SkU 1975/76:56

Skatteutskottets betänkande
1975/76: 56

med anledning av motioner om slopande av expeditionsavgiften
i vissa fall

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1975/76:990 av herrar Jönsson i Malmö (s) och Johnsson i Blentarp (s)
vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att avgifterna för bevis
om förvärv av svenskt medborgarskap slopas;

1975/76:1008 av fru Nilsson i Kristianstad (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att expeditionsavgiften för handikappades parkeringsdispenser
avskaffas.

Gällande bestämmelser

Förvänt av svenskt medborgarskap

Utlänning kan förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan hos
länsstyrelse eller efter ansökan hos invandrarverket. Om medborgarskap
beviljas är sökanden skyldig att lösa bevis härom med 60 kr. i anmälningsärenden
och med 115 kr. i ansökningsärenden.

Anmälan hos länsstyrelsen får göras av utlänning som oavbrutet vistats
här från det han fyllt 16 år och dessutom minst fem år dessförinnan. Anmälan
skall ske skriftligen efter det han fyllt 21 men innan han fyllt 23 år. Den
som är statslös eller styrker att han förlorar sitt utländska medborgarskap
om han får svenskt medborgarskap kan göra sådan anmälan redan då han
fyllt 18 år, under motsvarande förutsättningar beträffande vistelsetidens
längd. Även den, som vid födseln blivit svensk och oavbrutet haft sitt
hemvist här till 18 års ålder men som sedan förlorat sitt svenska medborgarskap,
kan återvinna detta genom anmälan till länsstyrelsen sedan han
åter haft hemvist här i två år. Han måste emellertid kunna styrka att dubbelt
medborgarskap inte uppkommer. Förvärv av svenskt medborgarskap enligt
dessa bestämmelser medför i regel att även sökandens ogifta barn under
18 år, som har hemvist här, blir svenskar.

För medborgare i Danmark, Norge och Finland gäller särskilda regler.

Dessa innebär bl. a. att medborgare i något av dessa länder, som fyllt 18
år och som haft hemvist här sedan sju år i allmänhet kan förvärva medborgarskap
här genom anmälan till länsstyrelse.

Om svenskt medborgarskap inte kan erhållas genom anmälan till
länsstyrelsen kan ansökan om naturalisation i stället göras till invandrar -

1 Riksdagen 1975 / 76. 6 sami. Nr 56

SkU 1975/76: 56

verket. För att ansökan skall kunna beviljas krävs i regel att sökanden fyllt
18 år, att han sedan sju år har hemvist här i riket och har fort en hederlig
vandel samt att han har möjlighet att försörja sig och sin familj. I regel
brukar också kunskap i svenska språket fordras. Om särskilda skäl föreligger
kan naturalisation beviljas även om dessa villkor ej är uppfyllda. Naturalisationen
omfattar i regel även sökandens ogifta barn under 18 år. Ansökan
ges in till polismyndigheten i den ort där sökanden är kyrkobokförd, och
polismyndigheten gör den utredning om sökandens personliga förhållanden,
försörjningsförmåga m. m. som behövs för ärendets prövning. Sedan utredningen
slutförts överlämnas handlingarna till invandrarverket för vidare
behandling.

Frågan om slopande av expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden har
prövats av riksdagen vid upprepade tillfällen. År 1971, då avgiften var 300
kr. i ansökningsärenden och 100 kr. i anmälningsärenden, anförde utskottet
(SkU 1971:27) bl. a. följande:

Som bevillningsutskottet anförde förra året kan ifrågavarande avgifter
många gånger vara betungande, särskilt för en familj med vuxna barn och
då sökandens hemland tar ut avgifter för att befria vederbörande från hans
medborgarskap där. Detta kan som motionärerna anfört givetvis bidra till
att många invandrare, trots att de fyller de krav som ställts, avstår från
att söka svenskt medborgarskap, något som i och för sig måste anses otillfredsställande.

Utskottet anser således, att expeditionsavgifterna för medborgarskapsbevis
- med hänsyn inte minst till den praxis som i övrigt tillämpas i fråga om
avgiftsnivån - bör kunna nedsättas. Utskottet förutsätter emellertid att
Kungl. Maj:t vid sin prövning av Nordiska rådets tidigare nämnda rekommendation
beaktar de här framförda synpunkterna. I enlighet härmed avstyrker
utskottet ifrågavarande motionsyrkanden, i den mån motionerna
inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet ovan anfört.

Enligt de principer, som ligger till grund för 1964 års reform av stämpelskatter
och expeditionsavgifter, skall den som genom myndighets beslut
erhållit begärt tillstånd, godkännande e. d. också bidra till kostnaden för
ärendets handläggning. Från denna huvudregel har undantag gjorts bl. a.
för mindre frekventa expeditioner och fall då en avgift skulle sakna ekonomisk
betydelse för statsverket. Sådana skäl kan emellertid inte åberopas
för att slopa avgiften för medborgarskapsbevis. Antalet beviljade medborgarskap
uppgick nämligen under budgetåret 1969/70 till närmare 12 000,
och statsverkets intäkter av expeditionsavgifterna i medborgarskapsärenden
inbringade samma budgetår drygt 2,1 milj. kr. Utskottet vill också framhålla,
att medborgarskapsärendena skulle erhålla en förmånligare behandling än
övriga ärendegrupper, om avgiftsplikten slopades i dessa fall men inte i
andra. Denna fråga har emellertid - som framgår av den inledningsvis lämnade
redogörelsen - aktualiserats genom en framställning från Nordiska
rådet, och den kommer därför att prövas av Kungl. Maj:t.

Senare samma år beslöt regeringen att fr. o. m. den 1 januari 1972 sänka
avgifterna till nuvarande belopp.

SkU 1975/76: 56

År 1974 rekommenderade lagutskottet (LU 1974:16) för sin del att expeditionsavgiften
i ärenden om naturalisation av adoptivbarn av olika skäl
slopades men ansåg att något initiativ i frågan från riksdagens sida inte
var påkallat. 1 enlighet med lagutskottets förslag avslog riksdagen den motion
som väckts i frågan.

I betänkandet Invandrarna och minoriteterna (SOU 1974:69 s. 355) anförde
invandrarutredningen att det från principiell synpunkt kunde ifrågasättas
om det var rimligt med en särskild avgift för bevis om svenskt medborgarskap.
Utredningen åberopade att man i övriga nordiska länder inte tog
ut någon avgift eller endast en mycket låg avgift och föreslog att expeditionsavgiften
för svenskt medborgarskap helt avskaffades. I sammanhanget
kan nämnas att motsvarande avgift år 1975 var 46,50 mark i Finland och
i Norge 100 norska kr. eller för makar gemensamt 120 kr. För utländsk
kvinna, gift med norsk man, var avgiften 20 kr. Beträffande barn, fött i
Norge, och adoptivbarn utgick ingen avgift. Förvärv genom anmälan var
fritt. I Danmark och Island utgick icke någon avgift.

När skatteutskottet åter prövade frågan 1975 (SkU 1975:6) saknades enligt
utskottets uppfattning skäl att föregripa det kommande ställningstagandet
till utredningens förslag, varför utskottet avstyrkte den då aktuella motionen.

I ett svar den 19 februari 1976 på en interpellation om slopande av avgift
för naturalisationsbevis för adoption anförde finansministern att det f. n.
pågår en översyn i finansdepartementet av expeditionskungörelsens avgiftslista
i syfte att anpassa avgifterna till nu gällande kostnadsläge och att han
i det sammanhanget kommer att ta upp bl. a. frågan om avgift för bevis
om förvärv om svenskt medborgarskap över huvud taget skall utgå.

Parkeringsdispens

Fråga om dispens från reglerna om stannande och parkering av fordon
i 69 S vägtrafikkungörelsen (1972:603) eller i lokala trafikföreskrifter skall
enligt 159 5 i kungörelsen prövas av trafiknämnden eller, om trafiken berör
mer än en trafiknämnds verksamhetsområde inom ett län, av länsstyrelsen.
Berör frågan mer än ett län prövas den av vägverket. För närvarande torde
det finnas ca 6 000 parkeringsdispenser, som huvudsakligen avser handikappade
personer. Därav har ca 4 000 handlagts av vägverket.

Enligt avgiftslistan till expeditionskungörelsen (1974:618) utgår expeditionsavgift
för parkeringsdispens liksom för övriga dispenser enligt vägtrafikkungörelsen
med 25 kr.

Utskottet

I motionen 1975/76:990 yrkas att expeditionsavgiften för bevis om förvärv
av svenskt medborgarskap slopas. Motsvarande yrkande framställs i motionen
1975/76:1008 beträffande expeditionsavgiften för handikappades par -

SkU 1975/76:56

keringstillstånd.

Svenskt medborgarskap kan i vissa fall beviljas efter anmälan hos
länsstyrelsen. Frågan prövas annars efter ansökan hos invandrarverket. I
anmälningsärenden är expeditionsavgiften 60 kr. och i ansökningsärenden
115 kr.

Parkeringsdispens lämnas huvudsakligen åt handikappade personer för
en tid av tre år. Frågan prövas i flertalet fall av vägverket men kan också
avgöras av länsstyrelsen eller den lokala trafiknämnden. Expeditionsavgiften
är i dessa ärenden 25 kr.

Även om de ifrågavarande avgifterna är låga, kan de i enskilda fall medföra
viss irritation. Det är därför i och för sig naturligt att ifrågasätta om det
från statsfinansiell synpunkt kan anses motiverat att behålla expeditionsavgifterna
för de nu ifrågavarande ärendena. Med anledning därav vill utskottet
påpeka att expeditionsavgifterna genomgående är mycket låga. Avgift
utgår i ett stort antal ärenden av de mest skilda slag, och motsvarande
frågeställning uppkommer givetvis på alla områden där avgift utgår. Totalt
inbringar emellertid expeditionsavgifterna drygt 100 milj. kr. om året, och
denna summa torde komma att stiga väsentligt som ett resultat av den
översyn av avgifterna som pågår inom finansdepartementet.

Enligt de principer som gäller för bedömningen av frågan om avgift skall
utgå eller ej skall man mot varandra väga serviceprincipen, enligt vilken
allmänheten har ett berättigat intresse av att erhålla expeditioner avgiftsfritt,
och grundsatsen att den som utnyttjar en myndighets tjänster också skall
bidra till kostnaderna så att dessa inte i sin helhet överlastas på skattebetalarna.
Vid tidigare års behandling av frågan om expeditionsavgiften i
medborgarskapsärenden har utskottet framhållit att dessa ärenden skulle
få en mer förmånlig behandling än andra ärendegrupper om avgiften slopades
i dessa fall men behölls i övrigt, och motsvarande gäller också avgiften
beträffande parkeringstillstånd för handikappade. Det är emellertid i första
hand regeringen som skall pröva om de särskilda skäl, som kan åberopas
till stöd för en avgiftsbefrielse i dessa ärenden, är tillräckligt starka för att
motivera en sådan åtgärd, och utskottet är därför inte berett att nu ta
ställning till denna fråga. Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen
kommer också frågan om expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden
att prövas särskilt i samband med den pågående översynen av expeditionsavgiften,
och utskottet utgår från att även de skäl som nu åberopats
för avgiftsbefrielse för handikappades parkeringsdispenser kommer att övervägas
i det sammanhanget. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna
1975/76:990 och 1008.

SkU 1975/76:56

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1975/76:990,

2. motionen 1975/76:1008.

Stockholm den 6 april 1976

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Nän<arande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c). Carlstein
(s). Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hallenius
(c), fru Troedsson (m), herrar Boström (s) och Hörberg (fp).