SkU 1975/76:8

Skatteutskottets betänkande
1975/76:8

med anledning av motioner om vissa frågor vid kapitalbeskattningen Motionerna 1

detta betänkande behandlas motionerna

1975:131 av herr Helén m. fl. (fp) - punkten A 3 - vari hemställs att

riksdagen hos regeringen anhåller om utredning i syfte att befria de fria

samfunden - innefattande även deras regionala och lokala organisationer
- från skyldigheten att erlägga arvsskatt;

1975:198 av herr Wachtmeister i Staffanstorp m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att det skattefria gåvobeloppet höjs från 2 000 kr.
per kalenderår till 4 000 kr. per kalenderår;

1975:239 av fru Sundberg (m) och fru Troedsson (m) vari hemställs att

riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 1 $ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Till staten

Angående taxeringsmyndigheter -Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 och
4 64 S 2 mom. och 65 8 kommu nalskattelagen

(1928:370) äga motsvarande
tillämpning. Beskattningsår
är dock alltid det kalenderår som
närmast föregått taxeringsåret. I den
mån bestämmelserna i kommunalskattelagen
eller i denna lag meddelade,
med stadganden i kommunalskattelagen
likartade bestämmelser
äga tillämpning vid taxeringen

Föreslagen lydelse

8

givna bestämmelser.

i taxeringslagen.

Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 och
4 88,64 8 2 mom. och 65 8 kommunalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande
tillämpning, dock all med
barn avses endast egna barn och styvbarn.
Beskattningsår är dock alltid
det kalenderår som närmast föregått
taxeringsåret. 1 den mån bestämmelserna
i kommunalskattelagen eller i
denna lag meddelade, med stadganden
i kommunalskattelagen likar -

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 8

SkU 1975/76:8

2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till förmögenhetsskatt, skola likale- tade bestämmelser äga tillämpning

des anvisningarna till kommunal- vid taxeringen till förmögenhets skattelagen

i motsvarande delar län- skatt, skola likaledes anvisningarna

da till efterrättelse. till kommunalskattelagen i motsva rande

delar lända till efterrättelse.

1975:1038 av herr Bergqvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag om

1. att i den personliga förmögenhetsbeskattningen fä med de allra största
privata samlingarna av konst och dylikt,

2. att få en samordnad förmögenhetsbeskattning av smycken och konst,

3. att utsträcka femårsperioden för realisationsvinstbeskattning vid försäljning
av konst och dylikt,

4. att registrera stora köp av konst och dylikt,

5. åtgärder för att komma till rätta med sådan kapitalflykt till utlandet
vilken sker via handel med konst;

1975:1045 av herr Eriksson i Arvika (fp) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt ändras
så att de fria trossamfunden inkl. deras distriktsorganisationer och lokala
församlingar samt andra organisationer, som gör en samhällsnyttig insats,
befrias från arvsskatt;

1975:1088 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om tilläggsdirektiv till
1972 års skatteutredning om en plan för en successiv avveckling av sambeskattningens
orättvisor inom förmögenhetsbeskattningen i enlighet med
vad i motionen anförts,

2. att riksdagen i avvaktan därpå beslutar att skattepliktsgränsen för makars
förmögenhet höjs till 300 000 kr.

Punkten A 1 i motionen 1975:131 har behandlats i bet. SkU 1975:11 och
punkten A 2 i bet. SkU 1975/76:7.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Trossamfundens ställning vid arvsbeskattningen

Svenska kyrkan i dess egenskap av statligt organ liksom stiftelser och
sammanslutningar, som främjar vissa i särskilt hög grad allmännyttiga ändamål,
är befriade från såväl arvsskatt som gåvoskatt, medan de fria trossamfunden
och andra allmännyttiga organisationer är befriade endast från
gåvoskatt.

Motionsyrkanden som syftar till att befria de fria trossamfunden från
arvsskatt har vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen. Vid 1973 års
riksdag erinrade skatteutskottet (SkU 1973:15) om att beredningen om stat

SkU 1975/76:8

3

och kyrka i sitt slutbetänkande Samhälle och trossamfund (SOU 1972:36)
framhållit, att beskattningsreglerna borde ses över från materiell likformighetssynpunkt
som en följd av den av beredningen förordade ändringen av
relationerna mellan staten och svenska kyrkan. Beredningen, som inte tog
ställning till denna fråga, förutsatte att föreningsskatteutredningen (Fi
1971:06), som hade i uppdrag att verkställa en översyn av gällande beskattningsregler
rörande ideella föreningar, fick i uppdrag att överväga hur
denna likformighet bör utformas. Skatteutskottet, som tidigare framhållit
att det kunde finnas skäl att vid arvs- och gåvobeskattningen anlägga olika
betraktelsesätt på gåvor och på testamentariska förordnanden, anslöt sig
i princip till den uppfattningen som beredningen om stat och kyrka gett
uttryck för. Mot bakgrund härav och vad som anförts i direktiven för företagsskatteberedningen
(Fi 1970:77) rörande en skärpning av villkoren för
stiftelsernas skatteförmåner var utskottet för sin del inte övertygat om att
den eftersträvade jämställdheten mellan svenska kyrkan och de fria trossamfunden
vid arvs- och gåvobeskattningen borde lösas efter de riktlinjer,
som angavs i de då aktuella motionerna. 1 avvaktan på resultatet av pågående
utredningar avstyrkte utskottet bifall till desamma. Sju reservanter ansåg
däremot att riksdagen borde begära en utredning om befrielse för religiösa
trossamfund - innefattande deras regionala och lokala organisationer - från
att erlägga arvsskatt. Riksdagen godtog emellertid utskottets betänkande.

Vid 1974 års riksdag konstaterade skatteutskottet (SkU 1974:38) att inget
förslag var att vänta från regeringen angående förhållandet mellan stat och
kyrka. Frågan hade därför kommit i ett annat läge och olikheterna mellan
Svenska kyrkan och de fria trossamfunden kunde beräknas kvarstå relativt
lång tid framåt. Utskottet anförde:

Det ligger nära till hands att i dagsläget göra jämförelser mellan de fria
trossamfunden och övriga ideella organisationer. Såväl trossamfundens som
övriga ideella organisationers beskattningsregler är f. n. föremål för översyn
inom 1971 års föreningsskatteutredning. Av direktiven för denna utredning
framgår inte klart om kapitalskattefrågorna också skall utredas, men utskottet
förutsätter att frågor rörande arvsskatter ändå blir föremål för prövning
antingen hos utredningen eller hos Kungl. Maj:t när föreningsskatteutredningens
resultat föreligger och proposition på grund härav övervägs.

Med anledning av det anförda fann utskottet enhälligt att skäl inte förelåg
att biträda yrkandet i föreliggande motioner att tillsätta en särskild utredning
i frågan och avstyrkte således bifall till motionerna.

Det gåvoskattefria bottenbeloppet

Vid 1970 års riksdag ändrades det skattefria gränsbelopp om 2 000 kr.,
som dittills gällt vid gåvobeskattningen, till ett grundavdrag på samma belopp.
1 samband därmed anförde bevillningsutskottet (BeU 1970:41) att någon
höjning av beloppets storlek, såsom yrkats i vissa motioner, inte var motiverad.

1* Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 8

SkU 1975/76:8

4

Sambeskattningen av förmögenhet

Vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt beräknas den beskattningsbara
förmögenheten gemensamt för makar. Föräldrar beskattas för hemmavarande
omyndigt barns förmögenhet, om barnet inte har till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst. Hemmavarande omyndigt barn, som
taxeras till statlig inkomstskatt för en beskattningsbar inkomst överstigande
100 kr., sambeskattas vid förmögenhetstaxeringen med föräldrarna. År 1970
jämställdes fosterbarn med egna barn i syfte att ge fosterföräldrarna samma
förmåner vid inkomstbeskattningen som andra föräldrar. För det fall att
fosterbarnet har förmögenhet medför de nya reglerna givetvis också sambeskattning
av förmögenhetsinnehavet med fosterföräldrarnas förmögenhet
i enlighet med de allmänna regler som gäller för föräldrar och barn.

I utredningsdirektiven till 1972 års skatteutredning har utredningen ålagts
att också se över förmögenhetsbeskattningen. Vid tidigare års behandling
av motionsyrkanden angående sambeskattningen av förmögenhet har skatteutskottet
(senast SkU 1974:38) anfört att dessa frågor ej är av sådan karaktär
att utredningens pågående arbete härmed bör föregripas. Vad angår fosterbarn
framhöll utskottet i nämnda betänkande att de år 1970 införda reglerna
inte gäller tillfälliga placeringar i fosterhem. Reglerna gäller endast
under förutsättning att barnet skall anses hemmavarande hos fosterföräldrarna,
och enligt de uttalanden som gjordes i förarbetena till lagstiftningen
avser lagstiftningen i första hand barn som vistas hos fosterföräldrar under
sådana omständigheter som grundar mantalsskrivning hos fosterföräldrarna.
Även om utskottet var medvetet om att en sambeskattning med fosterbarn
endast i sällsynta fall kunde anses motiverad hade motionärerna enligt utskottets
uppfattning inte påvisat sådana olägenheter att skatteutredningens
arbete borde föregripas genom en specialreglering av denna begränsade fråga.

Riksdagen godtog utskottets förslag att avslå motionerna.

Beskattning av konst m. m.

Vid förmögenhetsbeskattningen skall enligt gällande regler inte redovisas
möbler, husgeråd eller andra inre lösören, som är avsedda för den skattskyldiges
och hans familjs personliga bruk. Detsamma gäller konstverk,
bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar. Yttre inventarier såsom bilar
och båtar är däremot skattepliktiga, och detsamma gäller smycken. En förutsättning
är dock att det sammanlagda värdet av dessa tillgångar överstiger
1 000 kr.

Vid gåvobeskattningen har skattefrihet tidigare åtnjutits för gåvor av möbler,
husgeråd och andra s. k. inre lösören för personligt bruk. År 1974 ändrades
dessa regler (prop. 1974:98, SkU 38) så att skattefriheten numera omfattar
även gåva av annat lösöre av mera privat och personlig än ekonomisk
natur. Samtidigt begränsades skattefriheten till gåvor vilkas värde uppgår
till högst 10 000 kr. under ett kalenderår.

SkU 1975/76:8

5

I fråga om realisationsvinster inkomstbeskattas vinst vid icke yrkesmässig
avyttring av annan lös egendom än aktier och vissa andelar endast om
den avyttrade egendomen ägts mindre än fem år. Beskattningen sker då
enligt en fallande skala efter innehavstidens längd, så att vinsten beskattas
till 100 % om innehavstiden är mindre än två år och till 25 % om den
är fyra år men mindre än fem år.

Vid 1974 års riksdag behandlade skatteutskottet ett motionsvis framställt
utredningsyrkande som syftade till att få med det inre lösöret i kapitalbeskattningen.
Utskottet (SkU 1974:38) avstyrkte motionen och anförde följande: Kapitalskatteberedningen

har vid sin behandling av denna fråga funnit
att starka rättviseskäl talar för att förmögenhet som är nedlagd t. ex. i konstsamlingar
och dylikt blir förmögenhetsbeskattad. Beredningen har å andra
sidan funnit att frågan är svår att bemästra rent tekniskt, eftersom beskattningen
bör träffa de av ekonomiska motiv tillkomna samlingarna, medan
hemmen - även välutrustade sådana - under alla förhållanden bör lämnas
utanför.

Motionärerna anser att de tekniska svårigheter kapitalskatteberedningen
åberopat mot förmögenhetsbeskattning av lösa inventarier inte bör överdrivas
och anför att det inte bör vara omöjligt att finna en tillfredsställande
lösning av detta skatteproblem.

Enligt utskottets uppfattning torde de ökade skatteintäkter, som en ändring
på denna punkt kan medföra, inte antas stå i rimlig proportion till
de administrativa svårigheter och andra olägenheter som förslaget kan antas
innebära. Frågan har nyligen utrettts av kapitalskatteberedningen och enligt
utskottets mening är problemet inte av sådan vikt att frågan åter bör tas
upp till förnyade överväganden.

Riksdagen godkände betänkandet.

Realisationsvinstkommittén har i sitt betänkande Beskattning av realisationsvinster
(SOU 1975:53) föreslagit en skärpning av realisationsvinstreglerna
när det gäller lösöre i form av konst, antikviteter, frimärken etc. Enligt
kommitténs förslag skall - när försäljningen sker två år eller mer efter förvärvet
- beskattas enligt den schablonregel, som för närvarande gäller vid
försäljning av aktier och liknande tillgångar som innehafts fem år eller
mer, dvs. att vinsten i princip tas upp till 10 % av försäljningspriset. Från
den schablonmässigt beräknade vinsten skall ett belopp av 1 000 kr. undantas
från beskattning. Sker försäljning inom två år efter förvärvet beskattas hela
vinsten.

Mot en sådan skärpning av realisationsvinstreglerna kan enligt kommittén
anföras, att beskattningsmyndigheterna inte har möjlighet att kontrollera
när försäljning skett av dylika tillgångar. När det gäller aktier och fastigheter
framgår bl. a. av förmögenhetsbilagan, när dylika tillgångar försäljs. Tanken
på att förmögenhetsbeskatta tillgångar såsom konst och antikviteter etc.
har emellertid hittills avvisats med hänsyn till de stora värderingssvårigheter

SkU 1975/76:8

6

som skulle uppkomma. Kommittén anser emellertid inte att kontrollsvårigheterna
bör ses som ett avgörande hinder mot att infora en i tiden obegränsad
realisationsvinstbeskattning. Vissa kontrollmöjligheter torde finnas
t. ex. genom att inhämta uppgifter från s. k. kvalitetsauktioner. Mera betydande
försäljningar kan också medföra ökning av deklarerad förmögenhet,
som inte kan förklaras med mindre uppgift om försäljningen lämnas.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet olika motioner angående kapitalbeskattningen,
dvs. arvs- och gåvobeskattningen och förmögenhetsbeskattningen,
och vissa därmed sammanhängande frågor. Gemensamt för
motionerna är att motsvarande yrkanden, som nu framförs, redan tidigare
prövats av riksdagen eller sammanhänger med frågor som aktualiserats i
utredningssammanhang.

Fria trossamfund och andra samhällsnyttiga organisationer

I motionerna 1975:131 punkten A 3 och 1975:1045 yrkas utredning resp.
lagändring av innebörd att fria trossamfund och deras lokala organisationer
befrias från arvsskatt. Bakgrunden härtill är bl. a. att svenska kyrkan - i
motsats till de lokala församlingarna och de fria trossamfunden och deras
lokalorganisationer - icke är skyldiga att erlägga sådan skatt. Yrkandet i
den sistnämnda motionen omfattar även andra sammanslutningar med allmännyttigt
ändamål.

Vid tidigare års behandling av denna fråga har skilda uppfattningar rått
om hur man skall uppnå den eftersträvade jämställdheten i arvsskattehänseende
mellan svenska kyrkan och de fria trossamfunden. Under 1974
års riksdag nåddes emellertid enighet om att frågan borde anstå i avvaktan
på ställningstagandena till föreningsskatteutredningens (Fi 1971:06) kommande
förslag. Skatteutskottet (SkU 1974:38) fann att det låg nära till hands
att göra jämförelser mellan de fria trossamfunden och övriga ideella organisationer.
Såväl trossamfundens som övriga ideella organisationers beskattningsregler
var föremål för översyn inom föreningsskatteutredningen,
och utskottet förutsatte att frågor rörande arvsskatten skulle prövas antingen
av utredningen eller av regeringen när utredningens resultat förelåg. Med
anledning härav fann utskottet enhälligt att en särskild utredning inte borde
tillsättas i frågan. Enligt vad utskottet inhämtat avser föreningsskatteutredningen
att avsluta sitt arbete i år.

Eftersom några omständigheter, som bör föranleda annai ställningstagande
i denna fråga än förra året, inte föreligger avstyrker utskottet motionerna
1975:131 punkten A 3 och 1975:1045.

SkU 1975/76:8

7

Det gdvoskattefria bottenbeloppet

I motionen 1975:198 yrkas att det gåvoskattefria bottenbeloppet höjs från
2 000 till 4 000 kr. Som skäl härför anför motionärerna att beloppet varit
oförändrat sedan 1958 och att det arvsskattefria beloppet höjts.

Med anledning av vad som anförts i motionen bör påpekas att reglerna
om skattefrihet för gåva ändrats väsentligt på senare tid. Det skattefria beloppet
2 000 kr. konstruerades fr. o. m. 1971 om till ett skattefritt grundavdrag,
så att gåvor beskattas endast till den del de överstiger detta belopp.
Tidigare beskattades gåvan i sin helhet om värdet översteg 2 000 kr. År
1974 utvidgades också gåvoskattefriheten för lösöre till att omfatta inte enbart
s. k. inre lösöre utan även annat lösöre, samtidigt som en beloppsgräns
infördes på 10 000 kr.

Bakgrunden till att tidigare förslag om ytterligare lättnader i gåvobeskattningen
tillbakavisats är bl. a. att gåva till makar eller från makar inte behandlas
såsom en gåva enligt vad kapitalskatteberedningen föreslagit, utan
liksom tidigare medför rätt till två eller flera grundavdrag. Med hänsyn
härtill och till gåvoskattens syfte att utgöra en spärr mot kringgående av
arvsbeskattningen och mot uppdelning av skattskyldigheten för en förmögenhet
på flera händer för att uppnå lättnader vid beskattningen avstyrker
utskottet motionen 1975:198.

Sambeskattningen av förmögenhet

Förmögenhetsskatt utgår för skattepliktig förmögenhet vars värde överstiger
200 000 kr. Den skattepliktiga förmögenheten beräknas gemensamt
för makar och för föräldrar och hemmavarande barn. Med barn avses inte
endast egna barn utan också styvbarn och - efter en lagändring 1970 -fosterbarn.

I motionen 1975:1088 yrkas att 1972 års skatteutredning får tilläggsdirektiv
att utarbeta en plan för en successiv avveckling av denna sambeskattning
och att skattepliktsgränsen för makars förmögenhet i avvaktan härpå höjs
till 300 000 kr. Vidare yrkas i motionen 1975:239 att sambeskattningen av
fosterföräldrar och fosterbarn i förmögenhetshänseende slopas.

Utskottet har vid sin behandling av motsvarande yrkanden tidigare år
konstaterat att frågan om sambeskattningen av förmögenhet ingår i 1972
års skatteutrednings uppdrag och ansett att de nu åter aktualiserade frågorna
ej varit av sådan karaktär att utredningens pågående arbete härmed bort
föregripas. Vad särskilt angår fosterbarnen har utskottet framhållit att lagstiftningen
i första hand avser barn som bör mantalsskrivas hos fosterföräldrarna.
Utskottet är liksom tidigare medvetet om att en sambeskattning
med fosterbarn endast i sällsynta fall kan anses motiverad. Motionärerna
har emellertid enligt utskottets uppfattning inte påvisat att sambeskattningen,
när den blir aktuell i dessa fall, medför sådana olägenheter att omedelbar
lagstiftning bör tillgripas på denna punkt.

SkU 1975/76:8

8

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1975:239
och 1975:1088.

Konst m. m.

Värdet av möbler, husgeråd och annat s. k. inre lösöre tas inte upp vid
förmögenhetsbeskattningen. Även bok-, konst- och liknande samlingar är
skattefria, medan däremot sådant lösöre som bilar och båtar samt smycken
förmögenhetsbeskattas om värdet sammanlagt överstiger 1 000 kr.

1 motionen 1975:1038 yrkas utredning i syfte att få in stora privata samlingar
av konst o. d. under förmögenhetsbeskattningen och att samordna
förmögenhetsbeskattningen av smycken och konst. Försäljning av konstverk,
som innehafts mer än fem år, går enligt gällande regler fri från realisationsvinstbeskattning,
och utredningsyrkandet avser också att få till stånd
en utsträckning av denna tidsgräns. Motionärerna anser vidare att stora
köp av konst o. d. bör registreras och att åtgärder bör vidtas för att komma
till rätta med sådan kapitalflykt till utlandet som sker via handel med konst.

Vid sin behandling förra året av motsvarande yrkande rörande förmögenhetsbeskattningen
åberopade utskottet att frågan nyligen utretts av kapitalskatteberedningen
och att utredningen visserligen funnit, att starka rättviseskäl
talade för att förmögenhet som är nedlagd t. ex. i konstsamlingar
och dylikt blev beskattad, men avvisat frågan med hänvisning främst till
olika tekniska svårigheter. Enligt utskottets mening var problemet inte av
sådan vikt att frågan åter borde tas upp till förnyade överväganden.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har emellertid realisationsvinstkommittén
numera föreslagit en skärpning av realisationsvinstreglerna när
det gäller lösöre i form av konst, antikviteter, frimärken etc., och det är
möjligt att frågan om förmögenhetsbeskattning av konst m. m. därmed kan
komma i annat läge. Utskottet utgår från att samtliga de frågor som berörs
i motionen kommer att uppmärksammas i samband med ställningstagandena
till realisationsvinstkommitténs förslag. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet de i motionen 1975:1038 framställda utredningsyrkandena.

Utskottet hemställer

1. beträffande trossamfund och andra samhällsnyttiga organisationer
att riksdagen avslår

a. motionen 1975:131 punkten A 3,

b. motionen 1975:1045;

2. beträffande det gdvoskattefria bottenbeloppet
att riksdagen avslår motionen 1975:198;

3. beträffande sambeskattningen av förmögenhet
att riksdagen avslår

a. motionen 1975:239,

b. motionen 1975:1088;

SkU 1975/76:8

9

4. beträffande konst m. m.

att riksdagen avslår motionen 1975:1038.

Stockholm den 7 oktober 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Josefson (c),
Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö
(c), Lundgren (s). Träff (m), Boström (s), Hörberg (fp), Marcusson (s) och
fru Troedsson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av herr Träff (m) och fru Troedsson (m) som

dels anfort följande:

I motionen 1975:239 yrkas att sambeskattningen av fosterföräldrar och
fosterbarn i förmögenhetshänseende slopas. Utskottet har vid sin behandling
av motsvarande yrkande tidigare år framhållit att lagstiftningen i första hand
avser barn som bör mantalskrivas hos fosterföräldrarna. Utskottet är liksom
tidigare medvetet om att en sambeskattning med fosterbarn endast i sällsynta
fall kan anses motiverad men har avstyrkt motionen med hänvisning till
1972 års skatteutredningens uppdrag att utreda bl. a. sambeskattningsfrågorna.

Den begränsade frågan om fosterbarnens ställning vid förmögenhetsbeskattningen
kan emellertid enligt vår uppfattning bedömas utan närmare
utredning och påverkar inte heller förutsättningarna för utredningens arbete.
Motionärerna har enligt vår uppfattning klart påvisat att sambeskattningen,
när den blir aktuell i dessa fall, kan medföra sådana olägenheter att omedelbar
lagstiftning bör tillgripas på denna punkt.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker vi motionen 1975:239.

dels ansett att utskottet under punkten 3 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:239 antar följande

SkU 1975/76:8

10

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas att 1 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till staten

Angående taxeringsmyndigheter
Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 och
4 §§, 64 § 2 mom. och 65 § kommunalskattelagen
(1928:370) äga
motsvarande tillämpning. Beskattningsår
är dock alltid det kalenderår
som närmast föregått taxeringsåret.
1 den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen
eller i denna lag
meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen
likartade bestämmelser
äga tillämpning vid taxeringen
till förmögenhetsskatt, skola likaledes
anvisningarna till kommunalskattelagen
i motsvarande delar
lända till efterrättelse.

§

givna bestämmelser.

i taxeringslagen.

Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 och
4 §§, 64 § 2 mom. och 65 § kommunalskattelagen
(1928:370) äga
motsvarande tillämpning, dock au
med barn avses endast egna barn och
styvbarn. Beskattningsår är dock alltid
det kalenderår som närmast föregått
taxeringsåret. I den mån bestämmelserna
i kommunalskattelagen
eller i denna lag meddelade, med
stadganden i kommunalskattelagen
likartade bestämmelser äga tillämpning
vid taxeringen till förmögenhetsskatt,
skola likaledes anvisningarna
till kommunalskattelagen i
motsvarande delar lända till efterrättelse.

2. av herr Träff (m) och fru Troedsson (m) som
dels anfört följande:

I motionen 1975:1088 yrkas bl. a. att 1972 års skatteutredning får tillläggsdirektiv
att utarbeta en plan för en successiv avveckling av sambeskattningen
av makar och föräldrar och barn i förmögenhetshänseende. I
motsats till den gamla sambeskattningen av inkomster, som både innebar
dubbelt ortsavdrag för makar och en gynnsammare skatteskala vid beskattningen
av den sammanlagda inkomsten, sker vid beräkningen av förmögenhetsskatten
inget hänsynstagande till skatteförmågan. Skatten på en viss
förmögenhet blir därigenom högre, om den innehas av någon vars make
eller barn också har förmögenhet, än om den innehas av en som är ensamstående.

Kravet på likformighet och rättvisa vid beskattningen blir därigenom inte
tillgodosett. Inte bara rättviseskäl utan också kravet på neutralitet från sam -

SkU 1975/76:8

11

hällets sida talar enligt vår mening för att förmögenhetsbeskattningen så
långt möjligt utformas så, att äktenskapet inte missgynnas i förhållande
till andra samlevnadsformer. Likaså bör tillkomsten av barn, med ty åtföljande
lägre skatteförmåga, inte medföra en kraftig skärpning av förmögenhetsskatten
hos icke gifta par, i de fall deras sammanlagda förmögenhet
överstiger 200 000 kr. I sammanhanget kan också framhållas att beskattningen
av kapitalinkomster - som framgår av vår reservation till skatteutskottets
betänkande SkU 1975/76:2 - på senare tid skärpts väsentligt för
makar.

Vi instämmer i motionens yrkande om ökad hänsyn till kraven på likformighet
och rättvisa också vid förmögenhetsbeskattningen och anser att
den bör överlämnas till 1972 års skatteutredning för beaktande.

dels ansett att utskottet under punkten 3 b bort hemställa

att riksdagen hos regeringen begär att motionen 1975:1088 överlämnas
till 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) för beaktande.

Särskilt yttrande

av herr Hörberg (fp):

Som framgår av detta betänkande enades skatteutskottet 1974 (SkU
1974:38) om att den sittande föreningsskatteutredningens betänkande borde
avvaktas innan ställning tas till frågan om de fria samfundens ställning
vid arvsbeskattningen. Utskottet förutsatte att frågan om arvsskatten antingen
prövades av utredningen eller hos regeringen, när utredningens resultat
förelåg. Eftersom föreningsskatteutredningen avser att lämna sitt betänkande
i år, nöjer utskottet sig med att upprepa sitt ställningstagande
från föregående år.

Folkpartiet har under en följd av år i riksdagen påtalat det orimliga i
att olika skattebehandling tillämpas för testamentariska gåvor till å ena sidan
svenska kyrkan och å andra sidan de fria trossamfunden. Många exempel
kan nämnas, vilka visar de ojämlika följder, som arvsskatten medför för
de fria trossamfundens del, när de utövar en verksamhet, som är likartad
med svenska kyrkans. Eftersom frågan kommer att prövas i anslutning
till föreningsskatteutredningens kommande betänkande, saknas anledning
att nu framställa särskilt yrkande.