SkU 1975/76:6

Skatteutskottets betänkande
1975/76:6

med anledning av motioner om vissa alkoholpolitiska frågor

Motionerna

1 detta betänkande behandlas motionerna

1975:434 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om en skyndsam utredning för att komma till rätta
med alkohol- och narkotikabruket genom att dels väsentligt öka informationen
om alkoholens och narkotikapreparatens risker, dels förbjuda alkoholreklam
och i stället införa motreklam, dels vidta åtgärder så att alkoholhalten
i öl icke medför berusningsrisk samt dels klargöra föräldrarnas
och samhällets ansvar i dessa frågor;

1975:1037 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c, m, fp) vari
hemställs att riksdagen uppdrar åt regeringen att tillsätta en utredning för
att vetenskapligt belysa alkoholens totala samhällskostnader samt utvecklingen
av dessa kostnader i relation till andra samhällskostnader;

1975:1044 av herrar Ekinge (fp) och Eriksson i Arvika (fp) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begära» en utredning tillsätts för kartläggning
av alkoholhanteringens inverkan på samhällsekonomin;

1975:1064 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m, fp) vari hemställs
att riksdagen begär att regeringen utan dröjsmål lägger fram förslag om
förbud mot reklam för alkohol.

Frågornas tidigare behandling

De här behandlade motionerna berör nästan uteslutande frågor som tidigare
behandlats av riksdagen och som alkoholpolitiska utredningen (Fi
1966:33), APU, tagit ställning till i sitt betänkande Alkoholpolitik (SOU
1974:91). Propositionen på grundval av betänkandet väntas under våren
1976.

Åtgärder mot alkohol- och narkotikabruket (motion 1975:434)

Det i rubricerade motion framförda kravet på en allmän utredning för
att komma till rätta med alkohol- och narkotikabruket har tidigare upprepade
gånger framförts i motioner till riksdagen och då avvisats på skatteutskottets
hemställan, senast i utskottets betänkande SkU 1974:50. Utskottet har därvid

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 6

SkU 1975/76:6

2

framhållit att någon ny utredning inte erfodrats, då motionärernas yrkanden
i huvudsak avsett frågor som legat inom APU:s uppdrag. Av APU:s slutbetänkande
framgår att de i motionen avsedda åtgärderna i fråga om reklam,
information och mellanöl m. m. varit föremål för ingående överväganden.

Alkoholreklamen (motionen 1975:1064)

APU förordar förbud mot alkoholreklam och motiverar sitt ställningstagande
med bl. a. följande synpunkter.

I debatten har flera gånger framhållits att reklamen är begränsad till varor
som inte vållar några alkoholpolitiska olägenheter. Även om detta i och
för sig skulle vara riktigt - beträffande mellanölet är så ovedersägligen inte
fallet - finner emellertid APU att alkoholreklamen, vilka varor den än avser
och hur neutralt den än utformas, är ägnad att öka intresset för alkoholdryckerna
och skänka status åt dessa. Reklamen kan alltså bidra till en
glorifiering av alkoholen och främja sådana attityder till alkoholbruket som
APU anser böra motverkas.

Även i vissa andra hänseenden kan reklamen sägas stå i ett direkt motsatsförhållande
till särskilda alkoholpolitiska åtgärder. Således måste antagas
att spritreklamen motverkar de strävanden som görs för att styra konsumtionen
över mot svagare drycker. Vidare är det antagligt att ungdomen,
som ju ägnas speciella alkoholpolitiska omsorger, är särskilt mottaglig för
reklamen.

Åtminstone delvis oberoende av reklamens nu angivna effekter framstår
det för många människor - mot bakgrunden av de stora skador alkoholdryckerna
vållar individ och samhälle - som stötande att tillåta reklam
för dessa drycker. En sådan reklam står dessutom klart i strid med den
hävdvunna alkoholpolitiska principen att något privat vinstintresse inte bör
förekomma inom alkoholhanteringen.

APU finner således att övervägande skäl talar för ett förbud mot reklam
för alkoholdrycker. Förbudet bör för övrigt inte avse enbart reklam utan
också andra marknadsföringsåtgärder. Det kan inte anföras några bärande
skäl för att begränsa förbudet till vad som normalt brukar kallas reklam
och lämna andra åtgärder som syftar till en ökad avsättning utanför.

I och för sig vore det tänkbart att begränsa ett förbud till att avse enbart
spritdryckerna. Motiveringen härför skulle då vara att reklamen för vin och
öl skulle kunna utgöra ett stöd för strävandena att inrikta konsumtionen
på svagare drycker. Emellertid synes just reklamen för en av de svagaste
dryckerna - mellanölet - ha haft de mest negativa alkoholpolitiska effekterna.
Med hänsyn härtill och då flertalet av de omständigheter som ovan
andragits till stöd för ett förbud gäller marknadsföringen inte bara av spritdrycker
utan av alkoholdrycker över huvud, finner APU ej anledning att
föreslå någon sådan begränsning av förbudet.

1 utredningens förslag till lag om handel med drycker har bestämmelserna
om reklamförbud följande lydelse:

SkU 1975/76:6

3

Reklam och andra säl.ifrämjande åtgärder

57 §

Reklam och andra åtgärder för marknadsföring av alkoholdrycker är, med
de undantag som angives i denna och nästföljande paragraf, förbjudna för
annan än alkoholbolaget.

Såvitt avser tryckt skrift gäller förbudet endast kommersiell annons.

Förbudet omfattar ej heller lokal eller plats, såvitt avser sådana alkoholdrycker
som får säljas där, om marknadsföringen icke riktar sig till personer
utanför lokalen eller platsen.

Reklam i utländsk publikation samt reklam som återgives i televisionssändning
från utlandet omfattas av förbudet endast om reklamen är avsedd
huvudsakligen för Sverige.

58 §

Spritdrycker, vin och starköl får skriftligen eller muntligen utbjudas direkt
till alkoholbolaget, varjämte varuprov får tillhandahållas detta. Den som
har rätt att tillverka eller idka partihandel med starköl eller mellanöl, får
på samma sätt marknadsföra mellanöl till den som får sälja sådant öl.

I annons för serveringsställe får angivas vilket slag av alkoholdrycker
som serveringsrätten omfattar.

59 S

Alkoholbolaget bör i avtalen med sina leverantörer förbinda dessa att
iakttaga bestämmelserna i 57 och 58 §§.

60$

Vid detaljhandel med alkoholdrycker och vid servering samt vid detaljhandel
med andra varor än alkoholdrycker är utdelningen av sådan dryck
utan betalning förbjuden.

Samhällskostnaderna för alkohol (motionerna 1975:1037 och 1044)

Då frågan om en särskild utredning rörande de sammanlagda kostnaderna
för samhället på grund av alkoholen behandlades av 1974 års riksdag med
anledning av en motion härom avstyrkte utskottet motionen med följande
motivering.

Utskottet finnér i likhet med motionärerna att en kartläggning av alkoholbrukets
roll för samhällsekonomin skulle vara av stort värde för den
alkoholpolitiska debatten. Som motionärerna framhåller är det emellertid
ännu inte bekant i vilken omfattning APU gått in på förevarande frågeställning,
och utskottet förordar därför att även denna fråga får vila tills
vidare.

APU har i kap. 8 i sitt ovannämnda betänkande ingående diskuterat
möjligheterna att mäta alkoholskadorna. Utredningen konstaterar då in 1

* R iksdagen 1075/76 6 sami. Nr 6

SkU 1975/76:6

4

ledningsvis att alkoholskadorna inte bara leder till personligt lidande för
den skadade och denne närstående personer utan att alkoholens skadeeffekter
också har väsentlig ekonomisk betydelse genom att de bl. a. leder
till ökad sjuklighet och dödlighet, till ökad brottslighet samt till produktionsbortfall
i form av arbetsfrånvaro eller försämrade arbetsresultat. Det
har dock - säger utredningen - visat sig vara förenat med mycket stora
svårigheter att med någon säkerhet mäta de totala alkoholskadornas omfattning
i ekonomiska termer. De planer APU under början av sin verksamhet
hade att låta genomföra beräkningar av dessa slag har ej kunnat
realiseras.

Mot bakgrund av det sagda ifrågasätter utredningen om det över huvud
taget finns något mått i vilket man kan ange de totala alkoholskadornas
omfattning:

I den alkoholpoiitiska debatten talas ofta om att ”nykterhetsläget” eller
”alkoholsituationen” ändrats, ett ordval som närmast ger vid handen att
man anser att ett sådant mått skulle finnas. Uttalandena grundar sig emellertid
praktiskt taget alltid på iakttagelser rörande utvecklingen antingen
av en eller ett par typer av alkoholskador, såsom antalet omhändertaganden
för fylleri, frekvensen delirium tremens eller antalet dödsfall i levercirrhos.
Ofta används utvecklingen av totalkonsumtionen som ett mått på alkoholskadorna.

I fortsättningen av kapitlet redovisas och värderas olika försök att mäta
alkoholskadorna och alkoholskadeutvecklingen.

Ur APU:s bedömning av möjligheterna att mäta alkoholskadorna kan
följande anföras.

Begreppet alkoholskada rymmer i sig utomordentligt allvarliga skador och
tämligen banala olägenheter. Även många av de allvarliga skadorna har
helt olika karaktär. Det är fullt möjligt, att utvecklingen under en given
period är gynnsam för vissa alkoholskador och ogynnsam för andra. Med
hänsyn till att det ofta är ogörligt att jämföra en typ av alkoholskada med
en annan kan det ifrågasättas om det är meningsfullt att med en term
(t. ex. ”nykterhetsläget”) söka sammanfatta helhetsutvecklingen. I allmänhet
är det säkert mera ändamålsenligt att avstå härifrån och i stället söka
skildra läget och utvecklingen för olika slags alkoholskador och utforma
åtgärderna med ledning härav.

Avslutningsvis må framhållas, att mätinstrumentens ofullkomlighet i förening
med den omständigheten att många skador inträffar först efter lång
tids alkoholbruk medför att det möter stora svårigheter att värdera effekten
av olika alkoholpolitiska åtgärder. Det är angeläget att en del av det alkoholpolitiska
arbetet inriktas på att utvidga och förbättra mätinstrumenten.

SkU 1975/76:6

5

Utskottet

Att antalet motioner till 1975 års riksmöte beträffande alkoholpolitiska
frågor är förhållandevis ringa torde ha sin naturliga förklaring i att alkoholpolitiska
utredningen - APU - avgav sitt huvudbetänkande under slutet
av 1974 och att proposition på grundval härav väntades under hösten 1975.
Med hänsyn till att regeringen fann skäl att medge förhållandevis lång remisstid
för betänkandet kommer propositionen emellertid inte att läggas
fram förrän till våren 1976.

De förevarande motionerna berör frågor som APU behandlat i sitt betänkande,
och beträffande motionerna 1975:434 och 1975.1064 gäller att
yrkandena i huvudsak täcks av utredningens förslag.

Det i motionen 1975:434 framförda yrkandet om en särskild utredning
för att komma till rätta med alkohol- och narkotikabruket genom ökad
information, åtgärder mot alkoholreklamen och sänkning av alkoholhalten
i öl kan således redan anses i allt väsentligt tillgodosett genom APU:s slutredovisning
av sitt uppdrag. I avvaktan på den proposition som väntas i
ämnet finnér utskottet inte anledning att förorda ytterligare utredning inom
samma område.

I motionen 1975:1064 begärs att APU:s förslag till förbud mot reklam
för alkohol skall genomföras utan dröjsmål. Utskottet finner inte anledning
att bryta ut denna fråga utan anser att reklamfrågan bör prövas i sitt större
alkoholpolitiska sammanhang, vilket kan väntas ske i den kommande propositionen
om alkoholpolitiken. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna 1975:434 och 1975:1064.

I motionerna 1975:1037 och 1975:1044 begärs en utredning för att kartlägga
alkoholens samhällskostnader. Då ett motsvarande motionsyrkande behandlades
vid 1974 års riksdag uttalade utskottet förståelse för syftet härmed
men ansåg att riksdagen borde avvakta APU:s redovisning av denna fråga.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har APU funnit
det vara förenat med mycket stora svårigheter att med någon säkerhet mäta
de totala alkoholskadornas omfattning i ekonomiska termer. Utredningen,
som ägnat frågan om alkoholskadornas mätbarhet ett ingående studium,
understryker emellertid samtidigt vikten av attén del av det alkoholpolitiska
arbetet inriktas på att utvidga och förbättra mätinstrumenten för att man
därigenom bl. a. skall kunna värdera effekten av olika alkoholpolitiska åtgärder.

Utskottet, som anser att det skulle vara av stort värde för den alkoholpolitiska
debatten att kartlägga de samhällsekonomiska konsekvenserna
av alkoholbruket, är i likhet med APU medvetet om svårigheterna att
genomföra en undersökning i sådant syfte. Självfallet gårdel inte att fastställa
dessa samhällskostnader med några exakta vetenskapliga metoder, men det
bör inte vara uteslutet att göra försiktiga ekonomiska uppskattningar som
i stort sett skulle kunna accepteras. Utskottet förutsätter därför, att regeringen
vid sin behandling av APU:s betänkande tar upp motionärernas ut -

SkU 1975/76:6

6

redningsyrkande till prövning i positiv anda. Med det anförda anser utskottet
yrkandena i motionerna 1975:1037 och 1975:1044 till viss del vara tillgodosedda.

Utskottet hemställer

1. beträffande ytterligare utredning av alkohol- och narkotikaproblemen att

riksdagen avslår motionen 1975:434;

2. beträffande kartläggning av samhällets alkoholkostnader
att riksdagen avslår

a. motionen 1975:1037,

b. motionen 1975:1044

i den mån motionerna inte kan anses tillgodosedda genom
vad utskottet ovan anfört;

3. beträffande förbud mot alkoholreklam

att riksdagen avslår motionen 1975:1064.

Stockholm den 7 oktober 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Nätyarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Josefson (c),
Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö
(c), Lundgren (s), Träff (m), Boström (s). Hörberg (fp). Marcusson (s), fru
Troedsson (m) och herr Johansson i Malmö* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

.

'