TU 1975/76/1

Trafikutskottets betänkande
1975/76:1

med anledning av motion om anslutningen av televerkets planerade
datanät till utländska datanät

Motionen

I motionen 1975:584 av herrar Pettersson i Lund och Hugosson (båda
s) hemställs att riksdagen uttalar att någon anslutning av televerkets planerade
datanät till utländska nät inte sker förrän frågan om en tillfredsställande
kontroll av den internationella datatrafiken med personuppgifter
har lösts genom internationella konventioner eller på annat sätt.

Remissyttrandena

Över motionen har yttranden inhämtats från televerket och datainspektionen.
Sistnämnda myndighet har därvid framhållit att dess inställning
till bl. a. de i motionen aktualiserade frågorna nyligen redovisats i yttrande
till riksdagens konstitutionsutskott över ett antal andra motioner till 1975
års riksmöte. Inspektionen har som sitt yttrande bilagt de aktuella avsnitten
av yttrandet till konstitutionsutskottet. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Televerket framhåller i sitt yttrande över motionen att behovet av dataöverföring
i första hand mellan dataterminaler och datorer under det senaste
årtiondet har vuxit snabbt. Sådan dataöverföring sker såväl över det
allmänna telefonnätet som över fast uppkopplade förhyrda telefonledningar.
Alltmer sofistikerade system, många gånger inkluderande hundratals dataterminaler,
har snabbt utvecklats och tagits i drift de senaste åren. Det
har därvid framstått allt klarare att telefonnätet, som ju uppbyggts för ett
helt annat ändamål än dataöverföring, uppvisar klara nackdelar i väsentliga
stycken då det används för dataöverföring. Framför allt kraven på snabbhet
och säkerhet blir allt svårare att uppfylla med de hittills använda metoderna
för teledataöverföring. Det är mot denna bakgrund televerkets planer på
ett allmänt datanät vid sidan av de befintliga telefon- och telexnäten måste
ses. Endast genom inrättande av ett sådant nät kan enligt verket datakundernas
krav tillgodoses i tillfredsställande utsträckning eftersom nämnda
nät kan byggas med utgångspunkt från dessa krav.

Av televerkets yttrande framgår vidare att utvecklingen av det planerade
svenska datanätet sker i intimt samarbete med övriga nordiska länder. Bl. a.
har en gemensam offertinfordran gjorts hos ett antal tänkbara leverantörer.

1 Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr 1

TU 1975/76:1

Planeringsarbetet är inriktat på samtrafik mellan de nordiska näten redan
från start, dvs. enligt nuvarande planer hösten 1977. Konkreta planer på
samtrafik med datanät i andra länder än de nordiska finns ännu ej. Denna
planering är beroende på datanätsplanerna i övriga länder och även på resultatet
av det internationella standardiseringsarbetet som f. n. pågår såväl
inom Norden och Europa i övrigt som på världsomspännande basis.

Det planerade systemets tekniska utformning ger enligt verkets uppfattning
möjligheter till ett mycket gott skydd för personintegriteten vid såväl
nationell som internationell trafik via det allmänna datanätet. Några motiv
för att generellt avstå från internationell anslutning av det allmänna datanätet
föreligger därför ej. Det anses självfallet böra vara en strävan att ett sådant
nät skall kunna ges en vid användning för så många applikationer som
möjligt för att tillgodose de behov som myndigheter, näringsliv och allmänhet
har - så länge det är fråga om datatrafik som sker i enlighet med
datalagens bestämmelser. En sådan strävan kan enligt verkets bedömning
inte vara annat än positiv och samhällsnyttig vare sig det gäller telefon,
telex, telegraf- eller datatrafik. Verket förklarar sig slutligen berett att ge
datainspektionen all tänkbar insyn, så att datainspektionen bereds möjlighet
att med egna bedömningar som grund skapa det regelsystem för användning
av det allmänna datanätet som inspektionen anser behövligt för skydd av
personintegriteten. Det nämns i sammanhanget också att statskontoret i
samarbete med televerket f. n. driver ett arbete som syftar till att relativt
detaljerat klarlägga säkerhetsaspekterna i det allmänna datanätet.

Datainspektionen framhåller att diskussionen om den automatiska databehandlingens
för- och nackdelar sedan år 1971 har varit intensiv och
lett till en djupare insikt om faktiska och potentiella risker med ett okritiskt
utnyttjande av datatekniken. Enligt inspektionens mening kan datanätet
på sikt - som en ”tröskeleffekt” - komma att få större betydelse för rationaliseringsverksamheten
än vad som i allmänhet torde ha förutsetts. Likaså
skärps vissa problem som inspektionen har till uppgift att bevaka.
Mot denna bakgrund anses det vara angeläget att diskussionen om datanätets
egenskaper och funktioner och dess eventuella konsekvenser intensifieras
och förs i en bred krets av experter, användare och beslutsfattare.

Det från datainspektionens synpunkt främsta skälet till vaksamhet och
beredskap inför det nya utvecklingssteg som datanätet representerar sägs
emellertid vara de nya och svåröverskådliga möjligheter till sammankoppling
av information från olika databanker som det nya nätet på sikt kommer
att erbjuda.

Vidare erinras om att inspektionen tidigare i år under hand uppmärksammat
kommunikationsdepartementet på det allmänna datanätets betydelse
för integritetsfrågorna.

Allteftersom olika länder antar datalagstiftning och allteftersom internationella
databanker inrättas (som t. ex. Swift för bankväsendet och Stin -

TU 1975/76:1

fosystem för medicinsk och teknisk forskning) kommer också behovet av
internationella konventioner att bli mera uppenbart för de utvecklade länderna.

Datainspektionen säger sig slutligen förutsätta att någon svensk anslutning
inte sker till det nordiska eller det europeiska datanät, som planeras bli
genomfort till slutet av 1970-talet, innan giltiga konventioner föreligger.
Konventionstexten bör inte bara omfatta regler till skydd för integriteten
gentemot databanker utan också regler om kontroll av i vilken omfattning
och på vilka grunder dator-baserad personinformation får föras över gränser
och lagras i andra länder än det där registrerad person är bosatt.

Tillkomsten av internationella datakommunikationsnät och Sveriges anslutning
till dessa torde, som motionärerna framhåller, komma att innebära
såväl ett ökat tryck från svenska företag att få föra ut bl. a. personuppgifter
ur landet som ökade möjligheter till en okontrollerad utförsel. Även utskottet
finner det därför angeläget att de olägenheter ur integritetsskydds- och säkerhetssynpunkter
som kan bli en följd härav i möjligaste mån motverkas.

Utskottet kan f. ö. i allt väsentligt ansluta sig till vad datainspektionen
anfört rörande behovet av vaksamhet och beredskap inför det nya utvecklingssteg
som datanätet representerar. Av yttrandena framgår emellertid att
de av motionärerna aktualiserade frågorna redan uppmärksammats samt
att datainspektionen gjort en hänvändelse till kommunikationsdepartementet
i frågan. Granskningen av de i olika sammanhang aktualiserade säkerhetsproblemen
bör kunna ske genom det samarbete mellan televerket och
datainspektionen samt övriga intressenter som därvid förutsatts komma till
stånd. Det är angeläget att så sker.

Utskottet förutsätter också för sin del att någon svensk anslutning till
utländska datanät inte sker förrän de av motionärerna aktualiserade frågorna
fått en tillfredsställande lösning. Under hänvisning härtill samt till vad i
övrigt anförts finner utskottet något särskilt uttalande från riksdagens sida
som motionärerna föreslagit inte nu vara påkallat.

Utskottet hemställer följaktligen

att motionen 1975:584 ej föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

Stockholm den 17 oktober 1975

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö
(s). Persson i Heden (c), Hjorth (s). Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga
(c), Clarkson (m), Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk),
Sellgren (fp), Johansson i Åmål (s), fru Swartz (fp) och fru Sandéhn (s).

TU 1975/76:1

Bilaga

Yttranden över motionen 1975:584
Televerket (1975-04-14)

Telefonnätet har under en lång följd av år utvecklats och utbyggts för
sitt primära ändamål, talöverföring. Under det senaste årtiondet har behovet
av dataöverföring i första hand mellan dataterminaler och datorer vuxit
snabbt. Sådan dataöverföring sker såväl över det allmänna telefonnätet som
över fast uppkopplade förhyrda telefonledningar. Alltmer sofistikerade system,
många gånger inkluderande hundratals dataterminaler, har snabbt
utvecklats och tagits i drift de senaste åren. Det har därvid framstått allt
klarare att telefonnätet som ju uppbyggts för ett helt annat ändamål än
dataöverföring, uppvisar klara nackdelar i väsentliga stycken då det används
för dataöverföring. Det är framför allt kraven på snabbhet och säkerhet
som blir allt svårare att uppfylla med de hittills använda metoderna för
teledataöverföring. Säkerhetsaspekten har därvid flera dimensioner. Det är
fråga om krav på låg bitfelssannolikhet, dvs. hög grad av överensstämmelse
mellan utsänd och mottagen information, låg felfrekvens, snabb fellokalisering
och felavhjälpning men också om hög grad av säkerhet mot obehörig
åtkomst av data. Det är mot denna bakgrund televerkets planer på ett allmänt
datanät vid sidan av de befintliga telefon- och telexnäten måste ses. Endast
genom inrättande av ett sådant nät kan datakundernas krav tillgodoses i
tillfredsställande utsträckning eftersom detta nät kan byggas med utgångspunkt
från dessa krav.

Även dataöverföring till och från utlandet expanderar mycket snabbt.
Bl. a. är ett antal bokningssystem för flyg- och båttrafiken under uppbyggnad.
Bokningssystemen använder fast uppkopplade förhyrda ledningar. Storleken
av den utländska datatrafiken via det allmänna telefonnätet är okänd eftersom
möjligheter saknas att avgöra om ett automatiskt kopplat samtal innehåller
tal eller data.

Utvecklingen av det planerade svenska datanätet sker i intimt samarbete
med övriga nordiska länder. Bl. a. har en gemensam offertinfordran gjorts
hos ett antal tänkbara leverantörer. Planeringsarbetet är inriktat på samtrafik
mellan de nordiska näten redan från start dvs. enligt nuvarande planer hösten
1977. Konkreta planer på samtrafik med datanät i andra länder än de nordiska
finns ännu ej. Denna planering är beroende på datanätsplanerna i övriga
länder och även på resultatet av det internationella standardiseringsarbetet
som för närvarande pågår såväl inom Norden och Europa i övrigt som på
världsomspännande basis. I detta standardiseringsarbete diskuteras bl. a. vilka
kundtjänster som skall ingå i ett datanät och hur dessa tjänster bör
utformas.

Planering av tekniska faciliteter i datanäten sker med förutsättningen att

TU 1975/76:1

minst samma säkerhet mot obehörig anslutning till datorer ska kunna erbjudas
som vid dagens hyrda ledningsnät. Följande tjänster är mest intressanta
när det gäller begränsning och registrering av trafik i och mellan
datanäten.

Sluten användargrupp. Tjänsten innebär att kunden kan specificera vilka
dataterminaler som skall fl göra uppkopplingar till hans dator. Nätet kommer
då att stoppa uppkopplingsförsök från alla terminaler som ej är behöriga.

Identifiering av ankommande trafik. Tjänsten innebär att datanätet vid
varje uppkoppling lämnar uppgift till den anropade om numret på den anropande.

Registrering av trafik. All avgående trafik i nätet kommer att registreras
med avseende på ursprung, tid och destination. Uppgifterna är avsedda
att användas för debiteringsändamål men kan även användas för trafikkontroll.

En ytterligare tänkbar trafikbegränsning skulle kunna skapas genom att
datanätet förses med möjlighet för kund som så önskar att spärra trafik
till och från utlandet. Däremot kan på teknisk väg någon spärr för olika
typer av trafik ej åstadkommas.

Genom de uppräknade tjänsterna föreligger enligt vår uppfattning möjligheter
till ett mycket gott skydd för personintegriteten vid såväl nationell
som internationell trafik via det allmänna datanätet. Att utfärda föreskrifter
för hur dessa möjligheter skall brukas för olika användare-torde i första
hand åvila Datainspektionen, som har att övervaka efterlevnaden av lagbestämmelserna
inom området; televerket anser sig för sin del genom tillhandahållande
av de nämnda faciliteterna ha sörjt för att Datainspektionen
ges fullgoda möjligheter att fullgöra detta sitt uppdrag.

Som tidigare anförts finns ej någon möjlighet att avgöra om ett automatiskt
kopplat telefonsamtal innehåller tal eller data. De tekniska möjligheter som
det allmänna datanätet erbjuder som skydd för personintegriteten föreligger
alltså inte i telefonnätet. Det kan nämnas att ca 90 % av Sveriges internationella
telefontrafik utväxlas helautomatiskt.

Mot bakgrund av ovanstående ser vi inte några motiv för att generellt
avstå från internationell anslutning av det allmänna datanätet. Tvärtom
menar vi att ett sådant beslut på ett olyckligt sätt skulle gå stick i stäv
mot de motiv som inledningsvis anförts ovan för inrättande av ett allmänt
datanät. Det bör självfallet vara en strävan att ett sådant nät skall kunna
ges så vid användning som möjligt för så många applikationer som möjligt
för att tillgodose de behov som myndigheter, näringsliv och allmänhet har
- så länge det är fråga om datatrafik som sker i enlighet med datalagens
bestämmelser. En sådan strävan kan enligt vår bedömning inte vara annat
än positiv och samhällsnyttig vare sig det gäller telefon, telex, telegrafeller
datatrafik.

Vi är självfallet beredda att ge Datainspektionen all tänkbar insyn i funktionen
hos de faciliteter som tidigare nämnts så att Datainspektionen bereds

TU 1975/76:1

möjlighet att med egna bedömningar som grund skapa det regelsystem för
användning av det allmänna datanätet som Inspektionen anser behövligt
för skydd av personintegriteten. Det bör i sammanhanget också nämnas
att Statskontoret i samarbete med televerket f. n. driver ett arbete som syftar
till att relativt detaljerat klarlägga säkerhetsaspekterna i det allmänna datanätet.

Datainspektionen (1975-03-24)

Datainspektionen har nyligen i yttrande till riksdagens konstitutionsutskott
över ett antal motioner till 1975 års riksdag utförligt redogjort för
sin inställning till bl. a. de i motionen 1975:584 aktualiserade frågorna (yttrande
1975-02-26, DI dnr 193-75).

De aktuella avsnitten ur yttrandet till konstitutionsutskottet bilägges. Utöver
vad som där nämns har datainspektionen ingenting ytterligare att anföra.

14 Allmänt datanät (motion nr 95)

I motionen hemställs att riksdagen begär att regeringen låter genomföra
en noggrann granskning av säkerhetsproblemen innan ett allmänt datanät
upprättas, så att man inte därigenom släpper lös en rad nya möjligheter
till förmögenhetsbrott och industrispionage.

Televerket har för avsikt att under första halvåret 1975 bl. a. fatta de
investeringsbeslut som krävs för att det allmänna datanätet skall kunna
börja utnyttjas under 1977.

Televerkets utredning om ett separat allmänt datanät påbörjades redan
1969 och var i allt väsentligt slutförd den 10 maj 1971 i rapporten ”Separat
allmänt datanät, systemutredning 1971”.

Diskussionen om den automatiska databehandlingens för- och nackdelar
har sedan 1971 varit intensiv och lett till en djupare insikt om faktiska
och potentiella risker med ett okritiskt utnyttjande av datatekniken. Enligt
datainspektionens mening kan datanätet på sikt - som en ”tröskeleffekt”
- komma att få större betydelse för rationaliseringsverksamheten än vad
som i allmänhet torde ha förutsetts. Likaså skärps vissa både aktuella och
mera långsiktiga problem som inspektionen har till uppgift att bevaka.

Mot denna bakgrund anser inspektionen det angeläget att diskussionen
om datanätets egenskaper och funktioner och dess eventuella konsekvenser
intensifieras och förs i en bred krets av experter, användare och beslutsfattare.

Televerket har för sin del hävdat att datanätet snarast kan anses erbjuda
en bättre säkerhet än vad som är fallet med nu tillämpad dataöverföringsteknik.
Detta torde i huvudsak vara riktigt vad avser den tekniska säkerheten
mot obehörig åtkomst i den del av dataöverföringsnätet som televerket har
ansvar för, dvs. mellan en teleförbindelses ändpunkter. Även om säkerheten
således i vissa avseenden torde kunna ökas, kan enligt datainspektionens

TU 1975/76:1

mening nya risker uppstå i andra avseenden.

Bland de tjänster televerket avser erbjuda abonnenterna i nätet kan sålunda
nämnas lagring av meddelanden för att möjliggöra kommunikation mellan
terminaler som ej direkt kan kommunicera med varandra liksom även i
det fall en mottagande terminal är upptagen och meddelandet skall sändas
så snart terminalen blir ledig. Televerket avser även att i vissa fall erbjuda
kodomvandling av meddelanden som då sker i nätet. Dessa tjänster nödvändiggör
en lagring av de aktuella meddelandena på datorminnen och
bearbetning av dem med program i televerkets datorer.

Viktigare än dessa problem är emellertid sådana frågor som ligger utanför
televerkets ansvarsområde och kontroll. Till en teleförbindelses ändpunkter
kopplas terminaler och datamaskiner. De risker för obehörig åtkomst som
i dag finns i system som utnyttjar befintliga, fast uppkopplade eller uppringda
förbindelser kan inte genom tillgänglig teknik för t. ex. identifikation och
behörighetskontroll helt undanröjas. Genom det sätt på vilket nätet kan
förväntas komma att efter hand utnyttjas ökar dessa risker. De flesta känsliga
terminalsystem är i dag uppbyggda med fasta, av televerket särskilt uppkopplade
förbindelser mellan terminal och datamaskin. Ett sådant system
kan jämföras med ett t. ex. av militären för tillfälligt bruk uppbyggt telefonsystem
med några sinsemellan förbundna telefonapparater som ej står
i förbindelse med det allmänna telenätet. Analogt härmed kan en anslutning
till det allmänna datanätet motsvaras av en inkoppling av telefonen i det
allmänna telefonnätet. Därvid uppstår en i tidigare system obefintlig risk
för obehörig uppringning. En viktig skillnad är att datorns förmåga att skilja
mellan behörig och obehörig uppringning är betydligt sämre än motsvarande
mänskliga förmåga.

Det från datainspektionens synpunkt främsta skälet till vaksamhet och
beredskap inför det nya utvecklingssteg som datanätet representerar är emellertid
de nya och svåröverskådliga möjligheter till sammankoppling av information
från olika databanker som det nya nätet på sikt kommer att erbjuda.
Datalagen ger visserligen möjlighet till föreskrifter, men övervakningen
kan försvåras. Rationaliseringsönskemålen kan här komma i direkt
kollision med den enskildes rätt till personlig integritet. De följande skisserna
avser illustrera dessa nya risker.

TU 1975/76:1

TERMINALER

DATAMASKINER OCH DATABASER

	Riksförsäkringsverket
/

\	Exekutionsväsendet
y

i "N	Rikspolisstyrelsen
/
j

a d -

Centrala f ast ighetsdatrj

Banker o försäkr bolag

Varje databas, såsom riksförsäkringsverkets register, rikspolisstyrelsens
register, etc. har i allmänhet genom uppkopplade förbindelser i telefonnätet
fast anslutning till de terminaler som utnyttjas i respektive system. En och
samma terminal kan härigenom endast kommunicera med den datamaskin
som den är ansluten till.

Riksförsäkringsverket

Exekut ionsvaser.det

Datanät

Rikspolisstyre]sen

Centrala fastighetsdata

Bank o förs bolag

Genom den långtgående standardisering av kommunikationsprocedurer,
terminaler, m. m. som uppmuntras och med säkerhet kommer att påskyndas
genom datanätets tillkomst skapas tekniska förutsättningar för varje terminal
att kommunicera med varje databas liksom för terminaler respektive datamaskiner
att kommunicera med varandra.

I detta sammanhang kan nämnas att man enligt uppgift, inom internationella
teleorgan diskuterat specifikationer för en standardterminal vars

TU 1975/76:1

koppling till nätet skulle ske på motsvarande sätt som en telefon kopplas
till telefonnätet.

Datainspektionen har sedan sin tillkomst aktivt deltagit i det internationella
samarbetet inom olika organ i syfte att uppnå internationella överenskommelser
på dataområdet. Datainspektionen har även inom ramen för
tillgängliga resurser sökt ta initiativ på detta område. Datainspektionen har
hittills tagit ställning till ett mindre antal framställningar om inspektionens
medgivande enligt 11 § datalagen till databehandling i utlandet. Inställningen
till dessa framställningar har varit restriktiv och medgivande har beviljats
endast i några fall där fråga varit om ett fåtal, föga känsliga uppgifter rörande
ett mindre antal registrerade.

Televerket har inom de internationella teleorganisationerna och även i
samarbete med de övriga nordiska länderna deltagit i arbetet på att förbereda
en framtida anslutning av det svenska datanätet till motsvarande utländska
nät.

Enligt datainspektionens mening synes det naturligt med en närmare
koppling av frågorna om internationella konventioner på integritetsskyddsområdet
med frågorna om konventioner på dataöverföringsområdet. Såväl
tidsplaner som ekonomi i de internationella näten kan komma att påverkas.
(Se även avsnitt 25.) Som framgår av motionen är datakommunikationsfrågorna
inte uteslutande ett integritetsproblem. Även databehandling av
rent tekniska data eller administrativa ej personanknutna data via ett datanät
kan öka samhällets sårbarhet. Dessa problem accentueras naturligtvis vid
överföring av data för behandling i ett annat land.

Möjligheterna att i dagens läge kontrollera efterföljden av 11 § datalagen
är, som anfördes i förarbetena till datalagen, små. Bl. a. torde det vara omöjligt
att förhindra att t. ex. enstaka magnetband med personuppgifter utan
medgivande förs ut ur landet. Tillkomsten av internationella datakommunikationsnät
torde innebära att en mycket stor del av den hastigt ökande
datatrafiken länderna emellan kommer att slussas via dessa nät. Datainspektionen
finner det då naturligt att frågan om åtgärder för att förhindra
brott mot datalagen i samband med den internationella datatrafiken tas
upp till övervägande i anslutning till arbetet med internationella konventioner.

Datainspektionen har tidigare i år under hand uppmärksammat kommunikationsdepartementet
på det allmänna datanätets betydelse för integritetsfrågoma.
Den i motionen önskade granskningen av hithörande säkerhetsproblem
torde kunna ske genom samarbete mellan televerket och
datainspektionen samt övriga intressenter. Kontakter mellan de båda myndigheterna
har redan förekommit.

TU 1975/76:1

25 Internationell! datasamarbete (motion nr 69)

I motionen hemställs i denna fråga att riksdagen ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om samordning av datalagstiftning och åstadkommande
av internationellt bindande konventioner till skydd för de
enskilda medborgarnas integritet och mot obehörig avtappning av data.

Datainspektionen åberopar sitt yttrande i samma fråga år 1974(KU 1974:20
s. 35-37) och tillägger nu följande.

Inom Europarådet har dess högsta organ, ministerrådet, den 20 september
1974 antagit resolution (74) 29 med rekommendationer till medlemsländernas
regeringar om skydd för privatlivet gentemot databanker på den
offentliga sektorn. Tillsammans med den tidigare antagna motsvarande resolutionen
angående den privata sektorn har därmed åstadkommits en gemensam
grund för nationella lagar inom Europarådets medlemsländer.

Samtidigt pågår utrednings- och lagstiftningsarbetet på detta område i
flera av medlemsländerna. Utrednings- och lagstiftningsarbetet följs av Europarådets
sekretariat som åtagit sig uppgiften att ta erforderliga initiativ
när ett tillräckligt underlag i form av nationell lagstiftning föreligger, troligen
redan i år.

Under år 1974 haren konferens hållits i London på initiativ av Europarådet
över ämnet ”Regler om god datased” (on rules of conduct applicable in
informatics). Konferensen utmynnade i en förklaring att denna fråga i första
hand bör lösas lagstiftningsvägen.

I USA antogs den 1 januari 1975 en lagstiftning som reglerar inrättandet
och förandet av federala register. Denna lagstiftning gäller både manuellt
och maskinellt förda register. Samtidigt beslöt Kongressen tillsätta en Federal
Privacy Commission som skall ha visst ansvar för lagens efterlevnad samt
fortsätta att utreda möjligheterna till motsvarande lagstiftning beträffande
den privata sektorn. Den amerikanska lagstiftningen motsvarar i stort den
hessiska datalagen.

Inom OECD har under år 1974 hållits två sammankomster rörande data
och integritet. Vidare har i februari 1975 hållits ett seminarium om data
och telekommunikation. Datainspektionen har varit representerad vid samtliga
dessa. Genom användningen av sådana nya kommunikationsmöjligheter
som satellitöverföring mellan olika världsdelar bör sannolikt frågan
om internationella överenskommelser inte begränsas till en europeisk angelägenhet.
Förhållandevis många svenska företag använder sig av möjligheten
att via satellit överföra och återhämta information som bearbetas
i USA. Det finns således starka skäl att överväga om inte frågan om internationella
konventioner bör behandlas inom ramen för OECD:s verksamhet
i stället för inom Europarådet.

Inom OECD har, ännu helt informellt, bildats en arbetsgrupp som skall
bl. a. kartlägga de problem som uppkommer vid överförande av datalagrad
information eller vid bearbetningar i ett land via terminal i ett annat. Ar -

TU 1975/76:1

betsgruppen kommer att i datainspektionens regi sammanträda i Stockholm
i mars 1975.

Frånsett de integritetsproblem som kan uppkomma genom att informationen
behandlas utanför den svenska datalagens jurisdiktionsområde på
sätt som inte är förenligt med datalagen kan erinras om samhällets ökade
sårbarhet och behovet av ökad säkerhet.

Det är sannolikt att registeransvariga kommer att ställa krav på ökad
säkerhet och ekonomiska garantier för den information som i framtiden
kommer att transporteras via datanät eller satellit. Informationen har ofta
mycket stort ekonomiskt värde, och skulle den förvanskas eller förstöras
kan det leda till betydande förluster. Dessa kan vara direkt ekonomiskt
mätbara men kan också uppstå genom att administrationen eller verksamheten
i övrigt vid ett svenskt företag i vart fall temporärt upphör att fungera
om en datamaskin i utlandet plötsligt ej längre skulle hållas tillgänglig för
regelbundet återkommande körningar. Det svenska företaget saknar kanske
tillgång till system- och programdokumentation eller till en för de aktuella
rutinerna lämplig datamaskin; och de manuella rutiner som tidigare tilllämpats
har kanske sedan länge ej använts. Det är i dessa fall inte bara
fråga om avsiktligt genomförda händelser som sabotage, utan kriser mellan
andra länder genom vilka datanätslinjerna passerar eller rena olyckshändelser
kan utlösa samma effekter. Allt detta leder till att även andra skäl än rena
integritetsskäl talar för att internationella överenskommelser snabbt kommer
till stånd.

Allteftersom olika länder antar datalagstiftning och allteftersom internationella
databanker inrättas (som t. ex. Swift för bankväsendet och Stinfosystem
för medicinsk och teknisk forskning) kommer behovet av internationella
konventioner att bli mera uppenbart för de utvecklade länderna.
Om det inte blir en mer allmän uppslutning kring dessa överenskommelser
är risken påtaglig för att något eller några länder utvecklas till "data havens”,
där databehandling kan ske helt fritt.

Redan på det nordiska området behövs samordning lagstiftningarna emellan
eller konventioner. Även i detta sammanhang medverkar datainspektionen.
Samråd har förekommit med representanter för Danmark, Finland
och Norge. Den finska kommittén har också företagit studiebesök hos datainspektionen.
I samverkan med Nordiska rådet och den Nordiska Dataunionen
kommer datainspektionen att delta i ett 3-dagarsseminarium i
Oslo i september 1975.

Skillnaden mellan de lagstiftningar som kan väntas på olika håll i världen
och den svenska datalagen har påtagligt minskat bl. a. genom den praxis
datainspektionen har utvecklat genom det förenklade förfarandet. Förutsättningar
torde således finnas för överenskommelser. Ett förslag kan vara
att lägga bestämmelserna om rätt för registrerad till insyn i personregister
(10 § datalagen) och om dataintrång (21 § datalagen) som en första grund
för en internationell konvention. I vart fall torde 21 § inte vara kontroversiell

TU 1975/76:1

eller på något sätt stå i strid med lagstiftningen i övrigt i andra länder.
Detta skulle självfallet bara utgöra en första grund som sedan snabbt bör
utvecklas vidare. Utöver integritetsfrågorna bör så småningom även tekniska
och ekonomiska frågor behandlas.

I avvaktan på internationella överenskommelser har datainspektionen intagit
en synnerligen restriktiv hållning till frågor om medgivande till databehandling
utomlands (11 § datalagen). Endast enstaka ärenden har hittills
prövats, varvid några ansökningar bifallits och ett par avslagits. Ytterligare
ärenden skall inom kort behandlas. De avser bl. a. kundregister, personalregister,
reskontrarutiner och forskningsregister. Upplysningsvis skall också
nämnas att ansökningar om tillstånd att föra personregister inkommit från
en del utländska företag som utför sin databehandling i Sverige.

Datainspektionen förutsätter att någon svensk anslutning inte sker till
det nordiska eller det europeiska datanät, som planeras bli genomfört till
slutet av 1970-talet, innan giltiga konventioner föreligger. Konventionstexten
bör inte bara omfatta regler till skydd för integriteten gentemot databanker
utan också regler om kontroll av i vilken omfattning och på vilka
grunder ADB-baserad personinformation får föras över gränser och lagras
i andra länder än det där registrerad person är bosatt.

Datainspektionen vill kraftigt understryka vad som framgår av den här
lämnade redogörelsen, nämligen att förhållandena utomlands på dataområdet
har direkt betydelse för det integritetsskydd som vi i vårt land vill
tillförsäkra medborgarna genom datalagen och att detta samband fortlöpande
ökar i betydelse. Internationella initiativ från Sverige på detta område är
därför också ett påtagligt nationellt svenskt intresse vid sidan av de allmänna
intressen som ligger till grund för Sveriges medverkan i internationellt arbete.

Redan nu kan nämnas att ett fortlöpande arbete med jämförande studier
av lagstiftning och lagförslag samt viss datateknik i olika länder samt utarbetande
av utkast på grundval härav borde påbörjas snarast om Sverige
anses böra vara initiativtagare i fråga om internationella överenskommelser.
Datainspektionen känner sig ansvarig för att sådana initiativ aktualiseras
och kommer i mån av förmåga att hos statsmakterna föreslå de åtgärder
och därav föranledda resurser som behövs.

Detta yttrande har beslutats av datainspektionens styrelse. Därvid deltog
generaldirektören Källner, ordförande, ledamöterna Hugosson, Pernelid,
Pettersson, Polstam, Redvall, Vinge, Westerholm, Westin, Wijkman samt
ersättaren Nordström och byråchefen Freese. I yttrandet såvitt det avser
motionerna nr 93 och 1017 deltog dock inte ledamoten Wijkman samt såvitt
avser motionen nr 669 inte ledamöterna Hugosson och Pettersson.

GOTAB 75 9828 S Stockholm 1975