SoU 1975/76:13

Socialutskottets betänkande
1975/76:13

med anledning av motion om stöd till enskild verksamhet på vårdoch
utbildningsområdena, m. m.

Motionen

I motionen 1975:1283 av herr Ringaby m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär

1. att en parlamentarisk utredning förutsättningslöst får kartlägga och
redovisa de olika verksamheter som ideella organisationer och andra privata,
frivilliga sammanslutningar eller enskilda bedriver inom undervisningens,
vårdens, den sociala servicens och fritidens områden,

2. att utredningen utarbetar förslag som syftar till att öka och effektivisera
samhällets stöd till ovan nämnda frivilliga krafter så att jämställdhet uppnås
mellan privata och offentliga aktiviteter samt lägger fram förslag om hur
samhällets insyn och kontroll skall ordnas.

Motionärerna framhåller inledningsvis bl. a. att statsmakten måste underlätta
valfriheten på de flesta av samhällets områden i syfte att vitalisera
konkurrensen och därmed stimulera nyskapande och prismedvetenhet. Motionärerna
anför vidare bl. a. att på senare år har emellertid tendensen till
ökat monopoltänkande från samhällets sida förstärkts och därmed har också
valfriheten på många områden försvagats till men för alla i samhället. Det
påpekas att samhällets negativa inställning mot privata initiativ på främst
skol- och vårdområdena varit olycklig och är direkt hämmande på utvecklingen.
En stor del av dessa sektorers många problem torde kunna härröras
från det faktum att konkurrensen på områdena varit nästan obefintlig, anförs
det vidare.

Motionärerna anför i motionen bl. a. följande.

Inte minst ideella organisationer av skilda slag uträttar ett synnerligen
värdefullt arbete på en rad områden i samhället. Omfattningen av dessa
organisationers och även andra privatpersoners arbete, som vi i detta sammanhang
vill begränsa till verksamheten inom landet, är emellertid oss
veterligt aldrig kartlagd eller utredd och därför inte känd till sin struktur
eller storlek. Det skulle vara av intresse att få denna säkerligen mycket
omfattande och väl skötta privatverksamhet i samhället på det humanitära
och kulturella området liksom även fritidsverksamheten utredd och belyst
ur olika synvinklar.

Vi är övertygade om att dessa frivilliga och privata krafter med ett ökat
stöd från samhällets sida skulle bli ett kraftfält och ett incitament till nyskapande
av oanad styrka, där kreativa människor bättre än nu kunde få
pröva nya idéer på t. ex. skolans område och vårdsektorn, inte minst åldringsvården,
som i det allmännas regi fått för mycket av kollektiv massvård
över sig. Självfallet måste samhället då också ha insyn och kontroll över
verksamheten.

1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 13

SoU1975/76:13

Att låsa utvecklingen på särskilt skolans och vårdens område efter enbart
samhällets intentioner och därmed ”sålla bort” alla nya och friska initiativ
som alltid finns slumrande hos ett folk, är inte bara ett ekonomiskt slöseri
utan också en oriktig begränsning av människans skaparkraft. Det sagda
gäller i forsta hand den öppna vården, åldringsvården, hälsoservice av olika
slag, tandvården, barndaghem, förskolor och den lägre undervisningen.

Enskilda förskolor

Vid tillkomsten av lagen (1973:1205) om förskoleverksamhet, vilken trädde
i kraft den 1 juli i år, fördes en ingående diskussion om möjligheterna
och förutsättningarna för annan än kommun - exempelvis kyrkosamfund
och ideella organisationer - att driva förskolor som skulle utgöra alternativ
till de kommunala förskolorna. Utskottet hänvisar i detta hänseende till
prop. 1973:136, SoU 1973:30 (främst s. 15-17, 41 och 42) samt till kammardebatten
den 29 november 1973. Riksdagen behandlade även frågan
om alternativa förskolor vid 1974 års riksdag (SoU 1974:40) och kommer
att inom kort i ett särskilt betänkande behandla motionsyrkanden som väckts
i samma fråga vid 1975 års riksmöte.

Enskilda skolor för grundskole-, gymnasie- och yrkesutbildning

Vissa bestämmelser

Rätten att låta skolpliktiga barn gå i enskild skola samt rätten att
starta respektive driva sådan skola är angiven i skollagen (1962:319). Enligt
33 § skollagen får skolplikt fullgöras i annan offentlig skola än grundskolan
eller i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av
regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. Genom särskilt beslut
den 29 juni 1964 har Kungl. Maj:t angett vilka enskilda skolor som avses
med nämnda paragraf, nämligen skolor till vilka utgår statsunderstöd ur
de under åttonde huvudtiteln uppförda anslagen till bidrag till driften av
grundskolor m. m., till bidrag till vissa privatskolor och till bidrag till vissa
internatskolor m. m. eller, om dessa anslag ändras, motsvarande anslag.
I 34 § skollagen stadgas att skolplikt får fullgöras i annan enskild skola
än i 33 § avses, om skolan godkänts för ändamålet. Godkännande skall
meddelas om skolans undervisning till art, omfattning och allmän inriktning
väsentligen motsvarar grundskolans och skolan förestås av person, vilken
äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl lämpad att förestå
skola. Skola enligt 34 § skollagen skall godkännas av skolstyrelsen i kommunen.
Vad gäller rätten att starta, driva och utnyttja enskild skola på
det frivilliga gymnasiala stadiet anfördes i prop. 1964:171 att dessa frågor
i princip är lösta genom förarbetena till 1962 års riksdagsbeslut angående
reformering av det obligatoriska skolväsendet. Skolstyrelses godkännande
av skolan erfordras ej. Enligt 51 § skollagen äger dock den centrala statsmyndighet,
till vars arbetsområde skolan närmast hör, inspektera skolan
om särskild anledning därtill förekommer.

SoU 1975/76:13

Statsunderstödda enskilda skolor

Från fem anslag under åttonde huvudtiteln utgår statsbidrag till ett antal
enskilda skolor, nämligen dels från anslaget till bidrag till driften av grundskolor
m. m. till tre skolor vid vilka meddelas utbildning på grundskolestadiet,
dels från anslaget till bidrag till driften av riksinternatskolor till tre skolor vid
vilka finns gymnasielinjer och vid en av skolorna därjämte utbildning på
grundskolestadiet, dels från anslaget till bidrag till Bergsskolan i Filipstad till
skolan med samma namn vid vilken ges utbildning om sex terminer till
ingenjör på två olika linjer, dels från anslaget till bidrag till driften av vissa
privatskolor till sju skolor av vilka två meddelar endast gymnasial utbildning
och de övriga meddelar utbildning såväl på grundskolestadiet som på
gymnasiestadiet, dels ock från anslaget till bidrag till driften av enskild yrkesutbildning
till ett trettiotal utbildningsinstitut samt till företagsskolor, vid
vilka institut och skolor bedrivs utbildning huvudsakligen för industrioch
hantverksyrken, vårdyrken och andra jämförbara yrken.

Bidragsbestämmelserna har meddelats i kungörelseform (se SFS 1964:137,
1970:333 och 1971:342) eller i särskilda ämbetsskrivelser.

Tillsyn

Skolöverstyrelsen har enligt sin instruktion (1965:737) inseende över undervisningen
av skolpliktiga barn, skolor på vilka skollagen äger tillämpning
samt skolor och utbildning i övrigt för barn, ungdom och vuxna som
anordnas av staten eller med statsbidrag av bl. a. enskild. Enskild skola,
som inte åtnjuter statsbidrag, står inte under statlig tillsyn utom i de fall
regeringen särskilt beslutar därom. Förutsättning för att ej statsunderstödd
skola skall ställas under statlig tillsyn är bl. a. att skolans läroplaner skall
vara godkända av skolöverstyrelsen.

Uttalanden m. m. om statsbidrag till enskilda skolor

Frågan huruvida och i vilken omfattning statligt bidrag bör utgå till enskild
undervisningsverksamhet behandlades ingående i prop. 1962:54 (s. 365 ff).
Departementschefen uttalade att statsbidrag bör kunna ifrågakomma efter
prövning i varje enskilt fall från riksdagens sida beträffande sådana externatskolor,
vilka syftar till att förverkliga eller utpröva mer omfattande eller
genomgripande kursplanemässiga, metodiska eller andra pedagogiska idéer
och tankar eller där man genom en speciell uppläggning av skolans hela
arbete vill för praktiskt skolbruk omsätta utvecklingsfrämjande uppfostringseller
omvårdnadsidéer. Beträffande statsbidrag till privata gymnasier förutsattes
i prop. 1964:171 (s. 587) att då gällande regler i allt väsentligt skulle
tillämpas även i fortsättningen.

Kungl. Maj:t uppdrog år 1970 åt skolöverstyrelsen att komma in med
förslag rörande det praktiska genomförandet i fråga om avvecklingen av

SoU 1975/76:13

statsbidraget till vissa enskilda yrkesskolor. Förslaget överlämnades år 1971.
Samma år uppdrog Kungl. Maj:t åt överstyrelsen att inkomma med en plan
rörande fortsatt avveckling av statsbidraget till viss enskild yrkesutbildning.
Enligt direktiven skulle statsbidrag endast utgå i sådana fall där motsvarande
utbildning ej kunde erbjudas inom gymnasieskolan eller inom statlig och
kommunal vuxenutbildning samt i sådana fall där synnerliga skäl för fortsatt
statsbidragsgivning förelåg. Som riktpunkt för arbetet skulle gälla att statsbidrag
vid fall av avveckling skulle upphöra att utgå senast med utgången
av juni 1973. Skolöverstyrelsen inkom juni 1972 med en plan rörande den
fortsatta avvecklingen av statsbidraget till enskilda yrkesskolor.

Enligt beslut av 1973 års riksdag (prop. 1973:1 bil. 10, UbU 1973:5, rskr
1973:72) skall statsbidrag till skola, som erhåller statsbidrag enligt kungörelsen
om statsbidrag till vissa privatskolor - med undantag av Fjellstedtska
skolan i Uppsala och Lundsbergs skola i Storfors - successivt avvecklas
om kommun, där sådan skola är belägen, beslutar avveckla motsvarande
kommunala bidrag. Om särskilda skäl föreligger kan regeringen medge fortsatt
statsbidrag även om det kommunala bidraget dras in.

Om kommunalt bidrag till enskilda skolor

Beträffande kommunalt bidrag till enskild undervisningsverksamhet finns
ingen i författning föreskriven skyldighet för kommun att tillhandahålla
skolpliktiga elever, som går i annan skola än grundskolan, undervisningsmateriel.
Kommun har emellertid enligt utslag av regeringsrätten år 1970
rätt att, om den vill, tillhandahålla även dessa elever undervisningsmateriel
eller lämna bidrag till kostnaderna (Regeringsrättens årsbok 1970 ref. 64).
I fråga om undervisningsmateriel till elever vid enskild skola för gymnasial
undervisning samt i fråga om skolmåltider, skolskjutsar eller annat för elever
i enskild skola för grundskoleundervisning eller gymnasial undervisning
torde gälla att kommun inte är skyldig att tillhandahålla ifrågavarande förmåner
men har rätt att tillhandahålla dem eller lämna bidrag till kostnaderna
om den vill.

Utredningsuppdrag

Vid 1974 års riksdag begärdes i en motion åtgärder som skulle trygga
enskilda skolors fortsatta existens och utvecklingsmöjligheter. Det påpekades
i motionen att dessa skolor utgjorde ett värdefullt komplement till
skolor med primär- eller sekundärkommun som huvudman.

På förslag av utbildningsutskottet i betänkandet UbU 1974:25 uttalade
riksdagen att utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna
borde få i uppdrag att se över formerna för statsbidrag till - förutom enskild
s. k. inbyggd utbildning - även övrig då statsunderstödd enskild utbildning.

SoU 1975/76:13

Den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1972 tillkallade
utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) har i uppgift att
utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan
och gymnasieskolan. Enligt sina direktiv skall SSK bl. a. pröva statsbidragssystemet
inom skolväsendet. Med hänvisning till vad utbildningsutskottet
anfort i betänkandet UbU 1974:25 har Kungl. Majit genom beslut
i maj 1974 uppdragit åt SSK att se över formerna för givande av statsbidrag
till statsunderstödd enskild utbildning.

SSK håller för närvarande på med bl. a. en kartläggning av det statliga
stödet till enskilda skolor. Utredningens överväganden i frågan om statligt
stöd till enskilda skolor avses bli redovisade i utredningens slutbetänkande,
vilket beräknas komma att avges tidigast under 1977.

Statsunderstödd vuxenutbildning och fritidsverksamhet i enskild regi

Vuxenutbildning

Statsunderstödd vuxenutbildning i enskild regi bedrivs av studieförbund,
folkhögskolor, fackliga organisationer samt företag och enskilda yrkesskolor.
Statsbidrag utgår huvudsakligen från nedannämnda anslag under åttonde
huvudtiteln.

Från anslaget till bidrag till studiecirkelverksamhet och anslaget till bidrag
till studieförbund utgår bidrag till f. n. ett 10-tal av staten godkända studieförbund
enligt bestämmelser i kungörelsen (1963:463) angående statsbidrag
till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Från anslaget till bidrag till driften av folkhögskolor utgår statsbidrag
till bl. a. ett 60-tal folkhögskolor, som drivs av stödföreningar och folkrörelser,
enligt bestämmelser i kungörelsen (1966:758) om statsbidrag till
driftkostnader för folkhögskolor.

Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet utgår från
ett anslag med samma namn enligt bestämmelser i kungörelsen (1970:272)
om statsbidrag till löntagarorganisationers centrala kursverksamhet.

Bidrag till företagsskolor och enskilda yrkesskolor utgår från det i ett
föregående avsnitt nämnda anslaget till bidrag till driften av enskild yrkesutbildning.

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1972 har tillkallats folkhögskoleutredningen
(U 1972:08) för att utreda folkhögskolans framtida uppgifter.

I propositionen 1975:9 om reformering av högskoleutbildning m. m. berördes
i samband med frågor om högskolestudiernas inriktning och organisation
m. m. även frågor om samverkan mellan studieförbunden och universiteten.
Departementschefen uttalade som sin mening (s. 447) att denna
samverkan borde grundas på en klarare ansvarsfördelning mellan högskoleorganisationen
och studieförbunden än den som f. n. rådde och meddelade

SoU 1975/76:13

att han ämnade föreslå regeringen att tillkalla en utredning angående kompetensfördelningen
mellan det offentliga utbildningsväsendet och studieförbunden.

Fritidsverksamhet

Bland statsunderstödd fritidsverksamhet i enskild regi må nämnas följande,
till vilken bidrag utgår från anslag under åttonde huvudtiteln.

Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. och bidrag
till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgår från anslag med
samma namn. Bestämmelser om statsbidrag finns i kungörelsen (1971:388)
om statsbidrag till ungdomsorganisationer.

Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. utgår från ett anslag
med samma namn enligt bestämmelser i kungörelsen (1974:454) om statsbidrag
till kulturprogram inom föreningslivet.

Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet utgår från ett anslag
med samma namn.

I detta sammanhang får även framhållas aktiviteter som bedrivs av studieförbunden
med statsbidrag.

Statsstöd till idrotten ges från anslag uppförda under nionde huvudtiteln.

Enskild social verksamhet och vårdverksamhet

Vissa bestämmelser
Socialvård m. m.

I lagen (1956:2) om socialhjälp är i 7 § föreskrivet att socialnämnd bör
samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar och andra vilkas
verksamhet berör nämndens. 1 9 § barnavårdslagen (1960:97) har meddelats
motsvarande bestämmelser beträffande barnavårdsnämnden och barnavården.
I lagen (1954:579) om nykterhetsvård är i 65 § bl. a. föreskrivet att
inbördes samarbete bör äga rum mellan myndigheter, som handlägger ärenden
enligt lagen (bl. a. kommunala nykterhetsnämnder)samt socialnämnder,
barnavårdsnämnder och andra myndigheter ävensom vårdanstalter och organisationer,
vilka utövar social hjälpverksamhet. Om i kommun inrättats
social centralnämnd och i förekommande fall sociala distriktsnämnder som
avses i lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m. gäller vad ovan sagts
om socialnämnd (samt barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd), social centralnämnd
och sociala distriktsnämnder. I prop. 1960:10, vari förslag till
barnavårdslagen framlades för riksdagen, uttalade föredragande statsrådet
(s. 211-212) att den närmare vägledningen för samarbetet med myndigheter,
institutioner, föreningar etc., som kunde visa sig erforderlig, torde böra lämnas
främst genom råd och anvisningar från tillsynsorganens sida.

Statens socialvårdskonsulenter skall enligt instruktionen (1965:789) för
statens socialvårdskonsulenter på begäran tillhandagå förening eller enskild.

SoU 1975/76:13

som utövar frivillig hjälp- eller barna vårds verksam het, med upplysningar
och råd.

Vidare skall konsulent söka befordra samarbete mellan den offentliga
socialhjälpen och barnavården samt enskilda hjälpföretag och mellan sådana
företag inbördes samt verka för att den enskilda hjälpverksamheten ordnas
så att socialhjälpens och barnavårdens syften främjas.

I socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 37 av juni 1974 om intresseaktiviteter
inom nykterhetsvården har socialstyrelsen gett rekommendationer
i syfte att vårdanstalter, inackorderingshem och nykterhetsnämnder/sociala
centralnämnder skall ge klienterna inom nykterhetsvården ökade möjligheter
att utnyttja behandlingstiden för intresseskapande aktiviteter. Rekommendationerna
ger exempel på vitt skilda aktiviteter samt innehåller
namn och adress till en del organisationer, vilkas medverkan kan sökas
vid uppläggningen av verksamheten.

Sj u k v å rd

Enligt 3 § sjukvårdslagen (1962:242) åligger det landstingskommun och
kommun som inte tillhör landstingskommun att för dem, vilka är bosatta
inom landstingskommunes respektive kommunens område (sjukvårdsområde),
ombesörja såväl öppen som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel
och barnsbörd, i den mån inte annan drar försorg härom.

Ovannämnda bestämmelser anknyter till sin konstruktion till motsvarande
bestämmelser i tidigare lagstiftning på området. I anslutning till framläggandet
av.förslag till 1959 års sjukhuslag i prop. 1959:19 anförde föredragande
departementschefen bl. a. följande (s. 64):

På vissa vårdområden föreligger f. n. brister, beroende på att vi saknat
tillräckliga resurser. Stora ansträngningar görs emellertid för att vi så snabbt
som möjligt skall kunna tillgodose de betydande behov, som i dag gör
sig gällande. Utbyggnadstakten bestäms av helt andra faktorer än lagstiftningens
utformning. Man synes därför i likhet med kommittén kunna hävda,
att det icke är erforderligt eller ens önskvärt att landstingens vårdskyldighet
i detalj angives i lagen. Av lagen bör endast framgå att det är landstingen
som bär ansvaret för anstaltsvården »i den mån icke annan drager försorg
om sådan vård». Sistnämnda formulering - som användes redan i den gällande
lagen - möjliggör sålunda en smidig anpassning till den fortgående
utvecklingen på sjukvårdens område. Mot formuleringen kan visserligen
invändas att den också möjliggör ett övervältrande på landstingen av praktiskt
taget all anstaltsvård. Då det emellertid i huvudsak är staten som
jämte landstingen är huvudman för sjukvården, är det uppenbart att landstingen
icke kommer att påläggas ansvaret för nya grenar av anstaltsvården
annat än efter föregående utredningar och särskilda beslut av statsmakterna.
Den anstaltsvård som annan än staten eller landstingen drager försorg om
utgör i och för sig ytterst värdefulla tillgångar för sjukhusvården, men det
synes mig å andra sidan klart, att i den mån dessa anstalter minskar eller
upphör måste det ankomma på landstingen att tillhandahålla erforderliga
vårdplatser. Här sker alltså ett samspel, varvid det ytterst blir landstingen

SoU 1975/76:13

som för bära ansvaret. I enlighet med vad jag sålunda anfört vill jag förorda,
att landstingen i lagen ålägges att ombesörja anstaltsvård »i den mån icke
annan drager försorg om sådan vård».

Departementschefens uttalande föranledde inte någon erinran vid utskottsbehandlingen
(2LU 1959:7).

Socialstyrelsen har enligt sin instruktion (1967:606) bl. a. tillsyn över den
öppna och den slutna sjukvården.

Tandvård

I motionen berörs även frågan om de privatpraktiserande tandläkarnas
ställning. Med anledning härav finns skäl anföra följande.

Den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes den 1 januari 1974 efter
beslut av 1973 års riksdag men trädde delvis i kraft redan den 1 oktober
1973 (prop. 1973:45, SfU 1973:20). Såvitt avser de privatpraktiserande tandläkarnas
ställning inom försäkringen hänvisar utskottet till den diskussion
som fördes i samband med statsmakternas beslut om försäkringen.

I den nyligen avlämnade propositionen 1975/76:44 lämnas en redogörelse
för erfarenheterna hittills av den allmänna tandvårdsförsäkringen. Förslag
läggs fram om anslutnings- och etableringsregler inom tandvårdsförsäkringen
fr. o. m. den 1 januari 1976. Propositionen har hänvisats till socialförsäkringsutskottet.

Statsbidrag

Statsbidrag till enskild social verksamhet och vårdverksamhet utgår i huvudsak
från följande anslag uppförda under femte huvudtiteln.

Från anslaget till bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. och anslaget till bidrag till driftkostnader vid erkända
vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. utgår anordningsbidrag
resp. driftbidrag till bl. a. enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare.

Från anslaget till bidrag till Länkrörelsen m. m. utgår bidrag till bl. a.
sammanslutningar för förutvarande alkoholmissbrukare (Sällskapet Länkarna
m. fl.) och till organisationer för stöd och hjälp åt läkemedelsmissbrukare
m. m.

Från anslaget till bidrag till handikapporganisationer utgår bidrag till handikapporganisationernas
allmänna verksamhet.

Kartläggning av enskild social verksamhet och vårdverksamhet m. m.

För att bl. a. diskutera åtgärder i fråga om bättre kontaktmöjligheter mellan
enskilda organisationer och myndigheter samt mellan enskilda organisationer
inbördes inbjöd Svenska Röda korset ett antal enskilda organisationer
till en överläggning i september 1971. Överläggningen resulterade i att en

SoU 1975/76:13

arbetsgrupp bildades med uppgift att kartlägga frivilligorganisationernas sociala
arbete, problematik och planer samt bedöma de behov och önskemål,
som kunde föreligga beträffande bättre kontakt mellan frivilligrörelser verksamma
på det sociala fältet och samhällets organ samt mellan frivilligorganisationerna
inbördes. Arbetsgruppen kom att bestå av en representant
för envar av Handikappförbundens centralkommitté, Missionsförbundet,
Svenska kyrkans diakoninämnd, Svenska nykterhetsvårdsförbundet samt
Svenska Röda korset med en representant för envar av De handikappades
riksförbund och Riksförbundet för enskild sjuk- och åldringsvård som
adjungerade medlemmar.

För att få underlag för sitt arbete tillställde arbetsgruppen i februari 1972
sammanlagt 92 organisationer, som arbetade på riksplanet, frågeformulär
rörande deras insatser inom det sociala området m. m. Av de tillfrågade
organisationerna besvarade 63 helt eller delvis frågeformulären. Resultatet
av enkäten presenterades i en rapport av augusti 1973, vilken diskuterades
vid en sammankomst i september samma år med representanter för ett
60-tal organisationer. Vid denna sammankomst beslöts att ovannämnda
arbetsgrupp skulle bestå samt ha till uppgift att bl. a. undersöka hur en
mer fullständig registrering av de enskilda organisationernas aktiviteter på
det sociala området skulle kunna ske mot bakgrund av att enkäten omfattat
enbart organisationer som arbetade på riksplanet. Den fortsatta kartläggningen
av de enskilda organisationernas verksamhet är beroende av om
erforderliga personella och ekonomiska resurser kan erhållas.

Samarbetsgruppen anordnade i september 1974 en konferens för diskussion
om socialutredningens betänkande (SOU 1974:39), Socialvården - mål
och medel, mot bakgrund av de frivilliga och enskilda organisationernas
verksamheter. I konferensen deltog - förutom representanter för ett 50-tal
enskilda organisationer - representanter för socialutredningen och ett 10-tal
myndigheter.

Kontakten med socialutredningen har lett till att förenämnda arbetsgrupp
fått uppgift att såsom en referensgrupp tillsammans med socialutredningen
diskutera olika förslag som framkommer under socialutredningens fortsatta
arbete. I arbetsgruppen har representanten för Missionsförbundet ersatts av
en representant för Sveriges frikyrkoråd. Vidare har representanterna för
De handikappades riksförbund och för Riksförbundet för enskild sjuk- och
åldringsvård upphört att vara adjungerade medlemmar. En representant för
Svenska diakonanstalten har inträtt som medlem i arbetsgruppen.

Socialutskottet har i betänkandet SoU 1974:28, vilket avgavs i anledning
av motion om åtgärder mot nyetablering av enskilda vårdhem, lämnat
en närmare redogörelse för bestämmelser om enskilda vårdinrättningar
m. m. - bl. a. institutioner för psykiskt utvecklingsstörda - till vilken utskottet
hänvisar.

SoU 1975/76:13

Tidigare riksdagsbehandling

I en motion till 1972 års riksdag begärdes att socialutredningen skulle
utreda frågorna om samarbete mellan offentlig socialvård och enskilda organisationer
i syfte att det intresse att stödja och hjälpa behövande människor
som fanns skulle komma att tillvaratas på ett effektivare sätt. I en annan
motion till samma års riksdag begärdes att kontakten och samarbetet mellan
samhällets organ samt kristna och andra ideella organisationer, som bedrev
social verksamhet särskilt bland alkoholister och narkotikaskadade, skulle
underlättas.

På förslag av socialutskottet i betänkandet SoU 1972:23 hemställde riksdagen
att motionerna skulle överlämnas till socialutredningen. Utskottet
anförde bl. a. följande.

Socialutskottet har i annat sammanhang - nämligen vid behandlingen
av frågor om bidrag till Länkrörelsen m. m. för budgetåren 1971/1972 och
1972/1973 - uttalat sig positivt för samarbete mellan samhällets organ och
olika ideella organisationer när det gäller rehabilitering av alkohol- och narkotikamissbrukare.
Tidigare i år har utskottet sålunda bl. a. förordat att
Kungl. Majit skall lägga fram förslag om anslag avseende bidrag till organisationer
som bedriver sådan rehabiliteringsverksamhet. Utskottet vill
understryka att, även då det gäller social verksamhet som eljest bedrivs
av religiösa och andra ideella organisationer, det är av värde att ett samarbete
äger rum med de samhällsorgan som har uppgifter på området. Det torde
dock vara motiverat att, i stället för att genom centrala direktiv noggrant
reglera verksamheten, i hög grad överlåta den närmare utformningen av
samarbetet till de olika organisationerna och samhällsorganen. Härigenom
kan man ta hänsyn till de skiftande förhållanden som råder på olika orter
i fråga om organisationernas karaktär, resurser och verksamhetsinriktning.

I det omfattande utredningsarbete som pågår på socialvårdsområdet inbegrips
även samarbetsfrågor av det slag som nu aktualiserats. Socialutredningen
har den centrala uppgiften att göra en översyn av de sociala vårdlagarna.
Utredningen har angivit att den kommer att ta upp till behandling
kommunikationen mellan socialvården och dess gränsområden. Mot denna
bakgrund kan det vara motiverat att motionerna överlämnas till socialutredningen
för kännedom.

I den motion, i anledning av vilken utskottet avgav förenämnda betänkande
SoU 1974:28, begärdes åtgärder i syfte att hindra fortsatt nyetablering
av enskilda vårdhem. På förslag av utskottet avslog riksdagen motionen.
Utskottet anförde bl. a. följande.

Utskottet vill framhålla att det långsiktiga målet bör vara att samhället
helt kan tillgodose det i motionen omnämnda vårdbehovet. Som redovisningen
av remissyttrandena visar kan man räkna med att utbyggnaden kommer
att fortsätta och att vården därför så småningom helt kommer att kunna
lämnas på institutioner som drivs av samhället. Med hänsyn till att det
kan ta förhållandevis lång tid innan samhällets vårdresurser är helt utbyggda,
vill utskottet understryka betydelsen av att det fortlöpande sker en effektiv
tillsyn av de enskilda vårdhemmen.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att något initiativ från riksdagen
nu ej är aktuellt.

SoU 1975/76:13

Socialutredningen

Den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1967 tillsatta socialutredningen
(S 1969:29) har i uppdrag att göra en allmän översyn av
nykterhetsvårdslagen, socialhjälpslagen och barnavårdslagen.

Socialutredningen överlämnade i fjol till statsrådet och chefen för socialdepartementet
principbetänkandet (SOU 1974:39) Socialvården - mål och
medel. I betänkandet har redovisats resultatet av en analys som syftar till
att klarlägga dels förutsättningarna för samhällets socialvård i olika hänseenden,
dels socialvårdens roll inom det socialpolitiska området. Betänkandet
utmynnar i slutsatser och principiella riktlinjer som avses ligga till
grund för ett kommande lagstiftningsarbete.

Efter remissbehandling av principbetänkandet har regeringen genom beslut
i februari i år gett socialutredningen vissa direktiv för arbetet med utformningen
av ny lagstiftning på socialvårdsområdet. Det har bl. a. förutsatts
att utredningens förslag till ny lagstiftning skall förligga i sådan tid att den
nya lagstiftningen kan träda i kraft år 1977.

1 betänkandet anför socialutredningen i ett huvudavsnitt om arbetsfördelning
och samverkan följande om socialvårdens samverkan med frivilliga
insatser (s. 437 och 438).

Omfattningen av frivilliga insatser från enskilda personers och organisationers
sida är betydande. Socialutredningen har under utredningsarbetet
haft kontakt med en arbetsgrupp som tillsatts av de enskilda och frivilliga
organisationerna för att utreda behovet av ökad information dels mellan
organisationerna, dels mellan myndigheter och enskilda organisationer verksamma
inom det sociala området. Arbetsgruppen har i oktober 1973 överlämnat
en sammanställning som upptar 63 organisationer med verksamhet
- huvudsakligen på central nivå - för målgrupper som är aktuella också
för socialvården. De målgrupper som direkt angivits är: alkohol- och narkotikaskadade,
barn och ungdom, epileptiker, hörselskadade, invandrare,
kriminalvårdade, konvalescenter, pensionärer, psykiskt sjuka, psykiskt utvecklingsstörda,
rörelsehindrade, somatiskt sjuka och handikappade, synskadade.
Många organisationer engagerar sig för flera målgrupper. För varje
målgrupp erbjuder också flera organisationer sin verksamhet.

Samhällets insatser på detta område kan sammanfattningsvis anges vara
att stimulera och ta till vara enskildas frivilliga engagemang, att finna ändamålsenliga
samarbetsformer och att klarlägga samhällets ansvar för vårdverksamhet
som bedrivs i enskilda organisationers regi.

En grundval för insatserna inom socialvården är solidariteten. Den skapar
förutsättningar för stöd när den enskildes resurser sviktar och för samfällda
insatser när enskilda inte räcker till. Den bör också kunna ta sig uttryck
i en mer direkt medmänsklighet. Denna inriktning framtonar tydligt i det
frivilliga arbetet. Det är därför viktigt att stimulera till och lägga till rätta
förutsättningarna för frivilliga insatser i socialt arbete. Dessa kan tillgodose
behov som eljest skulle kräva samhälleliga åtaganden. Vidare kan insatserna
vara pionjärbetonade eller avse behov som är så tillfälliga eller speciella
att de är svåra att passa in i samhällets verksamhet.

Bland andra värdefulla resultat av de frivilliga organisationernas verksamhet
ingår att många av de medhjälpare socialvården behöver i över -

SoU 1975/76:13

vaknings- och kontaktärenden fås från dessa organisationer.

Det är önskvärt att i varje kommun finna former för samverkan mellan
sociala centralnämnden och de enskilda organisationerna. Det kan ske
genom att inrätta handikappråd, ungdosmråd och liknande. Det kan också
ske i tillfälliga samarbetsgrupper för särskilda projekt.

Socialutskottet anförde i betänkande 1972:23 i anledning av motioner
om samarbete mellan samhällsorgan och ideella organisationer som bedriver
social verksamhet:

”Det torde vara motiverat att, i stället för att genom centrala direktiv
noggrant reglera verksamheten, i hög grad överlåta den närmare utformningen
av samarbetet till de olika organisationerna och samhällsorganen.
Härigenom kan man ta hänsyn till de skiftande förhållanden som råder
på olika orter i fråga om organisationernas karaktär, resurser och verksamhetsinriktning.
”

Social utredningen kan med understrykande av en positiv syn på samarbetet
mellan den samhälleliga socialvården och de enskilda organisationerna
på området ansluta sig till socialutskottets uppfattning.

Enskilda organisationer bör i allmänhet inte driva institutionell vård som
det normalt ankommer på samhället att ombesörja. Särskilda skäl bör föreligga
för avsteg härifrån. Sådana skäl kan vara att verksamheten är av
försökskaraktär eller att den kompletterar samhällets insatser på ett område
där dessa inte är fastlagda eller är klart otillräckliga. 1 förekommande fall
bör samråd ske med samhällets organ, och de ekonomiska förutsättningarna
måste vara klarlagda. Samhället har också att utöva tillsyn över verksamheten
på samma sätt som beträffande samhälleliga institutioner.

Två ledamöter av socialutredningen anförde i ett särskilt yttrande om
frivilliga insatser inom socialvården bl. a. följande:

Vi anser att bland särskilda skäl för godkännande av och statligt kommunalt
stöd åt frivilliga organisationers institutioner även bör upptagas sådana
institutioners långa och kanske speciella erfarenheter, vårdkvalitet,
lämpliga utformning, personalsammansättning, belägenhet etc., givetvis i
den mån sådana kvaliteter föreligger och bedöms värdefulla från samhällets
synpunkt. Samhället bör alltså även i fråga om dessa enskilda institutioner
göra generösa bedömningar utan att därför avstå från rimliga kvalitetsanspråk,
insyn i verksamheten etc.

Även frivilligorganisationernas insatser eller medverkan i öppen vård bör
bedömas som värdefulla bidrag i vårdverksamheten och därför ges ekonomiskt
stöd av det allmänna enligt grunder, som är ägnade att direkt
stimulera dessa organisationer till sådana insatser.

Utskottet

I motionen 1975:1283 av herr Ringaby m. fl. (m) begärs att en parlamentarisk
utredning skall få i uppdrag att förutsättningslöst kartlägga och
redovisa de olika verksamheter, som ideella organisationer, andra privata
frivilliga sammanslutningar och enskilda personer bedriver inom undervisningens,
vårdens, den social servicens och fritidens områden. Motionärerna
vill att utredningen också skall utarbeta förslag, som syftar till att öka och
effektivisera samhällets stöd till de nämnda frivilliga krafterna så att järn -

SoU 1975/76:13

ställdhet uppnås mellan privata och offentliga aktiviteter. 1 förslagen skulle
redovisas hur samhällets insyn och kontroll borde ordnas. Motionärerna
framhåller bl. a. att ideella organisationer av skilda slag och enskilda personer
uträttar ett synnerligen värdefullt arbete på en rad områden i samhället
men att denna verksamhet inte är känd till sin struktur och storlek. Vidare
framhålls bl. a. att dessa frivilliga och privata krafter skulle med ökat stöd
från samhällets sida bli ett kraftfält och ett incitament till nyskapande, där
kreativa människor bättre än nu kunde få pröva nya idéer på de nämnda
områdena.

Att göra en kartläggning av den karaktär och omfattning sorn förordas
av motionärerna skulle enligt utskottets mening kräva lång tid och avsevärda
resurser. För att kartläggningen över huvud skulle vara meningsfylld måste
nämligen med hänsyn till vad som anförs i motionen stora krav ställas
på att den innefattade en djupgående analys av det kvalitetsmässiga innehållet
i de aktiviteter som den avsåg. Då ett mycket omfattande utredningsarbete
pågår på så gott som alla de områden, som avses i motionen,
kan utskottet inte finna att en sådan kartläggning bör komma till stånd
som föreslås av motionärerna. I den mån samhället skulle finna att det
är önskvärt att förbättra eller eljest förändra stödet till enskilda aktiviteter
inom någon av de aktuella sektorerna bör därför, enligt utskottets mening,
en prövning ske inom varje sektor för sig. Såvitt avser en väsentlig sektor,
som ligger inom utskottets kompetensområde, finns skäl anföra följande.

Enligt nu gällande socialvårdslagstiftning skall samhällsorganen på området
samarbeta med bl. a. institutioner, föreningar och andra, vilka berör
vederbörande samhällsorgans verksamhet. Även då det gäller innehållet
i den framtida lagstiftningen är det angeläget att utrymme kommer att
finnas för frivilliga insatser som kan komplettera samhällsåtgärderna. De
överväganden, som redovisas i socialutredningens principbetänkande, ger
utskottet befogad anledning räkna med att socialutredningen vid utarbetandet
av förslag till den nya socialvårdslagstiftningen kommer att beakta
denna synpunkt. Härvidlag finns skäl att särskilt nämna att utredningen
till sig knutit en referensgrupp bestående av företrädare för enskilda organisationer
på det sociala området.

Då det gäller den sektor utanför utskottets kompetensområde, som motionärerna
främst uppehåller sig vid, nämligen utbildningsområdet, finns
i anslutning till motionsyrkandet anledning erinra om följande. Omfattningen
av den enskilda verksamheten på området torde vara relativt väl
känd dels genom att bidrag i viss utsträckning utgår från stat och kommun
till enskilda skolor, dels genom att även andra enskilda skolor står under
statlig tillsyn. Utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) håller
f. n. på med bl. a. en kartläggning av det statliga stödet till enskilda skolor,

SoU 1975/76:13

något som sker mot bakgrund av att utredningen har i uppdrag att se över
formerna för statsbidrag till statsunderstödd enskild utbildning.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:1283.

Stockholm den 4 november 1975

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s). Gustavsson i Alvesta (c)*,
Carlshamre (m), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar
Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m). Nilsson
i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s), herrar Karlehagen (c)*
och Hagberg i Borlänge (vpk)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.