SkU 1975/76:27

Skatteutskottets betänkande
1975/76:27

med anledning av propositionen 1975/76:77 om avveckling av s. k.
faktisk sambeskattning jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76:77 föreslår regeringen (finansdepartementet) att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

5. lagom ändring i lagen(1951:763)om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst,

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

8. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

9. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

10. lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering,

11. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

12. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

13. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

14. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

15. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

16. lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

17. lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,

18. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

I propositionen föreslås bl. a. att den s. k. faktiska sambeskattningen av
makar slopas. Förslagen innebär att gift person, som driver jordbruk eller
rörelse tillsammans med sin make inte längre beskattas ensam för hela
inkomsten av verksamheten. I stället skall vardera maken beskattas för
värdet av sin arbetsinsats. En förutsättning är att medhjälpande make har

arbetat i den gemensamma verksamheten minst 600 timmar under året.

Värdet av sådan makes arbete tas upp till belopp motsvarande marknadsmässigt
vederlag för arbetet, dock högst till en tredjedel av nettointäkten
av verksamheten.

Vidare föreslås en höjning i vissa fall av förvärvsavdraget då båda makarna
har arbetsinkomst. Avdraget vid inkomst av jordbruksfastighet som f. n.
är 1 000 kr. föreslås höjt till högst 2 000 kr.

De nya reglerna föreslås bli tillämpade första gången vid 1977 års taxering.

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 27

SkU 1975/76:27

Författningsförslagen
1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 20 §, 23 § 1 morn., 30 § 1 morn., 46 § 3 morn.,
52 § 1 morn., punkt 2 av anvisningarna till 20 §, punkt 1 av anvisningarna
till 22 §, punkt 11 av anvisningarna till 29 § samt anvisningarna till 52 och
65 §§ kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten frän särskild förvärvskälla skola från samtliga
ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar
eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under
beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag,
som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall
och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom.
Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, däruti
inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt- värdet av arbete, som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet ut- skyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv, and- förts av den skattskyldige själv eller

re maken, hemmavarande barn under andre maken eller av barn som ej

16 dr eller hemmavarande barn, som anses tillhöra arbetspersonalen;

fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses
tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital; svenska

allmänna skatter;
kapitalavbetalning å skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272);

förlust som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Lydelse enligt prop. 1975/76:70.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §

1 m o m.2 Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag
enligt 22 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt
av jordbruksfastighet.

Av anvisningarna till 52 § framgår
att del av nettointäkten i vissa fall taxeras
hos skattskyldig, vars make bedrivit
verksamheten på fastigheten.

30 §

1 m o m. Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt 29 §
gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt
av rörelse.

Av anvisningarna till 52 § framgår
att det av nettointäkten i vissa fall taxeras
hos skattskyldig, vars make bedrivit
rörelsen.

3 m o m.3 Ha makar med hemmavarande
barn under 16 år båda
haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
må den make som haft
den lägsta inkomsten av sådant slag
åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna
haft lika stora A-inkomster, åtnjutes
avdraget av den yngsta maken. Avdraget
är i fråga om inkomst av rörelse
25 procent av nettointäkten av
rörelsen och i fråga om inkomst av
tjänst 25 procent av inkomsten, i
båda fallen dock högst 2 000 kronor.

/ fråga om inkomst av jordbruksfastighet
är avdraget 1 000 kronor. Vid
jämförelsen av makarnas inkomster
skall hänsyn tagas även till under beskattningsåret
uppburen kontant inkomst
ombord enligt lagen

3 mom. Ha makar med hemmavarande
barn under 16 år båda haft
A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
må den make som haft den lägsta
inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag.
Ha makarna haft lika
stora A-inkomster, åtnjutes avdraget
av den yngsta maken. Avdraget är
i fråga om inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse 25 procent av nettointäkten
av förvärvskällan eller - /'
fall då skattskyldig vars make bedrivit
verksamheten taxeras för inkomst enligt
tredje stycket av anvisningarna till
52 § - 25 procent av den del av nettointäkten
som taxeras hos avdragsberättigad
make samt i fråga om inkomst
av tjänst 25 procent av inkomsten,
i samtliga fall dock högst

2 Senaste lydelse 1972:741 (jfr 1972:742).

3 Senaste lydelse 1973:1121.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

(1958:295) om sjömansskatt samt
enligt 1 § 2 mom. nyssnämnda lag
skattepliktig dagpenning.

2 000 kronor. Vid jämförelsen av
makarnas inkomster skall hänsyn tagas
även till under beskattningsåret
uppburen kontant inkomst ombord
enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt
samt enligt 1 § 2 mom. nyssnämnda
lag skattepliktig dagpenning.

Har gift skattskyldig med hemmavarande
barn under 16 år haft A-inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse
och har maken utfört arbete i
förvärvskällan utan att taxeras för inkomst
enligt tredje stycket av anvisningarna
till 52 §, må den skattskyldige
åtnjuta förvärvsavdrag med
värdet av makens arbetsinsats, dock
med högst 1 000 kronor.

Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make
som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret
antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make
eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), haft
A-inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst
av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan
och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga
fall dock högst 2 000 kronor.

Har gift skattskyldig med hemmavarande
barn under 16 år haft A-inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse
och har maken utfört arbete i
förvärvskällan, må den skattskyldige
åtnjuta förvärvsavdrag med värdet
av makens arbetsinsats, dock med
högst 1 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må
åtnjutas endast av den som under
större delen av beskattningsåret varit
här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas
endast om och i den mån den
inkomst som berättigar till avdrag
därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig
eller, om skattskyldig varit
gift och levt tillsammans med sin
make, för makarna tillsammans icke
överstiga
om avdrag ifrågakommer enligt
första stycket vid inkomst av rörelse
eller tjänst eller enligt fjärde stycket:
2 000 kronor; och

i övriga fall: 1 000 kronor.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag enligt detta moment skall erhållas i kommun där inkomst, som
berättigar till avdrag, tages till beskattning, i första hand, när så kan ske,
inom hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestämmes
av taxeringsnämnden i sagda kommun.

52 §

1 m o m.4 Äkta makar, som under 1 m o m. Äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans, beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst sami taxeras en var för sin inkomst.

mannen därjämte för boels gemensamma
inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives, helt
eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst,
må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Kvarstående
brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 § 2 morn.,
må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4
av anvisningarna till 46 §, avräknas å förstnämnda makens inkomst och,
där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst
i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.

Avdrag, som i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för
vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga
bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet
samt att avdraget för makarna tillsammans icke må överstiga det högsta
belopp som bestämmelserna i 50 4? 2 mom. andra och tredje styckena medgiva.

Avdrag enligt 50 8 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken
för sig utan hänsyn tagen till andra makens inkomst. Fråga om jämkning
av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna
till 50 S prövas dock med hänsyn till värdet av makarnas sammanlagda
skattepliktiga förmögenhet.

Anvisningar

till 20 S

2.’ Hemmavarande barn, som fyllt 2. Barn under 16 dr anses ej tillhöra

16 men ej 18 år och som deltagit i arbetspersonalen.
den skattskyldiges förvärvsverk- Barn, som fyllt 16 år och som del samhet,

anses ej tillhöra arbetsper- tagit i den skattskyldiges förvärvs sonalen,

med mindre barnets inkomst verksamhet, anses tillhöra arbetsper 4

Senaste lydelse 1975:312.

5 Senaste lydelse 1945:897.

SkU 1975/76:27

Föreslagen lydelse

sonalen. Detta gäller dock icke barn
sorn på heltid bedriver studier eller
genomgår annan utbildning, utom såvitt
avser arbete som utförts under
sommarferier eller annat uppehåll av
minst en månads varaktighet. Har
barnet ej fyllt 18 år, anses det tillhöra
arbetspersonalen endast om dess inkomst
av arbete i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet är så stor, att den
som sådan föranleder skatteplikt för
barnet enligt 51 §.

Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året
näst före taxeringsåret (se 65 §).

Avdrag för lön eller annan ersättning
för barns arbete får icke överstiga
marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen.

till 22 §

1Till driftkostnader hänföres lön eller liknande vederlag liksom underhåll
åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner,
pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning
på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som skolat utgå av fastigheten;
ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för
dess drift; kostnader för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt;
kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar
och inventarier; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning,
bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,skogskultur,skyddsdikning, skogsindelning
m. m., samt vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning,
tillredning, utdrivning, flottning m. m.; kostnader för försäkring av personal,
byggnader, skog, gröda, djur, förråd och inventarier som ej äro att hänföra
till personlig lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll hänföras vid tillämpning av första stycket
kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som äro normalt
påräkneliga i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönster- eller dörröppningar
samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med
omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning
av driften från en animalieproduktion till en annan. Åtgärd som innebär
en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall ombygges för

Nuvarande lydelse

av arbete eller eljest är så stor, att den
föranleder skatteplikt för barnet enligt
51 §.

6 Lydelse enligt prop. 1975/76:31.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att i stället användas för helt annat ändamål, hänföres dock ej till reparation
och underhåll.

Som driftkostnad skall anses även anskaffning och insättning av sådana
utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha värde endast från civilförsvarssynpunkt,
såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa, inre begränsningsväggar
för gasfång vid ingångar och reservutgångar, luftrenare och tillhörande
fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig
frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dragas av antingen

1 sin helhet för det år kostnaden uppkommit eller enligt avskrivningsplan.
Vid planenlig avskrivning fördelas kostnaderna på ett antal år i följd så
att de kunna i sin helhet dragas av under den tidrymd odlingen beräknas
vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte stycket äga motsvarande
tillämpning.

Värdet av fastighetens egna produkter, som användas för fastighetens
fortsatta drift, får avföras som driftkostnad men skall då samtidigt upptagas
som intäkt.

Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad
för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt

2 av anvisningarna till 29 §.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt
2 av anvisningarna till 29 S motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Hemmavarande barn, som uppnått Skattskyldigs barn anses tillhöra ar16
års ålder och deltagit i arbetet på betspersonalen i de fall som anges i

fastigheten, anses tillhöra personal punkt 2 av anvisningarna till 201).
som använts för verksamheten på fastigheten.
Om barnet ej fyllt 18 år, galler
detta dock endast under förutsättning
att barnets sammanlagda inkomst
är så stor, att den föranleder skatteplikt
för barnet enligt 51 Hemmavarande
barn under 16 år anses i intet
fall tillhöra personalen. (Jfr 20 fj
och dithörande anvisningar punkt 2.)

Barn, anses tillhöra personalen, Barn taxeras självt för den intaxeras
självt för den inkomst av ar- komst av arbete på fastigheten som

bete på fastigheten som barnet kan barnet kan ha haft i form av pengar,

ha haft i form av pengar, naturaför- naturaförmåner eller annat under tid

måner eller annat. Motsvarande be- då barnet tillhört arbetspersonalen,

lopp får dragas av som driftkostnad. dock högst för vad som motsvarar

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För barn som deltagit i arbetet men
icke anses tillhöra personalen får avdrag
icke göras. Lön och underhåll åt
sådant barn skall ej heller upptagas
som inkomst för barnet.

marknadsmässigt vederlag för barnets
arbetsinsats. Motsvarande belopp får
dragas av som driftkostnad. För lön
och underhåll till barn som deltagit i
arbetet men därvid icke tillhört arbetspersonalen
får avdrag icke göras. Lönen
och underhållet skall då ej heller
upptagas som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning beträffande
inkomst av jordbruksfastighet.

till 29 §

ll.7 Angående hemmavarande
barn, som användas i rörelse, gäller
vad om sådana är stadgat beträffande
jordbruk (se punkt 1 av anvisningarna
till 22 §).

11. Skattskyldigs barn anses tillhöra
arbetspersonalen i de fallsom anges
i punkt 2 av anvisningarna till 20 §.

Punkt 1 nionde stycket av anvisningarna
till 22 i äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst av rörelse.

till 52 §‘

Ha makar tillsammans deltagit i
förvärvsverksamhet avseende inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse
gälla bestämmelserna i andra-femte
styckena.

Verksamheten anses bedriven av
den ena av makarna om han med hän -syn till utbildning, arbetsuppgifter och
övriga omständigheter kan anses ha en
ledande ställning i verksamheten och
den andra maken ej har en sådan ledande
ställning. Den make som sålunda
driver verksamheten beskattas
för hela inkomsten av verksamheten
om annat ej föijer av tredje och fjärde
styckena. Har ingen av makarna en
sådan ledande ställning som nu hatsagts
anses verksamheten bedriven av
makarna gemensamt. I sådana fall
sker beskattning enligt femte stycket.

När verksamheten bedrivits av den

'Senaste lydelse 1972:741 (jfr 1972:742).
* Senaste lydelse 1970:162.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ena av makarna men den andra maken
(medhjälpande make) arbetat i
verksamheten minst 600 timmar under
beskattningsåret, skall denne på grund
av sin arbetsinsats beskattas för viss
inkomst av verksamheten. Detta sker
genom att han taxeras för så stor del
av nettointäkten av förvärvskällan som
kan anses motsvara marknadsmässigt
vederlag för arbetet, dock högst för en
tredjedel av nettointäkten. Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre
tid än 12 månader, jämkas antalet
arbetstimmar med hänsyn härtill.
Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas
endast om särskild arbetslokal för
verksamheten saknas och det med
hänsyn till rörelsens art och andra
sådana omständigheter föreligger
synnerliga skäl att medräkna arbetsinsatsen.
Vid bedömande av om
medhjälpande make under beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal arbetstimmar
skall anses att han under
tid, då han uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i samma
omfattning som närmast före den
tid, då sådan ersättning uppburits.

/ de fall då verksamhet bedrivits
av den ena av makarna och den
andra maken ägt del i forvätyskälla
eller det i denna nedlagda kapitalet,
möter ej hinder att sistnämnda make
taxeras - förutom för arbetsinkomst
när det skall ske enligt tredje stycket
- även för skäligt belopp som han
kan ha uppburit pä grund av sin äganderätt
eller kapitalinsats.

Ha makarna gemensamt bedrivit

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verksamheten, skall vardera maken
taxeras för den inkomst därav som
med hänsyn till hans arbete och övriga
insatser i verksamheten skäligen tillkommer
honom.

Av 65 § framgår, att bestämmelser som avse gift skattskyldig i vissa
fall skola tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans.

till 65 5*

Bestämmelsen i 65 § andra stycket
skall äga motsvarande tillämpning i
fall som avses i paragrafens sista
stycke. Med äktenskaps ingående är
därvid att jämställa att sammanlevnaden
återupptagits efter äktenskapets
upplösning eller att barn lotts
eller - i fråga om sammanlevnad
som börjar efter barnets födsel - att
sammanlevnaden börjar.

’ Senaste lydelse 1960:172.

1. Utan hinder av vad sorn föreskrives
i 65 $ andra stycket skola bestämmelserna
i 20 § andra stycket och anvisningarna
till 52 § äga tillämpning
under tid, då makar leva tillsammans.
Upphör ..^mmanlevnaden, äga bestämmelserna
alltjämt tillämpning till
dess förutsättningar för allmänt avdrag
för periodiskt understöd från den ena
maken till den andra föreligga enligt
punkt 5 av anvisningarna till 46 §. Om
på grund av vad nu sagts bestämmelserna
i 20 § andra stycket och anvisningarna
till 52 § äro tillämpliga endast
för de! av beskattningsåret, skall
ändock frågan huruvida skattskyldigs
make gjort sådan minsta arbetsinsats,
som fordras för taxering enligt
tredje stycket av anvisningarna till
52 ,SV, avgöras med hänsyn till hans
arbetsinsats under hela beskattningsåret
i den skattskyldiges föivärvsverksamhet.

2. Bestämmelserna i 65 § andra
stycket och i anvisningspunkt 1 skola
äga motsvarande tillämpning i fall
som avses i paragrafens sista stycke.
Med äktenskaps ingående är därvid
att jämställa att sammanlevnaden
återupptagits efter äktenskapets upplösning
eller att barn fötts eller - i
fråga om sammanlevnad som börjar
efter barnets födsel - att sammanlevnaden
börjar.

SkU 1975/76:27

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1977 års taxering.

Skattskyldig, som enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1973:374)om ändring i kommunalskattelagen(1928:370)förvärvat pensionsförsäkring,
äger med verkan i beskattningshänseende under år 1976 återföra
försäkringen till den tidigare innehavaren. Om sådan överlåtelse sker skall,
i den mån yrkande därom framställs, den som återfått försäkringen anses
som försäkringens ägare redan från ingången av år 1976.

Skl) 1975/76:27

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 9 § 3 mom. och 11 § 1 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt’ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

3 m o m.2 Ha makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och
under någon del därav varit bosatta här i riket, båda haft taxerad inkomst,
skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem
båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst Med A-inkomst förstås inkomst
av tjänst, dock icke periodiskt un- av tjänst, dock icke periodiskt understöd
eller därmed jämförlig perio- derstöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt som avses i 31 § kom- disk intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen,
samt inkomst av munalskattelagen, samt inkomst av

jordbruksfastighet och rörelse om jordbruksfastighet och rörelse om

den skattskyldige varit verksam i den skattskyldige varit verksam i

förvärvskällan i ej blott ringa om- förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Med B-inkomst förstås öv- fattning. Till A-inkomst räknas även

riga inkomster. inkomst som beskattas enligt tredje

stycket av anvisningarna till 521 kommunalskattelagen.
Med B-inkomst
förstås övriga inkomster, härunder
inbegripet belopp som avses i fjärde
stycket av nämnda anvisningar.

Beskattningsbar A-inkomst utgöres av det sammanlagda beloppet av den
skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag,
grundavdrag och sådant avdrag utöver grundavdrag som avses i 2 mom.
andra stycket. Beskattningsbar A-inkomst avrundas nedåt till helt hundratal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgöres av skillnaden mellan den skattskyldiges
beskattningsbara inkomst, beräknad enligt 2 morn., och den beskattningsbara
A-inkomsten.

11 §

1 m o m.3Äkta makar, som under 1 m o m. Äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans, beskattningsåret levt tillsammans,

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

Senaste lydelse 1970:163.

3 Senaste lydelse 1975:313.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxeras en var för sin inkomst sami taxeras en var för sin inkomst, varvid

mannen därjämte för boets gemen- anvisningarna till 52 sv kommunalskat samma

inkomst. telagen (1928:370) äga motsvarande

tillämpning.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt eller
delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen avräknas
å den andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9 § 2 mom. andra stycket sägs, beräknas för vardera maken
för sig, varvid bestämmelserna i 52 § 1 mom. fjärde och femte styckena
kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning.

I fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomst, beräknas skatten
på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar Ainkomst
och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten enligt sjätte-nionde
styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskattningsbar B-inkomst, beräknas skatten på det
sammanlagda beloppet av dessa inkomster och fördelas på makarna efter
förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna.

I annat fall sammanlägges beskattningsbar B-inkomst hos make, som
har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten, med andra makens beskattningsbara
inkomst. Därefter beräknas skatt med tillämpning av 10 § 1 mom.
på summan av nämnda B-inkomst och andra makens beskattningsbara inkomst.
Skatten på makarnas B-inkomster utgör skillnaden mellan den sålunda
beräknade skatten och den skatt som belöper på den i nämnda summa
ingående beskattningsbara A-inkomsten. Skatten på B-inkomst fördelas på
makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Bestämmelserna
i 10 § 3 mom. skola därvid iakttagas.

Om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster icke överstiger
2 000 kronor, skola dessa mkomster vid tillämpning av detta moment anses
som A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattningsbara A-inkomst
och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1977 års taxering.

Skattskyldig, som enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen
(1973:375) om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt
förvärvat pensionsförsäkring, äger med verkan i beskattningshänseende
under år 1976 återföra försäkringen till den tidigare innehavaren.
Om sådan överlåtelse sker skall, i den mån yrkande därom framställs, den
som återfått försäkringen anses som försäkringens ägare redan från ingången
av år 1976.

SkU 1975/76:27

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives att 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt’
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

1 m o m.2 För äkta makar, som 1 m o m. För äkta makar, som

under beskattningsåret levt tillsam- under beskattningsåret levt tillsammans,
beräknas den skattepliktiga mans, beräknas den skattepliktiga

förmögenheten för makarna var för förmögenheten för makarna var för

sig, varvid boels gemensamma förmo- sig. Har därvid skuld, som i 5 § av genhet

inräknas i mannens skal- ses, helt eller delvis ej kunnat ut tepliktiga

förmögenhet. Har därvid nyttjas å den därtill närmast berät skuld,

som i 5 § avses, helt eller del- tigade makens förmögenhet, må

vis ej kunnat utnyttjas å den därtill bristen avräknas å den andra makens

närmast berättigade makens förmo- förmögenhet,

genhet, må bristen avräknas å den
andra makens förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, och uppgår
barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst till
minst 100 kronor, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för den skattskyldige
och barnet var för sig.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i första
stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra stycket gemensamt
för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedömes
med hänsyn till den sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten.
Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet och fördelas
på envar efter hans skattepliktiga förmögenhet. Vad i 11 § 3 mom.
sägs skall därvid iakttagas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1977 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859.

2 Senaste lydelse 1974:241.

SkU 1975/76:27

4 Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrives att 1 och 2 §§ skogskontolagen (1954:142)’ skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse, som i självdeklaration
till ledning för taxering för inkomst
har att uppgiva intäkt av
skogsbruk, må under de förutsättningar
och i den utsträckning nedan
stadgas erhålla uppskov med taxering
till kommunal och statlig inkomstskatt
för den del av intäkten,
som insatts å särskilt konto i bank
(skogskonto). Rätt att erhålla uppskov,
som nu sagts, tillkommer icke
delägare i handelsbolag eller kommanditbolag
för någon del av den
inkomst, han åtnjutit av bolagets
verksamhet. Ej heller tillkommer sådan
rätt delägare i oskiftat dödsbo,
på vilket 53 § 3 mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen tillämpas, för
någon del av den inkomst han åtnjutit
av dödsboets verksamhet.

1§2

Föreslagen lydelse

Fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse, som i självdeklaration
till ledning för taxering för inkomst
har att uppgiva intäkt av
skogsbruk, må under de förutsättningar
och i den utsträckning nedan
stadgas erhålla uppskov med taxering
till kommunal och statlig inkomstskatt
för den del av intäkten,
som insatts å särskilt konto i bank
(skogskonto). Rätt att erhålla uppskov,
som nu sagts, tillkommer icke
delägare i handelsbolag eller kommanditbolag
för någon del av den
inkomst, han åtnjutit av bolagets
verksamhet. Ej heller tillkommer sådan
rätt delägare i oskiftat dödsbo,
på vilket 53 § 3mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen (1928:370)
tillämpas, för någon del av den inkomst
han åtnjutit av dödsboets
verksamhet. Uppskov må ej åtnjutas
i fråga om inkomst, som taxeras enligt
tredje stycket av anvisningarna
till 521 kommunalskattelagen.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt centralkassa
för jordbrukskredit.

Skattskyldig må för ett och samma beskattningsår och för en och samma
förvärvskälla endast göra insättning å ett skogskonto. Har skattskyldig i
strid mot denna bestämmelse upplagt skogskonto i mer än en bank må
uppskov med taxering erhållas allenast för insättning å det först öppnade
kontot.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263.

“Senaste lydelse 1975:263.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §’

Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskattningsår
avse högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse.

Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 11 av anvisningarna
till 21 § kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan intäkt
i dess helhet.

Skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning tillträtt ny mark och efter
tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till framtida betalning av sådan
likvid som anges i andra stycket, må för beskattningsår, under vilket likviden
ännu ej förfallit till betalning, erhålla uppskov med högst ett belopp, motsvarande
köpeskillingen för skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt
eller sjuttio procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas för Uppskov må dock ej åtnjutas för
högre belopp än som motsvarar den högre belopp än som motsvarar den

beräknade nettointäkten av den för- beräknade nettointäkten av den förvärvskälla,
varifrån intäkten av värvskälla, varifrån intäkten av

skogsbruk härrör. skogsbruk härrör, eller - i fall då del

av nettointäkten taxeras enligt tredje
stycket av anvisningarna till 52 $ kommunalskattelagen
(1928:370)- den del
av återstående nettointäkt som taxeras
hos skattskyldig som är berättigad till
uppskov.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som avses
i 53 § 1 mom. första stycket 0 kommunalskattelagen (1928:370), får uppskov
åtnjutas till den del utdelningen härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten
under det beskattningsår vartill utdelningen hänför sig på samma
sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige
drivit själv.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1977 års taxering.

3 Senaste lydelse 1975:263.

SkU 1975/76:27

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrives att punkt 1 av anvisningarna till 1 § lagen
(1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till l §

l.2 Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskattningsår,
om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma
i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra
ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig
till minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres såsom ersättning för årlig pension, skall
i allmänhet anses hänföra sig till tio år.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 4 morn., skall anses hänföra sig
till det antal år den skattskyldige innehaft aktien eller andelen.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsvarar
förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och värdet
av ett års skogstillväxt å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 2 mom. vid 6)—8) samt i 3 § 3
mom. vid 2), 5) och 6), skall anses hänföra sig till det antal år den skattskyldige
bedrivit jordbruket eller rörelsen. Har skattskyldig åtnjutit ackumulerad
inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels- eller kommanditbolag,
skall inkomsten anses hänförlig till den tid han varit delägare
i bolaget. Inkomsten skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige
bedrivit jordbruket eller rörelsen eller varit delägare i bolaget, därest
han så yrkar och företer utredning om det antal år vartill inkomsten hänför
sig, eller eljest om det framstår såsom uppenbart att inkomsten hänför sig
till kortare tid.

Har jordbruk eller rörelse, som be- Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits
av den ena av två makar, drivits av den ena av två makar,

övertagits av den andra maken, skall övertagits av den andra maken, skall

denne, om han så yrkar, anses hava denne, om han så yrkar, anses hava

bedrivit jordbruket eller rörelsen bedrivit jordbruket eller rörelsen

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860.

2 Senaste lydelse 1974:860.

2 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 27

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

jämväl under den förstnämnda makens
innehav av förvärvskällan, under
förutsättning att makarna då
voro taxerade med tillämpning av
11 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt
eller, därest andra maken
haft inkomst, skulle hava taxerats
med tillämpning av nämnda
bestämmelse. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning när andel
i handels- eller kommanditbolag,
som ägts av den ena av två makar,
övertagits av den andra maken samt
när jordbruk, rörelse eller andel i bolag
i samband med den ena makens
död övertagits av den andra maken,
och denne var ensam dödsbodelägare.
Inkomst, som enligt tredje stycket
av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370) taxeras hos
make, skall icke till någon de! anses
utgöra ackumulerad inkomst.

Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar
gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna
bestämmelse.

Vid skatteberäkning enligt 1 § skall oskift dödsbo och den avlidne anses
som en och samma skattskyldig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången i fråga om 1977 års taxering.

SkU 1975/76:27

6 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrives i fråga om uppbördslagen (1953:272/
dels att 54 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 77 b §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 S

Har skattskyldig eller annan arbetsgivare än i 53 § 1 mom. tredje stycket
sägs försummat att inbetala skatt under rätt uppbördstermin, äger han att
senast den 18 i den månad, under vilken terminen infallit, på postanstalt
inom riket betala skatten med skatteanvisning, varvid han skall erlägga
särskild avgift, utgörande för skattebelopp om

högst 20 kronor 20 öre

över 20 men icke över 50 ” 50 «

50 ” ” över 100 ” 1 krona samt

över 100 ” 1 ^ för

varje påbörjat hundratal kronor.

Oavsett om inbetalning av skatt avser en eller flera skatteposter, vare
högsta avgift etthundra kronor.

Sådan särskild avgift skall dock
beträffande preliminär skatt icke erläggas
av skattskyldig som uppbär
pension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och för vilken utfärdats
debetsedel på preliminär Bskatr.

Inbetalas skatt i den ordning, som Inbetalas skatt i den ordning, som
i första stycket sägs, skall postanstalt i första stycket sägs, skall postanstalt

lämna kvitto i enlighet med vad i lämna kvitto i enlighet med vad i

53 § 2 mom. första stycket finnes 53 § 2 mom. första stycket finnes

föreskrivet samt därjämte förse skat- föreskrivet samt på kvittot ange den

teanvisningen med frimärke till be- erlagda särskilda avgiften.

lopp, motsvarande den erlagda särskilda
avgiften.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må länsstyrelse förordna
om återbetalning, helt eller delvis, av avgift, som erlagts enligt bestämmelserna
i denna paragraf.

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

77 b !

Har gift skattskyldig icke i föreskriven
tid och ordning inbetalat skatt som
påförts pä grund av sådan inkomst som
avses i tredje stycket av anvisningarna
till 52 § kommunalskattelagen

(1928:370), är maken jämte den skatt -skyldige betalningsskyldig för skattebeloppet
jämte restavgift. Beloppet får
uttagas hos maken i den ordning som
gäller för indrivning av skatt som påförts
honom.

Makes ansvarighet enligt första
stycket avser det belopp som utgör
skillnaden mellan den skattskyldige
debiterad skatt på grund av inkomst
och den skatt på grund av inkomst som
skulle ha påförts den skattskyldige om
denne icke haft att erlägga skatt för
inkomst som avses i första stycket.
Skatt, som har erlagts på annat sätt
än genom indrivning hos den skattskyldiges
make, anses i första hand avse
annat än inkomst enligt första stycket.
I fråga om betalning av skatt enligt
detta stycke äga bestämmelserna i
21 3 mom. andra stycket motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

SkU 1975/76:27

7 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

dels att 26 § och 105 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 38 § 4 morn., av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §2

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bokföringsmässiga
grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto,
skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift om storleken av omsättningen,

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse
med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade
grunderna,

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller
andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit
ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av levnadskostnader
eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader
i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige åtnjutit
av rörelsen eller jordbruksfastigheten,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom resekostnader,
i den mån sådant belopp icke utgivits till anställda och upptagits
å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock att, därest lämnandet är
förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter medgivande av skattechefen
i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt,
må lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer
och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till leverans
av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier, samt

10) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar för framtida
garantiutgifter.

Redovisas inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga
grunder men utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och för '

Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

! Senaste lydelse 1973:1058.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lustkonto, skal! beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar
gälla vad ova t sägs.

Vid redovisning av inkomst av rörelse
och jordbruksfastighet skall gift
skattskyldig uppge art och omfattning
av sitt och makens arbete i förvärvskällan
samt i övrigt lämna de uppgifter
som erfordras för tillämpning av anvisningarna
till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370).

Vad i denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår
försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesättningen
å lager samt fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad
i 27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

38 §

4 m o m. Det åligger skattskyldig,
vars make skall taxeras för inkomst
enligt tredje stycket av anvisningarna
till 52 i kommunalskattelagen
(1928:370), att lämna denne de uppgifter
om verksamheten som behövs
för beräkning av inkomsten.

105 S

1 morn.1 Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av
besvär, att taxering verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort eller
ej skett till riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga
erforderlig rättelse. Skattskyldigs hela taxering må dock icke höjas utöver
vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras
taxering av kammarrätten eller regeringsrätten därför att inkomst eller utgift
bör hänföras till annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav
föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det förstnämnda
beskattningsåret. Om någon av kammarrätten eller regeringsrätten befrias
från taxering därför att annan person i stället bort taxeras, må rätten överflytta
taxeringen på denne.

Kammarrätt eller regeringsrätten Kammarrätt eller regeringsrätten
äger vid ändring i skattskyldigs tax- äger vid ändring i skattskyldigs taxering
besluta om härav påkallad rät- ering besluta om härav påkallad rättelse
i taxering, som avser den skatt- telse i taxering, som avser den skattskyldiges
make eller med make vid skyldiges make eller med make vid

"Senaste lydelse 1973:1116.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

taxeringen jämställd skattskyldig,
såvitt angår tillämpning av 46 § 3
morn., 48 5 2 mom. eller 52 § 1
mom. kommunalskattelagen, 11 § 1
mom. lagen om statlig inkomstskatt
eller 12 § 1 mom. lagen om statlig
förmögenhetsskatt eller avser förutsättning
för skattereduktion enligt
2 § 4 mom. uppbördslagen. I mål angående
avdrag eller beskattning för
periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning äger
kammarrätt eller regeringsrätten vid
ändring av givarens eller mottagarens
taxering vidtaga därav föranledd
ändring av den andres taxering.

taxeringen jämställd skattskyldig,
såvitt angår tillämpning av 46 § 3
morn., 48 § 2 morn., 52 § 1 mom.
eller anvisningarna lill 52 § kommunalskattelagen,
llijl mom. lagen
om statlig inkomstskatt eller 12 § 1
mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt
eller avser förutsättning för
skattereduktion enligt 2 § 4 mom.
uppbördslagen. I mål angående avdrag
eller beskattning för periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk
utbetalning äger kammarrätt
eller regeringsrätten vid ändring av
givarens eller mottagarens taxering
vidtaga därav föranledd ändring av

den andres taxering.

Hava besvär anförts hos kammarrätten eller regeringsrätten rörande taxering,
som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare
befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid ändring
av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse
i erforderlig mån ändras.

Vidtager kammarrätt eller regeringsrätten sådan ändring i fråga om taxering
till kommunal inkomstskatt inom viss kommun att avdrag enligt
46 § 2 mom. kommunalskattelagen eller kommunalt grundavdrag icke vidare
kan helt utnyttjas inom samma kommun, skall, ändå att yrkande därom
icke framställts, sådan ändring vidtagas i taxering inom annan kommun
som kan föranledas av bestämmelserna i 46 ?: 4 mom. eller 50 § 3 mom.
andra stycket nämnda lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1977 års taxering.

SkU 1975/76:27

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 38 8 lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §■

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.
Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare,
som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom
lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall
lön under året understigit femhundra
Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen (1962:381)om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får
ske vid inkomsttaxeringen.

icke tagas till arbetstagare, vars
kronor.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 8 lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1962:408.
'Senaste lydelse 1975:317.

SkU 1975/76:27

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §J

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med sju tiondels procent
av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad,
som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren
skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att
hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen
för yrkesskadestatistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas till
arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till femhundra
kronor.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 5 lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får
ske vid inkomsttaxeringen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 S lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt
är stadgat.

1 Lagen omtryckt 1962:134. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:793.

1 Senaste lydelse 1975:818.

SkU 1975/76:27

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering Härigenom

föreskrives att 2 § lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2S1

Avgift utgår för varje år å vad arbetsgivaren sammanlagt under året utgivit
i lön till sjöman, som avses i 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295)
om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje arbetsgivare å lön i penningar och naturaförmåner
i form av kost eller bostad. Vid beräkningen skall bortses från
sjöman, vars lön under året understigit femhundra kronor, och sjöman som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för sjömans
lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning,
som arbetsgivare äger
uppbära enligt bestämmelserna i 3
kap. 16 S lagen (1962:38Dom allmän
försäkring. Avgift erlägges ej heller
för lön som arbetsgivare utgivit till
hemmavarande barn för arbete utfört
i hans förvärvsverksamhet i de fall
avdrag för lönen ej får ske vid in -

Avgift erlägges icke för sjömans
lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning,
som arbetsgivare äger
uppbära enligt bestämmelserna i 3
kap. 16 § lagen (1962:381)om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej heller
för lön som arbetsgivare utgivit till
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen
ej får ske vid inkomsttaxeringen.

komsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats för avgiften med hänsyn till det avgiftsbehov
som föranledes av de enligt 1 g bestämda eller eljest gällande
grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast
för året näst efter det år varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit
från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om avgift
som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

' Lagen omtryckt 1968:612. Rubrikens lydelse 1975:952.

2 Senaste lydelse 1975:952.

SkU 1975/76:27

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 11 kap. 3 § och 19 kap. 1 g lagen (1962:381)
om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

3 g2

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade; c)

ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad
för arbete för annans räkning; samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder
i stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten icke enligt 2 g är att hänföra till inkomst av
anställning.

Till inkomst som avses i forsla stycket
a) och b) räknas även sådan inkomst
av rörelse eller jordbruksfastighet,
som enligt tredje stycket av anvisningarna
till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370) taxeras hos försäkrad
vars make anses ha bedrivit rörelsen
eller bruka t fastigheten.

Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till
femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

19 kap.

1 S3

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för
tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan
av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller,

' Lagen omtryckt 1973:908.

1 Senaste lydelse 1974:510.

‘Lydelse enligt prop. 1975/76:46.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen,
annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren
under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande
det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade
genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall
arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas
såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre
omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per
år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen
efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare
beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift
beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak
samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad
gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
eller, där fråga är om arbete som utförts för annans räkning
utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt utomlands
och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension
skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses
från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock
från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen
enligt 11 kap. 2 8 tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av
anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller
är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt 3 kap. 16 §. Av- äger uppbära enligt 3 kap. 16 §. Avgift
erlägges ej heller för lön som ar- gift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare
utgivit till hemmavarande betsgivare utgivit till barn för arbete

barn för arbete utfört i hans förvärvs- utfört i hans förvärvsverksamhet i

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse

verksamhet i de fall avdrag för lönen
ej får ske vid inkomsttaxeringen eller
för ersättning för vilken bevillningsavgift
erlagts enligt lagen (1908:128
s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.

Föreslagen lydelse

de fall avdrag för lönen ej får ske
vid inkomsttaxeringen eller för ersättning
för vilken bevillningsavgift
erlagts enligt lagen (1908:128 s. 1) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas

i fråga om beräkning av inkomst och avgift för tid från och med den 1
januari 1976.

SkU 1975/76:27

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 2 och 4 §§ lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön
till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.
I fråga om sjöman som avses i 1 ii 1 mom. första stycket lagen (1958:295)
om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre
procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet
fastställer med motsvarande tillämpning av 19 kap. 4 ii andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön
under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, eller
till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 $ lagen om allmän för- i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för säkring. Avgift erlägges ej heller för

lön som arbetsgivare utgivit till hem- lön som arbetsgivare utgivit till barn

mavarande barn för arbete utfört i för arbete utfört i hans förvärvsverk hans

förvärvsverksamhet i de fall av- samhet i de fall avdrag för lönen ej

drag för lönen ej får ske vid in- får ske vid inkomsttaxeringen,

komsttaxeringen.

4$’

Fysisk person, som åtnjutit in- Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt komst av annat förvärvsarbete enligt

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:774.

1 Senaste lydelse 1975:953.

3 Senaste lydelse 1975:315.

SkU 1975/76:27

Föreslagen lydelse

11 kap. 3 S lagen (1962:381) om allmän
försäkring i form av inkomst
av här i riket bedriven rörelse, inkomst
av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom eller sådan
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
som avses i andra stycket av
nämnda lagrum, erlägger allmän arbetsgivaravgift
om inkomsten av annat
förvärvsarbete överstiger 18 000
kronor eller det lägre belopp sorn följer
av förde stycket. Avgiften är fyra
procent av den del av inkomsten
som överstiger nämnda belopp. Avgift
erlägges icke i den mån arbetsgivare
har att erlägga allmän arbetsgivaravgift
för inkomsten enligt 2 §
denna lag.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt
avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej
sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses
hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra
kronor för år tages den ej i beräkning.

Härrör inkomst som avses i forsta
stycket från verksamhet, som bedrivits
av makar gemensamt eller av den ena
maken med hjälp av den andra, iakttages
följande. Avgift erlägges för inkomst
av sådan verksamhet, om inkomsten
överstiger ett för makarna gemensamt
belopp av 18000 kronor.
Detta belopp fördelas mellan makarna
i förhållande till storleken av vardera
makens inkomst av verksamheten.
Har make även haft annan inkomst
enligt första stycket, erlägges avgift för
sådan inkomst, om den överstiger
18 000 kronor minskat med den del
av makarnas gemensamma avgiftsfria
belopp som tillgodoräknats honom.

Nuvarande lydelse

11 kap. 3 S lagen (1962:381) om allmän
försäkring i form av inkomst
av här i riket bedriven rörelse eller
inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom, erlägger
allmän arbetsgivaravgift om
inkomsten av annat förvärvsarbete
överstiger 18 000 kronor. Avgiften är
fyra procent av den del av inkomsten
som överstiger nämnda belopp. Avgift
erlägges icke i den mån arbetsgivare
har att erlägga allmän arbetsgivaravgift
för inkomsten enligt 2 S
denna lag.

SkU 1975/76:27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med makar likställas personer som avses
i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket
d) lagen om allmän försäkring.

SkU 1975/76:27

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §’

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar
en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit
som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för
lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för
lön som arbetsgivare utgivit till barn
för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej
får ske vid inkomsttaxeringen.

1 Lydelse enligt prop. 1975/76:46.

3 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 27

SkU 1975/76:27

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrives att 3§ lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar
en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön
i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får
ske vid inkomsttaxeringen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

'Senaste lydelse 1975:321.

SkU 1975/76:27

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §'

Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar
fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit
som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av kost
eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får
ske vid inkomsttaxeringen.

för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas

i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

1 Senaste lydelse 1975:322.

SkU 1975/76:27

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen Härigenom

föreskrives att 2 § lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till
arbetsmarknadsutbildningen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar
fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit
som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 S lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får
ske vid inkomsttaxeringen.

för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas

i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

SkU 1975/76:27

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Arbetsgivare erlägger årligen vuxenutbildningsavgift med belopp som
motsvarar 0,15 procent av summan av vad arbetsgivaren under året har
utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av
kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid beräkningen
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
sista punkten lagen om allmän försäkring föreligger.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 5 lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare har
utgivit till hemmavarande barn för
arbete utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej
tår ske vid inkomsttaxeringen.

för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare har
utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas

i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

SkU 1975/76:27

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

För finansiering av delpensionsförsäkringen erlägger arbetsgivare årligen
socialförsäkringsavgift som motsvarar 0,25 procent av summan av vad arbetsgivaren
under året utgivit som lön till arbetstagare hos honom i pengar
eller som naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses
i 3 kap. 2§ andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring,
annan ersättning för utfört arbete.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

barn för arbete utfört i hans förvärvs- utfört i hans förvärvsverksamhet i

verksamhet i de fall avdrag för lönen de fall avdrag för lönen ej får ske
ej får ske vid inkomsttaxeringen. vid inkomsttaxeringen.

Avgiften skall ingå till en fond, som förvaltas av riksförsäkringsverket.

Med arbetsgivare avses den som enligt 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Avgiftsbestämmelserna i 7 §

tillämpas från och med januari 1976. Avgiften utgör för kalenderåret 1976

0,125 procent av avgiftsunderlaget.

SkU 1975/76:27

Motionerna

I detta sammanhang behandlas motionerna

1975/76:262 av herr Torwald m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att avdragsrätt för lön till barn, som fyllt 16 år, i princip skall föreligga,
oavsett när arbetet har utförts,

2. att angiven tidsgräns i 52 § kommunalskattelagen (1928:370) för medhjälpande
make skall sänkas till 400 timmar,

3. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts under rubriken
”Gemensam verksamhet”, när det gäller företag med påtagligt säsongberoende
verksamhet;

1975/76:399 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen om tilläggsdirektiv till
1972 års skatteutredning för en rättvisare beskattning av makars B-inkomster,

2. att riksdagen i avvaktan därpå beslutar om en sådan ändring av lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt att makes B-inkomst till den del den
understiger 2 000 kr. alltid särbeskattas;

1975/76:454 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen vid
behandlingen av prop. 1975/76:77 beslutar

1. att rätt till inkomstuppdelning i s. k. medhjälparfall skall föreligga,
om medhjälpande makens arbetsinsats under det år som inkomsten intjänats
uppgår till minst 400 timmar,

2. att som sin mening uttala vad som har anförts i motionen beträffande
arbete som är förlagt i bostaden, samt

3. att arbetsersättning till barn över 16 år, som har utfört arbete i föräldrarnas
företag, alltid skall beskattas hos barnet om ersättningen inte överstiger
marknadsmässigt vederlag;

1975/76:456 av fru Ingvar-Svensson (c) och fru Fredrikson (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att angiven tidsgräns för medhjälpande make skall sättas till 400 timmar,

2. att särskilda föreskrifter för arbetsinsatsens lokalitetsanknytning inte
utfärdas,

3. att avdragsrätt skall gälla för alla barn över 16 år som arbetat i föräldrars
förvärvsverksamhet i sådan omfattning att de därav uppnått skattepliktig
inkomst;

1975/76:948 av herr Adolfsson m. fl. (m,c,fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar att anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:730), tredje
stycket, får följande lydelse:

När näringsverksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andre
maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 100 timmar un -

SkU 1975/76:27

der beskattningsåret, skall denne på grund av sin arbetsinsats beskattas för
viss inkomst av verksamheten. Detta sker genom att han taxeras för så
stor del av nettointäkten av förvärvskällan som kan anses motsvara marknadsmässigt
vederlag för arbetet. Omfattar beskattningsåret (= propositionen
=) hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma

bostadsutrymme får medräknas när det med hänsyn till rörelsens art och
andra omständigheter föreligger skäl att medräkna arbetsinsatsen. Vid bedömande
(= propositionen =) ersättning uppburits.

1975/76:987 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Karl Bengtsson i Varberg
(fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370), tredje
stycket, får följande lydelse:

När näringsverksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andre
maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 400 timmar under
beskattningsåret, skall denne på grund av sin arbetsinsats beskattas för
viss inkomst av verksamheten. Detta sker genom att han taxeras för så
stor del av nettointäkten av förvärvskällan som kan anses motsvara marknadsmässigt
vederlag för arbetet. Omfattar beskattningsåret (= propositionen
=) med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas när det med hänsyn till rörelsens
art och andra omständigheter föreligger skäl att medräkna arbetsinsatsen.
Vid bedömande (= propositionen =) ersättning uppburits.

2.a) att lön till skattskyldigs barn över 16 år, oavsett arbetad tid, skall
vara avdragsgill i den skattskyldiges rörelse/jordbruk för såvitt lönen icke
överstiger marknadsmässigt vederlag,

b) att anvisningarna till 20 § KL får följande lydelse:

Hemmavarande barn, som fyllt 16 år men ej 18 år och som deltagit i
den skattskyldiges förvärvsverksamhet anses ej tillhöra arbetspersonalen,
med mindre barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor att den föranleder
skatteplikt för barnet enligt 51 §.

1975/76:999 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar att i lagförslagen till propositionen 1975/76:77 vidtas följande
justeringar:

1. att gränsen 600 timmar, som föreslås i propositionen för makens arbetsinsats,
sänks till 400 timmar,

2. att tredjedelsbegränsningen enligt propositionens förslag slopas,

3. att arbetsplatsens belägenhet blir utan betydelse för möjligheten att
undvika sambeskattning,

4. att ersättning till barn godtas såsom avdragsgill, om barnet med sina
övriga inkomster uppnår beskattningsbar inkomst;

1975/76:1006 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs att
det föreslagna sista stycket av p. 13 i anvisningarna till 32 § kommunal -

SkU 1975/76:27

skattelagen (1928:370) ges en utformning som bättre återger departementschefens
intentioner sådana som de kommit till uttryck i hans uttalanden
i det näst sista stycket på s. 77 i prop. 1975/76:77;

1975/76:1015 av herr Nordgren m. fl. (m,c,fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar att anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370) får följande
lydelse:

Hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som deltagit i den
skattskyldiges förvärvsverksamhet anses ej tillhöra arbetspersonalen, med
mindre barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor att den föranleder
skatteplikt för barnet enligt 51 §.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser får avdrag inte medges för lön till make
eller för värdet av makes arbetsinsats. Motsvarande förbud gäller även beträffande
lön till hemmavarande barn under 16 år. Är barnet mellan 16
och 18 år medges avdrag endast under vissa förutsättningar. Avdragsförbuden
medför s. k. faktisk sambeskattning av familjens arbetsinkomster
när make och barn utfört arbete i den skattskyldiges förvärvsverksamhet.
Om verksamheten i stället drivs i aktiebolags- eller handelsbolagsform eller
om familjen driver verksamheten gemensamt, får emellertid inkomsten delas
upp.

Makar

I propositionen föreslås att den faktiska sambeskattningen av makar i
princip slopas i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse. Samtidigt
begränsas möjligheterna till inkomstuppdelning i de fall som inte berörs
av den faktiska sambeskattningen. Såvitt avser aktiebolag och handelsbolag
behandlas reglerna emellertid i prop. 1975/76:79 och utskottets betänkande
1975/76:28. Reglerna, som grundar sig på förslag av företagsskatteberedningen
och 1972 års skatteutredning, får ses som en kompromiss mellan
olika ståndpunkter i syfte att så långt möjligt tillgodose berättigade krav
på individuell beskattning av arbetsinkomster och en ökad neutralitet mellan
olika företagsformer samt att samtidigt hindra obehörig inkomstuppdelning.
De innebär bl. a. följande.

Nettointäkten av verksamheten skall i princip beskattas hos den av makarna,
som har den ledande ställningen i företaget. Medhjälpande make,
som utfört arbete i förvärvskällan minst 600 timmar, skall emellertid beskattas
för värdet härav, beräknat efter marknadsmässig ersättning, dock
för högst en tredjedel av inkomsten av förvärvskällan. Av kontrollskäl föreslås
att arbete i bostaden skall medräknas endast om särskild arbetslokal
för verksamheten saknas och det med hänsyn till verksamhetens art föreligger
synnerliga skäl att medräkna arbetsinsatsen. Om den medhjälpande

SkU 1975/76:27

maken helt eller delvis äger förvärvskällan eller nedlagt kapital däri, skall
hinder inte möta mot att därutöver beskatta honom för vad han uppburit
av denna anledning.

Om inte någon av makarna haft den ledande ställningen i företaget skall
det anses som om de drivit verksamheten gemensamt. I så fall skall var
och en beskattas för den del av verksamheten som med hänsyn till arbete
och övriga omständigheter tillkommer honom.

1 motionerna 1975/76:262, 454, 456, 948, 987 och 999 instämmer motionärerna
i syftet med propositionen men anser att förslagen är mer restriktiva
än som kan motiveras av kontrolltekniska och andra administrativa
skäl. För att undvika alltför stora tröskeleffekter och kvarstående orättvisor
vid beskattningen yrkar de att kravet på en minsta arbetsinsats om 600
timmar sänks till 400 timmar eller (motionen 1975/76:948) 100 timmar.
Vidare yrkas i motionerna 1975/76:454 och 456 att kravet på att arbetsinsatsen
i regel skall vara förlagd utanför hemmet mjukas upp eller slopas.
Motsvarande yrkanden återfinns i motionerna 1975/76:948, 987 och 999,
där motionärerna vidare anser att värdet av medhjälpande makes arbetsinsats
skall beskattas hos denne även till den del värdet överstiger en tredjedel
av nettointäkten.

Utskottet instämmer i uppfattningen att den faktiska sambeskattningen
av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse bör avvecklas. Som anförts
i propositionen bör emellertid reglerna i möjligaste mån utformas så att
obehörig inkomstuppdelning undviks, vilket får till följd att reglerna blir
relativt komplicerade, inte minst från administrativ synpunkt. Om ett alltför
lågt timantal väljs, tvingas taxeringsmyndigheterna pröva avdragsyrkanden
rörande arbetsinsatser av så ringa omfattning att en kontroll inte är praktiskt
genomförbar. Å andra sidan bör timantalet inte sättas så högt att syftet
med reformen i väsentlig mån blir åsidosatt. Den föreslagna gränsen 600
timmar grundas på förslag av en bred majoritet inom företagsskatteberedningen
och skatteutredningen och utgör en enligt utskottets uppfattning
skälig kompromiss mellan olika ståndpunkter. Utskottet finner sig således
böra tillstyrka propositionen i denna del och avstyrker de yrkanden på denna
punkt som framställs i motionerna 1975/76:262, 454, 456, 948, 987 och
999.

Av kontrolltekniska skäl föreslås i propositionen att arbete som utförts
i bostaden i allmänhet bör medräknas endast om särskild arbetslokal för
verksamheten saknas och synnerliga skäl föreligger att beakta arbetsinsatsen.
Som framgår av olika exempel i propositionen skall emellertid en inkomstuppdelning
åtminstone i allmänhet kunna göras, om det står klart att arbetsinsatsen
i bostaden varit av väsentlig betydelse. Det bör framhållas att
en generell rätt att medräkna arbete i bostaden skulle innebära oöverstigliga
utredningssvårigheter och gränsdragningsproblem för taxeringsmyndigheterna.
Med hänsyn härtill och till att motionärerna enligt utskottets upp -

SkU 1975/76:27

fattning inte angett några exempel på beaktansvärda fall som kommer att
falla utanför de i propositionen föreslagna reglerna, är utskottet inte berett
att medverka till lättnader i detta avseende. Utskottet avstyrker således
motionerna 1975/76:454, 456, 948, 987 och 999 även i denna del.

En korrekt beräkning av marknadsmässig ersättning för makes arbetsinsats
är - som framförs i propositionen - givetvis förenad med avsevärda
svårigheter. Regeln att högst en tredjedel av nettointäkten får beskattas hos
medhjälparen är enligt utskottets uppfattning ägnad att underlätta tillämpningen.
Inom såväl 1972 års skatteutredning som företagsskatteberedningen
uppnåddes bred majoritet också på denna punkt. Enligt utskottets uppfattning
innebär förslaget en rimlig avvägning av kontrollaspekterna gentemot
makarnas berättigade krav på inkomstuppdelning. Tillräckliga skäl saknas
att frångå förslaget i denna del. Utskottet tillstyrker således propositionen
och avstyrker motionerna 1975/76:948, 987 och 999 i denna del.

Beträffande gränsdragningen mellan gemensam verksamhet och medhjälparfallen
yrkas i motionen 1975/76:262 att särskild hänsyn skall tas till
turistbetonade serviceföretag m. fl. som kräver intensiva arbetsinsatser under
korta högsäsonger. Sådant serviceföretag bör enligt motionärernas uppfattning
kunna anses bedrivet av makarna gemensamt om de båda arbetar
på heltid i verksamheten.

I sådana företag som motionärerna avser kan det givetvis många gånger
vara så att medhjälpande make icke uppnår erforderligt timantal för sin
arbetsinsats för att inkomstuppdelning skall kunna ske. Enligt utskottets
uppfattning är det emellertid inte motiverat att tillskapa speciella regler,
så att medhjälpande make i dessa fall i stället skall kunna anses ha drivit
verksamheten gemensamt med andre maken. Denna gränsdragningsfråga
bör således bedömas enligt de allmänna kriterier som uppställs i propositionen.
Det bör emellertid framhållas att frågan, om makarna drivit gemensam
verksamhet eller om en av dem endast skall anses som medhjälpare,
i fortsättningen skall bedömas med hänsyn till samtliga faktorer och inte
enbart med hänsyn till vem som formellt står för verksamheten. Makarnas
arbetsinsatser i de fall motionärerna avser torde många gånger kunna fördelas
tämligen lika dem emellan, och förhållandena kan givetvis vara sådana att
verksamheten med hänsyn även till de närmare omständigheterna i övrigt
skall kunna anses gemensamt driven enligt de nya reglerna. Av det anförda
framgår att utskottet avstyrker motionen 1975/76:262 även i denna del.

I detta sammanhang behandlar utskottet vissa frågor om beskattningen
av B-inkomster m. m.

Det yrkande som framställs i motionen 1975/76:1006 torde avse två detaljfrågor
varav den ena behandlas i den nu förevarande propositionen och
den andra i prop. 1975/76:79.1 den förstnämnda propositionen föreslås bl. a.
att hinder inte skall möta mot att medhjälpande make beskattas - förutom
för värdet av sin arbetsinsats intill en tredjedel av nettointäkten av verk -

SkU 1975/76:27

samheten - även för skäligt belopp som han kan ha uppburit på grund
av delägarskap eller kapitalinsats i verksamheten. Inkomsten skall i så fall
till denna del anses som B-inkomst. I prop. 1975/76:79 föreslås i fråga om
inkomstuppdelning beträffande handelsbolag i motsvarande fall, att hinder
inte skall möta mot att - innan inkomsten delas upp enligt liknande mönster
som i prop. 1975/76:79 - tillgodoräkna make och barn ränta på det i handelsbolaget
insatta kapitalet.

Motionärerna yrkar att delägarnas fördelning av inkomst av handelsbolag
alltid skall godtas vid beskattningen, och de berör också frågan om fördelningen
härav på A- och B-inkomst, en fråga som bl. a. har betydelse
för beräkningen av arbetsgivaravgifter.

En av målsättningarna i de både propositionerna är att åstadkomma ökad
neutralitet mellan olika företagsformer vid beskattningen. Frånsett det nu
ifrågavarande yrkandet beträffande handelsbolagsfallen råder enighet om
denna målsättning och om metoderna för att åstadkomma detta resultat.
Även om vissa särskilda tillämpningsproblem torde kvarstå olösta i handelsbolagsfailen
är emellertid dessa problem inte av sådan art att särskilda
undantag kan anses påkallade för dem.

Utskottet kan i princip instämma i motionärernas uppfattning om önskvärdheten
av att alltid kunna särskilja avkastning av kapital från arbetsinkomst.
Att genomföra ett sådant system generellt beträffande all inkomst
av jordbruksfastighet och rörelse är emellertid förenat med avsevärda problem
och skulle medföra såväl fördelar som nackdelar för dem som berörs
därav, och utskottet har för sin del betänkligheter mot att införa en valfrihet
för de skattskyldiga i detta hänseende. I sammanhanget bör erinras om
att frågan om beräkningen av arbetsgivaravgifter på egenföretagarens inkomst
är under utredning hos företagsskatteberedningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
1975/76:1006.

Som framgår av vad nyss anförts har emellertid förslagen i de båda propositionerna
utformats något olika beträffande vissa detaljer. Med hänsyn
till önskemålen om såvitt möjligt enhetliga regler har utskottet funnit sig
böra föreslå att frågan om särskiljande av B-inkomster av praktiska skäl
bör anstå i avvaktan på närmare erfarenheter av de nya reglerna. Detta
ställningstagande kan å andra sidan motivera att möjligheten att beskatta
medhjälpande make för inkomst på grund av äganderätt eller kapitalinsats
utformas i enlighet med vad som föreslås beträffande handelsbolagen. Utskottet
föreslår således att reglerna i dessa hänseenden jämkas, så att de
överensstämmer med prop. 1975/76:79. Utskottets förslag i dessa delar berör
fjärde stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen, 9 § lagen
om statlig inkomstskatt och 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

I motionen 1975/76:399 anför motionärerna bl. a. att makar inte bör beskattas
hårdare för sina B-inkomster än ensamstående eller andra sammanboende
utan barn och yrkar tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning

SkU 1975/76:27

att utreda denna fråga. I avvaktan på resultat av utredningens arbete yrkar
motionärerna att B-inkomst till den del den understiger 2 000 kr. alltid skall
särbeskattas.

Som utskottet framhållit vid sin behandling av motsvarande yrkande tidigare
år, motiverades 1970 års övergång från sambeskattning till individuell
beskattning av makars arbetsinkomster av arbetsmarknadspolitiska skäl
och hänsyn till kravet på likställighet mellan könen vid beskattningen. Övervägande
skäl ansågs emellertid tala för att bibehålla sambeskattningen av
makars B-inkomster. Utskottet är nu liksom tidigare medvetet om att den
nuvarande frigränsen på 2 000 kr. för B-inkomst, vilken tillkommit för att
förenkla det administrativa förfarandet, i undantagsfall medför vissa från
beskattningssynpunkt mindre önskvärda effekter, men det torde inte vara
möjligt att tillskapa regler som eliminerar dessa effekter utan att reglerna
samtidigt medför icke avsedda skattelättnader. Utskottet finnér inte f. n.
anledning att frånträda sin tidigare ståndpunkt till frågan om beskattningen
av makars B-inkomster. Med hänsyn härtill och till att 1972 års skatteutredning
givetvis är oförhindrad att ta upp såväl den principiella frågan om
sambeskattning av B-inkomster som den tekniska utformningen härav avstyrker
utskottet bifall till motionen 1975/76:399.

I propositionen berörs också andra frågeställningar beträffande värdeminskningsavdrag
m. m. och procentavdrag. Eftersom inkomsten skall beskattas
hos den av makarna som utövat verksamheten och inte hos den
verkliga ägaren, kan tveksamhet uppkomma i vilken ordning avdrag av
denna typ får tillgodoräknas. Såsom reglerna konstruerats torde värdeminskningsavdrag,
substansminskningsavdrag o. d. få dras av i vanlig ordning
vid beräkning av nettointäkten av förvärvskällan, varefter frågan hur inkomsten
skall fördelas mellan makarna inbördes bedöms enligt de nya reglerna.
Beträffande skogskontoavsättningen föreslås dock speciella regler, som
utskottet saknar anledning att närmare beröra. Eftersom s. k. procentavdrag
får avräknas först sedan nettointäkten fördelats mellan makarna enligt de
nya reglerna kommer emellertid möjligheterna att utnyttja detta avdrag att
begränsas. Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning att särskilda
regler inte behövs för detta fall.

Vardera maken ansvarar givetvis för riktigheten av sin deklaration enligt
reglerna om skattebrott och skattetillägg. Med anledning av vad som anförs
i propositionen angående skattetillägg bör i förtydligande syfte framhållas
att den som i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande till ledning
för sin taxering lämnar oriktig uppgift enligt 116a§ taxeringslagen skall
påföras skattetillägg med 50 96 av den skatt som - utöver vad som skulle
utgått om den oriktiga uppgiften följts - till följd av avvikelse påförs honom
själv eller hans make. Denna regel torde böra tillämpas även i de fall som
kan bli aktuella på grund av de nya reglerna om makars beskattning. Om
således en av makarna driver verksamheten och lämnar oriktig uppgift som
innebär att hans egen eller medhjälpande makes skatt blir för låg, skall

SkU 1975/76:27

skattetillägg påföras honom för såväl vad han själv som hans make skulle
ha undgått i skatt om den oriktiga uppgiften följts. Skattetillägg för den
medhjälpande maken blir inte aktuellt om denne fullt korrekt upprättat
sin deklaration med utgångspunkt i den nettointäkt av förvärvskällan som
redovisats av andra maken. I denna situation bör reglerna givetvis förstås
så, att frågan om skattetillägg skall bedömas med hänsyn till om makarnas
skatt totalt sett skulle ha blivit för låg. Särskilda lagbestämmelser i detta
hänseende torde - såvitt utskottet f. n. kan bedöma - inte erfordras.

Barn

Enligt gällande regler är avdrag inte medgivet för lön till hemmavarande
barn under 16 år. Är barnet mellan 16 och 18 år medges avdrag endast
om barnet tillhör arbetspersonalen vilket anses vara fallet om dess arbetsinkomst
tillsammans med andra inkomster är så stor att den föranleder
skatteplikt.

I propositionen föreslås att avdragsförbudet utvidgas även till barn som
inte är hemmavarande och att barn som studerar får anses tillhöra arbetspersonalen
endast under sommarferier eller annat uppehåll om minst en
månad. Vidare skall barn mellan 16 och 18 år anses tillhöra arbetspersonalen
endast om barnets inkomst i den skattskyldiges förvärvsverksamhet är så
stor att den som sådan föranleder skatteplikt. Endast lön som motsvarar
marknadsmässigt vederlag skall beaktas.

I motionerna 1975/76:987, 999 och 1015 yrkas att nuvarande regler behålles,
medan motionärerna i motionen 1975/76:454 yrkar att lön till barn
över 16 år alltid skall beskattas hos barnet. Motionärerna i motionerna
1975/76:262 och 456 begränsar sig till avdragsrätten för lön till barn under
pågående studier och anser att nuvarande regler i detta hänseende bör behållas.
Yrkandena grundar sig på invändningar som rests även vid remissbehandlingen
mot skatteutredningens förslag i dessa hänseenden.

Avdragsrätten för lön till barn bör - som anförs i propositionen - avvägas
med hänsyn till kravet på avdragsrätt om barnet verkligen utfört en betydande
arbetsinsats och kravet på att hindra obehörig inkomstuppdelning.
I propositionen framhålls, att föräldrarna i en rad fall genom att avlöna
barn sökt få avdrag för periodiska understöd, som annars inte skulle ha
varit avdragsgilla, och att riskerna för missbruk givetvis är störst i fråga
om studerande barn. Enligt departementschefens mening utgör förslaget
en rimlig lösning som i fråga om yrkesverksamma barn knappast innebär
någon förändring i förhållande til! vad som nu gäller. Utskottet instämmer
i dessa bedömningar och vill i likhet med departementschefen understryka
att även studerande barn kan uppbära lön med avdragsrätt för föräldrarna
om arbetsinsatsen varit av påtaglig omfattning.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna
1975/76:262, 454, 456, 987, 999 och 1015 i denna del.

SkU 1975/76:27

Övriga frågor

Mot de delar i propositionen som utskottet inte berört i det föregående
har utskottet inte något att erinra. Utskottet vill dock notera med tillfredsställelse
att frågan om möjlighet för folkpensionär att betala preliminär Bskatt
med pension som utfaller under uppbördsmånaden löses med det förslag
på denna punkt som läggs fram i propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidsgränsen för makes arbetsinsats

att riksdagen i denna del med bifall till propositionen avslår

a. motionen 1975/76:262 punkten 2,

b. motionen 1975/76:454 punkten 1,

c. motionen 1975/76:456 punkten 1,

d. motionen 1975/76:948,

e. motionen 1975/76:987,

f. motionen 1975/76:999 punkten 1;

2. beträffande arbete i bostaden

att riksdagen i denna del bifaller propositionen och avslår följande
motioner nämligen

a. motionen 1975/76:454 punkten 2,

b. motionen 1975/76:456 punkten 2,

c. motionen 1975/76:948,

d. motionen 1975/76:987,

e. motionen 1975/76:999 punkten 3;

3. beträffande tredjedelsregeln

att riksdagen i denna del med bifall till propositionen avslår
följande motioner nämligen

a. motionen 1975/76:948,

b. motionen 1975/76:987,

c. motionen 1975/76:999 punkten 2;

4. beträffande gemensam verksamhet

att riksdagen i denna del med bifall till propositionen avslår
motionen 1975/76:262 punkten 3;

5. beträffande beskattningen av B-inkomster m. m.
att riksdagen

a. med avslag på motionen 1975/76:1006 antar propositionen
i denna del med de ändringar beträffande beskattningen av
medhjälpande make som utskottet ovan förordat,

b. avslår motionen 1975/76:399;

6. beträffande ion till barn

att riksdagen i denna del med bifall till propositionen avslår
följande motioner nämligen

a. motionen 1975/76:262 punkten 1,

b. motionen 1975/76:454 punkten 3,

SkU 1975/76:27

c. motionen 1975/76:456 punkten 3,

d. motionen 1975/76:987 punkten 2,

e. motionen 1975/76:999 punkten 4,

f. motionen 1975/76:1015;

7. beträffande övriga frågor

att riksdagen bifaller propositionen i övriga delar;

8. beträffande förfättningsforslagen

att riksdagen till följd härav antar vid propositionen fogade
förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den
ändringen att anvisningarna till 52 5 erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Anvisningar

till 52 §

Ha makar andra-femte styckena.

Verksamheten anses femte stycket.

När verksamheten ersättning uppburits.

1 de fall då verksamhet bedrivits 1 de fall då verksamhet bedrivits
av den ena av makarna och den and- av den ena av makarna och den andra
maken ägt del i förvärvskälla eller ra maken ägt del i förvärvskälla eller

det i denna nedlagda kapitalet, möter det i denna nedlagda kapitalet, möter

ej hinder att sistnämnda make tax- ej hinder att sistnämnda make taxeras
- förutom för arbetsinkomst när eras - förutom för arbetsinkomst när

det skall ske enligt tredje stycket - det skall ske enligt tredje stycket -

även för skäligt belopp som han kan även för skälig ränta som han kan

ha uppburit på grund av sin ägan- ha uppburit på grund av sin äganderätt
eller kapitalinsats. derätt eller kapitalinsats.

Ha makarna tillkommer honom.

Av 65 § leva tillsammans.

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
med den ändringen att 9 § utgår ur förslaget,

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

5. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

8. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

9. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

10. lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks
pensionering,

SkU 1975/76:27

11. lag om ändring i lagen (1962:381) om allman försäkring
med den ändringen att 11 kap. 3 § erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens .förslag Utskottets förslag

3 §

Med inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första Till inkomst som avses i första

stycket a) och b) räknas även sådan stycket a) och b) räknas även sådan

inkomst av rörelse eller jordbruks- inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet,
som enligt tredje stycket av fastighet, som enligt punkt 13 av an anvisningarna

till 52 § kommunal- visningarna till 32 § eller anvisningarskattelagen
(1928:370) taxeras hos na till 52 § kommunalskattelagen
försäkrad vars make anses ha bedrivit (1928:370) taxeras hos försäkrad, om

rörelsen eller brukat fastigheten. den försäkrade varit verksam i för värvskällan

i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst i beräkning.

12. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivar-,
avgift,

13. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

14. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

15. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

16. lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till
arbetsmarknadsutbildningen,

17. lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,

18. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

Stockholm den 18 februari 1976

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c), Kristenson (s). Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp). Wikner
(s), Sundkvist (c), Stadling (s). Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herr
Lundgren (s), fru Troedsson (m) och herr Boström (s).

4 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 27

SkU 1975/76:27

Reservationer

beträffande tidsgränsen för makes arbetsinsats

1. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c),
Mundebo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och fru Troedsson (m),
som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”och 999" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara en viktig rättvisefråga, att den faktiska sambeskattningen
av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse avvecklas.

Propositionen innebär att makarna i de s. k. medhjälparfallen i princip
skall få beskattas efter vars och ens arbetsinsats. Som villkor uppställs dock
att den medhjälpande maken under året skall ha nedlagt minst 600 arbetstimmar
i den aktuella förvärvskällan. Under denna förutsättning får
medhjälpande make i sin deklaration i princip ta upp marknadsmässigt skälig
inkomst.

Det ligger inte i de skattskyldigas intresse att i medhjälparfallen dela
upp inkomsten om den är förhållandevis låg eller om den medhjälpande
rrlakens arbetsinsats är förhållandevis liten. Några skattemässiga fördelar
står i det fallet inte att vinna. Makarnas sammanlagda ATP-förmåner och
övriga sociala förmåner kan dessutom bli mindre. Möjligheterna till inkomstuppdelning
begränsas också av att den medhjälpande makens inkomst
inte får överstiga marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen.

Något krav på minsta arbetsinsats för den medhjälpande maken skulle
därför enligt utskottets uppfattning inte behöva ställas upp. Det kan dock
vara praktiskt att upprätthålla ett sådant krav av administrativa skäl. Timgränsen
bör emellertid då inte sättas så högt som har föreslagits i propositionen
utan sänkas till 400 timmar i enlighet med vad som har föreslagits
i flera motioner.

En sådan sänkning har i första hand betydelse när den medhjälpande
maken har deltidsarbete utanför det egna företaget men dessutom gör arbetsinsatser
där regelbundet eller under säsongtoppar. Det är enligt utskottets
uppfattning angeläget att inte försvåra den typen av kombinationssysselsättning,
som dessutom torde vara vanligast i familjer med låga inkomster.
Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1975/76:262. 454, 456, 987 och 999
i denna del. Yrkandet i motionen 1975/76:948 blir därigenom också delvis
tillgodosett.

dels att utskottet under punkten 1 bort hemställa

att riksdagen i denna del med bifall till motionerna 1975/76:262,
454, 456, 987 och 999 samt med anledning av motionen
1975/76:948 antar det i propositionen framlagda förslaget med
den ändringen att tidsgränsen fastställs till 400 timmar.

SkU 1975/76:27

beträffande arbete i bostaden

2. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c),
Mundebo (fp). Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och fru Troedsson (m),
som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 42 med ”Av kontrolltekniska”
och slutar på s. 43 med "999 även i denna del” bort ha följande
lydelse:

Förslaget i propositionen innebär att den medhjälpande makens arbete
i princip skall vara förlagt utanför bostaden för att grunda rätt till inkomstuppdelning.
Denna regel skall dock inte vara utan undantag. Det skall
sålunda finnas möjligheter att beakta exempelvis kontors- och bokföringsarbete
som utförs i bostaden. Det förutsätts därvid att företaget saknar särskilda
lokaler för ändamålet. Telefonpassning och dylikt karaktäriseras däremot
generellt i propositionen som arbetsuppgifter med inslag av privat
natur, som inte bör beaktas vid bedömningen av den medhjälpande makens
arbetsinsats.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna 1975/76:454,
456, 948, 987 och 999 att arbetsinsatsens betydelse för verksamheten i företaget
måste vara avgörande, när det gäller att bedöma rätten till inkomstuppdelning.
Var arbetet är förlagt måste komma i andra hand. Om det
ställer sig naturligt att utföra en viss uppgift i bostaden, vore det orimligt
att inte beakta arbete som utförs där vid bedömningen av den medhjälpande
makens arbetsinsats. Mer eller mindre uttalade krav på speciella arbetslokaler
eller särskilda arbetsrum i bostaden skulle i stor utsträckning sätta stopp
för inkomstuppdelning när det är fråga om mindre rörelser. Å andra sidan
skulle en sådan regel gynna företagare, som har möjlighet att i en större
privatbostad avdela ett eller flera rum till kontor. Det är därför angeläget
att kommande anvisningar om hur sådant arbete för företaget som är förlagt
i bostaden skall vara ordnat för att grunda rätt till inkomstuppdelning inte
utformas alltför stelbent.

Utskottet anser därför i likhet med vad som anförs i de nämnda motionerna
att rätten till inkomstuppdelning inte bör göras avhängig av var
arbetet är förlagt. Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1975/76:454, 456,
948, 987 och 999 även i denna del.

dels att utskottet under punkten 2 bort hemställa

att riksdagen i denna del med bifall till motionerna 1975/76:454,
456, 948, 987 och 999 antar det i propositionen framlagda förslaget
med den ändringen att arbete i bostaden får medräknas
om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter
skäl därtill föreligger.

SkU 1975/76:27

beträffande tredjedelsregeln

3. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c),
Mundebo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och fru Troedsson (m),
som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ”En
korrekt” och slutar med ”999 i denna del” bort ha följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna regeln att högst en tredjedel av den sammanlagda
nettointäkten skall få beskattas hos medhjälparen är avsedd att
underlätta tillämpningen av bestämmelserna om inkomstuppdelning mellan
makar. Krav bör självfallet alltid upprätthållas på att det verkligen är arbetsprestationen
som ersätts och att ersättningen inte överstiger marknadsmässig
lön. Som regel bör det inte föreligga några svårigheter att avgöra
vad som kan betraktas som marknadsmässig ersättning till medhjälparen.
Tredjedelsregeln - som i många avseenden verkar diskriminerande mot
medhjälparna, dvs. i praktiken de kvinnor som arbetar i familjeföretag -bör därför kunna utgå. Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1975/76:948,
987 och 999 i denna del.

dels att utskottet under punkten 3 bort hemställa

att riksdagen i denna del med bifall till motionerna 1975/76:948,
987 och 999 avslår den i propositionen föreslagna tredjedelsregeln
beträffande beskattningen av medhjälpande make.

beträffande beskattningen av B-inkomster m. m.

4. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 45 som börjar med "Som
utskottet” och slutar med ”motionen 1975/76:399” bort ha följande lydelse:

De motiv som låg bakom den år 1970 beslutade övergången till individuell
beskattning av arbetsinkomster ansågs inte böra leda till en motsvarande
individualisering av beskattningen av kapitalinkomster och därmed jämförliga
inkomster. Utskottet vill dock påpeka att sambeskattningen av Binkomster
liksom av andra inkomster före 1971 års skatteomläggning skedde
enligt en gynnsammare skatteskala än i övriga fall. 1971 års skatteomläggning,
som innebar en enda skatteskala, har därför i många fall lett till en
avsevärd skärpning av beskattningen av makars eller sambeskattade ogiftas
B-inkomster i förhållande till övriga grupper. Utskottet - som anser att
beskattningen så långt möjligt skall vara neutral till inte bara företagsform
utan även samlevnadsform - anser det inte motiverat att makar eller sammanboende
med gemensamma barn i åtskilliga fall blir föremål för en betydligt
hårdare beskattning än andra. De kontrollproblem som en individuell
beskattning också av B-inkomster skulle medföra måste därför snarast lösas.
Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen 1975/76:399 punkten 1 som

SkU 1975/76:27

innebär att riksdagen hos regeringen anhåller om tilläggsdirektiv till 1972
års skatteutredning för en rättvisare beskattning av makars B-inkomster.

Utskottet finner vidare att motionärerna påvisat allvarliga tröskeleffekter
och andra nackdelar genom att B-inkomster från första kronan beskattas
"på toppen” av den största A-inkomsten så fort de sammanlagda B-inkomsterna
överstiger 2 000 kr. Några kronors ökning av B-inkomsterna kan

1 många fall leda till skatteökning på 700 kr. eller mer. Det finns därför
anledning att - i avvaktan på en långsiktig lösning på frågan om beskattningen
av makars B-inkomster - hemställa hos regeringen om sådan ändring
av lagen om statlig inkomstskatt, att makes B-inkomst till den del den
understiger 2 000 kr. alltid särbeskattas.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall också till yrkandet i motionen
1975/76:399 punkten 2.

dels att utskottet under punkterna 5 b och 8.2 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:399

1. hos regeringen begär tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning
för en rättvisare beskattning av makars B-inkomster,

2. antar utskottets förslag i fråga om lagen om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 11 §
1 mom. erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

11 §

1 mom. Äkta makar motsvarande tillämpning

Har vid makens inkomst.

Avdrag, som motsvarande tillämpning.

I fall beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda sjätte-nionde styckena.

Skatt på för sig.

Ha makarna beskattningsbara inkomsterna.

I annat därvid iakttagas.

Om det sammanlagda beloppet av Till den del makes B-inkomst icke
makars B-inkomster icke överstiger överstiger 2 000 kronor, skall inkom 2

000 kronor, skola dessa inkomster sten vid tillämpning av detta mo vid

tillämpning av detta moment an- ment anses som A-inkomst.

ses som A-inkomst.

Sammanlagda beloppet statliga inkomstskatt.

5 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 27

SkU 1975/76:27

beträffande lön till barn

5. av herrar Magnusson i Borås (m). Andersson i Knäred (c). Josefson (c),
Mundebo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och fru Troedsson (m),
som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Avdragsrätten
för” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

När det gäller den skattemässiga behandlingen av arbetsersättning till
barn innebär propositionen en viss begränsning av avdragsrätten. Den som
driver rörelse eller jordbruk skall således inte ha rätt att dra av arbetsersättning
till eget barn över 16 år som studerar, om ersättningen inte avser
arbete som utförs under sommarferierna eller annat uppehåll som varar
minst en månad. Förslaget avser även barn som har passerat 18-årsgränsen,
dvs. myndighetsåldern. För barn mellan 16 och 18 år skall avdrag i enlighet
med vad som f. n. gäller dessutom bara tillåtas, om barnets inkomst av
arbete i föräldrarnas företag är så stor att den föranleder skatteplikt. Avdragsförbudet
skall avse såväl hemmavarande som icke hemmavarande
barn.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna 1975/76:262,
454, 456, 987, 999 och 1015 att det är obilligt att på detta sätt slopa avdagsrätten
för lön till barn, som studerar på heltid, för arbete som dessa
utför i föräldrarnas företag under t. ex. veckosluten. Studerande ungdomar
utför många gånger mycket värdefulla arbetsinsatser under veckoskiften
och genom kvällsarbete i affärer, kiosker, restauranger, taxirörelser osv. I
jordbruket och i vissa andra företag är föräldrarna många gånger helt beroende
av att få studerande barn som avbytare för att själva kunna ta ledigt.

Med de i propositionen föreslagna inskränkningarna i avdragsrätten i situationer
av det beskrivna slaget skulle all sådan inkomst som är intjänad
i föräldrarnas företag komma att beskattas hos föräldrarna. Inkomster intjänade
på annat håll skulle däremot på samma sätt som hittills komma
att beskattas hos den som utfört arbetet. Det finns enligt utskottets uppfattning
ingen anledning att inte upprätthålla likställdhet i dessa båda fall.
All arbetsersättning till barn över 16 år bör därför beskattas hos barnet.
Däremot bör självfallet alltid krav upprätthållas på att det verkligen är arbetsprestationer
som ersätts och att ersättningen inte överstiger marknadsmässig
lön. Någon särskild föreskrift i detta hänseende torde dock inte erfordras.
Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1975/76:454 i denna del.
Därmed tillgodoses också motsvarande yrkanden i övriga motioner.

dels att utskottet under punkten 6 bort hemställa

att riksdagen i denna del med bifall till motionen 1975/76:454
och med anledning av motionerna 1975/76:262, 456, 987, 999
och 1015 samt med avslag på propositionen beslutar att lön
till barn som fyllt 16 år skall vara avdragsgill vid inkomstberäkningen.

SkU 1975/76:27

beträffande förfättningsförslagen

6. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c),
Mundebo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och fru Troedsson (m),
som - under förutsättning av bifall till dels reservationerna 1-3 och dels
reservationen 5 - ansett att utskottet under punkten 8.1 bort hemställa
att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringar att

1. anvisningarna till 52 § erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag Reseivanternas förslag

Anvisningar

till 52 §

Ha makar andra-femte styckena.

Verksamheten anses femte stycket.

När verksamheten bedrivits av När verksamheten bedrivits av

den ena av makarna men den andra
maken (medhjälpande make) arbetat
i verksamheten minst 600 timmar
under beskattningsåret, skall denne
på grund av sin arbetsinsats beskattas
för viss inkomst av verksamheten.
Detta sker genom att han taxeras
för så stor del av nettointäkten
av förvärvskällan som kan anses
motsvara marknadsmässigt vederlag
för arbetet, dock högst för en tredjedel
av nettointäkten. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än
12 månader, jämkas antalet arbetstimmar
med hänsyn härtill. Arbetsinsats
i makarnas gemensamma bostadsutrymme
får medräknas endast
om särskild arbetslokal för verksamheten
saknas och det med hänsyn till
rörelsens art och andra sådana omständigheter
föreligger synnerliga skäl
att medräkna arbetsinsatsen. Vid bedömande
av om medhjälpande
make under beskattningsåret arbetat
föreskrivet antal arbetstimmar skall
anses att han under tid, då han upp -

den ena av makarna men den andra
maken (medhjälpande make) arbetat
i verksamheten minst 400 timmar
under beskattningsåret, skall denne
på grund av sin arbetsinsats beskattas
för viss inkomst av verksamheten.
Detta sker genom att han taxeras
för så stor del av nettointäkten
av förvärvskällan som kan anses
motsvara marknadsmässigt vederlag
för arbetet. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än 12 månader,
jämkas antalet arbetstimmar
med hänsyn härtill. Arbetsinsats i
makarnas gemensamma bostadsutrymme
får medräknas om med hänsyn
till rörelsens art och andra omständigheter
skäl därtill föreligger.
Vid bedömande av om medhjälpande
make under beskattningsåret arbetat
föreskrivet antal arbetstimmar
skall anses att han under tid, då han
uppburit sjukpenning eller föräldrapenning
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller därmed jämförlig
ersättning enligt annan författ -

SkU 1975/76:27

Utskottets förslag Reservanternas förslag

burit sjukpenning eller föräldrapen- ning, arbetat i samma omfattning

ning enligt lagen (1962:381) om all- som närmast före den tid, då sådan

män försäkring eller därmed jämför- ersättning uppburits.

lig ersättning enligt annan författning,
arbetat i samma omfattning
som närmast före den tid då sådan
ersättning uppburits.

I de eller kapitalinsats.

Ha makarna tillkommer honom.

Av 65 5 leva tillsammans.

2. 20 5 samt punkt 2 av anvisningarna till 20 5, punkt 1 av anvisningarna
till 22 5 och punkt 11 av anvisningarna till 29 5
erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

20 5

Vid beräkningen av 43 5 3 mom.

Avdrag må icke ske för:

värdet av arbete, som i den skatt- värdet av arbete, som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet ut- skyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller förts av den skattskyldige själv eller

andre maken eller av barn som ej an- andre maken eller av barn under 16

ses tillhöra arbetspersonalen; år;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital; svenska

allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 5 uppbördslagen
(1953:272);

förlust som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 20 5

2. Barn under 16 år anses ej tillhöra
arbetspersonalen.

SkU 1975/76:27

Utskottets förslag Reservanternas förslag

Barn, sorn fyllt 16 dr och som deltagit
i den skattskyldiges förvärvsverksam -het, anses tillhöra arbetspersonalen.

Detta gäller dock icke barn som på
heltid bedriver studier eller genomgår
annan utbildning, utom såvitt avser arbete
som utförts under sommarferier
eller annat uppehåll av minst en månads
varaktighet. Har barnet ej fyllt
18 år, anses det tillhöra arbetspersonalen
endast om dess inkomst av arbete
i den skattskyldiges förvärvsverksamhet
är sä stor, att den som sådan föranleder
skatteplikt för barnet enligt 51 f

Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året
näst före taxeringsåret (se 65 S).

A vdrag för lön eller annan ersättning
för barns arbete får icke överstiga
marknadsmässigt vedertag för arbetsinsatsen.

till 22 S

1. Till driftkostnader lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll.

Som driftkostnad tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för motsvarande tillämpning.

Värdet av som intäkt.

Avdrag för anvisningarna till 29 §.

Redovisar arbetsgivare om jordbruksfastighet.

Skattskyldigs barn anses tillhöra arbetspersonalen
i de fall som anges i
punkt 2 av anvisningarna till 20 f

Barn taxeras självt för den inkomst
av arbete på fastigheten som
barnet kan ha haft i form av pengar,
naturaförmåner eller annat under tid
då barnet tillhört arbetspersonalen,
dock högst för vad som motsvarar
marknadsmässigt vederlag för barnets
arbetsinsats. Motsvarande belopp får
dragas av som driftkostnad. För lön
och underhåll till barn som deltagit

Barn sorn fyllt 16 år taxeras självt
för den inkomst av arbete på fastigheten
som barnet kan ha haft i form
av pengar, naturaförmåner eller annat.
Motsvarande belopp får dragas
av som driftkostnad. För lön och underhåll
till barn under 16 år får avdrag
icke göras. Lönen och underhållet
skall då ej heller upptagas som inkomst
för barnet.

SkU 1975/76:27

Utskottets förslag Reservanternas förslag

i arbetet men danid icke tillhört arbetspersonalen
får avdrag icke göras.

Lönen och underhållet skall då ej
heller upptagas som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning beträffande
inkomst av jordbruksfastighet.

till 29 §

11. Skattskyldigs barn anses tillhöra
arbetspersonalen i de fall som anges
i punkt 2 av anvisningarna till 20 \v.
Punkt I nionde stycket av anvisningarna
till 22 5 äger motsvarande tilllämpning
beträffande inkomst av rörelse.

11. Beträffande lön till barn m. m.
äger punkt I åttonde stycket av anvisningarna
till 22 S motsvarande
tillämpning vid beräkning av inkomst
av rörelse.