SkU 1975/76: 38

Skatteutskottets betänkande
1975/76: 38

med anledning av motioner om slopande av skatt på annonser och reklam Motionerna I

detta betänkande behandlas motionerna

1975/76:258 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m) vari
hemställs att riksdagen beslutar upphäva skatten på annonser och reklam;

1975/76:1009 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c,m,fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar upphäva skatten på reklamtrycksaker.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam utgår
skatt (reklamskatt) för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet
och för reklam, som är avsedd att spridas inom landet i annan form än
annons. Med reklam förstås meddelande som har till syfte att åstadkomma
eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet,
rättighet eller tjänst.

Beskattningen av annonser bygger på den tidigare annonsskatten. Denna
omfattade annonser som mot vederlag infördes i dagstidningar och i andra
periodiska publikationer än sådana som undantagits från skatteplikt enligt
lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Annonsskatt utgick oavsett annonsens
innehåll eller syfte. Det sistnämnda gäller också i fråga om reklamskatten
på annonser. På andra punkter skiljer sig dock denna från den tidigare annonsskatten.
Reklamskatt utgår sålunda även på annonser i sådana publikationer
som är undantagna från mervärdeskatt. I fråga om annonser som
avser reklam utgår skatt även om inget vederlag erläggs. Undantag från
beskattning gäller för annons i periodisk publikation som väsentligen framstår
som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för
religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande
ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade
medlemmar liksom för publikation som ges ut på främmande språk för
spridning utomlands och för annons som avser endast den publikation i
vilken annonsen införs eller kommande nummer av publikationen eller,
i fråga om bok, annan utgivning av samma förläggare. Vidare gäller undantag
för annons i reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens egen verksamhet.

Utöver annonser omfattar reklamskatten med vissa undantag sådan re -

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 38

SkU 1975/76: 38

2

kläm som återges i s. k. ljustidning eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal,
sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän
plats eller på motsvarande sätt (utomhusreklam).

Till det skattepliktiga reklamområdet hör vidare med vissa inskränkningar
reklam som återges genom visning av film eller återgivning av ljud.

Slutligen föreligger skatteplikt för reklamtrycksak.

Därvid gäller att som trycksak inte anses vara som förses med tryck,
om den utgörs av penna, glas, klädesplagg eller annat som har ett självständigt
bruksvärde eller om den är avsedd att användas som affärshandling,
kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande.

Som reklamtrycksak anses inte heller trycksak som avser viss vara och
skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel,
bruksanvisning eller instruktionsbok. Motsvarande gäller för trycksak som
enbart utgör affärsteknisk information om priser, produkter, sortiment eller
motsvarande, information till återförsäljare eller representanter eller intern
information till anställda, medlemmar eller delägare och för trycksak som
huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande.
Undantagen är också trycksak som har huvudsakligen historiskt, tekniskt,
ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.

Trycksak anses inte som reklamtrycksak enbart av den anledningen att
den innehåller annonser med reklam för annan än utgivaren.

Skatten utgör för annons i allmän nyhetstidning 6 "o av beskattningsvärdet
och i övrigt 10 (,<» av detta värde. Beträffande postorderkataloger finns
vissa nedsättningsmöjligheter.

Redovisning för annan reklamskatt än sådan som utgår vid införsel av
reklamtryck sker för bestämda redovisningsperioder. Skyldighet att redovisa
skatt föreligger inte i fråga om periodisk publikation, om det sammanlagda
beskattningsvärdet av publikationens annonser ej överstiger 60 000 kr. för
helt kalenderår. I annat fall skall skatt redovisas om reklamens beskattningsvärde
överstiger 20 000 kr. för helt år.

Redovisningsskyldigheten är utformad i överensstämmelse med vad som
gäller för mervärdeskatten. Vissa för reklamskatten speciella bestämmelser
förekommer dock.

Sålunda äger skattskyldig, som har att redovisa skatt för annonser i reklamtrycksak,
rätt att i sin skatteredovisning göra avdrag för viss del av
reklamskatt som utgått på reklamtrycksaken. Avdraget får dock ej överstiga
beloppet av skatten på annonserna. Vidare gäller, att till den som redovisat
skatt för annonser i självständig periodisk publikation av dagspress- eller
tidskriftskaraktär återbetalar beskattningsmyndigheten, riksskatteverket
(RSV), så stor del av erlagd skatt för ett kalenderår som svarar mot ett
sammanlagt beskattningsvärde för annonser om högst 3 milj. kr. (s. k. grundavdrag).
Återbetalningen sker halvårsvis i efterskott. Om det totala beskattningsvärdet
för här avsedda publikationer med säkerhet inte överstiger 3
milj. kr. för helt kalenderår kan RSV befria från skattskyldighet.

SkU 1975/76: 38

3

Vid införsel av skattepliktig reklamtrycksak utgår skatt med 10 “<> av
beskattningsvärdet, som är varans tullvärde. Reklamskatt vid införsel fastställs
och uppbärs i samma ordning som gäller för tull.

Den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför skattskyldighet
till reklamskatt kan hos RSV erhålla förhandsbesked huruvida
annons eller reklam är skattepliktig eller i fråga som avser sökandens skattskyldighet
eller rätt till återbetalning av reklamskatt. Den som avser att
beställa trycksak av skattskyldig till reklamskatt kan meddelas förhandsbesked
huruvida trycksaken är skattepliktig. Till RSV har knutits en särskild
nämnd som skall höras i ärende som avser förhandsbesked.

Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger tilllämpning
på reklamskatten som även faller inom tillämpningsområdet för
skattebrottslagen (1971:69).

Under år 1975 inflöt reklamskatt med sammanlagt 132,3 milj. kr. Genom
1974 beslutade ändringar av beskattningsreglerna för reklamtrycksaker eftersträvades
förenklingar för att underlätta bedömningen av om dessa varor
skulle anses vara skattepliktiga eller ej. Resultatet kan avläsas i antalet förhandsbeskedsärenden
som 1973 var 231 och som 1974 sjönk till 112 för
att 1975 uppgå till endast 84.

Frågans tidigare behandling

Då skatteutskottet vid 1974 års riksdag behandlade i prop. 1974:84 föreslagna
ändringar av reklamskatten samt motioner rörande denna skatt
anförde utskottet (SkU 1974:34) med anledning av då framförda avvecklingsyrkanden
bl. a. följande:

Reklamskatten har kommit att framstå som mer kontroversiell än övrig
indirekt beskattning. Utskottet har emellertid inte anledning anta att det
skulle stå någon bredare opinion bakom de krav på fullständig avveckling
av reklamskatten som åtskilliga företrädare för näringslivet rest och som
även framförs i motionen 1974:187. Motionärerna åberopar flertalet av de
invändningar som framfördes vid skattens införande samt vissa negativa
remissyttranden med anledning av riksskatteverkets - RSV:s - förslag till
ändringar av reklamskatten, som ligger till grund för propositionen. De menar
vidare att reklamskatten kan rubba näringslivets förtroende för vårt
skattesystem samt hänvisar till vad den grafiska branschen anfört rörande
beskattningens verkan på sysselsättningen inom branschen.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att det inte
finns några bärande skäl för att avskaffa reklamskatten på grund av tekniska
tillämpningssvårigheter i vissa delar och avstyrker således de föreliggande
yrkandena om avveckling helt eller delvis av reklamskatten.

Detta ställningstagande utesluter inte att utskottet är berett att förorda
ändringar av beskattningsområdet, som kan motiveras från tekniska synpunkter
och där ändringarna inte nämnvärt påverkar den omfattning som
skatten förutsätts ha för att inte särskilt gynna eller missgynna vissa re -

SkU 1975/76: 38

4

klamformer. Självfallet måste uppmärksammas att det finns en rimlig relation
mellan å ena sidan de skattskyldigas och beskattningsmyndigheternas
arbetsinsatser och å andra sidan det ekonomiska resultatet härav för statsverkets
del. Beskattningen för givetvis inte bli något självändamål och utskottet
ser de i propostionen framlagda förslagen främst som en strävan
att undvika sådana verkningar. Utskottet förutsätter att beskattningsmyndigheterna
även i fortsättningen uppmärksamt följer utvecklingen och lägger
fram de förslag till ändringar som kan anses motiverade.

Beträffande beskattningen av reklamtrycksaker underströk utskottet de
särskilda komplikationer som var förenade med detta område och anförde
bl. a. följande:

Huvudsyftet med RSV:s framställning har varit att skapa enklare och
mera lättillämpade regler i fråga om reklamtrycksakerna. Det skall enligt
utskottets mening inte förnekas att trycksaksområdet erbjuder ytterligt komplicerade
problem från beskattningssynpunkt, framför allt beroende på att
det ansetts nödvändigt att undanta sådana delar av trycksakerna som väsentligen
inte anses ha avsättningsfrämjande uppgifter. Utskottet är därför
inte främmande för tanken att det kan bli nödvändigt att mera radikalt
konstruera om denna del av reklamskatten, om de nu framlagda förslagen
inte skulle leda till de eftersträvade förbättringarna.

När motsvarande avvecklingsyrkanden behandlades våren 1975 framhöll
utskottet (SkU 1975:12) i huvudsak liknande synpunkter.

Vad motionärerna i övrigt åberopar till stöd för sitt avvecklingsyrkande
vill utskottet här bemöta på ett par punkter. Sålunda framhålls att reklamen
genom olika åtgärder blivit klart bättre än tidigare och väl fyller sin funktion
i relationerna mellan köpare och säljare och att denna funktion därför inte
bör beskattas. Utskottet har tidigare vänt sig mot reklamutredningens tanke
att utnyttja reklamskatten som ett styrmedel för att åstadkomma bättre
reklam, och utskottet vill även opponera mot att en punktbeskattning av
ett område skall ses som ett uttryck för statsmakternas ogillande. När motionärerna
framhåller att annonsskatten försvagar tidningarnas ekonomi bör
det enligt utskottets uppfattning samtidigt understrykas att denna beskattning
bl. a. tillkom för att finansiera presstödet, som torde vara förutsättningen
för åtskilliga tidningars fortsatta existens.

Ett mera begränsat avvecklingsyrkande framförs i motionen 686. Motionärerna
vill med hänsyn till tillämpningssvårigheter för tryckerierna och
sysselsättningsproblem inom den grafiska branschen slopa reklamskatten
på trycksaker men behålla beskattningen i övrigt. På i stort sett samma
grunder har Sveriges grafiska arbetsgivar- och industriorganisationer i skrivelse
till utskottet ställt krav på total reklamskatteavveckling. Svenska tidningsutgivareföreningen
har däremot i skrivelse till utskottet gjort gällande
att direktreklamen genom trycksaker och annonsblad intar en skattemässigt
gynnad position i förhållande till pressen genom att distributionskostnaderna
för direktreklam inte belastas med reklamskatt medan motsvarande kostnad
för pressen beskattas genom att den ingår i annonspriset. Utskottet får i
denna fråga erinra om att beslutet att utvidga den tidigare annonsskatten
till en allmän reklamskatt främst motiverades med att man genom denna
åtgärd ville undvika en snedvridning av reklammarknaden till pressens nack -

SkU 1975/76: 38

5

del. Utskottet anser det angeläget att förskjutningarna mellan olika reklammedia
ägnas uppmärksamhet och vill inte utesluta möjligheten av en ytterligare
differentiering av reklamskatten med hänsyn till faktiska skillnader
i fråga om belastningen.

Utskottet

Alltsedan annonsskatten infördes 1971 under starkt motstånd från pressen
och ett par av de politiska partierna har varje år förekommit yrkanden om
avveckling av denna beskattning, och sedan annonsskatten byggdes ut till
en mera allmän reklamskatt har avvecklingsyrkandet i motsvarande mån
utsträckts till hela skatten. Vid utbyggnaden till reklamskatt 1972 tillkom
också ett yrkande om att bibehålla annonsskatten men avveckla reklamskatten
i övrigt, ett yrkande som senare kommit att i huvudsak avse slopande
av skatten på reklamtrycksaker.

I de två motioner som i år avgivits beträffande reklamskatten återkommer
det totala avvecklingsyrkandet i motionen 1975/76:258 och yrkandet om
avveckling av skatten på reklamtrycksaker i motionen 1975/76:1009. De
argument som åberopas i motionerna överensstämmer i stora drag med
de synpunkter som tidigare framförts i frågan. Sålunda understryks gränsdragningsproblemen
när det gäller att fastställa vad som är skattepliktig
och skattefri reklam, och därvid åberopas särskilt svårigheterna för tryckerierna.
I båda motionerna framhålls att de måttliga inkomsterna av reklamskatten
inte motiverar det merarbete och de svårigheter för enskilda
och myndigheter som beskattningsförfarandet medför. Som ett nytt skäl
för avskaffande av reklamskatten anförs i motionen 1975/76:258 bestämmelserna
i den nya marknadsföringslag som riksdagen antog under hösten
1975 och som gäller fr. o. m. den 1 juli 1976. Motionärerna menar att eftersom
den nya lagen ger marknadsdomstolen möjlighet att ålägga företagarna informationsplikt
i reklamen är det i viss mån stötande att skattebelägga samma
reklam.

Utskottet vill först konstatera att alla de tolkningssvårigheter och övriga
besvär för enskilda och myndigheter som motionärerna åberopar hänför
sig till ett område inom reklamskatten, nämligen reklamtrycksakerna. Som
utskottet framhållit tidigare finns det flera omständigheter som medverkar
till att komplicera denna del av beskattningen. En av de främsta orsakerna
är att tryckerierna blir skattskyldiga för produkter, vilkas innehåll bestämts
av andra, beställarna. Även fastställandet av beskattningsvärdet blir invecklat
på grund av att tryckerierna inte ensamma svarar för hela produkten
utan att hänsyn också skall tas till kreativt arbete, klichéframställning och
bokbinderiarbete m. m. De förenklingar som utskottet förordade vid 1975
års riksmöte har lett till klara förbättringar, som bl. a. kan avläsas i det
sjunkande antalet förhandsbeskedsärenden i skattepliktsfrågor. Utskottet
kan så till vida ge motionärerna rätt som den nuvarande beskattnings -

SkU 1975/76:38

6

formen för reklamtrycksaker sannolikt är det område av den indirekta
beskattningen som fått den minst tillfredsställande lösningen. Därav
följer dock inte att man på denna grund måste avveckla hela reklamskatten
eller beskattningen av reklamtrycksaker. Eftersom beskattningen
av reklamtrycksakerna, som bara svarar för ungefär en fjärdedel av de sammanlagda
reklamskatteinkomsterna, tillkom för att skapa konkurrensneutralitet
på reklammarknaden och då övriga delar av denna beskattning fungerar
utan några mera påtagliga problem, bör ansträngningarna i stället inriktas
på att finna nya lösningar för reklamtrycksaksområdet. I samband med den
1975 behandlade omläggningen sade utskottet sig inte vara främmande för
tanken att det kan bli nödvändigt att mera radikalt konstruera om denna
del av reklamskatten, om de då framlagda förslagen inte skulle leda till
de eftersträvade förbättringarna. Enligt vad utskottet erfarit pågår också vissa
sonderingar i sådant syfte, och utskottet är för sin del berett att förutsättningslöst
pröva varje förslag i denna fråga.

Utskottet anser inte att de nu åter framförda invändningarna mot beskattningen
av reklamtrycksakerna utgör något skäl för avveckling av skatten
helt eller delvis. Inte heller kan utskottet finna att den nya marknadsföringslagens
bestämmelser skulle kunna anses motivera en sådan åtgärd.
Vad motionärerna här åberopar gäller i stort sett endast att om en företagare
vid sin marknadsföring lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i reklamen
marknadsdomstolen kan ålägga honom att vid den fortsatta marknadsföringen
lämna rätta uppgifter. Att dessa bestämmelser skulle utgöra
skäl för att slopa reklamskatten förefaller utskottet inte övertygande. Denna
form av korrigering anser utskottet vara en väsentligt bättre åtgärd än reklamskatteutredningens
förslag att genom skattepremiering styra reklammarknaden
mot en från konsumentsynpunkt riktigare och värdefullare reklam.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda inte att motionärerna
anfört några nya omständigheter av betydelse för en avveckling av skatten
på reklamtrycksaker eller av skatten i dess helhet, varför utskottet avstyrker
bifall till motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1975/76:258,

2. motionen 1975/76:1009.

Stockholm den 23 mars 1976

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1975/76:38

7

Nän<arande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein
(s), Wikner (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c),
fru Normark (s), herr Lundgren (s), fru Troedsson (m) och herr Hörberg
(fp).

Reservation

av herr Hörberg (fp) som anser

dets att utskottets motivering bort ha följande lydelse:

Den hårda kritik, som 1972 under remissbehandlingen riktades mot reklamutredningens
förslag om införande av reklamskatt, har visat sig vara
berättigad efter de erfarenheter, som den praktiska tillämpningen givit. Regeringen
har under den korta tid, som lagen verkat, varit tvungen föreslå
ändringar i förordningen. Trots detta kvarstår fortfarande flera tolkningsfrågor
oklara.

Motiveringen för att bygga ut den 1971 beslutade annonsskatten till en
allmän reklamskatt var främst, att om man inte vidtog en sådan åtgärd
var det risk för att tidningsannonsering skulle diskrimineras genom annonsskatten,
eftersom reklamköparna eljest på grund av skattebelastningen
kunde antas gå över till andra reklamformer, främst då till trycksaker. Detta
resonemang, som fortfarande äger giltighet, leder till att - eftersom man
inte lyckats skapa en rimlig och fungerande beskattningsform för reklamtrycksakerna
- det bara återstår att avveckla såväl annons- som reklamskatten.
En sådan avveckling motiveras även av att skatteintäkten är relativt
ringa, av att uppbördskostnaderna i förhållande till skatteintäkterna är orimligt
stora och av att denna skatteform från arbetssynpunkt är mycket betungande
för såväl företag som myndigheter.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:258 och med anledning
av motionen 1975/76:1009 beslutar upphäva skatten
på annonser och reklam fr. o. m. den 1 juli 1976.

Särskilt yttrande

av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m):

Vi har fortfarande den principiella uppfattningen att det är fel att beskatta
reklamen. Under föregående år lyckades vi få en ändring till stånd vad
beträffar trycksakerna så till vida att skatt numera inte utgår på bl. a. prislistor.
Vi finnér det angeläget pröva i vilken mån detta beslut i avsevärd omfattning
har kunnat förminska det merarbete som beskattningen medför förde företag
som är berörda.

SkU 1975/76:38 8

1 annat sammanhang har vi begärt att såväl presstödet som reklamskatten
bör bli föremål för utredning, varför vi nu avstår från att reservera oss
för bifall till reklamskattens omedelbara borttagande.

GOTAB 51542 Slockholm 1976