SoU 1975/76:19

Socialutskottets betänkande
1975/76:19

med anledning av motioner om de homosexuellas situation
Motionerna

I motionen 1975:1286 av herr Romanus (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en allsidig översyn av de särskilda problem som möter
de homosexuella i samhället samt förslag till åtgärder för att lösa dessa.

1 motionen 1975:1294 av herrar Svensson i Malmö (vpk) och Måbrink
(vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de homosexuellas
samhälleliga situation efter mönster av den nederländska s. k.
Speijerrapporten.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Riksförbundet för sexuellt likaberättigande
(RFSL), vid vilken fogats visst material avseende de homosexuellas
situation i samhället.

Tidigare riksdagsbehandling

Då riksdagen på våren 1973 behandlade propositionen 1973:32, som innehöll
förslag till en partiell reform av den familjerättsliga lagstiftningen,
behandlades även ett motionsyrkande av innebörd att rätten till samma
villkor för homosexuellt samboende som för samboende av olika kön skulle
erkännas. Lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen i denna del godkända
betänkande LU 1973:20 (s. 116) att det enligt utskottets mening fanns all
anledning att uppmärksamma de homosexuellas problem, då det var tydligt
att de i många avseenden var sämre ställda än samboende av olika kön.

Utskottet betonade att samlevnad mellan två parter av samma kön var
från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform. Utskottet utgick
därför från att i lämpligt sammanhang de homosexuellas problem skulle
bli föremål för närmare utredning. Utskottet hänvisade även till vad socialstyrelsen
m. fl. remissinstanser vid remissbehandlingen av familjelagssakkunnigas
betänkande (SOU 1972:41) Familj och äktenskap anfört om
behovet av en utredning om de homosexuellas problem. Utskottet, som
ansåg att motionsyrkandet fick anses tillgodosett genom vad utskottet anfört,
avstyrkte motionen.

I ett svar den 1 november 1973 på en enkel fråga av herr Svensson i
Malmö om vilka initiativ regeringen hade tagit eller ämnade ta i anledning
av riksdagens ovannämnda beslut anförde statsrådet Lidbomtprot. 1973:124
s. 110) att det i de mest skilda sammanhang kunde visa sig angeläget att
ta särskild hänsyn till de homosexuellas situation. Det var enligt statsrådets
mening emeiiertid inte möjligt att utreda alla problem i ett sammanhang.

1 Riksdagen 1^75/76. 17 sand. Nr IV

Soli 1975/76:19

I stället borde vart och ett av problemen behandlas och finna sin lösning
inom ramen för olika pågående eller tilltänkta utredningar. Statsrådet hänvisade
till att utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings-
och upplysningsarbetet inom kort skulle lägga fram förslag om
att upplysning om homosexualiteten skulle ingå som en del i sexualundervisningen.
Statsrådet erinrade vidare om att sexualbrottsutredningen hade
att pröva om det var motiverat att bibehålla skillnaderna i brottsbalken
mellan homosexuella och heterosexuella könsförbindelser. De familjerättsliga
problemen skulle enligt statsrådet naturligtvis också utredas. Statsrådet ansåg
det emellertid inte lämpligt att låta dessa problem utredas av familjelagssakkunniga,
eftersom problemen hade ringa samband med utredningens
huvuduppgifter. Innan en utredning tillsattes borde enligt statsrådet först
bättre kartläggas vilka rättsliga samlcvnadsproblem sorn det här var fråga
om.

I en motion till 1974 års riksdag begärdes att riksdagen med understrykande
av sitt beslut 1973 skulle uppdra åt regeringen att i lämplig form
avge en samlad rapport över de homosexuellas situation i samhället och
framlägga förslag till lösning av de i sammanhanget aktuella problemen.

Lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1974:4
till en början om att riksdagen inte begärt någon utredning om de homosexuellas
problem men att utskottet vid sitt ställningstagande 1973 med
hänsyn till frågans vikt utgått från alt de homosexuellas problem i lämpligt
sammanhang skulle utredas. Utskottet anförde vidare bl. a. att när det gällde
det konkreta handlandet för att förbättra de homosexuellas situation utskottet
för sin del delade statsrådet Lidboms uppfattning att det inte torde
vara möjligt att i ett sammanhang utreda och lösa alla de skiftande problem
som de homosexuella möter på olika områden av samhällslivet. Det lämpligaste
syntes utskottet vara att varje problem fick utredas och söka lösas
i sitt naturliga sammanhang. Utskottet hänvisade i sammanhanget till att
utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet
inom kort väntades lägga fram förslag om vidgad upplysning
om homosexualiteten i sexualundervisningen samt att sexualbrottskommitten
utredde frågan huruvida det var motiverat att bibehålla skillnaderna
i straffrättsligt ansvar i brottsbalken när det gäller vissa homosexuella och
heterosexuella könsförbindelser med unga. Utskottet erinrade även om att
biskopsmötet tillsatt en arbetsgrupp för att studera kyrkans syn på homosexualiteten
och att arbetsgruppen under våren 1974 skulle lägga fram sin
rapport. Enligt vad utskottet erfarit skulle denna komma att innehålla en
rekommendation till kyrkan att ändra sin syn på homosexualiteten i en
för de homosexuella positiv riktning. Beträffande de homosexuellas familjerättsliga
problem framhöll utskottet avslutningsvis att familjelagssakkunniga
i sitt fortsatta utredningsarbete knappast kunde undgå att pröva hur
man skall komma till rätta med de ekonomiska problemen vid upplösning
av samboende mellan dem som inte är gifta. Utskottet utgick från att de

SoU 1975/76:19

sakkunniga i detta sammanhang även beaktade de homosexuellas problem.

På utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.

Förutom de motioner som behandlas i förevarande betänkande har innevarande
år väckts en motion som avser de homosexuellas villkor. Motionen
(1975:144), som syftade till att de familjelagssakkunniga skulle få
tilläggsdirektiv att avge förslag angående de homosexuellas familjerättsliga
förhållanden, behandlades under våren av riksdagen, som avslog densamma.

I lagutskottets betänkande LU 1975:8 framhöll utskottet att i samband med
behandlingen av ärendet företrädare för familjelagssakkunniga uppgett för
utskottet att de sakkunniga hade för avsikt att - såsom förutskickades av
utskottet föregående år - ta upp till behandling även de rättsliga problem
som aktualiseras vid samboende när parterna är homosexuella.

Utskottet underströk emellertid i sammanhanget att alla problem med
mer eller mindre stark familjerättslig anknytning vid homosexuell samlevnad
inte kommer att bli behandlade av familjelagssakkunniga. De homosexuellas
organisationer har, anförde utskottet, krav på lagreformer även
på många andra områden, t. ex. när det gäller frågor om släktnamn, arvsskatteklasser,
bosättningslån, förmånstagarförordnanden och familjerabattsystemet
vid resor. Det ligger helt i linje med utskottets tidigare uttalanden,
anförde utskottet, att problem av detta slag som har ringa eller intet samband
med familjelagssakkunnigas uppgifter måste lösas i det sammanhang där
de naturligen hör hemma. Vilka lösningar man för de homosexuellas del
kunde komma att välja på sådana särskilda sakområden torde emellertid
i hög grad komma att påverkas av det resultat som familjelagssakkunnigas
arbete leder fram till. Förutsättningar för mer genomgripande reformer på
dessa områden syntes därför enligt utskottets uppfattning knappast vara
för handen förrän huvudlinjerna beträffande den civilrättsliga regleringen
av parternas inbördes förhållanden vid homosexuell samlevnad klarnat.

Speijer-rapporten

Som förebild för den utredning som begärs i förevarande motion anges
den nederländska s. k. Speijer-rapporten. Rapporten har fätt sitt namn
efter ordföranden i den kommitté som tillkallades i anledning av ett förslag
i nederländska nationalförsamlingen i december 1967 om att upphäva en
straffbestämmelse för homosexuellt umgänge med personer under 21 år.
1 kommitténs uppdrag ingick att besvara vissa frågor för att få belyst om
det fanns skäl att behålla den ifrågavarande bestämmelsen. Rapporten innehåller
bl. a. ett avsnitt om straffbestämmelsens historik, en redogörelse
om olika åsikter om sexuellt och särskilt homosexuellt beteende med uppgifterna
huvudsakligen hämtade från amerikanska undersökningar, främst
Kinseyrapporten, redogörelse för teorier om homosexualitetens orsaker och
uppkomst och vad som skapar inställningar till homosexualitet samt föroch
nackdelar med att behålla den ifrågasatta straffbestämmelsen.

SoU 1975/76:19

Rapportens resultat ledde till att Nederländernas nationalförsamling år
1969 upphävde straffbestämmelsen i fråga.

Utredningar m. m.

Den i lagutskottets betänkande LU 1974:4 omnämnda utredningen rörande
sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbete
(USSU) avlämnade i fjol betänkandet (SOU 1974:59) Sexual- och samlevnadsundervisning.
Bl. a. i betänkandets senare del, sorn innehåller förslag
till lärarhandledning vid sexualundervisningen, har homosexualiteten berörts
(s. 769).

I slutet av år 1971 bemyndigades chefen för justitiedepartementet alt
tillkalla en utredningsman för att se över brottsbalkens bestämmelser om
sedlighetsbrott [sexualbrollsta rodniuyen). Vad avser straffbelagda homosexuella
gärningar framhålls i direktiven (riksdagsbcrätlclsen 1973 Ju:47) till
utredningen bl. a. att det efter brottsbalkens tillkomst i olika sammanhang
salts i fråga om det är motiverat att behålla särskilda regler om skydd mot homosexuella
könsförbindelser för vissa åldersgrupper som saknar ett motsvarande
skydd mot heterosexuellt könsumgänge och att det ansetts svårt
att ange någon hållbar grund för att i detta avseende göra någon skillnad
mellan homosexuella och heterosexuella handlingar. I direktiven framhålls
vidare bl. a. att bakom den straffrättsliga särregleringen vid homosexuella
könsförbindelser ligger uppfattningen att handlingar, framför allt när de
berör unga människor, medför större risker för skador av psykisk och social
natur än vad som är fallet vid heterosexuella handlingar. När det gäller
frågan om det för homosexuella handlingar bör finnas andra regler än som
gäller för heterosexuella, bör därför i första hand utredas om en sådan uppfattning
har fog för sig. Med hänsyn till intresset av att inte utan starka
sakliga skäl särbehandla de homosexuella, bör särskilda åldersgränser vid
homosexuella handlingar kunna övervägas endast om det kan ges belägg
för att unga människor kan ta särskild skada av förbindelser av homosexuell
art.

Som ovan nämnts kommer familjelagssakkunniga att ta upp vissa problem
som berör sammanlevande homosexuella när det gäller familjelagstiftningens
område.

Den arbetsgrupp som i enlighet med det ovan sagda tillsattes av biskopsmötet
för att studera kyrkans syn på homosexualiteten har redovisat
sitt arbete i en bok med titeln De homosexuella och kyrkan (Verbums förlag,
1974). 1 bokens sista kapitel konstateras inledningsvis att undersökningen
lett till slutsatsen att det finns en grupp av genuint homosexuella som utgör
en minoritet som länge varit diskriminerad och att det ur samhällets synpunkt
saknas motiveringar för en fortsatt särlagstiftning. I det förslag som
läggs fram om hur kyrkan skall utforma sitt handlingsprogram till hjälp
för de genuint homosexuella hör framför allt information om sexualiteten

SoU 1975/76:19

och en uppföljning med konkreta åtgärder, såsom utbyggnad av den själavårdande
verksamheten.

Slutligen kan i detta sammanhang även nämnas att en trebetygsuppsats
i psykologi med titeln ”Homosexuell verklighet” framlagts våren 1975 vid
socialhögskolan i Göteborg. Uppsatsen innehåller en studie i vad en annorlunda
sexuell läggning innebär för en människas identitet och livssituation.

Utskottet

Som framgår av den redogörelse som lämnats ovan pågår f. n. eller har
nyligen avslutats utredningsarbete, vars resultat kommer att få betydelse
förde homosexuellas ställning i samhället. Sexualbrottsutredningen ser över
de straffrättsliga regler som gäller homosexuellas könsförbindelser i vissa
åldersgrupper, familjelagssakkunniga kommer i sitt arbete att ta upp familjerättsliga
problem kring homosexuell samlevnad och i utbildningsdepartementet
övervägs f. n. USSU:s förslag om sexual- och samlevnadsundervisning.
Riksdagen har tidigare pekat på arbetet inom de nämnda utredningarna
vid sin behandling av motioner som syftat till att få till stånd
en attitydförändring hos andra medborgare gentemot de homosexuella och
till att i övrigt förbättra de homosexuellas situation. Riksdagen har därvid
ansett att vart och ett av de skiftande problem som de homosexuella möter
på olika områden i samhället bör utredas och söka lösas i sitt naturliga
sammanhang.

I de i detta betänkande behandlade motionerna kritiseras den begränsning
till isolerade frågeställningar som blir följden av den inställning riksdagen
intagit. Motionärerna menar att en mer allsidig översyn av de homosexuellas
samhälleliga situation måste komma till stånd. Som förebild för en sådan
utredning anger de därvid den nederländska s. k. Speijerrapporten. I motionen
1975:1286 av herr Romanus (fp) framhålls att rapporten haft stor
betydelse för attityderna mot de homosexuella och att man troligen skulle
kunna uppnå samma resultat med en motsvarande rapport i Sverige. Motionären
vill därför att en allsidig översyn av de särskilda problem som
möter de homosexuella kommer till stånd och att förslag till åtgärder för
att lösa problemen läggs fram. Motionärerna bakom motionen 1975:1294,
herrar Svensson i Malmö (vpk) och Måbrink (vpk), framhåller att de homosexuellas
situation präglas av en allmän diskriminering, som grundar
sig på en felaktig begreppsbildning och på fördomar och att problemet måste
angripas ur ett totalperspektiv om den sociala diskrimineringen på sikt skall
nedkämpas och avskaffas. Även de vill därför ha en utredning om de homosexuellas
samhälleliga situation efter mönster av Speijerrapporten.

Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare gett uttryck för uppfattningen
att en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets
synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform. Riksdagen har också vid flera

Soll 1975/76:19

tillfällen understrukit angelägenheten av att de homosexuellas problem blir
föremål för uppmärksamhet. Utskottet kan emellertid inte dela motionärernas
åsikt att problemen bör göras till föremål för en övergripande utredning.
Den attitydförändring motionärerna efterlyser måste växa fram som
en samverkan mellan olika faktorer. En av de viktigaste normgivande faktorerna
när det gäller samhällets och medborgarnas attityder i skilda hänseenden
är den lagstiftning som råder. Den bästa grunden för att nå motionernas
syfte måste därför enligt utskottets mening vara att fortlöpande
på olika rättsområden skapa regler, vilka så långt det är möjligt inte leder
till särbehandling av homosexuella. Samtidigt bör sådan upplysning ges som
kan medverka till de önskvärda attitydförändringarna. Härvidlag är den
upplysning som ges på olika stadier inom skolan av grundläggande betydelse.
Det finns därför enligt utskottets mening skäl att vid den fortsatta beredningen
av USSU:s förslag om sexual- och samlevnadsundervisningen ägna
de homosexuellas situation uppmärksamhet. Någon riksdagens åtgärd i detta
hänseende är dock inte påkallad.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1975:1286 och 1975:1294.

Stockholm den 27 november 1975

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre
(m), Dahlberg (s)*, Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s)*, herrar Romanus
(fp). Johnsson i Blentarp (s). Nordberg (s). Åkerlind (m). Nilsson
i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), herrar Karlehagen (c)*. Hagberg i Borlänge
(vpk) och Olsson i Markaryd (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Romanus (fp) och Hagberg i Borlänge (vpk) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med "Utskottet
erinrar” och slutar på s. 6 med "utskottet motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet erinrar (= utskottet) för uppmärksamhet. Utskottet

anser att en lösning från fall till fall av de olika svårigheter som möter
de homosexuella är motiverad när problemen har en konkret karaktär som
kan återföras till den gällande lagstiftningen, t. ex. rådande särbehandling

SoU1975/76:19

av homosexuella på straffrättens område och inom familjerätten. Jämsides
härmed måste åtgärder vidtas som angriper problemen ur ett vidare perspektiv.
Det gäller framför allt att förändra attityderna till de homosexuella.
För att detta skall kunna ske är det nödvändigt med en analys av den
samlade problematiken och ett program för att bekämpa diskrimineringen
av de homosexuella över hela det samhälleliga fältet. Utskottet tillstyrker
därför att de homosexuellas situation blir föremål för en övergripande utredning.
Man bör därvid kunna tillgodogöra sig det material som redan
tagits fram såväl i Sverige som i andra länder. Utskottet vill härvidlag särskilt
nämna den holländska Speijerrapporten. Utredningen behöver därför inte
bli särskilt tidsödande.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:1286 och
1975:1294 hos regeringen begär en allsidig översyn av de homosexuellas
situation samt förslag till åtgärder för att lösa deras
problem.