Skatteutskottets betänkande

SkU 1975/76: 29

1975/76: 29

med anledning av motioner om höjning av det särskilda investeringsavdraget
och det statliga investeringsbidraget för inventarieanskaffning
m. m.
Motionerna

I detta betänkande behandlas följande till skatteutskottet hänvisade
motioner

1975/76: 1993 av herr Bohman m. fl. (m), vari — under hänvisning
till innehållet i motionen 1975/76: 1979 — hemställs att riksdagen

1. beslutar för 1976 höja näringslivets investeringsavdrag för maskininvesteringar
från 10 till 20 procent,

2. beslutar om ett investeringsavdrag på 10 procent i fråga om näringslivets
byggnadsinvesteringar under 1976;

1975/76: 2043 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp), vari — under
hänvisning till innehållet i motionen 1975/76: 2042 — hemställs att
riksdagen vid behandlingen av prop. 1975/76: 100, bil. 1, (finansplanen),
beslutar att särskilt investeringsavdrag i rörelse, jordbruk och skogsbruk
skall utgå med 20 procent för investeringar i maskiner och inventarier
och med 10 procent för investeringar i byggnader samt att motsvarande
statliga investeringsbidrag skall utgå med 8 procent resp. 4 procent, allt
avseende leveranser resp. byggnadsarbeten som i huvudsak fullgörs
under 1976.

Skatteutskottet har inhämtat yttrande över motionerna från finansutskottet.
Yttrandet är fogat som bilaga till detta betänkande.

Gällande bestämmelser

I syfte att stimulera näringslivet till investeringar i maskiner och inventarier
lades i prop. 1975/76: 61 fram förslag om återinförande av
det särskilda investeringsavdraget för inventarieanskaffning i kombination
med ett statligt investeringsbidrag.

Riksdagen biföll förslagen i propositionen med en av skatteutskottet
i betänkande SkU 1975/76: 26 förordad komplettering av bestämmelserna.
Till betänkandet var bl. a. fogat en reservation av utskottets borgerliga
ledamöter, vari hemställdes att det i propositionen föreslagna
investeringsstödet i fråga om inventarieanskaffning skulle kompletteras
med ett motsvarande stöd till byggnadsinvesteringar i form av avdrag
och bidrag.

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 29

SkU 1975/76: 29

Det särskilda investeringsavdraget

Bestämmelserna om investeringsavdraget är intagna i lagen (1975:
1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt
och har utformats efter delvis samma principer som gäller enligt
1971 års förordning om särskilt investeringsavdrag.

Skattskyldig, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som
under perioden den 15 oktober 1975—den 31 december 1976 anskaffar
eller tillverkar maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande
bruk i verksamheten, skall medges ett särskilt investeringsavdrag vid
taxeringen till statlig inkomstskatt med belopp motsvarande 10 % av
anskaffnings- eller tillverkningskostnaden.

Särskilt investeringsavdrag skall göras vid taxeringen till statlig inkomstskatt
för det beskattningsår under vilket inventarierna har levererats
eller av näringsidkaren tillverkats. Avdraget får dock åtnjutas
högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan bruttointäkten och
övriga avdrag i förvärvskällan.

I fråga om handelsbolag eller enkelt bolag beräknas avdraget för bolaget.

Särskilt investeringsavdrag medges inte för

1) inventarier med beräknad varaktighetstid av högst tre år,

2) begagnade inventarier,

3) personbilar, som avses i vägtrafikkungörelsen och som inte används
i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse,

4) inventarier, som den skattskyldige själv tillverkar, om tillverkningen
har påbörjats före den 15 oktober 1975,

5) inventarier, som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat
före den 15 oktober 1975,

6) inventarier, som inte har levererats under den ifrågavarande tidsperioden
och

7) inventarier, för vilka anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna
under beskattningsåret inte uppgått till sammanlagt minst 10 000 kr.

Regeringen har möjlighet att om synnerliga skäl föreligger medge att
särskilt investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier, som skall levereras
efter den 31 december 1976. Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket
(RSV) medge att särskilt investeringsavdrag får åtnjutas
för anskaffning av begagnade inventarier. Mot verkets beslut får talan
inte förås.

För inventarier, som har förvärvats från någon, med vilken förvärvaren
är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, kan särskilt investeringsavdrag
endast medges, om inventarierna har tillverkats av säljaren
och tillverkningen påbörjats efter den 15 oktober 1975.

Den skattskyldige skall framställa yrkande om särskilt investeringsavdrag
i allmän självdeklaration och förete tillfredsställande utredning
om anskaffnings- eller tillverkningskostnaden.

SkU 1975/76: 29

Det statliga investeringsbidraget

Enligt lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning
kan fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk
eller skogsbruk och som vid sådana investeringar, som avses i lagen
om särskilt investeringsavdrag, inte alls eller endast delvis kunnat
utnyttja investeringsavdraget erhålla ett statligt investeringsbidrag.

Bidraget utgör icke skattepliktig inkomst vid taxeringen till statlig
och kommunal inkomstskatt.

Investeringsbidrag får inte utgå, om den skattskyldige helt kunnat utnyttja
investeringsavdraget vid den statliga taxeringen. Om avdraget
endast delvis kunnat utnyttjas, har den skattskyldige rätt att välja mellan
bidrag och avdrag. Bidrag och avdrag kan däremot inte utgå samtidigt.

Bidraget utgör 4 % av anskaffningskostnaden för inventarier, som
anskaffats under perioden den 15 oktober 1975—den 31 december
1976. I fråga om inventarier, som näringsidkaren själv tillverkar, beräknas
procentsatsen på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts
under perioden. Det 4-procentiga bidraget motsvarar investeringsavdragets
nettovärde för företag som har en statlig skatt av 40 %. Bidraget
kan utgå under högst två beskattningsår under den ifrågavarande tidsperioden
och får för varje beskattningsår inte överstiga 20 000 kr. Bidraget
har således begränsats till inventarieanskaffning under ett beskattningsår
på högst 500 000 kr.

Ansökan om investeringsbidrag skall göras hos RSV senast en månad
efter det taxeringen för beskattningsåret vunnit laga kraft. Sökanden
har ålagts att förete utredning om att förutsättning föreligger för erhållande
av bidrag liksom om underlaget för beräkning av bidraget. De
uppgifter som lämnas i ansökningen skall avges på heder och samvete.

Bedömningen av frågan om investeringsavdrag kunnat utnyttjas eller
har åtnjutits får grundas på taxeringsnämndens beslut. Detta innebär
att bidragsfrågan får avgöras på grundval av taxeringsnämndens beslut
oberoende av om beslutet vunnit laga kraft eller ej. Ansökan om bidrag
kan således inges till RSV omedelbart efter det taxeringsnämnden avslutat
sitt arbete den 30 juni under taxeringsåret. Den skattskyldige har
också rätt att avvakta beslut i högre instans, om han där yrkat nedsättning
av nettointäkten i den förvärvskälla i vilken inventarieanskaffningen
gjorts. I sistnämnda fall skall emellertid ansökan om bidrag inges
senast en månad efter det taxeringen vunnit laga kraft.

Den, som till ledning för myndighets beslut om utbetalning av investeringsbidrag
lämnat oriktig uppgift och därigenom föranleder utbetalning
med för högt belopp, är skyldig att till statsverket återbetala
vad han har erhållit för mycket.

SkU 1975/76: 29

Utskottet

I syfte att stimulera företagens investeringar i maskiner och inventarier
har riksdagen enligt förslag i prop. 1975/76: 61 i slutet av förra
året beslutat, att skattskyldig, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk
och som under perioden den 15 oktober 1975—den 31 december
1976 anskaffar eller tillverkar maskiner och andra döda inventarier för
stadigvarande bruk i verksamheten, skall medges ett särskilt investeringsavdrag
vid taxeringen till statlig inkomstskatt med belopp motsvarande
10 % av anskaffnings- eller tillverkningskostnaden. Som förutsättning
för rätt till avdrag gäller att tillfredsställande utredning om
anskaffnings- eller tillverkningskostnaden företes och att denna kostnad
under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 10 000 kr.

Vidare har som ett komplement till det särskilda investeringsavdraget
beslutats att fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk
eller skogsbruk och som vid ovannämnda slag av investeringar inte alls
eller endast delvis kunnat utnyttja investeringsavdraget, efter ansökan
hos riksskatteverket kan få ett statligt skattefritt investeringsbidrag mosvarande
4 % av anskaffnings- eller tillverkningskostnaden. Bidraget
kan utgå under högst två beskattningsår inom den ifrågavarande tidsperioden
och får för varje beskattningsår inte överstiga 20 000 kr. Bidrag
och avdrag kan inte utgå samtidigt.

I motionen 1975/76: 1993 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar, att det särskilda investeringsavdraget skall höjas till
20 % för inventarieanskaffningar under år 1976 och att ett motsvarande
avdrag på 10 % skall införas för näringslivets byggnadsinvesteringar
samma år. Motsvarande yrkande framställs i motionen 1975/76: 2043
av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp). I sistnämnda motion yrkas
dessutom att det statliga investeringsbidraget för inventarieanskaffning
skall höjas till 8 % för anskaffningar under år 1976 och att ett statligt
investeringsbidrag på 4 % skall införas för byggnadsinvesteringar samma
år.

Av finansplanen och den till finansutskottets yttrande till skatte- och
näringsutskotten fogade avvikande meningen av finansutskottets socialdemokratiska
ledamöter framgår att statsmakterna vidtagit en rad åtgärder
för att stimulera näringslivets investeringar. Bl. a. erinras om de
avsättningar till arbetsmiljö- och särskilda investeringsfonder som företagen
fick göra för år 1974 på grund av den då exceptionella vinstutvecklingen.
Dessa fonder liksom investeringsfonderna för konjunkturutjämning
är f. n. fria för användning. Vid årsskiftet 1975/76 fanns ca
6 300 milj. kr. innestående på sådana fonder. Under år 1975 frisläpptes
ur de tre fonderna sammanlagt ca 5 100 milj. kr. för användning, vilket
beräknas ge upphov till totala investeringar på 6 500 milj. kr. En myc -

SkU 1975/76: 29

ket stor del av dessa investeringar beräknas falla på år 1976. Regeringen
har vidare förlängt möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna för
konjunkturutjämning till utgången av år 1976. Vidare erinras om att
riksdagen så sent som i december förra året fattat beslut om det 10-procentiga investeringsavdraget och det motsvarande bidraget för maskininvesteringar.

Även kreditpolitiken har varit inriktad på att stödja industrins utbyggnad.
Sålunda höjdes i april 1975 kapital marknadsräntan en procentenhet
i avsikt att öka tillförseln av långa lån till näringslivet genom
obligations- och förlagslåneemissioner och utlåning från de industrifinansierade
mellanhandsinstituten. Genom flera därpå följande ränteförändringar
— den senaste i slutet av januari 1976 — har ytterligare
steg tagits i riktning mot en fortsatt ökning av tillgången på långa krediter.
Inte minst för de mindre och medelstora företagen har de hittills
vidtagna åtgärderna inneburit en markant förbättrad kreditförsörjning.

Härtill kommer att de börsnoterade företagens nyemissioner förra
året uppgick till ca 900 milj. kr., vilket kraftigt överstiger genomsnittet
under senare år. Detta ökade tillskott av riskvilligt aktiekapital har varit
av stor betydelse för företagens vilja och möjligheter att göra nya investeringar.
Det kan vidare tilläggas att de hittills tillkännagivna nyemissionerna
under 1976 redan överstiger fjolårets.

De enkäter som företogs under senare delen av 1975 pekar också på
att investeringsviljan inom industrin kommer att vidmakthållas under
1976 trots det i vissa branscher låga kapacitetsutnyttjandet under 1975.

Mot bakgrund härav delar utskottet den uppfattning finansutskottets
socialdemokratiska ledamöter givit uttryck för i sin avvikande mening
till det ovannämnda yttrandet, nämligen att de i motionerna 1975/76:
1993 och 2043 framförda förslagen om en förstärkning av investeringsstödet
är för tidigt väckta. Det redan nu utgående stödet till investeringarna
är så betydande att behovet av ytterligare åtgärder — med
hänsyn till både deras konjunkturpolitiska och fördelningspolitiska effekter
— måste vara bättre dokumenterat än vad som nu är fallet för
att kunna motiveras. Under senare delen av mars blir resultaten av en
ny enkätundersökning om företagens investeringsplaner tillgänglig.
Först då finns underlag för en bedömning av dessa frågor, vilken då
också kan vägas in i det totala ekonomiska perspektiv som redovisas i
kompletteringspropositionen.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionerna
1975/76: 1993 och 2043.

2f Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 29

SkU 1975/76: 29

Utskottet hemställer
att riksdagen avslår

1. motionen 1975/76: 1993,

2. motionen 1975/76: 2043.

Stockholm den 24 februari 1976

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson
(s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp),
Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Olsson i Järvsö* (c), fru Normark
(s), herr Hallenius (c), fru Troedsson (m) och herr Boström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist
(c), Olsson i Järvsö (c), Hallenius (c) och fru Troedsson (m), som
ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 4 börjar med ”Av
finansplanen” och på s. 5 slutar med ”och 2043.”, bort ha följande
lydelse:

Tyngdpunkten i den ekonomiska politiken måste under den närmaste
tiden läggas på att främja investeringarna i industri och övrigt näringsliv.
De stimulansåtgärder som hittills satts in har inte kunnat hindra
vissa tendenser till senareläggning av beslutade investeringar. Särskilt
om den väntade uppgången i exporten skulle dröja, måste man räkna
med att dessa tendenser kommer att förstärkas.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande till skatteutskottet över de
nu aktuella motionerna 1975/76: 1993 och 2043, att den kraftiga resultatförsämringen
i industrin under 1975 lett till ökade svårigheter att
finansiera nya investeringar. Innevarande år måste man räkna med en
ytterligare försämring av det finansiella sparandet och likviditeten i
företagen. Finansutskottet anser, att det under dessa omständigheter
krävs ytterligare stimulansåtgärder för att upprätthålla näringslivets
investeringar på erforderlig nivå. Dessa insatser måste bl. a. ha som
mål att ta tillvara de utvecklingsmöjligheter som föreligger inom den
mindre företagsamheten.

Skatteutskottet anser i likhet med finansutskottet att det investerings -

SkU 1975/76: 29

stöd i form av ett extra investeringsavdrag och ett motsvarande bidrag
som utgår sedan den 15 oktober 1975, bör förstärkas i enlighet med vad
som har föreslagits i motionerna 1975/76: 1993 och 2043 som ett led
i en sådan politik. I fråga om maskininvesteringar bör alltså avdraget
höjas från 10 till 20 % och bidraget från 4 till 8 % av investeringskostnaden.
Samtidigt bör ett motsvarande investeringsstöd införas beträffande
byggnadsinvesteringar i näringslivet. Avdraget bör här vara 10 %
och bidraget 4 % av investeringskostnaden. De nya procenttalen bör i
samtliga fall avse leveranser och byggnadsarbeten, som sker under tiden
den 15 mars—den 31 december 1976. Riksdagen får senare bedöma
behovet av investeringsstimulanser efter 1976 års utgång.

Utskottet tillstyrker alltså bifall till yrkandena i motionerna 1975/76:
1993 och 2043.
dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 1993 och 2043
antar följande

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 1, 2 och 3 §§ lagen (1975: 1147) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall ha
nedan angivna lydelse.

1 § Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller
skogsbruk och som under någon av följande perioder, nämligen den 15
oktober 1975—den 14 mars 1976 eller den 15 mars—den 31 december
1976, anskaffar eller tillverkar maskiner eller andra döda inventarier avsedda
för stadigvarande bruk i verksamheten, äger vid taxering till statlig
inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen
för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.

2 § Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av anskaffningskostnaden
för inventarier som anskaffats under perioden den 15 oktober

1975—den 14 mars 1976 och tjugo procent av anskaffningskostnaden
för inventarier som anskaffats under perioden den 15 mars—den 31 december
1976. I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv,
beräknas procentsatsen på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts
under period som avses i 1 §.

Avdraget göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår
under vilket inventarierna har levererats eller kostnaderna för
tillverkningen nedlagts. Avdraget får dock åtnjutas högst med belopp
som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i
förvärvskällan.

SkU 1975/76: 29

3 § Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier,
nämligen

inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,
begagnade inventarier,

personbilar som avses i vägtrafikkungörelsen (1972: 603) och som
icke användes i yrkesmässig trafik eller uthymingsrörelse,
inventarier som den skattskyldige tillverkar själv, om tillverkningen
har påbörjats före den 15 oktober 1975,

inventarier som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat före
den 15 oktober 1975,

inventarier som icke har levererats före utgången av år 1976,
inventarier för vilka anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna under
beskattningsåret ej har uppgått till sammanlagt minst 10 000 kronor.

Föreligger synnerliga skäl, får regeringen medge att särskilt investeringsavdrag
får åtnjutas för inventarier som levereras efter utgången av
år 1976.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge att särskilt investeringsavdrag
får åtnjutas för anskaffning av begagnade inventarier.
Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken förvärvaren
är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt investeringsavdrag
endast om inventarierna har tillverkats av säljaren och
tillverkningen påbörjats efter den 15 oktober 1975.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2.j[ Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag
för inventarieanskaffning

Härigenom föreskrives att 1, 2 och 3 §§ lagen (1975:1149) om statligt
investeringsbidrag för inventarieanskaffning skall ha nedan angivna lydelse.

1 § Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller
skogsbruk och som under någon av följande perioder, nämligen den 15
oktober 1975—den 14 mars 1976 eller den 15 mars—den 31 december
1976, anskaffar eller tillverkar maskiner eller andra döda inventarier avsedda
för stadigvarande bruk i verksamheten, äger efter ansökan erhålla
statligt investeringsbidrag i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Investeringsbidrag enligt denna lag skall icke räknas som skattepliktig
inkomst enligt kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt.

2 § Investeringsbidrag får icke utgå om näringsidkaren för beskattningsår
under period som anges i 1 § kunnat helt utnyttja avdrag enligt
lagen (1975: 1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig

SkU 1975/76: 29

inkomstskatt. Investeringsbidrag får heller icke utgå, om näringsidkaren
för beskattningsåret helt eller delvis har åtnjutit avdrag som nyss nämnts.
Bedömningen av frågan huruvida nämnda avdrag kunnat utnyttjas eller
har åtnjutits får grundas på taxeringsnämndens beslut.

Investeringsbidrag utgör fyra procent av anskaffningskostnaden för
inventarier som har anskaffats under perioden den 15 oktober 1975—
den 14 mars 1976 och åtta procent av anskaffningskostnaden för inventarier
som anskaffats under perioden den 15 mars—den 31 december
1976. I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, beräknas
procentsatsen på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts
under perioden.

Investeringsbidrag Atgår för det beskattningsår under vilket inventarierna
har levererats eller kostnaderna för tillverkningen nedlagts. Det
kan utgå för högst två beskattningsår och får ej beräknas på högre anskaffnings-
eller tillverkningskostnad än 500 000 kronor för varje beskattningsår.

3 § Investeringsbidrag utgår icke för följande inventarier, nämligen
inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,
begagnade inventarier,

personbilar som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603) och som
icke användes i yrkesmässig trafik eller uthymingsrörelse,
inventarier som näringsidkaren tillverkar själv, om tillverkningen har
påbörjats före den 15 oktober 1975,
inventarier som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat före
den 15 oktober 1975,

Föreligger synnerliga skäl, får regeringen medge att investeringsbidrag
får utgå för inventarier som levereras efter utgången av år 1976.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge att investeringsbidrag
får åtnjutas även för anskaffning av begagnade inventarier.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken förvärvaren
är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, kan investeringsbidrag
utgå endast om inventarierna har tillverkats av säljaren och tillverkningen
påbörjats efter den 15 oktober 1975.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3. Förslag till

Lag om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Härigenom föreskrives följande.

SkU 1975/76: 29

eller utför reparationsarbeten på byggnad i verksamheten, får vid taxering
till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen
för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.

Avdraget göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår
under vilket kostnaderna nedlagts. Avdraget får dock åtnjutas
högst med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och
övriga avdrag i förvärvskällan.

2 § Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av kostnaden för investeringar
som avses i 1 § första stycket och som nedlagts under perioden
den 15 mars—den 31 december 1976. Till sådan kostnad hänföres
enligt denna lag skattskyldigs kostnad för arbete som utförts av den
skattskyldige eller för dennes räkning på byggnad och för material som
fogats in i byggnad under denna period.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för kostnad som avser byggnad
eller del därav avsedd för bostadsändamål eller byggnad avsedd för
fritidsändamål.

Har statsbidrag utgått till byggnadsarbete, inräknas icke den del av
kostnaden, som täcks av bidraget.

3 § Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige
framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer
tillfredsställande utredning om den kostnad på vilken avdrag skall
beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan
uppgått till minst 10 000 kronor under perioden den 15 mars—den 31
december 1976.

Har den skattskyldige för visst beskattningsår erhållit investeringsbidrag
enligt lagen (1976: 000) om statligt investeringsbidrag för vissa
byggnadsarbeten, får han därefter ej åtnjuta avdrag enligt denna lag
för samma beskattningsår.

4 § I fråga om handels- eller kommanditbolag beräknas särskilt investeringsavdrag
för bolaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4. Förslag till

Lag om statligt investeringsbidrag för vissa byggnadsarbeten

Härigenom föreskrives följande.

1 § Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller
skogsbruk och som under perioden den 15 mars—den 31 december
1976 för verksamheten igångsätter ny-, till- eller ombyggnad på fastighet
eller utför reparationsarbeten på byggnad i verksamheten, äger efter
ansökan erhålla statligt investeringsbidrag i enlighet med bestämmelserna
i denna lag.

SkU 1975/76: 29

Investeringsbidrag enligt denna lag skall icke räknas som skattepliktig
inkomst enligt kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt.

2 § Investeringsbidrag utgör fyra procent av kostnaden för arbete, som
avses i 1 § första stycket och som utföres under perioden den 15 mars—
den 31 december 1976. Till sådan kostnad hänföres enligt denna lag
skattskyldigs kostnad för arbete som utförts av den skattskyldige eller
för dennes räkning på byggnad och för material som fogats in i byggnad
under denna period.

Har statsbidrag utgått till byggnadsarbete, inräknas icke den del av
kostnaden, som täcks av bidraget i underlaget för beräkningen av bidraget.

Investeringsbidrag får icke utgå om näringsidkaren för beskattningsår
under den period som anges i 1 § första stycket kunnat helt utnyttja avdrag
enligt lagen (1976: 000) om särskilt investeringsavdrag för vissa
byggnadsarbeten eller om näringsidkaren för beskattningsåret helt eller
delvis har åtnjutit avdrag som nyss nämnts. Bedömningen av frågan
huruvida nämnda avdrag kunnat utnyttjas eller har åtnjutits får grundas
på taxeringsnämndens beslut.

3 § Investeringsbidrag utgår icke

om kostnad för arbete, som avses i 1 §, ej har uppgått till sammanlagt
minst 10 000 kronor under perioden den 15 mars—den 31 december
1976 eller

för kostnad som avser byggnad eller del därav, avsedd för bostadsändamål
eller byggnad avsedd för fritidsändamål.

4 § Ansökan om investeringsbidrag skall göras skriftligen och prövas
av riksskatteverket. Ansökningshandlingen, som skall avges på heder
och samvete, skall inges senast en månad efter det taxeringen för beskattningsåret
vunnit laga kraft.

Sökanden skall skriftligen medge att riksskatteverket får granska
sökandens räkenskaper och inhämta de uppgifter ur sökandens självdeklaration
som behövs för tillämpningen av denna lag.

Investeringsbidrag utgår endast om sökanden företer tillfredsställande
utredning om förhållande som avses i 2 § tredje stycket samt om den
kostnad som skall ligga till grund för beräkningen av bidraget.

Har sökanden ej lämnat medgivande som avses i andra stycket skall
ansökan avslås.

5 § I fråga om handelsbolag eller enkelt bolag beräknas investeringsbidrag
för bolaget.

6 § Efter beslut om investeringsbidrag skall riksskatteverket verkställa
utbetalning i enlighet med beslutet.

Riksskatteverket skall omedelbart efter det att beslut i fråga om
investeringsbidrag har meddelats lämna uppgift härom till länsstyrelsen
i sökandens hemortskommun.

7 § Talan mot riksskatteverkets beslut enligt denna lag föres hos regeringen
genom besvär.

SkU 1975/76: 29

8 § Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om utbetalning
av investeringsbidrag avgivit handling med oriktig uppgift och
därigenom föranleder utbetalning med för högt belopp är skyldig att
till statsverket återbetala vad han har erhållit för mycket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

SkU 1975/76: 29

Bilaga

1976-02-12

Finansutskottets yttrande till skatte- och näringsutskotten

Finansutskottet — herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Löfgren (fp),
Fågelsbo (c) och fru Söder (c) — har beslutat avge följande yttrande:

I finansplanens hemställan föreslås under moment 6 att riksdagen
skall bestämma om ett tillskott på 500 milj. kr. till fjärde AP-fondstyrelsens
förvaltning. Vidare aviseras i finansplanen förslag om utökade
satsningar inom Statsföretagsgruppen och en vidgning av den nuvarande
femårsramen till regionalpolitisk! stöd för budgetåren 1973/74—1977/78
från 2,5 till 4 miljarder kr. Riksdagen kommer senare att få ta ställning
härtill.

Den del av finansplanen som berör fjärde fondstyrelsen har av kammaren
remitterats till näringsutskottet, som i sin tur berett finansutskottet
tillfälle att yttra sig häröver samt över de yrkanden i samma fråga
som ingår i motionerna 1975/76:188 av herr Hermansson m. fl. (vpk),
1975/76: 2027 av herr Bohman m. fl. (m) och 1975/76: 2044 av herrar
Fälldin (c) och Ahlmark (fp).

Yrkanden som går ut på en ytterligare ökning av de s. k. mellanhandsinstitutens
— i första hand AB Industrikredit och AB Företagskredit —
utlåningskapacitet framförs i motionerna 1975/76: 926, 936, 2042 och
2159, vilka samtliga remitterats till finansutskottet.

Slutligen har skatteutskottet inhämtat yttrande från finansutskottet
över motionerna 1975/76:1993 av herr Bohman m. fl. (m) om höjda
investeringsavdrag och 1975/76: 2043 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark
(fp) om höjt investeringsavdrag för maskiner och inventarier.

Som framgår av den preliminära nationalbudgeten (s. 160) skedde
under 1975 en kraftig minskning av vinstmarginalerna inom industrin.
Totalt beräknas näringslivets finansiella sparande ha sjunkit med 7 å 8
miljarder kr. 1975. För 1976 förutses ytterligare vinstförsämringar.
Även om nedgången i lagerinvesteringarna blir betydande måste man
enligt utskottets mening räkna med ytterligare minskning av det finansiella
sparandet och likviditeten i år.

För att näringslivets investeringar under dessa omständigheter skall
kunna öka i erforderlig omfattning krävs, som understryks såväl i finansplanen
som i motionerna 1979 och 2042, ytterligare stimulans. Profilen
i den satsning som föreslås i finansplanen är emellertid enligt utskottets
mening mindre väl utformad. Mindre och medelstora företag
har svåra finansieringsproblem, som ej lättas genom de förslag som
framförs där. Dessa förslag gynnar alltför ensidigt de stora börsnoterade
företagen, där fjärde fondstyrelsen satsar sitt kapital, och den statliga

SkU 1975/76: 29

företagssektorn. De innebär en överföring av medel från de tre första
fondstyrelsernas förvaltning till den fjärdes — dvs. från den långa
kapitalmarknaden till aktiemarknaden.

För att uppfylla centrala sysselsättningspolitiska mål bör — som framhålls
i motionen 2042 — ske en omläggning av näringspolitiken, vilket
självfallet även måste påverka investeringspolitiken. Denna omläggning
bör enligt utskottets mening ha som mål att ta till vara den betydande
utvecklingspotential som finns i de mindre företagen sett även från sysselsättnings-
och regionalpolitisk synpunkt.

En nyorientering av denna innebörd i samhällets syn på näringslivet
är en absolut förutsättning för att den av regeringen föreslagna satsningen
på större företag och Statsföretagsgruppen skall kunna accepteras.

Utskottet är samtidigt medvetet om att en expansion av våra stora export-
och importkonkurrerande industrier är nödvändig för att bytesbalansmålet
skall nås så snabbt som möjligt. Det vill därför — under nedan
angivna förutsättningar — inte motsätta sig förslaget att den fjärde
fondstyrelsen tillförs ytterligare 500 milj. kr. Ett första villkor för tillskottet
bör vara att styrelsens aktieköp i fortsättningen sker på ett sådant
sätt att fondens innehav av aktier ej motsvarar mer än högst fem
procent av röstvärdet i varje enskilt företag. Ett andra villkor är att
satsningen på fjärde fondstyrelsens aktieköp i storföretagen kompletteras
med motsvarande förbättring av finansieringen för de mindre och medelstora
företagen. Detta bör, som föreslås i motionen 2042, ske genom
att första, andra och tredje fondstyrelserna ytterligare ökar sina placeringar
i de mellanhandsinstitut, som i första hand finansierar den
mindre och medelstora företagsamheten. Ett riktmärke bör därvid vara
att lånekön hos AB Industrikredit och AB Företagskredit — för närvarande
ca 300 milj. kr. — elimineras och att dessa institut i fortsättningen
tillförsäkras en årlig nettoutlåningskapacitet på en miljard kr.
Ökat utrymme på kapitalmarknaden bör också beredas AB Lantbrukskredit
och — i enlighet med förslaget i motionen 936 — Allmänna
hypoteksbanken.

Det nu sagda innebär att utskottet tillstyrker bifall till finansplanens
hemställan i punkten 6 och motionen 2042, moment 1, samt motionerna
2027, moment 2, och 2044. Flärigenom torde också yrkandena
i motionerna 926, 936 och 2159 få anses tillgodosedda. Däremot innebär
det nu redovisade ställningstagandet att utskottet avstyrker bifall till motionerna
188 och 2027, moment 4.

Ett tredje villkor är att investeringsavdrag och investeringsbidrag höjs
på sätt som föreslås i motionerna 1993 och 2043 beträffande vilka
skatteutskottet begärt finansutskottets yttrande. I moderatmotionen 1993
föreslås att det för 1976 utgående investeringsavdraget för maskiner och
inventarier skall höjas från 10 till 20 % samt att ett motsvarande 10-procentigt avdrag skall införas för näringslivets byggnadsinvesteringar.

SkU 1975/76: 29

Den gemensamma center-folkpartimotionen 2043 har identiskt samma
förslag, men föreslår dessutom att nu utgående investeringsbidrag på
4 % för maskiner och inventarier skall höjas till 8 % samt att ett nytt
investeringsbidrag för byggnader på 4 % skall införas, allt för 1976.
För att i än högre grad förstärka viljan att tidigarelägga investeringar
bör avdragen/bidragen enligt motionärerna kunna följas av en investeringsavgift,
om en senare högkonjunktur når en sådan nivå att efterfrågan
på investeringsvaror hotar att driva på inflationen.

Av de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet
förordat i det föregående framgår att en viss ytterligare investeringsstimulans
är erforderlig utöver den av regeringen i finansplanen föreslagna.
Utskottet, som finner förslagen i detta hänseende i motionen
2043 väl avvägda, tillstyrker bifall till desamma. Detta innebär också
bifall till det mindre långtgående yrkandet i motionen 1993.

Utskottet vill i detta sammanhang beröra ytterligare två förslag som
framförts i den till näringsutskottet hänvisade motionen 2044 av herrar
Fälldin (c) och Ahlmark (fp). Där föreslås att reglerna för AB Företagskapitals
verksamhet skall ses över i syfte att öka dess möjligheter att
förse mindre företag med riskvilligt kapital. Vidare yrkas att övre gränsen
för företagarföreningarnas lån till ett och samma projekt skall höjas
från 200 000 kr. till 500 000 kr. samt att investeringsanslaget för budgetåret
1976/77 till Statens hantverks- och industrilånefond i konsekvens
därmed höjs till 150 milj. kr. Båda dessa åtgärder ligger enligt utskottets
mening i linje med de allmänna riktlinjer för kreditpolitiken som utskottet
förordat i det föregående.

Avvikande meningar

1. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i
Karlskoga (s), Jansson (s), Gadd (s) och Bergman i Nyköping (s) som
anser att utskottet efter ingressen (s. 13) till sitt yttrande till skatte- och
näringsutskotten bort anföra:

Den svenska industrins investeringsvilja har under senare år varit betydande.
Investeringsvolymen har uppvisat en oavbruten stegring ända
sedan slutet av 1960-talet och ligger nu på en nivå som är nästan
50 % högre än vad den var 1968. Härigenom har den industriella
produktionskapaciteten successivt förstärkts och vår internationella
konkurrenskraft kunnat vidmakthållas samtidigt som aktiviteten i
de investeringsvaruproducerande sektorerna hållits uppe på en tillfredsställande
nivå. I dessa avseenden skiljer sig utvecklingen i vårt land
från omvärldens där i allmänhet industriinvesteringarna kraftigt minskat
under senare år, vilket både förvärrat konjunktur- och arbetsmarknadssituationen
och på längre sikt satt tillbaka tillväxttakten.

Den expansiva utvecklingen i Sverige är resultatet av en rad sam -

SkU 1975/76: 29

verkande omständigheter. Av väsentlig betydelse har varit företagens
växande insikt om att världsmarknaden kännetecknas av ständigt fortgående
växlingar mellan uppgång och nedgång. Ett investeringsprogram,
insatt under en avmattningsperiod, leder till att man står bättre rustad
inför den kommande högkonjunkturen och inte lika snabbt kommer in
i en situation med brist på produktionskapacitet. I denna mening har de
svenska företagen dokumenterat en vilja att satsa på framtiden som
både framstår som företagsekonomiskt välmotiverad och som samhällsekonomiskt
önskvärd.

Den faktiska utvecklingen skulle emellertid inte ha kommit till stånd
utan den långa rad av ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits i syfte
att stimulera näringslivets investeringar. Här bör särskilt erinras om
de särskilda avsättningar till arbetsmiljöfonder och särskilda investeringsfonder
som företagen fick göra för 1974 på grund av den då exceptionella
vinstutvecklingen. Dessa fonder, liksom även de vanliga investeringsfonderna
för konjunkturutjämning, är f. n. fria för användning.
Vid årsskiftet 1975-1976 fanns ca 6 300 milj. kr. innestående på sådana
fonder. Under år 1975 frisläpptes ur de tre fondslagen sammanlagt ca
5 100 milj. kr. för användning, vilket beräknas ge upphov till en total
investering på 6 500 milj. kr. En mycket stor del av dessa investeringar
beräknas falla på 1976. Regeringen har vidare beslutat att möjligheterna
att utnyttja investeringsfonderna för konjunkturutjämning förlängs
till utgången av år 1976. Riksdagen har vidare helt nyligen fattat beslut
om ett särskilt skatteavdrag resp. bidrag för maskininvesteringar.

Även kreditpolitiken har varit inriktad på att stödja industrins utbyggnad.
Inte minst har detta tagit sig uttryck i den nya politik på kapitalmarknaden
som inleddes i april 1975. För att öka utbudet på långt
lånekapital höjdes då kapitalmarknadsräntan en procentenhet. Som
framhölls i 1975 års reviderade finansplan var avsikten att härigenom
öka tillförseln av långa lån till näringslivet genom obligations- och förlagslåneemissioner
och utlåning från de industrifinansierande mellanhandsinstituten.

Genom flera därpå följande ränteförändringar, den senaste genomförd
i slutet av januari 1976, har ytterligare steg tagits i riktning mot
en fortsatt ökning av tillgången på långa krediter. Inte minst för de
mindre och medelstora företagen bör de hittills vidtagna åtgärderna
innebära en markant förbättrad kreditförsörjning.

Sammantaget representerar alla dessa åtgärder att näringslivet nu erhåller
ett betydande stöd för sin investeringsverksamhet. De enkäter
som företogs under senare delen av 1975 pekar även på att investeringsviljan
inom industrin skulle komma att vidmakthållas under 1976 trots
det i vissa branscher låga kapacitetsutnyttjandet under 1975. Den fortsatt
relativt goda likviditetssituationen inom näringslivet jämte de under
1976 successivt förbättrade konjunkturutsikterna understryker ytterligare
det sannolika i en väl hävdad investeringsutveckling under detta år.

SkU 1975/76: 29

Mot denna bakgrund finner utskottet att de i motionerna 1993 och
2043 framförda förslagen om en förstärkning av investeringsstödet är
för tidigt väckta och att de därför bör avslås. Det redan nu utgående
stödet till investeringarna är så pass betydande att behovet av ytterligare
åtgärder — både med hänsyn till deras konjunkturpolitiska och
deras fördelningspolitiska effekter — måste vara bättre dokumenterat
än vad som nu är fallet för att kunna motiveras. Under senare delen av
mars blir resultaten av en ny enkätundersökning om företagens investeringsplaner
tillgänglig. Då kommer förutsättningar att föreligga för en
bedömning av dessa frågor, vilken då också kan vägas in i det totala
ekonomiska perspektiv som redovisas i kompletteringspropositionen.

Under 1975 har de börsnoterade företagens nyemissioner uppgått till
ca 900 milj. kr., vilket kraftigt överstiger genomsnittet under senare år.
Detta ökade tillskott av riskvilligt ägarkapital har varit av stor betydelse
för företagens vilja och möjligheter att göra nya investeringar. Det leder
till en förbättrad soliditet och bättre möjligheter för företagen att
motstå olika former av finansiella påfrestningar. Det underlättar också
företagens möjligheter att uppträda på de internationella lånemarknaderna.
En fortsatt väl hävdad investeringsutveckling förutsätter därför
att nyemissionsverksamheten kan hållas på en hög nivå.

Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse har i sin skrivelse den
3 november 1975 till regeringen framhållit att dess verksamhet bidragit
till den gynnsamma utvecklingen av nyemissionsvolymen under 1975.
Den fjärde fondstyrelsens aktieköp har således ingått som ett viktigt led
i den ekonomiska politik som syftat till att hålla industrins investeringar
på en hög nivå och att långsiktigt stärka vår industriella produktionskapacitet.
Men det bör samtidigt också framhållas att fjärde fondstyrelsens
förvärv av aktier medfört att samhället och löntagarna fått del
i ägarinflytandet över företagen. En sådan breddning av inflytandet
över näringslivet ligger i linje med de allmänna strävandena mot en
mer utvecklad ekonomisk och industriell demokrati.

Styrelsen har i sin tidigare nämnda skrivelse anhållit om att ytterligare
medel ställs till förfogande för dess aktieplaceringsverksamhet.
Medelsbehovet har beräknats till 500 milj. kr., vilket regeringen i finansplanen
föreslagit riksdagen skall överföras till fjärde styrelsens förvaltning.

Med hänvisning till det fortsatta behovet att tillföra näringslivet
riskvilligt kapital för att därigenom bidra till en väl hävdad investerings-
och sysselsättningsutveckling vill utskottet tillstyrka bifall till
finansplanens hemställan i punkten 6. Utskottet avstyrker därmed bifall
till motionerna 188 och 2027, moment 4.

I motionerna 2027, moment 2, och 2044, moment 2, föreslås att fjärde
fondstyrelsens aktieköp skall begränsas till högst 5 % av röstvärdet
i varje enskilt företag.

SkU 1975/76: 29

De av fjärde fondstyrelsen hittills utförda placeringarna har inneburit
att man i flera fall redan överskridit 5 % av aktievärdet. En viktig
anledning härtill är att aktieposter ofta utbjuds som svarar mot en
större andel än 5 %. Fondstyrelsens möjligheter att på ett effektivt sätt
medverka i nyemissionsverksamheten skulle således försvåras genom
införandet av en sådan gräns. Det grundläggande syftet med denna
verksamhet — nämligen att underlätta näringslivets försörjning med
riskvilligt kapital — skulle därigenom komma att motverkas. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna 2027, moment 2, och 2044, moment
2.

I motionen 2042, moment 1, anges som ett villkor för bifall till regeringens
förslag om ytterligare medel till fjärde fondstyrelsen att de mindre
och medelstora företagens kredittillförsel förbättras genom att de tre
andra AP-fondstyrelsema åläggs att tillförsäkra AB Industrikredit och
AB Företagskredit en vidgad utlåningskapacitet. I första hand bör man
sikta till en avveckling av lånekön.

Utskottet vill erinra om att lånekön hos dessa institut kraftigt minskat
under 1975 och närmar sig i dagsläget den storlek som är oundviklig
med hänsyn till helt normala handläggningstider för ärendenas avgörande.

Instituten har under senare delen av 1975 tillförts medel från bl. a.
AP-fonden i den takt som varit motiverad av lånekundernas behov
av avlyft. Att det fortfarande finns en viss del beviljade men ännu
ej avlyfta lån sammanhänger — förutom med i processen helt normala
fördröjningar — också med att den nuvarande relativt betydande skillnaden
mellan den korta och den långa räntan inte på samma sätt som
tidigare motiverar låntagarna att lyfta av de korta krediterna.

Över huvud taget har de institut som är inriktade på de mindre och
medelstora företagens kapitalförsörjning intagit en mycket gynnad ställning
på den svenska kapitalmarknaden under 1975. Trots att de totala
kapitalmarknadsplaceringarna ökade med så mycket som drygt 25 %
ökade utlåningen från Industrikredit, Företagskredit och Företagskapital
med 35 % och Allmänna hypoteksbankens med hela 70 %.

Med hänvisning till det anförda och med hänsyn till att den markant
bättre tillgången på långa krediter även fortsättningsvis kommer att stå
de mindre och medelstora företagen till förfogande har utskottet inte
funnit anledning att göra sitt ställningstagande till förslaget om en ökad
ram för AP-fondens fjärde fondstyrelse avhängigt av kreditförhållandena
för de mindre och medelstora företagen. Samma uppfattning gäller
även övriga villkor som i motionen 2042 knutits till bifallsyrkandet till
finansplanens hemställan i punkt 6.

2. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”En nyoriente -

SkU 1975/76: 29

ring” och på s. 15 slutar med ”i motionen 1993” bort ha följande lydelse: Dessa

åtgärder, ägnade att förbättra de mindre och medelstora företagens
situation, som föreslås i motionen 2159 (m) bör vidtagas genom
att första, andra och tredje fondstyrelserna ytterligare ökar sina placeringar
i de mellanhandsinstitut som främst finansierar den mindre och
medelstora företagsamheten. Ett riktmärke bör därvid vara att lånekön
hos AB Industrikredit och AB Företagskredit — för närvarande ca 300
milj. kr. — elimineras och att dessa institut i fortsättningen tillförsäkras
en årlig nettoutlåningskapacitet på 1 miljard kr. Ökat utrymme på kapitalmarknaden
bör också beredas AB Lantbrukskredit och Allmänna
Hypoteksbanken.

Det nu sagda innebär att utskottet tillstyrker bifall till motionerna
2159 (m), 2042 mom. 1 (c, fp), 926 (c, m, fp) och 936 (c).

I motionen 1993 (m) föreslås att det för 1976 utgående investeringsbidraget
för maskiner och inventarier skall höjas från 10 till 20 % samt
att ett motsvarande 10-procentigt avdrag skall införas för näringslivets
byggnadsinvesteringar. I motionen 2043 (c, fp) återfinns ett identiskt
förslag, men där föreslås dessutom att nu utgående investeringsbidrag
på 4 % för maskiner och inventarier skall höjas till 8 % samt
att ett nytt investeringsavdrag för byggnader på 4 % skall införas,
allt för 1976. För att stimulera näringslivets investeringar är det av stor
betydelse att investeringsavdrag och investeringsbidrag höjs i enlighet
med motionerna 1993 (m), 2043 (c, fp) beträffande vilka skatteutskottet
begärt finansutskottets yttrande.

Det nu sagda innebär att utskottet tillstyrker bifall till motionen 1993
(m) och motionen 2043 (c, fp).

I motionerna 2027 (m) och 2044 (c, fp) tages frågan om fjärde APfondens
aktieköp upp till granskning med utgångspunkt i behovet
av att på visst sätt åstadkomma en begränsning av AP-fondens innehav
av aktier i varje enskilt företag. Att en sådan begränsning genomförs
är av stor vikt.

Med anledning av motionerna 2027 mom. 2 (m) och 2044 mom. 2
(c, fp) tillstyrker utskottet därför bifall till att fjärde AP-fondens köp
av aktier i fortsättningen skall vara begränsade till aktier motsvarande
högst 5 % av röstvärdet i varje enskilt företag.

I finansplanen föreslås att fjärde AP-fondstyrelsen tillföres ytterligare
500 milj. kr. för aktieköp. Det kan dock inte vara någon lämplig väg
att stimulera den utbyggnad av näringslivet som erfordras för att trygga
sysselsättning och exportutveckling att ytterligare bidra till att utsträcka
statsmakternas ägande inom näringslivet. Sådana statliga aktieköp skulle
även ytterligare driva upp aktiekurserna. Det är vidare oklart hur statliga
aktieköp på börsen skall tillföra näringslivet investeringsresurser.
Dessutom medför dessa aktieköp att medel som annars hade kunnat

SkU 1975/76: 29

ställas till de mindre och medelstora företagens förfogande nu går till
aktiemarknaden. Åtgärden innebär en överföring av medel från de tre
första fondstyrelsernas förvaltning till den fjärdes — det vill säga från
den långa kapitalmarknaden till aktiemarknaden.

Det nu sagda innebär att utskottet tillstyrker bifall till motionen 2027
mom. 4 (m) och avslag på finansplanens yrkande i mom. 6 samt på
motionerna 2044 mom. 1 (c, fp) och 188 (vpk).

3. av herr Hermansson (vpk) som anser att utskottets yttrande bort
ha följande lydelse:

Den del av finansplanen som berör fjärde fondstyrelsen har av kammaren
remitterats till näringsutskottet, som i sin tur berett finansutskottet
tillfälle att yttra sig häröver samt över de yrkanden i samma fråga som
ingår i motionerna 1975/76: 188 av herr Hermansson m. fl. (vpk),
1975/76: 2027 av herr Bohman m. fl. (m) och 1975/76: 2044 av herrar
Fälldin (c) och Ahlmark (fp).

Yrkanden som går ut på en ytterligare ökning av de s. k. mellanhandsinstitutens
— i första hand AB Industrikredit och AB Företagskredit —
utlåningskapacitet framförs i motionerna 926, 936, 2042 och 2159,
vilka samtliga remitterats till finansutskottet.

Tillkomsten av den fjärde AP-fonden måste ses mot bakgrunden av
skärpningen av det kapitalistiska systemets motsättningar. Denna skärpning
har medfört statliga insatser i ekonomin på alla nivåer. Staten svarar
för en vidgad infrastruktur, tillhandahåller kapital, ger skattelättnader,
subventioner och direkta gåvor. Staten svarar för växande delar
av forsknings- och utvecklingskostnader.

Den fjärde AP-fonden är exempel på en omedelbar statlig insats i kapitalackumulationen.
Dess tillkomst blåstes upp till en ideologisk principfråga
mellan regeringen och den borgerliga oppositionen — men i
själva verket handlade den fjärde AP-fondens tillkomst om ett nytt sätt
att förse fondbörsen med tillskott av riskvilliga medel.

Den hittillsvarande verksamheten har inneburit att lönarbetarnas
pengar i AP-fonden använts för att stödköpa aktier i stora privatkapi -

SkU 1975/76: 29

talistiska bolag. Något ökat lönarbetarinflytande har inte blivit följden.

AP-fondens verksamhet bör samordnas. Utskottet delar därför den
uppfattning som Landsorganisationen och flera fackförbund uttalat och
som finns uttryckt i motion 1975/76: 188 att AP-fonden bör skötas av
en enda fondstyrelse. I denna gemensamma fondstyrelse bör representanterna
för lönarbetarnas organisationer ha majoritet: det är lönarbetarnas
pengar som ligger i AP-fonden. Därför är det också direkt
olämpligt att representanter för storfinansen — rikssammanslutning av
arbetsgivare — skall ha representanter i fondstyrelsen.

Fondstyrelsen bör, enligt utskottets mening, kunna placera medel i
aktier i statligt ägda företag, företrädesvis i nyetablerade basindustrier.
Riksdagen skall samtidigt kunna ålägga fondstyrelsen att mobilisera
AP-fondsmedel för statlig industrialisering. Däremot bör den nuvarande
fjärde AP-fondens innehav av aktier i privatkapitalistiska företag avvecklas.

Utskottet delar den ståndpunkt som uttrycks i motion 188 att 5 % av
fondmedlen (f. n. cirka 4,3 miljarder kronor) skall kunna placeras i
aktier i statligt ägda företag, företrädesvis nystartade basindustrier.

Utskottet kan däremot inte tillstyrka bifall till regeringens förslag
om att ytterligare 500 miljoner kronor skall få användas av den fjärde
AP-fonden för aktieköp. Det hela beror på hur dessa pengar används.
Är avsikten med denna ökning vidgade stödköp av aktier i privatkapitalistiska
storföretag bör förslaget avstyrkas. De villkor som sätts upp
i motion 2042 för att regeringens ökningsförslag skall kunna tillgodoses
blir mot bakgrund av utskottets ovan förda resonemang förda ur bilden.
Detsamma gäller avslagsyrkandet i motion 2027.

Den inskränkning som föreslås i motionerna 2044 och 2027, vilken innebär
att AP-fonderna icke skall få äga mer än 5 % av röstvärdet i varje
enskilt företag, faller också mot bakgrund av det ovan förda resonemanget.
Utskottet vill här också notera att om det skulle bli riksdagens
beslut att AP-medel även i fortsättningen skall få användas till stöd för
privatkapitalet, föreligger inga särskilda skäl att begränsa just APfondens
ägarandel av ett företags aktiestock. Finansutskottet avstyrker
därför bifall till punkterna 2 i motionerna 2027 och 2044.

De motionsyrkanden över vilka skatteutskottet begärt yttrande från
finansutskottet gäller särskilda investeringsavdrag. Även om förslagen i
motionerna 2043 (c, fp) och 1993 (m) något skiljer sig åt, har de det
gemensamt att de innebär ytterligare subventionering och stöd till privatkapitalet.
Finansutskottet avstyrker bifall till dessa förslag. En statlig
investeringsstyming och etableringskontroll, mobilisering av AP-fonderna
för ett statligt industrialiseringsprogram är exempel på effektiva

SkU 1975/76: 29 22

åtgärder i kampen för rätt till arbete. Det är åtgärder som inte fördelningsmässigt
gynnar kapitalisterna och inte heller stärker deras grepp
över investeringar och ekonomisk utveckling.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l»7S 76004*