SkU 1975/76:4

Skatteutskottets betänkande
1975/76:4

med anledning av motioner om mervärdeskatten

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:11 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att 6 tj lagen om mervärdeskatt (1968:430) skall ha följande lydelse:

6§

Redovisningsskyldighet föreligger icke för kalenderår under vilket den
skattepliktiga omsättningen ej överstigit 15 000 kronor eller, i fråga om kalenderår
under vilket skattepliktig verksamhet påbörjats eller upphört, ett
häremot svarande belopp för den tid verksamheten bedrivits. För verksamhet
som upphört under samma kalenderår som den påbörjats eller nästföljande
kalenderår föreligger icke redovisningsskyldighet om den skattepliktiga omsättningen
ej överstiger 15 000 kronor under den tid verksamheten bedrivits.

1975:1050 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning av innebörd
att denna med förtur behandlar frågan om slopande av mervärdeskatt på
maten och om skärpning av beskattningen av kapitalet samt att förslag
härom snarast förelägges riksdagen;

1975:1059 av herr Komstedt (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär sådan ändring av 6 § lagen om mervärdeskatt (1968:430) att
lägsta redovisningsbelopp för mervärdeskatt fastställs till 15 000 kr.;

1975:1075 av herr Nordgren m fl. (m, fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar avskaffa mervärdeskatten vid försäljning av begagnade båtar från
och med den 1 juni 1975;

1975:1087 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till ändringar i mervärdebeskattningen, i syfte
att eliminera de olikheter beträffande skattskyldigheten som råder mellan
auktionsförrättare och den som yrkesmässigt ägnar sig åt handel med konst
och antikviteter.

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 4

SkU 1975/76:4

2

Frågornas tidigare behandling

Avveckling av mervärdeskatten på livsmedel (motionen 1975:1050)

Skatteutskottet har upprepade gånger och senast under riksmötet 1975
(se bilaga till FiU:s betänkande 1975:25) avstyrkt motioner om avveckling
av mervärdeskatten på livsmedel. Mot en sådan åtgärd har utskottet främst
åberopat statsfinansiella skäl samt administrativa och kontrolltekniska svårigheter.

Med anledning av att motionärerna i ovan angivna motion till stöd för
sitt yrkande åberopar de fall av differentiering av och befrielse från mervärdeskatt
eller motsvarande skatt på livsmedel som förekommer inom
OECD-länderna kan här förtjäna att framhållas att av en nyligen inom finansdepartementet
upprättad rapport framgår att skatteexperterna inom EG,
där mervärdeskatten är den enda godtagna formen för generell, indirekt
beskattning, anser en enhetlig skattesats vara den ideala lösningen. Harmoniseringssträvandena
inom EG går enligt rapporten f. n. ut på att begränsa
de nuvarande differentieringarna.

Beloppsgränsen för redovisningsskyldighet (motionerna 1975:11 och 1059)

Enligt 6 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt föreligger inte redovisningsskyldighet
för kalenderår under vilket den skattepliktiga omsättningen ej
överstigit 10 000 kr. Då en motion om höjning av denna beloppsgräns till
15 000 kr. behandlades av 1974 års riksdag anförde skatteutskottet (SkU
1974:62) följande:

Enligt utskottets mening kan man vid bedömning av denna fråga inte
se enbart på gränsen för omsättningen, utan man bör också ta hänsyn till
det skattebelopp, från vilket den skattskyldige härigenom åtnjuter befrielse.
Vid mervärdeskattens införande var skattesatsen 10, vilket svarar mot ett
redovisningsfritt belopp på 1 000 kr. Med nuvarande skattesats på 15 är
motsvarande belopp 1 500 kr. Utskottet är medvetet om att man i det långa
loppet och särskilt om inflationstakten skulle visa ökande tendenser inte
kan bibehålla redovisningsgränsen oförändrad enbart med hänvisning till
en höjd beskattning, men utskottet är inte berett att nu tillstyrka den omedelbara
lagstiftning som motionären begär.

Beskattningen av begagnade varor (motionerna 1975:1075 och 1087)

1 sitt tidigare nämnda betänkande SkU 1974:62 rörande mervärdeskattefrågor
har skatteutskottet också tagit ställning till vissa frågor rörande
mervärdeskatten på begagnade varor och utskottet anförde därvid bl. a. följande
synpunkter:

Från mervärdeskattens införande har beskattningen av begagnade varor
och i synnerhet varor som brukar betecknas som konsumtionskapitalvaror
varit förenad med särskilda svårigheter. Den ekonomiskt mest betydelsefulla
frågan har gällt de begagnade personbilarna, där olika lösningar prövats.
Mervärdeskatteutredningen föreslog tidigare att bilhandeln skulle få avdragsrätt
för det pris den betalade för en begagnad bil, oaktat att säljaren i flertalet
fall inte är skattskyldig. Härigenom skulle man kunna hindra att skatten

SkU 1975/76:4

3

på de nya bilarna reduceras genom en övervärdering av de skattefria inbytesbilarna.
På grund av vissa invändningar från bilbranschen avvisade
departementschefen förslaget, men 1973 års skatteutskott uttalade en förhoppning
om att utredningen under sitt fortsatta arbete skulle finna mer
invändningsfria lösningar på problemet. I detta sammanhang avvisade utskottet
också ett motionsyrkande om att andra begagnade kapitalvaror skulle
få i princip samma behandling som de begagnade bilarna. Ungefär samma
yrkande återkommer nu i motionen 1974:76.

Att utskottet här berört frågan om de begagnade bilarna beror givetvis
på att alla varor som säljs i begagnat skick i princip skapar samma problem
som bilarna. Det kan som motionären framhåller gälla TV-apparater och
barnvagnar men självfallet också husvagnar och mycket annat. Uppenbarligen
är det inte tillfredsställande att de nuvarande reglerna medför att en
stor del av försäljningen av begagnade varor till allmänheten sker vid sidan
om redovisningen och bokföringen. Med hänsyn till att EG-länderna genomgående
tillämpar det system med avdragsrätt för inbytesvärdet som mervärdeskatteutredningen
föreslog i fråga om personbilarna, synes det utskottet
önskvärt att utredningen närmare studerar hur tillämpningen av sådana
regler utfallit i praktiken och om så finnes lämpligt återkommer med förslag
i frågan.

Beträffande frågan om mervärdeskatten på konst och antikviteter (motion
1975:1087), som i princip inrymmer samma skatteproblem som de begagnade
konsumtionskapitalvarorna, kan här erinras om att skatteutskottet (SkU
1973:62) anslöt sig till departementschefens avvisande hållning till mervärdeskatteutredningens
förslag att göra auktionsföretagen skattskyldiga
med hänsyn till att en sådan åtgärd skulle leda till beskattning av försäljning
av personligt lösöre.

Utskottet

Den sedan flera år inom mervärdeskatteutredningen pågående översynen
av mervärdeskatten har utan tvivel bidragit till att lösa åtskilliga av de
tekniska problem inom mervärdeskatten som tidigare påtalats i olika motioner
till riksdagen. Det kan därför anses vara ett resultat av utredningens
arbete att de vid 1975 års riksmöte väckta motionerna rörande ändrade
regler för mervärdeskatten är förhållandevis få och endast avser ett par frågeställningar.

A weckling av mervärdeskallen på livsmedel

Helt utanför utredningens uppdrag ligger det i motionen 1975:1050 framförda
kravet på tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning av innebörd
att utredningen med förtur skall behandla frågan om slopande av mervärdeskatten
på livsmedel och om ekonomisk kompensation härför genom
skärpt beskattning av kapital.

SkU 1975/76:4

4

Beträffande frågan om avveckling av mervärdeskatten på livsmedel, som
riksdagen behandlat vid ett flertal tillfällen, nöjer utskottet sig med att hänvisa
till sitt tidigare ställningstagande, som redovisas i den inledningsvis
lämnade redogörelsen. Vad gäller yrkandet om tilläggsdirektiv till 1972 års
skatteutredning vill utskottet endast framhålla alt utredningen skall behandla
de fördelningspolitiska effekterna av skattesystemet och att den enligt
vad utskottet erfarit redan inlett prövningen av frågan om en differentiering
av mervärdeskatten till förmån för livsmedel. Några direktiv om förtursbehandling
av detta spörsmål finner utskottet inte påkallade. Utskottet avstyrker
till följd härav bifall till motionen 1975:1050.

Beskattningen av begagnade varor

I motionen 1975:1075 begärs skattefrihet för begagnade båtar, medan motionärerna
i motionen 1975:1087 begär förslag till ändringar i mervärdeskatten
för att eliminera olikheter i fråga om skattskyldighet mellan auktionsföretagen
och den yrkesmässiga handeln med konst och antikviteter.

På grund av att mervärdeskattens regler om skattskyldighet endast gäller
om säljaren bedriver yrkesmässig verksamhet uppstår särskilda problem för
de företag som i sin rörelse köper in eller tar i inbyte begagnade varor
från allmänheten. Eftersom säljaren i sådana fall endast undantagsvis är
skattskyldig får köparen normalt ingen avdragsrätt men är ändå skyldig
att betala full skatt vid sin försäljning av varan. Problemet gäller i första
hand de s. k. konsumtionskapitalvarorna, som bilar, husvagnar, båtar, cyklar,
barnvagnar, hushållsmaskiner, tv- och radioapparater m. m. men även konst
och antikviteter och böcker. Det mest ekonomiskt betydelsefulla område
inom vilket detta problem uppstått gäller de begagnade bilarna, där man
löst frågan så att dessa bilar undantagits från beskattning samtidigt som
det härigenom uppkommande skattebortfallet kompenserats genom höjd
bilaccis. Det bör emellertid framhållas att denna lösning inte är invändningsfri
utan att den lett till vissa former av undandragande av mervärdeskatt
på de nya bilarna. Med anledning härav föreslog mervärdeskatteutredningen
att man skulle övergå till ett system där bilhandeln skulle lä avdragsrätt
för inbytesvärdet, oaktat säljaren inte varit skattskyldig. Detta förslag underkändes
emellertid, främst på grund av invändningar från bilbranschen,
som fruktade att ett sådant system skulle gynna den irreguljära bilhandeln
på de seriösa företagens bekostnad. Skatteutskottet var dock positivt till
tanken att man på denna väg skulle kunna finna en generell lösning på
frågan om beskattningen av de begagnade varorna och hänvisade till att
EG-länderna tillämpar systemet med fiktiv avdragsrätt för begagnade varor.
Utskottet ansåg därför att utredningen borde närmare studera erfarenheterna
från EG och återkomma i denna fråga. Bakgrunden till utskottets ställningstagande
var bl. a. att den nuvarande befrielsen för begagnade bilar
bygger på den förutsättningen att det utgår särskild accis på de nya bilarna.

SkU 1975/76:4

5

Motsvarande förutsättningar är alltså inte för handen när det gäller sådana
begagnade varor som husvagnar, båtar, hushållsmaskiner, konst och antikviteter.
Vad gäller auktionsföretagens försäljning av sistnämnda varor
kan här också nämnas att mervärdeskatteutredningen även har föreslagit
att dessa företag skulle bli skattskyldiga för att man därigenom skulle eliminera
deras konkurrensförmåner i förhållande till konst- och antikvitetshandeln.
Detta förslag avvisades med hänvisning till att de kommunala
auktionsföretagens försäljning till 90 % avsåg personligt lösöre, som inte
borde beskattas.

Utskottet anser i likhet med motionärerna i de här behandlade motionerna
att det är angeläget att finna en lösning på mervärdeskatteproblemen i fråga
om handeln med begagnade varor. Enligt vad utskottet erfarit kommer
mervärdeskatteutredningen också att ta upp denna fråga till förnyad behandling
och med hänsyn härtill finner utskottet inte anledning tillstyrka
bifall till motionerna 1975:1075 och 1975:1087.

Gränsen för redovisningsskyldighet

En annan fråga som också gäller skattskyldigheten tas upp i motionerna
1975:11 och 1975:1059. Om den till mervärdeskatt skattepliktiga omsättningen
inte överstiger 10 000 kr. per år föreligger inte redovisningsskyldighet.
Denna gräns, som varit oförändrad sedan mervärdeskatten infördes, vill
motionärerna med hänvisning till penningvärdeförändringen höja till 15 000
kr.

Utskottet har vid tidigare behandling av samma fråga erinrat om att skattesatsen
höjts sedan mervärdeskatten infördes och att det belopp för vilket
skattefrihet åtnjutes därigenom ökat från 1 000 till 1 500 kr. per år. Enligt
utskottets mening kan även andra skäl åberopas mot en höjning av denna
gräns, som i varje fall inte bör ske utan en mera ingående prövning av
frågan. Eftersom mervärdeskatteutredningen kan väntas granska också detta
spörsmål i samband med prövningen av skattepliktsreglerna avstyrker utskottet
bifall till motionerna 1975:11 och 1975:1059.

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling av mervärdeskatten på livsmedel
att riksdagen avslår motionen 1975:1050;

2. beträffande beskattningen av begagnade varor
att riksdagen avslår

a. motionen 1975:1075,

b. motionen 1975:1087;

SkU 1975/76:4

6

3. beträffande gränsen för redovisningsskyldighet
att riksdagen avslår

a. motionen 1975:11,

b. motionen 1975:1059.

Stockholm den 7 oktober 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Nä/varande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Josefson (c),
Wikner(s). Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö
(c), Lundgren (s), Träff (m), Boström (s), Hörberg (fp). Marcusson (s), fru
Troedsson (m) och herr Johansson i Malmö* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av fru Troedsson (m):

Försäljning av konst och antikviteter är momsbelagd om den sker genom
antikhandeln men inte om den sker på offentlig auktion. Detta har på ett
påtagligt sätt missgynnat den traditionella konst- och antikhandeln. Den
bristande likformigheten accentueras genom det förhållandet att den antikhandlare
som förvärvar ett föremål genom inrop på auktion går miste
om sin rätt till avdrag för ingående skatt även i det fall att säljaren också
yrkesmässigt handlar med konst och antikviteter. Antikhandeln belastas
på detta sätt genomgående med hela momsen.

Den för konst- och antikhandeln mest besvärande följden av den olikformiga
behandlingen av de olika försäljningsmetoderna är att den som
vill sälja värdefullt inre lösöre tror sig kunna påräkna ett avsevärt bättre
resultat om han lämnar in föremålen till auktion. Förhållandena har förvärrats
i samband med att auktionsmonopolen helt upphävts vid årsskiftet
1972/73. Den starkt försämrade konkurrenssituationen för konst- och antikhandeln
medför också att allmänhetens möjligheter till urval och jämförelser
med sakkunnigt bistånd minskar.

Utskottet har i sitt betänkande uttalat angelägenheten av att finna en
lösning på mervärdeskatteproblemen i fråga om handeln med begagnade
varor. Enligt vad utskottet erfarit kommer mervärdeskatteutredningen också
att ta upp denna fråga till förnyad behandling. Jag vill med detta särskilda
yttrande understryka angelägenheten av en snabb lösning på dessa problem.