SoU 1975/76: 17

Socialutskottets betänkande
1975/76: 17

med anledning av motion om underrättelse till anhöriga om intagning
av patienter på sjukhus i vissa fall, m. m.

Motionen

I motionen 1975:343 av fru Fredrikson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna

1. att sjukvårdskungörelsen bör innehålla bestämmelse om skyldighet för
sjukhusläkare att tillse att i de fall person anträffats svårt sjuk, eller skadats
genom olyckshändelse och förts till sjukhus samt inskrivits, de anhöriga
snarast underrättas därom,

2. att sjukvårdskungörelsen bör innehålla anvisningar gällande för polisväsendet
om förfaringssättet vid framförande av meddelande om att anförvant
förts till sjukhus och inte är i stånd att själv meddela sig.

Motionärerna framhåller att anhöriga till personer som skadats genom
olyckshändelser och därför förts till sjukhus blir oroliga om de inte får något
meddelande från dessa. För att förhindra att anhöriga ringer runt till sjukhusen
med förfrågningar huruvida viss person inlagts bör enligt motionärerna
sjukhusläkare ha skyldighet att snarast låta underrätta anhöriga, när
en person intagits, och anvisningar bör utarbetas om hur underrättelse i
dylika fall skall lämnas.

Vidare anförs bl. a. att, om underrättelseskyldigheten läggs på polisen,
en instruktion gällande för hela polisväsendet skulle vara av värde. Det
påpekas emellertid också att det kan Finnas tillfällen, då det kan vara lämpligare
att annan än polisen framför meddelandet.

Vissa bestämmelser m. m.

1 sjukvårdslagen (1962:242) och den därtill anknutna sjukvårdskungörelsen
(1972:676) är bestämmelser meddelade om åliggandena för landstingskommun
och kommun som ej tillhör landstingskommun att ombesörja såväl
öppen som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd, m. m.

De för sjukvården ansvariga läkarna är enligt 16 § sjukvårdslagen vid
lasarett överläkare, vid sjukstuga sjukstuguläkare eller i förekommande fall
överläkare samt vid sjukhem sjukhemsläkare eller i förekommande fall överläkare.
För fullgörande av viss del av överläkares åligganden får finnas biträdande
överläkare. Vidare får för biträde i sjukvården finnas avdelningsläkare
och extra läkare.

I ett särskilt avsnitt i sjukvårdskungörelsen har meddelats bestämmelser
om åligganden för läkare. Bestämmelserna för överläkare, vilka meddelats

1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 17

SoU 1975/76:17

2

i 31 § sjuk vårdskungörelsen, inleds med ett stadgande att överläkare åligger
att ansvara för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande inom
det verksamhetsområde som anförtrotts honom. Härefter följer en föreskrift
om att överläkare åligger att "se till att när intagen person avlider eller
hans tillstånd allvarligt försämras någon av de närmaste anhöriga omedelbart
underrättas”. Finns biträdande överläkare åvilar nämnda skyldigheter denne
såvitt avser hans verksamhetsområde (31 § tredje stycket och 32 §). Samma
skyldigheter åligger enligt 33 § sjukstuguläkare och sjukhemsläkare.

Om landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun
bidrar till driftkostnaderna för sjukvårdsanstalt utan att likväl kunna anses
driva den, äger regeringen förordna att sjukvårdslagen och med stöd
därav meddelade föreskrifter (sjukvårdskungörelsen) helt eller delvis skall
tillämpas på sjukvårdsanstalten. Detta innebär att i det föregående angiven
underrättelseskyldighet beträffande dödsfall m. m. även kan komma att gälla
sjukvårdsanstalt av nu nämnt slag.

Beträffande sjukvårdsanstalter som drivs av annan än staten, kommun
eller landstingskommun är stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m. m.
tillämplig. I denna stadga finns emellertid inte någon föreskrift om underrättelseskyldighet
beträffande dödsfall.

Enligt vad som förutskickats skall en översyn göras av lagstiftningen
rörande hälso- och sjukvården. Till grund för översynsarbetet skall ligga
en helhetssyn på hälso- och sjukvården, och översynen skall bl. a. syfta
till att slopa nuvarande detaljreglering av landstingens verksamhet.

Tidigare riksdagsbehandling

Socialministern, statsrådet Aspling, besvarade den 7 maj i år (prot. 76
s. 92-95) en fråga (nr 177) om han var beredd att ta initiativ till att sådana
regler utfärdas att anhöriga till nyintagna patienter rutinmässigt underrättas
om att intagning på sjukhus ägt rum.

Statsrådet Aspling anförde bl. a. följande.

Enligt 31 § sjukvårdskungörelsen (1972:676) åligger det överläkare att
ansvara för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande inom
det verksamhetsområde som anförtrotts honom. Det ankommer därvid på
överläkaren att inom ramen för de allmänna föreskrifter som kan ha meddelats
av direktionen för sjukhuset övervaka att vården av patienterna i
alla avseenden bedrivs på ett lämpligt sätt. 1 detta inbegrips också en skyldighet
för överläkaren att se till att lämpliga rutiner finns för underrättelse
till anhöriga om intagning av patienter.

Det ingår som ett naturligt led i klinikernas arbete att snarast möjligt
underrätta anhöriga om intagning av akut sjuka patienter. Detta sker i regel
efter att en preliminär undersökning av patienten ägt rum, så att de anhöriga

också kan få ett visst begrepp om patientens tillstånd. När det gäller med vetslösa

patienter som förts in till sjukhus genom polisens försorg är praxis

SoU 1975/76: 17

3

att polisen hjälper till att identifiera patienten och ser till att dennes anhöriga
underrättas om intagningen.

Med hänsyn till de skiftande situationerna vid en intagning och de olika
orsaker som föranleder intagning på sjukhus är det enligt min mening tvivelaktigt
om det är lämpligt att genom centrala föreskrifter i detalj reglera
dessa frågor. Förfarandet måste kunna anpassas till förhållandena i det enskilda
fallet. Därvid måste hänsyn tas till både patientens och de anhörigas
intresse. De tillämpade rutinerna ute på sjukhusen synes i regel tillgodose
dessa intressen på ett tillfredsställande sätt.

Jag vill tillfoga att socialstyrelsen i hög grad har sin uppmärksamhet riktad
på frågor som rör relationerna mellan sjukvårdspersonal, patienter och anhöriga
till patienter med syfte att skapa förutsättningar för en i vidsträckt
mening väl fungerande sjukvård.

Med anledning av att den ledamot som framställt frågan i sitt anförande
berörde viss inträffad händelse anförde statsrådet Aspling i repliker bl. a.
följande.

Det har i princip inte ansetts lämpligt att i detalj reglera sjukvårdspersonalens
åligganden i sjukvårdslagstiftningen. Endast i de allvarliga fall där
ett visst handlingssätt alltid bör tillämpas har detta angivits i lagstiftningen.
Sålunda åligger det, som jag nämnde i mitt svar, enligt 31 § sjukvårdskungörelsen
överläkare att se till att när en intagen patient avlider eller hans
tillstånd allvarligt försämras någon av de närmaste anhöriga underrättas
härom. Genom att ta in en sådan föreskrift i lagstiftningen har det klart
markerats att andra hänsyn får vika i dessa fall.

Utskottet

I motionen 1975:343 av fru Fredrikson m. fl. (c) begärs att sjuk vårdskungörelsen
(1972:676) skall kompletteras med bestämmelser om skyldighet för
sjukhusläkare att tillse att i de fall, då en person intagits på sjukhus efter
att ha anträffats svårt sjuk eller skadats genom olyckshändelse, de anhöriga
snarast underrättas om intagningen. Motionärerna vill också att anvisningar
för polisväsendet skall utfärdas med regler för framförande av meddelande
om att en person förts till sjukhus och inte är i stånd att själv meddela
sig med sina anhöriga.

I sjukvårdskungörelsen har intagits bestämmelser om att det åligger överläkare
och läkare i motsvarande ställning att se till att, när en patient på
sjukhus avlider eller hans tillstånd allvarligt försämras, någon av de närmaste
anhöriga underrättas. Även om särskilda bestämmelser om underrättelse
till anhöriga saknas för det fall att en nyintagen i annat fall inte kan meddela
sig med sina anhöriga, följer av det ansvar för sjukvårdens behöriga och
ändamålsenliga handhavande, som överläkare och motsvarande läkare har
enligt sjukvårdskungörelsen, en skyldighet för dem att se till att lämpliga
rutiner finns för underrättelse till anhöriga om intagning av patienter.

I regel underrättas de anhöriga om intagning av en akut sjuk patient
efter det att en preliminär undersökning av patienten ägt rum, så att de

SoU 1975/76:17

4

anhöriga kan fl upplysning om patientens tillstånd. I de fall en medvetslös
person förts till sjukhus genom polisens försorg är rådande praxis den, att
polisen hjälper till att identifiera patienten och ser till att patientens anhöriga
underrättas om intagningen.

Med hänsyn till svårigheten att genom bestämmelser i sjukvårdskungörelsen
eller eljest genom centrala direktiv föreskriva hur underrättelser om
intagning skall göras i de enskilda fallen bör liksom hittills rutiner för underrättelser
till anhöriga om patients intagning på sjukhus få utformas efter
rådande lokala förhållanden. Utskottet vill emellertid understryka värdet
av att fasta rutiner, som kan anpassas till det enskilda fallet, tillämpas på
området.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att någon åtgärd av
riksdagen med anledning av motionen inte är erforderlig.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:343.

Stockholm den 27 november 1975

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s). Svensson i Kungälv (s),
Carlshamre (m)*, Dahlberg (s)*. Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s)*, herrar
Romanus (fp). Johnsson i Blentarp (s). Nordberg (s). Åkerlind (m), Nilsson
i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), herrar Karlehagen (c)*, Hagberg i Borlänge
(vpk) och Olsson i Markaryd (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 75 10256 S Stockholm 1975