SkU 1975/76: 46
Skatteutskottets betänkande
1975/76: 46
med anledning av motioner om vissa frågor angående den kommunala
beskattningen
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975/76:708 av herr Strindberg (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en skyndsam utredning i syfte att successivt avveckla den
kommunala garantibeskattningen av fastighet;
1975/76:993 av herr Larsson i Borrby (c) och fru Ingvar-Svensson (c) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om uppdelning av kommunalskatten
mellan mantalsskrivningskommun och kommun där fritidsbostaden
är belägen snarast föreläggs riksdagen.
Frågornas tidigare behandling m. m.
Fritidskommunerna
1962 års fritidsutredning föreslog i betänkandet Fritidslivet i Sverige Del
II Friluftslivet i samhällsplaneringen (SOU 1965:19) att kommunerna skulle
få rätt att ta ut en årlig avgift på fritidsbyggnad med högst 200 kr. Förslaget
utsattes för hård kritik vid remissbehandlingen och har inte föranlett lagstiftning.
Fritidskommunernas problem har därefter i riksdagssammanhang uppmärksammats
under en följd av år såsom en beskattningsfråga men inte
föranlett någon åtgärd inom detta område. Vid 1973 års riksdag genomfördes
emellertid vissa förbättringar för dessa kommuner inom ramen för reglerna
om skatteutjämningsbidrag, så att kommunalskatten för fritidsbebyggelsen
tillfaller kommunerna utöver garanterat skatteunderlag.
1 kommunalekonomiska utredningens(Fi 1971:8)utredningsuppdrag ingår
att ta hänsyn även till fritidskommunernas speciella förhållanden. Utredningen
skall bl. a. pröva frågan om den kommunala beskattningsrättens
utformning.
Vidare kan nämnas att skärgårdsutredningen inom länsstyrelsen i Stockholms
län uppmärksammat frågan om olika kommuners kostnader för fritidsbebyggelse
och deras möjligheter till finansiering härav.
I sin rapport ”Skärgården i Stockholms län, del I” i augusti 1970 framhöll
utredningen bl. a., att de tilltagande kraven på allmän service från de fritidsboende
orsakade kommunerna stora kostnader, och att det borde övervägas
att låta kommunerna täcka de ökade kostnaderna genom olika slags
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 46
SkU 1975/76:46
2
avgifter. I sitt fortsatta arbete har utredningen från flera kommuner fått
in beräkningar som belyser kommunernas kostnader och intäkter till följd
av fritidsbebyggelse. Materialet ger emellertid inte stöd för uppfattningen
att denna bebyggelse regelmässigt medför underskott för kommunerna, och
fritidsutredningen har i sin i februari 1974 framlagda slutrapport "En levande
skärgård” inte tagit ståndpunkt till frågan.
Vid 1974 års riksdag avstyrkte skatteutskottet (SkU 1974:25) liksom tidigare
år föreliggande motioner på detta område och anförde bl. a. följande:
Utskottet har vid sin behandling av likartade motionsyrkanden tidigare
år anfört, att kommunerna redan har vissa möjligheter att kompensera sig
för utgifter för fritidsbebyggelse genom exploateringsavtal, anslutningsavgifter,
vägavgifter, taxor för utförda tjänster m. m., och att ägare av fritidshus
- i motsats till andra som i samband med fritidsaktiviteter eller av andra
skäl uppehåller sig i kommunen utan att vara fast bosatta där - bidrar till
sådana kostnader som inte kan täckas genom avgifter av olika slag med
kommunalskatt på grund av fastighetsinnehavet. Utskottet vill emellertid
inte förneka, att de förhållanden, som ligger till grund för motionerna, kan
ha medfört problem för vissa utpräglade fritidskommuner och avfolkningskommuner
där byggnader för fast bosättning omvandlas till fritidsbostäder.
De ekonomiska svårigheterna för dessa kommuner, som regelmässigt har
brist på skattekraft, har emellertid med verkan fr. o. m. 1974 åtminstone
i viss utsträckning motverkats genom förbättringar av skatteutjämningsbidragen
såväl till avfolkningskommuner som till s. k. sommarstugekommuner.
Mot denna bakgrund och med hänvisning till att frågan ingår som en
del i kommunalekonomiska utredningens (Fi 1971:08) utredningsuppdrag
har utskottet tidigare år avstyrkt motionsyrkanden om en särskild utredning
av frågan om finansiering av kommunernas kostnader för fritidsbebyggelse.
Enligt utskottets uppfattning har inga omständigheter tillkommit som bör
föranleda att frågan nu bryts ut ur sitt större sammanhang. Utskottet avstyrker
således motionerna.
Garantibeskattningen
Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt beräknas garantibelopp för
fastighet. Garantibeloppet utgör 2 "■ av taxeringsvärdet och inräknas i den
taxerade inkomsten. Å andra sidan medges avdrag med motsvarande belopp
vid inkomstberäkningen, dock ej för underskott som uppkommer på grund
av denna avdragsrätt. Den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten
kommer därför alltid att uppgå till minst garantibeloppets storlek. Den taxerade
inkomsten i annan kommun än hemortskommunen utgör också beskattningsbar
inkomst om den skattskyldige kan utnyttja sitt grundavdrag
från annan inkomst i hemortskommunen.
Frågan om avveckling av garantibeskattningen har behandlats av riksdagen
senast vid 1975 års riksmöte. Som motivering för ett då framställt
motionsyrkande om en succussiv sänkning av garantibeskattningen åbe
-
SkU 1975/76:46
3
ropades den kraftiga höjningen av taxeringsvärdena som skett vid de senaste
allmänna fastighetstaxeringarna. Skatteutskottet (SkU 1975:25) konstaterade
att kommunalekonomiska utredningen tillkallats för att utreda kommunernas
ekonomi och enligt sina direktiv bl. a. skall pröva frågan om den
kommunala beskattningsrätten. Inte minst kommunalekonomiska skäl talade
enligt utskottets uppfattning för att garantibeskattningen behålls oförändrad
i avvaktan på ställningstagande till utredningens överväganden. Utskottet
kunde med hänsyn härtill inte biträda utredningsyrkandet.
Utskottet
I motionen 1975/76:708 begärs en skyndsam utredning i syfte att successivt
avveckla den kommunala garantibeskattningen av fastighet, medan
motionärerna i motionen 1975/76:993 begär förslag om uppdelning av den
enskildes kommunalskatt mellan hans fritidskommun och mantalsskrivningskommun.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har utskottet avstyrkt
motsvarande yrkanden tidigare år med hänvisning bl. a. till att fritidskommunernas
ekonomiska problem ingår som en del i kommunalekonomiska
utredningens (Fi 1971:08) utredningsuppdrag och att utredningen enligt sina
direktiv även skall pröva frågan om den kommunala beskattningsrätten.
Utskottet har inte funnit anledning till ändrad ståndpunkt i dessa frågor
och avstyrker således motionerna 1975/76:708 och 993.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1975/76:708
2. motionen 1975/76:993.
Stockholm den 23 mars 1976
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein
(s), Wikner (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c),
fru Normark (s), herr Lundgren (s), fru Troedsson (m) och herr Hörberg
(fp).
Särskilt yttrande
av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m):
Kommunalskattelagens regler om garantibeskattning av fastighet innebär
att 2 96 av fastighetens taxeringsvärde ingår i ägarens till kommunal inkomstskatt
taxerade inkomst. Eftersom motsvarande belopp får dras av vid
SkU 1975/76:46
4
inkomstberäkningen är emellertid denna beskattning effektiv endast beträffande
fastigheter som lämnat underskott eller litet överskott.
Vid fastighetstaxeringen 1975 genomfördes i många fall betydande höjningar
av fastighetsvärdena på såväl villor, jordbruk som andra fastigheter.
Detta liksom den numera mycket höga kommunala utdebiteringen gör att
garantibeskattningen blir alltmer betungande för fastigheter som går dåligt.
Detta kan från rättvise- och likformighetssynpunkt inte anses acceptabelt.
Vi förutsätter att kommunalekonomiska utredningen, som enligt sina
direktiv bl. a. skall pröva frågan om den kommunala beskattningsrätten,
också kommer att lägga fram förslag om ett avskaffande av denna föga
tidsenliga beskattning av inkomster som inte föreligger.
GOTAB 51545 Stockholm 1976