SoU 1975/76:32
Socialutskottets betänkande
1975/76:32
med anledning av motion om åtgärder mot bullerskador i nöjesiokaler
m. m.
Motionen
I motionen 1975/76:216 av herr Börjesson i Falköping (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om att nu gällande bestämmelser angående
bullernivån inom restauranger, diskotek och liknande lokaler kompletteras
med skärpta regler, syftande dels till att skydda de personer som vistas
inom lokalerna från skador som åsamkas av alltför hög bullernivå, dels
till att bestämmelserna efterföljs av respektive lokalinnehavare.
Gällande regler
Enligt 23 S hälsovårdsstadgan(1958:663)skall samlingslokal, varmed avses
lokal där ett större antal människor tillfälligt brukar samlas såsom
teater och danslokal, vara så anordnad och inredd samt så skötas att sanitär
olägenhet ej uppstår för dem som uppehåller sig i lokalen. Som sanitär
olägenhet anses bl. a. störande ljud. Hur intensiv en menlig inverkan skall
vara för att sanitär olägenhet skall föreligga har överlämnats åt rättstilllämpningen.
I lokal hälsovårdsordning kan meddelas de föreskrifter som
finnes erforderliga utöver hälsovårdsstadgan. Det åligger hälsovårdsnämnd
att övervaka efterlevnaden av stadgan i kommunen samt länsstyrelsen att
vaka över hälsovården i länet. Högsta tillsynen över den allmänna hälsovården
inom landet i här aktuellt hänseende tillkommer socialstyrelsen.
Enligt 70 S hälsovårdsstadgan kan hälsovårdsnämnd för särskilda fall meddela
de föreskrifter som utöver stadgan erfordras till förebyggande eller
undanröjande av sanitär olägenhet. Hälsovårdsnämnd kan också meddela
bl. a. föreläggande att vidta åtgärd för undanröjande av bristfällighet hos
byggnad eller annan egendom eller förbud att använda lokal för avsett ändamål
intill dess förekommande bristfällighet undanröjts.
Vidare har i arbetarskyddslagen (1949:1) meddelats bestämmelser som
syftar till att skydda anställda mot skador. I 10 5 stadgas sålunda bl. a. att
lämpliga åtgärder såvitt möjligt skall vidtas för att hindra att arbetstagare
skadas genom att utsättas för buller eller liknande olägenhet. Enligt 26 i?
arbetarskyddskungörelsen (1949:208) gäller vidare att vid arbete, där arbetstagare
under längre tid är utsatt för ihållande eller med kortare tidsintervaller
regelbundet återkommande buller, lämpliga skyddsåtgärder skall såvitt möjligt
vara vidtagna. Enligt 40 ä arbetarskyddslagen skall på varje arbetsställe
där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts utses ett eller flera skyddsombud.
Om arbetsförhållandena påkallar det skall skyddsombud utses även
1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. AV 32
SoU 1975/76:32
2
på annat arbetsställe. Skyddsombudet företräder arbetstagarna i skyddsfrågor
och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden och därvid bl. a.
vaka över sundhet och säkerhet.
Till ledning vid tillämpningen av 10 § arbetarskyddslagen och bl. a. 26 §
arbetarskyddskungörelsen har arbetarskyddsstyrelsen i samråd med arbetsgivar-
och arbetstagarrepresentanter utfärdat anvisningar (arbetarskyddsstyrelsens
meddelande 72:11) beträffande ljud- och ljusstyrka i lokaler där
ett antal människor brukar tillfälligt samlas såsom restaurang, serveringslokal,
danslokal, diskotek, klubblokal, ungdomsgård och liknande. Anvisningarna
skall beaktas även vid planering och inredning av sådana lokaler.
Beträffande ljud anförs allmänt i meddelandet bl. a. att starkt ljud är
ett yrkeshygieniskt problem för personalen, varför en högsta tillåten ljudnivå
bör bestämmas med hänsyn till personalens exponeringstid. Undersökningar
har gett vid handen att i lokaler av denna typ 90 dB (A) från yrkeshygienisk
synpunkt kan anses vara maximalt tillåtet värde på ljudnivån där personal
uppehåller sig. Vidare framhålls det att om ljudnivån hålls under ovannämnda
gräns även gäster m. fl. i regel blir skyddade för skadligt ljud. Av
anvisningarna (p. 1) framgår, att ljudnivån i regel skall understiga 85 dB
(A) och ej får överstiga 90 dB (A), mätt på visst närmare angivet sätt.
Pågående utredning m. m.
Den år 1974 tillkallade utredningen (S 1974:08) angående översyn av hälsovårdsstadgan
skall enligt utredningsdirektiven göra en allmän översyn
av hälsovårdsstadgan. I direktiven framhålls bl. a. att begreppet sanitär olägenhet
är grundläggande för tillämpningen av hälsovårdsstadgans bestämmelser.
Genom att förutsättningen för hälsovårdsnämnds ingripande formulerats
så allmänt som genom uttrycket sanitär olägenhet har hälsovårdsnämnderna
fått stora möjligheter att anpassa tillämpningen till bl. a. samhällsutvecklingen.
Det är emellertid svårt, heter det vidare, att klarlägga
gränserna för hälsovårdsnämndernas befogenheter, vilket bl. a. medför att
den enskilde som utövar eller ämnar utöva verksamhet som kan störa omgivningen
har små möjligheter att bedöma när sanitär olägenhet kan anses
föreligga. De sakkunniga bör överväga om hälsovårdsstadgans krav i denna
del kan preciseras. De bör vidare överväga möjligheterna att effektivisera
kontrollen enligt hälsovårdslagstiftningen. En annan fråga som enligt direktiven
bör aktualiseras i detta sammanhang är frågan om införande av
möjlighet för hälsovårdsnämnden att ingripa med förbud redan mot planerad
verksamhet som enligt vad nämnden förutser kan komma att medföra olägenheter
sedan verksamheten startats. Enligt direktiven är de sakkunniga
oförhindrade att ta upp andra frågor som aktualiseras under utredningens
gång och som faller inom ramen för utredningens uppdrag.
Arbetarskyddsstyrelsen förbereder anvisningar som skall ersätta det av
styrelsen år 1972 utgivna meddelandet nr 72:1 Bedömning av risk för hörselskada.
SoU 1975/76:32
3
Arbetsmiljöutredningen har i sitt betänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag
behandlat spridningen av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (s. 325). Utredningen
finnér det vara av vikt att en ordning skapas som bättre än styrelsens
nuvarande system tillgodoser behovet av information. Mot denna
bakgrund föreslår utredningen att arbetarskyddsstyrelsen snarast utarbetar
närmare förslag om gratis spridning av styrelsens anvisningar. Utgångspunkten
bör härvid vara att föreskrifterna skall vara kostnadsfria för dem
som behöver dem i skyddsarbetet.
I prop. 1975/76:100, bil. 10, (s. 381) föreslås en ny utbildning av hälsovårdsinspektörer.
Utbildningsutskottet har tillstyrkt förslaget (UbU
1975/76:20 s. 33).
På socialstyrelsens uppdrag utförs vid Sahlgrenska sjukhusets yrkesaudiologiska
enhet en undersökning beträffande popmusikens inverkan på hörseln.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner med i huvudsak samma syfte som den nu förevarande har
väckts vid 1974 och 1975 års riksdagar men avslagits av riksdagen med
hänvisning till bl. a. hälsovårdsstadgan, arbetarskyddslagen, arbetarskyddsstyrelsens
anvisningar samt pågående utredningsarbete (SoU 1974:2 och
1975:2).
Utskottet
1 motionen 1975/76:216 av herr Börjesson i Falköping (c) hävdas att stora
olägenheter förorsakas av den höga ljudnivå, som musiken i diskotek, restauranger
och andra liknande lokaler i regel har. Motionären menar att myndigheterna
uppenbart har klart för sig att en oacceptabelt hög bullernivå
kan åsamka den som vistas i lokalerna svåra skadeverkningar och att de
är beredda att ingripa i de fall gällande bestämmelser nonchaleras. Likväl
är det obestridligt, framhåller motionären, att den tillåtna bullernivån i alltför
många fall överskrids utan att myndigheterna ingriper. Den allvarligaste
konsekvensen härav är att bestämmelserna inte ger avsett skydd åt ungdomar
som besöker diskotek. Motionären vill att de bestämmelser som
nu finns om bullernivån i de åsyftade lokalerna skall skärpas i syfte att
skydda de personer som vistas i lokalerna. Han vill också att bestämmelser
skall utfärdas som syftar till att förbättra efterlevnaden hos lokalinnehavarna
av de regler som sålunda utfärdas.
Utskottet har vid två tidigare tillfällen behandlat motionsyrkande av liknande
innebörd som det nu föreliggande. I sina av riksdagen godkända
betänkanden i ämnet (SoU 1974:2 och 1975:2) har utskottet avstyrkt yrkandena
under hänvisning till dels tillämpliga bestämmelser i bl. a. hälsovårdsstadgan
och arbetarskyddslagen, dels arbetarskyddsstyrelsens anvis
-
SoU 1975/76:32
4
ningar beträffande ljud och ljusstyrkan i vissa lokaler samt den pågående
översynen av hälsovårdsstadgan.
Utskottet anser liksom motionären att det finns anledning att uppmärksamma
riskerna för bullerskador hos dem som arbetar i eller som gäster
besöker diskotek och liknande lokaler. Enligt vad utskottet inhämtat utförs
f. n. på socialstyrelsens uppdrag vid Sahlgrenska sjukhusets yrkesaudiologiska
enhet en undersökning beträffande popmusikens inverkan på hörseln.
Resultatet av denna undersökning, som beräknas föreligga senare i år, bör
kunna bidra till bedömningen av dessa risker.
Utskottet vill här också lämna en kort redovisning för utrednings- och
anvisningsarbete som är av betydelse för prövningen av motionsyrkandet.
Som ovan angetts pågåren översyn av hälsovårdsstadgan. Vidare kommer,
enligt vad utskottet inhämtat, arbetarskyddsstyrelsen inom kort att utfärda
anvisningar, som skall ersätta det av styrelsen år 1972 utgivna meddelandet
(nr 72:1) Bedömning av risk för hörselskada. I årets budgetproposition (prop.
1975/76:100, bil. 10 s. 381) föreslås en ny, avsevärt utvidgad utbildning
för hälsovårdsinspektörer. Utbildningsutskottet har tillstyrkt förslaget (UbU
1975/76:20, s. 33). Här bör också nämnas att arbetsmiljöutredningen i sitt
betänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag uppmärksammat behovet av information
beträffande arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Utredningen finner
det vara av vikt att en ordning skapas som bättre än styrelsens nuvarande
system tillgodoser behovet av information. Mot denna bakgrund föreslår
utredningen att arbetarskyddsstyrelsen snarast utarbetar närmare förslag om
gratis spridning av styrelsens anvisningar. Utgångspunkten bör härvid vara
att föreskrifterna skall vara kostnadsfria fördem som behöver dem i skyddsarbetet.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen. I sammanhanget
vill utskottet framhålla önskvärdheten av att man, när det gäller
sådana lokaler som avses i motionen, eftersträvar väsentligt lägre ljudnivå
än vad som erfordras för att undvika hörselskada.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975/76:216.
Stockholm den 30 mars 1976
På socialutskottets vägnar
RUNE GUSTAVSSON
Närvarande: herrar Gustavsson i Alvesta (c). Svensson i Kungälv (s), Carlshamre
(m), Dahlberg(s), Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar Romanus
(fp). Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö
(s), fröken Andersson (c), fru Marklund (vpk), herr Signell (s) och fru Wigenfeldt
(c).
GOTA B 51461 Stockholm 1976