
huvud taget inom stödområdet. Dessutom förutsätts att dispens skall erhållas
för transporter med långt och odelbart gods. Trots detta är åtgärden enligt
utredningen ägnad att bidraga till ett från samhälleliga synpunkter önskvärt
utnyttjande av järnvägen. Den konstaterar också att en minskning av maximilängden
enligt förslaget medför att högsta tillåtna bruttovikt reduceras
till 45 ton.

Något som, förutom de ovan anförda synpunkterna, starkt talar för en
begränsning av fordonslängden är enligt utskottets mening en jämförelse

TU 1975/76:18

33

med internationella förhållanden. Med Sverige jämförbara länder har kortare
längder, i de flesta fall 18 m. Enda undantaget utgör Finland där man
nyligen höjt till 22 m. Trafikutskottet och riksdagen fann också år 1973
med anledning av bl. a. en vpk-motion starka skäl tala för att en sänkning
till 18 m kom till stånd.

Det står enligt utskottets mening alldeles klart att järnvägarna i framtiden
måste spela en betydande roll för både gods- och persontransporter. Även
miljöhänsyn och trafiksäkerhetsskäl liksom önskvärdheten av en mera energisnål
trafik gör det nödvändigt att den rälsbundna trafiken stimuleras. Taxepolitiken
måste bedrivas med tanke härpå, och vidare måste SJ över huvud
taget försöka göra sin del av den kollektiva trafiken mera attraktiv och
bättre anpassad till trafikanternas önskemål. Prissättningen på resor och
transporter är utan tvivel ett viktigt trafikpolitiskt medel. Bl. a. detta talar
för genomförandet av taxesänkningar vid SJ.

Man måste dock räkna med att en trafikutveckling som för över trafik
från landsväg till järnväg ställer ökade krav på SJ:s resurser. Skall järnvägen
spela en grundläggande roll i trafiksystemet och efter hand öka sin andel
av den i sin tur ökande totala volymen tunga långväga transporter, så är
en successiv men dock realtivt snar upprustning av SJ:s resurser nödvändig.
Detta gäller inte minst rullande materiel. Ett forsknings-, utvecklings- och
tillverkningsarbete inom den kollektiva transportsektorn kan f. ö. spela en
positiv roll i många avseenden. Härigenom initieras en ekonomisk aktivitet
som, förutom att den medför många nya arbeten, skapar ett modernt transportväsende
som med en riktig trafikpolitik utjämnar regionala olikheter
och nackdelar.

Enligt utskottets mening måste de samhällsekonomiska bedömningarna
bli avgörande vid den framtida trafikpolitikens utformning. Utskottet hälsar
därför med tillfredsställelse den trafikpolitiska utredningens understrykande
av behovet av ett sådant synsätt. Det står för utskottet helt klart att målen,
dvs. samhällsmålen, måste få en ökad betydelse vid utarbetandet av en
ny trafikpolitik. Denna syn måste i hög grad göra sig gällande vid förslag
om nedläggning av trafiksvaga bandelar.

Dessa utgör så betydande investeringar i vårt land, att noggranna samhällsekonomiska
bedömningar måste läggas på varje nedläggningsförslag.
I det sammanhanget kommer sådana regionalpolitiska målsättningar som
att skapa sysselsättningstillfällen i glesbygden också in. 1 avvaktan på att
allsidigt grundade riktlinjer för samhällsekonomiska bedömningar kan komma
till stånd bör förslag om nedläggningar av trafiksvaga bandelar avvisas.

Vid utformandet av en ny trafikpolitik måste också ställning tas till bilismens
framtida utveckling. Utan att förneka bilismens positiva betydelse
för många människor, speciellt i glesbygden, är det uppenbart att dess språngartade
utveckling medfört en rad negativa effekter. Med hänsyn härtill är
det viktigt att vi framdeles kan få en bättre kontroll över bilismens ut -

TU 1975/76:18

34

veckling. Enligt utskottets mening kan man inte nöja sig med att ha en
planering för bilismen, utan i stället bör en planering av bilismen krävas.

Vad utskottet i här berörda delar anfort - vilket innebär ett bifall till
motionerna 422, yrkandena 1 och 4, samt 2143 - bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

Med hänsyn till pågående beredning av de trafikpolitiska frågorna finnér

utskottet inte att det finns anledning att - utöver de sålunda gjorda ut talandena

av mera allmän och principiell innebörd - nu behandla de olika
förslag och yrkanden som har framställts i ett antal motioner och som berör
olika aspekter av trafikpolitiken. Under hänvisning till den förestående trafikpolitiska
propositionen föreslår utskottet sålunda avslag på motionerna
235, 802, yrkandet 1, 810, 1518, yrkandena 1 a-e, 1 g, och 1 i, 1530,
1540, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga, 1543, 1549, 1585, yrkandena 2 och
3, 1592, 1623 och 2022, yrkandet 1.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:422, yrkandena
1 och 4, samt 1975/76:2143 och med avslag på motionerna

1975/76:235, 1975/76:802, yrkandet 1, 1975/76:810,

1975/76:1518, yrkandena 1 a-e, 1 g, och 1 i, 1975/76:1530,
1975/76:1540, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga, 1975/76:1543,
1975/76:1549,1975/76:1585, yrkandena 2 och 3,1975/76:1592,
1975/76:1623, och 1975/76:2022, yrkandet 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande riktlinjer
för den framtida trafikpolitiken,

3. beträffande järnvägsfrågor i övrigt samt taxefrågor m. m. av herrar Mellqvist,
Lindahl i Lidingö, Hjorth, Hugosson, Rosqvist och Östrand (samtliga
s), som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Den trafikpolitiska”
och på s. 19 slutar med ”av kollektivtrafikmedel" bort ersättas
med text av följande lydelse:

Utskottet har i det föregående framhållit vikten av att man utnyttjar
järnvägen för de uppgifter på person- och godstrafikområdet för vilka den
har klara samhällsekonomiska fördelar. Det gäller härvidlag att inom ramen
för trafikpolitiken skapa förutsättningar så att järnvägen får spela den roll
i trafikförsörjningen som är naturlig utifrån ett samhällsekonomiskt synsätt.

Sedan gäller det givetvis att SJ såväl i fråga om kapacitet som med avseende
på teknisk utveckling och marknadsföring tar till vara de möjligheter
transportmarknaden erbjuder. Här åsyftas bl. a. fortsatt anskaffning och förnyelse
av rullande materiel som också tillgodoser förändringar i transportbehov
och lastteknik, successiva åtgärder för förbättring av bannätet så att

TU 1975/76:18

35

det medger en ökad snabbhet och bekvämlighet, utveckling och anpassning
av terminalsystem och terminalanordningar osv. För detta krävs givetvis
även i fortsättningen att betydande resurser ställs till järnvägens förfogande.
Det krävs också av SJ framåtsyftande planerings- och utvecklingsinsatser,
som säkrar att de medel som ställs till förfogande utnyttjas på ett optimalt
sätt.

1 fråga om marknadsföringen har SJ under senare år tagit olika positiva
initiativ. På personsidan vill utskottet exempelvis erinra om de attraktiva
tidtabeller med fasta, täta förbindelser som upprättats för att ytterligare öka
attraktiviteten på olika redan trafikstarka bansträckningar. Vidare kan bl. a.
hänvisas till de rabattarrangemang - exempelvis 440-kortet - som införts
och som mottagits klart positivt av allmänheten. Det gäller här givetvis
för SJ att gå vidare. Bl. a. framstår det som naturligt att man uppmärksammar
de möjligheter till ökat kapacitetsutnyttjande och en större kapacitetsutjämning
som lämpligt utformade rabatter i vissa fall kan erbjuda på trafiksvaga
sträckningar eller på trafiksvaga tider. Det ankommer givetvis på
SJ självt att närmare överväga sådana åtgärder.

Några uttalanden från riksdagens sida anser utskottet inte motiverade,
allra minst som det i mycket rör sig om frågor som naturligen ankommer
på SJ:s ledning. Med hänsyn härtill avstyrkes motionerna 422, yrkandet
2, 1518, yrkandena 2 och 3, 1540, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga, och 1598.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:422, yrkandet 2,
1975/76:1518, yrkandena 2 och 3, 1975/76:1540, yrkandet 1
såvitt nu är i fråga, och 1975/76:1598,

4. beträffande sänkning av gällande läxor för person- och godsbefordran på
bandelarna Övertorneå-Karungi och Gällivare-Arvidsjaur, m. m. av herr Magnusson
i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Detsamma
gäller” och slutar med ”förbättra servicen” bort ha följande lydelse:

I motionen 498 yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att avtal
träffas med SJ om att under en försöksperiod på ett år sänka gällande taxor
för person- och godsbefordran på bandelarna Övertorneå-Karungi och Gällivare-Arvidsjaur
samt på godsbils- och busslinjen Pajala-Övertorneå med
50 procent och att i övrigt kraftigt förbättra servicen. Med anledning av
motionen erinrar utskottet om riksdagens tidigare i år fattade beslut att
nedläggningsprövning skall komma till stånd beträffande persontrafiken på
bandelarna Övertorneå-Karungi och Gällivare-Arvidsjaur. Trots detta anser
utskottet att det skulle vara av stort intresse att notera utvecklingen för
linjerna i fråga under en sådan försöksperiod, inte minst med tanke på

TU 1975/76:18

36

deras regionalpolitiska betydelse. Resultatet av försöksverksamheten bör beaktas
vid nedläggningsprövningen.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 9 c bort ha följande lydelse:

(9)c. med bifall till motionen 1975/76:498, yrkandet 2, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande de
i motionen föreslagna försöken med taxesänkningar på bandelarna
Övertorneå-Karungi och Gällivare-Arvidsjaur, m. m.,

5. beträffande handikappanpassad kollektivtrafik av herr Magnusson i Kristinehamn
(vpk) som anser att

dels till det stycke i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”läggs fram” bort fogas följande text:

I motionen 275 framhålls att trafikföretagen har till vissa av utredningens
förslag visat en positiv inställning, till andra en mera negativ. Utredningen
anser att man genom den av TPU föreslagna trafikplaneringsnämnden skall
kunna styra handikappanpassningen. Ansvaret för det direkta genomförandet
av denna - det gäller även kostnaderna för åtgärderna - förutsätts
dock ligga på trafikföretagen. I likhet med motionärerna anser utskottet
att detta kan komma att fördröja genomförandet av många viktiga anpassningsåtgärder
som inte anses gå ihop med det företagsekonomiska intresset.
Därför bör staten träda in med ett ekonomiskt ansvar genom att på tillläggsbudget
uppföra ett förslagsanslag varifrån bidrag kan erhållas för genomförandet
av handikappåtgärder.

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:275,
1975/76:386, 1975/76:613, 1975/76:1601 och 1975/76:1618
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om de i motionerna upptagna frågorna rörande handikappanpassad
kollektivtrafik samt om medelsanvisning härför på till -läggsbudget,

GOTAB 51517 Stockholm 1976