SoU 1975/76:9

Socialutskottets betänkande

1975/76:9

med anledning av motion om inrättande av en medicinsk nomenklaturcentral Motionen I

motionen 1975:474 av herr Ericson i Örebro m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär inrättandet av en medicinsk nomenklaturcentral.

I motionen framhålls att det medicinska språket blir alltmer oenhetligt.
Det påpekas härvid att samma företeelser kan ha en mängd olika beteckningar
och att det förekommer att en och samma term har flera betydelser.

Vidare framhålls att normer för det medicinska språket saknas i stor utsträckning
och att speciellt på nya medicinska områden är språkbruket svävande.
Motionärerna påpekar att riskerna för missförstånd är betydande.
Vidare påpekar motionärerna att på senare år har engelska facktermer blivit
allt vanligare och att detta skapar problem därför att de ofta är svåra att
anpassa till svenska språket.

Det påpekas vidare bl. a. att stora förluster i tid, pengar och forskningsresultat
orsakas av den rådande terminologiska förvirringen och att kommunikation
och litteratursökning försvåras.

För att råda bot på dessa förhållanden behövs enligt motionärerna på
det medicinska området en nomenklaturcentral motsvarande Tekniska nomenklaturcentralen.
En sådan skulle, anförs det, skapa fastare normer för
det medicinska språket, inte minst genom att den skulle kunna lämna bistånd
i arbetet med att bilda nya termer.

Anmärkning. Terminologi, som egentligen betyder läran om termer, innebär
en sammanställning av ett fackområdes termer, i allmänhet försedda
med definitioner eller begreppsförklaringar. Om en strikt systematiskt ordnad
namnförteckning brukar man använda ordet nomenklatur (lat. namnförteckning).

Behandlingen av frågor avseende den medicinska terminologin m. m.

Visst internationellt samarbete m. m.
Världshälsovårdsorganisationen (WHO)

WHO:s ”Interim Commission” påbörjade år 1946 arbetet med en översyn
över dåvarande för statistiskt ändamål upprättade internationella förteckningar
över dödsorsaker och sjukdomar. Detta arbete, som lades på en sär 1

Riksdagen 1975/76. 12 samt. Nr 9

Soli 1975/76:9

skild kommitté, ledde till att WHO år 1948 antog regler beträffande klassificering
(inklusive sammanställning och publicering av statistik) avseende
sjukdomar och dödsorsaker. Enligt dessa regler, vilka sedermera utökats,
skall medlemmarna av WHO publicera statistik beträffande dödsorsaker
i enlighet med bl. a. den klassifikation och de nummerbeteckningar som
finns i listor i en handbok beträffande den internationella statistiska klassifikationen
av sjukdomar, skador och dödsorsaker, vilken utgör en bilaga
till reglerna. Klassifikationslistorna har sedermera reviderats. Förberedelser
för ny revision pågår, och WHO beräknas under innevarande höst fatta
beslut om revidering av gällande klassifikationslistor.

I inledningen till den av WHO utgivna sammanställningen av gällande
klassifikationslistor m. m. (benämnd International Classification ofDiseases)
uttalas bl. a. att syftet med den statistiska klassifikationen är att åstadkomma
en lista över sjukdomar m. m. för statistikarbete och inte en nomenklatur
beträffande sjukdomar och skador.

Förenta nationernas organisation för utbildning,
vetenskap och kultur (Unesco)

Unesco, som också arbetar med klassifikationsfrågor, arbetar sedan är
1971 på ett dokumentationsprogram benämnt UNISIST, vilket syftar till
samordning av all vetenskaplig information och dokumentation över hela
världen.

Inom ramen för UNISIST-arbetet behandlas bl. a. frågor om ett klassifikationssystem
benämnt ”Broad System of Ordering” (BSO).

Arbetet med terminologifrågor i anslutning till UNISIST-projektet bedrivs
sedan år 1971 i en särskild arbetsenhet benämnd International Information
Centre for Terminology (INFOTERM).

MEDLARS och MEDLINE

År 1879 utgav den amerikanske arméläkaren John Shaw Billings den
första volymen av ett numera klassiskt referensverk, ”Index Medicus”. Syftet
var att åstadkomma en månatlig förteckning över artiklar i löpande
medicinska tidskrifter i världen. Index Medicus sammanställs numera vid
National Library of Medicine (NLM) i Bethesda, USA. För att kunna producera
Index Medicus på ett mer rationellt sätt började man år 1964 lägga
in uppgifter på data. Ett speciellt dokumentationssystem, Medical Literature
Analysis and Retrieval System (MEDLARS), utvecklades vid NLM.
I princip går man tillväga så att inkomna tidskrifter analyseras och indexeras
med särskilda nyckelord, vilka jämte uppgifter om författare, tidskrift m. m.
matas in på ett magnetband. Varje månad tar man sedan med hjälp av
datorn fram den aktuella versionen av Index Medicus. Dessutom kan man
från databasen framställa specialbibliografier, t. ex. Toxicity Bibliography.

SoU 1975/76:9

Ett tredje användningsområde för MEDLARS är litteratursökningar avpassade
efter enskilda forskares speciella önskemål.

Ett system som MEDLARS bygger på indexering av dokument enligt
en för ändamålet konstruerad ordlista med tillhörande syntaktiska regler.
MEDLARS’ ordlista heter Medical Subject Headings (MeSH) och den utkommer
som supplement till januariutgåvan av Index Medicus varje år.

Vid indexeringen väljer man ut ett antal ämnesord som karakteriserar
artikelns innehåll. Dessa ord hämtas från ordlistan MeSH, som innehåller
drygt 9 000 indexeringsord ordnade dels alfabetiskt, dels i hierarkier.

När man skall göra en litteratursökning för en enskild frågeställare använder
man orden ur MeSH för att konstruera en sökfråga. Med hjälp av
denna tas referenser till medicinska artiklar inom frågeställarens intresseområde
fram ur MEDLARS’ databank. Genom att MEDLARS alltså har
en fastställd vokabulär som följs vid indexeringen kommer referenser om
ett och samma begrepp att återfinnas under ett och samma ord oberoende
av vilket uttryck den enskilde författaren använt och oberoende av om
ordet finns med i titeln till artikeln eller ej.

Vid NLM pågår ständigt ett utvecklingsarbete för MEDLARS. En särskild
sektion ägnar sig åt terminologifrågor och avgör vilka ord som skall nyinföras
i MeSH.

I början av 1970-talet gjordes MEDLARS tillgängligt för direktkommunikation
via terminal. Denna ”on-line-version” av MEDLARS benämns
MEDLINE. Databanken för MEDLARS omfattar ca 2,5 miljoner referenser
för åren 1964-1975. Den växer numera med ca 250 000 referenser per år
ur ca 2 300 tidskrifter från hela världen. Indexering av artiklar för införande
i MEDLARS sker inte bara i USA. Så t. ex. indexeras alla nordiska medicinska
tidskrifter som ingår i MEDLARS vid biomedicinska dokumentationscentralen
(BMDC) vid karolinska institutet.

Nordiskt samarbete

NOS-M, NOP-M och NOP-M-MANUS

Statens medicinska forskningsråd och motsvarande organ i andra nordiska
länder samarbetar i Nordiska samarbetsnämnden för medicin (NOS-M), vilken
bl. a. leder ett nordiskt samarbete beträffande biomedicinsk datorbaserad
litteratursökning som bedrivs vid biomedicinska dokumentationscentralen
(BMDC) vid karolinska institutet. För handläggning av gemensamma nordiska
publiceringsfrågor har vidare år 1968 inrättats en nordisk publiceringsnämnd
för medicin (NOP-M).

NOP-M inrättade år 1973 ett manuskriptsekretariat (NOP-M-MANUS)
bl. a. för att fullfölja ett under ett tidigare NOP-M-projekt påbörjat arbete
på en gemensam nordisk vägledning för utformning av manuskript till nor -

SoU 1975/76:9

diska biomedicinska (medicin, odontologi, farmaci, veterinärmedicin) tidskrifter.
Denna vägledning avses innehålla rekommendationer rörande bl. a.
utformning av litteraturhänvisningar, figurer och tabeller och användning
av korrekt terminologi. Sekretariatet skall fungera som ett samnordiskt kontaktorgan
i publiceringsfrågor såväl för de nordiska länderna sinsemellan
som mellan de nordiska länderna och internationella projekt i den övriga
världen. Manuskriptsekretariatet är förlagt till BMDC.

NOM ESKO

Med anledning av en rekommendation av Nordiska rådet (nr 32/1965)
har tillsatts en nordisk medicinalstatistikkommitté (NOMESKO) för utredning
av förutsättningarna för en likartad medicinalstatistik i de nordiska
länderna. Svenska ledamöter i NOMESKO tillkallades första gången genom
beslut av Kungl. Maj:t år 1966.

Behandlingen av medicinska terminologi/lågor i Sverige m. m.

SINFDOK

Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK)
inrättades den 1 juli 1968 som ett självständigt organ administrativt knutet
till styrelsen för teknisk utveckling (STU), som samtidigt inrättades. SINFDOK
är ett centralt organ för vetenskaplig och teknisk information och
dokumentation och har till uppgift bl. a. att samordna resurserna inom området
för vetenskaplig och teknisk information och dokumentation, ta initiativ
och främja forsknings- och utvecklingsarbete,svara förden långsiktiga
planeringen samt fungera som nationellt och internationellt kontaktcentrum.
De operativa funktionerna, dvs. driften av informations- och dokumentationssystem,
handhas av vederbörande fackorgan.

Tekniska nomenklaturcentralen (TNC)

På det tekniska området bildades år 1941 på initiativ av Ingenjörsvetenskapsakademien
Tekniska nomenklaturcentralen för att söka lösa de
språksvårigheter som uppstod i samband med teknikens snabba utveckling.
Denna central fick en stadga som utfärdades av Kungl. Maj:t och har nu
en budget som till ungefär hälften utgörs av direkta statsbidrag och till
hälften av medlemsavgifter från och projektkostnader ersatta av industrin
och statliga verk.

Enligt gällande stadgar - vilka fastställdes av Kungl. Maj:t år 1941 och
senast ändrats år 1975 - har TNC till uppgift att åstadkomma en för svenska
förhållanden lämpad teknisk nomenklatur.

För att fylla denna uppgift skall TNC bl. a. (1) föreslå nya termer och
tecken i erforderlig utsträckning, (2) utge handböcker, tabeller etc. över

SoU 1975/76:9

ifrågavarande uttrycksmedel,(3) verka Tören dylik nomenklaturs tillämpning
inom statliga verk och inrättningar, vetenskap, industri, skolor, förlagsverksamhet
och press samt i den mån så behövs för vinnande av detta syfte
granska andra inom landet utgivna och utkommande ordlistor och normskrifter
ävensom läroböcker och liknande litteratur för tekniken jämte dess
grund- och gränsvetenskaper, (4) stå till tjänst med upplysningar och råd
i tekniska nomenklaturfrågor, (5) på andra lämpliga sätt verka för god teknisk
nomenklatur inom landet samt (6) upprätthålla förbindelse med motsvarande
organisationer i andra länder.

TNC grundar sin verksamhet på samarbete med anslutna medlemmar,
stödjare och rådgivare. Såsom medlemmar kan ingå myndigheter, institutioner,
organisationer och företag med intresse för teknisk nomenklatur och
förmåga att befordra TNC:s syften.

TNC utvecklar f. n. ett rationaliseringssystem avsett att på ett effektivt
sätt insamla, bearbeta, lagra och distribuera terminologisk information. Systemet,
inregistrerat under benämningen TERMDOK, innebär tillämpning
av datamaskinella metoder för att bl. a. bygga upp en s. k. termbank, effektivera
arbetsrutinerna och möjliggöra utbyte med likartade system i andra
länder.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen ger ut vissa klassifikationer som är avsedda att användas
vid statistisk redovisning till styrelsen.

Socialstyrelsen har sålunda utgett en klassifikation av sjukdomar av år
1968, vilken anges utgöra det första steget mot en gemensam nordisk version
av en år 1965 gjord och år 1966 antagen revision av WHO:s ”International
Classification of Diseases”. Socialstyrelsen har vidare bl. a. utgett klassifikationer
av operationer och av radiologiska åtgärder samt en anestesiklassifikation.

I inledningen till klassifikationen av sjukdomar framhålls bl. a. att en
sjukdomsklassifikation främst innebär ett system för gruppering av diagnoser
för statistiska ändamål, där både väl preciserade sjukdomstillstånd och oklart
angivna diagnoser skall kunna inpassas, och att klassifikationen sålunda
inte utgör en medicinsk nomenklatur och inte heller innehåller definitioner
av diagnostermer.

Socialstyrelsens klassifikationer samt de författningar, skrivelser och trycksaker
som socialstyrelsen utger anses enligt styrelsen ha en viss normbildande
effekt beträffande terminologi m. m.

Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri)

Spri har till uppgift att främja, samordna och medverka i huvudmännens
planerings- och rationaliseringsverksamhet inom bl. a. hälso- och sjuk -

SoU 1975/76:9

vården. Huvudmän för Spri är staten och en stiftelse, i vilken Landstingsförbundet
samt Göteborgs och Malmö kommuner ingår som medlemmar.

Sedan år 1969 har en mindre enhet inom Spri arbetat med viss sjukvårdsterminologi.
Arbetet bedrivs dels inom enheten, dels i arbetsgrupper,
tillsatta för olika uppgifter. Terminologiarbetet har omfattat organisations-,
rationaliserings- och utredningsterminologi, byggnads- och underhållsterminologi
och utrustningsterminologi.

Inom dessa områden har skilda terminologifack berörts av arbetet, t. ex.
vård, apotek, städning, dataspråket, förpackningar, transporter, vägvisning.
Bland annat på grund av önskemål från intressenter planeras f. n. ett arbete
med enhetlig teminologi för medicinsk apparatur och teknisk sjukvårdsutrustning.
Allt terminologiarbete bedrivs i nära samarbete med Tekniska
nomenklaturcentralen (TNC), i vilken institutet är medlem.

Förutom av arbetet i arbetsgrupper består terminologiarbetet av granskning
av termdefinitioner, råd och termutredningar åt såväl institutets enheter
och utredningspersonal som landstingen. Förfrågningar och önskan om yttranden
i sjukvårdsterminologifrågor kommer också från utomstående myndigheter,
företag, institutioner och enskilda.

År 1972 utgav institutet Spri råd 1.2, Vägvisning inom sjukhus och andra
sjukvårdsanläggningar med termer för vägvisningsskyltar omfattande
ca 250 termer. Dessa anvisningar är f. n. under omarbetning och kommer
i en ny utgåva att omfatta ca 950 termer. Arbetet beräknas vara färdigt
vid årsskiftet 1975/76. Det bedrivs i en arbetsgrupp - sjukhusterminologigruppen
- med representanter från socialstyrelsen (läkare), Landstingsförbundet
och TNC. TNC representeras av sin direktör, som tillika är gruppens
ordförande. Gruppen har för utredningsarbetet anlitat experter, läkare, fysiker,
tekniker, organisatörer och administratörer.

Resultaten av övrigt terminologiarbete har hittills publicerats internt.

Spris terminologienhet arbetar också med semiotik, dvs. tecken och symboler.
Detta arbete bedrivs i samarbete med Sveriges standardiseringskommission
(SIS) och Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) i Genéve
och trafiksäkerhetsverket.

Biomedicinska dokumentationscentralen (BMDC)
vid karolinska institutet

BMDC har sitt ursprung i en vid mitten av 1960-talet med stöd från
medicinska forskningsrådet bildad forskargrupp för behandling av frågor
om datorbaserad litteratursökning inom biomedicinen. Från och med den
1 juli 1975 är enheten integrerad i karolinska institutet.

Som anförts i det föregående är nordisk publiceringsnämnds för medicin
manuskriptsekretariat (NOP-M-MANUS) förlagt till BMDC och BMDC är
nordiskt centrum för det datoriserade litteratursökningssystemet MEDLARS-MEDLINE.

SoU 1975/76:9

Verksamheten vid BMDC stöds ekonomiskt förutom av medicinska forskningsrådet
bl. a. av det i det föregående nämnda statens råd för vetenskaplig
information och dokumentation (SINFDOK).

MEDLARS-verksamheten vid BMDC har två huvudinriktningar, dels
litteratursökning, dels indexering för inmatning i MEDLARS-databanken.

BMDC håller MEDLARS tillgängligt för sökning såväl från terminaler
företrädesvis i de nordiska länderna (MEDLINE) som för sökningar
i s. k. satsvis bearbetning. En projektledare som är anställd på halvtid på
nordiska medel vid manuskriptsekretariatet är på den andra hälften av sin
arbetstid anställd som projektledare för MEDLINE vid BMDC, också denna
anställning delvis på nordiska medel.

BMDC har avtalsenligt att förse National Library of Medicine (NLM)
i USA med indexering av de nordiska artiklar som skall matas in i MEDLARS,
dvs. artikelinnehållet skall sammanfattas med indexeringstermer
(deskriptorer) ur MEDLARS-vokabulären såsom redan beskrivits i avsnittet
om MEDLARS och MEDLINE. BMDC har samlat en stor sakkunskap
om medicinsk terminologi såsom den används i MEDLARS. Denna sakkunskap
utnyttjas i ett specialuppdrag från USA:s National Institutes of
Health som förlagts till BMDC, nämligen Human Reproduction Project,
där det gäller att utveckla en mer specificerad MEDLARS-vokabulär för
området mänsklig fortplantningsfysiologi.

Ordboken Medicinsk terminologi av Acke Renander År

1965 utkom första upplagan av ordboken Medicinsk terminologi av
med. och fil. dr, professorn Acke Renander. En tredje upplaga av boken
har utkommit under innevarande år. Ordboken har fått en viss användning
som handbok beträffande medicinsk terminologi.

Viss utredning

Med stöd av ett regeringens bemyndigande sommaren 1975 har tillkallats
en sakkunnig med uppdrag att utreda frågor rörande organisation av verksamheten
inom området teknisk och vetenskaplig information och dokumentation.

I direktiven för utredningsarbetet påpekas bl. a. att utredningen skall klarlägga
vilka förutsättningar som föreligger för statens råds för vetenskaplig
information och dokumentation (SINFDOK:s) verksamhet och vilka verksamhetsformer
som i dagens läge är ändamålsenliga inom området teknisk
och vetenskaplig information och dokumentation.

Under utredningsarbetet skall vidare bl. a. övervägas hur den operativa
verksamheten vid biomedicinska dokumentationscentralen (BMDC) vid ka -

SoU 1975/76:9

rolinska institutet bör inordnas i organisationen för den vetenskapliga biblioteksverksamheten
i övrigt. Vidare bör i utredningsarbetet innefattas frågan
om planering, samordning och finansiering av verksamhet inom området
vetenskaplig och teknisk nomenklatur och terminologi.

Den sakkunnige är oförhindrad att ta upp även andra frågor än de i direktiven
nämnda som kan aktualiseras i samband med utredningsarbetet.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen, sjukvårdens
och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), universitetskanslersämbetet,
Svenska språknämnden, Tekniska nomenklaturcentralen
(TNC), Svenska läkaresällskapet, Läkemedelsindustriföreningen
(LIF) samt Representantföreningen för utländska farmacevtiska industrier
(RUFI).

Universitetskanslersämbetet härjämte eget yttrande överlämnat bl. a. yttranden
av de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund,
Göteborg och Umeå, karolinska institutet samt högskolan i Linköping ävensom
yttrande av den odontologiska fakulteten vid universitetet i Göteborg
och fakultetens utbildningsnämnd.

LIF har som eget remissvar överlämnat ett yttrande av AB Kabi. RUFI
instämmer i detta yttrande.

Härjämte har i ärendet inkommit vissa skrifter - bl. a. från Nordisk
publiceringsnämnds för medicin manuskriptsekretariat (NOP-M-MANUS).

Ställningstaganden till motionsyrkandet

Socialstyrelsen, de medicinska fakulteterna vid universitet i Umeå och vid karolinska
institutet, Svenska språknämnden, Svenska läkaresällskapet, LIF,
R UFI samt NOP-M-MANUS tillstyrker att en medicinsk nomenklaturcentral
inrättas.

Spri, universitetskanslersämbetet, medicinska fakulteten vid universitetet i
Uppsala samt TNC tillstyrker särskilda insatser i arbetet med medicinsk
nomenklatur men förordar att arbetet skall ligga hos befintliga institutioner.
Universitetskanslersämbetet förordar att frågan om organisationen av ett
nomenklaturarbete tas upp i den för de nordiska medicinska forskningsråden
gemensamma publiceringsnämnden för medicin (NOP-M). Medicinska fakulteten
i Uppsala anser att biomedicinska dokumentationscentralen
(BMDC) vid karolinska institutet eller NOP-M kan komma i fråga för samordningsinsatser.
Spri och TNC anser att arbetet bör utföras inom TNC,
dock i nära samverkan särskilt med socialstyrelsen.

Medicinska fakulteten vid högskolan i Linköping anser att en medicinalväsendets
motsvarighet till den tekniska nomenklaturcentralen inte är moti -

SoU 1975/76:9

verad utan påpekar att beträffande lokala språkliga avarter, speciellt icke
vedertagna förkortningar för medicinska begrepp, skulle, om så fordras,
medicinalväsendets tillsyningsmyndighet (dvs. socialstyrelsen) kunna utarbeta
lämpliga rekommendationer.

De medicinska fakulteterna vid universiteten i Lund och Göteborg avstyrker
motionen med hänvisning till de insatser som görs på det internationella
planet. Odontologiska fakulteten vid universitetet i Göteborg och dess utbildningsnämnd
framhåller angelägenheten av insatser i första hand på det internationella
planet.

Vissa i remissyttrandena framförda synpunkter m. m.

Socialstyrelsen bekräftar att de förhållanden råder som påpekas i motionen.
Socialstyrelsen anför vidare bl. a. att socialstyrelsen finnér det vara mycket
önskvärt att det medicinska språket utvecklas på så sätt att skillnaderna
i språkbruk minskar mellan medicinalpersonalen och allmänheten eftersom
det nu finns uppenbara risker för missförstånd på grund av att för lekmannen
obegripliga eller mångtydiga begrepp och termer används. Denna sida av
problemet borde, framhålls det, beaktas redan i samband med utbildningen
av medicinalpersonal, eftersom utsikterna då är goda att grundlägga ett för
allmänheten mera förståeligt språkbruk och i detta arbete skulle en medicinsk
nomenklaturcentral fylla en viktig funktion.

Socialstyrelsen anför avslutningsvis bl. a. att den anser att det vore värdefullt
med en särskild nomenklaturcentral, som kunde förenkla och förtydliga
det medicinska språket, övervaka dess utveckling samt lösa vissa
av de översättningsuppgifter som förekommer inom det medicinska området.
Frågan om den lämpligaste placeringen av en sådan central får, sägs
det, givetvis utredas närmare, men det är självklart att socialstyrelsen härvidlag
bör spela en central roll.

Spri anför att medicinsk terminologi ligger utanför Spris verksamhetsfält
och berörs bara i den utsträckning den ingår i viss sjukvårdsterminologi
och att den hör närmast hemma under TNC såsom den sammanhållande
och samordnande fackspråksinstitutionen i landet. Spri påpekar i anslutning
härtill att eftersom inget terminologiarbete kan bedrivas isolerat en lokal
mindre terminologienhet dock bör inrättas vid lämpligt fackorgan, exempelvis
vid socialstyrelsen, för nödvändigt samarbete med TNC samt att
ett nära samarbete med Spri självklart också förutsätts. Förutom genom
personliga kontakter och samråd mellan terminologienheterna, kan ett sådant
samarbete, sägs det, ske genom representation i varandras arbetsgrupper,
vilket är vanligt inom terminologiarbetet.

SoU 1975/76:9

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) anför följande.

UKÄ ställer sig - liksom läroanstalterna - positivt till tanken bakom
förslaget, nämligen möjligheten att ”rensa upp i den snabbt växande medicinska
synonymfloran”. Några läroanstalter anser att frågan inte är en intern
svensk angelägenhet och pekar på internationella ansatser. UKÄ anser emellertid
att internationellt arbete på området inte behöver hindra att insatser
görs även på nationell eller nordisk nivå. I likhet med medicinska fakulteten
i Uppsala, till vars yttrande UKÄ särskilt hänvisar, är UKÄ tveksamt om
inrättande av en medicinsk nomenklaturcentral är bästa lösningen. UKÄ
föreslår i stället att frågan via statens medicinska forskningsråd tas upp
i den för de nordiska medicinska forskningsråden gemensamma publiceringsnämnden
för medicin.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala anför bl. a. följande.

Fakulteten anser att motionärernas initiativ är av värde, eftersom det
aktualiserar problem som bör kunna lösas bättre än vad fallet är för närvarande.
Fakulteten är dock tveksam, om en medicinsk nomenklaturcentral
är den bästa lösningen.

Frågorna om den medicinska terminologin har internationella aspekter
och måste alltid diskuteras i medvetande om detta.

Det synes fakulteten önskvärt med samordnande insatser inom det aktuella
området. Det rimligaste torde vara att lägga den samordningsfunktionen
på något befintligt organ som redan har likartade uppgifter. Här skulle
biomedicinska dokumentationscentralen vid karolinska institutet (BMDC)
eller nordiska publiceringsnämnden kunna komma i fråga. Ett samarbete
med tekniska nomenklaturcentralen vore säkerligen av värde för att ta till
vara den stora erfarenhet som finns samlad där. En praktisk möjlighet att
föra ärendet framåt vore att riksdagen anmodade karolinska institutet eller
medicinska forskningsrådet att inkomma med förslag till organisation och
resurstilldelning för att i princip tillgodose de behov av insatser som kommit
till uttryck i motionen.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund anför att den medicinska nomenklaturen
är inte en intern svensk angelägenhet utan måste inrangeras
i ett internationellt sammanhang, att WHO och motsvarande organ gör
betydelsefulla insatser på området och är rätt forum samt att motionen
bör avstyrkas.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg anför att fakulteten instämmer
i det önskvärda i att rensa upp i det medicinska språkbruket, men
ser avigsidorna hos den medicinska nomenklaturen som ett internationellt
fenomen, varför man från ett enskilt och litet land knappast har möjligheter
att göra någon insats av betydelse, att det finns exempel på internationella
ansatser i denna riktning, t. ex. Nomina Anatomica och WHO:s internationella
klassifikation för sjukdomar, skador och dödsorsaker samt att fakulteten
därför föreslår att motionen avstyrks.

SoU 1975/76:9

Odontologiska fakulteten vid universitetet i Göteborg och fakultetens utbildningsnämnd
anför bl. a. följande.

Även om det kan synas angeläget att rensa upp i den medicinska terminologifloran
blir skapandet av en medicinsk nomenklaturcentral måhända
ändå ett slag i luften, eftersom den inte föregås av, eller sker samtidigt
som inrättandet av liknande institutioner i andra länder. De flesta läroböcker
och uppslagsverk är avfattade på internationellt språk med författare från
olika länder.

Det kan synas angelägnare att inom ramen för exempelvis WHO utvidga
omfattningen av deras arbete på att skapa en gemensam medicinsk och
odontologisk terminologi.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Umeå framhåller bl. a. en medicinsk
nomenklaturcentrals uppgifter beträffande utarbetande av diagnostiska kriterier
vid klassifikation av sjukdomar och beträffande utformningen av det
medicinska lekmannaspråket. Fakulteten anför härvidlag följande.

I dagens läge saknas allmänt accepterade kriterier för de flesta medicinska
sjukdomar. Enligt fakultetens mening kunde en medicinsk nomenklaturcentral
arbeta för att diagnostiska kriterier införs exempelvis vid klassifikation
av sjukdomar vilket bl. a. skulle medföra ökad jämförbarhet mellan
olika sjukhus och säkrare statistiskt underlag för sjukvårdsplanering. Sannolikt
bör denna utformas olika för kliniskt, statistiskt och vetenskapligt
bruk.

En medicinsk nomenklaturcentral borde också ta upp frågan om hur det
medicinska lekmannaspråket bör vara utformat. Som det nu är föreligger
ett stort antal synonymer vilket medför att kommunikation mellan exempelvis
läkare och patient försvåras. Infarctus myocardii kan i dag kallas
hjärtinfarkt, propp i hjärtat, propp i kranskärlen och hjärtslag. Har patienten
hypertoni, hypertension eller högt blodtryck? Skall patienten lära sig tala
latin eller doktorn lära sig tala svenska?

Fakulteten påpekar emellertid bl. a. att skapandet av normer inom ett
praktiskt verksamhetsområde såsom medicinen - vilken är baserad på vetenskaplig
kunskap i mycket snabb utveckling - är en känslig fråga och
att centralen därför måste ha tillgång till expertis på många områden, såsom
språkkunskap, bibliotekskunskap och statistik men framför allt aktivt verkande
vetenskapsmän.

Medicinska fakulteten vid karolinska institutet anför bl. a. följande.

Inom medicinen har den starka inverkan av den anglosachsiska världen
varit påtaglig och i medicinskt språkbruk förekommer nu rätt mycket anglicismer
som ofta illa passar vårt språk. Det är icke uteslutet att det minskade
intresset för svenskundervisning i skolan bidragit till denna utveckling, men
fenomenet är icke nytt. En tendens till ett något ovårdat medicinarspråk
har förekommit länge särskilt bland yngre läkare. Någon anledning till oro
att detta språk skall leda till missförstånd bland fackmännen finns dock
ej. Den stora floran av synonymer har för övrigt framför allt sina rötter
utomlands och torde ej nämnvärt komma att påverkas av svenska åtgärder.

SoU 1975/76:9

Däremot skulle insatser för att skydda svenskan mot olämpliga låneord
och dåliga försvenskningar av utländska medicinska termer hälsas med stor
tillfredsställelse från allmänt språklig synpunkt. En medicinsk nomenklaturcentral
i analogi med den tekniska skulle därför kunna få stor betydelse
genom att bidra till ett vackrare språk.

En utformning av en medicinsk nomenklaturcentral i analogi med den
tekniska kan vara lämplig när det gäller arbetsmetoder med ett nära samarbete
mellan medicinska fackmän och språkmän. På den ekonomiska sidan
kan däremot knappast samma uppslutning av betalande medlemmar förväntas
som för den tekniska. Läkemedelsindustrin och vissa andra organisationer
bör visserligen ha intresse av en sådan central men sannolikt
får man räkna med att en medicinsk nomenklaturcentral skulle kräva relativt
större ekonomiska insatser än en kostnadstäckning på omkring 50 % med
statsbidrag.

Svenska språknämnden anför att den finnér det angeläget att ett systematiskt
arbete påbörjas i syfte att normera terminologin och bevaka nybildningen
av termer i medicinens språk och att detta arbete organiseras
i en förm som inordnar det i det allmänna språkvårds- och språkplaneringsarbetet
i Sverige.

Språknämnden framhåller som angelägna uppgifter för medicinskt terminologiarbete
bl. a. följande.

Språknämnden förutsätter att en central uppgift för den nya kommittén
eller nomenklaturcentralen skulle bli att utarbeta och publicera ordlistor
på skilda medicinska områden. En annan viktig uppgift - som dock inte
nämns i motionen - för en medicinsk fackspråksgrupp finnér språknämnden
det vara att utarbeta listor över medicinska termer med svenska synonymer.
Sådana listor skulle framför allt vara till hjälp för olika kategorier av medicinsk
personal vid kontakterna med allmänheten, och listorna skulle innehålla
benämningar på just sådana centrala begrepp, bl. a. sjukdomar och
fysiska organ, som ofta måste förklaras för sjuka och deras anhöriga.

Beträffande organisationen av arbetet anför språknämnden bl. a. följande.

Medicinsk terminologi är ingalunda ett klart avgränsat område. I vissa
stycken kan den tänkas gå in på sådana områden som Tekniska nomenklaturcentralen
behandlar så att säga från andra hållet, t. ex. kemi, apparatteknik
etc. Men också helt andra områden, t. ex. psykologi och sociologi,
torde aktualiseras inom det medicinska fackspråket. Eftersom arbetet med
den medicinska terminologin alltså kräver jämkande, översyn och samordning
av åtskilliga delspråk och dessutom en anpassning till det svenska
allmänspråket finner språknämnden det nödvändigt att arbetet med medicinens
språk inordnas i det allmänna arbete som bedrivs på språkvårdens
och språkplaneringens område i Sverige. Språknämnden anser det därvid
naturligt att den sakkunskap och överblick över den språkliga utvecklingen
i Sverige som finns tillgänglig inom språknämnden utnyttjas så, att arbetet
med terminologier på skilda områden, då också den medicinska terminologin,
kan samordnas.

SoU 1975/76:9

Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) - som bl. a. påpekar att ett medicinskt
nomenklaturorgan upprättats i Frankrike - anför bl. a. följande.

TNC förordar att motionens syfte främjas. Efter mönster från TNCs arbetssätt
bör det medicinska fackets nomenklatur- och terminologiproblem
bearbetas i nära samverkan mellan fackets huvudintressenter, såsom Socialstyrelsen,
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri), Svenska läkaresällskapet och Läkemedelsindustriföreningen.
Förattsäkerställaöverblick,undvikadubbelarbeteochfrämjasamstämning av
olika facks termer och uttryck, särskilt med hänsyn till det växande internationella
kunskapsutbytet inom vetenskap och teknik, bör det medicinska
nomenklaturarbetet samordnas med annan fackterminologisk verksamhet.
Som en möjlighet skulle därvid kunna prövas att arbetet utförs
inom TNC. De erfarenheter som under lång tid samlats inom TNC skulle
därigenom till fullo kunna utnyttjas. Kostnaderna för den förstärkning av
TNC, som därvid skulle erfordras, torde bli mindre än om en fristående
medicinsk nomenklaturcentral inrättas.

Svenska läkaresällskapet - som anser en medicinsk nomenklaturcentral
vara av behovet starkt påkallad - anför bl. a. följande.

Av motionen framgår ej klart, vilken inriktning den föreslagna nomenklaturcentralen
skall få. I varje fall till en början torde det vara nödvändigt
att begränsa dess verksamhet till de mest trängande problemen. En inventering
av de mest aktuella arbetsuppgifterna bör därför komma till stånd
snarast möjligt. Nya medicinska områden och områden med omvittnat oklar
nomenklatur torde därvid böra prioriteras. Sällskapet vill vidare framhålla,
att en medicinsk nomenklaturcentral givetvis måste byggas upp med förankring
hos fackets specialister. En nära anslutning till övrig fackterminologisk
verksamhet torde vidare innebära stora fördelar. I detta sammanhang faller
i första hand tekniska nomenklaturcentralen (TNC) i tankarna. Förutsättningarna
för ett samarbete på nordisk och internationell basis exempelvis
inom ramen för det av UNESCO initierade projektet Infoterm bör också
utredas. Sällskapet är berett att biträda vid det utredningsarbete som erfordras
i samband med inrättandet av den föreslagna medicinska nomenklaturcentralen.

I det av LIF och RUFI åberopade yttrandet av AB Kabi förordas att den
föreslagna verksamhetens uppgifter inte begränsas enbart till att vara en
nomenklaturcentral för det medicinska fackspråket utan även avser främjande
av ett medicinskt allmänspråk som delvis måste ligga vid sidan av
den vetenskapliga terminologin. Det framhålls att det ökade och berättigade
kravet från patienter, journalister, politiker etc. på korrekt och för lekmän
begriplig medicinsk information aktualiserar denna uppgift, som starkt anknyter
till allmän svensk språkvård och inte enbart till fackspråket.

1 yttrandet lämnas vidare förslag om organisation och arbetsuppgifter
för en medicinsk nomenklaturcentral under en startperiod.

Nordisk publiceringsnämnds för medicin manuskriptsekretariat (NOP-MMANUS)
anför sammanfattningsvis att en central av i motionen avsett slag

SoU 1975/76:9

skulle bli av stort värde för utvecklingen av det medicinska språkbruket
i svenskan, att de stora internationella projekten på området kan ge vissa
riktlinjer för verksamheten men inte kan förväntas bli till praktisk nytta
för det svenska språket samt att kontakten med nationellt och internationellt
terminologiarbete inom medicinen kunde förväntas bli väl tillgodosett om
centralen knöts som ett projekt till biomedicinska dokumentationscentralen
(BMDC) vid karolinska institutet.

NOP-M-MANUS anför bl. a. att då nomenklatur egentligen betyder
namngivning för att skilja en art från en annan inom en grupp med gemensamma
huvudkarakteristika och då den i motionen avsedda centralen
skulle arbeta med ett betydligt mer vittomfattande område, kunde kanske
en mer adekvat benämning övervägas, t. ex. medicinsk språkcentral.

NOP-M-MANUS anför vidare bl. a. följande.

Förutom arbetet med medicinska uttryck på svenska borde den föreslagna
centralen upprätthålla kontakt med de nordiska länderna och med internationella
projekt. För den nordiska språkgemenskapen är det viktigt att
undvika att de olika nordiska språken lånar in olika ord för samma begrepp.
Ett fortlöpande internationellt utbyte bör eftersträvas dels med specialiserade
projekt på klassifikationens och nomenklaturens områden (ex: WHO International
Classification of Diseases; IUPAC-IUB (International Union
of Pure and Applied Chemistry - International Union of Biochemistry) Nomenclatures)
dels med koordinationsorgan såsom INFOTERM, (International
Information Centre for Terminology). Utvecklingen av MEDLARSsystemets
vokabulär, vilken sker vid Medical Subject Headings Group vid
National Library of Medicine, kan följas genom kontakt med BMDC:s MEDLARS-sektion.
Ett samarbete mellan den nya centralen och manuskriptsekretariatet
borde kunna leda till ett ömsesidigt utbyte av kunnande och
faktamaterial i sådana terminologi-, nomenklatur- och klassifikationsfrågor,
där svenskan och engelskan kan följa likartade regler. BMDC med anslutna
projekt såsom Manuskriptsekretariatet och Human Reproduction Project
upprätthåller livliga kontinuerliga förbindelser med organisationer och institutioner
som är verksamma inom medicinsk terminologi. Ett antal läkare
med specialintressen inom medicinsk information och dokumentation arbetar
vid BMDC. Den i motionen avsedda medicinska språkcentralen kommer
sannolikt att ledas av en språkexpert av facket. Den nödvändiga medicinska
kontakten kunde bli väl tillgodosedd om centralen knöts till BMDC.

Utskottet

I motionen 1975:474 av herr Ericson i Örebro m. fl. (s) påpekas att det
medicinska språket blir alltmer oenhetligt genom att samma företeelser får
en mängd olika beteckningar och genom att en och samma term får flera
betydelser. Motionärerna framhåller att stora förluster i tid, pengar och forskningsresultat
orsakas av den rådande terminologiska förvirringen samt att
kommunikation och litteratursökning försvåras. Mot denna bakgrund begärs
i motionen att en medicinsk nomenklaturcentral skall inrättas med uppgift
att skapa fastare normer för det medicinska språket.

Soll 1975/76:9

Latinsk nomenklatur och terminologi blev kvar inom medicinen när man
upphörde med att författa vetenskaplig litteratur på latin, och denna latinska
- i vissa fall latiniserad grekiska - nomenklatur och terminologi har fortsatt
att tjäna som modell vid konstruktionen av termer för nya begrepp som
tillkommit efter hand. På senare år har engelska fått allt större inflytande
på det medicinska språket. Utvecklingen har lett till att de termer som
utgör basvokabulären inom medicinen numera uppgår till omkring 50 000,
varav en stor del emellertid är synonymer.

Som utförligt redovisats i ett tidigare avsnitt (s. 1-7) bedriver en rad organ
inom och utom Sverige verksamhet som bl. a. resulterar i att termer inom
medicinen bildas eller befästs. Varken internationellt eller inom landet finns
dock något organ som har till uppgift att verka för att en god nomenklatur
skapas inom medicinen.

Socialutskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,
sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri),
Svenska språknämnden, Tekniska nomenklaturcentralen (TNC), Svenska
läkaresällskapet, Läkemedelsindustriföreningen (LIF) samt Representantföreningen
för utländska farmacevtiska industrier (RUF1). Härjämt har ett
yttrande inkommit från Nordisk publiceringsnämnds för medicin manuskriptsekretariat
(NOP-M-MANUS). Universitetskanslersämbetet härjämte
eget yttrande överlämnat yttranden av bl. a. de medicinska fakulteterna
samt den odontologiska fakulteten i Göteborg och fakultetens utbildningsnämnd.

I den övervägande delen av yttrandena görs uttalanden som innebär
tillstyrkan av att särskilda insatser görs inom landet för vården av det medicinska
språket. Socialstyrelsen, Svenska språknämnden, Svenska läkaresällskapet,
LIF, RUFI samt NOP-M-MANUS tillstyrker att en medicinsk nomenklaturcentral
inrättas medan Spri, universitetskanslersämbetet och TNC
förordar att arbetet med medicinsk nomenklatur skall ligga hos redan befintliga
institutioner.

Även enligt utskottets mening bör särskilda insatser göras för vården
av det medicinska språket. Insatserna bör i främsta rummet syfta dels till
en större enhetlighet på området, dels till att främja ett medicinskt allmänspråk,
som underlättar kommunikationen mellan medicinalpersonalen
och allmänheten. Mot bakgrund av den delade remissopinionen om hur
den medicinska språkvården bör vara organiserad är utskottet inte berett
att förorda någon viss lösning härvidlag utan denna fråga bör utredas närmare

SoU 1975/76:9

liksom frågan om hur det praktiska språkvårdsarbetet inom området skall
utövas. Vad utskottet sålunda anfort i anledning av motionen bör ges regeringen
till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1975:474 ger regeringen
till känna vad utskottet anfort om vården av det medicinska
språket.

Stockholm den 17 oktober 1975

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Carlshamre
(m), Dahlberg (s), Romanus (fp). Johnsson i Blentarp (s), Andreasson
i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken
Andersson (c), fru Lagergren (s), fru Ohlin (s), herrar Karlehagen (c) och
Hagberg i Borlänge (vpk).

GOTAB 75 9826 S Slockholm 1975