SkU 1975/76:9

Skatteutskottets betänkande
1975/76:9

med anledning av motion om skattefrihet för viss del av vårdbidrag
för handikappat barn

Motionen

I motionen 1975:1042 av herr Carlshamre (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att sådana anvisningar utfärdas att vårdkostnader blir
avdragsgilla från vårdbidrag för handikappat barn enligt vad som anförts
i motionen.

Frågans tidigare behandling m. m.

År 1973 genomfördes en omläggning av vårdbidraget för svårt handikappat
barn. Bidraget uppgick då till 60 96 av basbeloppet. Det tillkom barnet och
var inte skattepliktigt. Ändringarna 1973 (prop. 1973:47, 49, SfU 19, SkU
30) innebar att bidraget fr. o. m. den 1 januari 1974 utgår till föräldrarna
som ett skattepliktigt bidrag med samma belopp som hel förtidspension
inkl. pensionstillskott, dvs. vid reformens genomförande med 105 96 av
basbeloppet.

År 1974 förbättrades vårdbidraget ytterligare (prop 1974:129, SfU 32). Det
utgör f. n. 116 % av basbeloppet och ökas fr. o. m. den 1 juli 1976 till 145
96 av basbeloppet för att sedan successivt uppräknas så att det den 1 juli
1981 kommer att uppgå till högst 185 96 av basbeloppet. Även förutsättningarna
för att erhålla vårdbidrag förbättrades. Liksom tidigare fordras att
barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp
för avsevärd tid är i behov av särskild tillsyn och vård, men kravet
att behovet skall ha avsevärd omfattning för att bidrag skall kunna utgå
har slopats. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall bl. a. beaktas
sådana merutgifter som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller
handikapp. En annan nyhet är att vårdbidraget kan differentieras så att
det utgår med helt eller halvt belopp allt efter tillsyns- och vårdbehovets
storlek. Bidraget motsvarar hel eller halv förtidspension till ensamstående
jämte pensionstillskott.

1 samband med de ändringar av skatteförfattningarna, som föranleddes
av 1973 års reform, konstaterade skatteutskottet (SkU 1973:30) att bidraget,
som i fortsättningen skulle utgå till vårdnadshavaren som ett skattepliktigt
bidrag, var att betrakta som ersättning för att denne måste avstå från annan
förvärvsinkomst för att ta vård om barnet. Utskottet påpekade att kostnader
för vård och underhåll av hemmavarande barn inte var avdragsgilla vid
taxeringen, varför vårdnadshavaren enligt gällande bestämmelser inte skulle
bli berättigad till annat avdrag än schablonavdraget på 100 kr. i inkomstkällan

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 9

SkU 1975/76:9

2

tjänst. Utskottet erinrade i detta sammanhang om att vissa speciella kostnader
på grund av barns handikapp ersätts av det allmänna.

I början av år 1974 berördes avdragsfrågan av socialförsäkringsutskottet,
som i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1975:5 anförde följande:

Vårdbidraget är avsett som ett grundläggande försörj ningsstöd och som
en kompensation för att en av föräldrarna i regel måste avstå från förvärvsinkomst
för att vårda det handikappade barnet. I likhet med vad som gäller
i fråga om annan ersättning för utebliven inkomst har bidraget gjorts skattepliktigt.
En följd härav är att föräldern vid beskattningen är berättigad
till förvärvsavdrag. Den uppräkning av vårdbidragets belopp som ägde rum
1973 var avsedd som en förstärkning av föräldrastödet. Med hänsyn till
avdragsmöjligheterna vid beskattningen och till att inkomsten numera är
pensionsgrundande kan enligt utskottets mening förutsättas att bidraget i
sin nya utformning för flertalet vårdnadshavare innebär en förbättring i
förhållande till tidigare utgående vårdbidrag. Samtidigt vill utskottet inte
bestrida att nuvarande skatte- och bidragsregler kan medföra att vårdbidraget
i vissa fall inte i skälig omfattning ger kompensation för de särskilda kostnader
som barnets omvårdnad medför. Särskilt torde detta gälla i fråga om
ensamstående vårdnadshavare som för sin försörjning är beroende av förvärvsarbete.

Utskottet vill med anledning av utredningsyrkandena i motionen 1974:207
och 1974:691 upplysa om att riksförsäkringsverket inom kort kommer att
publicera ett betänkande med förslag till betydande förbättringar av vårdbidraget.
Enligt vad utskottet erfarit kommer förslaget att beröra bl. a. frågan
om möjligheten för vårdnadshavaren att från vårdbidraget tillgodoräkna sig
avdrag vid beskattningen för merkostnader till följd av vården. På grund
härav, och då den i motionerna 1974:207 och 1974:691 aktualiserade skattefrågan
har anknytning också till de förslag som kan väntas från skatteutredningen
och pensionsålderskommittén, är utskottet inte berett att biträda
ifrågavarande utredningsyrkanden i motionerna. Utskottet vill erinra
om att det ankommer på den nyligen tillsatta utredningen angående föräldraförsäkringen
att göra en första sammanställning och bedömning av
de nya reglerna om föräldraförsäkring. Enligt utskottets mening kan det
förutsättas att utredningen härvid också kommer att pröva erfarenheterna
av vårdbidraget.

1 riksförsäkringsverkets betänkande om förbättrade vårdbidrag och invaliditetssersättningar
från folkpensioneringen (stencil S 1974:1), som
lades till grund för de år 1974 beslutade förbättringarna av vårdbidraget,
konstaterade verket att vårdbidraget främst var att se som en viss kompensation
för det inkomstbortfall som barnets omvårdnad medförde och
att bedömningen av rätten till vårdbidrag skedde främst med ledning av
den faktiska arbetsinsats som vårdaren fick göra (s. 8:7). Eftersom behovet
av ekonomiskt stöd till föräldrar med handikappat barn inte endast grundar
sig på barnets behov av vård, hjälp och tillsyn utan också på de ökade
kostnader som betingas av handikappet, föreslog verket att man vid bedömningen
av rätten till vårdbidrag också skulle kunna ta hänsyn till om
barnets sjukdom eller handikapp medförde andra merkostnader än sådana
som är att hänföra till tillsyns- och vårdbehovet, vilket bl. a. aktualiserade

SkU 1975/76:9

3

frågan om gradering av bidraget (s. 8:11). - Beträffande frågan om avdrag
vid beskattningen för kostnader för barnet anförde verket bl. a., att bidraget
främst skulle ses som viss ersättning för föräldrars inkomstbortfall och därför
beskattas som förvärvsinkomst och läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande
inkomst. Även om verket föreslagit en tydligare markering
av att merkostnader som uppkommer till följd av barnets handikapp också
skall inverka på bedömningen av vårdbidragsärendena borde - bl. a. med
hänsyn till att vårdbidraget låg långt under en normal arbetsinkomst - vårdbidraget
fortfarande i sin helhet kunna läggas till grund för beräkning av
pensionsgrundande inkomst. Att sedan en del av dessa medel använts till
att betala olika merkostnader för barnet - vilka annars skulle ha betalats
med förvärvsinkomsten - borde enligt verkets mening i vanlig ordning kunna
medföra avdrag vid beskattningen för sådana kostnader (s. 8:15).

Under hösten 1974 ändrades bidragsreglerna i enlighet med riksförsäkringsverkets
förslag, men avdragsfrågan togs inte upp i detta sammanhang
(prop. 1974:129, SfU 32). Samtidigt som dessa ändringar av bidragsreglerna
genomfördes behandlade emellertid skatteutskottet en motion om särskilda
avdrag för föräldrar som uppbär vårdbidrag. Utskottet (SkU 1974:54) anförde
följande:

I likhet med vad som gäller i fråga om ersättning för utebliven inkomst
utgör vårdbidraget skattepliktig inkomst av tjänst (prop. 1973:49, SkU 30).
En följd härav är att vårdnadshavaren vid beskattningen är berättigad till
förvärvsavdrag. Det bör vidare framhållas att extra avdrag för nedsatt skatteförmåga
kan medges i ömmande fall. Med hänsyn till avdragsmöjligheterna
vid beskattningen och till att inkomsten numera är pensionsgrundande
kan förutsättas att bidraget för flertalet vårdnadshavare innebär en väsentlig
förbättring i förhållande till tidigare utgående skattefria vårdbidrag.

Med anledning av vad som anförts i motionen 1974:1883 vill utskottet
erinra om att kostnader för vård och underhåll av hemmavarande barn
inte är avdragsgilla vid taxeringen. Utskottet är för sin del inte berett förorda
särskilda avdragsregler för kostnader för handikappade barn. Enligt utskottets
uppfattning bör frågan i stället lösas genom en lämplig utformning
av bidragsreglerna.

I enlighet med utskottets förslag avslog riksdagen motionen.
Utskottet

I motionen 1975:1042 återkommer motionären med ett yrkande av innebörd
att föräldrar som uppbär vårdbidrag för handikappat barn skall kunna
få avdrag vid beskattningen för de särskilda merkostnader som är förenade
med barnets handikapp. Uppfattningen att avdrag för kostnader av detta
slag bör medges från det skattepliktiga vårdbidraget delas av Hörselfrämjandets
riksförbund, som i en till utskottet ingiven skrivelse till stöd härför
anfört att vårdbidraget inte är att betrakta endast såsom ersättning för utebliven
inkomst utan också såsom ersättning för ifrågavarande kostnader.

Som framgår av den tidigare redogörelsen beaktas föräldrarnas kostnader

SkU 1975/76:9

4

för ett handikappat barn vid bedömningen av deras rätt till vårdbidrag för
barnet, men bidraget är i första hand avsett som ett grundläggande försörjningsstöd
och som en kompensation för att föräldrarna i regel avstår
från förvärvsinkomst för att vårda det handikappade barnet. 1 likhet med
sjukpenning och annan ersättning för förlorad arbetsinkomst utgör vårdbidraget
- som tidigare varit skattefritt - fr. o. m. den 1 januari 1974 skattepliktig
och pensionsgrundande inkomst för föräldrarna. Samtidigt som
bidraget gjordes skattepliktigt uppräknades det från 60 till 105 % av basbeloppet,
och därefter har bidraget höjts ytterligare och förutsättningarna
för att erhålla bidrag utökats. Helt vårdbidrag uppgår f. n. till 116 % av
basbeloppet, och det uppräkas successivt så att det fr. o. m. den 1 juli 1981
kommer att utgå med 185 % av basbeloppet.

Utskottet har vid sin behandling tidigare år av frågan om avdrag från
vårdbidrag för kostnader för barnets handikapp anfört att vårdnadshavarén
är berättigad till förvärvsavdrag och att avdrag för nedsatt skatteförmåga
kan medges i ömmande fall. Med hänsyn till dessa avdragsmöjligheter och
till att inkomsten blivit pensionsgrundande har utskottet förutsatt att det
utbyggda bidraget innebär väsentliga förbättringar för flertalet jämfört med
tidigare. Utskottet är emellertid medvetet om att förhållandena växlar avsevärt
från fall till fall och instämmer i motionärens syfte att i möjligaste
mån förbättra och underlätta situationen för de handikappade barnen och
vårdnadshavarna. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid sådana förbättringar
åstadkommas genom en fortsatt utbyggnad av det direkta stödet
till de handikappade och deras familjer. Det kan förutsättas att familjestödsutredningen
kommer att pröva erfarenheterna av vårdbidraget. Enligt
utskottets uppfattning kan åtgärder på det sociala området på ett bättre
och enklare sätt tillgodose det hjälpbehov som föreligger än en svårbedömbar
avdragsrätt vid beskattningen. Utskottet är med hänvisning härtill och till
rådande principer vid beskattningen inte berett att förorda särskilda avdragsregler
för kostnader för handikappade barn och avstyrker således motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:1042.

Stockholm den 7 oktober 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c). Josefson (c).
Wikner (s). Sundkvist (c). Stadling (s). Westberg i Hofors (s). Olsson i Järvsö
(c). Lundgren (s). Träff (m). Boström (s). Hörberg (fp). Marcusson (s) och
fru Troedsson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

5

Särskilt yttrande

av herr Träff (m) och fru Troedsson (m):

I motionen 1975:1042 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att
sådana anvisningar utfärdas att vårdkostnader blir avdragsgilla från vårdbidrag
för handikappat barn. Motionären anser att för dessa fall ett extra
förvärvsavdrag bör medges vid taxeringen, så att avdrag tillåts med den
faktiska, styrkta kostnaden inom ramen för den inkomst som utgörs av
vårdbidraget.

En del taxeringsnämnder synes medge avdrag för havda vårdkostnader
såsom avdrag för intäkternas förvärvande, detta enär vårdbidraget beskattas
såsom inkomst av tjänst. Andra taxeringsnämnder avslår motsvarande framställningar.
I åter andra fall kan avdrag medges såsom avdrag för nedsatt
skatteförmåga. Skatteförmågan skall då enligt 50 § 2 mom. tredje stycket
kommunalskattelagen vara ”väsentligen nedsatt”. Det kan inte anses tillfredsställande
att likartade avdragsyrkanden bedöms så olika i olika delar
av landet. Enligt vår uppfattning bör - eftersom vårdbidraget numera beskattas
- utgifter som har direkt samband med detta vara avdragsgilla.

Vi menar att problemet bäst skulle lösas genom en kombination av förvärvsavdrag
för styrkta nödvändiga vårdkostnader-ett förslag som framförts
senast i en m-reservation till skatteutskottets betänkande SkU 1975:25 -och vidgade möjligheter till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga genom
att ordet ”väsentligen” i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen utgår. Det
senare yrkandet har senast framförts i en m-reservation till skatteutskottets
betänkande SkU 1975:8.

GOTAB 75 10013 Stockholm 1975