SoU 1975/76:5

Socialutskottets betänkande
1975/76:5

med anledning av motioner om vissa frågor rörande psykiskt utvecklingsstörda Motionerna I

motionen 1975:346 av fru Hjalmarsson (s) och herr Karlsson i Malung
(s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

1. tillämpningen av omsorgslagens intentioner i vad gäller normalisering
och integrering av vissa utvecklingsstörda,

2. upphävande av landstingskommuners rätt att uppbära folkpensioner
och barnbidrag,

3. överförande av huvudmannaskapet för särskolorna till primärkommunema.

I motionen 1975:1254 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt här är
i fråga, att riksdagen hos regeringen begär en översyn av omsorgslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Ett i motionen framställt yrkande om anslag till vuxenundervisning för
psykiskt utvecklingsstörda har behandlats i utskottets betänkande
SoU 1975:5 (s. 68).

Den i motionen begärda översynen är föranledd av att motionärerna ifrågasätter
om omsorgslagens bestämmelser tillfredsställande kan förenas med
en tilltagande integration och normalisering av de psykiskt utvecklingsstörda.

Gällande bestämmelser m. m.

I socialutskottets betänkande SoU 1974:33 har lämnats en mycket utförlig
redogörelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Nedan lämnas därför
endast en sammanfattning av bestämmelserna m. m. på området.

I lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
(omsorgslagen) regleras alla särskilda omsorger som det allmänna skall bereda
psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling
för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda
omsorger genom det allmänna. Närmare föreskrifter för tillämpningen av
lagen ges i stadgan (1968:146) ang. omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
(omsorgsstadgan).

Landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun
har enligt omsorgslagen huvudmannaskapet för de psykiskt utvecklingsstördas
undervisning, vård och andra omsorger enligt lagen. Ledningen av
verksamheten utövas av en omsorgsstyrelse.

1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 5

SoU 1975/76:5

2

Undervisningen av sådana psykiskt utvecklingsstörda barn, som kan tillgodogöra
sig undervisning men icke kan följa undervisningen inom det
allmänna skolväsendet, sker i särskola, som har bl. a. skola för grundundervisning
omfattande 10 årskurser och skola, som avser att ge teoretisk
utbildning och yrkesutbildning eller yrkesträning. Särskolbarnen är skolpliktiga
så länge de behöver undervisning, dock längst t. o. m. vårterminen
det år de fyller 21 år eller i undantagsfall 23 år. Omsorgsstyrelsen har möjlighet
att överlåta ledningen av en särskola till vederbörande kommuns
skolstyrelse.

Undantag från landstingskommuns skyldighet att bereda undervisning
föreligger beträffande sådana psykiskt utvecklingsstörda barn som på grund
av syn- eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särskola. Dessa
undervisas i statliga specialskolor.

Även den vanliga grundskolan ger specialundervisning för barn med utvecklingsstörning
som har svårt att följa den vanliga undervisningen men
inte är i behov av undervisning i särskola och därför inte omfattas av omsorgslagen.
Sådan specialundervisning ges i hjälpklass, skolmognadsklass
och observationsklass.

Antalet elever i särskolor, inbegripet särskolans förskola, var i maj 1973
omkring 12 000.

Enligt omsorgsstadgan skall verksamheten i särskolan bedrivas i så nära
överensstämmelse med vad som gäller inom det allmänna skolväsendet
som är möjligt och lämpligt.

Utvecklingen har gått mot allt större integrering av särskolan med förskolan,
grundskolan och gymnasieskolan. Denna integrering har nått längst
när det gäller grundsärskolan, som i maj 1973 hade nära 68 % av alla klasser
lokalintegrerade eller inrymda i särskild byggnad i anslutning till vanlig
skola. Integreringen har medfört samarbete i olika former mellan omsorgsstyrelserna
i landstingskommuner och skolstyrelsen i respektive kommun.
I ett fåtal fall har även möjligheten att överlåta ledningen av särskolan
på skolstyrelsen i kommunen utnyttjats.

Landstingens vårdomsorger ges i ett flertal former, från vård i det egna
hemmet till sluten vård på vårdhem och specialsjukhus. De som inte kan
bo i det egna hemmet men inte behöver bo på vårdhem eller specialsjukhus
skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.
Omkring 44 % av alla utvecklingsstörda bodde 1972 i eget hem, 42 % på
vårdhem och specialsjukhus och övriga i annat enskilt hem, elevhem eller
inackorderingshem. En väsentlig förskjutning har sedan omsorgslagen tillkom
ägt rum från vård på vårdhem till boende på inackorderingshem. Sålunda
fanns 1973 1 120 platser på sådana hem mot 93 platser år 1967. Fram
till 1976 beräknas antalet platser ha ökat till 2 200.

Inackorderingshemmen kan vara inrymda i hyreshus eller villor. Antalet
boende, lägst 3 personer på varje hem, kan fördelas i olika lägenheter i
närheten av varandra, varvid en av lägenheterna tjänar som baslägenhet

SoU 1975/76:5

3

för hemmets administration.

Enligt 56 § omsorgslagen utgår inte några avgifter för de omsorger som
ges psykiskt utvecklingsstörda. Om någon, som inte har rätt till hel förtidspension
eller ålderspension, har inkomst av eget arbete, kan huvudmannen
dock ta ut skälig ersättning av honom för kost och logi. Enligt
10 kap. 3 § lagen om allmän försäkring och tillämpningsbestämmelser i
kungörelsen (1962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära
folkpension har huvudmannen även rätt att som ersättning för vård
till pensionsberättigad eller till barn för vilket barntillägg utgår, som under
hel månad bor kostnadsfritt i elevhem, vårdhem, specialsjukhus eller inackorderingshem
eller i enskilt hem på huvudmannens bekostnad, uppbära
pensionen eller bamtillägget, i senare fallet till den del det svarar mot kostnaden
för vården. Den pensionsberättigade skall enligt 4 § kungörelsen, utom
när fråga är om barnpension, få ett garanterat minsta belopp för sina personliga
behov eller, om han inte kan använda kontanta medel, på annat
sätt tillgodoföras detta för personlig nytta. Beloppet beräknas på sätt anges
i kungörelsen (1971:830) om avgifter vid ålderdomshem och motsvarar för
ogift pensionär som endast har inkomst av folkpension 30 % av pensionen
jämte pensionstillskott. Endast om den utvecklingsstörde på grund av sitt
tillstånd uppenbarligen ej kan tillgodogöra sig beloppet kan detta nedsättas
till lägst 300 kr. per år.

Huvudmannen äger även enligt 7 § lagen om allmänna barnbidrag uppbära
barnbidrag för barnet.

En närmare precisering av vad de avgiftsfria omsorgerna skall omfatta
ges i 106 § omsorgsstadgan. Författningsrummet innehåller även en bestämmelse
om att huvudman som uppbär folkpension eller barnbidrag skall bekosta
skälig beklädnadsutrustning.

Landstingsförbundet har i bilaga till cirkulär AC 20/69 rekommenderat
att ett beklädnadsbidrag motsvarande barnbidraget för ett kvartal lämnas
utvecklingsstört barn som bor hemma under skolferierna, om huvudmannen
uppbär barnbidrag för hela den tid barnet bor på inrättning eller annat enskilt
hem än det egna.

Högsta tillsynen över omsorgsverksamheten utövas av skolöverstyrelsen
(SÖ) och socialstyrelsen med den fördelning av uppgifterna som regeringen
bestämmer. För vaije inrättning för psykiskt utvecklingsstörda skall en av
myndigheterna vara huvudtillsynsmyndighet.

Omsorgsstadgan föreskriver att en plan för ordnandet av omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda skall fastställas av huvudtillsynsmyndigheten för
viss tid, högst fem år. I plan skall anges för varje inrättning elev- eller
upptagningsområde och beräknat antal platser och klasser samt de ytterligare
uppgifter huvudtillsynsmyndigheten bestämmer. Tillsynsmyndigheten skall
även med lämpliga tidsmellanrum och när särskild anledning förekommer
låta inspektera den verksamhet som står under dess tillsyn.

Socialstyrelsen utarbetade år 1972 en promemoria om sin tillsynsverk 1*

Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 5

SoU 1975/76:5

4

samhet på det aktuella området i avsikt att vid inspektion få en samlad
genomgång av varje huvudmans omsorgsorganisation minst en gång per
5-årsperiod. Resultatet av genomgången skall diskuteras med vederbörande
omsorgsstyrelse för att få fram handlingsprogram för såväl kortsiktiga som
långsiktiga åtgärder.

Alltsedan omsorgslagens tillkomst har socialstyrelsen i sin serie ”Socialstyrelsen
redovisar” fortlöpande publicerat utredningarom bl. a. omsorgerna
om de psykiskt utvecklingsstörda. Under 1974 har bl. a. i serien publicerats
nr 37 Dagcenter för utvecklingsstörda och nr 38 Gruppbostäder för vuxna
utvecklingsstörda.

Frågornas tidigare behandling

Tillämpningen av omsorgslagen vad avser normalisering och integrering

Omsorgslagen karakteriserades i prop. 1967:142 som ett flexibelt omsorgssystem
där mångfalden av kombinationsalternativ skall möjliggöra att varje
utvecklingsstörd kan få just de omsorger han behöver utan att hans frihet
inskränks mer än nödvändigt. Utöver de obligatoriska inrättningar för vården
som föreskrivs i lagen har närmare bestämmelserom vad vården bör omfatta
inte ansetts böra tas in i omsorgslagen. Departementschefen anförde i detta
sammanhang att med det målet att vården syftade till att på bästa sätt
anpassa de utvecklingsstörda till omvärlden borde landstingskommunerna
med hjälp av tillsynsmyndigheterna utveckla vården i enlighet med vetenskapens
rön och vunna erfarenheter. Vid riksdagsbehandlingen underströks
att de konkreta förpliktelser som ålades huvudmännen kunde betraktas
som ett minimiprogram för dessa.

Vid 1974 års riksdag väcktes motioner som syftade till en utredning av
hur omsorgslagens intentioner uppfylldes. I motionerna framfördes vissa
kritiska anmärkningar mot huvudmännen i detta hänseende. Motionerna
som remissbehandlades avslogs av riksdagen på förslag av socialutskottet.
Utskottet yttrade i sitt betänkande i ämnet SoU 1974:33 bl. a. följande.

Under den tid som omsorgslagen varit i kraft har huvudmännen gjort
betydande insatser för att leva upp till de höga krav som enligt lagen ställs
på dem. Framför allt den kvantitativa utvecklingen av de olika omsorgerna
har belysts i den redovisning som lämnats i remissyttrandena över motionsyrkandena
och som i huvudsak återgetts i föregående avsnitt. Utskottet
vill som särskilt betydelsefullt i fråga om utbyggnaden av omsorgerna peka
på utvecklingen av träningsskolan och av de öppna och halvöppna omsorgsformerna.
Påpekas bör också att huvudmännen i viss utsträckning även
satt i gång verksamhet som går utöver vad som föreskrivs i omsorgslagen.
Utskottet vill härvidlag nämna den fritidsverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda,
som bedrivs. Det sagda hindrar inte att det - som framhålls
i motionerna - fortfarande kan kvarstå brister i fråga om utbyggnaden av
omsorgerna för den aktuella gruppen. För att få till stånd en mera inträngande
analys av läget på området, framför allt då det gäller det kvalitativa innehållet
i omsorgerna, krävs enligt utskottets mening ett omfattande utrednings -

SoU 1975/76:5

5

arbete, som skulle vara tidskrävande. Utskottet kan inte förorda en sådan
utredning i en situation då utbyggnaden av omsorgerna fortfarande är intensiv.
Utskottet - som alltsedan sin tillkomst årligen haft anledning att
ingående diskutera frågor rörande de psykiskt utvecklingsstördas situation
- anser emellertid i överensstämmelse med den åsikt som kommit till uttryck
i flera av remissyttrandena över den i föregående avsnitt behandlade motionen
att frågan om en översyn av omsorgslagen på grundval av de erfarenheter
som vunnits under lagens tillämpningstid torde bli aktuell inom
en inte alltför avlägsen framtid. I samband med en sådan översyn bör en
kartläggning av läget rörande omsorgerna ske.

När det gällde möjligheten att få en aktuell bild av i vilken utsträckning
de olika huvudmännen byggt ut omsorgerna erinrade utskottet slutligen
om att huvudmännen för fastställande skulle underställa socialstyrelsen nya
planer för ordnandet av omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda att
gälla fr. o. m. den 1 januari 1975 och att det fanns anledning utgå från
att dessa planer kom att vara grundade på en betydligt större kunskap och
vidare erfarenhet i jämförelse med tidigare planer då det gällde att bedöma
hur behoven av omsorger bör tillgodoses enligt principerna i omsorgslagen.

Kommuners rätt att uppbära sociala förmåner

Den s. k. RAFA-utredningen aktualiserade hos familjepolitiska kommittén
frågan om det rationella i att betalning av månadsbelopp skedde löpande
mellan olika skattefinansierande organ i samhället. Kommittén ansåg i sitt
betänkande Familjestöd (SOU 1972:34) att statens bidrag till kommunerna
för olika vårdformer borde lämnas i ett sammanhang och inte till en del
genom att sociala bidrag under vissa omständigheter överfördes till kommunerna.
Kommittén föreslog därför att rätten för kommun eller annan
att uppbära barnbidrag skulle upphöra. Motsvarande frågor beträffande vissa
pensionsförmåner borde enligt kommittén prövas i annat sammanhang.
Kommittén ansåg också att regeringen i fortsättningen borde bestämma
i vad mån bidrag skulle utgå till föräldrarna när barnen var omhändertagna
på institution.

Socialpolitiska bidragsutredningen har i sitt betänkande Ds S 1975:4 berört
frågan om olika myndigheters förfogande över pensionsmedel. Utredningen
har ansett att frågan bör uppmärksammas i fortsatt utredningsarbete.

Huvudmannaskapet för särskolan

Vid tillkomsten av omsorgslagen diskuterades huruvida huvudmannaskapet
för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skulle ligga kvar på landstingskommunerna.
Bl. a. hade flera remissinstanser ifrågasatt ett primärkommunalt
huvudmannaskap för undervisningen av de utvecklingsstörda.
Departementschefen anförde i prop. 1967:142 att enligt hans mening skäl
inte saknades för en sådan lösning, som var i linje med vad som gällde

SoU 1975/76:5

6

i fråga om undervisning och vård av rörelsehindrade barn. Bl. a. framhöll
han att tillgängliga lokal- och personresurser utnyttjades bäst om huvudmannen
var densamma för all undervisning och att ett gemensamt huvudmannaskap
underlättade en smidig övergång mellan olika undervisningsformer
och därmed främjade den allmänna målsättningen att varje
barn skulle få den undervisning det behöver och kan tillgodogöra sig. Emellertid
fann departementschefen att skälen för fortsatt landstingskommunalt
huvudmannaskap för särskolundervisningen vid tillfället vägde tyngre.
Landstingskommunerna hade en organisation på området som i det stora
hela visat sig fungera väl, och det syntes mindre välbetänkt att överge denna
för den primärkommunala skolorganisationen i ett läge då den sistnämnda
var starkt engagerad i nydaningsuppgifter. Ett gemensamt huvudmannaskap
för alla de omsorger de psykiskt utvecklingsstörda behövde innebar även
bestämda fördelar i synnerhet som gränsen mellan undervisning och vård
i framtiden skulle bli mindre markerad. Departementschefen ansåg sig kunna
förutsätta att landstingskommuner och primärkommuner kom att samverka
så att tillgängliga resurser utnyttjades på bästa sätt. Även om han sålunda
förordade ett landstingskommunalt huvudmannaskap för särskolundervisningen
ville han inte utesluta att utvecklingen på sikt kunde tänkas böra
gå mot ett primärkommunalt huvudmannaskap sedan reformerna i fråga
om den allmänna undervisningen genomförts och stabiliserats. Primärkommunerna
kom sannolikt även att successivt bli större och därigenom
bättre ägnade för verksamhet med stora upptagningsområden. Vid riksdagsbehandlingen
(2LU 1967:67) framställdes ingen erinran mot propositionens
förslag om fortsatt landstingskommunalt huvudmannaskap. Däremot
underströk andra lagutskottet att man i så stor utsträckning som möjligt
borde ordna särskolans teoretiska undervisning i anslutning till grundskoleenhet.

1 en motion till 1972 års riksdag yrkades att frågan om överförande av
huvudmannaskapet för undervisningen av de psykiskt utvecklingsstörda
till primärkommunerna skulle bli föremål för utredning. Motionen remissbehandlades.
Socialutskottet erinrade i sitt betänkande i ämnet, SoU 1972:45,
om de betydande insatser huvudmännen gjort inom särskolan, särskilt dess
träningsskola där ett gemensamt huvudmannaskap för alla omsorger inneburit
väsentliga fördelar. Synpunkterna i remissvaren ledde enligt utskottets
mening till slutsatsen att frågan om en omprövning av huvudmannaskapet
för undervisningen av de psykiskt utvecklingsstörda tedde sig
mindre angelägen. Även om utskottet i likhet med de flesta remissinstanserna
inte bestred att en förutsättningslös utredning på området så småningom
kunde visa sig motiverad ansåg utskottet att en sådan utredning
i vart fall inte borde komma till stånd förrän omsorgslagen varit i kraft
åtminstone ytterligare några år. Utskottet erinrade bl. a. om pågående reformarbeten
på det kommunala området, vilka berörde kommunernas skolväsende
och behovet av en stabilisering av detta innan frågan om ytterligare

SoU 1975/76:5

7

förpliktelser för skolmyndigheterna togs upp. Utskottet framhöll slutligen
- med anknytning till vad som sagts om den gynnsamma utvecklingen
på omsorgslagens område under landstingens huvudmannaskap - att en
utredning om huvudmannaskapet för undervisningen skulle vara ägnad att
onödigtvis störa den pågående expansionen när det gällde såväl undervisning
som andra omsorger. På utskottets hemställan avslogs motionen.

Utredningen om skolan, staten och kommunerna, SSK, som utreder ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och
gymnasieskolan har, trots att särskolan ej direkt nämnts i direktiven till
utredningen, med hänsyn till dess nära samband med grundskolan och till
att i utredningens uppdrag ingår att komma fram till ett kommunalt medansvar
för sådana handikappade som nu får sin utbildning inom specialskolan,
funnit skäl för en principdiskussion om huvudmannaskapet för den
del av den obligatoriska skolan som primärkommunerna inte är huvudmän
för. En arbetsgrupp inom utredningen har därför låtit göra en sammanställning
av tidigare diskussioner om och ställningstaganden till huvudmannaskapen
för specialskolan och särskolan liksom skäl för och emot en
ändring av huvudmannaskapet. Arbetet är publicerat i SOU 1975:6, Huvudmannaskapet
för specialskolan och särskolan. Utredningen har inte tagit
ställning till redovisningen utan vill först ta del av synpunkter från myndigheter,
organisationer och enskilda.

Utskottet

Vid tillkomsten av lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda uttalades bl. a. att lagen skulle möjliggöra en tillämpning
som fortlöpande kunde anpassas till nya rön och erfarenheter om hur omsorger
på bästa sätt skulle kunna ges personer som omfattas av lagen. Det
kan klart konstateras att under de omkring sju år lagen varit i kraft bl. a.
en markant förskjutning skett av omsorgerna från traditionell institutionsvård
till öppna och halvöppna vårdformer och att de psykiskt utvecklingsstörda
alltmer kunnat anpassas till ett normalt samhällsliv. På undervisningssidan
har lagen varit av särskild betydelse för utbyggnaden av träningsskolan.

I motionen 1975:346 av fru Hjalmarsson (s) och herr Karlsson i Malung
(s) och motionen 1975:1254 av herr Helén m. fl. (fp) framställs yrkanden
som syftar till en mer eller mindre omfattande översyn av omsorgslagstiftningen.
Motionärerna ifrågasätter om omsorgslagens utformning medger
en fortsatt utveckling av lagens intentioner om integration och normalisering.
I motionen 1975:346 - som synes syfta till en relativt begränsad
översyn av lagstiftningen - pekar motionärerna främst på att de som bor
på inackorderingshem tillåts ha en så föga omfattande ekonomisk självständighet
att detta i sig utgör ett hinder mot fortsatt normalisering för
gruppen i fråga. Motionärerna vill att utredningen särskilt skall överväga

SoU 1975/76:5

8

ett upphävande av den rätt som finns för huvudman att i vissa fall uppbära
folkpension och barnbidrag som utgår för den utvecklingsstörde. I motionen
1975:1254 framhålls att det bör vara naturligt att en översyn av omsorgslagen
inleds med en kartläggning och redovisning av läget för omsorgsvården
i dag.

Som utskottet framhöll föregående år vid behandlingen av motionsyrkanden
om en översyn av omsorgslagen torde frågan om en översyn av
lagen på grundval av de erfarenheter som vunnits under lagens tillämpningstid
bli aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid. Som också framhölls
av utskottet vid nämnda tillfälle krävs, för att få till stånd en mera
inträngande analys av läget på området, framför allt då det gäller det kvalitativa
innehållet i omsorgerna, ett omfattande utredningsarbete, som skulle
vara tidskrävande. Utskottet vidhåller mot denna bakgrund sin uppfattning
att i nuvarande situation, då utbyggnaden av omsorgerna fortfarande är
intensiv, en utredning inte kan förordas. Utskottet vill med anledning av
vad som anförs i motionen 1975:1254 tillägga att i samband med en kommande
översyn en kartläggning av läget rörande omsorgerna bör ske.

Vid den kommande översynen bör frågan om de utvecklingsstördas ekonomiska
självständighet lika väl som andra frågor av betydelse för handikappgruppens
normalisering och integrering prövas. Utskottet vill med anledning
av vad som anförs i motionen 1975:346 tillägga att i vart fall vissa
av de frågor som avser den utvecklingsstördes ekonomiska självständighet
torde komma att särskilt uppmärksammas även i andra utredningssammanhang.
Härvidlag vill utskottet särskilt peka på att frågan om rätt för
huvudman att uppbära pensionsförmånerna för dem som är intagna på institutioner
berörts vid den kartläggning som föregått tillsättandet av den
utredning som skall se över samordningsfrågorna i det socialpolitiska bidragssystemet.

I motionen 1975:346 förordas också att den begärda utredningen skall
överväga ett överförande av huvudmannaskapet för särskolorna från landstingskommunerna
till primärkommunerna.

Tidigare i år har utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK)
-som härtill uppgift att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
i fråga om grundskolan och gymnasieskolan - framlagt betänkandet (SOU
1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan, i vilket underlag
läggs fram för en principdiskussion om huvudmannaskapet för den del av
den obligatoriska skolan som primärkommunerna inte är huvudmän för.
Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats. Med hänsyn
till det anförda får motionsyrkandet i motsvarande del anses tillgodosett.

SoU 1975/76:5

9

Under hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet de i betänkandet
behandlade motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:346 och motionen 1975:1254,
såvitt här är i fråga.

Stockholm den 17 oktober 1975

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson
i Kungälv (s), Carlshamre (m), Dahlberg (s). Romanus (fp), Johnsson
i Blentarp (s), Andreasson i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind (m),
Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Lagergren (s), herrar Karlehagen
(c) och Hagberg i Borlänge (vpk).

Reservation

av herrar Romanus (fp) och Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 8 med ”Sorn
utskottet” och slutar på s. 9 med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

I överensstämmelse med vad som inledningsvis anförts bör framhållas
att huvudmännen under den tid omsorgslagen varit i kraft gjort betydande
insatser för att leva upp till de höga krav som enligt lagen ställs på dem.
Emellertid kvarstår en rad brister då det gäller utbyggnaden av omsorgerna,
då det gäller såväl den kvantitativa som den kvalitativa sidan av dessa.
Till detta kommer att under den tid som förflutit sedan omsorgslagens
tillkomst tanken att integration och normalisering skall utgöra grunden för
omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda alltmer betonats, och frågan
blir alltmer aktuell huruvida den nuvarande lagstiftningen utgör en tillfredsställande
ram för den fortsatta utvecklingen av omsorgerna. Socialutskottet
uttalade sig förra året till förmån för en översyn av omsorgslagen
inom en inte alltför avlägsen framtid. Utskottet förordar att översynen nu
kommer till stånd. 1 enlighet med vad som förordas i motionen 1975:1254
bör det vara naturligt att översynen inleds med en kartläggning och redovisning
av läget för omsorgsvården i dag.

Vid översynen bör frågan om de utvecklingsstördas ekonomiska självständighet
lika väl som andra frågor av betydelse för handikappgruppens
normalisering och integrering prövas. Därvid bör bl. a. samråd ske med

SoU 1975/76: 5

10

andra utredningar som behandlar frågor av betydelse för handikappades
ekonomiska självständighet.

I motionen 1975:346 förordas också att den begärda utredningen skall
överväga ett överförande av huvudmannaskapet för särskolorna från landstingskommunerna
till primärkommunerna.

Tidigare i år har utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK)
-som har till uppgift att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
i fråga om grundskolan och gymnasieskolan - framlagt betänkandet (SOU
1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan, i vilket underlag
läggs fram för en principdiskussion om huvudmannaskapet för den del av
den obligatoriska skolan som primärkommunerna inte är huvudmän för.
Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats. Vid översynen
av omsorgslagen bör samråd ske mellan de båda utredningarna.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975:1254 i
här aktuell del och motionen 1975:346 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:346 och motionen
1975:1254, såvitt här är i fråga, ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en översyn av lagen angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda.