SoU 1975/76:43
Socialutskottets betänkande
1975/76:43
med anledning av motioner om underrättelse till anhöriga om
olycksfall samt om dödsbevis
Motionsyrkandena
I motionen 1975/76:347 av fru Fredrikson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna att fasta rutiner bör utformas för att tillämpas
då anhöriga skall underrättas om inträffade olyckor.
I motionen 1975/76:560 av fru Ekholm-Frank (s) och fru Sandéhn (s)
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ som syftar
till att skyldighet införs För läkare att utfärda dödsbevis på svenska språket.
Underrättelse till anhöriga om intagning av patienter på sjukhus i vissa fall
Motionen
I motionen 1975/76:347 av fru Fredrikson m. fl. (c) framhålls bl. a. att
- då fasta rutiner saknas, som anger hur underrättelse skall ske till anhöriga,
när en person intagits på sjukhus efter en olyckshändelse eller trafikolycka
- följden kan bli att de anhöriga inte underrättas eller att underrättelsen
onödigt fördröjs. Motionärerna anför bl. a. att det kan vara lämpligt att
infora den rutinen att i de fall då polisen är inkopplad den också får ansvaret
för att anhöriga till dem som drabbats av olyckor får underrättelse om händelsen
och om var de olycksdrabbade befinner sig samt att, i de fall då
polisen inte är inkopplad, sjukhuset bör ha ansvaret för att anhöriga blir
underrättade.
Tidigare riksdagsbehandling
I en vid 1975 års riksmöte väckt motion begärdes dels att sjukvårdskungörelsen
(1972:676) skulle kompletteras med bestämmelser om skyldighet för
sjukhusläkare att tillse att i de fall, då en person intagits på sjukhus efter
att ha anträffats svårt sjuk eller skadats genom olyckshändelse, de anhöriga
snarast underrättas om intagningen, dels att anvisningar för polisväsendet
skulle utfärdas med regler för framförande av meddelande om att en person
förts till sjukhus och inte är i stånd att själv meddela sig med sina anhöriga.
På hemställan av socialutskottet i betänkandet SoU 1975/76:17 avslogs
motionen av riksdagen.
1 Riksdagen 1975176. 12sami. Nr43
SoU 1975/76:43
2
K/ss utredning m. m.
Med stöd av ett bemyndigande av regeringen har i december 1975 tillkallats
en utredning med uppgift att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning
för hälso- och sjukvården. Enligt direktiven för utredningen bör en viktig
utgångspunkt för utredningen vara att undanröja sådan detaljreglering i lagstiftningen
som inte längre behövs. Den nya hälso- och sjukvårdslagen bör,
sägs det, ges formen av en ramlagstiftning.
Rikspolisstyrelsen har inte utfärdat några anvisningar för polisväsendet
om underrättelse till anhöriga om olycksfall. Däremot kan sådana ha utfärdats
lokalt inom polisväsendet. Som exempel kan nämnas att det i allmänna
tjänsteföreskrifter för ordningsavdelningen i Stockholms polisdistrikt
bl. a. föreskrivits att vakthavande befäl åligger att i fall som kommit till
polisens kännedom snarast låta underrätta anhöriga till personer som på
grund av sjukdom eller olycksfall förts till sjukhus, hastigt avlidit eller påträffats
döda. Underrättelseuppgiften fullgörs av biträdande vakthavande
befäl under tider då sådant befäl finns i tjänst.
Dödsbevis
Motionen
I motionen 1975/76:560 av fru Ekholm-Frank (s) och fru Sandéhn (s)
framhålls att det ofta uppstår svårigheter för de efterlevande att tolka dödsbevisets
uppgift om dödsorsak, därför att läkaren angett diagnosen med
latinsk terminologi. För att de efterlevande skall få ett begripligt besked
om orsaken till en anhörigs död bör enligt motionärerna dödsfallsdiagnosen
anges på svenska, eventuellt - om så behövs - kompletterad med tillämpliga
latinska termer.
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i 14 i; 1 mom. begravningskungörelsen (1963:540)
skall vid dödsfall, som inträffar här i riket, intyg av läkare om dödsorsak
(dödsbevis) lämnas till pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall
antecknas.
Sjukvårdsinrättning skall lämna dödsbevis beträffande den som avlidit
på sjukvårdsinrättningen. Efterlevande make, annan anhörig som sammanbott
med den avlidne eller annan som är närmast härtill skall anskaffa
dödsbevis, om läkare vårdat den avlidne i annat fall än på sjukvårdsinrättning.
I övrigt skall dödsbevis anskaffas av polismyndigheten i den ort
där dödsfallet inträffat.
Enligt bestämmelser i 14 § 2 mom. begravningskungörelsen skall dödsbevis
innehålla bl. a. uttalande om dödsorsaken med angivande av de om
-
SoU 1975/76:43
3
ständigheler på vilka uttalandet grundas eller, då dödsorsaken inte kunnat
fastställas, uttalande angående läkarens uppfattning om denna med angivande
av de omständigheter på vilka uppfattningen grundas.
Socialstyrelsen har att efter samråd med statistiska centralbyrån och riksskatteverket
fastställa vad dödsbevis skall innehålla utöver vad som anges
i begravningskungörelsen samt att fastställa formulär till dödsbevis.
Enligt 15 § första stycket begravningskungörelsen får gravsättning eller
eldbegängelse av stoftet efter den som avlidit här i riket inte ske utan att
dödsbevis företetts för pastorsämbetet.
Socialstyrelsen harden 18 november 1970 fastställt dödsbevisblankett jämte
anvisningar för ifyllande (Medicinalväsendets författningssamling, MF
1970:86). Dödsbevisformuläret är utformat enligt mönster som fastställts
av Världshälsovårdsorganisationen (WHO). Enligt anvisningarna skall
dödsorsaksdiagnoserna anges på latin eller svenska. Socialstyrelsen har vidare
år 1971 utfärdat ett cirkulär med råd och anvisningar angående dödsbevis
(MF 1971:24).
Bestämmelse om skyldighet för läkare att utfärda dödsbevis finns i 3 §
allmänna läkarinstruktionen (1963:341).
Vissa utredningar m. m.
Den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1974 tillsatta medicinalansvarskommittén
(S 1974:02), vilken har i uppdrag att utreda vissa
ansvarsfrågor m. m. inom hälso- och sjukvården, skall bl. a. uppmärksamma
frågorna om information från den behandlande personalen inom sjukvården.
Med anledning av en vid 1975 års riksmöte väckt motion, vari begärdes
att en medicinsk nomenklaturcentral skulle inrättas med uppgift att skapa
fastare former för det medicinska språkbruket, uttalade socialutskottet i betänkandet
SoU 1975/76:9 bl. a. att särskilda insatser för vården av det medicinska
språket borde göras men att utskottet inte var berett förorda någon
viss lösning av frågan hur den medicinska språkvården borde vara organiserad
utan denna fråga borde utredas närmare. På förslag av utskottet
beslutade riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Härefter
uppdrog regeringen i november 1975 åt socialstyrelsen att i samråd med
bl. a. Svenska språknämnden och Svenska läkaresällskapet utreda frågan
om lämplig organisation av den medicinska språkvården.
Inom socialstyrelsen görs f. n. i samband med en översyn av cirkuläret
med råd och anvisningar angående dödsbevis en översyn av dödsbevisformuläret
jämte anvisningar.
SoU 1975/76:43
4
Utskottet
I motionen 1975/76:347 av fru Fredrikson m. fl. (c) begärs att fasta rutiner
skall utformas för underrättelse till anhöriga i fall då patient intagits på
sjukhus efter trafikolycka eller annan olyckshändelse. Härvid förordar motionärerna
att ansvaret för att sådan underrättelse sker läggs på polisen eller
om denna inte är inkopplad på sjukhuspersonalen.
Enligt sjukvårdskungörelsen (1972:676) åligger det överläkare och läkare
i motsvarande ställning att se till att de närmaste anhöriga underrättas,
om en patient på sjukhus avlider eller hans tillstånd allvarligt försämras.
I övrigt saknas uttryckliga författningsbestämmelser för sådana fall, som
motionärerna åsyftar. Av det ansvar för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga
handhavande som nämnda läkare har enligt sjukvårdskungörelsen
följer emellertid en skyldighet att se till att lämpliga rutiner finns
för underrättelse till anhöriga om en nyintagen patient inte kan meddela
sig med sina anhöriga. Vanligen underrättas de anhöriga om intagning av
en sjuk patient efter det att en preliminär undersökning av patienten ägt
rum, så att de anhöriga kan få upplysning om patientens tillstånd. Om
polisen fört en medvetslös person till sjukhus är rådande praxis den, att
polisen hjälper till att identifiera patienten och ser till att patientens anhöriga
underrättas om intagningen.
Som utskottet framhöll vid behandlingen av en likartad motion tidigare
under riksmötet (SoU 1975/76:17) bör liksom hittills rutiner för underrättelse
till anhöriga om intagning av patient på sjukhus få utformas efter de lokala
förhållandena med hänsyn till svårigheten att genom bestämmelser i
sjukvårdslagstiftningen eller eljest genom centrala direktiv föreskriva hur
sådana underrättelser bör göras i de enskilda fallen. Utskottet vill emellertid
framhålla att det är angeläget att sjukhusen och polisen på det lokala planet
tillämpar fasta rutiner när det gäller såväl ansvarsfördelningen i fråga om
de här aktuella underrättelserna som andra förhållanden av betydelse för
att de anhöriga snabbt och på ett grannlaga sätt skall fa kännedom om
vad som inträffat och om tillståndet för den skadade.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon åtgärd av riksdagen
med anledning av motionen inte är erforderlig.
Enligt bestämmelser i begravningskungörelsen (1963:540) skall vid dödsfall
intyg av läkare om dödsorsak (dödsbevis) lämnas till pastorsämbetet.
Gravsättning eller eldbegängelse får inte ske förrän dödsbevis har avlämnats.
Socialstyrelsen har fastställt dödsbevisblankett och anvisningar för dess ifyllande.
Enligt dessa anvisningar skall dödsorsaksdiagnosen anges på latin
eller svenska.
I motionen 1975/76:560 av fru Ekholm-Frank (s) och fru Sandéhn (s)
begärs att skyldighet införs för läkare att utfärda dödsbevis på svenska.
Motionärerna framhåller att det ofta uppstår svårigheter för de efterlevande
att tolka uppgift om dödsorsak i dödsbevis därför att läkaren angett
SoU 1975/76:43
5
dödsorsaksdiagnosen med latinsk terminologi.
Utskottet anser att det är ett berättigat krav att de efterlevande får uppgift
om dödsorsaken för en anhörig på svenska. Då det f. n. görs en översyn
inom socialstyrelsen av styrelsens råd och anvisningar angående dödsbevis
och utskottet anser sig kunna förutsätta att detta krav därvid kommer att
beaktas påkallar emellertid motionen inte någon åtgärd av riksdagen. Utskottet
avstyrker således motionen.
Utskottet hemställer
1. beträffande underrättelse om intagning av patient på sjukhus
att riksdagen avslår motionen 1975/76:347,
2. beträffande dödsorsaksdiagnos i dödsbevis att riksdagen avslår
motionen 1975/76:560.
Stockholm den 6 maj 1976
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson
i Kungälv (s), Carlshamre (m), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c),
Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m). Nilsson
i Växjö (s), fröken Andersson (c)*, herrar Signell (s), Karlehagen (c)* och
Hagberg i Borlänge (vpk)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.