Trafikutskottets betänkande
1975/76: 16
med anledning av motioner angående åtgärder för att främja cykeltrafiken,
m. m.
Motionerna
1 motionen 1975/76:422 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, (del
av yrkandet 3), att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om vidgade
statsbidrag til) kommunernas kollektivtrafik innefattande, såvitt nu
är i fråga, anläggning av cykelleder.
I motionen 1975/76:800 av herr Sven Gustafson i Göteborg (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär
1. att en översyn av statsbidragsbestämmelserna i fråga om gatu- och
vägbyggande kommer till stånd i syfte att möjliggöra statsbidrag till en
systematisk utbyggnad av cykelvägnätet,
2. att vägtrafikförordningen överses med hänsyn till den ökade roll som
cykeltrafiken spelar,
3. att - i avvaktan på den mer långsiktiga lösning som ovannämnda
utredningar kan medföra - regeringen senast till höstsessionen av 1976/77
års riksmöte lägger fram förslag till temporära statsbidragsbestämmelser som
vid sidan av nuvarande väganslag kan stimulera kommunerna att vidta
förbättringar för cykeltrafiken och att ett skäligt belopp anvisas för detta
ändamål,
4. att frågan om bidrag till cykelleder för fritidsverksamhet och semesterresor
också prövas.
I motionen 1975/76:1563 av herr Jonsson i Alingsås (fp) föreslås att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla att den prövar frågan om statsbidrag
till cykel- och gångbanor samt förelägger riksdagen ett sådant förslag.
Utskottet
I anslutning till behandlingen av vissa motionsledes framställda yrkanden
begärde 1972 års riksdag (TU 1972:14, rskr 1972:250) hos Kungl. Maj:t en
utredning med syfte att skapa bättre förutsättningar för cy keltrafiken. Genom
beslut den 12 januari 1973 uppdrog Kungl. Maj:t med anledning härav åt
statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk att gemensamt och i samråd
med statens planverk utföra en utredning i enlighet med riksdagens beslut.
1974 års riksdag (TU 1974:11, rskr 1974:123) gjorde vissa uttalanden om
hur utredningsarbetet fortsättningsvis borde bedrivas, vilket framför allt föranledde
att utredningen tillfördes nya utredningsresurser. 1 oktober 1975
1 Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr 16
TU 1975/76:16
2
redovisades utredningsuppdraget i en skrivelse till regeringen. Samtidigt
överlämnades rapporten ”Cykeln i Stadens trafiknät” (Statens planverk, rapport
nr 33, del 1).
De inventeringar som gjorts i samband med utredningen visar enligt
nämnda skrivelse att situationen för cykeltrafiken i många fall är besvärlig
med hänsyn till såväl säkerhet som framkomlighet. Inte sällan upplevs det
som alltför riskfyllt att cykla, särskilt i storstadsområdenas centrala delar.
Cykeln sägs vara ett billigt, energisnålt och miljövänligt samt föga ytkrävande
transportmedel och erbjuder därmed just sådana kvaliteter som efterlysts
i den allmänna debatten om trafik- och tätortsmiljön. Detta anses
böra föranleda ökade ansträngningar - planeringsmässiga och ekonomiska
- för att avhjälpa bristerna.
Enligt utredningen investeras f. n. ca 70 milj. kr. per år i cykelleder och
andra anläggningar för cykeltrafiken. Härav svarar staten för ca 20 milj.
kr. Det statliga engagemanget har i huvudsak samband med att staten genom
vägverket antingen svarar för den allmänna väghållningen eller lämnar bidrag
till väg- och gatuhållningen i de tätorter där kommunen är väghållare.
Utbyggnad av anordningar för cykeltrafiken sker därvid enligt utredningen
i anslutning till byggande av större trafikleder för motorfordonstrafiken.
Detta anses betyda att delar av cykelvägnätet byggs ut som visserligen är
nödvändigt men som kanske inte alltid från det totala cykelvägnätets synpunkt
är de mest angelägna. Det påpekas att det f. n. icke är formellt möjligt
att lämna bidrag av vägmedel till en systematisk utbyggnad av cykelvägnätet,
vilket skulle förutsätta ändringar i gällande författningar, bl. a. statsbidragskungörelsen(
1971:955). Även från andra utgångspunkter vore det enligt
cykelutredningen lämpligt med en allsidig prövning av bidragssystemet i
fråga om gatu- och vägbyggandet. En viss översyn av vägtrafiklagstiftningen
med avseende på cykeltrafikens problem anses också motiverad.
Enligt den förenämnda skrivelsen torde en total översyn av statsbidragsbestämmelserna
bli tidskrävande, varför det finns skäl att överväga någon
form av temporär lösning vid sidan av nuvarande väganslag som skulle
kunna stimulera kommunerna till att vidta förbättringar för cykeltrafiken.
Ett sådant stimulansbidrag till cyklismen bör vara förenat med en så enkel
administrativ handläggning som möjligt. För att uppnå ett rationellt resursutnyttjande
utan en omfattande gransknings- och kontrollapparat anses
bidragsprocenten böra sättas betydligt lägre än de 85-95 procent som nu
är vanliga för statsbidrag till väg- och gatubyggnadsobjekt.
Enligt motionen 800 är det angeläget att översynen av statsbidragsbestämmelserna
och vägtrafikförordningen kommer till stånd. Ett yrkande
med samma syfte finns i motionen 422 och i motionen 1563. Sistnämnda
motion avser jämväl statsbidrag till gångbanor, vilka dock torde byggas i
anslutning till cykelbanor. I överensstämmelse med de tankegångar som
finns i cykelutredningens skrivelse yrkas i motionen 800 att riksdagen hos
TU 1975/76:16
3
regeringen begär omedelbara åtgärder för att stimulera cykeltrafiken i avvaktan
på en mera långsiktig lösning. Detta bör enligt motionären ske genom
förslag snarast möjligt och senast vid höstsessionen av 1976/77 års riksmöte
beträffande temporära statsbidragsbestämmelser, som vid sidan av nuvarande
väganslag kan stimulera kommunerna att vidta förbättringar för cykeltrafiken.
Ett skälig belopp anses också böra anvisas för detta ändamål.
Utskottet anser att rapporten ”Cykeln i Stadens trafiknät” blir ett värdefullt
hjälpmedel för kommunerna när det gäller att i trafik- och bebyggelseplaneringen
ta större hänsyn till trafikförhållandena för cyklister. I enlighet
med vad som anförts i cykelutredningens skrivelse och i förevarande
motioner behövs emellertid även enligt utskottets uppfattning åtgärder också
från statens sida. Utskottet finner därför att en översyn av statsbidragsbestämmelserna
i fråga om gatu- och vägbyggande bör komma till stånd
i syfte att stimulera till ett sammanhållet och rationellt cykelvägnät. Även
vägtrafikförordningen bör ses över med hänsyn till den ökande roll som
cykeltrafiken spelar.
Då en utredning av detta slag enligt vad som framgått av det anförda
torde bli tidskrävande bör temporära statsbidragsbestämmelser för att stimulera
cykeltrafiken i avvaktan påen mera långsiktig lösning snarast möjligt
föreläggas riksdagen.
I lämpligt sammanhang bör också förslaget beträffande möjlighet att ge
bidrag till cykelleder för fritidsverksamhet och semesterresor tas upp till
prövning.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:422, yrkandet
3 såvitt gäller cykelleder, 1975/76:800 och 1975/76:1563 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
dels en översyn av statsbidragsbestäm melserna i fråga
om gatu- och vägbyggande, dels en översyn av vägtrafikförordningen,
dels förslag snarast möjligt från regeringens sida
beträffande temporära statsbidragsbestämmelser.
Stockholm den 18 mars 1976
På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON
Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius
(m). Lindahl i Lindingö (s), Persson i Heden (c). Hugosson (s). Rosqvist
(s), Clarkson (m). Östrand (s). Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn
(vpk). Sellgren (fp). Johansson i Hållsta (c), Johansson i Åmål (s) och fru
Sandéhn.