SkU 1975/76:7

Skatteutskottets betänkande
1975/76:7

med anledning av motioner om avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften,
m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:13 av herr Fridolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag, under innevarande år, om borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften
för kristna och andra humanitära organisationer;

1975:131 av herr Helén m. fl. (fp) - punkten A 2 - vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om utredning i syfte bl. a. att på lämpligt
sätt kompensera ideella organisationer och fria samfund för den extra ekonomiska
belastning som orsakats dem genom skyldigheten att erlägga allmän
arbetsgivaravgift (löneskatt);

1975:231 av herr Helén m. fl. (fp)-punkten 1 - vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om en skattereform för mindre och medelstora
företag omfattande bl. a. successiv avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften; 1975:316

av herr Karlehagen m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften
för de fria trossamfunden och organisationer för humanitär verksamhet;

1975:709 av herr Svanström (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att
undanta de ideella föreningarna från skyldigheten att erlägga arbetsgivaravgift
för sin personal.;

1975:1047 (jfr 1316) av fru Fraenkel m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar att inkomster från av enskild driven konstnärlig eller litterär verksamhet
undantas från allmän arbetsgivaravgift;

1975:1053 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag rörande befrielse för kommuner och landsting
från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift;

1975:1055 av herr Hovhammar m. fl. (m, fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar om en avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m.
den 1 januari 1976;

1975:1076 (jfr 1657) av herr Nordgren m. fl. (m) - punkten 1 - vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsgivaravgiftens
konsekvenser;

1 Riksdagen 1975/ 76. 6 sami. Nr 7

SkU 1975/76:7

2

1975:1077 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c) - punkten 4 - vari hemställs
att riksdagen lämnar regeringen i uppdrag att utreda och lägga fram förslag
för de mindre och medelstora företagens utveckling varvid bl. a. bör beaktas
verkningarna av de olika avgifter och skatter som lagts på de mindre företagen
och utredning av möjligheterna att minska denna typ av beskattning
och att den tas ut efter bärkraft;

1975:1079 av herrar Oskarson (m) och Nordgren (m) vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag som möjliggör
en successiv dämpning av procentuella avgifter, baserade på företagens utbetalda
lönesumma.

Punkten A 1 i motionen 1975:131 har behandlats i bet. SkU 1975:11 och
punkten A 3 behandlas i bet. SkU 1975/76:8. Punkterna 2 och 3 i motionen
1975:231 har behandlats i bet. SkU 1975:16, punkten 4 i bet. SkU 1975:15
och punkten 5 i bet. SkU 1975:25. Motionen 1975:1076 har behandlats såvitt
avser punkten 2 i bet. SkU 1975:25, punkterna 3 och 4 i bet. SkU 1975:15
och punkten 5 i bet. SkU 1975:16. Punkten 1 i motionen 1975:1077 har
behandlats i bet. SkU 1975:15 och punkterna 2 och 3 i bet. SkU 1975/76:1.

Sammanställning beträffande socialförsäkringsavgifter, allmän arbetsgivaravgift
m. m.

De avgifter som här avses tas ut hos arbetsgivare på de kontantlöner
och naturaförmåner i form av kost och bostad, som utgår till anställda.
Några av avgifterna tas också ut i form av egenavgifter från företagare.

Avgifterna och de procentsatser som tillämpas vid uttag under år 1975
framgår av följande uppställningar. I den mån annan uttagsprocent beslutats
för år 1976 eller 1977 har denna särskilt angivits.

Arbetsgivaravgifter	Procentsats
	1975	1976	1977
Socialförsäkringsavgift till
ATP	10,75	11,00	11,75
folkpensioneringen	4,20	6,20
delpensioneringen		0,125	0,25
sjukförsäkringen	7,00	8.0
Arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen m. m.	0,40
Avgift för yrkesskadeförsäkringen	0,25
Arbetarskyddsavgift	0,10	0,13
Lönegarantiavgift	0,02
Vuxenutbildningsavgift		0,15
Arbetsmarknadsutbildningsavgift		0,40
Allmän arbetsgivaravgift	4,00

Härtill kommer byggnadsforskningsavgiften, som fr. o. m. år 1975 tas ut
efter 0,6 % av arbetsgivare inom byggnadsindustrin. Vidare gäller särskilda

SkU 1975/76:7

3

regler för uttag av avgifter hos redare. Dessa regler förbigås här. Det kan
också erinras om att arbetsgivarnas kostnader för den lagstadgade semestern
uppgår till 8-9 96 av lönesumman.

Egenavgifter Procentsats

1975 1976 1977

ATP-avgift 10,75 11,00 11,75

Socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen 4,20 6,20

Sjukförsäkringsavgift 7,00 8,00

Allmän arbetsgivaravgift 4,00

I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader mellan de olika
avgifterna, vilket medför att det sammanlagda procentuella avgiftsuttaget
inte kan beräknas genom en enkel summering av de angivna procentsatserna.

Den allmänna arbetsgivaravgiften utgår enligt lagen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift. Vid bestämmande av underlaget för den allmänna arbetsgivaravgiften
som tas ut på löneutbetalningar bortses från arbetstagare
vars lön under året understigit 500 kr. och från arbetstagare som inte är
obligatoriskt yrkesskadeförsäkrad. Vidare medräknas inte ersättning vid s. k.
likställighetsavtal. Något beloppstak finns inte. Avgift beräknas alltså till
skillnad mot vad som gäller i fråga om socialförsäkringsavgifterna även
på den del av lönerna som överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Beträffande
andra socialförsäkringsavgifter än till ATP slopas detta tak fr. o. m. 1976.

Underlag för den egenavgift som tas ut av företagare utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning, dvs. inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.
Till grund för beräkning av underlaget för egenavgift ligger
den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt. Har inkomst av rörelse
eller jordbruksfastighet inte uppgått till 500 kr. medräknas den inte. Sjukpenning
är undantagen från egenavgift. Vidare gäller numera att allmän
arbetsgivaravgift för företagare tas ut endast på den del av inkomsten som
överstiger 10 000 kr., fr. o. m. 1976 18 000 kr.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Den allmänna arbetsgivaravgiften infördes vid 1968 års riksdag för att
kompensera staten för det skattebortfall som övergången från allmän varuskatt
till mervärdeskatt skulle medföra i fråga om näringslivets investeringar.
Skattesatsen utgjorde fr. o. m. den 1 januari 1969 1 96. I syfte att
stabilisera samhällsekonomin beslöts vid 1970 års höstriksdag att avgiften
skulle höjas till 2 96 fr. o. m. den 1 januari 1971. I prop. 1972:95 föreslogs
en höjning av mervärdeskatten och vissa punktskatter för att finansiera
en sänkning av den statliga inkomstskatten och en höjning av barnbidragen.
Riksdagen beslöt emellertid på skatteutskottets hemställan (SkU 1972:32)

1* Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 7

SkU 1975/76:7

4

att i stället höja den allmänna arbetsgivaravgiften till 4 % fr. o. m. 1973.

I samband med de skattelättnader för inkomsttagare i låg- och mellaninkomstlägena,
som genomförts fr. o. m. 1975 (prop. 1974:132, SkU 54),
infördes också en lättnad för egenföretagare i fråga om egenavgiften, så
att allmän arbetsgivaravgift inte tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.
Den vid 1975 års riksdag genomförda skatteomläggningen
för 1976 (prop. 1975:92, SkU 25) innebar bl. a. en höjning av detta bottenavdrag
till 18 000 kr.

Motsvarande yrkanden som i förevarande motioner har riksdagen tidigare
behandlat vid upprepade tillfällen och i allmänhet avslagit på förslag av
bevillningsutskottet, skatteutskottet eller finansutskottet. På senare tid har
riksdagen emellertid bifallit olika krav avseende en differentiering av avgiften.

Sedan riksdagen i enlighet med reservationer till skatteutskottets betänkanden
SkU 1974:49 och 54 begärt utredningar om dels en differentiering
av beskattningen i regionalpolitisk syfte, dels en differentiering av den
allmänna arbetsgivaravgiften även efter andra grunder än regionala, har företagsskatteberedningen
den 6 mars 1975 fått tilläggsdirektiv att utreda dessa
frågor. Riksdagen har därefter på hemställan av finansutskottet (FiU 1975:25)
begärt förslag från regeringen om sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften
inom det inre stödområdet från 4 till 2 procent fr. o. m. den 1
januari 1976. Med hänsyn till riksdagens beslut beträffande regional differentiering
av den allmänna arbetsgivaravgiften behandlas kvarstående motionsyrkanden
i dessa frågor icke i detta betänkande.

Beträffande yrkanden om en successiv avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften
och generella utredningskrav på detta område vidhöll skatteutskottet
senast 1974 (SkU 1974:17) att det inte var realistiskt att begära en
avveckling utan att samtidigt tala om hur man vill kompensera inkomstbortfallet.
Utskottet betonade samtidigt att denna ståndpunkt inte fick tolkas
som att arbetsgivaravgiften till varje pris borde bevaras i sin nuvarande
utformning. Utskottet hänvisade till diskussionerna om en radikal omläggning
av skattesystemet i dess helhet och anförde att om dessa planer skulle
resultera i konkreta förslag var utskottet självfallet berett att ompröva alla
komponenterna i skattesystemet, däribland arbetsgivaravgiften. Såvitt utskottet
kunde bedöma krävde en reform av antytt slag åtskilligt utredningsoch
planeringsarbete innan den kunde förverkligas, och utskottet ansåg det
därför sannolikt att arbetsgivaravgiften måste bestå under inte oväsentlig
tid framöver av statsfinansiella skäl.

Gemensamt för de långtgående utredningskrav i fråga om arbetsgivaravgiftens
verkningar på sysselsättning och löner beträffande avgiftens framtida
utformning, som framförts i de då aktuella motionerna, var - anförde
skatteutskottet vidare - att samtliga motioner förordade långtgående skattelättnader,
administrativt svårhanterliga undantag och nedsättningar samt

SkU 1975/76:7

5

andra åtgärder, som ledde till klara konkurrensrubbningar. Utskottet ifrågasatte
om just den fyraprocentiga arbetsgivaravgiften kunde vara av avgörande
betydelse för sysselsättningen och företagsamheten i landet, när
man nyligen avslutat en lönerörelse, som kostat företagen betydligt mer
än avgiften, och när man samtidigt måste vara medveten om att de sammanlagda
avgifter som beräknades på lönerna uppgick till 22 % härav. Utskottet
hade tidigare understrukit att en av de väsentliga fördelarna med
arbetsgivaravgiften var att den var enkel och lättadministrerad. Företagsskatteberedningen
hade i uppdrag att studera avgiftens roll för företagen,
och i avvaktan på resultatet av beredningens arbete var utskottet inte berett
att tillstyrka ytterligare utredningar om arbetsgivaravgiftens generella verkningar.

Utskottets betänkande godtogs av riksdagen.

Påföljande höst biföll emellertid riksdagen som redan nämnts reservationer
vid skatteutskottets betänkanden SkU 1974:49 och 54 med krav på
utredning av en regionalpolitisk differentiering av beskattningen och en
differentiering av arbetsgivaravgiften även efter andra grunder än regionala.

När frågan om undantag från arbetsgivaravgift för inkomst av konstnärlig
eller litterär verksamhet behandlats av utskottet tidigare år har utskottet med
olika exempel sökt belysa att det är ett rättvisekrav att avgiften utgår inte
endast på de anställdas löner utan också på självständiga företagares ininkomster.
Vid 1974 års riksdag anförde skatteutskottet (SkU 1974:17) bl. a.
följande:

Frågan kan kanske enklast klargöras genom ett exempel. En person medarbetar
regelbundet i en veckotidning. Är han anställd av tidningen utgår
arbetsgivaravgift på lönen. En berättigad fråga är då om inte samma avgift
bör utgå på de inkomster han åtnjuter, när han som självständig skribent
säljer artiklar till tidningen. Följden av att i ett sådant fall slopa egenavgiften
men bibehålla arbetsgivarens avgift kan uppenbarligen bli att såväl arbetsgivaren
som arbetstagaren finnér det förmånligt att gå ifrån anställningsförhållandet.
Det kan knappast vara ett samhällsintresse att genom beskattningen
styra utvecklingen i denna riktning. Utskottet vidhåller alltså med
bestämdhet, att om man tar ut en avgift på alla direkta löner måste man
också ta ut samma avgift på andra mot löner svarande inkomster, oavsett
om inkomsterna kommer från kulturarbete, jordbruk eller rörelse. Varje
undantag från denna regel måste te sig som en orättvisa för de övriga.

Utan att gå närmare in på en behovsprövning i fråga om de olika kategorier
som då föreslogs undantagna från egenavgiften avstyrkte utskottet framställda
yrkanden om undantag från avgiften bl. a. för kulturarbetare.

I fråga om arbetsgivaravgiftens verkningar för religiösa och humanitära
organisationer liksom för övriga ideella organisationer uttalade utskottet i
betänkandet SkU 1974:17 förståelse för motionärernas ståndpunkt men motsatte
sig samtidigt framställda förslag om avgiftsbefrielse. I stället förordade
utskottet att eventuell kompensation borde ske genom direkta bidrag genom

SkU 1975/76:7

6

generella anslag till de berörda organisationerna. I det sammanhanget kunde
utskottet hänvisa till att betydande anslagshöjningar redan föreslagits eller
beslutats. Utskottet ansåg sig kunna konstatera att de ekonomiska kraven
för de ideella organisationernas verksamhet indirekt beaktats vid medelstilldelningen
till den ideella verksamheten och avstyrkte således föreliggande
motioner i denna fråga.

Yrkanden om undantag för kommuner och landsting från allmän arbetsgivaravgift
har vid upprepade tillfällen avstyrkts av riksdagen, senast våren
1975 på förslag av finansutskottet (FiU 1975:25). Som skäl härför har bl. a.
åberopats, att den uppgörelse som träffades under våren 1972 om i huvudsak
oförändrade kommunalskatter under de närmaste åren innefattade kompensation
för kommunerna för den merkostnad som arbetsgivaravgiftens
höjning innebar i förhållande till det ursprungliga förslaget om höjd mervärdeskatt.
Skatteutskottet har vid sin behandling av frågan tidigare år inte
kunnat dela uppfattningen att det är i princip felaktigt att staten tar ut
skatt av kommunerna, utan ansett att det var av vikt att kommunerna
arbetade under samma lönemässiga förutsättningar som samhället i övrigt.
Förutom konkurrenssnedvridande effekter har åberopats att ett undantag
skulle medföra ett kraftigt bortfall av inkomster för statsverket, samt att
frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun f. n. utreds av
den kommunalekonomiska utredningen vars arbete inte borde föregripas
(SkU 1973:24, SkU 1974:1 y och FiU 1974:1).

Utskottet

Fr. o. m. 1973 utgår den allmänna arbetsgivaravgiften med 4 96 av utgivna
löner inkl. naturaförmåner. Egenföretagare med inkomst av rörelse eller
av honom brukad jordbruksfastighet erlägger s. k. egenavgift med 4 % av
denna inkomst, till den del inkomsten överstiger 10 000 kr. Bottenavdraget
10 000 kr. höjs fr. o. m. den 1 januari 1976 till 18 000 kr. Till rörelse hänförs
bl. a. yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhet. Riksdagen har vidare - på hemställan av finansutskottet
- begärt förslag från regeringen om sänkning av avgiften inom det
inre stödområdet till 2 % fr. o. m. den 1 januari 1976.

Den allmänna arbetsgivaravgiften beräknas för budgetåret 1975/76 uppgå
till i det närmaste 6 miljarder kr.

De yrkanden om en avveckling eller begränsning av den allmänna arbetsgivaravgiften
och om en översyn av avgiftens konsekvenser, som framställs
imotionerna 1975:231 punkten 1,1975:1055,1975:1076 punkten 1,1975:1077
punkten 4 och 1975:1079 grundar sig på uppfattningen att avgiften medför
snedvridande effekter för näringslivet och avsevärda olägenheter framför
allt för mindre och medelstora företag. Motionärerna i den sistnämnda motionen
begär en successiv minskning inte endast av den allmänna arbets -

SkU 1975/76:7

7

givaravgiften utan också av socialförsäkringsavgifter och andra avgifter som
beräknas på den utbetalda lönesumman.

Vid sin behandling av motsvarande yrkanden tidigare år har utskottet
förklarat sig berett att ompröva alla komponenter i det nuvarande skattesystemet,
däribland arbetsgivaravgiften, men framhållit att en radikal omläggning
av skattesystemet kräver åtskilligt utrednings- och planeringsarbete
innan den kan förverkligas. Utskottet har också konstaterat, att företagsskatteberedningen
har i uppdrag att studera avgiftens roll för företagen,
och avstyrkt då föreliggande utredningskrav med hänvisning till beredningens
pågående arbete med dessa frågor.

Det bör framhållas att företagsskatteberedningen i enlighet med sina direktiv
redan genomför undersökningar av verkningarna av arbetsgivaravgiften
och andra produktionsfaktörskatter och att avvägningen mellan en
beskattning av detta slag och annan beskattning av företagen utgör en
huvuduppgift för beredningen. Därtill kommer att beredningen under våren
1975 fått tilläggsdirektiv att utreda frågan om en differentiering av beskattningen
i regionalpolitisk! syfte och om en differentiering av den allmänna
arbetsgivaravgiften även efter andra grunder än regionala. Eftersom beredningen
enligt vad utskottet inhämtat arbetar med målsättningen att slutföra
utredningsuppdraget under år 1976, måste utredningskraven i motionerna
anses redan tillgodosedda.

Med hänvisning härtill och till att utskottet inte är berett att föregripa
resultatet av beredningens överväganden, avstyrker utskottet nämnda motioner
i vad de behandlas i detta betänkande.

Yrkanden om avgiftsbefrielse för kristna och andra humanitära eller ideella
organisationer har behandlats vid flera tillfällen och tas åter upp i motionerna
1975:13 och 1975:709, medan motionärerna i motionerna 1975:131 och
1975:316 begär utredning i syfte att på lämpligt sätt kompensera ideella
organisationer och fria trossamfund för avgiften.

Vid sin behandling av dessa frågor tidigare år har utskottet vid upprepade
tillfällen uttalat förståelse för syftet med motionerna men förordat att de
ideella organisationernas problem i stället skall beaktas genom direkta bidrag.
Utskottet har också kunnat konstatera - senast i sitt betänkande SkU 1975:11
- att bidragen till trossamfund och till annan ideell verksamhet successivt
höjts under senare år. Det bör emellertid framhållas, att frågan om befrielse
för ideella organisationer från skyldighet att erlägga allmän arbetsgivaravgift
givetvis också är beroende av avgiftens framtida utformning. Av den tidigare
redogörelsen framgår att företagsskatteberedningen utreder frågan om en
differentiering av avgiften bl. a. i förhållande till den avgiftsskyldiges bärkraft.
Utskottet finner således att beredningens ställningstaganden bör avvaktas
även i denna fråga. Om resultatet av denna utredning inte innebär
en lösning för de ideella organisationerna, är utskottet givetvis berett att
förutsättningslöst ta upp problemet till förnyad prövning.

SkU 1975/76:7

8

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1975:13,
1975:131 punkten A 2, 1975:316 och 1975:709.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har yrkanden om undantag
för kommuner och landsting från den allmänna arbetsgivaravgiften avslagits
av riksdagen vid upprepade tillfällen bl. a. med hänvisning till att frågan
om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun f. n. utreds av kommunalekonomiska
utredningen. Med hänvisning till de skäl som legat till
grund för riksdagens tidigare beslut avstyrker utskottet det yrkande i detta
hänseende som framställs i motionen 1975:1053.

I motionen 1975:1047 yrkas att inkomst från konstnärlig eller litterär verksamhet
undantas från allmän arbetsgivaravgift.

Till stöd för yrkanden om skattelättnader för ifrågavarande kategorier,
som utskottet haft att behandla i skilda sammanhang, har åberopats att
konstnärer och andra kulturarbetare i allmänhet har mycket låg inkomst
och att deras verksamhet är av sådan unik och individuell karaktär att
den inte kan jämföras med vanligt yrkesarbete. Med anledning härav vill
utskottet framhålla att syftet med motionen i den mån detta är att befria
konstnärer och andra med låg inkomst från egenavgift åtminstone delvis
är tillgodosett, eftersom endast den del av inkomsten som överstiger 18 000
kr. fr. o. m. 1976 inräknas i underlaget för avgiften. Med hänvisning härtill
och då utskottet nu lika litet som tidigare anser att speciella avgiftslättnader
är motiverade för kulturarbetarna, avstyrker utskottet motionen 1975:1047.

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling, begränsning eller översyn av arbetsgivaravgiften att

riksdagen avslår

a. motionen 1975:231 punkten 1,

b. motionen 1975:1055,

c. motionen 1975:1076 punkten 1,

d. motionen 1975:1077 punkten 4,

e. motionen 1975:1079;

SkU 1975/76:7

9

2. beträffande ideella organisationer
att riksdagen avslår

a. motionen 1975:13,

b. motionen 1975:131 punkten A 2,

c. motionen 1975:316,

d. motionen 1975:709;

3. beträffande kommuner och landsting

att riksdagen avslår motionen 1975:1053;

4. beträffande konstnärer m. fl.

att riksdagen avslår motionen 1975:1047.

Stockholm den 7 oktober 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Josefson (c),
Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö
(c), Lundgren (s). Träff (m), Boström (s). Hörberg (fp), Marcusson (s) och
fru Troedsson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c). Olsson i
Järvsö (c), Träff (m), Hörberg (fp) och fru Troedsson (m):

I motionerna 1975:13, 1975:131, 1975:316 och 1975:709 understryks, att
den allmänna arbetsgivaravgiften innebär speciella påfrestningar för de ideella
organisationerna och de fria samfunden.

Sedan föregående års riksdagsbeslut i denna fråga har företagsskatteberedningen
fått i uppdrag att utreda möjligheterna till en differentiering av
arbetsgivaravgiften efter den skattskyldiges bärkraft. Utan tvekan måste
härvid de ideella organisationernas och samfundens speciella ställning beaktas.

Vi finner det tillfredsställande, att utskottet i detta betänkande uttalat
sig för en förnyad prövning av problemet, om företagsskatteberedningens
arbete inte leder till något resultat. Förutsättningar har därmed skapats för
att kravet på att berörda organisationer och samfund kompenseras på lämpligt
sätt för den ekonomiska belastning, som den allmänna arbetsgivaravgiften
medför, blir prövat.

GOTAB 75 10011 S Stockholm 1975