Skatteutskottets betänkande

SkU 1975/76: 55

1975/76:55

med anledning av propositionen 1975/76:156 om höjning av visst
avdrag vid arvs- och gåvobeskattning av förmånstagarförvärv, m. m.
jämte motion

Propositionen

I propositionen 1975/76: 156 har regeringen (finansdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

I propositionen föreslås att det vid arvs- och gåvobeskattningen skattefria
beloppet för förmånstagarförvärv enligt vissa liv-, olycksfalls- och
sjukförsäkringar höjs från 51 000 kr. till 59 000 kr. Därjämte föreslås i
klarläggande syfte en smärre justering av 12 § andra stycket lagen om
arvsskatt och gåvoskatt.

Författningsförslaget
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 12 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §2

Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts
såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död
förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas,
utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda
bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom.
Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i
104 § andra stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad
till laglott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning
av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt
16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har försäkringstagarens
make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet
för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet
ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 §
skattefria andel i boet skolat ökas.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.

* Senaste lydelse 1975:1354.

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 55

SkU 1975/76: 55

Nuvarande lydelse

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring,
tagits å försäkringstagarens
eller hans makes liv
samt den rätt, som på grund av
försäkringsavtalet tillkommit endera
av dem, jämlikt 116 § första
stycket lagen om försäkringsavtal
icke kunnat tagas i mät för någonderas
gäld, eller

b) där försäkring tagits för
olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från
värdet av vad som tillfallit någon
i egenskap av förmånstagare såsom
skattefritt avräknas ett belopp
av 51 000 kronor. Har på
grund av förordnande av samma
person förmånstagaren tidigare erhållit
sådant förvärv, som jämlikt
37 § 2 mom. är i beskattningshänseende
likställt med gåva, må
likväl å värdet av vad som inom
loppet av tio år tillfallit förmånstagaren
ej avräknas mer än sammanlagt
51 000 kronor.

Föreslagen lydelse

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring
men ej livränteförsäkring,
tagits å försäkringstagarens
eller hans makes liv samt
den rätt, som på grund av försäkringsavtalet
tillkommit endera av
dem, jämlikt 116 § första stycket
lagen om försäkringsavtal icke
kunnat tagas i mät för någonderas
gäld, eller

b) där försäkring tagits för
olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från
värdet av vad som tillfallit någon
i egenskap av förmånstagare såsom
skattefritt avräknas ett belopp
av 59 000 kronor. Har på
grund av förordnande av samma
person förmånstagaren tidigare erhållit
sådant förvärv, som jämlikt
37 § 2 mom. är i beskattningshänseende
likställt med gåva, må
likväl å värdet av vad som inom
loppet av tio år tillfallit förmånstagaren
ej avräknas mer än sammanlagt
59 000 kronor.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare
skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och
skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen
och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning,
vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten
och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension
som utgår på grund av pensionsförsäkring, därest denna tagits i samband
med tjänst eller ock premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning
fullgjorts mer än tio år före dödsfallet. Skattskyldighet
äger ej heller rum för rätt till annan pension på grund av pensionsförsäkring
eller för rätt till livränta, som utgår på grund av annan försäkring
än pensionsförsäkring, i den mån vad som på grund av förordnande
av samma person tillfallit den berättigade icke överstiger en årsränta
av 10 000 kronor vid pensionsförsäkring och 2 500 kronor vid annan
livränteförsäkring.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring
samt med att försäkring tagits i samband med tjänst stadgas i
anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande
i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke
föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon
på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal

SkU 1975/76: 55

3

eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av
sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket
av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och äger
tillämpning i fall där skattskyldighet inträtt efter utgången av år 1975.

Motionen

Med anledning av propositionen har väckts motionen 1975/76: 2257
av herr Henmark (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att i ändringsförslaget i propositionen orden ”59 000 kronor” utbytes
mot ”sex basbelopp” på båda de ställen där det förekommer,

2. att efter 12 § stycket b) tillkommer

Det för ett visst år tillämpliga basbeloppet skall vara det som enligt
lagen om allmän försäkring (1962: 381) gällde för november månad
föregående år.

Utskottet

Det vid arvs- och gåvobeskattningen skattefria beloppet för förmånstagarförvärv
enligt vissa liv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar har alltsedan
avtal om tjänstegrupplivförsäkring träffades mellan arbetsmarknadens
parter fastställts med utgångspunkt i det högsta försäkringsbelopp
som kan falla ut enligt sådan försäkring. Till följd av överenskommelser
om höjningar av ifrågavarande maximibelopp har det skattefria
beloppet i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL),
det s. k. förmånstagaravdraget, i motsvarande mån ändrats, vilket skett
förhållandevis ofta under senare år.

Enligt ett mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
träffat avtal för år 1976 och t. v. skall det högsta försäkringsbeloppet
utgöra sex basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
Det för visst år tillämpliga basbeloppet skall vara det som gällde
för november månad föregående år. För 1976 blir beloppet sålunda
6x9 700 = 58 200 kr., och med hänsyn härtill förordar föredragande
departementschefen att förmånstagaravdraget höjs från 51 000 till
59 000 kr. Vidare föreslås ett förtydligande i 12 § andra stycket AGL.

I sin framställning om den aktuella höjningen har Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag föreslagit att bestämmelserna i AGL om förmånstagaravdraget
också knyts an till de överenskomna reglerna om
basbelopp, och i anslutning härtill yrkas i motionen 1975/76: 2257 lagstiftning
härom. Motionären motiverar sitt yrkande med att avtalet in -

SkU 1975/76: 55

4

nebär att AGL måste ändras varje år om man inte för in basbeloppsregeln
i lagen och att hans förslag således innebär att onödigt arbete
undviks.

Utskottet vill inte bestrida att det finns skäl att överväga ett lagfästande
av basbeloppsregeln med hänsyn till att principen varit att
låta förmånstagaravdraget bestämmas av de mellan arbetsmarknadens
parter träffade överenskommelserna. Avdragets höjd får främst ses
som en av sociala skäl tillkommen skatteförmån, och en anknytning
till basbelopp kan därför knappast betraktas som någon form av indexreglering
av beskattningen. Till stöd för att bibehålla ett årligt fastställande
av avdragets höjd kan i huvudsak endast anföras att det kan vara
av visst värde att de ifrågavarande bestämmelserna i AGL blir föremål
för en fortlöpande prövning. Det kan därvid samtidigt framhållas att
det merarbete som de årliga ändringarna medför inte är särskilt betungande.

Med hänsyn till angivna omständigheter och till att motionärens lagstiftningsyrkande
i förhållande till förslaget i propositionen innebär en
viss begränsning av förmånsregler, som är avsedda att gälla från detta
års början, är utskottet inte berett att tillstyrka bifall till motionen. Utskottet
förutsätter emellertid att regeringen ägnar frågan förnyad uppmärksamhet
i samband med att förmånstagaravdraget för 1977 skall
fastställas.

Mot förslaget i övrigt har utskottet inte någon erinran.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionen 1975/76: 2257 och med
bifall till propositionen 1975/76: 156 antar det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1941: 416)
om arvsskatt och gåvoskatt.

Stockholm den 6 april 1976

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson
i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c),
Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors
(s), Hallenius (c), fru Troedsson (m), herrar Boström (s) och Hörberg
(fp).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM I97S 74004*-