SkU 1975/76:13

Skatteutskottets betänkande
1975/76:13

med anledning av motioner angående avdrag för ökade levnadskostnader
och bilkostnader

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:313 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
hemställer att regeringen antingen föreslår riksdagen sådan ändring
av kommunalskattelagen eller utfärdar sådana tillämpningsföreskrifter, att
resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa får inräknas i den
tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa föreligger;

1975:429 av herr Enlund m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om åtgärder i syfte att, så långt det är möjligt, skapa
enhetliga och för olika grupper av skattskyldiga likartade regler beträffande
rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för resor med egen
bil till och från arbetet och i tjänsten;

1975:711 av fru Troedsson (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om sådan ändring av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
att statsanställd med resekostnadsersättning inte missgynnas när det gäller
rätt till avdrag för dagliga bilresor i enlighet med vad i motionen anförts;

1975:1040 av herrar Boo (c) och Pettersson i Örebro (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag till ändrade
bestämmelser beträffande avdrag vid beskattningen för förhöjda levnadskostnader
på annan ort och resekostnader i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Gällande bestämmelser

Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksam hetsort har enligt
punkt 3 av anvisningarna till 33 S kommunalskattelagen (1928:370) - KL
- rätt till avdrag inte bara för kostnaden för själva resan utan också för
ökade levnadskostnader i form av kostnader för hotellrum, merkostnader
för måltider m. m.

Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inte enbart på den
grund att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den där han
har sin bostad. Om han bosätter sig utanför arbetsorten eller tar anställning
på annan ort än där han är bosatt, medges avdrag endast om anställningen

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 13

SkU 1975/76:13

2

avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller det av
annan anledning inte kan ifrågasättas att han skall flytta till arbetsorten.
Vid s. k. dubbel bosättning kan avdrag medges om det med tanke på makes
förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan jämförlig
omständighet inte skäligen kan ifrågasättas att familjen skall flytta
till den skattskyldiges bostadsort.

Även om kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige
har sitt arbete på annan ort än där han är bosatt, i allmänhet anses som
en icke avdragsgill levnadskostnad, medges dock enligt punkt 4 av anvisningarna
till 33 § KL avdrag för skälig kostnad för resor till och från
arbetsplatsen, om denna varit belägen på sådant avstånd från bostaden att
han behövt anlita särskilt fortskaffningsmedel.

När det gäller avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen gäller särskilda
anvisningar av riksskatteverket. Verket fastställer för varje kalenderår en
schablon för avdraget på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre
bil. Hänsyn skall tas till kostnader, som är direkt beroende av körd vägsträcka
(milbundna kostnader), och till övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader).
De årsbundna kostnaderna fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen
och annan körning med hänsyn till genomsnittliga årliga körsträckor
förde båda slagen av körning. Den genomsnittliga årliga färdsträckan
mellan bostad och arbetsplats beräknas till 1 000 mil och privatkörningen
till i medeltal 1 300 mil per år. I enlighet härmed beräknas avdraget för
de årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader
för varje körd mil intill 1 000 mil. Om den privata körsträckan inte uppgår
till 1 300 mil eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare
än 1 000 mil innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna
hänförs till privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid
en direkt proportionering mellan de olika slagen av körning.

Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1975 års taxering (RSV ser.
Dt 1974:48) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift
för resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den skattskyldige
använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden
under följande förutsättningar, nämligen

att vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst en
halv mil samt

ali det av omständigheterna klart framgår, att användandet av bil i stället
för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst av
minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan.

Den som i sin tjänst regelmässigt använder bil bör fl avdrag för bilkostnader
för resor mellan bostaden och den fasta arbetsplatsen oavsett
avståndet och tidsvinsten.

Som skäligt avdrag för bilkostnader anses - med vissa undantag - 3:80
kr. för körd mii t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 2:50
kr. för mil.

SkU 1975/76:13

3

Dessa regler gäller inte beträffande avdrag för egentliga tjänsteresor med
bil. Kostnader för sådana resor behandlas i viss mån olika beroende på
om resekostnadsersättning utgått eller ej. Principerna är också olika i fråga
om kostnadsersättning i allmän och i enskild tjänst.

Är fråga om statlig eller kommunal tjänst, skall den anvisade ersättningen
i regel inte tas upp som intäkt. Å andra sidan får motsvarande kostnader
inte dras av. Detta gäller även om ersättningen varit otillräcklig. Motsvarande
gäller vid anställning hos skogsvårdsstyrelse och hos vissa offentliga institutioner
(32 § 3 mom. och p. 4 av anvisningarna till 32 § KL). Det sagda
gäller om ersättningen är avsedd att täcka utgifterna. Är den däremot endast
avsedd att utgöra ett mindre bidrag till kostnaderna, skall den tas upp såsom
intäkt, medan däremot kostnaderna får dras av som utgift, även i den mån
den överskjuter ersättningen.

I fråga om enskild tjänst skall däremot den anvisade ersättningen tas
upp som intäkt, och motsvarande omkostnader dras av. Om ersättningen
beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt för att täcka
omkostnaderna får större avdrag än som svarar mot ersättningen medges
endast om det visas att ersättningen på grund av särskilda förhållanden
varit otillräcklig. Å andra sidan gäller att det ofta bör kunna antas att ersättningen
i sin helhet gått åt för sitt ändamål. Avdrag med samma belopp
som den anvisade ersättningen torde enligt p. 4 av anvisningarna till 32 §
KL i regel böra medges i de fall, då ersättningen inte överstiger vad som
av staten i motsvarande fall anvisas.

Statlig resekostnadsersättning för resa med egen bil utgår f. n. i allmänhet
med 59 öre/km t. o. m. 7 000 km, därefter med 41 öre/km t. o. m. 15 000
km och för körsträckor därutöver med 34 öre/km.

Vid behandlingen av motionsyrkanden om en utvidgning av rätten till
avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning har skatteutskottet
(SkU 1971:26 och 1972:19)ochbeviIlningsutskottet(BeU 1969:9 och 1970:19)
tidigare år uttalat att gällande bestämmelser, rätt tillämpade, tillgodosåg
de fall då avdrag för ökade levnadskostnader kunde vara berättigat och
därför avstyrkt motionerna. När samma fråga på nytt aktualiserades i motioner
vid 1973 års riksdag avstyrkte utskottet (SkU 1973:10) motionerna
med hänvisning till att en omprövning av nuvarande bestämmelser borde
anstå i avvaktan på traktamentsbeskattningsutredningens betänkande. I en
till betänkandet fogad reservation (c, fp, m) begärdes emellertid utredning
och förslag till ändrade regler i fråga om avdrag för ökade levnadskostnader
i sådana fall, då skattskyldig har arbete på annan ort än där han eller hans
familj är bosatt, och reservationen segrade vid omröstning i kammaren.

Påföljande år var utskottet enigt om att utredningsyrkandet på detta område
redan var tillgodosett, varför utskottet avstyrkte bifall till en motion
om utvidgad avdragsrätt för dem som tagit anställning på annan ort än
den där de är bosatta (SkU 1974:15). Utskottet erinrade om att bestäm -

SkU 1975/76:13

4

melserna var under övervägande inom traktamentsbeskattningsutredningen,
som hade för avsikt att avlämna sitt betänkande i april 1974, och att riksdagen
- som nyss nämnts - år 1973 begärt utredning om ändrade regler rörande
avdrag för ökade levnadskostnader i sådana fall, då skattskyldig har arbete
på annan ort än den där han och hans familj är bosatta.

Motionsyrkanden om vidgade möjligheter till avdrag för bilkostnader har
avstyrkts av skatteutskottet vid upprepade tillfällen, senast vid 1974 års
riksdag (SkU 1974:7). Utskottet hade då inhämtat från traktamentsbeskattningsutredningen,
att utredningen också skulle beröra frågor om avdrag
för bilkostnader såväl vid resor till och från arbetet som i tjänsten. I avvaktan
på ställningstagandet till utredningens förslag avstyrkte utskottet ett utredningsyrkande
som syftade till att skapa enhetliga och för olika grupper
av skattskyldiga likartade regler beträffande rätten till avdrag för bilkostnader
för resor till och från arbetet och för resor i tjänsten.

Beträffande frågan om vidgad rätt till avdrag för längre bilresor till och
från arbetet framhöll utskottet, att en för det praktiska taxeringsarbetet nödvändig
schablonregel för beräkning av avdraget givetvis inte kunde konstrueras
så att den gav ett i alla lägen rättvisande resultat. Genom att schablonen
bygger på en genomsnittlig årlig körsträcka till och från arbetet på
1 000 mil och genom att kostnaderna för slitage o. d. är obegränsat avdragsgilla
inom ramen för schablonen hade man enligt utskottets uppfattning
tagit vederbörlig hänsyn till sådana skattskyldiga som har långa körsträckor
till och från arbetet. Utskottet ansåg därför att det för tillfället inte fanns
anledning att införa en bestämmelse, som gav större avdrag än vad som
då var fallet vid förhållandevis långa avstånd mellan bostad och arbetsplats.
Med hänvisning härtill och till vad utskottet anfört beträffande traktamentsbeskattningsutredningens
överväganden avstyrkte utskottet bifall till den
motion som väckts i frågan.

Vad beträffar ett motionsyrkande om att vid bedömande av tidsvinst
för rätt till avdrag för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats
hänsyn också skulle tas till resa till barndaghem ville utskottet endast framhålla,
att avdrag för kostnader för tillsyn av barn medgavs i form av förvärvsavdrag.
Enligt utskottets uppfattning saknades därför anledning att
ta hänsyn till resor till och från barndaghem vid beräkning av avdrag för
resor mellan bostad och arbetsplats. Utskottet avstyrkte därför det yrkande
som framställts i detta hänseende.

Traktamentsskatteutredningen har nu slutfört sitt arbete. I sitt betänkande
Samordnad traktamentsbeskattning (SOU 1974:45) föreslår utredningen
att traktaments- och resekostnadsersättning i såväl statlig som enskild
tjänst skall anses som skattepliktig inkomst. Om traktamentet håller sig
inom ramen för en modell som utredningen skapat, skall avdrag vanligen
kunna medges med motsvarande belopp utan särskild utredning, så att traktamente
och avdrag kan kvittas mot varandra. Modellbestämmelserna skall

SkU 1975/76:13

5

i viss mån vara vägledande även om traktamente inte utgått. Utredningen
har inte gått in på de grundläggande förutsättningarna för avdrag för ökade
levnadskostnader, och dessa regler kvarstår således oförändrade i utredningens
förslag.

Även i fråga om bilresor i tjänsten bör avdrag för kostnader kunna kvittas
mot uppburen ersättning om ersättningsbestämmelserna är rimliga och
förväntas bli tillämpade på ett sätt som utesluter missbruk. När det gäller
bilersättning som uppgår till avsevärt belopp kan det emellertid enligt utredningens
uppfattning vara lämpligt att över huvud taget inte låta avdraget
bestämmas till samma belopp som uppburen ersättning utan i stället kräva
att den anställde - i både offentlig och enskild tjänst - skall kunna förete
utredning om sina verkliga kostnader och fördelningen därav på körning
i tjänsten resp. annan körning.

Även när det gäller bilresor mellan bostad och arbetsplats föreslås vissa
ändringar. Bl. a. skall avdraget kunna begränsas om det skäligen kan ifrågasättas
att den skattskyldige flyttar närmare arbetsplatsen.

Utredningens förslag har inte remissbehandlats.

Utskottet

I de förevarande motionerna tar motionärerna upp välkända frågor rörande
avdrag för ökade levnadskostnader vid stadigvarande anställning utanför
hemorten och för bilkostnader vid resor mellan bostad och arbetsplats. Utredningsyrkandet
i motionen 1975:1040 syftar till att utvidga rätten till avdrag
för ökade levnadskostnader för dem som vill bo kvar i sin hemort
men som varit tvungna att ta anställning på annan ort. I motionen 1975:313
anser motionärerna att resor till och från barndaghem bör beaktas vid bedömning
av den tidsvinst på en och en halv timme som enligt riksskatteverkets
anvisningar erfordras för avdrag för bilkostnader för resor mellan
bostad och arbetsplats. Yrkandet i motionen 1975:429 syftar till att skapa
enhetliga regler för avdrag för bilresor till och från arbetet och i tjänsten.
I motionen 1975:711 anför motionären att en statsanställd, som fått sin
tjänstgöring förlagd tili annan ort och erhåller ersättning från arbetsgivaren
för dagliga resor med allmänna kommunikationsmedel, inte är berättigad
till avdrag för merkostnader för bilresor och yrkar sådan ändring i beskattningsreglerna
att den statsanställde ej missgynnas i detta hänseende.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av motioner på detta område
erinrat om att riksdagen år 1973 begärt utredning om ändrade regler rörande
avdrag för ökade levnadskostnader i sådana fall då skattskyldig har arbete
på annan ort än den där han och hans familj är bosatta och avstyrkt de
yrkanden som framställts med hänvisning bl. a. till traktamentsbeskattningsutredningens
då pågående arbete. Som framgår av den tidigare redogörelsen
har utredningen år 1974 slutfört sitt uppdrag, som bl. a. innefattat bilkostnader.
Enligt vad utskottet inhämtat är utredningens förslag och därmed

SkU 1975/76: 13

6

sammanhängande frågor föremål för överväganden inom finansdepartementet.
De avdragsfrågor som berörs i motionerna ingår också i den översyn
som pågår inom 1972 års skatteutredning. Utskottet, som finner det angeläget
med en samordnad översyn av de berörda reglerna, är dock inte berett
att föregripa resultatet av de nämnda övervägandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1975:313,

2. motionen 1975:429,

3. motionen 1975:711,

4. motionen 1975:1040.

Stockholm den 11 november 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s). Josefson (c), Carlstein
(s), Mundebo* (fp), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Nilsson i Trobro
(m), Westberg i Hofors (s). Olsson i Järvsö* (c) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 75 9923 S Stockholm 1975